S\u00e5 kom d\u00e5 de isande kalla decemberdagarna. Sn\u00f6 f\u00f6rekom n\u00e4stan aldrig i de h\u00e4r trakterna, marken t\u00e4cktes bara av rimfrost, men k\u00f6lden bet likv\u00e4l in i m\u00e4rgen. Samtidigt med kylan b\u00f6rjade Musslan pl\u00e5gas av sina kr\u00e4mpor, lederna v\u00e4rkte. Ibland stannade han i s\u00e4ngen n\u00e4stan till mitt p\u00e5 dagen, d\u00e5 solen b\u00f6rjade v\u00e4rma, och f\u00f6rst d\u00e5 steg han upp. Han var d\u00f6pt till Tungysh, som p\u00e5 kazakiska betyder Den f\u00f6rstf\u00f6dde. Men ingen kom l\u00e4ngre ih\u00e5g det namnet. F\u00f6r folket i trakten var han Musslan, en stillsam och fredlig man, kanske lite bakom fl\u00f6tet. Det var i alla fall vad folk t\u00e4nkte om honom. N\u00e4r detta namnet hade fastnat p\u00e5 honom, eller vem som hade hittat p\u00e5 det, visste ingen, och knappt Tungysh heller. I byn visste ingen varifr\u00e5n han kom och vad han hade gjort tidigare, eller hur han hade hamnat hos dem, och n\u00e4r. Ingen hade f\u00f6rresten n\u00e5got intresse av att veta. Folket hade st\u00e4ndigt m\u00f6tt den gamle d\u00f6dgr\u00e4varen som sommar som vinter gick omkring i sin slitna fotsida tjekmen av kamelull som satt p\u00e5 bara kroppen. Detta tycktes vara det enda plagg han beh\u00f6vde. Ingen uppfattade honom som \u00f6mklig eller n\u00f6dlidande, \u00e4ven om det kunde vara sv\u00e5rt att inte k\u00e4nna sympati f\u00f6r den stackars mannen i trasor som av \u00f6det hade d\u00f6mts till att gr\u00e4va gravar dag och natt. Men alla ans\u00e5g att det var hans best\u00e4mmelse att tj\u00e4na sitt levebr\u00f6d p\u00e5 detta s\u00e4tt, eller som folket i trakten brukade s\u00e4ga p\u00e5 sk\u00e4mt: det st\u00e5r skrivet i hans panna. Folk som enbart k\u00e4nde honom till utseendet tvivlade aldrig p\u00e5 att ocks\u00e5 denne man kunde ha sina gl\u00e4dje\u00e4mnen, sina sorger och dr\u00f6mmar. F\u00f6r dem var han bara Musslan. I deras f\u00f6rest\u00e4llning var han inte den som bad till den allsm\u00e4ktige om lycka, familj, en egen h\u00e4rd, han kunde inte ens bli sjuk, som vanliga m\u00e4nniskor. N\u00e4r man s\u00e5g honom kunde det vara sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 om han \u00f6ver huvud taget hade en tanke p\u00e5 hur gammal han var. Det verkade som om han inte ens f\u00f6rs\u00f6kte r\u00e4kna \u00e5ren, och jag tvivlar p\u00e5 att han n\u00e5gon g\u00e5ng fr\u00e5gat sig sj\u00e4lv om de varit goda eller d\u00e5liga. Det hade aldrig slagit honom att det kunde finnas ett syfte och en mening med m\u00e4nniskans tillvaro, att det fanns k\u00e4rlek och fiendskap, sorg och gl\u00e4dje. Han hade aldrig l\u00e4ngtat intensivt efter n\u00e5gonting s\u00e5 att det v\u00e5llat honom sm\u00e4rta, och p\u00e5 samma s\u00e4tt hade han heller aldrig \u00e5ngrat n\u00e5gonting. Han steg upp p\u00e5 morgonen, tog sin spade, en hacka och ett spett och traskade tyst ut ur staden, bort till kyrkog\u00e5rden, och sedan gr\u00e4vde han gravar fram till skym- ningen. Han vande sig vid \u00e5synen av d\u00f6den och slutade t\u00e4nka p\u00e5 den. Varje dag gr\u00e4vde han tre\u2013fyra h\u00e5l, och klarade vanligen jobbet utan anstr\u00e4ngning fast\u00e4n han inte verkade ha s\u00e4rskilt br\u00e5ttom. N\u00e4r gravarna var f\u00e4rdiga lade han sig ner i dem i tur och ordning f\u00f6r att kontrollera resultatet. Om n\u00e5gon var f\u00f6r grund eller f\u00f6r tr\u00e5ng f\u00f6rdjupade han eller breddade den. H\u00e4refter l\u00e4ste han en tyst b\u00f6n f\u00f6r de avlidna, skakade och borstade noga sina kl\u00e4der och \u00e5ter- v\u00e4nde hem i skymningen. Han k\u00e4nde n\u00e4stan ingen i staden, och f\u00f6rs\u00f6kte inte l\u00e4ra k\u00e4nna n\u00e5gon: m\u00e4nniskorna brydde sig inte om honom, och m\u00e4nnisk- orna sj\u00e4lva var likgiltiga f\u00f6r honom. Han fr\u00e5gade aldrig ens vem den d\u00f6de var \u2013 om det var en enkel medborgare, eller m\u00f6jligen en storman, eller om den avlidne var ung eller gammal. Troget utf\u00f6rde han vad den avlidnes sl\u00e4ktingar \u00f6nskade av honom \u2013 detta var allt han beh\u00f6vde bekymra sig om! Som ers\u00e4ttning tog han vad man gav honom och kr\u00e4vde aldrig n\u00e5gonting extra. Om det var lite blev han inte uppr\u00f6rd, blev det mycket var han inte snar att tacka. \u2026 Kanske var det just i dag som han f\u00f6rsta g\u00e5ngen i sitt liv b\u00f6rjade t\u00e4nka p\u00e5 \u00e5lderdomen. Den s\u00f6kte honom lik f\u00f6rbaskat! Han hade inga krafter l\u00e4ngre. Eller var det frosten som hade frusit marken s\u00e5 mycket under natten? Han f\u00f6rs\u00f6kte \u00e4nnu en g\u00e5ng. Spaden gled bara undan utan att f\u00e5 f\u00e4ste, skrapade av lite l\u00f6st grus och klang som om han slagit i j\u00e4rn, och han ryste \u00f6ver hela kroppen. Jas\u00e5, det var p\u00e5 det viset! Han lutade sig mot spadskaftet med hela sin tyngd och tryckte h\u00e5rt p\u00e5 fotst\u00f6det. Och just som spaden tyck- tes sk\u00e4ra igenom kom sm\u00e4rtan \u2013 br\u00e4nnande och genomtr\u00e4ngande som ett gl\u00f6dgat knivblad, rakt in i l\u00e5ret. Han fl\u00e4mtade till och tappade spaden, f\u00f6rs\u00f6kte kl\u00e4mma om benet som om han ville pressa ut sm\u00e4rtan. Han landade olyckligt p\u00e5 marken. H\u00f6ften brann som eld och den gamla kroppen, som f\u00e5ngats av en isande kyla, l\u00e4ngtade pl\u00f6tsligt efter en varm s\u00e4ng. Om han bara finge ligga och vila en stund. Inte en chans! Vem skulle komma och gr\u00e4va i hans st\u00e4lle? Och tr\u00f6tt t\u00e4nkte han att om benet bara ville lugna sig s\u00e5 skulle han p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt kunna gr\u00e4va tv\u00e5 gravar, och den tredje \u2026 Nej, den tredje skulle bli \u00f6verm\u00e4ktig \u2026 Tungysh m\u00e4rkte inte sj\u00e4lv hur l\u00e4nge han hade suttit d\u00e4r och gnuggat det onda st\u00e4llet tills benet \u00e4ntligen tycktes lugna sig. Till sist t\u00e4nkte han att det var dags att komma p\u00e5 benen. Solen stod redan h\u00f6gt p\u00e5 himlen, och de vissna fl\u00e4ckarna av gult gr\u00e4s glittrade med droppar av sm\u00e4lt frost. Han satte ned foten i marken flera g\u00e5nger, som f\u00f6r att pr\u00f6va om det h\u00f6ll att st\u00e5 p\u00e5, och sm\u00e4rtan verkade inte komma tillbaka. S\u00e5 reste han sig upp, men v\u00e5gade \u00e4nd\u00e5 inte lita p\u00e5 foten, f\u00f6rsiktigt b\u00f6rjade han bearbeta jordlagret. Efterhand lugnade han sig. Det var bara det \u00f6versta som var fruset, tr\u00f6stade han sig. Det finns inget att oroa sig f\u00f6r. Han skulle visserligen gr\u00e4va tre gravar, det var sant \u2026 Kroppen arbetade sig varm och Tungysh hade till sist gl\u00f6mt sm\u00e4rtan. Snart var det \u00f6vre frusna jordlagret bortskottat och spadtagen k\u00e4ndes l\u00e4ttare. Han hade i alla fall haft tur, riktig tur, det var inte tu tal om det! Hade han gr\u00e4vt h\u00e4r i g\u00e5r skulle marken ha varit h\u00e5rdfrusen djupt ned, men inte i dag \u2026 Marken var skiftande p\u00e5 olika st\u00e4llen. Bara ett par tre steg fr\u00e5n g\u00e5rdagens gravar var det tre g\u00e5nger l\u00e4ttare att gr\u00e4va. Tydligen hade den avlidne haft ett mjukt sinnelag \u2013 och det var d\u00e4rf\u00f6r jorden var mjukare h\u00e4r. S\u00e5 gick Musslans tankar. N\u00e4r gravens djup n\u00e5dde mansh\u00f6jd b\u00f6rjade Musslan arbeta sig igenom sidorummet och kontrollera kyblan, riktningen mot Mekka m\u00e5ste bli den r\u00e4tta. Att f\u00f6rbereda sj\u00e4lva b\u00e4dden \u00e4r det sv\u00e5raste. Han m\u00e5ste ligga p\u00e5 sidan och gr\u00e4va \u2013 det fanns inget annat s\u00e4tt. Men detta var han van vid\u2026! En timme senare var sidst\u00f6det n\u00e4stan klart. Tyst tog han sig ut f\u00f6r att vila och torka svetten ur ansiktet. S\u00e5 b\u00f6jde han sig fram och kikade in i m\u00f6rkret. Hans tr\u00e4nade \u00f6ga sade honom att bottnen m\u00e5ste f\u00f6rdjupas \u00e4nnu ett stycke. Han suckade: det var bara att krypa ner och forts\u00e4tta \u2013 det gick tr\u00f6gt f\u00f6r honom i dag. I samma \u00f6gonblick h\u00f6rdes ljudet av hovtramp uppifr\u00e5n. Vem kunde det vara? Ljudet stoppade rakt ovanf\u00f6r hans huvud. Tungysh r\u00e4tade p\u00e5 ryggen och tittade upp ur graven. Rakt framf\u00f6r honom satt en \u00e4ldre man p\u00e5 h\u00e4stryggen, han hade en slokande mustasch med gr\u00e5 st\u00e4nk. \u2013 M\u00e5 frid vila \u00f6ver denna grav, sade han h\u00f6gtidligt. \u2013 M\u00e5 dina ord besannas, svarade Tungysh. Och av gammal vana tystnade han. De insjunkna \u00f6gonen m\u00f6nst- rade fr\u00e4mlingen nyfiket, \u00e4ven om han kunde gissa dennes \u00e4rende. \u2013 Min yngste bror dog denna morgon i gryningen, sade ryttaren efter en kort paus. Tungysh b\u00f6jde deltagande p\u00e5 huvudet. \u2013 Jag har en grav redo \u2026 Om det skulle passa \u2026 Ryttaren syntes tveka ett \u00f6gonblick, som om han inte uppfattat vad Tungysh sagt. S\u00e5 vaknade han till liv igen, en tanke t\u00e4ndes i hans \u00f6gon och han flyttade sig en aning i sadeln. \u2013 Det \u00e4r f\u00f6r l\u00e5gl\u00e4nt h\u00e4r, sade han, som om han ville urskulda sig av n\u00e5gon ok\u00e4nd anledning. Vattnet kommer att bli st\u00e5ende. G\u00e5r det inte att gr\u00e4va den n\u00e5gon annanstans? \u2013 Varf\u00f6r begabba den h\u00f6gstes jord? Tungysh blev st\u00f6tt. \u2013 M\u00e5 Allah f\u00f6rl\u00e5ta den d\u00f6de. Min \u00f6nskan \u00e4r densamma \u2026 Gr\u00e4v mig en ny grav, min gode man, p\u00e5 kullen d\u00e4rborta. Med ridpiskans bronsskodda handtag pekade han mot en kulle ett stycke l\u00e4ngre bort. \u2013 Det verkar vara torrare d\u00e4r! St\u00e4ndigt samma sak! t\u00e4nkte Tungysh, mera med uppgivenhet \u00e4n irritation. Marken ska de v\u00e4lja, och platsen ska de v\u00e4lja. Varf\u00f6r m\u00e5ste de f\u00f6rt\u00f6rna Skaparen? Kulle eller l\u00e5gl\u00e4nt, vad g\u00f6r det f\u00f6r skillnad? Allt ligger under den allsm\u00e4ktiges \u00f6ga. Och det skulle inte bli bl\u00f6tt h\u00e4r heller, han skulle l\u00e4gga en r\u00e4nna s\u00e5 vattnet rann undan. Och gravb\u00e4dden kunde han bygga s\u00e5 att inget vatten skulle komma \u00e5t den. \u2013 Om jag fodrar med fyra skikt tegel s\u00e5 kommer det inte att l\u00e4cka in en droppe. \u2013 Det \u00e4r inte tid att disputera n\u00e4r d\u00f6dens vinge har drabbat oss, gamle man. Nej, sade ryttaren sorgset, jag ska inte st\u00e5 i skuld. Jag ger dig ett f\u00e5r f\u00f6r ditt arbete. Det \u00e4r mitt bud. Och \u00e4ven om girigheten aldrig s\u00f6kte Tungysh t\u00e4nkte han: ett f\u00e5r f\u00f6r en grav \u2013 det \u00e4r s\u00e4llan man m\u00f6ter s\u00e5 gener\u00f6sa kunder. Han skulle beh\u00f6va ett f\u00e5r. Han hade l\u00e4nge velat sk\u00e4nka ett offer till sin faders och moders andar, men det hade inte lyckats honom \u2013 han hade ingenting att offra. Och nu hade lyckan kommit sj\u00e4lvmant i hans h\u00e4nder. \u2013 D\u00e5 f\u00e5r det bli s\u00e5, sade han. N\u00e4r jag \u00e4r f\u00e4rdig med detta tar jag mig an ditt uppdrag. \u2013 M\u00e5 Allah v\u00e4lsigna dig, min gode man! svarade mannen och manade p\u00e5 sin h\u00e4st. Tungysh s\u00e5g efter honom en stund och fortsatte att f\u00f6rdjupa den halvf\u00e4rdiga b\u00e4dden. Snart blir det dags att st\u00e4lla min egen vi- loplats i ordning, t\u00e4nkte han av n\u00e5gon anledning. Och om det nu berodde p\u00e5 att sj\u00e4lva tanken var s\u00e5 \u00f6verv\u00e4ldigande vemodig i all sin enkelhet, eller om det berodde p\u00e5 fukten och kylan d\u00e4r i gropen, men i samma \u00f6gonblick slog en suck ur gravens kyla emot den gamle mannen och hans hj\u00e4rta sj\u00f6nk, kn\u00f6t sig samman i ett \u00f6gonblick av skr\u00e4ck. S\u00e5ja, s\u00e5ja, f\u00f6rs\u00f6kte han muntra upp sig sj\u00e4lv, vad \u00e4r det med dig? Det \u00e4r kallt h\u00e4r nere, du \u00e4r inte uppe i solen, och det \u00e4r bara dumheter alltsammans! Allting ska nog ordna sig. Med hj\u00e4lp av en kortskaftad hacka luckrade han upp jorden och skyfflade sedan bort den, och kom \u00e5terigen att t\u00e4nka p\u00e5 sitt samtal nyss med mannen p\u00e5 h\u00e4sten. Han hade sagt att vattnet skulle l\u00e4cka in. Vilket vatten? Marken h\u00e4r var alldeles torr, som damm, ingen jord! \u00c4ntligen kl\u00e4ttrade han upp ur graven och satte sig ned p\u00e5 en liten h\u00f6g av mjuk gul sandjord som han nyss hade h\u00e4mtat upp ur djupet, och han kisade l\u00e4nge mot solen. Det hade blivit varmare. Det l\u00e5g p\u00f6lar d\u00e4r isen nyss hade glitt- rat i solskenet. Tungysh s\u00e5g sig omkring. Inte en sj\u00e4l, alldeles tomt, bara gravar, gravar. Somliga str\u00e4ckte sig med kupoler mot solen, andra var f\u00f6rsedda med platta tak, en del var uppkastade gravkullar och vissa av dem var inte mer \u00e4n sm\u00e5 grush\u00f6gar. P\u00e5 vissa st\u00e4llen var gravarna nedsjunkna, och enstaka gravar hade helt fallit samman. Ingen visste vem dessa gravar en g\u00e5ng tillh\u00f6rt. N\u00e5gra hade kanske rests \u00e5t heliga m\u00e4n? Vem vet?.. Allt f\u00f6rg\u00e5r, \u00e4ven minnet suddas ut. Och allt som \u00e5terst\u00e5r \u00e4r tystnad, tomhet, f\u00f6rfall \u2026 Den v\u00e4rmande solen och allehanda enkla tankar som kom och gick fick Tungysh att alldeles gl\u00f6mma sina sm\u00e4rtor. De \u00e5terkom n\u00e4r han hade tagit sig bort till kullen och n\u00e4stan hade gr\u00e4vt ut graven till midjeh\u00f6jd, graven som den ok\u00e4nde hade best\u00e4llt av ho- nom. Sm\u00e4rtan \u00e5terv\u00e4nde helt pl\u00f6tsligt. Inte bara i h\u00f6ften \u2013 hj\u00e4rtat kramades samman i d\u00f6dlig kramp. Den gamle gav till ett st\u00f6n och hade s\u00e5 n\u00e4r stupat rakt ned i gropen. Vad ska jag straffas f\u00f6r just i dag? t\u00e4nkte han desperat. \u00c5terigen satt han l\u00e4nge p\u00e5 gravens kant och f\u00f6rs\u00f6kte att k\u00e4mpa emot sm\u00e4rtan och tr\u00f6ttheten, \u00e5terigen t\u00e4nkte han bittert p\u00e5 \u00e5lderdomen, och sjukdomarna. Han ville krypa ned under en varm filt. Med ens slog det honom att om han blev sittande p\u00e5 det h\u00e4r viset l\u00e4nge, s\u00e5 skulle han snart inte kunna resa sig upp \u00f6ver huvud ta- get. F\u00f6rst d\u00e5, men med sv\u00e5righet, steg han upp och r\u00e4tade p\u00e5 sig. Benet tycktes ha lugnat sig, och som han var van tog han st\u00f6d mot skovelskaftet och hoppade ned i graven. Tungysh hann n\u00e4tt och j\u00e4mnt k\u00e4nna fast mark under f\u00f6tterna n\u00e4r sm\u00e4rtan \u00e5terv\u00e4nde och genomborrade honom som en gl\u00f6dhet blixt och bl\u00e4ndade hans hj\u00e4rna. Medvetandet \u00e5terv\u00e4nde inte omedelbart. Sm\u00e4rtan i h\u00f6ften ver- kade ha g\u00f6mt sig och gav sig bara tillk\u00e4nna som en molande v\u00e4rk. N\u00e4r han f\u00f6rlorade medvetandet m\u00e5ste han ha slagit pannan mot spaden och den vassa kanten hade skurit upp ett djupt