{"id":592,"date":"2023-10-09T22:01:35","date_gmt":"2023-10-09T16:01:35","guid":{"rendered":"https:\/\/isabekov.com\/?p=592"},"modified":"2023-10-09T22:01:35","modified_gmt":"2023-10-09T16:01:35","slug":"gauchar-tas","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/isabekov.com\/?p=592&lang=sv","title":{"rendered":"GAUCHAR TAS"},"content":{"rendered":"<p>Tastan \u00e4r f\u00f6rbluffande lik sin far, fr\u00e5nsett att han \u00e4r en ung man. Axelbred, en riktig bj\u00e4sse \u2013 en och en halv g\u00e5ng s\u00e5 stor som jag. Och n\u00e4r han tar av sig skjortan \u00e4r han en syn f\u00f6r gudar: p\u00e5 bringan och armarna spelar musklerna som om n\u00e5gonting levande r\u00f6rde sig under huden. Det fanns en egendomlig sak med honom som alltid f\u00f6rv\u00e5nade mig \u2013 han hade aldrig br\u00e5ttom. \u00c4ven n\u00e4r ropet gick \u201dVarg bland f\u00e5ren!\u201d kom han motvilligt p\u00e5 benen och knatade makligt iv\u00e4g till den fallf\u00e4rdiga jordkulan, tog fram sadeln och sl\u00e4pade sig sedan lika l\u00e5ngsamt tillbaka till jurtan efter ridpiskan. D\u00e4refter h\u00e4mtar han lika motvilligt sin h\u00e4st, med den r\u00f6dbruna h\u00e5rremmen och vit stj\u00e4rna i pannan, och b\u00f6rjar l\u00e5ngsamt att sadla honom. Och n\u00e4r han \u00e4ntligen t\u00e4nker masa sig iv\u00e4g, det \u00e4r det aldrig n\u00e5gon som riktigt vet. \u00c5tminstone verkar det p\u00e5 mig som att det brukar g\u00e5 till just s\u00e5. Hans tr\u00f6ghet \u00e4r det enda som far inte gillar hos honom. I alla andra avseenden \u00e4r Tastan f\u00f6r honom en furste bland ryttare, en \u00e4kta djigit. En riktig karl! Tastan \u00e4r stark s\u00e5 det r\u00e4cker och blir \u00f6ver! De stora s\u00e4ckarna, som av n\u00e5gon anledning brukade kallas \u201dryssarna\u201d, tog han en under var arm och marscherade iv\u00e4g med, obekymrad av allt som r\u00e5kade komma i hans v\u00e4g. Hemma anv\u00e4nde vi aldrig de d\u00e4r ryska s\u00e4ckarna. Men i jordk\u00e4l- laren, d\u00e4r mor f\u00f6rvarade sina matvaror, d\u00e4r stod rader av kanary, svarta, randiga, olikf\u00e4rgade jutes\u00e4ckar. Mor hade v\u00e4vt dem sj\u00e4lv. De var enorma och packade till br\u00e4dden, och verkade vara n\u00e4ra att spricka allesamman. \u00c4ven dessa lyfte han med l\u00e4tthet och bar iv\u00e4g med \u2013 utan att anstr\u00e4nga sig. Tastan \u00f6verraskade alla med sin lidelse f\u00f6r kokpar, getdragningen. S\u00e5 snart han fick h\u00f6ra att en t\u00e4vling var p\u00e5 g\u00e5ng i n\u00e4rheten blev han som f\u00f6rbytt. Han b\u00f6rjade till och med andas p\u00e5 ett s\u00e4rskilt s\u00e4tt, n\u00e4sborrarna fladdrade ot\u00e5ligt. De stora m\u00f6rkbruna \u00f6gonen blixtrade. Fr\u00e5n denna stund hamnade f\u00e5ren och alla deras bekymmer helt i skymundan. N\u00e4tterna igenom h\u00f6ll han p\u00e5 med sin h\u00e4st: tv\u00e4ttade den, borstade och kammade manen. Och han sl\u00f6sade s\u00e5 mycket vatten p\u00e5 sin springare att vattentunnan var alldeles tom p\u00e5 morgonen. Det var mestadels min sak att h\u00e4mta vatten, och jag var allts\u00e5 ganska arg p\u00e5 Tastan \u2013 ett s\u00e5dant sl\u00f6seri! Jag sk\u00e4llde f\u00f6r mig sj\u00e4lv p\u00e5 min sl\u00f6saktiga bror. N\u00e4r detta intr\u00e4ffade <!--nextpage-->kallade far p\u00e5 mig med fingret och sade: \u201dG\u00e5 till f\u00e5ren du, vattnet tar jag hand om.\u201d Far uppmuntrade Tastans passion: han hade sj\u00e4lv t\u00e4vlat en g\u00e5ng i v\u00e4rlden och ville alltid vara den b\u00e4ste och nu k\u00e4nde han sig stolt \u00f6ver att hans \u00e4ldste pojk var en \u00e4kta batyr. Han gillade ocks\u00e5 att Tastan inte l\u00e4t munnen g\u00e5 hela tiden, utan var tystl\u00e5ten, ja n\u00e4stan vresig \u2013 raka motsatsen till mig, hans yngste. S\u00e5dana h\u00e4r dagar behandlade han Tastan med s\u00e4rskild uppm\u00e4rksamhet, talade g\u00e4rna och l\u00e4nge med honom och kom med r\u00e5d. Men far h\u00f6ll tummen i \u00f6gat p\u00e5 sin son, som det heter. Ja, vi var alla lite r\u00e4dda f\u00f6r honom. Han var en str\u00e4ng far, oj oj oj! Tiga och lyda fick vi l\u00e4ra oss. Tastan verkade f\u00f6r oss vara en j\u00e4tte som kunde f\u00f6rflytta berg, men det r\u00e4ckte att hans far h\u00f6jde r\u00f6sten f\u00f6r att han skulle bli mjuk som bomull. Kanske \u00e4r det d\u00e4rf\u00f6r som ocks\u00e5 jag ser fram emot nyheter om kommande kokpar, fast\u00e4n jag inte \u00e4r n\u00e5gon anh\u00e4ngare av den h\u00e4r gamla leken. Hur det \u00e4n \u00e4r blir st\u00e4mningen i huset l\u00e4ttare, alla k\u00e4nner sig p\u00e5 n\u00e5got vis b\u00e4ttre till mods. Varken far eller Tastan sk\u00e4mde bort mig. Jag minns inte om n\u00e5gon av dem sagt ett smeksamt \u201dajnalajyn\u201d. Men d\u00e4remot kunde vi ofta h\u00f6ra far tillr\u00e4ttavisa mor: \u201dPj\u00e5ska inte s\u00e5 mycket. Du f\u00f6rst\u00f6r pojken. Han kommer bara att v\u00e4xa upp med en massa id\u00e9er i huvudet.\u201d \u2026 I dag \u00e4r huset ovanligt tyst. P\u00e5 s\u00e4ngen i h\u00f6rnet sover Tastan sin ljudl\u00f6sa s\u00f6mn. Han har dragit \u00f6ver sig en tunn bomullsfilt och vill inte bli st\u00f6rd. I morgon ska jag resa l\u00e5ngt bort f\u00f6r att b\u00f6rja studera. \u00c4nda till Alma-Ata. Mor brukar s\u00e4ga att den allsm\u00e4ktige Aziret-Sultan ska hj\u00e4lpa mig. I s\u00e5 fall b\u00f6rjar jag p\u00e5 h\u00f6gskolan, annars kommer jag hem igen. Man kan leva utan h\u00f6gskolan ocks\u00e5. Bara man f\u00e5r vara frisk. Och skolan g\u00e5r ingenstans. Far \u00e4r inte hemma. Vart han har \u00e5kt vet vi inte. Han har inte f\u00f6r vana att ber\u00e4tta vart han ska f\u00f6r oss d\u00e4rhemma. R\u00e4tt som det \u00e4r kan vi f\u00e5 f\u00f6r oss att vi begriper oss p\u00e5 en massa saker! Och vi brukade inte diskutera med honom, det \u00e4r b\u00e4st att h\u00e5lla tyst \u2013 r\u00e4tt som det \u00e4r f\u00e5r du k\u00e4nna av hans vrede. Och det blir en vana som g\u00e5r in i blodet, in <!--nextpage-->i skinnet. Far borde ha varit tillbaka p\u00e5 kv\u00e4llen. Men nu hade det blivit n\u00e4stan midnatt och han var fortfarande borta \u2026 N\u00e4r Tastan gick till s\u00e4ngs lovade han att ta mig med p\u00e5 sin h\u00e4st till stationen n\u00e4sta morgon. F\u00f6r att g\u00e5 med p\u00e5 detta fick han \u00f6vertalas med milt v\u00e5ld. \u201dH\u00e4sten g\u00e5r sig tr\u00f6tt\u201d, svarade han, \u201drid p\u00e5 \u00e5snan. Du kan l\u00e4mna honom hos Sopybek, s\u00e5 tar vi hem honom p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt.\u201d Men mor grep in. \u201dDu borde sk\u00e4mmas! Att du bara v\u00e5gar tala p\u00e5 det viset! Han \u00e4r r\u00e4dd om sin h\u00e4st! Och sin egen bror vill han s\u00e4tta p\u00e5 en \u00e5sna! Vad ska folk s\u00e4ga? Din h\u00e4st kommer inte att d\u00f6 av detta. Nu tar du honom p\u00e5 h\u00e4sten, och s\u00e5 talar vi inte mer om den saken!\u201d Tastan blev alldeles tyst, men v\u00e5gade inte s\u00e4ga emot. Han muttrade bara: \u201dD\u00e5 g\u00f6r jag v\u00e4l det d\u00e5! Och inte ett ord mera!\u201d Sedan somnade han. Men mor h\u00f6ll p\u00e5 och ordnade och st\u00e4llde runt omkring mig. Hon fyllde den slitna svarta resv\u00e4skan med allt som hon tyckte var n\u00f6dv\u00e4ndigt. Och n\u00e4r v\u00e4skan var fylld b\u00f6rjade hon packa om alltsammans p\u00e5 nytt. \u201dAdyra kalgyr\u201d, mumlade hon \u2013 man ska varken synas eller h\u00f6ras. Har de verkligen hj\u00e4rta i kroppen? Deras eget blod, den enes son och den andres bror ska resa l\u00e5ngt bort till en fr\u00e4mmande stad, och den ene \u00e4r ute och slarvar n\u00e5gonstans, och den andre han sover. Och hon str\u00f6k i smyg bort en t\u00e5r fr\u00e5n sin kind. S\u00e5 kom hon fram till mig, smekte mig \u00f6ver h\u00e5ret och kysste mig. Heta t\u00e5rar f\u00f6ll p\u00e5 min panna. Jag k\u00e4nde att det b\u00f6rjade kittla i \u00f6gonvr\u00e5n ocks\u00e5 hos mig sj\u00e4lv. Antagligen \u00e4r jag precis en s\u00e5dan lipsill som far p\u00e5st\u00e5r. Jag tyckte s\u00e5 synd om mor, jag f\u00f6rstod hur fattigt hennes liv skulle bli n\u00e4r jag hade rest. N\u00e4r allt kom omkring var det hennes enda gl\u00e4dje att jag fanns d\u00e4r. Varken far eller Tastan tycktes ha behov av hennes omsorger. \u00c5tminstone var detta vad de s\u00e5 kaxigt p\u00e5stod! Till sist h\u00f6rdes ljudet av hovslag utanf\u00f6r. Far steg in i jurtan. \u2013 Sover ni inte? fr\u00e5gade han och h\u00e4ngde upp ridpiskan vid d\u00f6rren. En s\u00e4llsam v\u00e4rme h\u00f6rdes i hans r\u00f6st. Jag blev glad: inf\u00f6r min avresa hade han \u00e4ntligen mjuknat. Mor b\u00f6rjade omedelbart duka bordet. \u2013 V\u00e4nta, sade far, v\u00e4nta ett \u00f6gonblick. Han tystnade. Han <!--nextpage-->tog av sig sin gula p\u00e4lsfodrade jacka, som han inte avstod fr\u00e5n ens p\u00e5 sommaren, drog av sig sina impregnerade st\u00f6vlar och kastade dem p\u00e5 golvet, och satte sig p\u00e5 s\u00e4ngen bredvid mig. Mor blev tyst och s\u00e5g f\u00f6rv\u00e4ntansfullt p\u00e5 honom. Det var tydligt att far kom med nyheter. Skulle han annars ha suttit d\u00e4r med en s\u00e5 hemlighetsfull uppsyn? \u2013 Krullepojken! ropade han pl\u00f6tsligt. Jag ryckte till. \u2013 Vad\u00e5, far? \u2013 G\u00e5 ut och se till f\u00e5ren. Ibland f\u00e5r de matvraken f\u00f6r sig att det finns b\u00e4ttre bete ute p\u00e5 st\u00e4ppen. Jag f\u00f6rstod att saken inte handlade om f\u00e5ren utan om n\u00e5gonting helt annat, men utan ett ord steg jag upp fr\u00e5n s\u00e4ngen, stack f\u00f6tterna i mors st\u00f6vlar och gick ut. Stj\u00e4rnorna blinkade glatt till varandra. Den r\u00f6da m\u00e5nskivan h\u00f6jde sig l\u00e5ngsamt \u00f6ver Karatau. Vid den slocknade h\u00e4rden l\u00e5g Bajkanshik, den gamle g\u00e5rdvaren. Ett stycke l\u00e4ngre bort, fr\u00e5n den m\u00f6rka kullen, kom det d\u00e4mpade skallet fr\u00e5n Syrttan. F\u00e5ren hade jagats ned i en dalg\u00e5ng, d\u00e4r de fridfullt mumsade p\u00e5 det gr\u00f6na gr\u00e4set. Det verkade som om de saknade lust att flytta sig vidare, de hade slagit sig till ro i den svala nattluften. V\u00e5r far \u00e4r en praktisk karl, han \u00e4lskar och k\u00e4nner sina djur, men han skickade inte ut mig i natten f\u00f6r att titta till f\u00e5ren, och d\u00e4rf\u00f6r \u00e5terv\u00e4nde jag inte omedelbart, utan vandrade runt en stund s\u00e5 att de vuxna skulle f\u00e5 prata fritt med varandra. Till sist v\u00e4nde jag hem\u00e5t. Precis vid ing\u00e5ngen hostade jag till s\u00e5 att de skulle h\u00f6ra mig, och sedan \u00f6ppnade jag d\u00f6rren. \u201dUndrar just vad de pratar om? Vad \u00e4r det f\u00f6r hemlighet som jag inte ska veta n\u00e5gonting om?\u201d Tastan satt mittemot sin far. Han var uppenbarligen inte riktigt vaken \u00e4nnu. \u00d6gonlocken var svullna, \u00f6gonen bara sm\u00e5 springor. Hans sl\u00e4trakade huvud bl\u00e4nkte i det svaga ljuset fr\u00e5n fotogenlampan. N\u00e4r han fick se mig reste han sig upp, str\u00e4ckte p\u00e5 sig och sade likgiltigt: \u201dJa, det \u00e4r ni som best\u00e4mmer, g\u00f6r som ni vill \u2026\u201d och f\u00f6ll i s\u00f6mn p\u00e5 fl\u00e4cken. Jag ville fr\u00e5ga vad som hade h\u00e4nt, men v\u00e5gade inte riktigt. F\u00f6rst efter midnatt, n\u00e4r far och Tastan hade somnat, satte sig mor hos mig och utan att utel\u00e4mna den allra minsta detalj ber\u00e4ttade hon alltsammans f\u00f6r mig. \u2026 S\u00e5 h\u00e4r l\u00e5g det till: far hade bett Tastan att gifta sig. Nyheten gjorde mig omtumlad. Jag visste f\u00f6rst\u00e5s att <!--nextpage-->Tastan f\u00f6rr eller senare skulle gifta sig och flytta in i en ny otau \u2013 de nygiftas egen jurta. Men jag hade inte t\u00e4nkt eller f\u00f6rest\u00e4llt mig att det skulle h\u00e4nda s\u00e5 ov\u00e4ntat. Tastan verkade inte ha haft n\u00e5gon i kikaren. Jag hade sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 hur det skulle g\u00e5 att l\u00f6sa en s\u00e5 viktig fr\u00e5ga under den tid som jag fanns kvar p\u00e5 g\u00e5rden. \u00c4nda fram p\u00e5 morgonen ringde Tastans ord i mina \u00f6ron: \u201dJa, det \u00e4r ni som best\u00e4mmer, g\u00f6r som ni vill \u2026\u201d Vad var han f\u00f6r m\u00e4nniska egentligen? Brydde han sig egentligen om alltsammans? \u2013 Jag funderade och tittade upp mot nattstj\u00e4rnorna genom tundi- ken, jurtans \u00f6versta \u00f6ppning. Han l\u00e5g d\u00e4r och sov som om ingen- ting hade h\u00e4nt \u2026 Gifta sig! Det \u00e4r n\u00e5got som man g\u00f6r f\u00f6r livet. Ja, om detta hade h\u00e4nt med mig, hade jag verkligen kunnat sova d\u00e5? Fast en riktig karl ska kanske reagera p\u00e5 det s\u00e4ttet? Jag mindes att tv\u00e5 f\u00e5r hade g\u00e5tt bort sig f\u00f6rra \u00e5ret, och han oroade sig betydligt mer f\u00f6r dem. Sover han verkligen, eller bara l\u00e5tsades? Uppriktigt sagt hade jag sj\u00e4lv alltid dr\u00f6mt om en hustru. Min egen hustru! Och nu, ensam med mina tankar, lyssnade jag till nattens tystnad och k\u00e4nde en gl\u00e4dje som str\u00f6mmade som en svalkande v\u00e5g till mitt hj\u00e4rta. Jag r\u00f6s rentav en aning. Hur kommer hon att se ut, Tastans brud, min zheneshe? Av n\u00e5gon anledning f\u00f6rest\u00e4llde jag mig henne som b\u00e5de klok och vacker och tillgiven. Hon kunde ju inte vara lika trist som far eller Tastan! Nej, om jag ska skaffa mig en hustru, s\u00e5 kommer s\u00e4kert att vara glad, v\u00e4nlig och rolig. Vem vet, n\u00e4r hon kommer i huset med sitt glada hum\u00f6r s\u00e5 kanske hela den h\u00e4r j\u00e4rnh\u00e5rda ordningen kommer att f\u00f6r\u00e4ndras? Kanske far blir mildare till hum\u00f6ret? Och tillsammans kan vi f\u00f6rs\u00f6ka, hon och jag, att f\u00e5 fason p\u00e5 Tastan ocks\u00e5..! Jag fick inte en blund i \u00f6gonen den d\u00e4r natten, s\u00e5 upphetsad var jag av alla tankar som for runt i skallen. Och det verkade p\u00e5 mig som om allting skulle bli precis s\u00e5 \u2013 det kunde helt enkelt inte vara annorlunda! \u2026 Jag gladde mig alla de f\u00f6ljande dagarna, trots att Tastans br\u00f6llop satte stopp f\u00f6r alla mina planer. Far hade pl\u00f6tsligt sagt till mor: \u2013 L\u00e5t Dudar-bas v\u00e4nta med sina studier. Det \u00e4r ingen br\u00e5dska. Det kommer m\u00e5nga g\u00e4ster \u2013 de <!--nextpage-->m\u00e5ste tas om hand. Och det finns ingen som kan sk\u00f6ta djuren. Vi m\u00e5ste f\u00f6rst l\u00e5ta v\u00e5r sv\u00e4rdotter finna sig tillr\u00e4tta i huset, och sen, n\u00e4sta \u00e5r, skickar vi iv\u00e4g honom att studera. Ett enda \u00e5r kan inte g\u00f6ra n\u00e5gon skillnad. Jag sade inte emot: jag ins\u00e5g att min insats var n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6r en ensam f\u00e5raherde med en familj att f\u00f6rs\u00f6rja. Dessutom ville jag inte resa bort riktigt \u00e4n, eftersom jag s\u00e5 g\u00e4rna ville uppleva alla f\u00f6r\u00e4ndringar som skulle ske i v\u00e5rt hem, och som jag hade dr\u00f6mt s\u00e5 mycket om. Mor kunde inte d\u00f6lja sin gl\u00e4dje \u00f6ver att jag stan- nade. Enligt henne var jag \u201dfortfarande f\u00f6r liten\u201d. L\u00e5t honom f\u00e5 v\u00e4xa till sig, sade hon, och l\u00e4ra sig att skilja p\u00e5 h\u00f6ger och v\u00e4nster. Och d\u00e5 kommer det inte att g\u00f6ra lika ont i hj\u00e4rtat f\u00f6r henne att ha sin pojke l\u00e5ngt borta hemifr\u00e5n \u2026 En h\u00f6gsommardag med en s\u00e5dan hetta att man kunde tro att f\u00e5glarna skulle l\u00e4gga h\u00e5rdkokta \u00e4gg, gav sig Tastan iv\u00e4g i riktning mot Togansaj, \u00e5tf\u00f6ljd av tv\u00e5 djigiter och tv\u00e5 \u00e5lderm\u00e4n. N\u00e4r unga ryttare som vuxit upp under en str\u00e4ng faders uppsikt fick fr\u00e5gan: \u201dHur \u00e4r det, \u00e4r du beredd att gifta dig?\u201d brukade de vanligen svara lite skamset: \u201d\u00c4h, sluta tjata, farsan \u2026\u201d Och inte heller nu f\u00f6rnekade sig Tastan. Dagen efter det minnesv\u00e4rda samtalet som \u00e4gde rum i min fr\u00e5nvaro st\u00e4llde far samma fr\u00e5ga till Tastan: \u201dVill du kanske inte? Har du ingen lust att gifta dig med gamla Kyzhyms dotter?\u201d Tastan tuggade ih\u00e4rdigt p\u00e5 ett stycke lufttorkat k\u00f6tt som han sk\u00f6ljde ned med fet ayran \u2013 v\u00e5r egen syrade f\u00e5rmj\u00f6lk \u2013 och sade likgiltigt: \u201dInte direkt, far \u2026 de s\u00e4ger att det \u00e4r en hyfsad tjej \u2026\u201d Inte ett ord mera. Och s\u00e5 satt han d\u00e4r en stund och s\u00e5 gick han ut till f\u00e5ren. Samma dag som han skulle ge sig iv\u00e4g f\u00f6r att h\u00e4mta bruden var han ocks\u00e5 ute och sk\u00f6tte om djuren. Jag minns att jag sprang efter honom vid middagen och ropade p\u00e5 honom. \u201dKom, far kallar p\u00e5 dig. G\u00e4sterna b\u00f6rjar komma. Du m\u00e5ste kl\u00e4 om, ni ska rida iv\u00e4g strax.\u201d Han l\u00e5g i gr\u00e4set. Han vek undan blommorna som t\u00e4ckte ansiktet och tittade p\u00e5 mig som om han aldrig hade sett mig f\u00f6rr. \u201d\u00c4r det redan nu? Jag trodde att det var i morgon.\u201d S\u00e5 reste han sig och tog l\u00e4ders\u00e4cken med kall shalap \u2013 <!--nextpage-->ayran sp\u00e4dd med friskt k\u00e4llvatten \u2013 som jag h\u00f6ll i handen och drack ivrigt. Hans h\u00e4st gick p\u00e5 bete i n\u00e4rheten. Tastan kastade \u00f6ver honom tyglarna, drog \u00e5t sadelgjorden och steg l\u00e5ngsamt upp i sadeln. Han sade \u00e5t mig att h\u00e5lla ett \u00f6ga p\u00e5 hjorden och red sakta hem\u00e5t. Han s\u00e5g sig inte om en enda g\u00e5ng. Jag f\u00f6ljde l\u00e4nge min brors kraftfulla gestalt med blicken, tills han f\u00f6rsvann bakom en kulle. Han kom tillbaka tv\u00e5 dagar senare. V\u00e5r jurta var rest p\u00e5 stranden till Arshabay. Det \u00e4r en liten b\u00e4ck, tio steg tv\u00e4rs\u00f6ver, inte mer, men f\u00f6r mig verkade den v\u00e4ldig och djup. Den rann upp i det avl\u00e4gsna Kyzygurt och mynnade n\u00e5gonstans i Arys. Somliga p\u00e5st\u00e5r att Arshabay en g\u00e5ng varit vild och brusande. Och som bevis p\u00e5 detta kunde man se de sl\u00e4tslipade klipporna l\u00e4ngs flodstranden och den grova sanden som n\u00e4stan var som sm\u00e5sten. St\u00f6rre delen av flodb\u00e4dden \u00e4r numera frodig betesmark. H\u00e4r v\u00e4xer svingel, ferula, backsilja och andra saftiga gr\u00e4s. Boskapen som s\u00f6ker sig hit kan inte slita sina huvuden fr\u00e5n marken och det s\u00f6ta gr\u00e4set. Bilen med Tastan och hans brud d\u00f6k upp p\u00e5 v\u00e4gen n\u00e4r st\u00e4ppen i den nedg\u00e5ende solens str\u00e5lar visade sig s\u00e4rskilt h\u00f6gtidlig och imponerande. Ett femtiotal g\u00e4ster som kommit resande till festen str\u00f6mmade ut ur jurtorna. Alla pratade livligt med varandra och f\u00f6ljde ekipaget med blicken fr\u00e5n kullens h\u00f6jd. Flera ryttare och unga flickor som inte kunde h\u00e5lla sig stilla skyndade dem till m\u00f6tes. Varken mor eller jag kunde h\u00e5lla oss lugna. Mor skrattade och gr\u00e4t om vartannat. Hon m\u00e4rkte inte sj\u00e4lv om hon gr\u00e4t eller log, och hon mumlade sitt oupph\u00f6rliga \u201dAjnalajyn\u201d \u2013 K\u00e4ra barn! \u2013 till sin m\u00f6rk\u00f6gde pojke och sin blivande sv\u00e4rdotter, i tankarna omfamnade hon och kysste dem b\u00e5da. Bilen hade kommit n\u00e4stan \u00e4nda fram. Den kom fr\u00e5n Aydars bilklubb. Aydar brukade h\u00e4lsa p\u00e5 oss ibland och ha med sig film fr\u00e5n stan. Varje bes\u00f6k blev en fest. Vi tittade inte bara p\u00e5 film, utan pumpade Aydar p\u00e5 skvaller. F\u00f6rst far, som ville ha nyheter om sina gamla v\u00e4nner, herdarna runt omkring i trakten, och sedan resten av oss, vad vi nu ville veta. Tillsammans med Aydar n\u00e5dde en fl\u00e4kt av den stora v\u00e4rlden fram till v\u00e5r jurta. Det k\u00e4ndes som en frisk vind n\u00e4r Aydar ber\u00e4ttade allt f\u00f6r oss, och jag kunde m\u00e4rka hur ansiktena ljusnade p\u00e5 inv\u00e5narna i v\u00e5r jurta. Till och med far <!--nextpage-->l\u00e4ttade f\u00f6r ett \u00f6gonblick p\u00e5 sin str\u00e4nga uppsyn medan han \u00f6ver\u00f6ste Aydar med fr\u00e5gor. Vid Aydars senaste bes\u00f6k hade far \u00f6vertalat honom att f\u00f6lja med ungdomarna hit. Vi k\u00e4nde inte igen Tastan. Visserligen steg han ur bilen lika l\u00e5ngsamt som alltid, men hans solbr\u00e4nda runda ansikte verkade ha befriat sig fr\u00e5n sin vanliga dysterhet \u2013 det str\u00e5lade, en rodnad flammade p\u00e5 hans kinder och de breda n\u00e4sborrarna darrade av upphetsning. Han s\u00e5g elegant ut i sin halmhatt och den bl\u00e5 tunikan, som framh\u00e4vde hans kraftfulla gestalt, och de blankputsade kromgarvade st\u00f6vlarna. Han p\u00e5minde om statyn \u00f6ver sagans Batyr, och nu hade denna staty \u00e5ter v\u00e4ckts till liv f\u00f6r ett kort \u00f6gonblick. Tastan h\u00e4lsade inte p\u00e5 n\u00e5gon av oss. Han s\u00e5g inte ens p\u00e5 oss, lyfte inte ens ett \u00f6gonbryn n\u00e4r han h\u00e4lsade. Han tog bara mor i famnen f\u00f6r ett \u00f6gonblick och l\u00e4t henne kyssa honom. Sedan fortsatte han direkt mot kullen d\u00e4r far h\u00f6ll r\u00e5dslag med n\u00e5gra av de \u00e4ldre. Jag var p\u00e5 v\u00e4g att rusa efter, men utan att se \u00e5t mitt h\u00e5ll vinkade han avv\u00e4rjande med handen: l\u00e4mna mig i fred. Men jag avgudade min bror i det \u00f6gonblicket. Jag beundrade hans ober\u00f6rda ansikte och den imponerande gestalten, hans majest\u00e4tiska r\u00f6relser. Motvilligt fascinerades jag av samma enast\u00e5ende beh\u00e4rskning och beslutsamhet som min far uppskattade s\u00e5 mycket. \u2026 Br\u00f6llopsfesten varade i tre dagar. P\u00e5 \u00e4ngen busade de unga och roade sig. Den ljusbl\u00e5 himlen \u00f6ver Arshabayfloden uppfylldes av s\u00e5ng. Den eviga st\u00e4ppen sl\u00f6t sina s\u00f6ner och d\u00f6ttrar i sina v\u00e4ldiga armar och sj\u00f6ng med dem, skrattade och gladde sig tillsammans med dem alla. Flickorna och pojkarna, som nu var upplagda f\u00f6r roliga och bullrande lekar, spelade t\u00e4rning i den m\u00e5nljusa natten, sj\u00f6ng, t\u00e4vlade i att spela p\u00e5 dombra och satte sedan ig\u00e5ng med att leka kurrag\u00f6mma, och snart d\u00e4mpades de klingande flickskratten i det h\u00f6ga gr\u00e4set. K\u00e4rv\u00e4nliga tanter omringade brudgummen och pressade honom p\u00e5 de allra sista brudg\u00e5vorna. Det var min uppgift att ta hand om g\u00e4sterna, och d\u00e4rf\u00f6r kunde jag inte vara med i lekarna. Under dagen fick jag hela tiden springa bort till f\u00e5ren, eftersom jag inte litade p\u00e5 att sm\u00e5pojkarna som skickades iv\u00e4g skulle g\u00f6ra vad de f\u00e5tt order om, och p\u00e5 kv\u00e4llen n\u00e4r jag kom hem hann jag bara med att s\u00e4tta p\u00e5 samovaren, servera alla r\u00e4tterna och sedan tjudra h\u00e4starna och fodra dem. P\u00e5 tredje dagen, efter middagen, n\u00e4r jag som alltid var <!--nextpage-->ute p\u00e5 betesmarken, kom en grabb springande med andan i halsen. \u2013 Kaiyrken! skrek han. Jag stannar h\u00e4r. Du ska springa iv\u00e4g nu med detsamma f\u00f6r att ta sl\u00f6jan av bruden. \u2013 Allah f\u00f6rbjude! Varf\u00f6r just jag? Det finns ju vuxna djigiter \u2026 Inte kan v\u00e4l jag det, en vanlig snorunge ta sl\u00f6jan av bruden? Under en bred baldakin som sp\u00e4nts upp s\u00e4rskilt f\u00f6r g\u00e4sterna lj\u00f6d ett oavbrutet sorl. Det visade sig att de inte hade lyckats hitta en enda karl som var tillr\u00e4ckligt modig f\u00f6r att g\u00e5 ut i den \u00f6ppna ringen och lyfta sl\u00f6jan av brudens ansikte. Inte ens n\u00e5gon av alla de djigiter som var k\u00e4nda f\u00f6r sin v\u00e4ltalighet tordes tr\u00e4da fram. Det envisa kvinnfolket f\u00f6rs\u00f6kte knuffa in en l\u00e5ng m\u00f6rklockig grabb i ringen. \u201dH\u00f6r du\u201d, ropade de, \u201dsl\u00e4nga k\u00e4ft, det \u00e4r du duktig p\u00e5, kom igen nu och visa vad du kan!\u201d \u00c4ntligen hade kvinnorna chansen att f\u00e5 betalt f\u00f6r gammal ost! M\u00e5nga av dem hade f\u00e5tt k\u00e4nna p\u00e5 hans vassa tunga. \u201dN\u00e4, n\u00e4, varf\u00f6r ska ni envisas med de d\u00e4r mossiga sederna? Komsomolbr\u00f6llop, det \u00e4r en annan sak!\u201d fr\u00e4ste han tillbaka. \u201dOj, har ni h\u00f6rt hur han maler, den d\u00e4r l\u00e5nge drasuten\u201d, ropade en av de gamla kvinnorna sarkastiskt. \u201dS\u00e5 ni ska ha kul, ni unga, och vi gamlingar ska helst sitta hemma?\u201d \u201dNi med era mossiga seder \u2026 T\u00e4nka sig, blotta brudens ansikte\u2026\u201d \u201dVad \u00e4r det nu f\u00f6r fel med det? S\u00e5 har vi gjort i \u00e5rhundraden. Ni kan fira p\u00e5 komsomolvis p\u00e5 era br\u00f6llop. Men h\u00e4r g\u00f6r vi p\u00e5 v\u00e5rt vis! Har jag inte r\u00e4tt kanske, Tastan? Jo, nog har jag det! \u2026 Och du d\u00e4r, om du inte \u00e4r karl nog att tala p\u00e5 en gammaldags br\u00f6llopsfest s\u00e5 kan du lika g\u00e4rna h\u00e5lla klaffen. De som bara l\u00e5ter munnen g\u00e5 duger faktiskt inte till n\u00e5gonting. Och nu, Kairken\u201d, sade hon och v\u00e4nde sig till mig. \u201dDu ser sj\u00e4lv hur mycket man kan lita p\u00e5 de d\u00e4r slashasarna. Vi har suttit h\u00e4r sen solen gick upp. Bry dig inte om de d\u00e4r. Men vi l\u00e4ser allt dina dikter i tidningen. G\u00e5 ut i ringen! De kan g\u00e4rna spricka av avund, de d\u00e4r pratkvarnarna! H\u00f6rdu, min vackra brud, ta med dig en br\u00f6dkavel hemifr\u00e5n!\u201d Innan jag hunnit s\u00e4ga ett ord stacks ett vitt tygstycke i min hand. Jag blev alldeles f\u00f6rvirrad. Det vita tyget l\u00e5g i mina h\u00e4nder, det fanns ingen v\u00e4g tillbaka. Och <!--nextpage-->genast b\u00f6rjade alla uppmuntra mig att inte vara r\u00e4dd \u2013 hitta p\u00e5 n\u00e5gonting som roar g\u00e4sterna! Att avt\u00e4cka brudens ansikte \u00e4r \u00f6ver huvud taget ingen l\u00e4tt uppgift. Innan du r\u00f6r vid brudens vita huvudduk m\u00e5ste du h\u00e5lla ett tal och hitta p\u00e5 n\u00e5gonting som \u00f6verraskar alla, och inte bara \u00f6verraskar, utan som lockar alla g\u00e4sterna att skratta. Men man m\u00e5ste sk\u00e4mta utan att s\u00e5ra n\u00e5gon \u2013 alla ska skratta, men ingen f\u00e5r bli st\u00f6tt. Det har ingen betydelse vem som blir utsatt f\u00f6r sk\u00e4mtet \u2013 det kan vara en \u00e4ldre sl\u00e4kting, eller n\u00e5gon av ungdomarna, kanske far i huset till och med. Vem det \u00e4n tr\u00e4ffar, s\u00e5 \u00e4r personen skyldig att sv\u00e4lja sk\u00e4mtet. Naturligtvis finns det alltid s\u00e5dana som inte t\u00e5l ett sk\u00e4mt utan att kasta of\u00f6rsk\u00e4mdheter tillbaka. Men detta \u00e4r samtidigt en del av sk\u00e4mtet. Alla skrattar \u2026 L\u00e4nge efter\u00e5t kan folk ha roligt \u00e5t en lyckad brudvisning. Jag hade faktiskt skrivit saker som hade kommit in i tidningen. Men att tala inf\u00f6r s\u00e5 m\u00e5nga m\u00e4nniskor hade jag aldrig varit med om. Och n\u00e4r jag nu sk\u00e5dade alla f\u00f6rv\u00e4ntansfulla ansikten blev jag f\u00f6rvirrad. Jag vet inte hur br\u00f6dkaveln hamnade i min hand och hur jag f\u00e4ste den vita duken vid den. Jag s\u00e5g bara p\u00e5 dem och f\u00f6rstod en enda sak: alla tittar p\u00e5 mig och v\u00e4ntar sig n\u00e5got alldeles extra. Det var f\u00f6r sent att backa ur. Nu g\u00e4ller det, sade jag beslutsamt till mig sj\u00e4lv, kom igen, Kaiyrken! Jag s\u00e5g pl\u00f6tsligt min zheneshe omgiven av sina uppvaktan- de flickor. En tunn vit sidenduk t\u00e4ckte ansiktet. Hon var sm\u00e4rt, aningen l\u00e4ngre \u00e4n jag. H\u00e4nderna l\u00e5g tryckta mot br\u00f6stet. Hennes vita tunna fingrar darrade en aning. Det s\u00e5g ut som om hon inte andades, eller om hon kanske hejdat sig f\u00f6r ett \u00f6gonblick. I g\u00e5r, n\u00e4r jag sl\u00e4ppte h\u00e4starna p\u00e5 bete, s\u00e5g jag henne sitta vid foten av kullen och tala med sina v\u00e4ninnor. Solen h\u00f6ll just p\u00e5 att g\u00e5 upp och floden bl\u00e4nkte som guld. En handm\u00e5lad sjal t\u00e4ckte axlarna. Jag m\u00e4rkte att en av hennes v\u00e4ninnor viskade n\u00e5got i hennes \u00f6ra och pekade p\u00e5 mig, och jag f\u00f6rstod att hon bekantade zheneshe med hennes kajny. \u2026 Till sist tog jag mig samman, str\u00f6k svetten ur pannan och b\u00f6rjade l\u00e4sa en dikt som jag tyckte kunde passa f\u00f6r detta tillf\u00e4lle. S\u00e5 \u00f6vergick jag till huvudnumret. De f\u00f6rsamlade g\u00e4sterna var alla v\u00e4lbekanta f\u00f6r mig, jag k\u00e4nde till var och <!--nextpage-->ens f\u00f6rtj\u00e4nster och avigsidor, och d\u00e4rf\u00f6r artade sig mitt sk\u00e4mt att bli lyckat \u2026 Mitt tal drog ut i en hel halvtimme. G\u00e4sterna skrattade. Sedan gick jag fram till min zheneshe och kastade f\u00f6rsiktigt tillbaka sl\u00f6jan fr\u00e5n hennes ansikte. Hon lyfte \u00f6gonfransarna och s\u00e5g p\u00e5 mig och slog genast ned blicken. \u00d6gonen var stora, med l\u00e5nga \u00f6gonfransar som b\u00f6jde sig l\u00e4tt upp\u00e5t. F\u00f6r ett \u00f6gonblick drog en rodnad \u00f6ver ansiktet, men strax \u00e5tertog hennes kinder sin naturliga f\u00e4rg, de alltj\u00e4mt barnsliga l\u00e4pparna darrade en aning, och det var sv\u00e5rt att se om hon skrattade eller gr\u00e4t. Jag l\u00e4mnade ifr\u00e5n mig br\u00f6dkaveln och gick tillbaka. Kvinnorna viskade avsides: \u201dEn s\u00e5n vacker brud! Tastan \u2013 bra gjort! Han \u00e4r tyst och s\u00e4ger inget, men se vilken brud han har sett ut \u00e5t sig! Gud bel\u00f6nar somliga! Kommer ni ih\u00e5g henne som fru Rysbeks pojke kom hem med n\u00e4r han l\u00e4ste i Tasjkent? \u2026 Ojbaj, mamma lilla, det kan inte j\u00e4mf\u00f6ras p\u00e5 samma dag. Sylvass n\u00e4sa och gr\u00f6na \u00f6gon \u2026 \u201d Ja, min zheneshe var sannerligen en sk\u00f6nhet och jag k\u00e4nde mig ofrivilligt stolt \u00f6ver att alla tyckte om henne. Jag hade g\u00e4rna velat veta vad Tastan t\u00e4nkte p\u00e5 just d\u00e5! Jag fick strax syn p\u00e5 honom. Han satt p\u00e5 en riss\u00e4ck och s\u00f6rplade f\u00f6rtjust te ur en sk\u00e5l och str\u00f6k sitt rakade huvud med handflatan. \u00c4r hans fru, t\u00e4nkte jag, lika klok som hon \u00e4r vacker, s\u00e5 \u00e4r Tastan den lyckligaste mannen p\u00e5 jorden! Men Tastan sj\u00e4lv t\u00e4nkte uppenbarligen inte s\u00e5, han verkade inte inse detta. P\u00e5 mig verkade han likgiltig till allt som hade h\u00e4nt. Med uppkn\u00e4ppt krage satt han d\u00e4r och nj\u00f6t av sitt te, och inte ens med blicken s\u00f6kte han sin unga brud. Egendomligt nog kunde jag inte klandra Tastan just nu. Jag greps pl\u00f6tsligt av en of\u00f6rklarlig ilska mot min far. Var det inte han som hade uppfostrat Tastan till den han var? Var detta i sj\u00e4lva verket inte den ende Tastan han kunde acceptera? Och var det inte just d\u00e4rf\u00f6r som far aldrig hade gillat mig \u2013 f\u00f6r att han visste att jag aldrig skulle g\u00e5 i hans ledband och att jag, oavsett hur eftergiven han ans\u00e5g mig vara, skulle v\u00e4lja min brud sj\u00e4lv? Far hade m\u00e5nga anledningar att t\u00e4nka just s\u00e5. Jag erk\u00e4nner att jag inte alltid gav efter f\u00f6r hans ilska, ibland best\u00e4mde jag mig f\u00f6r att s\u00e4ga emot. Ibland kunde Tastan sitta stum <!--nextpage-->som en fisk efter en utsk\u00e4llning, medan jag h\u00e4vde upp min r\u00f6st: \u201dH\u00f6rdu, har du inte m\u00e5l i mun? Varf\u00f6r s\u00e4ger du ingenting? Har du inget att s\u00e4ga till ditt f\u00f6rsvar?\u201d Och Tastan slingrade sig alltid undan fr\u00e5n mig p\u00e5 ett och samma s\u00e4tt, med en hurril. I morgon avslutas br\u00f6llopsfesten med en kokpar. S\u00e4ga vad man vill, men Arshabaydalen \u00e4r den idealiska platsen. H\u00e4r finns varken gropar eller gr\u00e4stuvor att se upp f\u00f6r. Flera hundra meter bort str\u00e4cker sig fullkomligt sl\u00e4t mark, t\u00e4ckt av tjockt gr\u00e4s. Dr\u00f6mmen f\u00f6r en djigit! Sl\u00e4pp tyglarna och s\u00e4tt full fart och l\u00e5t st\u00e4ppvinden piska ditt ansikte! Tastan och far pratar utan tvivel om t\u00e4vlingen. Jag ser hur Tastan blir r\u00f6d om \u00f6ronen och \u00f6gonen skjuter gnistor! Han har till och med gl\u00f6mt bort sitt te. Yapyr-ay! t\u00e4nkte jag. Skulle han verkligen rida en kokpar p\u00e5 sin egen br\u00f6llopsdag? Efter sl\u00f6jceremonin avtog det roliga m\u00e4rkbart. G\u00e4sterna b\u00f6r- jade strax ta adj\u00f6. P\u00e5 kv\u00e4llen var bara de som var intresserade av den kommande t\u00e4vlingen kvar i huset. G\u00e4sterna gav sig av till h\u00e4st och p\u00e5 \u00e5snor. De kvinnor som hade barn med sig och de gamla kl\u00e4mde in sig i Aydars bil. Festen var \u00f6ver. \u00c4ven kokparen, som hade gjort Tastan s\u00e5 upphetsad. \u00c5ter stod jurtan ensam och \u00f6vergiven vid stranden av Arshabay. Livet \u00e5tergick till det normala. Allt blev tyst omkring. Jag hade hunnit v\u00e4nja mig vid festsorlet och hela st\u00e4mningen, och en l\u00e5ng tid efter\u00e5t ville jag bara ge mig iv\u00e4g bort, hitta p\u00e5 n\u00e5gonting. Men det fanns inga fler roliga saker att hitta p\u00e5, det \u00e5terstod bara det gamla vanliga, och d\u00e4rf\u00f6r greps jag av dysterhet, som om jag varit mol allena p\u00e5 den \u00f6de st\u00e4ppen. Allt oftare f\u00f6ljde jag med f\u00e5ren ut p\u00e5 betesmarkerna f\u00f6r att vara ensam med mig sj\u00e4lv. Jag stod inte ut med att se v\u00e5r v\u00e4lbekanta g\u00e5rd med brunnen och den gamla jordk\u00e4llaren. Jag gav mig iv\u00e4g \u00e4nda bortom Karatumsyk, l\u00e4t f\u00e5ren beta och lade mig p\u00e5 rygg och tittade upp i den fridfulla bl\u00e5 himlen \u00f6ver Arshabay. Dessa h\u00e4rliga stunder! Inte ett ljud som h\u00f6rdes! Bara f\u00e5ren som knaprade p\u00e5 sitt gr\u00e4s \u2026 H\u00f6gt d\u00e4ruppe i skyn sv\u00e4var en l\u00e4rka som en liten prick ovanf\u00f6r mitt huvud. Jag lystrar till s\u00e5ngen. Jorden doftar, jag k\u00e4nner igen mal\u00f6rt och den fr\u00e4na doften av kuraj. St\u00e4ppens luft \u00e4r uppfriskande, och stegvis skingras dysterheten. Jag k\u00e4nner en berusning som <!--nextpage-->jag inte sj\u00e4lv kan f\u00f6rst\u00e5, jag vill skrika och sjunga av en k\u00e4nsla som \u00f6verv\u00e4ldigar mig. Och jag sjunger. Gl\u00e4djen som spr\u00e4nger mitt br\u00f6st letar efter utlopp, och detta utlopp blir till en s\u00e5ng. En s\u00e5ng som kommer fr\u00e5n djupet av hj\u00e4rtat. Men inte ens detta tillfredsst\u00e4ller mig. D\u00e5 b\u00f6rjar jag skriva poesi \u2026 Om ni bara visste hur m\u00e5nga anteck- ningsb\u00f6cker jag har fyllt! Men de ville inte bli bra. Ibland verkade det som om l\u00e4rkan som sj\u00f6ng i skyn, och Arshabays dal, magisk och g\u00e5tfull i den m\u00e5nbelysta natten, var f\u00f6rn\u00e4rmade p\u00e5 mig. Att dikterna trots allt bara var en blek spegling av sk\u00f6nheten som h\u00e4rskade runt omkring. Jag m\u00e4rkte f\u00f6rst nu att f\u00e5ren tagit sig in i videsn\u00e5ren och att solen h\u00f6ll p\u00e5 att g\u00e5 ned. Fram p\u00e5 kv\u00e4llen brukade Tastan komma till min hj\u00e4lp, mindre ofta far. N\u00e4r han s\u00e5g mig ligga d\u00e4r och dag- dr\u00f6mma log han f\u00f6rsm\u00e4dligt och muttrade n\u00e5got i stil med \u201dN\u00e4r ska det bli en riktig karl av dig?\u201d Och n\u00e4r han b\u00f6rjade samla ihop f\u00e5ren, som var utspridda \u00e5t alla h\u00e5ll, sade han m\u00e5nga fula ord. Men Tastan brydde sig i alla fall inte om var jag h\u00f6ll hus, och inget annat heller. Utan ett ord samlade han flocken och drev den hem. En m\u00e5nad hade g\u00e5tt sedan Tastans br\u00f6llopsdag. Men ingenting verkade ha f\u00f6r\u00e4ndrats i hans liv. Efter br\u00f6llopet reste vi en separat fyrdelad jurta f\u00f6r de nygifta, och de flyttade in och bodde d\u00e4r. Tastan var likgiltig mot sin hustru, talade knappt med henne och upptr\u00e4dde som om hon inte existerade. Jag tyckte synd om henne och k\u00e4nde mig orolig. Jag ville att hon skulle k\u00e4nna sig hemma och v\u00e4lkommen i v\u00e5r familj, men i st\u00e4llet m\u00f6ttes hon av en st\u00e4ndig kyla. Bara ibland, n\u00e4r jag kunde h\u00f6ra hennes barnsliga, spontana skratt, gladde jag mig med henne och k\u00e4nde mig l\u00e4ttad, som om en sten hade lyfts fr\u00e5n mitt br\u00f6st. Men det h\u00e4nde s\u00e5 s\u00e4llan! Saltanat visade sig vara precis s\u00e5dan som jag hade f\u00f6rv\u00e4ntat mig. Hon tog omedelbart tag i hush\u00e5llssysslorna. Mor f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6rst hejda henne: \u201dOjbaj, k\u00e4ra du, jag klarar detta sj\u00e4lv. Hush\u00e5llssysslor tar aldrig slut. Du kommer nog att f\u00e5 tid med h\u00e5rt arbete.\u201d Men Saltanat gav inte efter s\u00e5 l\u00e4tt. \u201dDet g\u00f6r inget, mor, jag kommer nog att f\u00e5 arbeta vad det lider, och nu ocks\u00e5\u201d, svarade hon. \u201dHur skulle jag ha tid att <!--nextpage-->vara ledig? Vila dig nu, s\u00e5 ska jag ta hand om det h\u00e4r.