s\u00e5r. Det var blod \u00f6verallt. Det hade bl\u00f6tt ordentligt p\u00e5 marken och b\u00f6rjade nu torka ut. Tungysh k\u00e4nde i pannan, suckade krampaktigt \u2013 en oresonlig k\u00e4nsla av f\u00f6rargelse v\u00e4llde upp inom honom och fick det att stockas i halsen. Han tog st\u00f6d mot v\u00e4ggarna i gropen och kom upp p\u00e5 benen, och tog ett grepp i kanterna av gropen, och r\u00e4dd att skjuta ifr\u00e5n med f\u00f6tterna lyfte han sig upp med blotta armstyrkan. Det \u00e4r slut med mig, t\u00e4nkte han. Detta \u00e4r slutet. Och nu visste han best\u00e4mt att det inte handlade om n\u00e5gra tre gravar, inte ens tv\u00e5 stycken skulle han kunna klara i dag. Varf\u00f6r skulle jag hoppa? t\u00e4nkte han och f\u00f6rbannade sin egen dumhet. Hade jag inte hoppat skulle ingenting ha h\u00e4nt. I sitt omt\u00f6cknade och sm\u00e4rtsamma tillst\u00e5nd fick han samma frestande bild p\u00e5 n\u00e4thinnan \u2013 en varm och inbjudande s\u00e4ng \u2013 men han drev ursinnigt de f\u00f6rf\u00f6riska tankarna ifr\u00e5n sig och beordrade n\u00e4stan sig sj\u00e4lv: H\u00e5ll ut! V\u00e4nta! Tv\u00e5 gravar \u00e5tminstone, men f\u00e4rdiga. Ynka tv\u00e5! Klarar du verkligen inte detta innan solen g\u00e5r ned? Men han ins\u00e5g att han inte kunde k\u00e4mpa mot sig sj\u00e4lv, och han str\u00e4ckte ut sig p\u00e5 marken och makade sitt onda ben tillr\u00e4tta i den klena vintersolen. Det v\u00e4rmde \u00e5tminstone lite. Kroppen s\u00f6g i sig denna lilla v\u00e4rme med v\u00e4llust. Tungysh m\u00e4rkte inte sj\u00e4lv att han somnade, n\u00e4r han vaknade var det redan middagstid. Han hackade t\u00e4nder i k\u00f6l- den. Solen hade uppenbarligen f\u00f6r l\u00e4nge sedan f\u00f6rsvunnit, tunga smutsiga moln drog \u00f6ver himlen och en isande vind bl\u00e5ste fr\u00e5n v\u00e4st. Sidan som han l\u00e5g p\u00e5 hade domnat i kylan, och han tyckte sig inte f\u00e5 luft. \u00c4r detta slutet f\u00f6r mig? t\u00e4nkte han igen. Och n\u00e5gonstans fr\u00e5n djupet av hans medvetande kom ett undergivet: Vad kan du g\u00f6ra \u00e5t den saken? Kanske var det hans fantasi, eller kanske var det hans leder som knakade och gnisslade n\u00e4r han med stegvisa r\u00f6relser lyfte sin kropp fr\u00e5n marken. Han tittade ned i graven, d\u00e4r hans verktyg hade blivit liggande p\u00e5 botten, men han plockade inte upp dem \u2013 krafterna r\u00e4ckte inte. Han svepte sin tjekmen t\u00e4tare om sig och knallade tyst hem\u00e5t till sitt el\u00e4ndiga kyffe i andra \u00e4nden av staden. I normala fall tog han sig hem p\u00e5 ett \u00f6gonblick, eller som kazakerna brukade s\u00e4ga \u2013 fortare \u00e4n mj\u00f6lken kokar upp. Men den h\u00e4r dagen tog det en och en halv timme: han m\u00e5ste vila alltf\u00f6r ofta p\u00e5 v\u00e4gen. Och om det nu var av ren j\u00e4kelskap, eller att vinden hade orsakade det, s\u00e5 hade kudden som t\u00e4ckte f\u00f6nster\u00f6ppningen ramlat ned och det var svinkallt i rummet. Han pluggade igen h\u00e5let och det blev m\u00f6rkt som i graven. Han borde g\u00f6ra upp eld. Men d\u00e5 m\u00e5ste han h\u00e4mta gl\u00f6d hos grannarna. Blotta tanken gjorde honom s\u00e5 svag i kn\u00e4vecken att han st\u00f6nade. Han famlade runt i m\u00f6rkret och hittade filtarna p\u00e5 tr\u00e4britsen, vek ihop dem ovanp\u00e5 varandra och lade sig i s\u00e4ngen med ett tjockt sadelt\u00e4cke \u00f6ver sig. Om han bara hade haft lite het aska, t\u00e4nkte han. Den f\u00f6rbannade sm\u00e4rtan skulle g\u00e5tt \u00f6ver om jag bara haft aska att l\u00e4gga p\u00e5 det onda. Han brukade vanligen h\u00e4lla askan i ett stycke tyg och l\u00e4gga p\u00e5 det sm\u00e4rtande st\u00e4llet. Hans far hade brukat g\u00f6ra just s\u00e5. Och det hj\u00e4lpte. P\u00e5 morgonen var han alltid frisk, som om sjukdomen bara hade varit inbillning dagen innan. Men i dag visste Musslan inte s\u00e5 s\u00e4kert, men han k\u00e4nde det s\u00e5, som om ingenting skulle hj\u00e4lpa honom mera, krafterna l\u00e4mnade hans kropp och livet l\u00e4mnade honom med dem. Efter ett tag k\u00e4nde han sig faktiskt varmare. M\u00e4nniskan \u00e4r kon- stigt funtad \u2013 strax var hoppet tillbaka: det var kanske ingenting \u00e4nd\u00e5, han kanske skulle f\u00e5 leva lite l\u00e4ngre. F\u00e5r han bara svettas ut ordentligt, s\u00e5 blir han s\u00e4kert bra till i morgon. B\u00e4sta medicinen \u00e4r en varm s\u00e4ng och lugn natts\u00f6mn. Det brukade hans far s\u00e4ga. Ja, han m\u00e5ste f\u00e5 sova djupt \u2013 det \u00e4r r\u00e4ddningen. Men hur han \u00e4n f\u00f6rs\u00f6kte kunde han inte somna. Genom bruset och v\u00e4rken i huvudet kom fragment av minnen tillbaka, tankar p\u00e5 den of\u00e4rdiga graven, och pl\u00f6tsligt b\u00f6rjade han pl\u00e5gas av febersyner: en \u00f6ppen h\u00e4rd mitt i rummet och p\u00e5 h\u00e4rden en brinnande saxaulbuske fr\u00e5n salt\u00f6knen som s\u00e4nde v\u00e5gor av hetta. D\u00e4rn\u00e4st en kopp fet buljong som \u00e5ngade och skickade ut en h\u00e4rlig doft av k\u00f6tt. Dunkla skuggor kom och gick, bilder av hans far och mor, och han led med dem: fattiga, fattiga, el\u00e4ndiga varelser \u2026 Han hade dr\u00f6mt om dem f\u00f6reg\u00e5ende dag. Deras andar v\u00e4ntar sig offer, f\u00f6rstod han. Han m\u00e5ste k\u00f6pa ett f\u00e5r, best\u00e4lla en b\u00f6n f\u00f6r dem. Och \u00e5terigen kom han ih\u00e5g att han inte kunnat avsluta den andra graven, som skulle betalas med ett f\u00e5r. Han k\u00e4nde sig bitter. En varm droppe rullade fr\u00e5n hans tinning och in i hans \u00f6ra. Han ville torka bort den, men var r\u00e4dd att r\u00f6relsen skulle l\u00e4tta p\u00e5 t\u00e4cket och sl\u00e4ppa in kylan. Nej, det \u00e4r b\u00e4st att inte gr\u00e5ta, t\u00e4nkte han. Vi ska inte gr\u00e5ta, varken f\u00f6r de levande eller de d\u00f6da. Det kommer att g\u00f6ra deras sj\u00e4lar skada\u2026 Han var som ett barn som aldrig haft en barndom. Hans far Komsha kunde inte med b\u00e4sta vilja i v\u00e4rlden kallas en lycklig man. Han \u00e4gde inget hantverk som kunde f\u00f6rs\u00f6rja honom, och inga beskyddare. Hans far arbetade \u00e5t andra och fick inte mer \u00e4n smulor med sig hem. Pengarna till sitt gifter- m\u00e5l lyckades han tj\u00e4na ihop f\u00f6rst vid fyrtio \u00e5rs \u00e5lder, och till och med d\u00e5 fick han n\u00f6ja sig med vad han kunde f\u00e5 \u2013 en f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6s, som kunde giftas bort f\u00f6r ingenting. Tv\u00e5 \u00e5r d\u00e4refter f\u00f6ddes deras f\u00f6rsta barn. Ingen hade n\u00e5got intresse av en fattiglapp som Komsha \u2013 han hade inte ens n\u00e5gonting att undf\u00e4gna en g\u00e4st med, och d\u00e4rf\u00f6r fanns det ingen f\u00f6rutom tv\u00e5 gamla och lika fattiga kvinnor som hj\u00e4lpte kvinnan i hennes f\u00f6dsloarbete eller bes\u00f6kte henne. Komsha var dessa dagar l\u00e5ngt borta. Han var s\u00e4llan hemma \u00f6ver huvud taget: utan annat levebr\u00f6d gick han runt till de rika byarna och gr\u00e4vde brunnar, ibland mycket djupa brunnar \u2013 fyrtio och ibland femtio famnar djupa. Det var detta han levde p\u00e5. En vecka gick och mamman hade redan b\u00f6rjat v\u00e4nja sig vid den nye mannen i huset, n\u00e4r Komsha \u00e4ntligen d\u00f6k upp i sin hemby. Han \u00e5terv\u00e4nde efter midnatt. Han steg \u00f6ver tr\u00f6skeln till huset och uppfattade omedelbart en ny, obekant lukt. Under n\u00e5gra sek- under, innan han \u00e4nnu kunde lita p\u00e5 sin f\u00f6raning, sniffade han i luften, drog in lukten i n\u00e4sborrarna, s\u00e5 drog ett leende \u00f6ver l\u00e4pparna och han k\u00e4nde pl\u00f6tsligt hur benen bara ville vika sig och han k\u00e4nde en tyngd i armarna och kunde varken g\u00e5 eller r\u00f6ra sig. Och fast\u00e4n han gick tyst h\u00f6rde hans hustru honom till och med i s\u00f6mnen och steg hastigt upp, r\u00f6rde om kolen p\u00e5 h\u00e4rden och ett r\u00f6tt eldsken lyste upp den torftiga bostaden. Hon s\u00e5g p\u00e5 sin man, glad och f\u00f6rsiktig samtidigt, som om hon var r\u00e4dd att han inte skulle vara n\u00f6jd med det ena eller andra, slog s\u00e5 ned \u00f6gonen och sade med f\u00f6rebr\u00e5elser i r\u00f6sten: \u2013 Var har du h\u00e5llit hus s\u00e5 l\u00e4nge? Jag trodde aldrig att du skulle komma. \u00c4ntligen \u00e5tervann han fattningsf\u00f6rm\u00e5gan. \u2013 Jag blev tvungen att gr\u00e4va f\u00f6r djupt. Och han nickade mot h\u00f6rnet d\u00e4r vaggan stod, svalde klumpen i halsen och fr\u00e5gade: Vad har du kallat barnet? \u2013 Jag har v\u00e4ntat p\u00e5 dig \u2026 Han nickade, men s\u00e5g inte l\u00e4ngre p\u00e5 henne \u2013 p\u00e5 t\u00e5, som om han var r\u00e4dd att v\u00e4cka barnet med en hastig r\u00f6relse, gick han fram till vaggan, vek undan filten och b\u00f6jde sig \u00f6ver det fridfullt snusande barnet, andades in lukten en l\u00e5ng stund med v\u00e4lbehag. Elden i h\u00e4rden b\u00f6rjade falna och ljuset i rummet d\u00e4mpades. Komsha gick fram till sin hustru och lade mjukt armen om hennes axlar, och utan att sl\u00e4ppa henne ifr\u00e5n sig b\u00f6jde han sig ned och tog upp eldgaffeln och r\u00f6rde om i gl\u00f6den. Det blev ljusare i rummet igen. \u2013 Han \u00e4r v\u00e5r f\u00f6rstf\u00f6dde, s\u00e5 vi ska kalla honom Tungysh. \u2013 Som du vill \u2026 \u2013 Och dopfest m\u00e5ste vi ha. Har du bjudit grannarna \u00e4n? \u2013 Jag v\u00e4ntade tills du skulle komma. Du vet att det \u00e4r tomt i huset. Om du har ett lamm med dig, s\u00e5 g\u00e5r det bra. Annars har vi inget att bjuda p\u00e5. \u2013 I morgon bjuder vi in dem. Hela f\u00f6rtj\u00e4nsten ska g\u00e5 till v\u00e5r Tungysh! \u2026 Fr\u00e5n och med nu hade Komsha allts\u00e5 ansvaret inte f\u00f6r tv\u00e5, utan f\u00f6r tre liv. Och kampen f\u00f6r dessa liv hade blivit tyngre. Han slog h\u00f6 \u00e5t folk, gr\u00e4vde brunnar, vallade boskap, och n\u00e4r n\u00f6den blev som st\u00f6rst tvekade han inte att tvinna kastsnaror \u2013 en syssla som kazakerna ans\u00e5g ov\u00e4rdig en man \u2013 och inte minst samla kamelspillning till br\u00e4nsle. Han st\u00e4llde aldrig fr\u00e5gan vem som bar skulden till detta liv. Hans tankar var enkla. Om du inte har mat till din hustru, kommer hon att f\u00f6rst\u00e5 \u2013 det finns ingen \u2013 men hur f\u00f6rklarar du detta f\u00f6r ditt barn? Han gr\u00e5ter, kr\u00e4ver mj\u00f6lk och Komsha \u00e4r en usling om han inte skaffar honom mj\u00f6lken, om han inte kan stilla barnets t\u00e5rar. P\u00e5 detta s\u00e4tt upptogs Komshas tid av bekymmer f\u00f6r det dagliga br\u00f6det. I tio \u00e5r hade de levt samman. Ytterligare tv\u00e5 g\u00e5nger hade hans hustru g\u00e5tt havande, men det syntes som om Allah inte ville s\u00e4nda dem fler barn. Ett barn levde bara tre m\u00e5nader, och det f\u00f6ljande var d\u00f6tt vid f\u00f6dseln. F\u00f6r kazaken finns inget v\u00e4rre \u00f6de \u00e4n en f\u00e5talig familj. Inte minst skulle grannarna titta snett p\u00e5 Komsha och t\u00e4nka att han m\u00e5ste ha f\u00f6rt\u00f6rnat Allah, n\u00e4r nu den h\u00f6gste hade ber\u00f6vat honom hans avkomma. M\u00e4nniskors onda tungor \u00e4r en st\u00f6rre b\u00f6rda \u00e4n det tyngsta ar- bete. Komsha f\u00f6rdystrades och \u00e5ldrades p\u00e5tagligt, och sorgen b\u00f6j- de ocks\u00e5 hans hustru. En enda gl\u00e4dje hade de gemensamt \u2013 sonen Tungysh. Ja, och den sanna \u00f6dmjukhet som anst\u00e5r en r\u00e4ttrogen muslim. Allt som \u00f6det anbefaller oss ska vi b\u00e4ra utan klagan, sade de till varandra. \u2013 Ingen kan undfly sitt \u00f6de. Vi ska be Allah om ett l\u00e5ngt liv f\u00f6r v\u00e5r Tungysh, och d\u00e4rmed finna tr\u00f6st \u2026 Men som ordspr\u00e5ket s\u00e4ger kan olyckans snara kan inte evigt l\u00e4ggas runt samma hals. Tydligen s\u00e5g Allah deras \u00f6dmjukhet, h\u00f6r- de deras b\u00f6ner och v\u00e4nde inte sitt ljusa ansikte fr\u00e5n dem, Koms- has hustru f\u00f6dde till sist \u00e4nnu en son. \u2013 Gl\u00e4djens f\u00e5gel har g\u00e4stat ditt tak, sade grannarna. Lyckan, liksom olyckan, kommer inte ensam. Komsha m\u00f6tte en dag mulla Batigol. \u2013 \u00c4r det inte dags f\u00f6r din f\u00f6rstf\u00f6dde att l\u00e4ra sig n\u00e5got? fr\u00e5gade han. \u2013 Hur ska jag kunna betala f\u00f6r hans undervisning? suckade Komsha. \u2013 Allmosornas guld rostar inte. Jag tror inte att du kommer att gl\u00f6mma min godhet!.. O, denne helige man! Mullans v\u00e4nliga ord fick Komsha att leva upp. Ja, han skulle nu arbeta f\u00f6r tre. Och oavsett om den \u00e4rev\u00f6rdige mullan inte kr\u00e4vde betalning f\u00f6r sonens skolg\u00e5ng, skulle han inte st\u00e5 i skuld. M\u00e5 himlen sl\u00e5 honom med van\u00e4ra om Tungysh kommer till mullan tomh\u00e4nt den f\u00f6rsta skoldagen! Om Komsha s\u00e5 skulle s\u00e4lja allt han \u00e4gde och hade, skulle han l\u00e4mna en ko i mullans stall. Det \u00e5terstod \u00e4nnu tre m\u00e5nader tills undervisningen skulle b\u00f6rja. Om du gr\u00e4ver tv\u00e5 brunnar under den h\u00e4r tiden, blir det tv\u00e5 f\u00e5r. Och om han l\u00e4gger till en kalv och ytterligare tre f\u00e5r, som Komsha redan hade, skulle han d\u00e5 inte kunna byta till sig en ko f\u00f6r allt detta? Den som s\u00f6ker, han finner! Och Komsha var of\u00f6rtr\u00f6ttlig i sin jakt p\u00e5 arbete. N\u00e5gra dagar efter samtalet med mullan kom nyheten att en brunn hade st\u00f6rtat samman i Tleuberdy-bajs by och nu beh\u00f6vdes en hantverkare som kunde gr\u00e4va en ny. Det kunde tyckas vara en smal sak att sl\u00e5 ett h\u00e5l i marken, \u00e4ven om det \u00e4r fyrtio famnar djupt! F\u00f6r den som \u00e4r van att hantera spett och hacka \u00e4r det en struntsak. Men att beh\u00e4rska konsten att f\u00f6rst\u00e4rka v\u00e4ggarna och f\u00f6rse dem med en s\u00e5 t\u00e4t inkl\u00e4dning att inte ens ett sandkorn tr\u00e4nger igenom, det var inte alla f\u00f6runnat. Det var d\u00e4rf\u00f6r som Komsha s\u00e5gs som en stor m\u00e4stare och var ber\u00f6md i hela distriktet. N\u00e4stan hela byn hade samlats f\u00f6r att m\u00f6ta honom. Till och med sj\u00e4lve Tleuberdy-baj l\u00e4mnade sin jurta n\u00e4r han h\u00f6rde att Komsha hade kommit. Det var tydligt att behovet av brunnen var stort. De beh\u00f6vde inte f\u00f6rhandla l\u00e4nge om priset. Uppgiften var inte enkel, och arbetet m\u00e5ste g\u00f6ras snabbt. Man kom \u00f6verens om att Komsha skulle f\u00e5 tv\u00e5 f\u00e5r f\u00f6r sitt arbete. Han jublade inom sig: han hade redan sin dr\u00f6m inom synh\u00e5ll. Det skulle bli en ko \u00e5t mullan, det fanns inget tvivel! Redan en timme senare hade han hittat en flink medhj\u00e4lpare bland byborna och satt ig\u00e5ng med arbetet och arbetade fr\u00e5n soluppg\u00e5ng till solnedg\u00e5ng. Men oj, s\u00e5 l\u00e5ngt fr\u00e5n markytan han m\u00e5ste gr\u00e4va p\u00e5 denna plats f\u00f6r att hitta vatten! Det gick dag efter