\u201d Hon lyfte av oket med hinkarna fr\u00e5n sin sv\u00e4rmors axlar och gick den l\u00e5nga v\u00e4gen till brunnen, och r\u00e4tt som det var kom hon sl\u00e4pande till jurtan med den v\u00e4ldiga, rundmagade samovaren, som s\u00e4kert var kvar fr\u00e5n tsar Nikolajs tid. Och nu hade hon h\u00e4ngt den stora svarta kitteln \u00f6ver h\u00e4rden och fyllde den med vatten. Solen h\u00e4ngde just \u00f6ver horisonten. Det var en bl\u00e5sig dag, s\u00e5 f\u00e5ren fick beta i n\u00e4rheten. Saltanat hade h\u00e4mtat en famn kurajgr\u00e4s och lagt under kitteln och t\u00e4nt p\u00e5. En bitter bl\u00e5 r\u00f6k spred sig fr\u00e5n grytan, men snart dansade de glada eldsflammorna runt grytan och efter hand f\u00f6rsvann r\u00f6ken. En klar eldsl\u00e5ga slog upp. Ljuset fr\u00e5n elden lyste upp Saltanat, och hon tycktes mig i det h\u00e4r \u00f6gonblicket \u00e4nnu vackrare, p\u00e5 ett nytt s\u00e4tt. \u2013 Kairken, ropade hon. \u2013 H\u00e4r! \u2013 Kan du gr\u00e4va en jordugn? \u2013 Jag vet inte \u2026 Jo, det kan jag nog. \u2013 G\u00f6r det d\u00e5 \u00e5t mig. Men inte h\u00e4r. Den h\u00e4r \u00e4r p\u00e5 tok f\u00f6r djup, elden n\u00e5r inte upp till kitteln. Jag har bett Tastan, men han sa bara \u201dGr\u00e4v den sj\u00e4lv.\u201d Och samma urs\u00e4kter: \u201dIngen tid \u2026\u201d Han kan v\u00e4l inte, antar jag, eller? Ett klingande skratt dr\u00e4nker hennes sista ord. Ett vackert skratt, lekfullt. Ett oskyldigt sk\u00e4mt med sin man. \u201dJag kan gr\u00e4va den med en g\u00e5ng\u201d, s\u00e4ger jag. \u201dDet \u00e4r f\u00f6r m\u00f6rkt\u201d, s\u00e4ger hon. \u201dI morgon, n\u00e4r du har tid, ska vi s\u00e4ga s\u00e5?\u201d Hon har f\u00e5tt r\u00f6k i \u00f6gonen och gnuggar sig med h\u00e4nderna. Jag sitter p\u00e5 en sadel vid d\u00f6rren och kn\u00e4pper p\u00e5 dombran. Hon kom- mer fram och b\u00f6jer sig ned, fr\u00e5gar: \u2013 Gauchar tas, P\u00e4rlan, kan du spela den? \u2013 Gauchar tas? \u00c4r det en s\u00e5ng? \u2013 Ja, en s\u00e5ng. Har du inte h\u00f6rt den? \u2013 Nej \u2026 Jag tror inte den l\u00e5ter bra p\u00e5 en vanlig dombra. Kui \u00e4r en annan sak \u2026 \u2013 Nej, s\u00e4ger hon och reser sig upp. Kui \u00e4r en sak f\u00f6r sig, men s\u00e5nger kan ocks\u00e5 l\u00e5ta bra p\u00e5 dombra. J\u00e4ttebra till och med..! Men du kan kanske inte \u2026 Saltanat f\u00f6rsvann in i huset. Jag var f\u00f6rvirrad. Hennes skratt dr\u00f6jde l\u00e4nge i mina \u00f6ron \u2026 Saltanat vande sig fort vid mor och med mig. N\u00e4r far eller Tas- tan inte var hemma brukade hon ofta sk\u00e4mta och skoja med <!--nextpage-->mig och hade mor som sin f\u00f6rtrogna: \u201dH\u00e5ller du inte med mig, mor?\u201d, \u201dVad s\u00e4ger du, mor, har jag inte r\u00e4tt?\u201d, \u201dMen mor d\u00e5, det vet du v\u00e4l?\u201d Och mor nickade och h\u00f6ll med. Saltanat trivdes, och mor skrattade med. Hemmet blev trivsamt och rart. En g\u00e5ng hade jag ber\u00e4ttat f\u00f6r Saltanat om en dr\u00f6m som jag hade haft. Jag dr\u00f6mde att jag gick omkring bland en samling flickor. Alla var sk\u00f6nheter, och alla liknade till utseendet och kl\u00e4dseln hj\u00e4ltinnor ur Tusen och en natt. Jag satt mitt bland dem och kn\u00e4ppte p\u00e5 min dombra. Och jag hade redan f\u00f6r\u00e4lskat mig i en av dem. Och hon \u00e4lskade mig. De andra var svartsjuka och best\u00e4mde sig f\u00f6r att dr\u00e4nka oss i havet. Vi hamnade i en b\u00e5t och seglade bort. D\u00e5 f\u00f6rvandlade de sig till stora havsvidunder och jagade oss. Min \u00e4lskade f\u00f6rvandlade sig d\u00e5 till en m\u00f6rt och jag till en g\u00e4dda. Vi kr\u00f6p l\u00e4ngs botten och tog oss upp p\u00e5 en strand. D\u00e4r f\u00f6rlorade jag pl\u00f6tsligt medvetandet. Flickan sprutade vatten p\u00e5 mig \u2026 Och d\u00e5, ska du veta, d\u00e5 \u00f6ppnar jag \u00f6gonen och d\u00e5 ligger jag ute i regnet. Och f\u00e5ren har f\u00f6rsvunnit l\u00e5ngt iv\u00e4g. Jag hade sovit och inte m\u00e4rkt ett dugg. Saltanat skrattade f\u00f6rst, och sedan log hon hemlighetsfullt och sade att jag skulle f\u00e5 ett l\u00e5ngt liv och att jag skulle hitta en vacker hustru. Men hon hade n\u00e5got finurligt i blicken och i leendet som l\u00e5g p\u00e5 hennes l\u00e4ppar. Hon hade uppenbarligen n\u00e5got rackartyg i g\u00f6rningen. Och en dag, n\u00e4r hon och mor retade mig som vanligt, ber\u00e4ttade Saltanat som av en ren tillf\u00e4llighet min hemlighet f\u00f6r henne. Jag rodnade \u00e4nda till h\u00e5rf\u00e4stet, men Saltanat, som inte l\u00e5tsades m\u00e4rka n\u00e5gonting, bara skrattade: \u2013 Jag ska l\u00e4sa n\u00e5gra dikter f\u00f6r dig, mor, som han till\u00e4gnade den h\u00e4r flickan, vill du h\u00f6ra? \u2013 G\u00e4rna det, k\u00e4ra du. \u2013 Lyssna d\u00e5: I dr\u00f6mmen fagra flickor fem jag m\u00f6tte \u2013 och helt fr\u00e4ckt jag kysste genast en av dem, den l\u00e5gan blev ej sl\u00e4ckt. Den sm\u00e4rtan har jag alltj\u00e4mt kvar, jag b\u00e4r den med mig i mitt sinn, K\u00e4raste! Din blick ger svar! Jag hoppas du en dag blir min \u2026 \u2013 Ingen d\u00e5lig poet, eller hur? Vad skulle mor s\u00e4ga? Hon satt tyst, log bara. Jag var mest f\u00f6rvirrad. Det som \u00f6verraskade mig var Sultanats minne. Jag hade bara l\u00e4st dikten f\u00f6r henne en enda g\u00e5ng, och <!--nextpage-->hon upprepade den ord f\u00f6r ord \u2026 Men uppriktigt sagt s\u00e5rade hon mig \u2013 varf\u00f6r gjorde hon detta\u2026? \u2026 En dag n\u00e4r jag kom ut ur huset fick jag se hur Tastan och Saltanat h\u00f6ll p\u00e5 med att dra upp ett rep ur brunnen. Det var vid middagstid. L\u00e5ngt borta, p\u00e5 st\u00e4ppen, drev min far f\u00e5ren till vattenh\u00e5let. Hettan var outh\u00e4rdlig. I den br\u00e4nnande luften fl\u00f6t spindelv\u00e4v som silvertr\u00e5dar. De landade i gr\u00e4set, t\u00e4ckte de glesa buskarna och klibbade fast i ansiktet. Gr\u00f6na gr\u00e4shoppor yrde i luften. L\u00e4rkan, som tagit skydd under mal\u00f6rtsbusken, l\u00e5g och gapade av t\u00f6rst. Min n\u00e4rvaro oroade honom, men han r\u00f6rde sig inte, antag- ligen ur st\u00e5nd att lyfta fr\u00e5n marken. \u2013 Vad har du h\u00e4r att g\u00f6ra? skrek Tastan ilsket n\u00e4r han fick syn p\u00e5 mig. \u2013 Vad\u00e5 \u201dh\u00e4r att g\u00f6ra\u201d? Hj\u00e4lpa till, f\u00f6rst\u00e5s. Du leder kamelen i tygeln och l\u00e5ter Saltanat dra repet \u2026 Tastan s\u00e5g p\u00e5 Saltanat, men slog d\u00f6v\u00f6rat till: \u2013 S\u00e4ger du det, din mes! Hon d\u00f6r inte av att dra rep. L\u00e5t henne dra. Kvinnorna f\u00f6rr brukade gr\u00e4va brunnar p\u00e5 fyrtio meter, och s\u00e5 var det inte mer med det. Orden stack som en tagg i hj\u00e4rtat. F\u00f6r Tastan var det uppenbarligen likgiltigt om Saltanat k\u00e4nde sig f\u00f6rnedrad eller inte. Kamelen hade stannat vid slutet av plattformen, och hinken h\u00e4ngde vid brunnslocket. \u201dDra!\u201d skrek Tastan. Med darrande h\u00e4nder grep Saltanat repet och tippade vattnet i astaun, tr\u00e4r\u00e4nnan som f\u00e5ren dricker ur. S\u00e5 kastade hon hinken tillbaka ner i brunnen. Hon r\u00e4tade p\u00e5 ryggen och f\u00f6rde tillbaka en slinga av v\u00e5tt h\u00e5r fr\u00e5n pannan, och jag s\u00e5g till min f\u00f6rv\u00e5ning inga tecken p\u00e5 uppgivenhet i hennes ansikte. Hettan hade gjort henne r\u00f6d om kinderna och hon s\u00e5g mer tilldragande ut \u00e4n n\u00e5gonsin. N\u00e4r hon s\u00e5g mig log hon. Hon torkade svettdropparna ur pannan och sade urskuldande \u201dDet \u00e4r en tung hink \u2026\u201d \u2013 N\u00e4r du \u00e4nd\u00e5 \u00e4r h\u00e4r, sade Tastan och v\u00e4nde sig till mig, kan du ta kamelen, s\u00e5 g\u00e5r jag och vattnar h\u00e4sten. Tastan gick. Jag blev f\u00f6rv\u00e5nad n\u00e4r Saltanats ansikte pl\u00f6tsligt slocknade. N\u00e5gonting sorgset skymtade i hennes \u00f6gon. \u2013 Han tycker inte synd om mig, sade hon mjukt. Jag vet inte varf\u00f6r. Han tror att jag \u00e4r lika stark som han. N\u00e4r vi kommer till brunnen s\u00e4ger han \u00e5t mig att dra i repet, och han g\u00e5r med kamelen. Och \u00e4nd\u00e5 sk\u00e4ller han p\u00e5 mig, \u201dDu drar d\u00e5ligt\u201d, <!--nextpage-->s\u00e4ger han. Saltanats r\u00f6st r\u00f6jde inte s\u00e5 mycket vrede som f\u00f6rv\u00e5ning. Och egendomligt nog anade jag rentav en \u00f6mhet f\u00f6r mannen i hennes ord. \u2013 Du \u00e4r tr\u00f6tt, ge mig repet. Ta kamelen, s\u00e4ger jag och r\u00e4cker henne tygeln. Hon v\u00e4grar f\u00f6rst och b\u00f6rjar sedan retas. \u201dDu \u00e4r lika klen som en flickunge\u201d, s\u00e4ger hon, \u201doch dessutom kommer du att ramla i brunnen \u2026\u201d Orden s\u00e5rar mig. Men Saltanat sitter p\u00e5 brunnskanten och tittar ner. Hon m\u00e4rker inte att jag \u00e4r s\u00e5rad. Hon dinglar glatt med benen och ropar: \u201dKairken, kom Kairken, titta h\u00e4r! Jag ser min spegelbild i brunnen!\u201d Jag s\u00e4ger inget. Hon tittar upp p\u00e5 mig med sina pepparkorns\u00f6gon och jag vill inte l\u00e4ngre visa att jag \u00e4r arg p\u00e5 henne och f\u00f6rst\u00f6ra hennes hum\u00f6r. \u2013 Var d\u00e5? \u2013 D\u00e4r, titta. Jag tittar ner i botten av brunnen. Tv\u00e5 ansikten tittar tillbaka p\u00e5 oss d\u00e4rnere i djupet. Bakom dem syns en bl\u00e5 himmel. Vi skrattar, och de skrattar. Vi pekar finger \u00e5t dem, och de pekar finger \u00e5t oss. \u2013 I f\u00f6rrg\u00e5r visade jag det h\u00e4r f\u00f6r Tastan, s\u00e4ger Saltanat. \u2013 Jas\u00e5? Och vad sa han? Jag ville verkligen veta. Hon gav upp ett klingande skratt. \u2013 Vad han sa? Han r\u00f6t \u00e5t mig. \u201dDu \u00e4r ju inte klok\u201d, sa han. Det blev snart tid f\u00f6r v\u00e5rens f\u00e5rklippning. Sj\u00e4lva proceduren tar inte s\u00e4rskilt l\u00e5ng tid, bara n\u00e5gra dagar, men redan p\u00e5 denna korta tid hinner herdarna springa benen av sig. Klippstationen ligger l\u00e5ngt fr\u00e5n oss, cirka tre\u2013fyra mil bort. Det tar tv\u00e5 eller tre dagar att sig dit och sedan driva flocken tillbaka. Sk\u00e4rarna arbetar skickligt. Om det inte \u00e4r n\u00e5gon k\u00f6 avverkar de en hel paddock per dag. Vi kan allts\u00e5 klara av hela flocken f\u00f6re middagstiden. Far och Tastan stack iv\u00e4g tidigt. Dagen innan hade det best\u00e4mts att jag skulle f\u00f6lja med far, men oturligt nog kom Askerbek farande, som hade f\u00e5tt order av kolchosordf\u00f6randen att installera en pump. Askerbek st\u00e4llde omg\u00e5ende till en massa v\u00e4sen och kr\u00e4vde att far skulle ordna en hantlangare. \u2013 Att installera en pump \u00e4r inte lika enkelt som att valla f\u00e5r! sade han snorkigt. Jag beh\u00f6ver \u00e5tminstone n\u00e5gon som kan sp\u00e4nna skruvarna. Far blev omedelbart illam\u00e5ende av skrikandet och sade \u00e5t mig att stanna hemma, \u201dDu som begriper dig p\u00e5 j\u00e4rn och skrot\u201d, som han sade. Jag hj\u00e4lpte till att driva flocken hela v\u00e4gen till Kostobe, ungef\u00e4r tre kilometer fr\u00e5n <!--nextpage-->v\u00e5rt sommarbete. N\u00e4r jag kom hem hade solen redan tittat fram bakom Karataus h\u00f6ga kammar. B\u00e5de st\u00e4ppen och sluttningarna badade i ett milt rosa ljus. Himlen var klar, klar. Och just ovanf\u00f6r v\u00e5rt hus h\u00e4ngde som fastfrusen en liten kant av en alldeles genomskinlig m\u00e5ne. Den var n\u00e4tt och j\u00e4mnt synlig mot himmelens bl\u00e5, och den tycktes sm\u00e4lta av anstr\u00e4ngningen: hela natten igenom str\u00f6dde den sitt silver \u00f6ver jorden. Arshabays\u00e4nkan i sin djupa dalg\u00e5ng ligger alltj\u00e4mt i skugga. En eld brinner framf\u00f6r v\u00e5ra jurtor. Saltanat \u00e4r upptagen av elden och f\u00f6rbereder frukosten. Det \u00e4r en vindstilla morgon, och den bl\u00e5 r\u00f6ken fr\u00e5n elden stiger rakt upp i en utdragen, h\u00f6g pelare. Jag h\u00f6r tydligt min mors \u201dtu-tu-tu\u201d d\u00e4r hon g\u00e5r och matar h\u00f6nsen. Fr\u00e5n dals\u00e4nkan, d\u00e4r de l\u00e5nga morgonskuggorna kryper undan, kom- mer en frisk fl\u00e4kt som blandar sig med den fr\u00e4na r\u00f6ken fr\u00e5n elden. \u2013 \u00c5h, ajnalajyn! ropar mamma. Kommer du f\u00f6rst nu? Varf\u00f6r gick du s\u00e5 l\u00e5ngt? Du kunde tagit v\u00e4gen genom dalen. De d\u00e4r lym- larna tror inte att barn kan bli tr\u00f6tta. Saltanat, raring, ge Kairken lite kall ayran. Till skillnad fr\u00e5n andra gamla kvinnor, som f\u00f6redrar att ropa p\u00e5 sina sv\u00e4rd\u00f6ttrar och kalla dem \u201dKelin\u201d, brukade mamma kalla Saltanat vid f\u00f6rnamn, hon blev genast f\u00f6rtjust i sin sv\u00e4rdotter. Jag k\u00e4nde p\u00e5 mig att Saltanat tyckte om det. Hon f\u00f6rsvann in i jurtan ett \u00f6gonblick och kom tillbaka med en stor m\u00e5lad tostak, en tr\u00e4sk\u00e5l full av kall, fet ayran. Jag drack girigt. Min blick f\u00f6ll av en h\u00e4ndelse p\u00e5 Saltanat, som stod mittemot mig. I fem m\u00e5nader hade hon varit min sv\u00e4gerska, men jag kunde \u00e4nnu inte uppfatta henne som en kvinna. Hon s\u00e5g mer ut som en flicka som n\u00e4tt och j\u00e4mnt n\u00e5tt vuxen \u00e5lder. Likas\u00e5 nu, n\u00e4r hon stod framf\u00f6r mig, ung och s\u00f6t, och mest av allt liknade en ung flicka p\u00e5 sin f\u00f6rsta dans. \u2013 Mera? fr\u00e5gade hon. \u2013 Nej, tack. Jag driver \u00e5terstoden av f\u00e5ren p\u00e5 g\u00e5rden till Karatumsyk och vid middagstid \u00e5terv\u00e4nder jag hem. Tastans gnisslande s\u00e4ng hade efter br\u00f6llopet \u00f6vertagits av mig. Nu hade Askerbek lagt sig d\u00e4r. Han sov. H\u00e5ret ligger utspritt \u00f6ver kudden, hans huvud verkar enormt. Jag gick ut till brunnen och satte ig\u00e5ng att meka med pumpen. Solen stod h\u00f6gt p\u00e5 himlen. Det b\u00f6rjade bli hett. Inifr\u00e5n huset h\u00f6rde jag n\u00e5gon ropa \u201dKairken!\u201d Jag v\u00e4nde mig om. Saltanat stod p\u00e5 en uppochnedv\u00e4nd tunna och <!--nextpage-->vinkade \u00e5t mig. Jag tv\u00e4ttade av mig i f\u00e5rens r\u00e4nna och gick till jurtorna, och torkade av mig i ansiktet med h\u00e4nderna medan jag gick. Askerbek hade vaknat och kisade mot solen och g\u00e4spade. N\u00e4r han fick se mig kom han n\u00e4rmare. \u2013 Var kommer du ifr\u00e5n? fr\u00e5gade han likgiltigt. \u2013 Fr\u00e5n brunnen. \u2013 Har du sett pumpen? \u2013 Ja d\u00e5. \u2013 Peta inte p\u00e5 den, du bara f\u00f6rst\u00f6r den. Han v\u00e4nde sig bort och harklade sig grundligt. Han tar mig f\u00f6r en snorunge! Jag vet lika mycket om pumpar som han. Vi hade g\u00e5tt igenom det i skolan. \u2013 Fy fan, hur kan ni leva s\u00e5 h\u00e4r? fr\u00e5gade han efter en stunds tystnad. Jag skulle d\u00f6 av tristess, sade han. Jag skulle inte st\u00e5 ut en dag. Finns det n\u00e5n vodka i huset? \u2013 Var skulle herdar f\u00e5 tag i vodka? \u2013 \u00c4h, din snorvalp! Var skulle det finnas vodka, om inte hos herdarna? De k\u00f6per l\u00e5dvis, grabben \u2026 Du kanske ljuger. \u2013 Nej. \u2013 Och r\u00f6ka? \u2013 Ingen r\u00f6ker h\u00e4r. \u2013 Fy fan, vilka m\u00e4nniskor? Ingen kultur..! Han s\u00e5g nedl\u00e5tande p\u00e5 mig och blicken sade ungef\u00e4r \u201dFan vad ni \u00e4r jobbiga!\u201d Jag ins\u00e5g att det inte skulle bli n\u00e5gon pump monterad i dag. Efter frukost gick vi ut p\u00e5 st\u00e4ppen. Framme vid brunnen v\u00e4ntade han l\u00e4nge och studerade motorn fr\u00e5n alla h\u00e5ll, vred p\u00e5 ett reglage och skruvade p\u00e5 ett annat f\u00f6r att f\u00e5 tiden att g\u00e5. Solen stekte. \u2013 Spring och h\u00e4mta lite soumala, jag \u00e4r t\u00f6rstig, sade han. Ayran luktar h\u00e4rsket. Jag h\u00e4mtade den \u00e5t honom. Han t\u00f6mde sk\u00e5len till h\u00e4lften, s\u00e5 str\u00e4ckte han ut sig p\u00e5 marken. \u2013 Din brors fru \u00e4r vacker. Hur kunde hon f\u00e5 f\u00f6r sig att gifta sig med Tastan? S\u00e5na brudar \u00e4r ingenting som typer som Tastan, eller ens vassare djigiter, som jag till exempel, har en chans p\u00e5. Din farsa m\u00e5ste ha pr\u00f6jsat ordentligt f\u00f6r henne! Va? Orden tr\u00e4ffade som ett piskrapp. F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen k\u00e4nde jag ett sting av svartsjuka. Jag s\u00e5g honom r\u00e4tt in i \u00f6gonen: \u2013 Nu ska du h\u00f6ra p\u00e5 mig. Ta din pump \u2026 och stoppa den \u2026 Vet du var? Du beh\u00f6ver inte montera n\u00e5gonting h\u00e4r. Men sluta med ditt skitprat. Fattar du? Jag h\u00e4mtade andan ett \u00f6gonblick. \u2013 Du tror att du \u00e4r b\u00e4ttre \u00e4n Tastan? Idiot..! Om du inte kan skaffa en tjej s\u00e5 \u00e4r det ditt problem! \u2013 Du kanske <!--nextpage-->inte vet, unge man, att det var din far som k\u00f6pte henne? Och Tastan, det enda han kan \u00e4r att rida en h\u00e4st. Tjejer struntar i cirkuskonster numera. Fattar du det? S\u00e5 h\u00e5ll klaffen. Om inte din far hade funnits s\u00e5 skulle din bror ha fortsatt som ungkarl tills han blev gr\u00e5h\u00e5rig. N\u00e4h\u00e4, han rodde sj\u00e4lv hem brallisen..! Jag lovar att hon inte kommer att stanna hos honom, f\u00f6rr eller senare s\u00e5 sticker hon sin v\u00e4g. D\u00e4r gick gr\u00e4nsen. Jag fl\u00f6g upp och h\u00f6gg honom i kragen: \u2013 H\u00e5ll k\u00e4ften, din j\u00e4vel! Annars krossar jag skallen p\u00e5 dig! Jag h\u00f6ll en tung hammare i handen. Han s\u00e5g p\u00e5 den, sedan p\u00e5 mig och bl\u00e4ngde ilsket: \u2013 Ta bort den d\u00e4r. Nu. Annars kanske du sj\u00e4lv f\u00e5r smaka p\u00e5 den. Jag ins\u00e5g att jag trots min beslutsamhet inte kunde sl\u00e5 honom, jag kunde inte sl\u00e5 n\u00e5gon \u00f6ver huvud taget, och jag sl\u00e4ppte greppet om hans krage. Men s\u00e5 fort jag v\u00e4nde mig bort tog han min armb\u00e5ge i ett h\u00e5rt grepp. Hammaren fanns nu i hans hand. Jag backade bak\u00e5t. Askerbek s\u00e5g fruktansv\u00e4rd ut. Han verkade inte stoppa f\u00f6r n\u00e5gonting. Du l\u00e4t honom slippa undan, din idiot! \u2013 Okej! Du kan krossa skallen p\u00e5 mig, sade jag och h\u00f6ll mig fast vid brunnen. Men kom ih\u00e5g: allt vad du har sagt kommer Tas- tan att f\u00e5 veta. S\u00e5 f\u00e5r vi se vad han hittar p\u00e5 med dig! Tastans namn verkade som en kalldusch. Handen med hammaren sj\u00f6nk. Men f\u00f6r att inte visa att han var feg spottade han f\u00f6raktfullt och v\u00e4ste mellan t\u00e4nderna: \u2013 Jag vill inte skita ner mina h\u00e4nder. Han kastade hammaren \u00e5t sidan och gick snabbt ut p\u00e5 v\u00e4gen, d\u00e4r en lastbil just d\u00f6k upp. Jag s\u00e5g efter honom och t\u00e4nkte f\u00f6r mig sj\u00e4lv: Vi ska nog fixa pumpen sj\u00e4lva. Dig beh\u00f6ver vi inte! Jag arbetade med pumpen tills solen b\u00f6rjade g\u00e5 ned. Jag hade byggt upp en sockel av stockar som ett fundament och drog upp pumpen p\u00e5 den, och jag hade just b\u00f6rjat vinda upp slangarna d\u00e5 jag k\u00e4nde ett par mjuka h\u00e4nder som h\u00f6ll f\u00f6r mina \u00f6gon. F\u00f6rst stelnade jag till, men sedan f\u00f6rstod jag vem det var \u2013 min zhenese. \u2013 Saltanat! \u2013 Vem annars! Vem skulle annars vara h\u00e4r, om inte jag? Saltanat stod bredvid mig. \u2013 Var \u00e4r mont\u00f6ren? \u2013 Han har g\u00e5tt. \u2013 Varf\u00f6r? Jag tvekade en stund, s\u00e5 besl\u00f6t jag <!--nextpage-->mig f\u00f6r en n\u00f6dl\u00f6gn: \u2013 Hans flicka v\u00e4ntar p\u00e5 honom i stan. Han var ot\u00e5lig hela dagen. \u2013 Jas\u00e5. Kommer han i morgon? \u2013 Nej. \u2013 Det \u00e4r lika bra att han inte kommer. Han \u00e4r lite uppbl\u00e5st, vill g\u00f6ra sig m\u00e4rkv\u00e4rdig. Vi klarar det sj\u00e4lva, inte sant? Vi gick uppf\u00f6r kullen mot jurtorna. Den l\u00e5ga solen f\u00f6rl\u00e4ngde v\u00e5ra skuggor. Saltanat ville g\u00e4rna att skuggorna skulle vara precis lika l\u00e5nga och str\u00e4ckte sig p\u00e5 t\u00e5spetsarna. \u2013 Kairken, sade hon vid d\u00f6rren, kan inte jag f\u00e5 driva f\u00e5ren i morgon? \u2013 Visst. Jag blev \u00f6verraskad av hennes fr\u00e5ga. Och hon m\u00e5ste ha anat det, f\u00f6r hon skyndade sig att f\u00f6rklara: \u2013 Det \u00e4r s\u00e5 fint p\u00e5 st\u00e4ppen om morgonen! Mor hade v\u00e4ntat sig att mont\u00f6ren skulle vara tr\u00f6tt, och hade kavlat ut deg till en besjbarmak* i skuggan. Kycklingarna sprang omkring framf\u00f6r f\u00f6tterna, och hon sjasade bort dem med ett kort \u201dkysj kysj!\u201d N\u00e4r hon s\u00e5g att vi var ensamma blev hon f\u00f6rv\u00e5nad: \u2013 Ojbaj, var \u00e4r mont\u00f6ren? \u2013 Han har \u00e5kt, sade Saltanat och skrattade. Han hade en flicka som v\u00e4ntade p\u00e5 honom, s\u00e5 han fick br\u00e5ttom. Mor sm\u00e4llde med tungan. \u2013 Dagens flickor orkar inte v\u00e4nta. Jag trodde att han var hungrig. Men vattenpumpen d\u00e5, hur blir det med den? \u2013 Den ordnar Kairken, mor. Han har redan byggt en sockel och f\u00f6rberett allting. \u2013 Herregud, vad s\u00e4ger du? Hur kan han g\u00f6ra det? \u2013 Varf\u00f6r inte? Vad \u00e4r det f\u00f6r speciellt med det? sade jag och f\u00f6rs\u00f6kte l\u00e5ta som om jag visste allt. Mor sken upp. Ber\u00f6mmande ord haglade \u00f6ver mig och Saltanat, hennes \u201dk\u00e4ra sv\u00e4rdotter\u201d. Alla var p\u00e5 gott hum\u00f6r. Mor blev alltid lika glad och uppspelt n\u00e4r Saltanat stannade hos oss. Och hon hittade till och med p\u00e5 sm\u00e5 rackartyg och t\u00e4nkte tillbaka p\u00e5 sin egen ungdom. Och p\u00e5 det hela taget blev huset alltid gladare och v\u00e4nligare n\u00e4r Tastan och hans far var borta. <em>*K\u00f6ttstuvning med nudlar<\/em> &nbsp; <\/p>\n<p style=\"text-align: center;\">* * *<\/p>\n<p> N\u00e4r jag \u00f6ppnade \u00f6gonen n\u00e4sta morgon uppt\u00e4ckte jag att jag var ensam hemma. Mor och Saltanat hade ordentligt lagt sina filtar i kistorna. I Tastans fr\u00e5nvaro hade Saltanat tillbringat natten hos oss. Jag kl\u00e4dde p\u00e5 mig och sprang ut. Solen hade just g\u00e5tt upp. Mor var upptagen med samovaren och gjorde morgonte. \u2013 Varf\u00f6r \u00e4r du uppe redan? fr\u00e5gade hon. Livet kommer att bli jobbigt \u00e4nd\u00e5 fram\u00f6ver, tror du inte det? \u2013 <!--nextpage-->Jag kan ju inte sova halva dagen, sade jag och skrattade och s\u00e5g mig omkring. Alla f\u00e5ren var borta. \u2013 Har Saltanat tagit f\u00e5ren? \u2013 \u201dL\u00e5t Kairken sova\u201d, sa hon, \u201ds\u00e5 tar jag f\u00e5ren till betet.\u201d Jag v\u00e4ntade inte p\u00e5 teet, utan t\u00f6mde en kopp kall ayran i ett drag och sprang till brunnen. Jag hade just plockat upp en spade f\u00f6r att gr\u00e4va gropen jag lovat, n\u00e4r jag h\u00f6rde en l\u00e5ng, utdragen r\u00f6st bortifr\u00e5n Karatumsyk. Jag hejdade mig och lyssnade. Andra g\u00e5ngen var r\u00f6sten lika l\u00e5ng och utdragen. Det p\u00e5minde mig om en bortgl\u00f6md melodi. Vilken kunde det vara? Jag gick upp p\u00e5 kullen, r\u00f6sten h\u00f6rdes tydligt. Definitivt n\u00e5gon som sj\u00f6ng! \u201dGauchar tas\u201d? D\u00e5 m\u00e5ste det vara Saltanat..? Inte n\u00e5gon annan..! Inte kan dj\u00e4vulen sjunga i \u00f6knen! Jag vet inte vad som hejdade mig, men jag sprang i riktning mot Karatumsyk. Den svala morgonvinden fr\u00e5n Arshabai fl\u00e4ktade glatt i ansiktet och fyllde skjortan med luft. Under mina f\u00f6tter knastrade de torra kurajv\u00e4xterna. Vindbruset i \u00f6ronen d\u00e4mpade s\u00e5ngen. Andf\u00e5dd stannade jag f\u00f6r att h\u00e4mta andan. R\u00f6sten var tydligare nu. Jag fortsatte springa. Till sist n\u00e5dde jag toppen av Karatumsyk och satte mig p\u00e5 en stor svart sten och tittade ned. D\u00e4r var hon, Saltanat, mitt bland dalens flammande blommor, som inte bleknar f\u00f6rr\u00e4n l\u00e5ngt in p\u00e5 h\u00f6sten, sj\u00e4lv som en stor \u00e4ngsblomma, som gungar i vinden och sjunger. Och som hon sj\u00f6ng! Min r\u00f6rande, min hj\u00e4rtegoda zheneshe! Det verkade som om stenarna p\u00e5 marken, och sj\u00e4lva st\u00e4ppen som str\u00e4ckte sig kilometer efter kilometer, lyssnade girigt till hennes r\u00f6st. N\u00e4r jag ser ditt ansikte, min v\u00e4n, dina \u00f6gons natt och l\u00e4ppars gryningsljus, som ett mirakel tar jag mot dig i min sj\u00e4l och tackar f\u00f6r att ha dig i mitt hus. I dina \u00f6gon m\u00f6ttes vi helt kort, den blicken kan ej l\u00e4ngre v\u00e4ndas bort. Jag tar emot dig som en evig pant min dr\u00f6m \u00e4r du, min himmels diamant! Saltanat sj\u00f6ng utan att ta \u00f6gonen fr\u00e5n den klara himlen, fr\u00e5n den lilla l\u00e4rkan som fladdrade h\u00f6gt d\u00e4ruppe. Hon sj\u00f6ng med armarna utstr\u00e4ckta, som om hon ville sluta allt i sina armar: himlen, solen och st\u00e4ppen. Jag satt or\u00f6rlig och lyssnade. Saltanats r\u00f6st tr\u00e4ngde djupt in i mig. Jag k\u00e4nde hur s\u00e5ngen fj\u00e4ttrade min vilja, mitt f\u00f6rst\u00e5nd, hela min person. Hennes s\u00e5ng tog mig fullst\u00e4ndigt till f\u00e5nga. Saltanat tystnade f\u00f6r ett \u00f6gonblick. Jag tog ett djupt andetag och reste mig tyst. <!--nextpage-->Jag kl\u00e4ttrade upp p\u00e5 en av de svarta stenarna och ropade: \u2013 Saltana-a-at! Hon ryckte till som en hind, s\u00e5g sig om. Hon g\u00f6mde ansiktet i h\u00e4nderna och sj\u00f6nk ned bland blommorna. S\u00e5 kom hon hastigt p\u00e5 f\u00f6tter och f\u00f6rsvann in i det h\u00f6ga gr\u00e4set. Jag f\u00f6rlorade henne ur sikte, men hon d\u00f6k snart upp. Hon tittade \u00e5t mitt h\u00e5ll och h\u00f6tte med n\u00e4ven \u00e5t mig. Jag gick nedf\u00f6r sl\u00e4nten och stannade bredvid henne. Saltanats ansikte flammade. De klara \u00f6gonen utstr\u00e5lade k\u00e4rlek, gl\u00e4dje, s\u00e5ng. Kinderna blossade av en kraftig rodnad. \u2013 H\u00f6rde du alltsammans? fr\u00e5gade hon. \u2013 Ja\u2026 \u2013 Du \u00e4r inte lite fr\u00e4ck, du? Och om du \u2026 \u00c5h, Kairken, sn\u00e4lla, ber\u00e4tta inte f\u00f6r n\u00e5gon. \u2013 Det ska jag visst det. Nu med en g\u00e5ng. Jag ska ber\u00e4tta f\u00f6r mor: Saltanat sjunger s\u00e5 vackert! Jag kommer allt ih\u00e5g min dr\u00f6m och dikten! S\u00e5 nu \u00e4r vi i kvitt, du och jag! Saltanat klippte f\u00f6rn\u00e4rmat med \u00f6gonfransarna. \u2013 Ber\u00e4tta du bara, sade hon. Jag kommer att s\u00e4ga att jag inte sj\u00f6ng alls. Hon kn\u00f6t sin sjal om huvudet och v\u00e4nde sig bort. Hon ryckte av en tuva st\u00e4ppgr\u00e4s och gick till f\u00e5ren. Jag hade haft mitt roliga. Jag beundrade henne p\u00e5 avst\u00e5nd. &nbsp; <\/p>\n<p style=\"text-align: center;\">* * *<\/p>\n<p> \u2026 Lika vackra och festliga som sommardagarna \u00e4r i v\u00e5ra trakter, lika bistra och obarmh\u00e4rtiga \u00e4r vintrarna. S\u00e5 snart gr\u00e4set vissnat och de kalla h\u00f6stvindarna b\u00f6rjat bl\u00e5sa flyttar hela familjen till Kosigenterritoriet \u00f6ver vintern. Emellan\u00e5t sn\u00f6ade det redan om n\u00e4tterna. Det varade dock inte l\u00e4nge och sn\u00f6n sm\u00e4lte bort f\u00f6re middagstid. Men tv\u00e5 veckor efter flytten var himlen t\u00e4ckt av gr\u00e5 moln och en fuktig vind bl\u00e5ste fr\u00e5n Karatau. En morgon gick jag ut ur jurtan och \u2013 stannade som f\u00f6rblindad. Allt var t\u00e4ckt av sn\u00f6. Vintern hade kommit! Torkade gula str\u00e5n av gr\u00e4s och kuraj stack upp \u00f6dsligt ute p\u00e5 den vita sl\u00e4tten. Vojlocken och mattorna som hade l\u00e4mnats ute under natten var t\u00e4ckta med sn\u00f6. Tastan skakade dem noggrant. Jag s\u00e5g Saltanat komma ut och ropade: \u2013 Saltanat! Titta, sn\u00f6! \u2013 S\u00e5 vackert! S\u00e5 underbart! Titta h\u00e4r! Saltanat tog en handfull fluffig sn\u00f6, b\u00f6jde huvudet bak\u00e5t och stoppade den i munnen. \u2013 Toka! sade Tastan. En s\u00e5n toka! Spotta ut genast! In med dig! \u2013 Mmm, retades Saltanat och tog en handfull till. Kom, s\u00e5 leker vi. \u00c4r du med? \u2013 P\u00e5 vad\u00e5? \u2013 Kasta sn\u00f6boll? \u2013 Du \u00e4r inte <!--nextpage-->klok, du! Men Saltanat var definitivt som besatt. Hon hade en sn\u00f6boll i handen och kastade den p\u00e5 Tastan. Han lyckades inte ducka, och sn\u00f6bollen slog av honom p\u00e4lsm\u00f6ssan. \u2013 Du \u00e4r galen! G\u00e5 in med dig, s\u00e4ger jag! Saltanat skrattade. Jag hade inte sett att hon en enda g\u00e5ng blivit arg p\u00e5 Tastan. Och \u00e4ven om han ofta skrek \u00e5t henne och ibland lyfte handen mot henne, tog hon alla dessa reaktioner med lugn. Hon v\u00e4ntade tyst tills han lugnat sig och b\u00f6rjade skratta igen. Hon skrattade och kastade huvudet bak\u00e5t som ett barn. Och Tastan brukade konfunderad g\u00e5 sin v\u00e4g. Och nu sk\u00e4llde han p\u00e5 henne igen utan att det fick n\u00e5gon effekt, hon bara skrattade \u00e5t honom. \u2013 Vad flinar du \u00e5t? sade han och satte p\u00e5 sig m\u00f6ssan. Vad \u00e4r det som \u00e4r s\u00e5 roligt? Du kanske v\u00e4ntar p\u00e5 stryk, s\u00e5 kanske du f\u00f6rst\u00e5r lite b\u00e4ttre. \u2013 Hota mig inte, svarade hon. Ta en tugga sn\u00f6 i st\u00e4llet, s\u00e5 svalkar du av dig. Hon tog upp en handfull sn\u00f6 igen och skrattade och visade sina vita t\u00e4nder. S\u00e5 satte hon den fluffiga bollen i munnen. \u2013 Jag blir nog tvungen att ta med dig till mullan, s\u00e5 du f\u00e5r l\u00e4ra dig lite seder, sade Tastan och f\u00f6rsvann in i jurtan. Jag s\u00e5g att Tastan inte f\u00f6rstod Saltanat, att hennes smeksamhet var honom fr\u00e4mmande; han hade tydligen inte \u00f6gon f\u00f6r hennes sk\u00f6nhet, uppfattade inte lockropet att dela hennes gl\u00e4dje i det klingande, bubblande skrattet. Ack, Tastan, Tastan, du \u00e4r s\u00e5 d\u00f6v, s\u00e5 blind \u2026 En morgon satte jag mig p\u00e5 fars hingst och drev f\u00e5ren till vinterbetet. Sn\u00f6n som hade fallit under natten runt husen var upptrampad av m\u00e5nga kl\u00f6var. F\u00f6r varje dag drog vi oss l\u00e4ngre och l\u00e4ngre bort hemifr\u00e5n i jakten p\u00e5 betesmark. \u00c5terstoderna av mal\u00f6rt eller kameltorn och andra st\u00e4ppgr\u00e4s tycktes vara renslickade av f\u00e5ren. Jag drev f\u00e5ren i riktning mot Kyzylzhar, d\u00e4r st\u00e4ppen var s\u00e5 platt att \u00f6gat inte hade n\u00e5got att f\u00e4sta blicken p\u00e5. Inga hovar eller kl\u00f6var hade trampat dessa marker denna vinter. Harar och r\u00e4var som jagade sin middagsmat var de enda som hade l\u00e4mnat sp\u00e5r. Dagen var m\u00f6rk, men betesmarken var egendomligt varm. Alla tecken tydde p\u00e5 att en sn\u00f6storm var att v\u00e4nta. Far gillade inte n\u00e4r betesmarkerna inte h\u00f6lls i ordning. \u201dF\u00e5ren ska inte breda ut sig \u00f6ver hela st\u00e4ppen\u201d, brukade han s\u00e4ga, \u201dbetesmarkerna b\u00f6r anv\u00e4ndas med f\u00f6rst\u00e5nd. <!--nextpage-->Vem vet vilka tider vi har framf\u00f6r oss?\u201d P\u00e5 djurfarmen hemma hade vi berg av h\u00f6stackar. Foderbingarna var \u00f6verfyllda. Men vi utnyttjade \u00e4nnu inte v\u00e5ra f\u00f6rr\u00e5d, och f\u00e5ren gick fortfarande l\u00f6sa och kunde leta upp mal\u00f6rt under sn\u00f6n, som knastrade mellan t\u00e4nderna. Djuren, som blivit hungriga under natten, spred ut sig \u00f6ver f\u00e4ltet. Jag steg av h\u00e4sten, lossade sadelgjorden och l\u00e4t djuren beta fritt. Jag hade med mig en tjock stor f\u00e5rskinnsrock. Jag bredde ut den p\u00e5 sn\u00f6n, slog mig ned bekv\u00e4mt och b\u00f6rjade l\u00e4sa. F\u00e5ren h\u00f6ll lyckligtvis ihop f\u00f6r tillf\u00e4llet. Efter en stund r\u00e5kade jag titta upp i riktning mot v\u00e5r jurta och lade m\u00e4rke till en svart prick l\u00e5ngt i fj\u00e4rran \u2013 helt tydligt en ryttare som n\u00e4rmade sig. Jag reste mig och st\u00e4llde mig att v\u00e4nta, och snart kunde jag urskilja ryttaren p\u00e5 h\u00e4sten. Jag blev pl\u00f6tsligt os\u00e4ker p\u00e5 mina \u00f6gon. J\u00e4gare brukade inte ha sina v\u00e4gar f\u00f6rbi dessa trakter, och Tastan hade inget \u00e4rende hit\u00e5t. Far hade just lagat sina st\u00f6vlar n\u00e4r jag gav mig iv\u00e4g hemifr\u00e5n, och verkade inte heller ha n\u00e5gra planer p\u00e5 att l\u00e4mna hemmet. Vem var det d\u00e5? Och dessutom p\u00e5 Tastans fux? Ingen i huset v\u00e5gade r\u00f6ra hans h\u00e4st \u2026 Ryttaren v\u00e4nde \u00e5t v\u00e4nster och f\u00f6rsvann in i ravinen. \u201dN\u00e5gon \u00e4r ute efter r\u00e4v\u201d, t\u00e4nkte jag och satt upp p\u00e5 min h\u00e4st och red honom till m\u00f6tes. Min gissning var helt riktig. Den andra ryttaren kom pl\u00f6tsligt ut ur ravinen, och framf\u00f6r sprang en r\u00e4v i snabba spr\u00e5ng. Jag sporrade min h\u00e4st f\u00f6r att hj\u00e4lpa j\u00e4garen. R\u00e4ven var listig: den lyckades sk\u00e4ra av en vinkel just framf\u00f6r n\u00e4san p\u00e5 ryttaren, och medan denne v\u00e4nde sin h\u00e4st fick r\u00e4ven en vilopaus och sprang igen. Jag kom ikapp dem. Ryttaren verkade bekant. N\u00e5got som f\u00f6rv\u00e5nade mig var ryttarens egendomliga sits. Men h\u00e4r fanns det inte tid att fundera p\u00e5 s\u00e5dant, f\u00f6r r\u00e4ven befann sig rakt under mina f\u00f6tter och tog nu hela min uppm\u00e4rksamhet. N\u00e4r r\u00e4ven fick se mig sv\u00e4ngde den \u00e5t sidan och f\u00f6rsvann rakt \u00f6ver f\u00e4ltet i riktning mot Kyzylzhar. En r\u00f6d blixt passerade under hingstens hovar. N\u00e4r jag v\u00e4nde mig om hade den lyckats komma ett stenkast ifr\u00e5n mig. J\u00e4g- aren st\u00f6rtade i samma \u00f6gonblick f\u00f6rbi mig. Saltanat? Hur kunde Tastan vara s\u00e5 gener\u00f6s att han l\u00e5nade henne sin h\u00e4st? Och hur fick hon lov att ta p\u00e5 sig hans skinnm\u00f6ssa och p\u00e4ls? \u2013 Saltanat! skrek jag, men hon s\u00e5g <!--nextpage-->sig inte om. R\u00e4ven hade nu n\u00e5tt Kyzylzhar och f\u00f6rsvann ur sikte. Hon m\u00e5ste ha dykt ned i ett h\u00e5l. Saltanats fart f\u00f6rde henne fram\u00e5t, s\u00e5 v\u00e4nde hon sin h\u00e4st och red fram till mig. Hon tog av sig p\u00e4lsm\u00f6ssan, skakade ut h\u00e5ret och pustade ut: \u2013 Uff! Hon log. \u2013 Hon slank ner i grytet! sade hon, och tillade: \u2013 Och du \u00e4r just en snygg j\u00e4gare. Du tittar inte p\u00e5 r\u00e4ven, utan bara p\u00e5 mig hela tiden. K\u00e4nde du inte igen mig? \u2013 Icke. Jag g\u00f6r det fortfarande inte. Jag fr\u00e5gar mig bara hur du lyckades tigga dig till Tastans h\u00e4st \u2026 \u2013 Tigga! Hon skrattade. Skulle han l\u00e4mna ifr\u00e5n sig den frivilligt? Tastan sover fortfarande. Jag tar en tupplur, sa han, f\u00f6re mid- dag \u2026 Och jag gick ut och d\u00e5 f\u00e5r jag se att fuxen \u00e4r sadlad. Och s\u00e5 ville jag rida \u2013 kunde inte k\u00e4mpa emot. Jag brukade rida mycket medan min far levde. Fast nu har jag visst gl\u00f6mt hur man g\u00f6r \u2026 \u2013 Var tr\u00e4ffade du p\u00e5 r\u00e4ven? \u2013 R\u00e4ven? Efter Burgendisaj. Och jag kunde inte hejda mig! Jag satte efter. Jag tog inte \u00f6gonen fr\u00e5n hennes ansikte. Det str\u00e5lade av gl\u00e4dje. Saltanat klappade fuxens strama nacke och gav honom en k\u00e4rv\u00e4nlig smekning. Men den svettiga h\u00e4sten reagerade inte, tuggade bara p\u00e5 bettet, \u00f6gonen glittrade. \u2013 Tastan kommer inte att f\u00f6rl\u00e5ta mig, sade Saltanat. Eller vad tror du? \u2013 Hm\u2026 Vem vet..? \u2013 D\u00e5 f\u00e5r han l\u00e5ta bli! Men jag har \u00e5tminstone f\u00e5tt rida, och sl\u00e4ppa mig l\u00f6s \u2026 Han gruffar ett tag, sen g\u00e5r det \u00f6ver. Du ska se att han sj\u00e4lv kommer att s\u00e4ga: \u201dSaltanat, ta en h\u00e4st n\u00e4r du vill!\u201d Tror du inte det? D\u00e5 tror du fel. Han \u00e4r sn\u00e4ll, bara lite surmulen \u2026 Hon tystnade ett \u00f6gonblick. Jag vet inte om hon verkligen trodde p\u00e5 vad hon sade. \u2013 Adj\u00f6. Jag rider hem \u2026 Jo, jag h\u00f6ll p\u00e5 att gl\u00f6mma. Lite n\u00f6tter, h\u00e4r har du \u2026 Hon drog upp en handfull n\u00f6tter ur fickan och gav till mig. Handen var varm, varm. \u2013 Hej s\u00e5 l\u00e4nge! Hon sv\u00e4ngde i luften med p\u00e4lsm\u00f6ssan och red bort. Den passade henne perfekt. Allting kl\u00e4dde henne. \u2013 Jag ska ber\u00e4tta f\u00f6r Tastan om r\u00e4ven. Absolut! ropade hon \u00f6ver axeln. P\u00e5 eftermiddagen kom Tastan ridande. P\u00e5 en \u00e5sna. Han red aldrig sin fux tillsammans med f\u00e5ren, och till\u00e4t inte heller n\u00e5gon annan att <!--nextpage-->g\u00f6ra det, inte ens sin egen far. Han var sur, ansiktet gr\u00e5tt. \u2013 Stick hem, far vill tala med dig, sade han. R\u00f6sten var arg, hes. Jag t\u00e4nkte att han var arg p\u00e5 Saltanat. \u2013 Tastan, vi skr\u00e4mde upp en r\u00e4v i Kyzylzhar \u2026, b\u00f6rjade jag, men han avbr\u00f6t mig: \u2013 Jag skiter i dina r\u00e4var. S\u00e4tt fart! Ett broderligt samtal, som det brukar heta. Far v\u00e4ntade p\u00e5 mig i d\u00f6rren. Jag band h\u00e4sten och f\u00f6rs\u00f6kte slinka f\u00f6rbi honom, men han stoppade mig: \u2013 Dudar bas! R\u00f6sten l\u00e4t arg. \u2013 Var det du som jagade r\u00e4v p\u00e5 fuxen? Jas\u00e5, det var allts\u00e5 detta! De tror allts\u00e5 att det var jag som red fuxen. Inte Saltanat! Jag svarade utan tvekan: \u2013 Ja, far. \u2013 Jas\u00e5. Jag har ju sagt \u00e5t dig! Var det din brors fru som gav dig h\u00e4sten? \u2013 Ja. I b\u00f6rjan tyckte jag att det fanns n\u00e5got f\u00f6rl\u00e5tande i fars tonfall, men pl\u00f6tsligt exploderade han: \u2013 Och du rider efter en r\u00e4v som en vettvilling? Du kunde lika g\u00e4rna ha brutit nacken p\u00e5 er b\u00e5da tv\u00e5! Du har pl\u00e5gat livet ur min h\u00e4st! Och inte en tanke p\u00e5 att f\u00e5 Saltanat att ta reson, dj\u00e4vulen allena vet vad du f\u00f6rs\u00f6ker uppmuntra henne till. Du borde ha en omg\u00e5ng stryk f\u00f6r det h\u00e4r! Han var n\u00e4ra att h\u00f6ja ridpiskan, men l\u00e4t handen sjunka. Jag r\u00f6rde mig inte ur fl\u00e4cken, som om jag inte hade m\u00e4rkt hans \u00e5t- b\u00f6rd. Han stod tyst en stund, s\u00e5 stack han piskan i st\u00f6veln och gick till stallet. Jag fortsatte in i huset. Mor satt framf\u00f6r spisen och v\u00e4vde. Hon hade inte kunnat und- g\u00e5 att h\u00f6ra hur min far sk\u00e4llde p\u00e5 mig, hon kastade en blick \u00e5t mitt h\u00e5ll och suckade. Saltanat var inte d\u00e4r. \u201dHon \u00e4r v\u00e4l inne hos sig\u201d, t\u00e4nkte jag. \u2013 Mor, vad har h\u00e4nt? Varf\u00f6r s\u00e4ger du ingenting? Hon lade ifr\u00e5n sig spindeln och suckade. \u2013 Min pojke, varf\u00f6r skulle ni tvunget ta just den d\u00e4r tokerns h\u00e4st? Hon r\u00f6rde om i kolen p\u00e5 h\u00e4rden med eldgaffeln. \u2013 Det blev ett herrans ov\u00e4sen, och h\u00e4r som var s\u00e5 tyst och lugnt. Han fick stackars Saltanat att gr\u00e5ta \u2026 \u2013 Vad s\u00e4ger du? Slog han henne? Mor sade ingenting. Jag rusade upp och sprang \u00f6ver till min brors rum. Saltanat l\u00e5g p\u00e5 s\u00e4ngen med ett stickat t\u00e4cke \u00f6ver huvudet. \u2013 Saltanat, ropade jag och gick n\u00e4rmare. Hon svarade inte. Jag <!