dag, och Komsha gr\u00e4vde sig djupare och djupare ned i jorden, men leran var fortfarande torr. En m\u00e5ne hade hunnit blekna, och \u00e4nnu en, och en tredje, n\u00e4r m\u00e4staren \u00e4ntligen m\u00e4rkte att jorden b\u00f6rjade fastna p\u00e5 spaden. Och snart b\u00f6rjade det bli lerigt p\u00e5 botten av schaktet och det klafsade under fotsulorna. Det klara vattnet visade sig dock inte f\u00f6rr\u00e4n p\u00e5 den tjugo\u00e5ttonde dagen. Det b\u00f6rjade f\u00f6rst samla sig l\u00e5ngsamt i h\u00e5let, men snart sken det som kvicksilver. Vatten, v\u00e4lsignat vatten! Han s\u00e5g hur jorden l\u00e4mnade ifr\u00e5n sig sina livgivande safter och log. S\u00e5 ryckte han i repet, och n\u00e4r med- hj\u00e4lparens huvud synes h\u00f6gt d\u00e4ruppe ropade han h\u00f6gt: \u2013Vatten! Vatten! Jag har n\u00e5tt ner till vattnet!.. Medhj\u00e4lparen f\u00f6rsvann som bortbl\u00e5st av vinden, sj\u00e4lvklart sprang han till byn med den goda nyheten. Snart hade alla byborna samlats runt brunnen. Jublet \u00f6ver vat- tenh\u00e5let var obeskrivligt. En saxaulbuske som hade h\u00e4mtats fr\u00e5n stranden av Syr-Darja s\u00e4nktes ned i h\u00e5let till Komsha. Han gjorde den sista inkl\u00e4dningen och f\u00f6rst\u00e4rkte v\u00e4ggarna. St\u00e5ende i vatten upp till kn\u00e4na f\u00f6rdjupade han brunnen ytterligare med en halv famns djup. Och n\u00e4r han \u00e4ntligen kom upp h\u00f6ll solen p\u00e5 att g\u00e5 ned. Alla omringade honom och klappade honom p\u00e5 axeln och ber\u00f6mde honom och sade att han hade utf\u00f6rt sitt arbete s\u00e5 snabbt och bra, att om skaparen vill beh\u00f6vde han inte bekymra sig f\u00f6r att ha arbete de n\u00e4rmaste tv\u00e5 eller tre \u00e5ren \u2013 en s\u00e5 ber\u00f6md arbetskarl borde man anlita f\u00f6r att gr\u00e4va \u00e4nnu en brunn, f\u00f6r det kan aldrig vara en synd att t\u00e4nka p\u00e5 framtiden. Komsha blev erbjuden att stanna i byn \u00e4nnu n\u00e5gra dagar f\u00f6r att vila, men han hade br\u00e5ttom hem \u2013 \u00e4ven om han hade varit hemifr\u00e5n flitigt, men det k\u00e4ndes trots det ovant, och dessutom var han orolig f\u00f6r hur familjen hade det hemma. Och han ville dela sin gl\u00e4dje med dem \u2013 f\u00f6rtj\u00e4nsterna hade varit goda. Han tog sina f\u00e5r som hade utlovats, och n\u00e5gra dagar senare, mitt i natten, h\u00e4lsad av hundarna som sk\u00e4llde ursinnigt, kom han hem till sin egen by. Han stannade hemma i ungef\u00e4r en vecka, och inte ens d\u00e5 bryd- de han sig s\u00e5 mycket om att vila som att f\u00f6rs\u00f6ka ta reda p\u00e5 var de s\u00f6kte brunnsgr\u00e4vare i n\u00e4rheten. Till sist fick han besked och gav sig omedelbart iv\u00e4g, hela tiden orolig att n\u00e5gon annan skulle hinna f\u00f6re. Byn var, liksom den tidigare, stor och rik. Komsha lovades p\u00e5 samma s\u00e4tt en god ers\u00e4ttning, och satte med stor energi ig\u00e5ng med arbetet. \u00c4ntligen har du f\u00e5tt tur, sade han tyst f\u00f6r sig sj\u00e4lv, och k\u00e4mpade ursinnigt med hackan och spettet. Marken var som sten, men han tycktes inte m\u00e4rka det: under dagen och de korta vilotimmarna p\u00e5 natten var alla hans tankar upptagna av Tungysh. Han dr\u00f6mde om den tiden d\u00e5 hans son skulle v\u00e4xa upp, studera och bli en respekterad person. Och att det skulle bli just som han hade t\u00e4nkt, d\u00e4rp\u00e5 tvivlade han inte f\u00f6r ett \u00f6gonblick. Han s\u00e5g f\u00f6r sin inre blick hur han och Tungysh skulle promenera lugnt och v\u00e4rdigt genom byn och samtala om ett eller annat betydelsefullt och l\u00e4rt, och gamlingarna skulle titta p\u00e5 dem och imponerade ruska p\u00e5 sina huvuden och s\u00e4ga till varandra: \u2013 Har du h\u00f6rt? Komshas son \u00e4r en l\u00e4rd mulla. Han beh\u00e4rskar alla vetenskaper. Vem skulle ha trott det!.. Ja, munnarna kommer att g\u00e5 hos b\u00e5de gamla och unga! Och d\u00e4refter kommer Komsha att se ut en f\u00e4stm\u00f6 \u00e5t honom fr\u00e5n en god familj och bygga ett otau, ett br\u00f6llopshus vitt som sn\u00f6. Och den vackra sv\u00e4rdottern kommer att stiga upp tidigt p\u00e5 mor- gonen och m\u00f6ta honom redan vaken vid jurtan, b\u00f6ja sitt huvud och s\u00e4ga: \u2013 Vill sv\u00e4rfar be en salah? Jag har gjort i ordning en sk\u00e5l med varmt vatten f\u00f6r tvagningen \u2026 Och han kommer att v\u00e4lsigna henne: \u2013 M\u00e5 du leva l\u00e4nge, min duva. M\u00e5 alla dina \u00f6nskningar bli upp- fyllda. \u2013 E-e, det h\u00e4r \u00e4r livet! t\u00e4nkte Komsha. M\u00e5tte jag leva l\u00e4nge nog att f\u00e5 uppleva detta! \u2026 Den h\u00e4r dagen hade han redan kommit till tjugo famnars djup. Jorden var fortfarande kompakt och h\u00e5rd som sten, och han kunde \u00e4nnu inte uppt\u00e4cka minsta sp\u00e5r av vatten. Det var n\u00e4ra middagstiden. Dricksvattnet hade tagit slut, och hantlangaren hade sprungit till byn f\u00f6r att fylla p\u00e5 l\u00e4ders\u00e4cken. Komsha fortsatte att gr\u00e4va, genomsvettig av v\u00e4rmen och tr\u00f6ttheten. N\u00e5gon ryckte i repet uppifr\u00e5n. Vad var detta? Var hantlangaren redan tillbaka? Hade han f\u00e5tt vingar? Komsha tittade upp\u00e5t och kunde urskilja tre obekanta ansikten. De lutade sig \u00f6ver brunnnen och skrattade h\u00f6gt. Det fanns en utmanande, elak ton i detta skratt. Det gick en kall k\u00e5re l\u00e4ngs Komshas rygg. \u2013 Vad vill ni? ville han s\u00e4ga med myndig st\u00e4mma, men r\u00f6sten skar sig f\u00f6rargligt och liknade mest ett hest pip. \u2013 En gravr\u00e5tta! En bladlus. Som kan prata! Vad v\u00e4ser du om, din dyngbagge? \u2013 Ah-ha-ha-ha! \u2013 Heh-heh-heh! \u2013 Kom upp. Ge oss att dricka och var lite trevlig! H\u00f6rdu, ta hit en skopa fr\u00e5n din brunn! \u2013 Oh-ho-ho! \u2013 Varf\u00f6r kommer ni och st\u00f6r mig? Ge er iv\u00e4g! \u2013 Kom upp! Kom upp med dig! Vad han pratar! H\u00e5ll i repet. Men Komsha tog inte repet. Om n\u00e5gon hade fr\u00e5gat honom vad han var r\u00e4dd f\u00f6r, skulle han sj\u00e4lv inte ha kunnat svara. Det var n\u00e5got misst\u00e4nkt med fr\u00e4mlingarnas upptr\u00e4dande. Han kunde givetvis l\u00e5ta bli att ta sig upp ur brunnen, men vem kunde veta vad de hade i sinnet? De kunde kasta en sten i huvudet p\u00e5 honom d\u00e4r uppifr\u00e5n, och det skulle inte finnas n\u00e5gon att l\u00e4gga skulden p\u00e5. Han kl\u00e4ttrade upp\u00e5t p\u00e5 de uthuggna stegen, samtidigt som han tog spj\u00e4rn mot den motsatta v\u00e4ggen med sin hacka. Hela tiden hoppades han att n\u00e5gon av hans v\u00e4nner fortfarande fanns kvar d\u00e4ruppe. De hade kanske best\u00e4mt sig f\u00f6r att sk\u00e4mta med honom. Han kunde inte k\u00e4nna igen ansiktena d\u00e4r nedifr\u00e5n, men n\u00e4r han kom upp s\u00e5g han en samling ok\u00e4nda djigiter. Han kunde l\u00e4tt se p\u00e5 m\u00e4nnens kl\u00e4der och seldonen p\u00e5 h\u00e4starna som stod bundna en bit bort, att detta var rikemanss\u00f6ner. Han k\u00e4nde en skarp lukt av boza, och han gissade att de hade h\u00e4llt i sig grundligt. \u2013 N\u00e4r blir brunnen klar? Eller ska du h\u00e5lla p\u00e5 h\u00e4r och gr\u00e4va i hundra \u00e5r? De var hotfulla och helt uppenbart inst\u00e4llda p\u00e5 slagsm\u00e5l. Och \u00e4ven om Komsha s\u00e5g att de i j\u00e4mf\u00f6relse med honom sj\u00e4lv s\u00e5g klena ut, best\u00e4mde han sig f\u00f6r att slingra sig ur situationen p\u00e5 fredlig v\u00e4g: den som br\u00e5kar med berusade storpampar har inget vett i skallen. \u2013 Med den h\u00f6gstes v\u00e4lsignelse \u00e4r jag klar om tio dagar. \u2013 Vill du att vi ska t\u00f6rsta ihj\u00e4l till dess? \u2013 Allah f\u00f6rbjude, det finns ju en gammal brunn. \u2013 Prata inte strunt. Ta fram lite boza, vi vill ha en styrket\u00e5r. \u2013 B\u00e4ste herrn, var skulle jag f\u00e5 boza ifr\u00e5n? Min assistent kommer strax, han har kanske med sig ayran \u2026 \u2013 Ayran? Ha, ha, ha! Han har blivit helt galen! Han storknade av skratt. \u2013 Det \u00e4r ett bra jobb, sade en st\u00e5tlig djigit med prydlig tunn mustasch. Hittills hade han inte sagt ett ord. Nu hade han tydligen be- st\u00e4mt sig f\u00f6r att ocks\u00e5 ha lite roligt. Med en blinkning \u00e5t sina v\u00e4nner fr\u00e5gade han \u00f6verl\u00e4gset: \u2013 \u00c4r det sant att du har en ung hustru? \u2013 Vad pratar ni om, herrn? \u2013 Jag fr\u00e5gar om det \u00e4r sant att du har en ung hustru? Koshma svarade inte, men t\u00e4nkte inom sig: O Allah, vad \u00e4r den h\u00e4r typen ute efter? \u2013 Varf\u00f6r fr\u00e5gar ni det? De unga m\u00e4nnen brast i skratt p\u00e5 nytt. \u2013 Ha, ha, ha! Han vet inte varf\u00f6r vi fr\u00e5gar om hans brallis! Du vet kanske inte sj\u00e4lv? \u2013 Hi hi hi! Hur mycket Komsha \u00e4n beh\u00e4rskade sig tr\u00e4ffade den mustaschpryddes ord hans \u00f6mmaste punkt med s\u00e5dan kraft att han var n\u00e4ra att tappa besinningen och dr\u00e4mma till honom mitt emellan \u00f6gonen, men f\u00f6rnuftets r\u00f6st hejdade honom igen: de v\u00e4ntar bara p\u00e5 detta. \u2013 Mina herrar, jag \u00e4r inte en lika bekymmersfri person som ni. Ni har kunnat \u00e4ta er m\u00e4tta, ni \u00e4r v\u00e4lkl\u00e4dda och har fina skor p\u00e5 f\u00f6tterna \u2013 och nu vill ni ha roligt. Jag har inte r\u00e5d med n\u00e5gonting av detta \u2013 jag m\u00e5ste arbeta h\u00e5rt. Jag har inte gjort mig f\u00f6rtj\u00e4nt av era h\u00e5nfulla ord \u2026 \u2013 H\u00f6r p\u00e5 den! En v\u00e4luppfostrad gosse, tror jag best\u00e4mt! T\u00e5l inga h\u00e5rda ord! Men vem, vem skulle g\u00f6ra det? Jag kanske? vr\u00e5lade han pl\u00f6tsligt. Du din gr\u00e4vling \u2026 Tar sig ton g\u00f6r han ocks\u00e5! Den mustaschprydde kisade mot Komsha en l\u00e5ng stund med svarta rakbladstunna glittrande onda \u00f6gon: \u2013 Nu r\u00e4cker det, gr\u00e4v ditt h\u00e5l. Ner med dig, ner! H\u00f6r du vad jag s\u00e4ger? Komsha k\u00e4nde med varje fiber i sin kropp att det nu var farligt att g\u00e5 ned. Han tvekade. \u2013 Han \u00e4r visst r\u00e4dd? \u2026 He-he-he! Jo, det \u00e4r han \u2026, sade en av de \u00f6vriga och pekade p\u00e5 honom med fingret. Ge dig iv\u00e4g bara, vi kommer inte att g\u00f6ra dig n\u00e5got. Att tro p\u00e5 en berusad slyngel \u00e4r som att smeka en huggorm. Men det var alltf\u00f6r f\u00f6r\u00f6dmjukande att visa sig feg framf\u00f6r \u00f6gonen p\u00e5 dem. N\u00e4r Komsha kommit ned p\u00e5 botten av brunnsschaktet tog han upp sin hacka och lovade sig sj\u00e4lv att inte svara dem igen. Men oroliga tankar borrade fortfarande i hans skalle: Varf\u00f6r gav de sig inte iv\u00e4g? Vad hade de nu i kikaren? Och naturligtvis skulle hans hantlangare vara borta just nu! En minut hade g\u00e5tt, kanske lite mer, n\u00e4r den mustaschpryddes r\u00f6st h\u00f6rdes uppifr\u00e5n med undertryckt skratt: \u2013 H\u00f6rdu d\u00e4rnere, titta upp ett \u00f6gonblick! Komsha v\u00e4nde automatiskt upp huvudet. I samma sekund fick han en varm, stinkande str\u00e5le i ansiktet. \u2013 \u00c5h, din saa\u2026 Han fick tag i spettet och som en blixt var han uppe igen. Alla skrattade s\u00e5 de vek sig dubbla och pekade p\u00e5 honom. Komsha tog den mustaschprydde i kragen, medan han fortfarande fumlade med sn\u00f6rningen p\u00e5 sin gylf, och drog honom till sig. \u2013 Om du s\u00e5 vore son till khanen sj\u00e4lv, ska jag tvinga dig att smaka jorden! F\u00e4rgen f\u00f6rsvann fr\u00e5n den mustaschpryddes ansikte, men han flinade fortfarande. \u2013 Har ni sett p\u00e5 gravmusen! Nu b\u00f6rjar han hota ocks\u00e5 \u2026 Och i samma \u00f6gonblick som han var p\u00e5 v\u00e4g att l\u00e4gga upp ett gapskratt, slungade Komsha honom till marken med ett hastigt ryck och i n\u00e4sta sekund satt han p\u00e5 den andres br\u00f6st, likt en kungs\u00f6rn \u00f6ver sitt byte, och piskade honom med korta, tunga slag av knytn\u00e4varna. Den st\u00e5tlige djigitens huvud kastades fr\u00e5n sida till sida. De b\u00e5da andra, som uppenbarligen inte hade f\u00f6rv\u00e4ntat sig denna utveckling, stod vid sidan och s\u00e5g p\u00e5, skrattet hade tyst- nat. De vaknade till liv f\u00f6rst n\u00e4r den halvkv\u00e4vde mustaschprydde skrek \u00e5t dem: \u2013 Men hj\u00e4lp mig, hj\u00e4lp mig d\u00e5! Varf\u00f6r st\u00e5r ni bara d\u00e4r, era schakaler! F\u00f6rst nu kom de rusande mot Komsha. Inte ens n\u00e4r alla tre gick till anfall tillsammans var det n\u00e5gon enkel sak att hantera den senige och starke brunnsgr\u00e4varen. En h\u00e4rva av kroppar rullade runt i gr\u00e4set under rop och f\u00f6rbannelser \u2013 och den uppskottade jorden fr\u00e5n brunnsschaktet f\u00f6ll tillbaka i gropen. Efter bara n\u00e5gra minuter var de unga snobbarnas eleganta sammetskappor vanst\u00e4llda av damm och smuts, tyget hade spruckit och s\u00f6mmarna r\u00e4mnat. Men alla fyra var uppt\u00e4nda av raseri, och ingen brydde sig l\u00e4ngre om h\u00e5l, smuts eller bl\u00e5m\u00e4rken. Ur uppsp\u00e4rrade gap str\u00f6mmade hesa f\u00f6rbannelser och slagen f\u00f6ll med ett smackande ljud n\u00e4r en knuten n\u00e4ve landade p\u00e5 blottad hud. \u2013 Spettet! Ta hit spettet! ropade en av nykomlingarna, som l\u00e5g med Komsha \u00f6ver sig. Brunnsgr\u00e4varens hj\u00e4rta stannade i br\u00f6stet. H\u00e4nderna sl\u00e4ppte omedvetet sitt offer. De \u00e4r galna! De \u00e4r fullst\u00e4ndigt galna! Och en orolig tanke slog honom: de t\u00e4nkte d\u00f6da honom. De drar sig inte f\u00f6r n\u00e5gonting, de kommer att sl\u00e5 ihj\u00e4l honom! Herre Gud! Han kom snabbt p\u00e5 f\u00f6tter. Den mustaschprydde stod b\u00f6jd \u00f6ver brunnens kant och plockade upp spettet. Ansiktet ryckte och f\u00f6rvreds i kramper av raseri. Under ett kort \u00f6gonblick som tycktes l\u00e5ngt som en evighet s\u00e5g de in i varandras \u00f6gon. Brutaliteten och skr\u00e4cken kolliderade i deras blickar som tvillingar. I n\u00e4sta \u00f6gonblick m\u00e5ttade den mustaschprydde med spettet och Komsha gjorde en r\u00f6relse, som om han ville dyka undan slaget, och kastade sig mot sin fiende. Ingen kan nu f\u00f6rklara vad som skedde i detta \u00f6desdigra \u00f6gonblick. Antingen var det s\u00e5 att den mustaschprydde snubblade, eller ocks\u00e5 ryckte han kanske f\u00f6r h\u00e5rt i spettet \u2013 han f\u00f6rlorade fotf\u00e4stet och i ett vansinnesryck vacklade han bak\u00e5t, slog ut med armarna och med ett skrik f\u00f6ll han bakl\u00e4nges ner i den tjugo famnar djupa brunnen. Striden avstannade omedelbart. Helt lamslagna lutade sig de tre m\u00e4nnen \u00f6ver brunnen. Det kom ett svagt st\u00f6nande fr\u00e5n djupet. Ingen av dem kunde efter\u00e5t erinra sig hur l\u00e4nge deras tillst\u00e5nd av f\u00f6rlamning varade. Strax d\u00e4rp\u00e5 vek sig benen p\u00e5 en av djigiterna och han f\u00f6ll p\u00e5 kn\u00e4 vid brunnens kant och med ett rop som fick blodet att isa sig: Min bro-der! t\u00e4ckte han sitt ansikte med skakande h\u00e4nder. \u2026 Den mustaschprydde hade brutit halskotan. Han dog p\u00e5 kv\u00e4llen. Samma dag fick Komsha veta han var son till Doskey, en av de rikaste storm\u00e4nnen i omr\u00e5det. Tre dagar senare skulle den mustaschpryddes br\u00f6llop ha \u00e4gt rum, och de sista dagarna hade han festat och levt r\u00f6vare och sagt farv\u00e4l till sitt ungkarlsliv \u2026 \u00c4nnu helt nyligen hade Komsha, inspirerad av de senaste framg\u00e5ngarna, vandrat l\u00e4tt och s\u00e4kert p\u00e5 jorden. Ljusa f\u00f6rhopp- ningar hade uppfyllt hans hj\u00e4rta, men nu bleknade de, som n\u00e4r en lykta sl\u00e4cks av ett vinddrag. Framtiden f\u00f6rm\u00f6rkades av en sorgesam skymning. I en hel vecka f\u00f6rberedde Komsha sin b\u00f6n, han bad till Gud om n\u00e5d. Om samma r\u00e4ttvisa bad han de vitsk\u00e4ggiga \u00e4ldste och de svartsk\u00e4ggigas r\u00e5d och f\u00f6rs\u00f6kte befria sig fr\u00e5n den fruktansv\u00e4rda anklagelsen f\u00f6r mord p\u00e5 stormannens son. Men allt var f\u00f6rg\u00e4ves. Han d\u00f6mdes skyldig. Och vittnena \u2013 de b\u00e5da kvarvarande djigiterna \u2013 bekr\u00e4ftade domen: Ja, det var han som hade dr\u00e4pt sonen. Kamsha var utom sig av bedr\u00f6velse n\u00e4r han h\u00f6rde domen, och med en suck ropade han till himlen: \u2013 O Allah, or\u00e4ttf\u00e4rdig \u00e4r du, du m\u00e5ste ha t\u00e4nkt att brunnsgr\u00e4varens yrke \u00f6de var f\u00f6r gott f\u00f6r mig. Du m\u00e5ste ha f\u00f6rest\u00e4llt dig att jag nj\u00f6t av detta liv. Varf\u00f6r straffar du mig?.. \u2013 Olycksf\u00f6dd \u00e4r du, sade den gamle mannen som satt p\u00e5 hedersplatsen, visste du inte vilken olycka du drog \u00f6ver dig sj\u00e4lv?.. Jag har levt l\u00e4nge i v\u00e4rlden, men aldrig har jag sett och aldrig heller h\u00f6rt att en muslim d\u00f6dat en annan muslim f\u00f6r ingenting. Hur best\u00e4mde du dig f\u00f6r detta? \u2013 Aksakal, tro mig, tro mig, jag ber. Jag har inte d\u00f6dat. Jag \u00e4r oskyldig. Och ha \u00e5tminstone medlidande med min hustru och mina barn. De lever bara p\u00e5 det jag tj\u00e4nar med egna h\u00e4nder. Ha barmh\u00e4rtighet, ni r\u00e4ttroende! Men domarna var obevekliga. Domen l\u00f6d: F\u00f6r myrzans d\u00f6d m\u00e5ste den skyldige eller inv\u00e5narna i hans by f\u00f6ra trettio kameler, trettio h\u00e4star och trettio kor till Doskey. I det fall att l\u00f6sensumman inte betalas omedelbart, \u00e4r m\u00f6rdaren skyldig att \u00f6verl\u00e4mna sin \u00e4ldste son till Doskey som pantf\u00e5nge. Sonen \u00e5terl\u00e4mnas till fadern vid betalning av skulden. Samma dag s\u00e4ndes budb\u00e4rare fr\u00e5n Doskey till bajen Sheralis by, d\u00e4r Komsha bodde. I tre dagar och tre n\u00e4tter v\u00e4ntade Komsha p\u00e5 deras \u00e5terkomst utan att f\u00e5 en blund i \u00f6gonen, men han hade f\u00f6ga hopp om att Sherali skulle g\u00e5 med p\u00e5 att k\u00f6pa honom fri. En enda tanke pl\u00e5gade honom: Hur skulle hans hustru \u00f6verleva denna f\u00f6rf\u00e4rande nyhet? S\u00e5 \u00e5terv\u00e4nde s\u00e4ndebuden. Sheralis svar, som de medf\u00f6rt, l\u00e4m- nade inget hopp: \u2013 Jag \u00e4r inte tillr\u00e4ckligt rik att k\u00f6pa n\u00e5gra landstrykare. Jag har inga kor eller kameler att l\u00e4mna. G\u00f6r vad ni vill med m\u00f6rdaren, ni m\u00e5 g\u00e4rna koka honom och \u00e4ta upp honom. Mig \u00e4r detta likgiltigt \u2026 N\u00e4r ytterligare n\u00e5gra dagar hade g\u00e5tt kom Komsha till Doskeys by med sin Tungysh. Brunnsgr\u00e4varens rygg tycktes b\u00f6jd f\u00f6r evigt, den livliga glansen i hans \u00f6gon hade bleknat, och hans kraftl\u00f6sa h\u00e4nder h\u00e4ngde som piskor vid den seniga kroppen. I st\u00e4llet f\u00f6r att skicka sin son att undervisas av mullan, l\u00e4mnade han bort honom som pant f\u00f6r sin skuld. Med sina egna h\u00e4nder gav han bort honom! Ingen enda m\u00e4nniska p\u00e5 jorden ville ber\u00e4tta eller veta sanningen, den sanning som skulle ha \u00e5terinsatt Komsha i hans tidigare v\u00e4rdighet p\u00e5 ett \u00f6gonblick och gett hans son friheten. Pojken k\u00e4nde tydligt att n\u00e5gonting var fel, han s\u00e5g vilt p\u00e5 fr\u00e4mlingarna och klamrade sig fast vid sin far, h\u00f6ll sig f\u00f6rtvivlat fast vid sk\u00f6rten p\u00e5 hans rock. Och n\u00e4r Komsha, efter att ha omfamnat sin son f\u00f6r sista g\u00e5ngen, v\u00e4nde sig bort och skyndade sig att stiga till h\u00e4st, b\u00f6rjade pojken gr\u00e5ta h\u00f6gt: \u2013 Far! Jag vill inte vara h\u00e4r. Jag vill inte, Far! Koshma s\u00e5g ned i marken och kunde bara s\u00e4ga: \u2013 H\u00e5ll dig vid liv, min son. Jag kommer och h\u00e4mtar dig till sommaren. Och inte l\u00e4ngre i st\u00e5nd att beh\u00e4rska sin sorg, piskade han p\u00e5 den oskyldiga h\u00e4sten. Sommaren gick och h\u00f6sten kom. Men fadern d\u00f6k inte upp i byn. Varje dag gick den lille gisslan ut p\u00e5 v\u00e4gen som b\u00f6rjade strax utanf\u00f6r byn och s\u00e5g l\u00e4nge och sorgset, som en vuxen man, ut mot p\u00e5 st\u00e4ppen i hopp om att se en ryttare. Ibland kunde en pl\u00f6tslig vindst\u00f6t riva upp en dammoln i fj\u00e4rran, och d\u00e5 kunde Tungysh f\u00e5 f\u00f6r sig att han mitt i dammet s\u00e5g en ryttare och den d\u00e4r ryttaren liknade hans far. Och ibland s\u00e5g han en h\u00e4st, och varje g\u00e5ng som pojkens hj\u00e4rta ville hoppa ur br\u00f6stet p\u00e5 honom av gl\u00e4dje visade det sig att det inte var hans far. Och \u00e4ven om byns gisslan hittills inte hade behandlats illa, k\u00e4nde hans f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6sa sj\u00e4l redan b\u00e5de l\u00e4ngtan och ensamhet bland dessa fr\u00e4mmande m\u00e4nniskor. F\u00e5ng- enskap \u00e4r alltid f\u00e5ngenskap, och ingenting kan f\u00f6rgylla den. Det fanns ocks\u00e5 en annan man i byn som s\u00e5g fram emot Komshas \u00e5terkomst \u2013 Doskey. \u00c4ven han brukade fr\u00e5n tid till an- nan st\u00e4lla sig och pl\u00e5ga sina gamla \u00f6gon f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka urskilja de m\u00f6rka r\u00f6rliga fl\u00e4ckarna borta p\u00e5 v\u00e4gen. Dunkla tankar kom och gick i den gamle bajens huvud. Vad hade han f\u00f6r nytta av att ha pojken boende i sin by? Skulle han uppfostra honom till arvtagare? Doskey var inte barnl\u00f6s, tack och lov! Uppfostra en f\u00f6rslagen boskapstjuv? Ne-ej, vad ska det tj\u00e4na till? Ett fr\u00e4mmande blod. Just nu kanske pojken inte begriper n\u00e5gonting, \u00e4ven om han ibland kan se p\u00e5 honom med vargblick, men n\u00e4r han v\u00e4xer upp kommer han att ruva p\u00e5 h\u00e4mnd, liksom en kniv som han g\u00f6mmer vid br\u00f6stet. Om du l\u00e4r upp honom efter ditt huvud kommer du sj\u00e4lv att bli r\u00e5nad. F\u00f6rr eller senare kommer han s\u00e4kert att hitta sitt eget folk och f\u00f6lja med dem. Vad h\u00e4nder d\u00e5? Och \u00e4ven om han inte skulle h\u00e4mnas, skulle det g\u00f6ra n\u00e5gon skillnad? Vad kunde han ha f\u00f6r gl\u00e4dje av att fostra en r\u00f6vare i sitt hus? Bajen hoppades att Komsha, \u00e4ven om nu inte betalade allt, \u00e5t- minstone skulle \u00f6verl\u00e4mna lite boskap till Doskey: Hade han inte sj\u00e4lv kanske f\u00e5tt punga ut med hemgift f\u00f6r sin d\u00f6de sons brud? Den person som bar ansvaret f\u00f6r hans d\u00f6d borde \u00e5tminstone ers\u00e4tta en del av det som f\u00f6rlorats. Men varken Komsha sj\u00e4lv eller hans sl\u00e4ktingar hade hittills visat sig i byn, och hos Doskey v\u00e4xte irritationen. Det var som om sl\u00e4kten var utd\u00f6d, t\u00e4nkte han ilsket. Men om vi ska g\u00f6ra Doskey r\u00e4ttvisa, s\u00e5 var han ingen ond man. Som han sj\u00e4lv var far till flera barn, f\u00f6rstod han en faders k\u00e4nslor. N\u00e4r han d\u00e5 och d\u00e5 uppf\u00e5ngade sin lille f\u00e5nges l\u00e4ngtans- fulla blick, kunde han t\u00e4nka f\u00f6r sig sj\u00e4lv: Borde jag inte ta med mig pojken hem till hans far? Och s\u00e4ga till denne: Det som har skett har skett, och vi kan inte \u00e5terkalla de d\u00f6da till livet, och att skinna dig levande och plundra den allra fattigaste \u2013 \u00e4r det v\u00e4rdigt en m\u00e4nniska? Ta emot pojken och minns min goda g\u00e4rning. Men dessa tankar var sv\u00e4vande, kortlivade. Traditionernas ok vilade tungt p\u00e5 Doskeys axlar. Vad skulle hans sl\u00e4ktingar s\u00e4ga, vad skulle hans folk tro, om han br\u00f6t mot h\u00e4mndens lag och inte tog emot gottg\u00f6relsen? Och den d\u00f6de sonens ande? Skulle han f\u00f6rl\u00e5ta sin far? Skulle han inte uppfatta det som att Doskey inf\u00f6r en fiende van\u00e4rade sin egen sl\u00e4kt? Och \u00e5ter h\u00e5rdnade hans hj\u00e4rta. Du beh\u00f6ver din son, och jag beh\u00f6ver boskapen, t\u00e4nkte han kallt. Eller har du inte f\u00f6rbarmande med din son? Har du kanske best\u00e4mt dig f\u00f6r att offra honom? Knappast! Och h\u00f6r p\u00e5 mig, Komsha, hur kan du ligga i jurtans v\u00e4rme medan pojken f\u00e5r v\u00e4xa som en ensam tistel i \u00f6knen? Kanske skulle tiden ha stillat Doskeys vrede och hans f\u00f6rbittring ha gett vika f\u00f6r det enkla m\u00e4nskliga medlidande som alltid levt inom honom, om det inte varit f\u00f6r den gamla fiendskapen med Sherali, som kom fr\u00e5n samma by som Komsha h\u00e4rstammade fr\u00e5n. Den hade brutit ut f\u00f6r l\u00e4nge sedan. Redan som unga m\u00e4n kunde Doskey och Sherali inte dela samma betesmarker. Och i forts\u00e4ttningen kom det till ideliga sammanst\u00f6tningar. Och f\u00f6r tre \u00e5r sedan hade Sherali med hj\u00e4lp av ett antal h\u00e4sttjuvar n\u00e4stan mitt p\u00e5 ljusa dagen stulit en hjord h\u00e4star som tillh\u00f6rde Doskey. Det var d\u00e4rf\u00f6r, nu n\u00e4r Doskey i sina tankar var redo att visa medlidande med sin lille gisslan, som bilden av den falske Sherali steg fram f\u00f6r honom om och om igen, och allting tycktes v\u00e4ndas till sin motsats i den gamle bajens hj\u00e4rta. Honom, Doskey, kunde man f\u00f6rol\u00e4mpa utan vidare, och hans \u00f6de var att visa sig f\u00f6rl\u00e5tande? Nej! Det m\u00e5 s\u00e5 vara att pojken \u00e4r en tiggares son. Men han kommer fr\u00e5n samma by som den f\u00f6rbannade Sherali. Om han hade f\u00f6rs\u00f6kt \u00e5terf\u00f6ra pojken till hans far skulle Sherali ha kallat honom en ynkrygg och sk\u00e4mt ut honom inf\u00f6r hela st\u00e4ppen. Svin b\u00e4r svinaktiga tankar inom sig. Skulle Sherali ha uppskattat Doskeys barmh\u00e4rtighet? Nej, han skulle bara skrattat \u00e5t den, ingenting annat. \u2026 Den f\u00f6rf\u00e4rliga nyheten fr\u00e5n Sheralis by kom samtidigt med den f\u00f6rsta sn\u00f6n. Den olycklige Komsha hade sannolikt haft f\u00f6r br\u00e5ttom att hj\u00e4lpa sin son, och han unnade sig varken s\u00f6mn eller vila under sitt arbete. Och i denna br\u00e5dska hade han inte f\u00f6rst\u00e4rkt v\u00e4ggarna i en brunn ordentligt, eller bara gjort en alltf\u00f6r slarvig t\u00e4tning \u2013 v\u00e4ggarna kollapsade och begravde brunnsgr\u00e4varen. Nyheten f\u00f6rmedlades till gamle Doskeys jurta av en av herdar- na. P\u00e5 eftermiddagen hade han tr\u00e4ffat p\u00e5 en bekant fr\u00e5n Sheralis by n\u00e5gonstans i betesmarkerna och f\u00e5tt veta vad som hade h\u00e4nt. Doskey r\u00f6jde inte sina k\u00e4nslor, trots att han inom sig k\u00e4nde djup sm\u00e4rta. En l\u00e5ng stund satt han och s\u00e5g rakt framf\u00f6r sig med lugna \u00f6gon och gav inte ett ljud ifr\u00e5n sig inf\u00f6r herdens ord. De \u00f6vriga som var f\u00f6rsamlade kan ha trott att han inte bekymrade sig s\u00e4rskilt, det var bara han sj\u00e4lv som visste vilken sorg som mognade inom honom, och han tvingade sig sj\u00e4lv att st\u00e5 emot av alla krafter f\u00f6r att h\u00e5lla den kvar inom sig och inte l\u00e5ta den spilla ut. Nej, det var inte l\u00e4ngre den f\u00f6rlorade bes\u00e4ttningen som oroade honom, Komsha skulle aldrig driva hem den till byn \u00e5t honom. Fan ta dem, de d\u00e4r h\u00e4starna! Vilka bortf\u00f6rklaringar Doskey \u00e4n letade efter fortsatte samvetets r\u00f6st att viska till honom: Du \u2026, just du har del i skulden till denna d\u00f6d, gamle man, och du kan aldrig komma undan ditt ansvar! \u2013 Inte ett ord till pojken! sade han med best\u00e4md r\u00f6st. Och detta var allt han trodde sig kunna g\u00f6ra just nu f\u00f6r sin lille gisslan. N\u00e5gra dagar f\u00f6rfl\u00f6t och den fruktansv\u00e4rda hemligheten n\u00e5dde till sist Tungyshs \u00f6ron. Den som avsl\u00f6jade sanningen f\u00f6r pojken var ingen annan \u00e4n Doskeys \u00e4ldste son Ukitaj. Varken d\u00e5 eller senare fr\u00e5gade Doskey hur detta gick till. Han fick bara h\u00f6ra slutet av den hemska f\u00f6rklaringen. Tungysh l\u00e5g p\u00e5 marken, och hans son, Doskeys egen son, stod \u00f6ver honom och lekte med sin ridpiska och talade inte, utan spottade ut of\u00f6rsk\u00e4mda, avskyv\u00e4rda ord: \u2013 Din far \u00e4r d\u00f6d, d\u00f6d! Och du kommer ocks\u00e5 att d\u00f6, horunge! N\u00e5gonting brast inom Doskey, och f\u00f6r ett \u00f6gonblick tycktes det honom som om han var bunden till h\u00e4nder och f\u00f6tter med en grov kastlina, och att hans mun var f\u00f6rsedd med munkavle och att han inte kunde r\u00f6ra sig, inte andas. En d\u00f6dlig kramp pressade samman hans hj\u00e4rta. Herregud, varf\u00f6r? \u2013 det var allt han kunde t\u00e4nka. Sonen, hans egen son, d\u00f6dar sin far. F\u00f6r vad? T\u00e5rarna kv\u00e4vde den gamle mannen, och f\u00f6r att d\u00f6lja dem f\u00f6r de omkringst\u00e5ende v\u00e4nde han p\u00e5 tv\u00e4rt p\u00e5 klacken, och med snabba men os\u00e4kra steg gick han ut p\u00e5 st\u00e4ppen, bort fr\u00e5n byn, d\u00e4r en liten gisslans gr\u00e5t ekade bland jurtorna, som skriet fr\u00e5n ett s\u00e5rat djur. Och \u00e5terigen, precis som den f\u00f6rsta dagen, grep medvetandet om den egna skulden Doskey om halsen, och \u00e5terigen kramade han sin ridpiska h\u00e5rt i handen som om han ville hota, driva bort skulden fr\u00e5n sig sj\u00e4lv: Hur skulle jag kunna veta? Hur? Jag trodde att Komsha var karl nog att skaffa den boskapen och betala sin skuld, och att hans sl\u00e4ktingar skulle hj\u00e4lpa honom! Hur kunde man f\u00f6rest\u00e4lla sig att detta skulle h\u00e4nda? Jag borde ha skickat Komsha i f\u00e4ngelse, denna olyckliga, el\u00e4ndiga varelse! Bakom sig h\u00f6rde han snabba steg n\u00e4rma sig, det var Ukitaj. Han gick l\u00e4nge tyst vid faderns sida, s\u00e5 fr\u00e5gade han: \u2013 Hur \u00e4r det med dig, far? \u2013 Vet du inte? Vet du inte hur det \u00e4r med mig? Under en kort stund f\u00f6rs\u00f6kte Ukitaj h\u00e5lla tillbaka de s\u00e5rande ord som han hade p\u00e5 tungan, men k\u00e4kmusklerna r\u00f6rde sig och f\u00e4rgen kom och gick p\u00e5 hans gulaktiga kinder. \u2013 Visa inte din maktl\u00f6shet, far, sade han slutligen. \u2013 Maktl\u00f6shet? Inf\u00f6r vem d\u00e5 \u2013 maktl\u00f6shet? F\u00f6r den d\u00e4r pojkvaskern? \u2013 Inf\u00f6r Sherali! Han stal v\u00e5r boskap i g\u00e5r, och vi kunde inte hindra honom. Han d\u00f6dade din son och slank ur v\u00e5ra h\u00e4nder igen: och vi har inte ens f\u00e5tt en l\u00f6sensumma! I morgon kommer de att kasta sig \u00f6ver oss, \u00f6del\u00e4gga v\u00e5ra hem, och en g\u00e5ng f\u00f6r alla f\u00f6rinta oss \u2026 \u2013 Vad har pojken med det att g\u00f6ra? \u2013 Pojken \u00e4r en sl\u00e4kting till Sherali och m\u00e5ste ta ansvar s\u00e5v\u00e4l som de andra! Ukitaj hade uppenbarligen inget f\u00f6rbarmande l\u00e4ngre varken med sina fiender eller sin egen far. Raseriet hade br\u00e4nt bort alla k\u00e4nslor hos honom. Han talade h\u00e5rt, uppretat: \u2013 Du har blivit gammal, far. T\u00e4nk p\u00e5 vem det \u00e4r som du tycker synd om! Folk skrattar \u00e5t dig \u2026 Ja, ja \u2013 de skrattar! Och jag talar inte om v\u00e5ra fiender, utan v\u00e5ra egna sl\u00e4ktingar. Och snart kommer de inte bara att skratta \u2026 Dina egna herdar i byn slutar att respektera dig och lyda dig!.. Men jag till\u00e5ter inte att n\u00e5gon skrattar \u00e5t mig. I min yngre brors namn ska jag br\u00e4nna ett m\u00e4rke i ormynglets \u00f6ra i morgon och skicka honom att valla boskapen! S\u00e5 f\u00e5r det bli! Doskey tittade in i sonens \u00f6gons eldiga vrede och viftade pl\u00f6tsligt med handen: \u2013 G\u00f6r som ni vill. Precis som ni vill, upprepade han. Sl\u00e5 ihj\u00e4l varandra allihop \u2026 Men pojken \u2026 r\u00f6r inte pojken. V\u00e5ga inte! Han \u00e4r utan skuld och jag till\u00e5ter inte att han blir trakasserad. Innan du s\u00e4tter ditt m\u00e4rke p\u00e5 honom m\u00e5ste du sl\u00e5 ihj\u00e4l mig f\u00f6rst \u2026 S\u00e5 f\u00e5r det bli! <\/p>\n