--nextpage-->kallade p\u00e5 henne igen. Jag drog undan t\u00e4cket: hon gr\u00e4t med ansiktet dolt i h\u00e4nderna. Det var f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag s\u00e5g henne gr\u00e5ta. Han hade misshandlat henne! Vilket svin! F\u00f6r en h\u00e4st \u2026 Saltanat drog t\u00e4cket \u00f6ver huvudet igen, hon ville inte visa sina t\u00e5rar. \u2013 Saltanat, har du ont? Mor suckade i rummet utanf\u00f6r: \u2013 Varf\u00f6r ska du st\u00f6ra henne? G\u00e5 din v\u00e4g \u2026 Jag drog undan t\u00e4cket och lossade Saltanats h\u00e4nder fr\u00e5n ansiktet. Det syntes ett bl\u00e5m\u00e4rke under hennes ena \u00f6ga, och ett r\u00f6tt m\u00e4rke efter ett k\u00e4pprapp p\u00e5 h\u00f6gra kinden. En ot\u00e4ck, ond rysning for igenom mig. \u2013 Odjur! Odjur! Vad \u00e4r det som h\u00e4nder i v\u00e5rt hus? Utan att lyssna p\u00e5 min mor tog jag slaktkniven som vi anv\u00e4nde till boskapen och sprang ut. N\u00e4r jag kom in i stallet hejdades jag av far. \u2013 Har du helt tappat f\u00f6rst\u00e5ndet? sade han ilsket. Vart ska du ta v\u00e4gen? Och i samma sekund f\u00f6ll hans \u00f6gon p\u00e5 kniven. \u2013 Och vad hade du t\u00e4nkt g\u00f6ra med den d\u00e4r? \u2013 Om en h\u00e4st \u00e4r v\u00e4rd mer f\u00f6r honom \u00e4n en m\u00e4nniska, s\u00e5 d\u00f6dar jag den! S\u00e5 kan han g\u00f6ra vad han vill med mig sen! \u2013 Har du inget vett i skallen, pojk! Ge mig kniven! Far str\u00e4ckte sig efter mig, men jag g\u00f6mde handen bakom ryggen. Han grep mig om handleden och snurrade mig runt. Kniven f\u00f6ll till golvet. Han plockade upp den och tryckte ned den i st\u00f6vel- skaftet. Visserligen var han i sextio\u00e5rs\u00e5ldern, men det fanns inte m\u00e5nga som r\u00e5dde p\u00e5 honom. Jag gjorde inget motst\u00e5nd, han var trots allt min far. \u2013 Du vill h\u00e4mnas p\u00e5 Tastan, slita upp magen p\u00e5 hans h\u00e4st? Nej du, mumlade han. Tokd\u00e5re..! N\u00e4r min ilska hade lagt sig n\u00e5got satte han sig bredvid mig och talade med l\u00e5g r\u00f6st: \u2013 N\u00e4r jag \u00e4r d\u00f6d kan ni g\u00f6ra upp r\u00e4kningen med varandra. \u00c5ren g\u00e5r, kan man tycka, men f\u00f6rst\u00e5ndet blir inte st\u00f6rre \u2026 T\u00e4nk efter sj\u00e4lv, om du skulle d\u00f6dat hans h\u00e4st \u2013 skulle det gjort saken b\u00e4ttre? Nej du. Du skulle ha gjort dem till fiender f\u00f6r evigt. Nu tar det en vecka eller tv\u00e5, s\u00e5 \u00e4r de sams igen. Hon \u00e4r hans hustru. Hustru! Ena dagen sl\u00e5ss de, n\u00e4sta dag \u00e4r de v\u00e4nner igen, vart ska de ta v\u00e4gen? Det hj\u00e4lper inte att ta till kniven av varje anledning. Han satt tyst och gned sina starka n\u00e4var <!--nextpage-->mot varandra och b\u00f6rjade \u00e5terigen tala om dessa saker som jag hade h\u00f6rt m\u00e5nga g\u00e5nger tidigare. \u2013 Tastan \u00e4r man. Han har r\u00e4tt att h\u00f6ja k\u00e4ppen mot sin hustru. Men du \u00e4r f\u00f6r vek. Du kommer att bli som ett l\u00f6v i handflatan p\u00e5 din kvinna. N\u00e4r hon vill knyter hon n\u00e4ven, n\u00e4r hon vill bl\u00e5ser hon iv\u00e4g dig. Ja \u2026 Jag vill inte sl\u00f6sa ord p\u00e5 dig. Du lyssnar \u00e4nd\u00e5 inte. Och se inte s\u00e5 sur ut, sluta upp med det d\u00e4r! Jag pratar, och du grinar illa. Far slog uppgivet ut med handen. \u2013 Det \u00e4r bedr\u00f6vligt att se p\u00e5 dig! &nbsp; <\/p>\n<p style=\"text-align: center;\">* * *<\/p>\n<p> \u2026 Tv\u00e5 dagar senare var Tastan och jag i full fart med att reparera uthuset. Nya plankor skulle s\u00e5gas upp, soltaket som hade fallit in m\u00e5ste f\u00f6rst\u00e4rkas p\u00e5 flera st\u00e4llen. Det var stort nog att ge skugga \u00e5t en hel flock f\u00e5r. Vi sp\u00e4nde en kamel f\u00f6r sl\u00e4den och drog iv\u00e4g till Burgendisaj efter virke. Efter historien med fuxen pratade Tastan inte med mig. Han sk\u00e4llde inte ens. Vi var framme vid skogsdungen utan att vi m\u00e4rkte det. Vi valde ut n\u00e5gra l\u00e4mpliga tr\u00e4d och satte ig\u00e5ng med arbetet. Vi arbetade h\u00e5rt, vi var r\u00e4dda att en sn\u00f6storm skulle st\u00e4nga in oss. Det \u00e5ngade om Tastan n\u00e4r han arbetade. Med varje hugg av yxan f\u00f6ll sn\u00f6 fr\u00e5n grenarna. \u2013 Tastan, f\u00f6rs\u00f6kte jag n\u00e4r vi gjorde en liten paus. Han svarade inte. \u2013 Tastan! \u2013 Vad vill du? Jag visste att jag borde ha pratat med honom om det som h\u00e4nt, men orden fastnade i halsen. \u2013 Varf\u00f6r \u2026 Varf\u00f6r g\u00f6r du s\u00e5 h\u00e4r..? varf\u00f6r \u00e4r du s\u00e5 elak mot Saltanat..? Jag hade \u00e4ntligen kl\u00e4mt fram det. Han stirrade p\u00e5 mig och sn\u00e4ste: \u2013 Dra \u00e5t helvete! Det ang\u00e5r dig inte! Jobba p\u00e5 i st\u00e4llet! Det var hela samtalet. Det fanns s\u00e5 mycket som jag ville ha sagt till Tastan om Saltanat, om hennes inneboende \u00f6mhet, hennes barnsliga spontanitet \u2026 Det tycktes mig som om jag inom mig bar en oskattbar v\u00e4ska fylld av de vackraste ord om min zheneshe. Locket hade bara \u00f6ppnats p\u00e5 gl\u00e4nt, n\u00e4r Tastan omedelbart slog igen det \u2026 Vi h\u00f6ll redan p\u00e5 att lasta tr\u00e4dstammarna p\u00e5 sl\u00e4den n\u00e4r en rytta- re d\u00f6k upp fr\u00e5n v\u00e5rt vinterkvarter. Det var far. Han h\u00f6ll in h\u00e4sten och fr\u00e5gade: \u2013 \u00c4r ni klara? \u2013 Jag tror att vi har s\u00e5 det <!--nextpage-->r\u00e4cker, svarade Tastan med en blick p\u00e5 lasten av f\u00e4llda tr\u00e4d. Vad tror du? \u2013 Antingen det r\u00e4cker eller inte s\u00e5 lasta sl\u00e4den p\u00e5 momangen. Vinden friskar i. Och du, Dudar bas, rid till Centralfarmen och be ordf\u00f6randen att ordna lastfordon \u00e5t oss till vinterfodret. N\u00e4r vinterstormen s\u00e4tter i kan vi bli sittande l\u00e4nge. Har du f\u00f6rst\u00e5tt? Jag nickade. \u2013 Och var inte blyg, ordf\u00f6randen kommer inte att \u00e4ta upp dig. Bra jobbat, pojkar! H\u00e5ll tyglarna! Jag kom snabbt i sadeln. Sn\u00f6n knarrade under hovarna. Far ropade efter mig: \u2013 Till Centralfarmen och snabbt tillbaka! Annars hamnar du mitt i sn\u00f6stormen! Ordf\u00f6randen lovade att skicka en traktor f\u00f6ljande dag, och jag v\u00e4nde tillbaka utan att dr\u00f6ja ett \u00f6gonblick. Stormen hade redan b\u00f6rjat bl\u00e5sa upp n\u00e4r jag kom till Centralfarmen. Nu blev vinden starkare f\u00f6r varje minut, och det sj\u00f6ng klagande om ledningsstolparna l\u00e4ngs v\u00e4gen. Bygatan var t\u00f6md p\u00e5 folk, alla hade dragit sig inomhus. Till och med hundarna, som brukade driva omkring p\u00e5 v\u00e4garna i stora flockar, hade g\u00f6mt sig. N\u00e4r jag kom hem rasade stormen f\u00f6r fullt. Det var om\u00f6jligt att avg\u00f6ra var vinden kom ifr\u00e5n. Sn\u00f6n var vass som sand och piskade ursinnigt i ansiktet. Mor sprang oroligt omkring i jurtan. \u2013 \u00c5h, lille v\u00e4n, \u00e4r du \u00e4ntligen tillbaka? utropade hon gl\u00e4djestr\u00e5lande. Jag var s\u00e5 r\u00e4dd att du skulle r\u00e5ka vilse. Hon tog snabbt av mig mina kl\u00e4der. \u2013 Oj, dina h\u00e4nder \u00e4r som istappar! \u2013 Appa, var \u00e4r far? \u2013 Allihop har gett sig ut efter f\u00e5ren. De s\u00e4ger att medan ni h\u00f6ll p\u00e5 i skogen gick tjugo av djuren bort sig. \u2013 \u00c4r Saltanat med dem? \u2013 Ja. Tastan sa \u00e5t henne. Jag f\u00f6rs\u00f6kte avr\u00e5da, men hon lyssnade inte. Hon gick till fots. \u2013 \u00c4r det l\u00e4nge sen? \u2013 Det var fortfarande ljust. De borde vara tillbaka redan \u2026 Jag begrep att Saltanat blivit s\u00e5rad p\u00e5 Tastan och att hon d\u00e4rf\u00f6r hade gett sig ut i ov\u00e4dret ensam. Hon skulle inte komma tillbaka f\u00f6rr\u00e4n hon hittat f\u00e5ren. Jag blev orolig. Hur skulle hon klara sig i den h\u00e4r stormen? Och till fots. Till h\u00e4st \u00e4r det en annan sak, h\u00e4starna hittar alltid hem \u2026 \u2013 Appa, ge mig en kopp varm buljong. Jag beh\u00f6ver tina upp lite. Jag ger mig ut. \u2013 Vad ska du ute och g\u00f6ra? svarade mor oroligt. Titta vilket ov\u00e4der! Och hon har nog redan tr\u00e4ffat p\u00e5 n\u00e5gon av dem. \u2013 Men <!--nextpage-->om hon inte har det? Hur v\u00e5gade de skicka ut henne i stormen..? Mor m\u00e5ste ha insett att jag inte skulle ge efter. Utan ett ord lyfte hon av locket fr\u00e5n den svarta kitteln som bubblade p\u00e5 spisen och h\u00e4llde upp en full sk\u00e5l med fet, het buljong. I n\u00e4sta sekund, tydligen r\u00e4dd att jag skulle ha f\u00f6r br\u00e5ttom iv\u00e4g, fiskade hon upp ett stort stycke kokt k\u00f6tt med en h\u00e5lslev och b\u00f6rjade hastigt sk\u00e4ra det i bitar. Det \u00e5ngade om k\u00f6ttet. Jag k\u00e4nde pl\u00f6tsligt hur fruktansv\u00e4rt hungrig jag var. Hastigt slukade jag fem\u2013sex stora k\u00f6ttstycken och sk\u00f6ljde ned dem med buljong. V\u00e4rmen spred sig i kroppen och jag b\u00f6rjade bli s\u00f6mnig. F\u00f6r att inte ge efter f\u00f6r tr\u00f6ttheten tvingade jag mig att r\u00e4cka henne sk\u00e5len och gick s\u00e5 ut i sn\u00f6yran. Vinden slet tag i d\u00f6rren som jag hade knuffat upp och sm\u00e4llde den med kraft mot v\u00e4ggen. Sn\u00f6n vr\u00e4kte ner i ursinniga sjok. Natten var p\u00e5 v\u00e4g att ta \u00f6ver. Jag vet inte om det finns n\u00e5gonting sv\u00e5rare i v\u00e4rlden \u00e4n att leta efter en m\u00e4nniska mitt ute p\u00e5 den f\u00f6r \u00f6gat ogenomtr\u00e4ngliga st\u00e4ppen, n\u00e5gon som har gett sig iv\u00e4g i ok\u00e4nd riktning, och dessutom mitt under en sn\u00f6storm. Jag sadlade fuxen och satte kurs mot betesmarken. Hur kunde jag vara s\u00e4ker p\u00e5 att jag skulle hitta Saltanat? Vem kunde i min situation vara s\u00e4ker p\u00e5 n\u00e5gonting? Bara tanken att jag m\u00e5ste leta, leta till varje pris, drev mig fram\u00e5t. Stormen verkade f\u00f6rst nu ha lagt m\u00e4rke till mig, och den best\u00e4mde sig f\u00f6r att ha lite roligt. Den slungade hela n\u00e4var av sn\u00f6flingor i mitt ansikte och ryckte och slet i p\u00e4lsm\u00f6ssan. I sitt raseri verkade den vilja sl\u00e5 omkull b\u00e5de fuxen och mig. En stark, bitande vind anf\u00f6ll tjutande \u00f6msom framifr\u00e5n, \u00f6msom i nacken. Fuxen, som redan var tr\u00f6tt efter att f\u00e5tt jobba hela dagen, r\u00f6rde sig fram\u00e5t l\u00e5ngsamt, snubblade. Dessutom var han hungrig, ingen hade haft tid att fodra honom. Allt oftare h\u00f6rdes hans tr\u00f6tta och klagande \u201dfyrrr\u201d. Kanske berodde det p\u00e5 att jag hade vandrat s\u00e5 ofta p\u00e5 st\u00e4ppen, men mina \u00f6gon hade haft tid att v\u00e4nja sig vid m\u00f6rkret och bl\u00e5stens lustiga dans. Emellan\u00e5t kunde jag sk\u00f6nja n\u00e5gra buskar framf\u00f6r mig, n\u00e5gra ensamma tovor av kuraj. D\u00e5 och d\u00e5 stannade jag h\u00e4sten och lyssnade ut mot st\u00e4ppen och f\u00f6rs\u00f6kte uppf\u00e5nga n\u00e5gra andra ljud \u00e4n stormens tjut. Men allt var f\u00f6rg\u00e4ves. Far och Tastan, <!--nextpage-->t\u00e4nkte jag, de \u00e4r m\u00e4n och har h\u00e4star. Men Saltanat? Hon \u00e4r ensam, och g\u00e5r till fots. Jag blev alldeles kall av r\u00e4dsla och m\u00e4rkte inte sj\u00e4lv hur jag piskade p\u00e5 fuxen. Jag s\u00e5g f\u00f6r mig bilder, den ena hemskare \u00e4n den andra. Det tycktes mig som om Saltanat l\u00e5g medvetsl\u00f6s n\u00e5gonstans i n\u00e4rheten. I n\u00e4sta sekund var hon ensam och f\u00f6rsvarsl\u00f6s mitt i en flock vargar. Jag drog \u00e5t mig tyglarna och vr\u00e5lade rakt ut: \u201dSal-ta-na-at!\u201d Den h\u00e5rda stormen plockade upp namnet och spred det med yrsn\u00f6n. Inget ljud, inga skrik. Sal-ta-nat!! Och \u00e5terigen var det bara stormen som svarade. Hur l\u00e4nge jag red vidare i sn\u00f6stormen visste jag inte, kanske en timme, kanske tre. Jag hade f\u00f6r l\u00e4nge sedan helt tappat orienteringen, och jag visste inte l\u00e4ngre var jag befann mig. Fuxen var ocks\u00e5 tr\u00f6tt. Allt oftare stannade han och ruskade tungt av sig sn\u00f6n. N\u00e5gonting svart d\u00f6k pl\u00f6tsligt upp framf\u00f6r oss. Jag h\u00f6ll in tygeln och kisade. Antingen en h\u00f6stack eller en kamel \u2026 Det var n\u00e5got som tycktes sv\u00e4va fr\u00e5n sida till sida. Jag h\u00f6ll andan och lyssnade. Inget ljud. Jag satte klackarna i sidorna p\u00e5 h\u00e4sten och vi fortsatte fram\u00e5t \u2026 Mazar \u2013 den gamla gravs\u00e4ttningen. Tv\u00e5 m\u00e4nniskor ligger begravda h\u00e4r, en far och hans son, som en g\u00e5ng r\u00e5kade mista livet ute p\u00e5 st\u00e4ppen. Graven ligger bara tre eller fyra kilometer fr\u00e5n v\u00e5rt st\u00e4lle. Ett stycke l\u00e4ngre bort ligger den stora begravningsplatsen. Koskudykbrunnen ligger n\u00e4stan intill. M\u00e5nga g\u00e5nger hade jag h\u00f6rt talas om att den h\u00e4r platsen ofta blev en tillflykt f\u00f6r folk som g\u00e5tt vilse p\u00e5 st\u00e4ppen stormiga n\u00e4tter som denna. Kanske Saltanat fanns h\u00e4r ocks\u00e5? Eller hade hon redan \u00e5terv\u00e4nt hem? Det \u00e4r sv\u00e5rt att s\u00e4ga om det var just d\u00e5, eller n\u00e4r jag manade p\u00e5 min h\u00e4st f\u00f6r att unders\u00f6ka gravarna, som jag tyckte mig h\u00f6ra ett svagt ljud i stormen. Jag anstr\u00e4ngde mig f\u00f6r att lyssna. Nu h\u00f6rde jag det igen. Vad kunde det vara? Var det en m\u00e4nniska, ett f\u00e5r eller ett barns gr\u00e5t? Eller kanske en vargs tjut? Det kom svagt, svagt, det gick n\u00e4tt och j\u00e4mnt att uppfatta. Jag f\u00f6rstod bara att det kom fr\u00e5n Mazar. Jag ryste. Blotta tanken p\u00e5 graven som viskade fyllde mig med skr\u00e4ck. H\u00e4sten under mig verkade ocks\u00e5 sp\u00e4nd och klippte med \u00f6ronen. Det \u00f6kade bara min r\u00e4dsla. Trots allt styrde jag h\u00e4sten mot Mazar, i varje sekund beredd att v\u00e4nda tillbaka. <!--nextpage-->Det var nedm\u00f6rkt. Med ett tag om tyglarna hoppade jag ned fr\u00e5n h\u00e4sten och gick in i graven. Min fot st\u00f6tte emot n\u00e5gonting p\u00e5 tr\u00f6skeln och jag fl\u00f6g huvudstupa in i m\u00f6rkret. Min hand k\u00e4nde n\u00e5gonting mjukt. Detta n\u00e5got r\u00f6rde sig pl\u00f6tsligt och b\u00f6rjade resa p\u00e5 sig. Det svartnade f\u00f6r \u00f6gonen och jag slutade andas. Armar och ben v\u00e4grade att lyda. Jag skakade s\u00e5 att jag n\u00e4tt och j\u00e4mnt kom p\u00e5 f\u00f6tter. H\u00e4sten utanf\u00f6r frustade till och ryckte ett par g\u00e5nger i tygeln. Vilken tur att jag hade t\u00e4nkt p\u00e5 att knyta fast tygeln om handen! Ett v\u00e4lbekant ljud h\u00f6rdes pl\u00f6tsligt strax bredvid mig. F\u00e5ren..! Hj\u00e4rtat bultade i br\u00f6stet. \u2013 Tshaw-tshaw! skrek jag f\u00f6r full hals. All min r\u00e4dsla var som bortbl\u00e5st. Jag beh\u00f6vde bara ropa mitt \u201dtshaw!\u201d s\u00e5 h\u00f6rdes f\u00e5ren svara fr\u00e5n alla h\u00e5ll. De frusna djuren k\u00e4nde n\u00e4rvaron av en m\u00e4nniska. \u00c5h, de stackarna! De var skr\u00e4ckslagna och blev nu l\u00e4ttade och glada, precis som m\u00e4nniskor. Alla st\u00e4mde in n\u00e4r de h\u00f6rde min r\u00f6st. Jag t\u00e4nde en t\u00e4ndsticka. Djurens kalla \u00f6gon gl\u00e4nste som glas i m\u00f6rkret. Och i ett h\u00f6rn av graven, n\u00e4ra ing\u00e5ngen, kunde jag se en m\u00e4nsklig gestalt ligga utstr\u00e4ckt. Mitt hj\u00e4rta sj\u00f6nk igen. Stickan slocknade. Jag drog snabbt eld p\u00e5 n\u00e4sta. Den flammade upp och sl\u00e4cktes direkt. En tredje \u2013 och i ljuset fr\u00e5n den fladdrande l\u00e5gan syntes en m\u00e4nniska kl\u00e4dd i f\u00e5rskinnsp\u00e4ls. \u2013 Saltanat! Saltanat! skrek jag och sprang fram till henne. Hon r\u00f6rde sig inte och visade inga tecken p\u00e5 liv. Jag ruskade henne och ropade hennes namn om och om igen: Saltanat! Saltanat! Till slut kom det n\u00e5got som l\u00e4t som ett st\u00f6nande ur hennes br\u00f6st. En varm v\u00e5g av gl\u00e4dje sk\u00f6ljde \u00f6ver mig: jag hade redan b\u00f6r- jat misstr\u00f6sta om att hon \u00f6ver huvud taget skulle vakna. Mitt hj\u00e4rta bultade av ansp\u00e4nningen. Jag mumlade: du lever, du lever \u2026 Jag hade aldrig kunnat f\u00f6rest\u00e4lla mig att jag p\u00e5 denna begravningsplats skulle hitta b\u00e5de Saltanat och f\u00e5ren. Jag drog av henne den tunga p\u00e4lsen och gnuggade hennes domnade h\u00e4nder och f\u00f6tter. Saltanat reagerade inte p\u00e5 mina fr\u00e5gor och hennes kropp lydde henne n\u00e4stan inte. Jag fick k\u00e4mpa f\u00f6r att f\u00e5 henne upp p\u00e5 h\u00e4sten. S\u00e5 satte jag mig upp sj\u00e4lv och manade p\u00e5 den. D\u00e5 och d\u00e5 stannade jag h\u00e4sten och vek upp p\u00e4lskragen och tryckte kinden mot hennes l\u00e4ppar. N\u00e4r jag kunde k\u00e4nna hennes svaga andedr\u00e4kt manade jag p\u00e5 h\u00e4sten och <!