* * *<\/p>\n
Han vaknade badande i svett. Benet verkade ha lugnat sig, \u00e5tminstone k\u00e4nde han ingen sm\u00e4rta n\u00e4r han v\u00e4nde sig p\u00e5 sidan. Tack gode Gud! Han skulle kanske klara av jobbet i morgon bitti. Det var kvavt under t\u00e4cket. Musslan \u00f6ppnade en glipa f\u00f6r att f\u00e5 lite frisk luft, men drog hastigt igen den: kroppen tr\u00e4ffades bokstavligen av en br\u00e4nnande skarp kyla, som om n\u00e5gon hade stuckit in ett stycke kallt st\u00e5l. Den f\u00f6rbaskade kudden m\u00e5ste ha fallit ur f\u00f6nster\u00f6ppningen igen, t\u00e4nkte han. Annars skulle det inte dra s\u00e5 kallt. Men han ville inte stiga upp och plugga igen h\u00e5let. Det \u00e4r \u00e4nd\u00e5 snart morgon, tr\u00f6stade han sig sj\u00e4lv med. B\u00e4ttre att somna om en stund och sedan stiga upp \u2026 Fast nu var han klarvaken \u2026 Han kastade sig fr\u00e5n sida till sida, f\u00f6rs\u00f6kte att inte t\u00e4nka p\u00e5 n\u00e5gonting, att slumra in, men typiskt nog d\u00f6k \u00e4n den ena, \u00e4n den andra tanken hela tiden upp i hans hj\u00e4rna, det var n\u00e5got som oro- ade och inte gav honom vila. Av n\u00e5gon anledning mindes han sin mor och far. Och tyst antog han att det var deras andar som kr\u00e4vde det offer han l\u00e4nge hade lovat dem. Offer! suckade han. Hade han bara hunnit bli f\u00e4rdig med graven som fr\u00e4mlingen hade best\u00e4llt av honom, skulle han ha f\u00e5tt ett lamm. Men vad ska man g\u00f6ra om man r\u00e5kar bli sjuk? Var det hans fel? Du kanske ville bli sjuk? Sedan vandrade tankarna vidare till n\u00e5gonting annat. Det irriterade honom att m\u00e5nga som nyligen kommit med m\u00f6ssan i hand och bett honom gr\u00e4va en grav, sedan inte hade betalat. Folk uppf\u00f6rde sig hur som helst nuf\u00f6rtiden. De lovar runt och h\u00e5ller strunt, l\u00e5tsas att de gl\u00f6mt, eller skjuter p\u00e5 betalningen: i morgon, alltid i morgon. Han kunde ju inte st\u00e5 p\u00e5 tr\u00f6skeln varje dag med handen utstr\u00e4ckt. Men han m\u00e5ste ge sig iv\u00e4g i morgon. I morgon skulle han knacka p\u00e5 i tv\u00e5 eller tre hus och kanske f\u00e5 skulderna betalda. Det skulle vara trevligt! D\u00e5 skulle han absolut best\u00e4lla en b\u00f6n f\u00f6r sina f\u00f6r\u00e4ldrar och l\u00e4mna ett offer till deras andar \u2026 Han kom inte ih\u00e5g sin mors ansikte. Hur han \u00e4n f\u00f6rs\u00f6kte \u00e5terkalla hennes bild i minnet, kom ingenting ut av det. Han kom ih\u00e5g att hans mamma var liten och klen. Med \u00e5ren f\u00f6rstod han att hon var en person som saknade egna anspr\u00e5k p\u00e5 livet, som helt och h\u00e5llet fogade sig i \u00f6dets v\u00e4xlingar, tyst uth\u00e4rdade alla sv\u00e5righeter och olyckor och bad brinnande b\u00f6ner till skaparen om ett l\u00e5ngt och lyckligt liv f\u00f6r sin man och sina barn. Tungysh kunde ber\u00e4tta hurdana \u00f6gon, n\u00e4sa och l\u00e4ppar hon hade, men av n\u00e5gon anledning lyckades han inte foga samman det hela till ett helt ansikte. Fadern hade gjort sitt yttersta f\u00f6r att hans hustru och barn inte skulle lida n\u00f6d. I veckor och m\u00e5nader l\u00e4mnade han byn p\u00e5 jakt efter arbete. En bild av denna h\u00e4ndelse hade stannat f\u00f6r evigt i Musslans minne. Den dagen hade de tillsammans med sin mamma ot\u00e5ligt sett fram emot faderns \u00e5terkomst. S\u00e5 mycket \u00f6mhet det lyste i henne den dagen! Hon tog upp Tungysh i famnen och ruskade honom, str\u00f6k honom \u00f6ver h\u00e5ret och kysste honom. Hela tiden upprepade hon dessa ord: Snart kommer far! V\u00e5r far! Och n\u00e4r \u00e4ntligen ljudet av h\u00e4sthovar h\u00f6rdes fr\u00e5n gatan sprang hon till d\u00f6rren som hon var, barhuvad och barfota, och ropade: \u2013 H\u00e4r \u00e4r han! Nu \u00e4r han h\u00e4r! Nu hade ett helt liv passerat, men Tungysh kom fortfarande ih\u00e5g hur r\u00f6rande hennes ansikte lyste, hur den vita raden av t\u00e4nder \u00f6ppnades i ett leende, inramat av fuktiga ljusa l\u00e4ppar, hur hennes \u00f6gon glittrade. Beh\u00f6vdes det n\u00e5gon f\u00f6rklaring f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 att hon var lycklig? Ja, de var lyckliga. Vi \u00e4r glada att vi \u00e4r friska, att vi \u00e4r tillsammans, att det \u00e4r lugn och ro i huset. En storman \u00e4r glad och stolt \u00f6ver sin rikedom, khanen \u00f6ver sin makt, en r\u00f6vare \u00f6ver sitt byte, men \u00e4ven den allra fattigaste och el\u00e4ndigaste b\u00e4r alltid n\u00e5gonting i sitt minne som v\u00e4rmer sj\u00e4len. Och \u00e4ven om Musslans liv hade f\u00f6rflutit som en kort januaridag, visste han att ocks\u00e5 minnet av hans mors glada ansikte var v\u00e4rt att leva f\u00f6r. I Musslans l\u00e5nga resa fanns det flest av dystra, gl\u00e4djel\u00f6sa dagar. Ibland skymdes ljuset av m\u00f6rka moln. Men \u00e4ven d\u00e5 v\u00e4rmdes han av moderns minne, som likt en svag, men fortfarande ljus str\u00e5le lyste upp hans dunkla existens. S\u00e5 lyser p\u00e5 natten en ensam stj\u00e4r- na, och detta enda ljus i det nattsvarta m\u00f6rkret \u2013 \u00e4r \u00e5tminstone en str\u00e5le av hopp! De ilskna februaristormarna f\u00f6rde s\u00e5 mycket sn\u00f6 med sig att det inte var att t\u00e4nka p\u00e5 att driva f\u00e5ren p\u00e5 bete. Alla kreaturen, utom h\u00e4starna, utfodrades med fjol\u00e5rsh\u00f6. H\u00e4starna hade det extra besv\u00e4rligt. De var tvungna att bryta igenom en isskorpa f\u00f6r att komma \u00e5t fjol\u00e5rets redan ruttna gr\u00e4s, och blev kraftl\u00f6sa av det d\u00e5liga fodret. N\u00e4r de arbetat sig svettiga f\u00f6ll de snabbt offer f\u00f6r k\u00f6lden och blev sjuka. Ukitaj svor och f\u00f6rbannade sina h\u00e4stsk\u00f6tare, som om de bar skulden till ov\u00e4dret som drabbat landet. Dagen f\u00f6re hade elva h\u00e4s- tar d\u00f6tt av kylan, och ytterligare tjugofem hade g\u00e5tt f\u00f6rlorade, ingen visste n\u00e4r eller hur. Efter\u00e5t kunde ingen erinra sig vem som f\u00f6rst kom med misstanken att h\u00e4starna hade stulits av Sheralis h\u00e4sttjuvar. Men det v\u00e4- sentliga var inte att ryktet uppstod, utan att alla omedelbart trodde p\u00e5 det. Blodet vek fr\u00e5n Ukitajs vanligen r\u00f6dspr\u00e4ngda, frostbitna ansikte. Och i det vitbleka ansiktet urskilde man s\u00e4rskilt de svarta l\u00e4pparna, som var f\u00f6rvridna av ursinne. \u2013 Era j\u00e4vlar! Vaktar ni m\u00e5nen i st\u00e4llet f\u00f6r h\u00e4starna? vr\u00e5lade Ukitaj medan han for runt fr\u00e5n herde till herde. I morgon dag ska hjorden vara h\u00e4r! H\u00f6r ni det, h\u00e4r! Om ni inte hittar den kommer jag att begrava er levande! Omekej, Ukitajs n\u00e4rmaste v\u00e4n och en av de djigiter som hade varit p\u00e5 plats den \u00f6desdigra dagen vid brunnen tillsammans med Doskeys d\u00f6de son, f\u00f6rs\u00f6kte resonera med den unge bajen och \u00f6vertyga honom om att ingenting \u00e4nnu var bevisat, att de var tvungna att v\u00e4nta och inte komma med grundl\u00f6sa hotelser, men Ukitaj v\u00e4grade lyssna. \u2013 O Allah, hur l\u00e4nge ska vi finna oss i att Sherali plundrar oss? Har vi \u00f6ver huvud taget den minsta \u00e4ra i beh\u00e5ll, eller har vi gl\u00f6mt vad det \u00e4r, det \u00e4r kanske dags f\u00f6r oss att kl\u00e4 oss i kjolar? N\u00e5? Varf\u00f6r s\u00e4ger ni ingenting?.. Det \u00e4r alltid samma sak: boskapstjuvarna stj\u00e4l v\u00e5ra djur \u2013 men vi s\u00e4ger ingenting, de d\u00f6dar v\u00e5ra br\u00f6der \u2013 vi s\u00e4ger ingenting, i morgon kommer de att g\u00f6ra oss heml\u00f6sa \u2013 och vi kommer fortfarande att inte s\u00e4ga ett knyst! Omekej f\u00f6rs\u00f6kte h\u00e5lla tillbaka sin v\u00e4n, drog honom i \u00e4rmen och viskade: \u2013 Det \u00e4r en farlig sak du ger dig in p\u00e5, Ukitaj. Vi borde nog r\u00e5dg\u00f6ra med Doskey. Men Ukitaj var om\u00f6jlig att hejda. \u2013 Medan vi r\u00e5dg\u00f6r kommer de att skinna oss in p\u00e5 bara krop- pen och ge oss en sm\u00e4ll p\u00e5 k\u00e4ften dessutom, skrek han. \u00c4r det detta du v\u00e4ntar p\u00e5? Det h\u00e4r?.. \u00c4ran kr\u00e4ver h\u00e4mnd. Mitt hj\u00e4rta brinner, det vill ge igen. Och jag \u00e4r inte som du, Jag kommer inte att vara tyst l\u00e4ngre. Jag ska binda v\u00e5r gisslan vid svansen p\u00e5 ett sto och rida till Sheralis d\u00f6rr och kasta honom f\u00f6r hans f\u00f6tter. L\u00e5t detta bli b\u00f6rjan p\u00e5 min h\u00e4mnd \u2026 Vem \u00e4r med mig? Ynkryggar! S\u00e4tt k\u00e4rringhucklen p\u00e5 er \u2026 Jag klarar mig utan er!.. \u2013 Varf\u00f6r tortera ett oskyldigt barn? Men vredens r\u00f6st saknar f\u00f6rst\u00e5nd. \u2013 Min vredes skum ska flyga \u2013 detta ska \u00e5teruppr\u00e4tta v\u00e5r sk\u00e4n- dade heder \u2026 Var \u00e4r den d\u00e4r hundens son?.. Gisslan! GISS-LAN! Fan ta dig! En liten herdepojke kl\u00e4dd i en kort, styv f\u00e5rskinnsrock kom springande fr\u00e5n stallet. \u2013 Ni kallade p\u00e5 mig? \u2013 Kom hit, snorvalp! R\u00f6r p\u00e5 benen! Fort, s\u00e4ger jag! Som bed\u00f6vad gick den lille pojken fram mot Ukitaj som om han dragits i ett rep, han krympte inf\u00f6r allas \u00f6gon. Om det fanns n\u00e5got levande i hans ansikte var det \u00f6gonen, som var fyllda av r\u00e4dsla. P\u00e5 mindre \u00e4n ett \u00e5r hade Tungysh f\u00f6rvandlats fr\u00e5n en glad, tillitsfull pojke till en nedtryckt, livr\u00e4dd varelse. Ukitaj gjorde sitt b\u00e4sta: det gick aldrig en dag utan att hans gisslan fick en \u00f6rfil eller en spark, och nu var Ukitajs skrik tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att Tungysh skulle gripas av panik. Ett ot\u00e4ckt leende kr\u00f6kte den unge bajens l\u00e4ppar n\u00e4r han s\u00e5g den lille Tungysh n\u00e4rma sig honom. De omkringst\u00e5ende ins\u00e5g att han faktiskt t\u00e4nkte genomf\u00f6ra sin plan, men vem hade modet att s\u00e4tta sig upp mot Doskeys son? M\u00e4nniskornas hj\u00e4rtan var kalla. De s\u00e5g p\u00e5 n\u00e4r den lille pojken l\u00e5ngsamt kom fram till dem och stannade ett par steg fr\u00e5n Ukitaj, drog i f\u00e5llen p\u00e5 sin p\u00e4ls, plockade bort stycken av intorkad h\u00e4stg\u00f6dsel och rester av halm. Som om Ukitaj inte vr\u00e5lat av vrede alldeles nyss. \u2013 Vill du \u00e5ka hem till din by? fr\u00e5gade denne mjukt, n\u00e4stan k\u00e4rleksfullt. Och pojken gick i f\u00e4llan: hans ansikte lyste upp med omedelbar gl\u00e4dje, han brast ut i ett gl\u00e4djetjut: \u2013 Ja, det vill jag. Jag vill hem! \u2013 S\u00e5 det vill du? sade Ukitaj, fortfarande k\u00e4rleksfullt, och ropa- de p\u00e5 en av stalldr\u00e4ngarna som gjorde rent i ladan: Hall\u00e5, tandl\u00f6- sing! Ta hit din snara \u2026 \u2013 Du g\u00f6r inte detta, sade Omekej, och tog ett steg fram mot bajens son. \u2013 Jag har inte tid med sk\u00e4mt \u2026 \u2013 Du ska inte ta en s\u00e5dan synd p\u00e5 din sj\u00e4l. \u2013 Om den som skulle ta hand om valpen inte t\u00e4nkte p\u00e5 synd, varf\u00f6r skulle jag g\u00f6ra det? Den tandl\u00f6se kom fram med snaran i h\u00e4nderna och stannade likgiltig bredvid Tungysh. \u2013 Bind valpen, befallde Ukitaj. H\u00f6r du inte vad jag s\u00e4ger? Eller ska jag l\u00e4ra dig att lyssna?.. Bind gisslan, din lortiga f\u00e4hund! Pojken backade l\u00e5ngsamt bak\u00e5t. Skr\u00e4cken lyste ur hans \u00f6gon och de bl\u00e5 l\u00e4pparna darrade. \u2013 Sn\u00e4lla, sn\u00e4lla husbonn, vad vill du g\u00f6ra med mig? Bind mig inte \u2026 jag \u2026 jag g\u00f6r allt vad du vill \u2026 Sn\u00e4lla!.. Den tandl\u00f6se vid hans sida tycktes f\u00f6rst nu inse vad som kr\u00e4v- des av honom och stod kvar och s\u00e5g misstroget p\u00e5 sin husbonde. \u2013 Du \u00e4r inte lite fr\u00e4ck, din lymmel? skrek Ukitaj. Du har fyllt din mage hos oss, men du v\u00e4grar att lyfta ett finger! Om detta blivit sagt vid n\u00e5got annat tillf\u00e4lle hade folk bara skrattat: den tandl\u00f6se var gammal och tunn som en kvist. Men nu var det allvar. Ukitaj tog ett steg mot stallkarlen och slog honom i ansiktet med sin korta vinande ridpiska. Den tandl\u00f6se tog sig om huvudet med h\u00e4nderna, blodet sprang \u00e5ngande i kylan fram mellan hans fingrar och han f\u00f6ll ihop i sn\u00f6n. Ett skrik brast ut fr\u00e5n barnet som hade sett allt detta, och han sprang sin v\u00e4g i skr\u00e4ck. Ukitaj plockade upp f\u00e5ngstlinan som l\u00e5g p\u00e5 marken och i tv\u00e5 spr\u00e5ng hade han hunnit i fatt pojken. Hans stora starka hand slog omkull Tungysh i sn\u00f6n, och i n\u00e4sta \u00f6gonblick hade han sina sm\u00e5 svaga h\u00e4nder bakom ryggen och det h\u00e5rda repet br\u00e4nde om handlederna. \u2013 L\u00e5t barnet g\u00e5. Omekej lyfte Ukitaj fr\u00e5n marken och st\u00f6tte honom med kraft ifr\u00e5n sig och st\u00e4llde sig mellan honom och pojken. \u2013 L\u00e5t barnet g\u00e5! upprepade Omekej best\u00e4mt. Barnet har ingen del i detta! Ukitajs n\u00e4sborrar darrade som p\u00e5 ett vilt djur och f\u00f6r en sekund verkade det som om han t\u00e4nkte kasta sig \u00f6ver Omekej. Men han hejdade sig. Men han kunde inte undertrycka sitt