--nextpage-->red vidare. Det var total uppst\u00e5ndelse hemma. Far hade just kommit tillbaka och f\u00e5tt veta att Saltanat \u00e4nnu inte kommit hem. Han hade redan b\u00f6rjat g\u00f6ra sig i ordning f\u00f6r att ge sig ut p\u00e5 nytt. Och n\u00e4r jag vacklade in genom d\u00f6rren med min zheneshe i mina armar kom b\u00e5da tv\u00e5 rusande mot mig. Mor skrek som om hon sett ett sp\u00f6ke, och det ryckte i min fars ansikte. Jag lade ned Saltanat p\u00e5 golvet invid spisen, och mor f\u00f6ll ihop \u00f6ver henne och skrek. Far stod tyst med h\u00e4ngande huvud, alldeles blek. \u2013 Hon lever! ropade jag till dem. Fars ansikte lyste upp. Under en sekund gick en v\u00e5g av gl\u00e4dje genom honom, s\u00e5 blev han \u00e5ter sig sj\u00e4lv igen. Med sin vanliga befallande ton r\u00f6t han \u00e5t sin hustru: \u2013 Upp med dig! \u00c4r hon inte d\u00f6d redan, s\u00e5 kommer du att ha ihj\u00e4l henne. Och sluta yla! Men min mor verkade inte kunna hejda sina t\u00e5rar, men nu gr\u00e4t hon av gl\u00e4dje. Och far hade gjort stort intryck p\u00e5 mig. En l\u00e5ng tid efter\u00e5t mindes jag hur hans ansikte ljusnade f\u00f6r ett kort \u00f6gonblick, och gl\u00e4djen som t\u00e4ndes i hans \u00f6gon. S\u00e5 han kunde trots allt vara som en m\u00e4nniska. Jag f\u00f6rstod bara inte varf\u00f6r han h\u00f6ll tillbaka detta hos sig sj\u00e4lv \u2026 En och en halv timme senare kom Tastan tillbaka. Hans kinder var bl\u00e5svarta av k\u00f6lden. Han ryckte till n\u00e4r han h\u00f6rde att Saltanat hade burits in halvd\u00f6d strax innan han kom. Men om det nu berodde p\u00e5 att han sk\u00e4mdes inf\u00f6r oss eller att han redan blivit van att behandla sin hustru p\u00e5 detta s\u00e4tt, n\u00e4rmade han sig henne inte och fr\u00e5gade inte ens var jag hade hittat henne. Med de buskiga \u00f6gonbrynen sammandragna satte han sig p\u00e5 en mj\u00f6ls\u00e4ck vid j\u00e4rnkaminen och satt l\u00e4nge i total tystnad. Vem kunde veta vilka tankar som for genom hans huvud? K\u00e4nde han sig m\u00f6jligen \u00e5ngerfull f\u00f6r sin lilla hustrus skull just nu, eller f\u00f6rbannade han kanske sig sj\u00e4lv f\u00f6r den senaste tidens vredesutbrott och f\u00f6r att han hade satt ett m\u00e4rke efter piskan i hennes ansikte. Eller kunde han f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen inse att hans hustru hade ett modigt och osj\u00e4lviskt hj\u00e4rta. Kunde det vara s\u00e5 att han, som inte var van att s\u00e4ga v\u00e4nliga ord, och som ans\u00e5g ett s\u00e5dant beteende vara omanligt, till sist k\u00e4nde \u00e5nger just nu? Allt kunde vara m\u00f6jligt. I <!--nextpage-->vilket fall som helst ville jag att det skulle vara s\u00e5. Men Tastan n\u00e4rmade sig henne aldrig, sade aldrig ett ord. N\u00e4r jag s\u00e5g p\u00e5 denna stenfigur t\u00e4nkte jag bittert: Tr\u00e4bock! En stor tr\u00e4- bock! Allt han t\u00e4nker p\u00e5 \u00e4r sin stolthet! Men hur kunde du bli n\u00e5got annat, n\u00e4r du \u00e4r uppfostrad fr\u00e5n barndomen av din far och hans gamla v\u00e4nner till att bli en likadan k\u00e4nslol\u00f6s stenstod! Han vaknade till liv och tittade upp f\u00f6rst n\u00e4r far ropade till honom: \u2013 H\u00f6r du! Kl\u00e4 av dig och g\u00e5 och l\u00e4gg dig! Tastan ryckte till. K\u00e4ppen f\u00f6ll till golvet med en torr duns. Tas- tan tog hastigt upp den, och utan att se \u00e5t n\u00e5got h\u00e5ll b\u00f6rjade han dra av sig sina ytterkl\u00e4der. \u2026 Saltanat l\u00e5g till s\u00e4ngs i flera dagar. Hon \u00e5t d\u00e5ligt, bara lite varm buljong och f\u00f6rst efter envis \u00f6vertalning av mor. Men vi var inte l\u00e4ngre oroliga f\u00f6r henne, vi var s\u00e4kra p\u00e5 att hon f\u00f6rr eller senare skulle komma p\u00e5 f\u00f6tter igen. Dagen efter h\u00e4ndelsen log Saltanat f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Med svag r\u00f6st ber\u00e4ttade hon f\u00f6r mig och mor hur hon hade kommit fram till en gravkulle och f\u00e5tt syn p\u00e5 en h\u00e5la (att det var Mazar fick Saltanat veta f\u00f6rst n\u00e4r jag hade ber\u00e4ttat det f\u00f6r henne) och hur hon hade drivit in f\u00e5ren d\u00e4r och best\u00e4mt sig f\u00f6r att v\u00e4nta ut stormen. Vi var oroliga f\u00f6r att Saltanat fortsatte att hosta. Mor f\u00f6rs\u00f6kte med alla m\u00f6jliga huskurer, hon t\u00e4nde harmelblad och f\u00f6rdrev sjukdomen, h\u00f6ll en vit h\u00f6na \u00f6ver henne, gav henne mal\u00f6rt och h\u00e4stister att dricka. Men alltsammans var totalt bortkastat. Far och mor f\u00f6rklarade till slut att det inte var frosten som hade tr\u00e4ngt in i henne, utan gravkylan. Och de skickade mig att h\u00e4mta Mullan. Men jag tog inte med mig Mullan, utan doktor Saparbai i st\u00e4llet. Den gamle doktorn talade om att Saltanat hade f\u00e5tt akut lunginflammation. \u2013 Men kroppen \u00e4r ung \u2013 det \u00e4r inte s\u00e5 farligt, hon kommer att bli bra igen, sade han. Han stannade hos oss i tv\u00e5 dagar. Och han lovade att titta in igen snart. En m\u00e5nad senare slutade Saltanat hosta. Och tv\u00e5 veckor sena- re hade hon \u00e5terh\u00e4mtat sig helt och gick, som tidigare, helt upp i hush\u00e5llssysslorna. Sn\u00f6n hade sm\u00e4lt bort under hennes sjukdom. Det l\u00e5g v\u00e5r i luften. S\u00f6derns v\u00e5r finns d\u00e4r alltid, under sn\u00f6n. En dag kommer en varm <!--nextpage-->vind att bl\u00e5sa fr\u00e5n Karatau, som vi kallar Altyn Kurek \u2013 gyllene spade, och n\u00e4sta dag b\u00f6rjar bullrande sm\u00e4ltvatten att l\u00f6pa l\u00e4ngs marken. S\u00e5 skedde ocks\u00e5 den h\u00e4r g\u00e5ngen. Det b\u00f6rjade regna p\u00e5 natten, och p\u00e5 morgonen l\u00e5g en fuktig dimma \u00f6ver jorden. Svartjorden \u00e5ngade. Synen av den \u00f6ppna jorden ger gl\u00e4dje. Den vida st\u00e4ppen verkar vila ut efter en sv\u00e5r f\u00f6rkylning. Dimman kommer att uppl\u00f6sas, solen kommer att lysa, v\u00e5rvinden kommer att bl\u00e5sa \u00f6ver bergen och st\u00e4ppen, \u00f6ver kullarna och l\u00e5glandet \u2013 och v\u00e5rens andetag kan tydligt h\u00f6ras. &nbsp; <\/p>\n<p style=\"text-align: center;\">* * *<\/p>\n<p> Om\u00e4rkligt n\u00e4rmade sig nu ocks\u00e5 den j\u00e4ktiga lamningsperioden. En tid d\u00e5 det brukar s\u00e4gas att man inte ens hinner s\u00e4tta tubeteikan p\u00e5 skallen. Dag som natt viker inte herdarna fr\u00e5n sina tackor. Ibland kan de knappt lyfta f\u00f6tterna p\u00e5 v\u00e4g hem fr\u00e5n arbetet. N\u00e4r jag steg \u00f6ver tr\u00f6skeln var det f\u00f6rsta jag gjorde att leta efter Saltanat och se in i hennes ansikte. Jag ville se det gamla buset, det gamla leendet p\u00e5 hennes l\u00e4ppar. Jag t\u00e4nkte alltid p\u00e5 henne, \u00e4ven p\u00e5 jobbet, och bad att Saltanat skulle vara glad igen. Men hon var som f\u00f6rbytt, det fanns inget kvar l\u00e4ngre av Saltanat, som brukade smitta alla med sin gl\u00e4dje och sitt skratt. En dag kom jag hem s\u00e4rskilt tr\u00f6tt. Saltanat var ensam. \u201d\u00c4r du hungrig?\u201d fr\u00e5gade hon n\u00e4r hon fick se mig. \u201dSj\u00e4lvklart!\u201d Hon gav mig en kopp nykokt r\u00e5mj\u00f6lk, satte sig mittemot mig och s\u00e5g l\u00e4nge p\u00e5 mig medan jag \u00e5t girigt. \u2013 \u00c4r du arg p\u00e5 mig, Kairken? fr\u00e5gade hon ov\u00e4ntat. \u2013 Varf\u00f6r tror du det? fr\u00e5gade jag f\u00f6rv\u00e5nat. Jag har aldrig n\u00e5gonsin k\u00e4nt mig s\u00e5rad av dig. Och det finns en sak som g\u00f6r mig ont, tillade jag, och som jag inte f\u00f6rst\u00e5r: Varf\u00f6r \u00e4r du s\u00e5 ledsen, Saltanat? \u2013 Jag vet inte ens sj\u00e4lv, suckade hon. P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt har allting blivit ointressant \u2026 Jag vill vara glad, jag vill skratta \u2013 men jag kan inte \u2026 Men det kommer att g\u00e5 \u00f6ver. Du ska f\u00e5 se! Allt kommer att bli som vanligt, eller hur, Kairken? Jag nickade. Jag kunde se att hon inte hade \u00e5terh\u00e4mtat sig helt fr\u00e5n sin sjukdom. Jag ville inte g\u00f6ra henne orolig, s\u00e5 utan att sj\u00e4lv veta varf\u00f6r st\u00e4llde jag en fr\u00e5ga som jag hade g\u00e5tt och burit p\u00e5 l\u00e4nge. \u2013 Saltanat? \u2013 Ja? \u2013 S\u00e4g som det \u00e4r. .. Du \u2026 \u00e4lskar inte Tastan? <!--nextpage-->Hon suckade djupt och s\u00e5g upp p\u00e5 mig med sina stora \u00f6gon: \u2013 \u00c5h, Kairken! Det kan du ju se sj\u00e4lv? Hon var tyst ett \u00f6gonblick. \u2013 Jag har otur i k\u00e4rlek. F\u00f6re br\u00f6llopet s\u00e5g jag Tastan totalt tre g\u00e5nger. F\u00f6rsta g\u00e5ngen kom han g\u00e5ende emot mig med sina v\u00e4n- ner. Andra g\u00e5ngen l\u00e4mnade han en get vid v\u00e5r port efter getritten, och tredje g\u00e5ngen kom han f\u00f6r att fria. Han gjorde intryck av att vara en riktig man \u2013 trygg, modig, best\u00e4md. Men jag trodde att han ocks\u00e5 kunde vara k\u00e4rleksfull \u2026 S\u00e5 var det, Kairken \u2026 Men tro inte n\u00e5got ont, jag dr\u00f6mmer inte om n\u00e5gon annan lycka. Jag \u00e4r van vid tanken att lyckan skapar man med sina egna h\u00e4nder. Men jag kan inte g\u00f6ra det ensam \u2013 han m\u00e5ste hj\u00e4lpa mig. Kommer du ih\u00e5g vad jag sa till dig i Kyzylzhar: en dag kommer Tastan att s\u00e4ga till mig: Ta en h\u00e4st n\u00e4r du vill, Saltanat! Jag ser fram emot den dagen. Kanske blir v\u00e5rt liv lyckligt d\u00e5. Jag lyssnade till hennes ord, och \u00e5terigen t\u00e4nkte jag med f\u00f6rundran och \u00f6mhet p\u00e5 hur mycket mod och styrka det fanns i den h\u00e4r lilla kvinnan. Det k\u00e4ndes f\u00f6r mig som att hon, mer \u00e4n n\u00e5gon annan, var v\u00e4rd den st\u00f6rsta k\u00e4rleken. Det sorgliga var att Tastan tydligen inte kunde f\u00f6rst\u00e5 detta. Den dagen k\u00e4nde jag mig f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen missn\u00f6jd med mig sj\u00e4lv. Vad visste jag om Saltanat? Hade jag n\u00e5gonsin t\u00e4nkt p\u00e5 hennes tidigare liv? Jo, jag hade h\u00f6rt att hon hade en mamma och en lillasyster, att hon v\u00e4xte upp utan sin far och att hon inte hade f\u00e5tt tid att avsluta sin skolg\u00e5ng innan hon steg \u00f6ver tr\u00f6skeln till v\u00e5rt hus. Men \u00e4r det tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att k\u00e4nna en person? Vi hade fr\u00e5n b\u00f6rjan h\u00f6rt att hennes far var d\u00f6d. Men just den h\u00e4r kv\u00e4llen ber\u00e4ttade hon f\u00f6r mig att det inte var sant, att han levde. Hennes mamma hade inte avsl\u00f6jat det f\u00f6r n\u00e5gon, eftersom hon sk\u00e4mdes. Och varf\u00f6r ska man sprida skvaller i on\u00f6dan? Ett och ett halvt \u00e5r efter att fadern hade \u00f6vergivit familjen flyttade de till v\u00e5r del av landet. Saltanat var ungef\u00e4r sex \u00e5r gammal. Det var ett fr\u00e4mmande land, en fr\u00e4mmande milj\u00f6. Det var inte l\u00e4tt f\u00f6r en ensam kvinna som arbetade fr\u00e5n morgon till kv\u00e4ll. Den lilla Saltanat fick ta hand om sin syster. Hon fick vara <!--nextpage-->kokfru \u00e5t hela familjen, sjuksk\u00f6terska n\u00e4r hennes syster var sjuk och tr\u00f6sterska \u00e5t sin mamma n\u00e4r hon hade bekymmer. Steg f\u00f6r steg b\u00f6rjade livet f\u00f6r\u00e4ndras till det b\u00e4ttre. Det \u00e4r bara i b\u00f6rjan som sv\u00e5righeterna kan verka o\u00f6verstigliga, efter hand v\u00e4n- jer man sig och allting l\u00f6per l\u00e4ttare. M\u00e4nniskan beh\u00f6ver s\u00e5 lite f\u00f6r att k\u00e4nna gl\u00e4dje och lycka. Och allting hade nog varit lyckligt och v\u00e4l om inte mamman blivit sjuk en dag. Visserligen hade hon varit sjuk tidigare, och tillfrisknat, men den h\u00e4r g\u00e5ngen blev hon s\u00e4ngliggande. Saltanat tvingades ta hand om sin familj ensam. Saltanats enda dr\u00f6m hade varit att f\u00e5 g\u00e5 ut skolan och forts\u00e4tta studera. Men det var en dr\u00f6m som nu aldrig skulle bli uppfylld. Nu blev det s\u00e5 att dessa dr\u00f6mmar l\u00e4mnades i arv till hennes syster. \u2013 Du ska l\u00e4sa och studera, \u00e5tminstone du, sade Saltanat till sin syster. Bli l\u00e4kare eller ingenj\u00f6r. S\u00e5 blir ocks\u00e5 jag lycklig \u2026 N\u00e4r Saltanat flyttade in i v\u00e5rt hus tog vi samtidigt p\u00e5 oss ansvaret f\u00f6r hennes familj. Saltanat var lycklig \u00f6ver detta. D\u00e5 och d\u00e5, n\u00e4r Saltanats mamma och syster kom f\u00f6r att bes\u00f6ka oss, kunde jag h\u00f6ra samma ord om och om igen: L\u00e4s och studera, \u00e5tminstone du \u2026 Och i Saltanats blick anade jag en dold sm\u00e4rta och \u00f6mhet n\u00e4r hon s\u00e5g p\u00e5 sin minsta, som hon ofta kallade henne. Jag satt tyst och lyssnade till Saltanats enkla bek\u00e4nnelse, och det skar i hj\u00e4rtat med en sm\u00e4rta som k\u00e4ndes som min egen \u2026 &nbsp; <\/p>\n<p style=\"text-align: center;\">* * *<\/p>\n<p> Lamningsperioden var n\u00e4stan \u00f6verst\u00e5nden och vi b\u00f6rjade g\u00f6ra oss beredda att flytta tillbaka till Arshabay, v\u00e5rt sommarl\u00e4ger. Saltanat gladde sig som ett barn. Jag hade just l\u00e5st in f\u00e5ren i ladan n\u00e4r hon kom springande sprang fram till mig med ett gl\u00e4djetjut: \u2013 Kairken, \u00e5h Kairken! Har du h\u00f6rt att vi ska flytta till Arsha- bay? ropade hon och kastade sig om min hals. Mitt hj\u00e4rta slog en volt i br\u00f6stet av gl\u00e4dje n\u00e4r jag h\u00f6rde hen- nes glada skratt och k\u00e4nde hennes arm om min hals, hennes heta andetag som br\u00e4nde min hud en kort sekund, hennes \u00f6gon som str\u00e5lade av liv \u2013 alla bekymmer var gl\u00f6mda och borta. Hur skulle jag kunna l\u00e5ta bli att dela hennes gl\u00e4dje? S\u00e5 inledde vi d\u00e5 \u00e5terflytten till Arshabay. Far och mor startade f\u00f6re gryningen med en last av hush\u00e5llsredskap f\u00f6r att f\u00e5 tid att s\u00e4tta <!--nextpage-->upp jurtorna till v\u00e5r ankomst. Saltanat satt p\u00e5 en kamel, jag red p\u00e5 min h\u00e4st och Tastan ledde fuxen i tygeln och gick till fots. Inte ens den natten d\u00e5 f\u00e5ren gick vilse i sn\u00f6stormen red han sj\u00e4lv ut med fuxen, och han till\u00e4t inte Saltanat att ta den. Jag f\u00f6rstod inte hans r\u00f6rande omsorg om h\u00e4sten och hans k\u00e4nslokyla gentemot sin hustru och sig sj\u00e4lv. P\u00e5 det hela taget verkade Saltanats lidande inte ha p\u00e5verkat honom p\u00e5 minsta s\u00e4tt. Under hela den tid som hon varit s\u00e4ngliggande hade han inte brytt sig om att g\u00e5 till henne en enda g\u00e5ng, inte ens f\u00f6r att fr\u00e5ga hur hon m\u00e5dde. Jag fick intrycket att han inte ens hade en aning om hur hon led. S\u00e5 snart hon kommit ur s\u00e4ngen b\u00f6rjade den vanliga visan: G\u00e5 och m\u00f6t f\u00e5ren! G\u00e5 ut och se varf\u00f6r hunden sk\u00e4ller! V\u00e4rm vatten till fuxen! Och n\u00e4r han var p\u00e5 v\u00e4g ut n\u00e5gonstans delade han likgiltigt ut nya order, n\u00e4stan som ett straff: H\u00f6rdu, fl\u00e4ta ihop ett par tyglar \u00e5t mig! Eller \u2013 bind upp tofsarna p\u00e5 fuxen! Eller \u2013 medan jag \u00e4r borta kan du laga n\u00e5gra pelmener \u00e5t mig! N\u00e4r vi blivit ensamma sade Saltanat med ett bittert leende: Han tror s\u00e4kert att jag leker med dockor dagarna i \u00e4nda. Nu hade Tastan, med h\u00e4sten i tygeln, hunnit i fatt n\u00e5gra ef- tersl\u00e4ntrande f\u00e5r och utst\u00f6tte ett kort \u201drr-rajt!\u201d Hela tiden skrek han \u00e5t Saltanat att driva p\u00e5 djuren b\u00e4ttre. Till mig sade han inte ett ord. P\u00e5 sista tiden hade han slutat l\u00e4gga m\u00e4rke till mig \u00f6ver huvud taget. Vid middagstid var vi framme vid Arshabay. N\u00e4r Karatumsyk och brunnen nere i s\u00e4nkan blev synliga framf\u00f6r oss, klappade Saltanat h\u00e4nderna av gl\u00e4dje. \u2013 Tastan, se s\u00e5 bl\u00e5tt det \u00e4r, v\u00e5r Arshabay! ropade hon. Det sit- ter en pump i brunnen, som Kairken och jag satte dit, och d\u00e4r \u00e4r Karatumsyk \u2013 alltsammans precis som f\u00f6rut! Allt! \u2013 Vad trodde du? Att det skulle bli jordb\u00e4vning? Han sm\u00e4llde med sin ridpiska p\u00e5 st\u00f6velskaftet. \u2013 S\u00e4tt fart p\u00e5 f\u00e5ren och prata inte s\u00e5 mycket! \u2013 Du f\u00f6rst\u00e5r ingenting! suckade Saltanat. Tastan skrattade f\u00f6raktfullt. Uppenbarligen ville han visa att han redan var van vid sin hustrus egenheter, om det \u00f6ver huvud taget var v\u00e4rt att f\u00e4sta sig vid dem! Saltanat ropade till honom igen: \u2013 Tastan, auu, Tastan! \u2013 Vad \u00e4r det nu? \u2013 Sjung! sn\u00e4lla! Tastan <!--nextpage-->var n\u00e4ra att tappa hakan av f\u00f6rv\u00e5ning. \u2013 Vad\u00e5? Vad menar du? fr\u00e5gade han. Han verkade inte tro sina \u00f6ron. \u2013 Sjung n\u00e5gonting! s\u00e4ger jag. Det \u00e4r v\u00e4l inget konstigt \u2026 Tastan blev rasande: \u2013 \u00c5h \u2026 hon \u00e4r galen..! Hon pladdrar p\u00e5 som alltid, man begriper inte ett ord! Jag skrattade i mjugg. Hon \u00e4lskade att retas med Tastan p\u00e5 det h\u00e4r viset. Han v\u00e4njer sig, brukade hon s\u00e4ga till mig efter\u00e5t. Och jag ville tro att det skulle bli som hon sade. Vi l\u00e4mnade f\u00e5ren vid foten av Karatumsyk och fortsatte hem till de gamla. Jurtorna var redan resta, och gr\u00e4set runt omkring var s\u00e5 h\u00f6gt och tjockt att man fick lust att kasta sig rakl\u00e5ng i det. Och Saltanat kunde inte st\u00e5 emot frestelsen, och med ett skratt kastade hon sig i gr\u00e4set och f\u00f6rsvann i gr\u00f6nskan. Jag blev ocks\u00e5 uppspelt och t\u00e4nkte att jag skulle skr\u00e4mmas en smula: \u2013 Orm! skrek jag Med ett skri: \u201dMamma!\u201d kastade hon sig om halsen p\u00e5 far, som r\u00e5kade passera f\u00f6rbi. Hon blev blossande r\u00f6d och ryckte till. F\u00f6rst efter ett \u00f6gonblick, m\u00e4rkbart skamfull, gjorde hon sig fri fr\u00e5n honom och urs\u00e4ktade sig: \u2013 Far, det var Kairken som skr\u00e4mde mig! \u2013 \u00c4r du alldeles galen? r\u00f6t han \u00e5t mig. S\u00e5 s\u00e5g han p\u00e5 Saltanat och sade v\u00e4nligt: Var inte r\u00e4dd, var inte r\u00e4dd, lilla v\u00e4n. Den d\u00e4r vettvillingen ska jag allt \u2026 T\u00e4nka sig: till och med min barske far kunde visa tillgivenhet f\u00f6r v\u00e5r Saltanat. Till och med han! Nu var det sv\u00e5rt att tro att han var den som hela tiden h\u00f6ll p\u00e5 och tjatade: Man m\u00e5ste vara str\u00e4ng mot kvinnorna \u2013 det duger inte att sk\u00e4mma bort dem! Jag blev varm inom mig. V\u00e5ren fullst\u00e4ndigt exploderade inf\u00f6r v\u00e5ra \u00f6gon. Det var som om jag aldrig hade sett en lika bl\u00e5 himmel och en s\u00e5dan str\u00e5lande sol. Vi hade redan bott vid Arshabay i en vecka n\u00e4r Aydars bil- klubb \u00e4ntligen kom p\u00e5 bes\u00f6k. Han hade inte visat sig p\u00e5 hela vintern, och vi blev glada och trodde att han hade en ny film med sig. \u2013 Har du med dig Alpamys? fr\u00e5gade Tastan. \u2013 Vad\u00e5 f\u00f6r Alpamys? Det finns ingen s\u00e5n film \u00e4n. \u2013 Tr\u00e4skallar! muttrade Tastan. De vet inte vad de ska satsa p\u00e5. Allt m\u00f6jligt skr\u00e4p prackar de p\u00e5 folk, men Alpamys kan de f\u00f6rst\u00e5s inte plocka fram! Den h\u00e4r diskussionen upprepas varje g\u00e5ng <!