skummande raseri. \u2013 Har man sett, en skydds\u00e4ngel! Hur kan det komma sig? Och h\u00f6gt, s\u00e5 att alla skulle h\u00f6ra, tillade han: \u2013 Det kanske inte var hans far, utan du, som knuffade ner din bror i brunnen?.. F\u00e5r vi h\u00f6ra nu? Varf\u00f6r skulle det inte vara hans fel? Hans far vill inte betala, s\u00e5 d\u00e5 f\u00e5r sonen g\u00f6ra det! \u2013 Du r\u00f6r inte barnet! avbr\u00f6t Omekej. Detta \u00e4r inte r\u00e4tt s\u00e4tt att h\u00e4mnas en skymfad heder! Pojken, som k\u00e4nde Omekejs skydd, hade tagit ett fast grepp i hans kappf\u00e5ll och g\u00f6mde sig bakom hans rygg. Men \u00e4ven utan att se honom kunde Omekej k\u00e4nna hur den lilles kropp skakade av skr\u00e4ck. Denne f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6se stackare! Hade Omekej bara anat hur be- dr\u00f6vad han en g\u00e5ng skulle bli \u00f6ver den lille herdepojkens \u00f6de, skulle mycket ont ha f\u00f6rblivit ogjort den g\u00e5ngen. Herre Gud! Vil- ka synder \u00e4r denne lille pojkvasker d\u00f6md att sona, vad har han gjort, hur har han f\u00f6rargat dig? Och du, din olycksf\u00e5gel, misst\u00e4nker inte ens att jag ocks\u00e5 b\u00e4r ansvaret f\u00f6r dina bekymmer, sade Omekej till pojken i sina tankar. Om jag den g\u00e5ngen hade sagt sanningen och inf\u00f6r de \u00e4ldstes r\u00e5d f\u00f6rklarat att Komsha inte hade knuffat Doskeys son i brunnen, skulle du d\u00e5 ha beh\u00f6vt lida i denna el\u00e4ndiga tillvaro? Men hur kunde jag veta vad en l\u00f6gn kunde leda till? Det enda vi t\u00e4nkte p\u00e5 den g\u00e5ngen var att det handlade om en sl\u00e4kting till Sherali. Vi var upprymda, som om vi haft en varg i v\u00e5rt v\u00e5ld, som vi kunde d\u00f6da och dra skinnet av, f\u00f6r en g\u00e5ngs skull h\u00e4mnas p\u00e5 en hatad fiende. Aldrig kunde jag v\u00e4l ha trott att jag skulle g\u00f6ra upp r\u00e4kningen med dig, lille man? Det kanske inte var f\u00f6r sent. Kanske \u00e4r det dags att ber\u00e4tta allt som det var? Om jag bara \u2026 Fast vem skulle tro mig nu? Vem? Skulle inte dessa blodt\u00f6rstiga, v\u00e5ldsamma m\u00e4nniskor v\u00e4nda sig mot mig och anklaga mig f\u00f6r att ljuga? De sliter mig i stycken om jag \u00f6ppnar munnen \u2026 Men dig ska ingen r\u00f6ra, det lovar jag dig, lille man! Omekej fylldes av en str\u00f6m av ljus och satte sig bredvid poj- ken, omfamnade honom, tryckte honom till sig, och till och med genom kl\u00e4derna kunde han k\u00e4nna deras lille gisslans hj\u00e4rta sl\u00e5, det pickade i br\u00f6stet som hos en f\u00e5ngen f\u00e5gel. \u2013 Var inte orolig, ingen kommer att g\u00f6ra dig n\u00e5got ont, sade Omekej. Och ingen ska binda dig. Var inte r\u00e4dd, Tungysh \u2026 Din mamma kommer och h\u00e4mtar dig till v\u00e5ren \u2026 S\u00e5ja! Torka t\u00e5rarna. H\u00f6r du? Pojken f\u00f6rs\u00f6kte tappert h\u00e5lla tillbaka t\u00e5rarna och k\u00e4mpade emot med det sista av sina krafter, men det fick snyftningarna att bli \u00e4nnu mer krampaktiga. \u2013 Ses\u00e5, ge dig iv\u00e4g nu och ta hand om det du ska \u2026 Allt kom- mer att bli bra. Tungysh knatade iv\u00e4g mot stallet. Flera g\u00e5nger s\u00e5g han sig oroligt om, som om han fortfarande inte litade p\u00e5 sin befrielse, och han s\u00f6kte Omekej med blicken, f\u00f6rs\u00f6kte tacka sin r\u00e4ddare med ett leende \u2013 men leendet var sm\u00e4rtsamt och uppgivet. Nej, det var ingen liten grabb som vandrade bort \u2013 det var redan en gamling som l\u00e4rt sig att t\u00e5la v\u00e4rldens or\u00e4ttvisor. Omekej ville skrika av sm\u00e4rta. Ukitajs tillf\u00e4lliga f\u00f6rvirring var borta och han \u00e5terfann r\u00f6sten p\u00e5 nytt. Raseriet forsade ur honom som blodet ur en uppspr\u00e4ttad ven. \u2013 Ni \u00e4r fiender, allihop! Jag litade p\u00e5 dig, dig och ingen annan, men ocks\u00e5 du tar Sheralis missfoster till ditt br\u00f6st. Vad \u00e4r det som h\u00e4nder i v\u00e4rlden? Gud, f\u00f6rklara f\u00f6r mig \u2026 Jag f\u00f6rbannar er alla! Jag vill inte se er f\u00f6r mina \u00f6gon!.. Men jag kommer inte att svika min uppgift \u2013 ni hoppas f\u00f6rg\u00e4ves. Jag rider till Sheralis by, och d\u00e4r ska jag skipa ordning s\u00e5 att man ska minnas mig l\u00e4nge. Jag \u00e4r inte mig sj\u00e4lv om jag inte sk\u00f6vlar hans hus och dr\u00e4per honom. Och m\u00e5 de d\u00f6da mig d\u00e4r, men alla kommer att veta att \u00e4n \u00e4r inte alla stridsm\u00e4n d\u00f6da i Doskeys by!.. Ynkryggar! Se p\u00e5 er sj\u00e4lva, ni \u00e4r redo att slicka h\u00e4nderna p\u00e5 den som plundrar er, trampar ner er och v\u00e5ldtar er. S\u00e5 sitt ni kvar i stugv\u00e4rmen och v\u00e4nta p\u00e5 den totala van\u00e4ran. Ukitaj satte foten i stigbygeln och kastade sig upp i sadeln. \u2013 Jag \u00f6nskar dig en angen\u00e4m resa, sade en l\u00e5g men tydlig r\u00f6st. Det var Doskey sj\u00e4lv. Ingen hade lagt m\u00e4rke till honom. Tydligen hade han just \u00e5terv\u00e4nt fr\u00e5n st\u00e4ppen, d\u00e4r de s\u00f6kt efter h\u00e4starna. Sk\u00e4gget och mustascherna var t\u00e4ckta av rimfrost, och sj\u00e4lv var han \u00f6verh\u00f6ljd av sn\u00f6. Sonen v\u00e4nde sig h\u00e4ftigt i sadeln, h\u00e4sten kastades \u00e5t sidan och dansade runt f\u00f6r att \u00e5tervinna balansen. \u2013 Ropa samman mina djigiter genast. Annars rider jag ensam. Men Doskey fr\u00e5gade med samma l\u00e5ga r\u00f6st: \u2013 Vart \u00e4r du p\u00e5 v\u00e4g? \u2013 Till Sheralis by, dit tjugofem av dina b\u00e4sta h\u00e4star blev bortf\u00f6rda i g\u00e5r. Den gamle log bittert: \u2013 Det var inte Sherali som f\u00f6rde bort h\u00e4starna, det var sn\u00f6stormen. Vi har redan hittat h\u00e4starna d\u00f6da \u2026 Under n\u00e5gra \u00f6gonblick satt Doskey tyst. Huvudet var resignerat neds\u00e4nkt och armarna h\u00e4ngde or\u00f6rliga vid sidan \u2013 vinden ritade m\u00f6nster i sn\u00f6n med sn\u00e4rten p\u00e5 hans piska. \u2013 Ack, min son, suckade han och lyfte blicken. I dessa \u00f6gon fanns sorgen och visdomen hos en man som levt l\u00e4nge och sett mycket. \u2013 Du tror att ingen mer \u00e4n du har en \u00e4ra att f\u00f6rsvara, att ingen mer \u00e4n du har r\u00e4tt att k\u00e4nna sig f\u00f6rnedrad \u2026 N\u00e5v\u00e4l, om du verkligen har s\u00e5dana tankar, s\u00e5 ge dig iv\u00e4g, rid till Sherali. Skynda dig! Iv\u00e4g, iv\u00e4g! T\u00e4nk bara vad du kommer att uppn\u00e5! Ja, om du s\u00e5 samlar hela v\u00e5r by kommer den inte ens att r\u00e4kna h\u00e4lften av alla m\u00e4n i Sheralis by \u2026 Nej, min son, bara styrka kan bryta styrka, och tomma skrik har sen gammalt f\u00e5tt heta skr\u00e4vel \u2026 Doskey gick l\u00e5ngsamt f\u00f6rbi utan att ens se \u00e5t Ukitaj, och med- an han sopade bort sn\u00f6n med sin handske satte han sig p\u00e5 gamla m\u00e4nniskors vis l\u00e5ngsamt p\u00e5 huggkubben d\u00e4r de brukade hugga sin ved. Hans ansikte var fortfarande tr\u00f6tt, men nu l\u00e5g det en outtalad l\u00e4ngtan \u00f6ver det. En bitter tanke hade skurit ett h\u00e5rt veck mellan \u00f6gonbrynen. Ukitaj k\u00e4nde uppenbarligen att n\u00e5got var p\u00e5 tok, han steg ur sadeln och n\u00e4rmade sig fadern: \u2013 \u00c4r det n\u00e5got annat som har h\u00e4nt, far? Den gamle svarade inte. \u2013 Omekej, kallade han. \u00c4r din far i byn? \u2013 Ja, han \u00e4r h\u00e4r, hur s\u00e5? I flera l\u00e5nga och p\u00e5frestande minuter satt den gamle mannen tyst, som om han hade gl\u00f6mt djigiten som stod framf\u00f6r honom, han lekte lojt med sin piska. Till sist sn\u00e4rtade han till i luften med den, som om han skar av n\u00e5gonting f\u00f6r alltid. \u2013 S\u00e4g \u00e5t honom att samla sin boskap. N\u00e4r stormen har mojnat och skaren har lagt sig flyttar vi till Kabantau. \u2013 Kabantau? Men d\u00e4r \u2026 \u2013 Ja, jag vet, det \u00e4r d\u00e5ligt land. Men Sherali beh\u00f6ver marken: byr\u00e5den har avgjort saken \u2013 det blir vi som m\u00e5ste flytta \u2026 F\u00f6r ett \u00f6gonblick s\u00e5g det ut som om Ukitaj hade drabbats av slag: ansiktet blev m\u00f6rkr\u00f6tt, n\u00e4stan svart, och en nerv\u00f6s ryckning fr\u00e5n ingenstans f\u00f6rvred hans kind och fick munnen att \u00f6ppna sig i ett ondskefullt grin. \u2013 Vilken f\u00f6rnedring. Pl\u00f6tsligt steg hans r\u00f6st till ett t\u00e5rdr\u00e4nkt skri: \u2013 Denna f\u00f6r\u00f6dmjukelse! Ska vi uth\u00e4rda ocks\u00e5 detta? F\u00e4rgen vek hastigt fr\u00e5n hans ansikte och enbart l\u00e4pparna f\u00f6r- blev bl\u00e5svarta och darrande. Han fl\u00e4mtade efter luft. \u2013 Vi uth\u00e4rdar, sade Doskey lika tyst och stillsamt. \u2013 Vi ska uth\u00e4rda allt \u2026 Men f\u00f6rintad av denna stilla r\u00f6st v\u00e4nde sig Ukitaj pl\u00f6tsligt bort, begravde sitt ansikte i h\u00e4stens man och brast i gr\u00e5t utan att generas inf\u00f6r allt folket som omgav honom. <\/p>\n
* * *<\/p>\n
Tungysh skulle minnas denna dag f\u00f6r alltid. Han kunde fortfarande \u00e5terskapa den i minnet i varje detalj. N\u00e4r hans mor fick veta att Doskey skulle flytta till en ny plats kom hon knatande till byn. Hon brydde sig inte om n\u00e5gonting: varken sn\u00f6n eller de extremt h\u00e5rda frostperioderna som beh\u00f6ll sitt j\u00e4rngrepp \u00f6ver markerna \u2013 den stackarn ville bara se sin f\u00f6rstf\u00f6dde. Flytten kunde ha skjutits fram till v\u00e5ren, men Doskey drabbades av en desperation som han inte l\u00e4ngre kunde kontrollera. Han beordrade sitt folk att ge sig iv\u00e4g s\u00e5 snart stormen hade stillats under en tid. Doskey i spetsen f\u00f6r drygt h\u00e4lften av byn gav sig av och drog mot Kabantau. De \u00e5terst\u00e5ende skulle komma tillsam- mans med Ukitaj. De sista dagarna hade Ukitaj g\u00e5tt omkring m\u00f6rk i ansiktet, f\u00f6rkrossad av ilska och pl\u00e5ga. Med lyckligt hj\u00e4rta l\u00e4mnar du inte de platser d\u00e4r du f\u00f6rst s\u00e5g dagens ljus, d\u00e4r du tillbringade en sorgl\u00f6s barndom, d\u00e4r du tycktes f\u00f6r all framtid l\u00e4ra dig \u00e4lska st\u00e4ppgr\u00e4sets bittra doft och smaken av vattnet i de glesa k\u00e4llvattenfl\u00f6dena. Det finns knappast en st\u00f6rre sorg \u00e4n n\u00e4r en m\u00e4nniska drivs bort fr\u00e5n sin hembygd, d\u00e4r hans farfars och farfarsfars eldar brunnit, d\u00e4r deras andar vandrar om natten och skyddar honom fr\u00e5n alla slags olyckor. En inneboende v\u00e5nda tyngde hans breda axlar och drog en sl\u00f6ja av sm\u00e4rta \u00f6ver hans \u00f6gon. Den uppd\u00e4mda vrede som nu var blandad i hans sm\u00e4rta exploderade i honom med dubbel kraft, och det var en olycka f\u00f6r alla som kom i hans v\u00e4g i s\u00e5dana \u00f6gonblick \u2013 Ukitajs arm var som gjuten i bly. Hela dagen for han runt med piskan i handen fr\u00e5n den ene till den andre \u2013 eldade, jagade p\u00e5, f\u00f6rbannade. \u2013 Skynda p\u00e5, skynda p\u00e5! h\u00f6rdes \u00f6verallt hans r\u00f6st. Vi m\u00e5ste f\u00f6lja karavanen. S\u00e4tt fart! Och du din snorvalp, varf\u00f6r st\u00e5r du d\u00e4r som en stubbe? Driv p\u00e5 hingstarna! \u2013 Det senare g\u00e4llde Tungysh. Tungysh kom fortfarande ih\u00e5g hur utmattad han hade varit den dagen. De sista resterna av hans krafter hade \u00f6vergivit honom, men han v\u00e5gade inte ens n\u00e4mna ordet tr\u00f6tthet, av r\u00e4dsla att hamna i v\u00e4gen f\u00f6r Ukitajs piska. Han mindes hur han med gr\u00e5ten i halsen stapplade iv\u00e4g till stallet och \u00f6ppnade de tunga d\u00f6rrarna, och de inst\u00e4ngda h\u00e4starna k\u00e4nde friheten och v\u00e4llde ut som en lavastr\u00f6m och n\u00e4stan slog omkull honom. D\u00e5net av h\u00e4sthovarna var \u00f6ronbed\u00f6vande. Men tv\u00e4rs genom allt ov\u00e4sen h\u00f6rde han sin mammas v\u00e4lbekanta krampaktiga r\u00f6st. Hon ropade hans namn. Liten och ynklig i sina el\u00e4ndiga kl\u00e4der, med det oordnade h\u00e5ret som stack fram under hucklet, bugade hon och kr\u00f6p f\u00f6r alla fr\u00e4mmande personer, s\u00e5g inst\u00e4llsamt in i fr\u00e4mmande ansikten. \u2013 Min b\u00e4ste herre, s\u00e4g \u2026 min Tungysh \u2026 Min Tungysh \u00e4r h\u00e4r n\u00e5gonstans \u2026 Aldrig n\u00e5gonsin, varken f\u00f6rr eller senare, hade v\u00e4l Tungysh sprungit s\u00e5 fort \u2013 tr\u00f6ttheten var som bortbl\u00e5st! Det var inte bara f\u00f6tterna som bar honom. Han bars fram till sin mor av kraften i allt som han hade lidit och uth\u00e4rdat under \u00e5ret som g\u00e5tt, och av en sorg, en l\u00e4ngtan och ensamhet, som inte l\u00e4ngre var barnets, utan som drevs likt piskan som st\u00e4ndigt h\u00f6jdes \u00f6ver hans huvud. \u2013 Mamma! Mammaaa! Hon luktade av gamla br\u00f6dkakor, surmj\u00f6lk och hem \u2013 det var lukten av frihet. \u2013 Pojken min! Min sol! Mitt liv! Lever du, mitt \u00e4lskade barn?.. \u00c4ntligen f\u00e5r jag se dig!.. Hon gr\u00e4t h\u00f6gt, hakan darrade och t\u00e5rarna rullade ned \u00f6ver n\u00e4san och f\u00f6ll i hans ansikte, varmt och stickande. Han hade br\u00e5ttom, orden stockade sig, det var s\u00e5 mycket han ville s\u00e4ga. Han gnuggade sitt ansikte mot hennes mjuka br\u00f6st, drog in hennes s\u00f6ta doft, och skrek, skrek, skrek: \u2013 Mamma, Mamma \u2026 Jag har l\u00e4ngtat efter dig \u2026 Jag vill inte vara h\u00e4r l\u00e4ngre \u2026 ta mig h\u00e4rifr\u00e5n \u2026 de sl\u00e5r mig \u2026 Jag \u00e4r r\u00e4dd \u2026 ta mig h\u00e4rifr\u00e5n \u2026 l\u00e4mna mig inte h\u00e4r \u2026 Mamma-a!.. Min lilla mamma, min vackra mamma, t\u00e4nkte han m\u00e5nga g\u00e5nger efter\u00e5t. Om hon bara hade vetat att jag skulle st\u00e4lla till det s\u00e5 f\u00f6r henne skulle hon nog inte ha v\u00e5gat komma till Doskeys by. Hon hade inte kunnat ta honom med sig, och det visste hon. Hon kom bara f\u00f6r att tr\u00e4ffa honom ett \u00f6gonblick och fr\u00e5ga vart byn skul- le flyttas. Inte minsta l\u00f6gn, inte ens en tr\u00f6stande l\u00f6gn, hade hon t\u00e4nkt ut n\u00e4r hon gick iv\u00e4g f\u00f6r att tr\u00e4ffa honom. D\u00e5 visste han inte, och kunde inte heller veta, att hon hade g\u00e5tt runt till alla sl\u00e4ktingar, och \u00e4ven om hon inte hittade n\u00e5gra sl\u00e4ktingar v\u00e4djade hon till avl\u00e4gsna bekanta, bad dem hj\u00e4lpa henne att befria sin son. Hon g\u00f6mde sin stolthet och kastade sig f\u00f6r f\u00f6tterna p\u00e5 fullkomliga fr\u00e4mlingar, men t\u00e5rar har f\u00f6ga v\u00e4rde f\u00f6r de m\u00e4ktiga. Det var d\u00e5 det blev tydligt f\u00f6r henne hur sv\u00e5rt det \u00e4r att vara fattig. Ingen gjorde minsta ansats att g\u00f6ra hennes liv enklare, ingen erbj\u00f6d henne en bit mat, ingen bj\u00f6d henne att v\u00e4rma sig vid elden. De mest f\u00f6rst\u00e5ende sl\u00e4ckte \u00e5tminstone inte hoppet f\u00f6r henne, de lovade t\u00e4nka p\u00e5 saken, r\u00e5dg\u00f6ra, och menade att det kanske skulle ordna sig fram\u00e5t v\u00e5ren. N\u00e4r