--nextpage-->Aydar kommer och h\u00e4lsar p\u00e5. Tastan vet ingen st\u00f6rre hj\u00e4lte \u00e4n Alpamys. F\u00f6r ho- nom existerar inga andra dikter eller hj\u00e4ltesagor, f\u00f6rutom eposet Alpamys. Han vill inte veta av n\u00e5gra andra b\u00f6cker. Alpamys \u00e4r f\u00f6r honom allt! Dessutom \u00e4r han inte f\u00f6dd var som helst, utan kommer just h\u00e4rifr\u00e5n, fr\u00e5n Karatau. Och han \u00e4r av v\u00e5rt sl\u00e4kte, en konyrat. \u2013 En av v\u00e5ra f\u00f6rf\u00e4der! s\u00e4ger Tastan med stolthet. Hemma har vi tv\u00e5 eller tre b\u00f6cker som handlar om Alpamys. Om Tastan pl\u00f6tsligt vill ha n\u00e5got att l\u00e4sa, plockar han fram Alpamys. Han l\u00e4ser den ena boken, s\u00e5 tar han fram den andra. Vid det h\u00e4r laget borde han kunna dem utantill, men varje g\u00e5ng \u00e4r det som om han l\u00e4ste dem f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen, han ruskar f\u00f6rundrat p\u00e5 huvudet, nickar inst\u00e4mmande. Hans dr\u00f6m \u00e4r att se Alpamys i en egen film. Han har aldrig tr\u00e4ffat en enda person i filmbranschen, men han talar st\u00e4ndigt illa om dem bakom deras rygg: Slappsvansar! Kan inte filma Alpamys. Jag vet att alla hans id\u00e9er \u00e4r h\u00e4mtade fr\u00e5n far och hans gamla v\u00e4nner. Men Tastan verkar \u00f6vertygad om att han har uppt\u00e4ckt Alpamys helt p\u00e5 egen hand. Den h\u00e4r g\u00e5ngen hade Aydar kommit i ett helt annat \u00e4rende. Han hade med sig en kallelse till mig fr\u00e5n m\u00f6nstringskontoret. \u2013 Jag har br\u00e5ttom, sade han. Skriv p\u00e5 med en g\u00e5ng. Jag m\u00e5ste hinna ut till andra f\u00e5rfarmare ocks\u00e5. Han m\u00e5ste ha haft v\u00e4ldigt br\u00e5ttom, f\u00f6r jag hann knappt skriva mitt namn f\u00f6rr\u00e4n han var ute i bilen och f\u00f6rsvann i ett dammoln. Mor kom ut ur jurtan. \u2013 Det var v\u00e4rst vad han hade br\u00e5tt? Var \u00e4r filmen? \u2013 Mor, han hade ingen film, det var en inkallelseorder till mig. I \u00f6vermorgon m\u00e5ste jag iv\u00e4g. \u2013 En inkallelseorder? Vad \u00e4r det f\u00f6r strunt? \u2013 Milit\u00e4rtj\u00e4nsten. \u2013 S\u00e5 s\u00e5, h\u00e5ll nu snattran! Du pratar strunt! Det var sv\u00e5rt att \u00f6vertyga mor om att jag faktiskt var tvungen att g\u00f6ra min milit\u00e4rtj\u00e4nst. F\u00f6r henne var jag fortfarande ett barn. Hon brast i gr\u00e5t. Far var den ende som kunde f\u00e5 tyst p\u00e5 henne. \u2013 Nu r\u00e4cker det! sade han. Tror du att din pojk \u00e4r den ende som ska ut och exercera? Alla pojkar ska ut, och alla kommer till- baka. Det \u00e4r hans plikt! Han \u00e4r ingen sm\u00e5pojke l\u00e4ngre. Och det \u00e4r lika bra att han blev inkallad nu. S\u00e5 han f\u00e5r tr\u00e4ffa andra m\u00e4nniskor, visa <!--nextpage-->vad han duger till, f\u00e5r smaka b\u00e5de bittert och salt, d\u00e5 kanske han l\u00e4r sig ett och annat. H\u00e4r hemma blir han bara en mammas gosse! Saltanat blev sm\u00e4rtsamt oroad av denna nyhet. \u2013 \u00c4r det sant? fr\u00e5gade hon oroligt och ville inte riktigt tro det. \u2013 Ja, det \u00e4r sant. \u2013 Jag kommer att k\u00e4nna mig ensam n\u00e4r du \u00e4r borta! Hon snyftade. \u2013 O, nej. Saltanat! Du blir ju kvar hos din familj. Mor \u00e4r ju h\u00e4r. Och far \u2026 Och Tastan \u2026 \u2013 Det \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s sant \u2026 Hon t\u00e4nkte efter en stund. \u2013 Du hann inte gifta dig ens, sade hon slutligen. Jag har redan f\u00f6r\u00e4lskat mig i din kommande fru, tror du mig inte? Jag skulle ha behandlat henne som min egen syster och tr\u00f6stat henne. Ibland ser jag henne s\u00e5 tydligt framf\u00f6r mig att jag vill hoppa upp, springa fram till henne, omfamna henne, kyssa henne. Om hon var h\u00e4r skulle jag ta hand om henne mer \u00e4n mig sj\u00e4lv. Tillsammans skulle vi sjunga under fullm\u00e5nen. Vi skulle ha l\u00e4ngtat efter dig, v\u00e4ntat p\u00e5 dig. \u00c5h, om det bara var s\u00e5..! Hon var tyst igen. \u2013 Ibland tror jag att jag aldrig kommer att d\u00f6. Och andra g\u00e5nger t\u00e4nker jag att jag kommer att d\u00f6 mycket snart \u2026 \u2013 Vad \u00e4r det du s\u00e4ger, Saltanat? D\u00f6? Du och jag kommer att leva l\u00e4nge, l\u00e4nge \u00e4n. Om tre \u00e5r kommer jag tillbaka och till dess kommer Tastan att vara en helt annan m\u00e4nniska. Tv\u00e5 dagar senare kom jag ridande p\u00e5 fars h\u00e4st fram till Kalashstationen. Jag l\u00e4mnade h\u00e4sten hos en god v\u00e4n och satte mig p\u00e5 t\u00e5get och var snart framme vid milit\u00e4rkommissariatet. H\u00e4r fanns m\u00e5nga grabbar i min \u00e5lder som hade blivit inkallade precis som jag, och n\u00e4stan alla hade sl\u00e4ktingar \u2013 f\u00e4der, m\u00f6drar, br\u00f6der och systrar \u2013 som sv\u00e4rmade omkring dem. Jag k\u00e4nde mig lite orolig eftersom jag inte hade n\u00e5gon med mig. T\u00e4nk om de k\u00f6r iv\u00e4g med dig nu p\u00e5 direkten? Jag hade inte ens n\u00e5gon att s\u00e4ga adj\u00f6 till. L\u00e4karunders\u00f6kningen var ganska snabbt avklarad. Och sedan stod alla v\u00e4rnpliktiga p\u00e5 g\u00e5rden och pratade h\u00f6gljutt med varandra. Somliga gissade att vi skulle transporteras iv\u00e4g n\u00e4sta dag och att t\u00e5get redan stod och v\u00e4ntade; andra trodde tv\u00e4rtom att vi skulle rycka in om en m\u00e5nad, nu kontrollerades endast listorna. \u00c4ntligen d\u00f6k en major upp p\u00e5 g\u00e5rden och meddelade att allihop kunde resa <!--nextpage-->hem igen. Vi skulle bli kallade om en m\u00e5nad och sedan skickas till v\u00e5ra regementen. Detta gladde mig. Det skulle kanske vara dags f\u00f6r Saltanat att f\u00f6da medan jag var hemma. Det skulle passa s\u00e5 bra! Jag ville g\u00e4rna se den f\u00f6rstf\u00f6dde Tastan. Jag kom hem vid femtiden. N\u00e4r jag v\u00e4l hade passerat Karatumsyk kunde jag se far och mor som stod som f\u00f6rstenade p\u00e5 tr\u00f6skeln. De tittade \u00e4ngsligt bort\u00e5t v\u00e4gen. Mor k\u00e4nde genast igen mig och sprang in i huset f\u00f6r att gl\u00e4dja Saltanat. S\u00e5 kom hon tillbaka och rusade emot mig med en hand om sin zjaulyk, den vita huvudduken som fladdrade i vinden. Ungef\u00e4r som man brukar h\u00e4lsa en frontsoldat v\u00e4lkommen hem. Och strax efter kom naturligtvis Saltanat. P\u00e5 tv\u00e5\u2013tre dagar hade jag naturligtvis b\u00f6rjat l\u00e4ngta hem, efter mor, efter Saltanat, efter allting som jag var van vid att se omkring mig. Och hj\u00e4rtat sv\u00e4mmade \u00f6ver av gl\u00e4dje. Jag manade p\u00e5 min h\u00e4st. N\u00e4r jag var j\u00e4msides med mor hoppade jag ur sadeln och f\u00f6ll n\u00e4stan i hennes armar. \u2013 Jas\u00e5, du best\u00e4mde dig f\u00f6r att inte \u00e5ka med? Blir du hemma nu? fr\u00e5gade hon. \u2013 En hel m\u00e5nad! svarade jag. \u2013 Det \u00e4r bra, Det \u00e4r bra, f\u00f6let mitt! Jag har inte sovit en enda natt, jag var r\u00e4dd att de skulle k\u00f6ra iv\u00e4g dig l\u00e5ngt bort. Strunt samma, en m\u00e5nad \u00e4r mycket nog, du \u00e4r i alla fall hemma \u2026 Saltanat kom ocks\u00e5 fram. Hon hade t\u00e5rar i \u00f6gonen, men var f\u00f6r blyg f\u00f6r att omfamna mig inf\u00f6r mina f\u00f6r\u00e4ldrar, och viskade bara \u201dV\u00e4lkommen hem..!\u201d S\u00e5 tillade hon med ett leende: \u2013 T\u00e4nk, en hel m\u00e5nad, och mor och jag slipper vara oroliga. Saltanat tog sin h\u00e4st i tygeln och alla tre fortsatte vi mot huset, d\u00e4r far tyst stod och v\u00e4ntade. Han tryckte min hand, n\u00e5got som han aldrig gjort f\u00f6rut, och sade: \u2013 Du var inte borta l\u00e4nge. Har du hittat p\u00e5 n\u00e5gonting? Han sneglade misst\u00e4nksamt p\u00e5 mig ur \u00f6gonvr\u00e5n. \u2013 Nejd\u00e5, allting \u00e4r som det ska. De sa att vi skulle bli h\u00e4mtade om en m\u00e5nad. \u2013 Jas\u00e5 \u2026 Jaha. St\u00e4ll tillbaka h\u00e4sten i stallet d\u00e5. Min ov\u00e4ntade \u00e5terkomst hade f\u00e5tt Saltanat p\u00e5 gott hum\u00f6r igen. Hon hade satt p\u00e5 sig den tunna bl\u00e5 sidenkl\u00e4nningen som jag tyckte s\u00e5 mycket om, och f\u00e4rgen hade \u00e5terv\u00e4nt till kinderna. \u00c4ven mor sken upp n\u00e4r hon s\u00e5g p\u00e5 Saltanat, och dolde inte sin gl\u00e4dje. Saltanat <!--nextpage-->kallade p\u00e5 mig fr\u00e5n sin \u043etau, de ungas avdelning av jurtan. \u2013 Kairken, kom hit! Skynda dig! Jag s\u00e5g p\u00e5 mor. Hon log och nickade. Hon verkade veta varf\u00f6r Saltanat kallat p\u00e5 mig. S\u00e5 snart jag kom \u00f6ver tr\u00f6skeln skrek Saltanat: \u2013 Blunda. Och kika inte! Jag h\u00f6ll f\u00f6r \u00f6gonen med h\u00e4nderna. N\u00e4rmare, n\u00e4rmare. F\u00f6rsiktigt, det st\u00e5r ett handfat framf\u00f6r dina f\u00f6tter \u2026 N\u00e4rmare, n\u00e4rmare. Sv\u00e4ng \u00e5t v\u00e4nster. Stanna d\u00e4r. Nu f\u00e5r du titta! Jag tog bort h\u00e4nderna fr\u00e5n ansiktet och fick se en vacker borik, en rund m\u00f6ssa med p\u00e4lsbr\u00e4m och ugglefj\u00e4drar p\u00e5 ovansidan. Boriken var dekorerad med purpurr\u00f6d sammet med p\u00e5sydda silver- mynt. Jag hade tidigare lagt m\u00e4rke till hur Saltanat sysslade med en bit r\u00f6tt tyg med broderade m\u00f6nster. Jag s\u00e5g hur hon skar av silvermynt fr\u00e5n sin v\u00e4st och fr\u00e5n s\u00e4nggardinen. Jag beundrade hennes skickliga arbete \u2013 det var en underbart vacker borik. Hon sk\u00e4nkte den till mig som en \u00f6verraskning. Men varf\u00f6r? Jag f\u00f6rstod det inte. \u2013 Tycker du om den? fr\u00e5gade Saltanat med en finurlig blick. \u2013Detta \u00e4r allt jag hann med att g\u00f6ra medan du var borta. \u2013 Den \u00e4r fantastiskt vacker! sade jag, och m\u00e4rkte hur mycket Saltanat hade l\u00e4ngtat efter att h\u00f6ra just de orden. \u2013 Men vem ska ha den p\u00e5 sig? \u2013 Ja vem, tror du? Vem ska ha den p\u00e5 sig? Du f\u00e5r gissa! \u2013 Du sj\u00e4lv, naturligtvis. Du borde verkligen b\u00e4ra en borik. \u2013 Det var fel. Vet du vem som ska ha den? Din blivande hustru. Jag har gjort den \u00e5t henne. \u2013 Min hustru? \u2013 Ja. \u2013 Jag vet inte n\u00e4r jag kommer att gifta mig. Och om hon kommer att b\u00e4ra en s\u00e5dan borik. \u2013 Varf\u00f6r skulle hon inte det? Och i annat fall kan ni h\u00e4nga den p\u00e5 v\u00e4ggen. Det blir ett minne av mig till er b\u00e5da. Och din mor tyckte om den. \u2013 S\u00e5 du har visat den f\u00f6r mor? \u2013 Varf\u00f6r inte? Och f\u00f6r din far ocks\u00e5. Han tog den och s\u00e5g p\u00e5 den fr\u00e5n alla h\u00e5ll, och sa: Den \u00e4r vacker\u2026 M\u00e5 alla dina dr\u00f6mmar bli uppfyllda. Just s\u00e5 sa han..! Och han klappade mig p\u00e5 ryggen och kallade mig en liten duva. Och s\u00e5 s\u00e4ger du att hon inte kommer att b\u00e4ra den. Jag blir riktigt ledsen. Saltanat plutade s\u00e5rat med l\u00e4pparna. Det kl\u00e4dde henne underbart. Utan att jag sj\u00e4lv m\u00e4rkte det svarade jag: Jo d\u00e5, jo d\u00e5. <!--nextpage-->Du har f\u00f6rst\u00e5s r\u00e4tt, hon kommer s\u00e4kert att b\u00e4ra den \u2026 Saltanat sprang ut ur rummet och fram till mor, som gjorde i ordning middagen. Jag kunde se genom det \u00f6ppna s\u00e4ngf\u00f6rh\u00e4nget hur Saltanat omfamnade henne, och hur mor str\u00f6k Saltanat \u00f6ver h\u00e5ret, och s\u00e5 pratade de b\u00e5da livligt med varandra om ett eller annat, knappt synliga i r\u00f6ken fr\u00e5n h\u00e4rden. Och Saltanat gjorde minst av allt intryck av att vara en \u00e4ldre sl\u00e4kting, utan mera en ton\u00e5ring, som inte hade f\u00f6rm\u00e5ga att beh\u00e4rska sin gl\u00e4dje. Efter en stund gick jag till f\u00e5ren igen. Tastan gapade av f\u00f6rv\u00e5ning n\u00e4r han fick syn p\u00e5 mig. \u2013 Jas\u00e5, skulle du inte resa? Han l\u00e4t glad. \u2013 S\u00e5 bra d\u00e5. Har du lite ashima med dig? \u2013 Jad\u00e5. \u2013 Ge hit. Min hals \u00e4r helt torr. Tastan satt p\u00e5 marken med benen under sig. Han grep sk\u00e5len med hirsdricka med sina kraftfulla, h\u00e5riga h\u00e4nder och b\u00f6rjade ivrigt dricka. Den tunna sk\u00e5len mellan hans h\u00e4nder s\u00e5g ut att kunna krossas som ett \u00e4gg n\u00e4r som helst. Han drack den i botten och l\u00e4t h\u00f6ra en befriande suck. \u2013 Vilken hetta! Ashiman var kall som is! S\u00e5 t\u00f6rstig jag var! Jag kom pl\u00f6tsligt att t\u00e4nka p\u00e5 att om inte jag hade varit d\u00e4r just d\u00e5 s\u00e5 skulle han ha g\u00e5tt omkring med l\u00e4ppar som var spruckna av t\u00f6rst \u00e4nda tills kv\u00e4llen kom. T\u00e4nk om jag hade rest? Och det fanns ingen som kunde ers\u00e4tta mig. Jag tyckte pl\u00f6tsligt synd om Tastan. N\u00e4r allt kom omkring s\u00e5 var han i alla fall min bror, min egen bror. Och jag t\u00e4nkte inte byta ut honom mot n\u00e5gon annan. Han m\u00e5 vara som han \u00e4r \u2026 vresig och ok\u00e4nslig som en vedklabb. Men \u00e4ven om de skulle byta ut honom mot en hundraprocentig djigit i alla avseenden, skulle jag i alla fall h\u00e5lla fast vid honom \u2026 Han var ju en g\u00e5ng i tiden helt annorlunda. Jag minns det s\u00e5 v\u00e4l. Och han h\u00e4ngde sin far i hasorna, och sprang ofta till mor och hade m\u00e5nga v\u00e4nner. Men sedan h\u00e4nde n\u00e5got med honom. Jag kommer ih\u00e5g att en massa olika typer b\u00f6rjade h\u00e4lsa p\u00e5 hos oss och snacket gick om hur en riktig karl skulle vara \u2026 V\u00e5ra f\u00f6rf\u00e4der var annorlunda \u2026 Kvinnan \u00e4r enbart en b\u00f6rda \u2026 Och ju mer de h\u00f6ll p\u00e5 m\u00e4rkte jag att Tastan f\u00f6r\u00e4ndrades framf\u00f6r \u00f6gonen p\u00e5 mig \u2026 \u2013 Tur att jag <!--nextpage-->inte blev inkallad, eller hur? sade jag. \u2013 Helt klart \u2026 \u2013 Men om en m\u00e5nad m\u00e5ste jag ge mig iv\u00e4g. \u00c4ven om jag inte vill l\u00e4mna dig. \u2013 Vad menar du? Man \u00e4r tvungen, det \u00e4r ens plikt. \u2013 Du skulle beh\u00f6va en ers\u00e4ttare. Och far b\u00f6rjar bli mycket gammal. Det \u00e4r tur att vi har Saltanat. Inte sant? \u2013 Hm\u2026 Vad menar du med det? fr\u00e5gade han. \u2013 Det \u00e4r bra att vi har Saltanat \u2026 \u2013 Gl\u00f6m det..! Och inte ett ord mera. Men jag var \u00e5tminstone glad att han inte ifr\u00e5gasatte min \u00e5sikt. Detta var v\u00e5rt andra samtal om Saltanat efter Burgendisaj. Jag skickade iv\u00e4g Tastan hem och b\u00f6rjade sj\u00e4lv sakta driva f\u00e5ren till f\u00e5rhuset. N\u00e4r jag kom till sommarl\u00e4gret hade solen g\u00e5tt ned och en kylig bris drog in fr\u00e5n st\u00e4ppen. \u00d6ver Karatumsyk tittade m\u00e5nen fram. Familjen v\u00e4ntade p\u00e5 mig. Mor hade lagat k\u00f6tt, piroger l\u00e5g och svalnade p\u00e5 b\u00e4nken, f\u00e5ren travade p\u00e5 och jag f\u00f6ljde efter t\u00e4tt bak- om dem. Redan p\u00e5 avst\u00e5nd fr\u00e5n jurtan s\u00e5g jag Tastan med en dombra i h\u00e4nderna. Jag blev f\u00f6rv\u00e5nad. Han hade aldrig, framf\u00f6r allt inte n\u00e4r mor satt med, suttit med Saltanat vid sin sida. Och nu satt han inte bara d\u00e4r, han kn\u00e4ppte dessutom p\u00e5 en dombra. \u2013 Hoj, Kairken, kom hit! ropade Tastan n\u00e4r han fick se mig. Dj\u00e4vulen har f\u00f6rlett den h\u00e4r galna kvinnan, hon envisas hela ti- den, spela med mig, s\u00e4ger hon. Det \u00e4r b\u00e4st att du tar \u00f6ver och lug- nar henne, sade Tastan och r\u00e4ckte \u00f6ver instrumentet och b\u00f6rjade sk\u00e4ra k\u00f6ttet. Saltanat stod alldeles intill och skrattade s\u00e5 hon gr\u00e4t. \u2013 Kairken, sade hon, vilken spelman du har i familjen! Det g\u00e5r inte att hitta en dombraspelare som han i hela Karatau! Hans fingrar \u00e4r som gjorda f\u00f6r en dombra, se bara s\u00e5 smala och l\u00e5nga de \u00e4r, som byggda f\u00f6r dombran. Och han spelar s\u00e5 b\u00e5de mor och jag f\u00f6ll i t\u00e5rar. Mor skrattade och \u00e4ven jag hade roligt \u00e5t de b\u00e5da kvinnorna. Men Tastan blev pl\u00f6tsligt arg. \u2013 Nu r\u00e4cker det! Ni har haft roligt tillr\u00e4ckligt nu! skrek han. Jag sa ju att jag inte kan spela, men du skulle envisas! Se bara, hon skrattar och l\u00e5tsas vara imponerad. Men i alla fall var det ett f\u00f6rsta steg i r\u00e4tt riktning f\u00f6r den styv- nackade Tastan, den f\u00f6rsta segern f\u00f6r den ostyriga Saltanat \u00f6ver sin man. Jag fick <!--nextpage-->lust att kyssa dem allihop, Saltanat, mor och far och Tastan. Vi \u00e5t v\u00e5r kv\u00e4llsmat i m\u00e5nens sken. I fj\u00e4rran syntes Karatumsyks m\u00f6rka silhuett. Mellan huset och Karatumsyk betade fars m\u00f6rkbruna h\u00e4st och Tastans fux. De avtecknade sig som m\u00f6rka skuggor mot den \u00e4nnu ljusa himlen. Man kunde bara uppfatta ett svagt klirrande fr\u00e5n de skodda hovarna. Efter middagen satte vi ig\u00e5ng att sjunga v\u00e5ra visor tillsammans. Tastan s\u00e5g p\u00e5 oss och muttrade n\u00e5got f\u00f6r sig sj\u00e4lv, tv\u00e4ttade sig och gick till s\u00e4ngs och somnade. S\u00e5dan var nu en g\u00e5ng hans vana \u2013 s\u00e5 snart huvudet r\u00f6rde kudden b\u00f6rjade han snarka. Denna vana hade han med sig fr\u00e5n barndomen. Och nu, innan han ens hade lagt sig ned, b\u00f6rjade han dra timmerstockar. Hur mycket man \u00e4n f\u00f6rs\u00f6ker \u00e4r det om\u00f6jligt att f\u00e5 liv i honom. M\u00f6jligen skulle det g\u00e5 om man avfyrade en kanon vid hans \u00f6ra. Mor gick ocks\u00e5 till sitt rum f\u00f6r att vila. Saltanat och jag blev ensamma. Detta var andra g\u00e5ngen jag lyssnade till Saltanat. Sj\u00e4lv har jag ingen s\u00e5ngr\u00f6st. Jag st\u00e4mde bara in d\u00e5 och d\u00e5, men alla h\u00f6ga toner l\u00e4t jag f\u00f6r det mesta vara. Vid s\u00e5dana tillf\u00e4llen brukade hon skaka f\u00f6rebr\u00e5ende p\u00e5 huvudet. Men det var ett st\u00f6rre n\u00f6je f\u00f6r mig att lyssna \u00e4n att sjunga sj\u00e4lv. Jag beundrade hennes klara och milda r\u00f6st. Hon st\u00e4mde upp Gauchar tas. Hennes \u00f6gon skrattade, och ansiktet sken med ett s\u00e4reget ljus. Jag s\u00e5g p\u00e5 henne och ins\u00e5g hur djupt tacksamma vi kunde vara mot henne f\u00f6r den gl\u00e4dje som hon hade sk\u00e4nkt oss alla sedan hon kom till v\u00e5rt hem. Ja, var det inte s\u00e5 att hon med sm\u00e5 medel hade f\u00f6r\u00e4ndrat v\u00e5rt gl\u00e4djel\u00f6sa s\u00e4tt att leva? Ocks\u00e5 min fars hj\u00e4rta hade mjuknat, och hans ilskna skrik h\u00f6rdes allt mindre ofta. Saltanats skratt m\u00e5ste ha sm\u00e4lt isen i hans hj\u00e4rta. Det var hon som med sin f\u00f6rtrolighet och \u00f6mhet hade f\u00e5tt honom att se p\u00e5 sig sj\u00e4lv, och p\u00e5 v\u00e4rlden omkring sig, med andra \u00f6gon. Och i dag verkade det som om turen hade kommit till Tastan. \u2013 Saltanat! ropade jag. \u2013 Ja? \u2013 Jag \u00e4lskar dig s\u00e5 mycket. Av allt mitt hj\u00e4rta, tro mig. Jag skulle vilja ge dig det dyrbaraste och mest fantastiska som finns i v\u00e4rl- den. Men jag har inget s\u00e5nt, och jag tvivlar p\u00e5 att det finns n\u00e5gon sak p\u00e5 jorden som g\u00f6r dig r\u00e4ttvisa. S\u00e5 i st\u00e4llet ska jag <!