lamningsperioden b\u00f6rjade kanske det skulle bli m\u00f6jligt att sl\u00e5 sig samman och gemensamt hj\u00e4lpa henne med skulden. Andra svarade rent ut: De s\u00e4ger att Komsha v\u00e5gade b\u00e4ra hand p\u00e5 bajens son, han borde ha t\u00e4nkt sig f\u00f6r n\u00e4r han d\u00f6dade honom. Hon f\u00f6rs\u00f6kte \u00f6vertyga dem om att alltsammans var en l\u00f6gn, att hennes man inte hade d\u00f6dat n\u00e5gon, alla visste ju att Komsha varit en fredlig man. \u2013 \u00c4sch, sade de. Gr\u00e4set r\u00f6r sig inte om inte vinden bl\u00e5ser \u2026 Vad kunde hon nu s\u00e4ga till sin son, f\u00f6rutom n\u00e5got som hon sj\u00e4lv inte l\u00e4ngre trodde p\u00e5: Jag ska komma till v\u00e5ren. Kanske hon skulle falla p\u00e5 kn\u00e4 framf\u00f6r Doskey och tigga och be, be honom visa barmh\u00e4rtighet? Det var trots allt inte f\u00f6r ingenting som hon faktiskt tagit sig \u00e4nda hit med en sp\u00e4d unge i sina armar. Hade hon verkligen kommit enbart f\u00f6r att s\u00e4ga adj\u00f6 till sin son f\u00f6re n\u00e4sta l\u00e5nga skilsm\u00e4ssa? F\u00f6rst nu ins\u00e5g hon vilket hj\u00e4rtl\u00f6st s\u00e5r hon hade gett honom med egen hand. Allsm\u00e4ktige Allah, skona henne och hennes f\u00f6rstf\u00f6dde, utf\u00f6r ett mirakel, ge henne barnet \u00e5ter! Annars kommer hon aldrig att f\u00e5 varken ro eller vila \u2013 under \u00e5terstoden av sitt liv kommer hon att ha sin f\u00f6rstf\u00f6ddes gr\u00e5t och b\u00f6ner ringande i \u00f6ronen. O Allah, detta \u00e4r en sm\u00e5sak f\u00f6r dig! Hon h\u00f6rde ljudet av h\u00e4star. Ukitajs uppretade r\u00f6st skallade p\u00e5 l\u00e5ngt h\u00e5ll: \u2013 H\u00f6rni, era dr\u00f6nare, driv p\u00e5 era h\u00e4star! Var \u00e4r satungen n\u00e5n- stans? Var \u00e4r stallpojken? Har han g\u00e5tt under jorden kanske? En rysning gick genom pojkens kropp och fortplantade sig till modern. \u2013 Var \u00e4r han? Ukitaj var redan framme vid dem. \u2013 Vad \u00e4r det d\u00e4r f\u00f6r lortig k\u00e4rring? \u00c4ven om han hade kallat henne n\u00e5gonting \u00e4nnu v\u00e4rre, fast\u00e4n hon inte kunde komma p\u00e5 n\u00e5got, skulle hon likafullt ha svalt sin stolthet. \u2013 O myrza, jag \u00e4r Tungyshs mor \u2026 H\u00e4sten tr\u00e4ngde emot henne med det uppsp\u00e4rrade gapet gri- nande rakt \u00f6ver hennes huvud och hotade att trampa ner henne, men hon r\u00f6rde sig inte ur fl\u00e4cken, beredd att med sin kropp skyd- da pojken. \u2013 Jas\u00e5, det allts\u00e5 fler \u00e4n jag som bryr sig om honom? flinade Ukitaj. \u2013 Myrza, trots allt har ocks\u00e5 boskapen en herre. Varf\u00f6r ska inte en m\u00e4nniska ha n\u00e5gon som vakar \u00f6ver henne? \u2013 S\u00e5 du beh\u00f6ver honom allts\u00e5? Har du med dig l\u00f6sensumman? \u2013 Myrza, tror du jag skulle missunna min pojke n\u00e5gonting som helst i v\u00e4rlden? Jag skulle ge allt jag har om han slapp gr\u00e5ta mera. Men jag \u00e4ger ingenting \u2026 \u2013 Inte det? Vad har vi d\u00e5 att prata om? Kom tillbaka n\u00e4r du har skaffat dig \u2026 Och du snorunge, upp i sadeln med dig, Jag har h\u00f6rt nog av k\u00e4ringsnack! \u2013 Var barmh\u00e4rtig \u2026 Skona pojken och mig \u2026 \u2013 Upp i sadeln, s\u00e4ger jag! Ukitaj var fullst\u00e4ndigt rasande. Hur kunde k\u00e4ringen tala om barmh\u00e4rtighet? \u2013 Allsm\u00e4ktige skapare, varf\u00f6r d\u00f6mer du oss att pl\u00e5gas? ropade kvinnan utom sig, hon l\u00e5g n\u00e4stan under h\u00e4stens hovar. \u2013 Klaga inte n\u00e4r karavanen ger sig iv\u00e4g \u2013 det ger otur! Ukitaj lutade sig ned ur sadeln och med sin starka hand lyfte han pojken fr\u00e5n marken och kastade upp honom p\u00e5 den lediga h\u00e4sten. \u2013 Ta tyglarna, pojk. Iv\u00e4g! \u2013 Mamma -a-a-a\u2026 \u2013 Min lilla sol!.. Pojken red bort efter hjordarna som tillh\u00f6rde fr\u00e4mmande, f\u00f6rskr\u00e4ckliga m\u00e4nniskor. P\u00e5 platsen d\u00e4r den \u00f6vergivna byn legat syntes bara en m\u00f6rk fl\u00e4ck i den vita sn\u00f6n \u2013 den \u00f6vergivna modern som l\u00e5g kvar med ansiktet mot marken, n\u00e4stan ber\u00f6vad sina sinnen. Doskeys by inr\u00e4ttade sig p\u00e5 sin nya plats. M\u00e4nniskorna reste sina jurtor, gjorde upp eld f\u00f6r att v\u00e4rma sig \u2013 frosten var inte att leka med \u2013 och b\u00f6rjade st\u00e4lla i ordning sina tillh\u00f6righeter, tr\u00f6sta gr\u00e5tande barn, men i f\u00f6rvirringen som alltid f\u00f6ljer med en flytt m\u00e4rkte ingen n\u00e4r Ukitaj f\u00f6rsvann. Alla rusade upp f\u00f6r att leta efter honom, men allt de kunde se var att h\u00e4sten var borta, och seltyget med den. Doskey red bort till h\u00e4stdrivarna. Men det visade sig att ingen hade sett honom. Bara en tandl\u00f6s gubbe kunde n\u00e4tt och j\u00e4mnt begripligt tala om att han tr\u00e4ffat myrzan f\u00f6re middagen, att mirzan gr\u00e4t, men eftersom han var r\u00e4dd f\u00f6r Ukitaj tordes han inte g\u00e5 fram och fr\u00e5ga. Doskeys hj\u00e4rta isades. Han gissade genast vart pojken hade tagit v\u00e4gen, men med vanlig m\u00e4nsklig svaghet hoppades han att det inte var s\u00e5. Nu fanns det ingen tvekan l\u00e4ngre: Ukitaj hade gett sig av till Sheralis by. Sn\u00f6stormen, som verkade ha gjort ett medvetet uppeh\u00e5ll under f\u00f6rflyttningen, b\u00f6rjade \u00e5terf\u00e5 sin styrka. Sn\u00f6dreven svepte som en r\u00e4vsvans \u00f6ver st\u00e4ppen. Vinden kom i h\u00e4ftiga stormbyar och bar natten p\u00e5 sina vingar. Doskey begrep att om stormen skulle bryta ut p\u00e5 allvar, som tidigare dagar, skulle Ukitaj aldrig ta sig fram till Sheralis by. Men h\u00e4r lurade en ny fara \u2026 Doskey visste b\u00e4ttre \u00e4n de flesta hur m\u00e5nga d\u00f6da kroppar som hittades av herdarna efter dessa sn\u00f6stormar p\u00e5 st\u00e4ppen. \u00c5tf\u00f6ljd av en grupp djigiter gick han fram till en av l\u00e4gereldarna, plockade upp en fackla fr\u00e5n marken och r\u00f6rde om i elden \u2013 b\u00e5let flammade upp och gnistorna yrde i luften, vinden plockade upp dem och spred dem \u00e5t alla h\u00e5ll och sl\u00e4ckte dem i farten. Vad skulle de g\u00f6ra, vad? var Doskeys sm\u00e4rtsamma tanke. Men det fanns ingen tid att t\u00e4nka, och ingenting att v\u00e4nta p\u00e5, utom det allra enklaste: att organisera en jakt. \u2013 Sadla h\u00e4starna, befallde han. Vi kan kanske hinna ikapp. Och han s\u00e5g sig inte ens om: han visste att hans djigiter redan hade gett sig iv\u00e4g f\u00f6r att utf\u00f6ra hans befallning. \u2013 F\u00f6rbannade \u00f6de! mumlade Doskey och k\u00e4nde en v\u00e4xande bitterhet i halsen. Han h\u00f6ll fram sina stora och en g\u00e5ng starka h\u00e4nder mot elden och m\u00e4rkte pl\u00f6tsligt att de darrade. Gud, jag har \u00e5ldrats, sade han till sig sj\u00e4lv. Du har blivit gammal och svagsint \u2026 Det \u00e4r just typiskt att s\u00e4tta ig\u00e5ng en s\u00e5dan h\u00e4r sak: mitt i vintern, i storm och kyla rycka upp kvinnor och barn fr\u00e5n deras boplatser \u2026 Vem tvingade dig att s\u00e4tta ig\u00e5ng med detta innan v\u00e5ren kommit, vem? Din egen hejdl\u00f6sa envishet! Men varf\u00f6r ska den g\u00e5 ut \u00f6ver de m\u00e4nniskor du tvingade hit f\u00f6r att lida, eller kanske d\u00f6? Vem har du lyckats \u00f6vertyga om n\u00e5gonting av detta, vem? Sherali?.. Sherali skrattar s\u00e4kert gott \u00e5t din dumhet just nu. Du f\u00e5r vad du f\u00f6rtj\u00e4nar, gamle tok! Du f\u00f6rs\u00f6kte \u00f6vertala Ukitaj att vara f\u00f6rsiktig, men sj\u00e4lv \u2026 De s\u00e4ger att modern till barnet som \u00e4r gisslan har varit h\u00e4r. I detta v\u00e4der, med ett barn p\u00e5 armen \u2026 Herregud, vad \u00e4r det som h\u00e4nder i denna v\u00e4rld!.. Bara Ukitaj kommer tillbaka. Han m\u00e5ste komma tillbaka. M\u00e5ste, m\u00e5ste, m\u00e5ste!.. Men v\u00e4nta du, Sherali! Vi kommer att \u00f6verleva, du ska aldrig se oss g\u00e5 under. Doskeys stam \u00e4r stark. Vi kommer att \u00f6verleva och v\u00e4xa oss starka. Och d\u00e5 f\u00e5r du st\u00e5 beredd! Ta dig i akt, gamle schakal. Du startade detta krig, och du kommer att drunkna i dess blod!.. Ukitaj hade r\u00e4tt. Om jag hade sagt dig rakt ut: Vi ska stanna, och antingen d\u00f6 eller segra! Och mitt folk \u2013 skulle de inte ha lyssnat? Tror du inte att de var beredda att resa sig till f\u00f6rsvar f\u00f6r det land som bebotts av v\u00e5ra f\u00e4der och farf\u00e4der? Men vi flydde som skabbiga hundar f\u00f6r tigerns rytande. Och orsaken till allt \u00e4r jag, jag! Jag b\u00e4r ensam skulden! Du har vuxit ifr\u00e5n ditt f\u00f6rst\u00e5nd, gamle man, ditt huvud g\u00f6r inte l\u00e4ngre tj\u00e4nst! \u2013 Hur \u00e4r det fatt, k\u00e4re make? Varf\u00f6r kommer du inte in i jurtan? Bajbishes r\u00f6st avbr\u00f6t hans tankar. Doskey kastade facklan, som han fortfarande h\u00f6ll i handen, p\u00e5 eldens gl\u00f6d, och s\u00e5g l\u00e5ng- samt upp. Hustruns ansikte var sorgset och avl\u00e4gset, just s\u00e5 som han hade varit van att se det efter sonens d\u00f6d. Han f\u00f6rstod att hon \u00e4nnu inte visste n\u00e5gonting om Ukitaj. Detta var \u00e5tminstone n\u00e5got att vara tacksam f\u00f6r: det skulle inte bli n\u00e5gra klagovisor! \u2013 Ingenting s\u00e4rskilt, svarade Doskey. Jag ska bara l\u00e4mna n\u00e5gra order, sen kommer jag \u2026 Bajbishe gick. Strax d\u00e4rp\u00e5 kom n\u00e5gra av hans djigiter galopperande, anf\u00f6rda av Omekej. Doskey r\u00e4knade dem automatiskt. Tio man. Det var helt tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att bilda en s\u00f6kkedja efter en vilsekommen man, och fullkomligt otillr\u00e4ckligt om de skulle bli tvingade att sl\u00e5ss med Sherali. \u2013 Omekej, b\u00f6rjade den gamle bajen med ett fast grepp om h\u00e4stens tygel medan han f\u00f6rs\u00f6kte avl\u00e4sa sinnesst\u00e4mningen i ryttarens ansikte, du \u00e4r f\u00f6rnuftigare \u00e4n de \u00f6vriga. H\u00e5ll ditt folk tillbaka och br\u00e5ka inte. Men f\u00f6rst och fr\u00e4mst, f\u00f6rs\u00f6k att hinna ikapp Ukitaj och stoppa honom. Om han inte lyssnar, bind honom!.. Lycka till p\u00e5 f\u00e4rden! De ot\u00e5ligt trampande h\u00e4starna tog ett spr\u00e5ng iv\u00e4g, och p\u00e5 n\u00e5gra \u00f6gonblick var de f\u00f6rsvunna i sn\u00f6yran. Doskey s\u00e4nkte huvudet och gick till sitt t\u00e4lt. V\u00e4gvisaren var samme tandl\u00f6se Salyk som Ukitaj hade gett order att binda Tungysh f\u00f6r en kort stund sedan. M\u00e4rket efter den unge bajens piska syntes ljusr\u00f6tt i pannan, och svullnaden t\u00e4ckte v\u00e4nstra \u00f6gat. Gammal, svag och darrh\u00e4nt var Salyk knappast till nytta i strid, men det var sv\u00e5rt att hitta en b\u00e4ttre v\u00e4gvisare. Med hj\u00e4lp av sitt v\u00e4derkorn, och tecken som endast han k\u00e4nde, ledde han mer \u00e4n en g\u00e5ng karavaner i d\u00e5ligt v\u00e4der fr\u00e5n ena \u00e4nden av den stora st\u00e4ppen till den andra. Omekej k\u00e4nde sig trygg: att r\u00e5ka vilse med Salyk var helt enkelt om\u00f6jligt. H\u00e4starna r\u00f6rde sig snabbt: de hade f\u00e5tt vila l\u00e4nge i dag, medan alla var upptagna med att st\u00e4lla i ordning sina t\u00e4lt. Men ryttarna var tr\u00f6tta och nedkylda och slumrade i sina sadlar, och Omekej tvingades hela tiden skaka liv i den ene efter den andre f\u00f6r att de inte skulle somna och trilla av h\u00e4sten. \u2013 Hall\u00e5, upp med huvudena! Titta fram\u00e5t och \u00e5t sidorna. Ukitaj kan ha r\u00e5kat vilse! ropade Omekej. \u2013 Kita ha \u2019nte \u00e5k visse, sluddrade Salyk, varmed han ville s\u00e4ga att de borde skynda p\u00e5 och f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5nga in Ukitaj innan han hunnit fram till Sherali. F\u00f6rst p\u00e5 morgonen n\u00e4sta dag hade ryttarna n\u00e5tt fram till den avkrok p\u00e5 jorden som f\u00f6r inte l\u00e4nge sedan hade kallats Doskeys by. \u2013 Halt, rast vila, fodra h\u00e4starna, befallde Omekej. Han s\u00e5g att ryttarna bokstavligen ramlade ur sadlarna, och det var l\u00e4nge sedan n\u00e5gon av dem hade skakat kl\u00e4derna fria fr\u00e5n sn\u00f6 eller borstat rimfrosten ur mustascherna, \u00f6gonfransarna och de lurviga p\u00e4lsm\u00f6ssorna. \u00c4nd\u00e5 hade de inte br\u00e5tt att lyda hans kommando. Vilsna och nedst\u00e4mda betraktade de sina \u00f6vergivna hem och f\u00e4hus. Sn\u00f6stormen hade redan farit fram h\u00e4r \u2013 v\u00e4garna var helt igensopade, n\u00e5got som fick hela platsen att verka \u00e4nnu mera \u00f6dslig. Saknaden ringde genomtr\u00e4ngande inom dem, v\u00e4rkte djupt i deras hj\u00e4rtan. Till och med h\u00e4starna frustade oroligt n\u00e4r de k\u00e4nde igen den v\u00e4lbekanta lukten fr\u00e5n stallen. De satt av under tystnad, som om de var r\u00e4dda f\u00f6r att bryta stillheten som h\u00e4rskade omkring dem. Gamle Salyk steg in i Doskeys jurta, d\u00e4r de hade best\u00e4mt sig f\u00f6r att rasta, och sn\u00f6rvlade till av r\u00f6relse och b\u00f6rjade oja sig. Ingen f\u00f6rstod n\u00e4stan n\u00e5gonting av hans sluddriga tal. Ja, ingen lyssnade \u2013 var och en av dem hade sin egen sm\u00e4rta att b\u00e4ra. N\u00e5gon gick tyst f\u00f6r att h\u00e4mta br\u00e4nsle, en annan rakade lika tyst askan ur den kalla h\u00e4rden n\u00e4r Salyk, trevande l\u00e4ngs v\u00e4ggarna som om han hade befunnit sig i en mosk\u00e9 i Mekka, tog sig in i n\u00e4sta rum. F\u00f6r ett \u00f6gonblick upph\u00f6rde den gamle mannens mumlande och i n\u00e4sta \u00f6gonblick gav han upp ett s\u00e5 fasansfullt skri att en av ryttarna tappade sin piska och n\u00e5gon skrek till helt reflexm\u00e4ssigt. Omekej knuffade undan den gamle mannen och st\u00f6rtade in i rummet och stannade f\u00f6rstenad av skr\u00e4ck. Framf\u00f6r honom p\u00e5 det nakna svarta jordgolvet l\u00e5g en d\u00f6d kvinna, endast ikl\u00e4dd ett linne. Den ene efter den andre tr\u00e4ngde in i rummet och blev st\u00e5ende som f\u00f6rlamad vid \u00e5synen av d\u00f6den. Omekej var den f\u00f6rste som kom till sans. Han gick fram till den d\u00f6da kroppen och lutade sig \u00f6ver henne f\u00f6r att studera den d\u00f6da kvinnans ansikte. Han k\u00e4nde igen henne omedelbart, och nu ville han bara kontrollera att han inte misstagit sig. Ja, det var hon \u2013 gisslans mamma. Stackars heml\u00f6sa sj\u00e4l! t\u00e4nkte Omekej. Hon hade insett att hon inte kunde ta sig hem genom sn\u00f6stormen, s\u00e5 hon stannade h\u00e4r \u2026 Men varf\u00f6r var hon n\u00e4stan naken? \u2013 Kan n\u00e5gon h\u00e4mta en filt? Vi m\u00e5ste t\u00e4cka \u00f6ver henne! Och samtidigt sk\u00f6t ett minne genom honom som en blixt: hon hade ju haft ett barn med sig! \u2013 Hon hade ett barn, sade han h\u00f6gt. Fram till detta \u00f6gonblick hade allas \u00f6gon varit riktade mot den d\u00f6da kvinnan, och ingen hade d\u00e4rf\u00f6r lagt m\u00e4rke till ett bylte som l\u00e5g i ett m\u00f6rkt h\u00f6rn. Salyk uppt\u00e4ckte