--nextpage-->ge dig en s\u00e5ng. En s\u00e5ng ger alltid gl\u00e4dje. Inte sant? Du kan v\u00e4l Zheneshe? \u2013 Jad\u00e5. \u2013 Tycker du om den? \u2013 Mycket. \u2013 Jag har skrivit en egen text. Den gamla passar inte riktigt. Och jag har d\u00f6pt om s\u00e5ngen, inte Zheneshe, utan Min zheneshe. L\u00e4s f\u00f6rst, s\u00e5 sjunger vi den tillsammans. Jag r\u00e4ckte henne texten. De \u00e4ndl\u00f6sa st\u00e4ppernas lekfulla barn, du lever i s\u00e5ngen, min dyraste v\u00e4n! Med ditt smittande skratt och ditt l\u00e4ttsamma sinne du l\u00e4rde oss gl\u00e4dje, min dyraste v\u00e4n! Med ditt smeksamma v\u00e4sen har du f\u00f6rvandlat v\u00e5rt liv, som var slitsamt och dystert, min v\u00e4n, med ditt v\u00e4rmande solsken behandlat och bringat tr\u00f6st till en utsvulten sj\u00e4l! Med en underbar s\u00e5ng, som var alla f\u00f6r\u00e4rad, du kom till v\u00e5rt hus, min dyraste v\u00e4n, med den klaraste k\u00e4rlek som hj\u00e4rtat kan b\u00e4ra, gav oss livet tillbaka, min dyraste v\u00e4n! Saltanat l\u00e4ste igenom och rodnade f\u00f6rl\u00e4get. Men jag s\u00e5g gl\u00e4d- jen i hennes \u00f6gon. \u2013 Nu \u00f6verdriver du allt \u2026 Inte \u00e4r jag s\u00e5n \u2026 \u2013 O nej, jag \u00f6verdriver inte alls! Inte ett enda ord \u00e4r osant. Det \u00e4r snarast alltf\u00f6r enkelt! Saltanat var tyst. Rodnaden p\u00e5 kinderna blev pl\u00f6tsligt blek. Det var f\u00f6rst efter mycket \u00f6vertalning som hon gick med p\u00e5 att sjunga. S\u00e5ngen blev inte s\u00e5 tokig. Pl\u00f6tsligt brast Saltanat i gr\u00e5t. \u2013 Saltanat, hur \u00e4r det fatt? \u2013 Det \u00e4r ingenting, ingenting alls. Hon torkade t\u00e5rarna. \u2013 Du \u2026 du kommer att bli poet, Kairken, en stor poet. Det var d\u00e4rf\u00f6r jag b\u00f6rjade gr\u00e5ta. Av gl\u00e4dje, naturligtvis. Jag ska inte g\u00f6ra s\u00e5 mera. Jag ska sjunga. Hon sprang ut i det fria och strax d\u00e4rp\u00e5 h\u00f6rde jag hennes r\u00f6st: \u2013 Kairken, kom hit, och tag med dig dombran! Jag kunde inte tro mina \u00f6gon n\u00e4r jag kom ut ur jurtan. Saltanat satt p\u00e5 en filt tillsammans med mor. Hade hon verkligen g\u00e5tt och v\u00e4ckt henne? Jag satte mig ned hos dem. \u2013 Spela, befallde Saltanat. \u2013 Spela. Och sen kan du sjunga med. S\u00e5 sj\u00f6ng vi den nya s\u00e5ngen \u00e5terigen. Den vackra melodin fl\u00f6g ut \u00f6ver st\u00e4ppen, \u00f6ver Arshabay och vyssade stockrosor och kuraj- gr\u00e4s, mal\u00f6rt och harmelbuskar, kullarna och dalarna. Alla fascinerades av ljudet av v\u00e5r s\u00e5ng. Tystnaden hade lagt sig \u00f6ver st\u00e4ppen. M\u00e5nen h\u00e4ngde or\u00f6rlig rakt \u00f6ver v\u00e5ra huvuden och tittade ned p\u00e5 oss. \u00c4ven stj\u00e4rnorna verkade ha upph\u00f6rt att blinka \u00e5t varandra. Mor lyssnade uppm\u00e4rksamt. N\u00e4r vi hade slutat <!--nextpage-->torkade hon \u00f6go- nen med en flik av sin huvudduk. O Allah, tack! Ajnalajyn, mina barn! Hon kysste Saltanat p\u00e5 pannan. Saltanat sj\u00f6ng sedan en annan s\u00e5ng. Tastan, som l\u00e5g och sov alldeles intill, vred sig oroligt i s\u00e4ngen och satte sig pl\u00f6tsligt upp. Han str\u00f6k sitt rakade huvud med handen och skrattade. \u2013 Se p\u00e5 henne! sade han. Den r\u00f6sten sk\u00e4ms inte f\u00f6r sig! Var har du l\u00e4rt dig det h\u00e4r? \u2013 P\u00e5 st\u00e4ppen, p\u00e5 den h\u00e4r st\u00e4ppen! Saltanat brast i skratt och pekade l\u00e5ngt bort, i riktning mot Karatumsyk. \u2013 Du hittar p\u00e5. Jag vandrar runt p\u00e5 st\u00e4ppen dag efter dag, men jag sjunger inte. \u2013 Det \u00e4r f\u00f6r att du inte har lyssnat till vad vallmons huvuden viskar till varandra n\u00e4r de gungar i vinden. Och de sjunger. Och vilka underbara s\u00e5nger! Tastans huvud verkade befinna sig som i dimma av detta tal, och han ruskade till och med p\u00e5 sig. S\u00e5 muttrade han: \u2013 Det \u00e4r alltid ett framsteg. Du fr\u00e5gar om en sak, och hon svarar p\u00e5 en annan. Han somnade om. Tastan kan inte \u00f6vervinna sin s\u00f6mnighet p\u00e5 n\u00e5got vis. Det kommer att finnas n\u00e5got bra och m\u00e4nskligt i honom, och han kommer snarare att undertrycka det i sig sj\u00e4lv. \u2026 Dagen f\u00f6r min avresa n\u00e4rmade sig. Min mors \u00f6gon f\u00f6ljde varje bil p\u00e5 v\u00e4gen med b\u00e4van: Var den ute efter mig? En av dessa dagar v\u00e4cktes jag av mor tidigt p\u00e5 morgonen. \u2013 Kairken, vakna, Kairken! Upp med dig! Jag hoppade ur s\u00e4ngen. \u2013 Vad har h\u00e4nt? Jag darrade p\u00e5 r\u00f6sten. Mors vita sjal hade glidit bak i nacken, och det gr\u00e5 h\u00e5ret var rufsigt. Hennes alltid lugna ansikte var sp\u00e4nt av oro och blicken irrade nerv\u00f6st. \u2013 Saltanat har pl\u00e5gor, sade hon. S\u00e4tt dig p\u00e5 h\u00e4sten och rid efter doktorn. Skynda dig! Herre min skapare, m\u00e5tte hon f\u00f6da lycko- samt! Fort, mitt ljus..! Hon skyndade tillbaka till sonhustruns rum. Saltanats j\u00e4mmer kunde h\u00f6ras tydligt. Tastan var inte hemma. Han hade ridit till Karaspan f\u00f6r att st\u00e4lla upp i bajga, den traditionella h\u00e4stkappl\u00f6pningen. Han hade sparat sin fux l\u00e4nge och inte l\u00e5tit den str\u00e4cka ut p\u00e5 st\u00e4ppen, s\u00e5 han hade best\u00e4mt sig f\u00f6r att prova lyckan vid den kommande t\u00e4vlingen. Jag sadlade snabbt min fars h\u00e4st och red s\u00e5 fort jag kunde till Centralfarmen. Det ljusnade, men solen syntes \u00e4nnu inte \u00f6ver horisonten. Den fridfulla st\u00e4ppen nj\u00f6t morgonens vila ovetande om Saltanats sv\u00e5ra <!--nextpage-->pl\u00e5gor. Karatumsyk, som skymtade m\u00f6rkt i fj\u00e4rran, liknade en sagohj\u00e4lte som vilade p\u00e5 marken efter en h\u00e5rd strid. St\u00e4ppen glittrade av dagg. Det var som om en givmild hand hade spridit p\u00e4rlor \u00f6ver marken. Den isande motvinden pinade min kropp. N\u00e4r jag kom fram till sjukhuset var jag genomfrusen. Alla sov fortfarande. Sjuksk\u00f6terskan som var i tj\u00e4nst h\u00f6rde d\u00f6rren \u00f6ppnas och tittade ut fr\u00e5n sitt arbetsrum. \u2013 Vem s\u00f6ker du? fr\u00e5gade hon. Hennes ansikte var tr\u00f6tt efter en natts vakande. \u2013 Jag har ett br\u00e5dskande \u00e4rende \u2026 \u2013 Sch, viskade hon och satte fingret mot l\u00e4pparna. Du v\u00e4cker alla. Kom med h\u00e4r. Tyst p\u00e5 t\u00e5 steg jag in p\u00e5 jourmottagningen. Innan jag ens hade kommit \u00f6ver tr\u00f6skeln hade jag hastigt uppgivit mitt \u00e4rende. \u2013 Men skynda er! Sn\u00e4lla ni! Sk\u00f6terskan nickade mot sjuksalen, d\u00e4r flera kvinnor tydligen v\u00e4ntade p\u00e5 att f\u00f6rl\u00f6sas. \u2013 Jag kan inte l\u00e4mna dem! sade hon. Men jag ska f\u00f6rs\u00f6ka hj\u00e4lpa till. Har du kommit till h\u00e4st? \u2013 Ja. \u2013 D\u00e5 g\u00e5r vi. Hon f\u00f6rde mig ut p\u00e5 g\u00e5rden och stannade under n\u00e5gra unga poppeltr\u00e4d och pekade mot andra sidan gatan. \u2013 Ser du huset med det vita taket? \u2013 Ja. \u2013 Barnmorskan bor d\u00e4r, Zjamil. Hon ska avl\u00f6sa mig om en timme. Hon f\u00e5r komma med dig, eller ocks\u00e5 f\u00e5r hon avl\u00f6sa mig. Jag g\u00f6r i ordning allt som beh\u00f6vs under tiden. Utan ett ord red jag bort till huset med det vita taket \u2026 En halvtimme senare var vi p\u00e5 v\u00e4g i full fart mot Arshabaj med ambulans. Jag hade en sk\u00f6terska bredvid mig. Chauff\u00f6ren kunde inte v\u00e4gen, s\u00e5 jag blev tvungen att l\u00e4mna min h\u00e4st p\u00e5 sjukhusg\u00e5rden och f\u00f6lja med i bilen. \u2026 Saltanats tillst\u00e5nd hade f\u00f6rv\u00e4rrats n\u00e4r vi kom fram. Mor hade f\u00f6rlorat fattningen och sprang f\u00f6rvirrad fr\u00e5n jurta till jurta. Hennes ansikte lyste upp ett \u00f6gonblick n\u00e4r hon fick se oss. En gnista av hopp t\u00e4ndes i hennes \u00f6gon. Redan innan barnmorskan hade stigit ur bilen tog mor henne i armen och ledde henne till sjukrummet, d\u00e4r Saltanat nu l\u00e5g och skrek h\u00f6gt. Jag stannade kvar d\u00e4rute. S\u00e4ngen ute p\u00e5 g\u00e5rden var fortfarande ob\u00e4ddad. Solen hade dock hunnit v\u00e4rma upp den. Jag satt ovanp\u00e5 filten och lyssnade ot\u00e5ligt p\u00e5 vad som h\u00e4nde i jurtan. S\u00e5 sent som i g\u00e5r hade Saltanat suttit h\u00e4r och fyllt luften med sitt klingande skratt, och som alltid smittades vi av hennes spontanitet och skrattade med henne. <!--nextpage-->Och nu l\u00e5g hon n\u00e5gra steg d\u00e4rifr\u00e5n och led sv\u00e5rt, hennes liv h\u00e4ngde p\u00e5 en sk\u00f6r tr\u00e5d. Trots att jag var d\u00e4r kunde jag inte g\u00f6ra n\u00e5gonting f\u00f6r att hj\u00e4lpa henne. Varje j\u00e4mmerrop som n\u00e5dde mig skar i hj\u00e4rtat. Min maktl\u00f6shet k\u00e4ndes f\u00f6rkrossande. En timme senare hade Saltanat tystnat. Jag kunde bara uppfatta mors och barnmorskans skr\u00e4mda r\u00f6ster. Jag kunde inte urskilja vad de pratade om, men inom mig anade jag det v\u00e4rsta. Mor kom ut ur jurtan med l\u00e5ngsamma os\u00e4kra steg. T\u00e5rarna str\u00f6mmade utf\u00f6r kinderna. Jag sprang fram till henne. \u2013 De kallar p\u00e5 dig, min pojke, sade mor och torkade \u00f6gonen med sjalen. G\u00e5 in. Jag sprang in i jurtan. Saltanat l\u00e5g p\u00e5 b\u00e4dden, vit som ett lakan. Hon hade en tunn filt \u00f6ver sig. N\u00e4r jag kom fram str\u00e4ckte hon ut handen. Jag tog hennes mjuka fingrar och tryckte dem l\u00e4tt. Hon viskade n\u00e5got med bleka l\u00e4ppar, men jag kunde inte uppfatta vad hon sade. Saltanat str\u00e4ckte ut handen och pekade p\u00e5 de r\u00f6da silkestofsarna som h\u00e4ngde \u00f6ver hennes huvud. \u2013 Kan du ge dem till mig, bad hon, n\u00e4stan oh\u00f6rbart. Jag tog av tofsarna och lade dem i hennes hand. Saltanat h\u00f6ll dem i handen och gav dem s\u00e5 tillbaka till mig. \u2013 N\u00e4r Tastan \u2026 n\u00e4r han \u00e5terv\u00e4nder \u2026 ska du ge dem till honom \u2026 S\u00e4g \u2026 s\u00e4g att han ska f\u00e4sta dem \u2026 p\u00e5 fuxens huvud \u2026 Jag \u00e4r s\u00e5 \u2026 s\u00e5 tacksam mot dig \u2026 Saltanat tryckte min hand svagt och suckade. Hennes fingrar lossade sitt grepp och handen f\u00f6ll slappt ned p\u00e5 filten. Jag f\u00f6ll p\u00e5 kn\u00e4 vid s\u00e4ngen och str\u00f6k henne \u00f6ver h\u00e5ret. Kudden var genomv\u00e5t av svett. Saltanat sade ingenting mera, r\u00f6rde sig inte. L\u00e4pparna var halv\u00f6ppna, suckande drog hon efter andan. &nbsp; <\/p>\n<p style=\"text-align: center;\">* * *<\/p>\n<p> En vecka efter begravningen skulle jag rycka in till milit\u00e4rtj\u00e4nsten. En kv\u00e4vande tystnad r\u00e5dde i huset. Sorgen som drabbat oss ber\u00f6rde i synnerhet min mor. Det var som om hon \u00e5ldrats tio \u00e5r. N\u00e4r stunden f\u00f6r min avresa kom ropade hon med h\u00f6g r\u00f6st: \u2013 Jag kommer att d\u00f6, jag kommer att d\u00f6, Jag f\u00e5r aldrig se dig mera \u2026 Tastan var ute med f\u00e5ren. Han var inte d\u00e4r och tog avsked. Han tog emot budet om Saltanats d\u00f6d med tystnad. Han sl\u00f6t sig inom sig. Tyst drog han ut p\u00e5 st\u00e4ppen och lika tyst \u00e5terv\u00e4nde han. Inte ens till far <!--nextpage-->yttrade han ett enda ord. Silkestofsarna som Saltanat gett mig \u00f6verl\u00e4mnade jag till Tastan p\u00e5 begravningsdagen. Han lade dem i br\u00f6stfickan utan att s\u00e4ga ett ord. De tjocka \u00f6gonbrynen darrade \u00f6ver n\u00e4sryggen och l\u00e4pparna ryckte krampaktigt, det s\u00e5g n\u00e4stan ut som om han flinat snett och skuldmedvetet. Mor f\u00f6ljde mig en stycke p\u00e5 v\u00e4gen. Hon kunde kanske ha g\u00e5tt \u00e4nnu l\u00e4ngre om inte far hade hejdat henne. \u2013 G\u00e5 hem, sade han. G\u00f6r det inte sv\u00e5rt f\u00f6r pojken i on\u00f6dan. Jag red p\u00e5 fuxen och far satt p\u00e5 sin bruna h\u00e4st. V\u00e4gen till stationen gick \u00f6ver Karatumsyk, och h\u00f6gst uppe p\u00e5 kullen l\u00e5g Saltanats grav. F\u00f6r ett \u00e5r sedan hade jag suttit p\u00e5 denna plats p\u00e5 en sten och lyssnat till Saltanat, som vandrade bland blommorna medan hon sj\u00f6ng Gauchar tas. Vem kunde d\u00e5 ha trott att den svarta stenen p\u00e5 kullen skulle bli en gravsten? Och nu kom jag hit f\u00f6r att ta avsked av min zheneshe. Redan p\u00e5 h\u00e5ll kunde jag urskilja n\u00e5gonting m\u00f6rkt p\u00e5 toppen invid graven \u2013 kanske ett f\u00e5r eller en kungs\u00f6rn. \u2013 Far, vad \u00e4r det d\u00e4r? \u2013 Var? \u2013 P\u00e5 graven. Far h\u00f6jde handen mot pannan och tittade noga. \u2013 En kungs\u00f6rn, f\u00f6rbaske mig. Gravsk\u00e4ndare. Vi sporrade v\u00e5ra h\u00e4star. Figuren reagerade \u00f6ver huvud taget inte, den satt or\u00f6rlig. Vi kom snart helt n\u00e4ra. Nu ins\u00e5g jag att det inte var n\u00e5gon f\u00e5gel, utan en m\u00e4nniska, och den m\u00e4nniskan var Tastan. Han hade lovat v\u00e4nta p\u00e5 mig bortom Karatumsyk och f\u00f6lja mig \u00e4nda till Arys. Det \u00e4r sv\u00e5rt att beskriva vad jag k\u00e4nde n\u00e4r jag s\u00e5g vem det var. Och hans b\u00f6jda gestalt, likt en \u00e5ldrad man, och de stora h\u00e4nderna som l\u00e5g kraftl\u00f6sa \u00f6ver kn\u00e4na och det nedsjunkna huvudet vittnade om en s\u00e5dan obarmh\u00e4rtig \u00e5ngest och pl\u00e5ga att hj\u00e4rtat ville brista. Jag vet inte om jag skulle ha trott p\u00e5 det om n\u00e5gon hade f\u00f6- resp\u00e5tt just detta som jag s\u00e5g just nu. Knappast..! F\u00f6rst inf\u00f6r den d\u00f6da hade Tastan \u00f6ppnat sitt innersta \u2026 Nu hade \u00e4ven far k\u00e4nt igen Tastan. Jag s\u00e5g \u00e4ngsligt p\u00e5 honom \u2013 om han skulle ryta \u00e5t honom: \u201dSka du lipa som ett fruntimmer?\u201d Men n\u00e5gonting ov\u00e4ntat intr\u00e4ffade. \u2013 Det \u00e4r ju Tastan! Den stackarn! Det \u00e4r rent kusligt att se honom \u2026 Tastan m\u00e4rkte oss f\u00f6rst n\u00e4r vi var alldeles intill honom. Han s\u00e5g sig om som om han blivit ertappad med n\u00e5got skamligt, ru- sade upp <!--nextpage-->och skyndade nedf\u00f6r kullen. Men far ropade honom tillbaka. Tastan stannade motvilligt och kom fram till oss. \u2013 Reser du nu? fr\u00e5gade han f\u00f6rsiktigt. Antagligen hade han fr\u00e5gat mest f\u00f6r att s\u00e4ga n\u00e5gonting. R\u00f6sten var klangl\u00f6s, entonig. \u2013 Ja. Han nickade. Vi stod tysta vid Saltanats grav. Far hade fallit p\u00e5 kn\u00e4 och l\u00e4ste n\u00e5gra rader ur Koranen. Tastan och jag stod tysta. Stilla och pl\u00e5gsamma gick minuterna. S\u00e5 reste sig far, suckade och s\u00e5g p\u00e5 Tastan. \u2013 H\u00e4r ser du vad det inneb\u00e4r att inte s\u00e4tta v\u00e4rde p\u00e5 den skatt du har i dina h\u00e4nder, sade han. Du har f\u00f6rlorat ditt guld. Tastan stod tyst, s\u00e5 sade han med l\u00e5g men fast r\u00f6st: \u2013 Det \u00e4r ditt eget fel, far, du gjorde mig s\u00e5n som jag \u00e4r \u2026 Du och dina v\u00e4nner \u2026 Vem vet, hade han kanske burit dessa ord inom sig l\u00e4nge..? En l\u00e5ng stund stirrade far p\u00e5 Tastan, k\u00e4kmusklerna r\u00f6rde sig under huden. Jag v\u00e4ntade nu p\u00e5 att han som vanligt skulle sn\u00e4sa \u00e5t Tastan, men jag tog miste. \u2013 Om allting i v\u00e4rlden best\u00e4ms av f\u00e4dernas vilja, kommer d\u00e5 inte livet p\u00e5 jorden att slockna? sade far helt tyst. Du \u00e4r v\u00e5r fram- tid. Och det \u00e4r du sj\u00e4lv som best\u00e4mmer hur du ska leva. Nej, f\u00f6rebr\u00e5 mig inte..! Jag har inte st\u00e5tt i v\u00e4gen f\u00f6r ditt liv \u2026 Tastan ville inv\u00e4nda, men far hejdade honom: \u2013 L\u00e5t oss inte oroa Saltanat. L\u00e5t henne vila \u00e5tminstone i sin grav \u2026 Och du, min son, sade han och v\u00e4nde sig till mig, ha en bra resa. M\u00e5 Gud l\u00e5ta oss \u00e5terse varandra i h\u00e4lsa och v\u00e4lbefinnande! Skriv s\u00e5 ofta du kan! Och ett faderligt r\u00e5d m\u00e5ste han fram med i sista \u00f6gonblicket: \u2013 Fundera inte f\u00f6r mycket p\u00e5 hur det \u00e4r d\u00e4rhemma, du blir bara gr\u00e5tmild. Han fattade mitt huvud och tryckte det mot sitt br\u00f6st, drog in lukten av mitt h\u00e5r \u2013 varf\u00f6r vet jag inte \u2013 kysste mig p\u00e5 kinden och st\u00f6tte mig ifr\u00e5n sig. Jag lade m\u00e4rke till att tv\u00e5 t\u00e5rar hade fastnat i hans gr\u00e5 sk\u00e4gg. Jag s\u00e5g nu s\u00e4rskilt tydligt hur gammal min far hade blivit under detta sista \u00e5r. Sk\u00e4gget och tinningsh\u00e5ret var kritvitt och \u00f6gonen insjunkna. Kinderna var tecknade i gr\u00e5 veck. Jag tyctte outh\u00e4rdligt synd om min far. Av n\u00e5gon anledning k\u00e4ndes det som att jag s\u00e5g honom f\u00f6r sista g\u00e5ngen. Jag ville ocks\u00e5 gr\u00e5ta, men hejdade mig: <!--nextpage-->far stod inte ut med t\u00e5rar. Vi stod kvar \u00e4nnu en stund och sade betydelsel\u00f6sa ord till varandra, s\u00e5 l\u00e4mnade far tyglarna till Tastan, kysste mig igen och gav sig tyst iv\u00e4g mot Arshabays dal. L\u00e5ngt d\u00e4rborta, vid floden, syntes tv\u00e5 punkter. Den ena st\u00f6rre, den andra mindre \u2013 v\u00e5ra jurtor. St\u00e4ppen var gl\u00e4djel\u00f6s, eller den kanske bara gjorde det intrycket p\u00e5 mig \u2013 avskedet fr\u00e5n hemmet var sv\u00e5rt. Jag tog en sista titt p\u00e5 Saltanats grav och gnuggade mig i an- siktet. Farv\u00e4l, min zheneshe! Farv\u00e4l! Du fanns bara hos oss i ett \u00e5r, men du l\u00e4rde oss s\u00e5 mycket med ditt liv. Du gav oss ett f\u00f6red\u00f6me \u2013 leva med ett leende \u2026 Jag ska f\u00f6rs\u00f6ka b\u00e4ra det med mig genom livet. St\u00e4ppen kommer inte l\u00e4ngre att h\u00f6ra ditt lekfulla skratt. Din vackra r\u00f6st kommer inte sv\u00e4va under Arshabays himmel. Och \u00e4nd\u00e5 \u00e4r du med oss, f\u00f6r du finns kvar inom oss. Farv\u00e4l, Saltanat..! Jag s\u00e5g mig om en sista g\u00e5ng. Solen br\u00f6t just igenom de h\u00f6ga molnen och spred sina str\u00e5lar \u00f6ver den glittrande Arshabay. \u2013 P\u00e5 \u00e5terseende, Arshabay Jag kommer tillbaka till dig igen och g\u00e5r vidare med allt som Saltanat l\u00e4rde mig. Jag vill att m\u00e4nniskorna ska le, och jag lovar dig, min zheneshe, att k\u00e4mpa f\u00f6r det. 1967<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Tastan \u00e4r f\u00f6rbluffande lik sin far, fr\u00e5nsett att han \u00e4r en ung man. Axelbred, en riktig bj\u00e4sse \u2013 en och en halv g\u00e5ng s\u00e5 stor som jag. Och n\u00e4r han tar av sig skjortan \u00e4r han en syn f\u00f6r gudar: p\u00e5 bringan och armarna spelar musklerna som om n\u00e5gonting levande r\u00f6rde sig under huden. Det fanns en egendomlig sak med &#8230;<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[168],"tags":[],"class_list":["post-592","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-narrativ"],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/592","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=592"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/592\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":593,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/592\/revisions\/593"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=592"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=592"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=592"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}