det f\u00f6re de andra och gick fram och lyfte upp det lilla knytet fr\u00e5n golvet. Han h\u00f6ll det upplyft i ena handen medan han lindade upp den ena trasan efter den andra. En ytterkaftan f\u00f6ll till golvet, s\u00e5 en kl\u00e4nning \u2026 \u2013 Det var dit hennes kl\u00e4der gick! t\u00e4nkte Omekej bittert. Hon ville r\u00e4dda sitt barn. Under tiden hade den gamle mannen vecklat upp en huvudduk och bl\u00f6jor och lade sitt \u00f6ra mot knytet. \u2013 Det andas! ropade han. Det lever! Han str\u00e4ckte fram knytet till Omekej. Ja, barnet andades fortfarande, det genomskinliga ansiktet var t\u00e4ckt med skrynklig hud, bl\u00e5f\u00e4rgad av kylan. Omekej b\u00f6rjade \u00e5ter linda in det, och i det \u00f6gonblicket darrade \u00f6gonlocken svagt, och barnets matta, sjuka \u00f6gon s\u00e5g in i djigitens ansikte. De var tr\u00f6tta och likgiltiga, precis som hos en vuxen man. Pojken gr\u00e4t inte, gav inte ens ett ljud ifr\u00e5n sig, hade f\u00f6rmodligen inga krafter kvar. Ett djupt medlidande fyll- de honom, det var som om fiendens beniga hand tagit ett strupgrepp om hans hals. O Allah, f\u00f6rl\u00e5t mig syndare, men varf\u00f6r g\u00f6r du detta mot dessa m\u00e4nniskor? \u00c4r det bara till priset av n\u00e5gons d\u00f6d som detta lilla kryps liv kan frik\u00f6pas?.. O Gud! Omekej hade l\u00e4nge levt under tyngden av sin skuld och ett \u00e4ndl\u00f6st utarmande tvivel. Den dag d\u00e5 han inf\u00f6r de f\u00f6rsamlade \u00e4ldstes \u00f6gon uttalade sin l\u00f6gn och anklagade Komsha f\u00f6r mordet p\u00e5 Doskeys son hade han knappast en f\u00f6rest\u00e4llning om att han inte bara skulle f\u00e5 lida, utan \u00e4ven en dag tvingas b\u00e4ra denna m\u00e4nniskas \u00f6de p\u00e5 sina axlar. Han hade en fiende framf\u00f6r sig, en d\u00f6dsfiende, och en fiende f\u00f6rtj\u00e4nar bara straff \u2013 inget mer. Vilken solidaritet kan det bli tal om gentemot dessa r\u00f6t\u00e4gg fr\u00e5n Sheralis by, som bara t\u00e4nker p\u00e5 hur de ska pl\u00e5ga och f\u00f6r\u00f6dmjuka oss och helt enkelt f\u00f6rst\u00f6ra v\u00e5ra liv! Och d\u00e4rf\u00f6r borde hj\u00e4rtat inte hysa n\u00e5got f\u00f6rbarmande med dem. H\u00e4mnd, enbart h\u00e4mnd kan stoppa deras smutsiga planer. Och denna h\u00e4mnd \u00e4r r\u00e4ttf\u00e4rdig. Hans tvivel grundlades n\u00e4r Sherali v\u00e4grade betala sin sl\u00e4ktings skulder. Omekej avvisade dem, han spelade teater, l\u00e5tsades att ing- enting av detta angick honom. Men efter Komshas d\u00f6d \u00e5terv\u00e4nde tvivlet. Bajen hade kunnat k\u00f6pa tillbaka pojken, det var hans skyl- dighet \u2026 S\u00e5 hade de allts\u00e5 h\u00e4mnats p\u00e5 fel person? De hade d\u00f6mt en oskyldig m\u00e4nniska till lidande och d\u00f6d? Nu visste Omekej redan med s\u00e4kerhet att skulden f\u00f6r gisslans sorgliga \u00f6de vilade p\u00e5 honom, och det var d\u00e4rf\u00f6r som han reagerat s\u00e5 v\u00e5ldsamt och tagit pojken i f\u00f6rsvar mot Ukitaj. Den nyk\u00f6pta \u00e5ngern pl\u00e5gade Omekej, hans samvete fick ingen ro och han pl\u00e5gade sig sj\u00e4lv med tankar p\u00e5 hur han skulle sona sin skuld, hur han skulle f\u00e5 frid i sin sj\u00e4l. Men \u00f6dets gudinna hade, som om han inte var tillr\u00e4ckligt pl\u00e5gad, nu f\u00f6rt honom till denna plats f\u00f6r att visa honom denna olyckliga kvinnas d\u00f6d. \u00c4nnu en synd blev lagd p\u00e5 hans samvete. N\u00e4r han tog det halvd\u00f6da barnet i sina armar ins\u00e5g han med f\u00f6rf\u00e4rande klarhet att den el\u00e4ndiga, pl\u00e5gsamma och fattiga framtiden f\u00f6r Tungysh och detta barn skulle forts\u00e4tta \u00e4nda tills han gjorde n\u00e5got som skulle underl\u00e4tta deras \u00f6de. Och han m\u00e5ste g\u00f6ra n\u00e5got \u2013 annars kommer han aldrig att kunna k\u00e4nna sig som en hederlig m\u00e4nniska, en s\u00e5dan som han brukat se sig sj\u00e4lv som sedan barndomen. Musslan skulle alltid minnas att de allra \u00e4ldsta gravarna i Kabantau, dit han flyttade med Doskeys by, tillh\u00f6rde hans mamma och lillebror. Men det gick l\u00e5ng tid innan han fick veta detta. Ingen ber\u00e4ttade f\u00f6r honom vilka det var som bars ut ur byn av ryttarna, svepta i f\u00e5rskinn, och han fr\u00e5gade inte. Det enda som f\u00f6rv\u00e5nade honom var att ingen gr\u00e4t eller klagade \u00f6ver de d\u00f6da, som han hade sett att byborna brukade g\u00f6ra. Enbart Omekej och ytterligare n\u00e5gra av byborna var sorgsna och viskade till varandra och s\u00e5g p\u00e5 honom oftare \u00e4n de brukade, och med medlidande i blicken. Den k\u00f6ldskadade Ukitaj f\u00f6rdes tillbaka i s\u00e4llskap med dessa tv\u00e5 d\u00f6da. Nu visade sig myrzan knappt utanf\u00f6r jurtan \u2013 han \u00e5ter- h\u00e4mtade sig. Pojken var dock minst av allt oroad \u00f6ver honom: ju l\u00e4ngre han slapp undan Ukitaj, desto mindre stryk skulle han f\u00e5. Kort sagt gl\u00f6mde Tungysh snart alla dessa h\u00e4ndelser och kom inte att t\u00e4nka p\u00e5 dem f\u00f6rr\u00e4n en m\u00e5nad senare, d\u00e5 n\u00e5gon oavsikt- ligt f\u00f6rsade sig och ber\u00e4ttade vilka som hade blivit begravda av djigiterna n\u00e4r de kom tillbaka efter att ha hittat myrzan. Han kom fortfarande ih\u00e5g hur han barfota och barhuvad sprungit iv\u00e4g till gravarna, d\u00e4r hans mor och lillebror nu vilade, och bittert och f\u00f6rtvivlat gr\u00e5tande kastade sig p\u00e5 marken och omfamnat de l\u00e5ga jordh\u00f6garna, och hur byborna kom springande och lyfte upp honom, och n\u00e4r han lugnat sig uppt\u00e4ckte han sina s\u00f6nderrivna blodiga fingernaglar och f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 bort den hatade kalla jorden, som f\u00f6r alltid g\u00f6mde hans mor och lillebror fr\u00e5n honom. <\/p>\n
* * *<\/p>\n
M\u00e5nga \u00e5r f\u00f6rfl\u00f6t, m\u00e5nga sommarbeten hade v\u00e4xlat plats, m\u00e5nga vinterl\u00e4ger hade rests och brutits. Sherali, som skr\u00f6t med sin h\u00e4lsa och trodde sig kunna leva i tusen \u00e5r, dog knall och fall, och \u00e4ven Doskey sl\u00f6t sina \u00f6gon f\u00f6r alltid och tog aldrig h\u00e4mnd p\u00e5 sin fiende. Nu var de bortg\u00e5ngna bajernas s\u00f6ner fastl\u00e5sta i en evig strid, som om de ville kompensera f\u00f6r vad f\u00e4derna hade f\u00f6rsummat, och de gl\u00f6mde totalt att ingen av dem skulle skonas av den obevekliga d\u00f6d som drabbar allt levande. Och enbart Tungysh verkade den helt ointresserad av. Fr\u00e5n att ha varit en liten ynklig pojke v\u00e4xte han upp till en l\u00e5ng, senig djigit, stark och uth\u00e5llig. Men han var, som de sade i byn, lite vrickad, och ingen var f\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver det \u2013 konstant misshandel och gl\u00e5pord hade gjort sitt till. \u2013 F\u00e5rskalle! skrek sm\u00e5grabbarna n\u00e4r de s\u00e5g honom komma. \u2013 Hall\u00e5 d\u00e4r, f\u00e5rskalle, kom hit och hj\u00e4lp till, ropade de vuxna. Han blev inte f\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver sitt \u00f6knamn och brydde sig inte om det. Samvetsgrant utf\u00f6rde han de arbeten som tilldelades honom: gr\u00e4vde brunnar, vallade djuren, klippte f\u00e5ren, fl\u00e4tade r\u00e4nnsnaror, kn\u00e5dade kameldynga. Men ingen hade n\u00e5gonsin sett honom skratta, han skr\u00f6t aldrig om sina bedrifter, klagade inte p\u00e5 livet och f\u00f6rbannade det inte heller, flickorna v\u00e4ckte ingen lust i honom att v\u00e4nslas, retas med dem eller ens kyssas i hemlighet. Den enda gl\u00e4dje han till\u00e4t sig var att sova, och om han hade chansen och turen tyckte han om att \u00e4ta sig proppm\u00e4tt. Men \u00e4ven n\u00e4r det g\u00e4llde detta var han anspr\u00e5ksl\u00f6s: han fick ofta klara sig utan s\u00f6mn och fick f\u00f6r det mesta g\u00e5 hungrig. Det var vid s\u00e5dana tillf\u00e4llen som folket i byn b\u00f6rjade undra \u00f6ver att han i m\u00e5nader och \u00e5r kunde vandra efter boskapen p\u00e5 den vida st\u00e4ppen; helt ensam, utan m\u00e4nniskor, blev han sj\u00e4lv en del av denna st\u00e4pp, l\u00f6sgjorde sig fr\u00e5n v\u00e4rldsliga bekymmer och tankar. Det verkade inte som han bekymrades av tankar om hur l\u00e4nge han skulle leva p\u00e5 jorden, det var som med gr\u00e4set. Det var sv\u00e5rt att veta om han t\u00e4nkte p\u00e5 ett eget hem, egna barn, eller om han inte brydde sig om att vara som alla andra. Antagligen bekymrade inte detta hans sovande hj\u00e4rna. Och folk i hans omgivning som s\u00e5g honom t\u00e4nkte nog att \u00e4ven om v\u00e4rlden skulle v\u00e4ndas upp och ned s\u00e5 skulle han inte f\u00f6r\u00e4ndras. Det h\u00e4nde ibland att han bad sin myrza om lov att g\u00e5 till Kabantau f\u00f6r att bes\u00f6ka sin mammas och lillebrors gravar. Mer var det inte \u2026 Det \u00e5ret blev Tungysh trettio. Det var mitt i den oroliga f\u00f6r- v\u00e5rstiden. Gr\u00e4sen str\u00e4ckte sig mot solen, genomborrade marken med skarpa n\u00e5lvassa rotskottspilar; vaktlar och rapph\u00f6ns tr\u00e5nade i sina \u00e4ktenskapsriter, byggde omsorgsfullt sina bon n\u00e5gonstans bland klipporna eller de glesa st\u00e4ppbuskagen; l\u00e4rkan sj\u00f6ng sin rungande s\u00e5ng h\u00f6gt p\u00e5 himlen; l\u00e5ngsamma sk\u00f6ldpaddor gr\u00e4vde ned sig i marken f\u00f6r att l\u00e4gga \u00e4gg och ge liv \u00e5t sin nya avkomma. Och det var bara Tungysh som s\u00e5g sig omkring med samma likgil- tiga s\u00f6mniga \u00f6gon, utan att m\u00e4rka n\u00e5gonting och uppenbarligen utan att heller dr\u00f6mma om n\u00e5gonting s\u00e4rskilt. Den dagen vallade han en hjord h\u00e4star. Stoet r\u00f6rde sig l\u00e5ngsamt under honom, och han gungade i takt med hennes steg. H\u00f6ga, glesa moln fl\u00f6t \u00f6ver himlen och den varma v\u00e5rsolen s\u00e4nde fler och fler str\u00f6mmar av v\u00e4rme till jorden, och kanske var det d\u00e4rf\u00f6r kroppen \u00f6verrumplades av en pl\u00f6tslig matthet. Flocken r\u00f6rde sig l\u00e5ngsamt, och det unga stoet f\u00f6ljde den makligt. Det fanns ingen anledning till oro. Tungysh slumrade om\u00e4rkligt till. Han v\u00e4cktes av ett avl\u00e4gset rop. R\u00f6sten kom som med vinden. \u2013 Tungy-ysh! Tungy-ysh! Och med ens var d\u00e5sigheten som bortbl\u00e5st. Han satt pl\u00f6tsligt rak i sadeln och s\u00e5g sig omkring. Han s\u00e5g ingen. H\u00e4r fanns bara vinden som prasslade i fjol\u00e5rsgr\u00e4sets matta stj\u00e4lkar, h\u00e4starna frus- tade. Gud vet vad han skulle tro. Han for lojt med blicken \u00f6ver flocken, satte sig bekv\u00e4mt tillr\u00e4tta i sadeln, \u00f6gonlocken k\u00e4ndes \u00e5ter tunga och b\u00f6rjade falla ihop. Det gick en stund. Det tycktes som om han \u00e4nnu inte hade hunnit slumra till n\u00e4r den avl\u00e4gsna r\u00f6sten klingade i \u00f6ronen igen. R\u00f6sten kom till honom p\u00e5 avst\u00e5nd som ett d\u00e4mpat eko: \u2013 K\u00e4nner du inte igen mig, Tungysh?.. Inte igen?.. Inte igen?.. Det l\u00e4t s\u00e5 v\u00e4lbekant att Tungysh fl\u00f6g upp i sadeln; det var hans mors r\u00f6st! Mamma, kallar du p\u00e5 mig?.. Hj\u00e4rtat slog som en li- ten men ljudande klocka, slog desperat, och Tungysh kunde h\u00f6ra klangen. Hon kallar p\u00e5 mig! Hon kallar! Har det h\u00e4nt n\u00e5got?.. H\u00e4nt \u2026 h\u00e4nt \u2026 h\u00e4nt \u2026 ekade det i hans hj\u00e4rna. Jag har inte bes\u00f6kt hennes grav p\u00e5 l\u00e4nge! Det \u00e4r anden som kallar mig. F\u00f6r ett \u00f6gonblick v\u00e4nde han sig oroligt i sadeln, s\u00e5g sig os\u00e4kert omkring och undrade tydligen vad han skulle g\u00f6ra \u2013 stoet dansade runt i upphetsningen och sparkade upp damm med hovarna. \u2013 Jag kommer, mamma, jag kommer! ropade han. Och med ett slag av piskan fick han fart p\u00e5 stoet och sk\u00f6t iv\u00e4g i riktning mot Kabantau. Han dr\u00f6jde vid gravarna \u00e4nda tills solen b\u00f6rjat dala, pratade med sin mamma och sin yngre bror och f\u00f6rs\u00e4krade dem att han skulle komma oftare nu, bara de inte skulle vara arga p\u00e5 honom \u2026 Men n\u00e4r han \u00e5terv\u00e4nde till betesmarken hittade han inte hjorden d\u00e4r han l\u00e4mnat den. \u00c4nda tills det b\u00f6rjade skymma red Tungysh fram och tillbaka \u00f6ver st\u00e4ppen och letade efter sina f\u00f6rsvunna h\u00e4star. En enda tan- ke trummade i hans huvud och slog som en f\u00e5gel som f\u00e5ngats i en snara: Han sl\u00e5r ihj\u00e4l mig! Husbond kommer att sl\u00e5 ihj\u00e4l mig! Redan uppgiven om sina m\u00f6jligheter att \u00e5terfinna hjorden l\u00e5g han l\u00e4nge p\u00e5 den kalla marken, sparkade och bultade p\u00e5 den med knytn\u00e4varna, som om allting var dess fel. Skr\u00e4cken vandrade runt inom honom som en h\u00e4st i ett vattenhjul, kl\u00e4mde och r\u00e5dbr\u00e5kade hans in\u00e4lvor, rev och slet i hans hj\u00e4rta. F\u00f6rst i skymningen k\u00e4nde sig Tungysh pl\u00f6tsligt l\u00e4ttad. N\u00e5gonting klickade till i hans huvud, st\u00e4ngdes ned, och han fick pl\u00f6tsligt den galna id\u00e9n att ingenting s\u00e4rskilt hade h\u00e4nt. T\u00e4nka sig, bara n\u00e5gra h\u00e4star! Ukitaj har ju m\u00e4ngder av dem! Tungysh fnissade f\u00f6rsm\u00e4dligt och \u00f6gonen blinkade med en elak illvillig gl\u00f6d, och ett flin fr\u00f6s fast p\u00e5 hans breda l\u00e4ppar. Han kom flygande in i byn och l\u00e4t m\u00e4rren str\u00e4cka ut i full fart. L\u00f6ddret fl\u00f6g om henne i klumpar, och hon sn\u00f6rvlade och snubblade av tr\u00f6tthet. Kvinnorna for vettskr\u00e4mda \u00e5t alla h\u00e5ll, skrek h\u00f6gt och slet med sig barnen och g\u00f6mde sig i sina jurtor. En ryslig uppenbarelse var nu byns h\u00e4stsk\u00f6tare, som skrattade f\u00f6r full hals och piskade sin h\u00e4st. Vansinnet lyste ur hans uppsp\u00e4rrade \u00f6gon, ett stelnat flin vanst\u00e4llde hans ansikte och f\u00f6rst\u00e4rkte det rovdjursaktiga draget hos den grinande munnen. Han drev fram stoet \u00e4nda till Ukitajs jurta, hoppade ned p\u00e5 marken, och med svajande steg och f\u00e5nigt blinkande och grimaserande n\u00e4rmade han sig myrzans tj\u00e4nstefolk. Under h\u00f6gljudda skrik spreds kvinnorna \u00e5t alla h\u00e5ll helt skr\u00e4ckslagna av denna f\u00f6rf\u00e4rande skepnad. Galningen stannade vid tr\u00f6skeln. \u2013 Kalla hit husbonden, tj\u00f6t han. Ukitaj h\u00f6rde den egendomliga uppst\u00e5ndelsen och ropen och kom hastigt utspringande. \u2013 Var kommer du ifr\u00e5n, din galning? Var \u00e4r h\u00e4starna? Tungysh blinkade finurligt \u00e5t honom med en listig glimt i \u00f6gat och pekade fnittrande p\u00e5 ett skjul i n\u00e4rheten. \u2013 I stallet. D\u00e4rborta i h\u00f6rnet. Jag k\u00f6rde dem dit. Allihop. Varenda en. \u2013 \u00c4r du galen? H\u00e4starna m\u00e5ste g\u00e5 p\u00e5 bete, varf\u00f6r \u00e4r de i stallet? Tungysh log pl\u00f6tsligt ett giftigt leende och blinkade finurligt. \u00c4ntligen begrep Ukitaj. I n\u00e5gra sekunder stirrade han p\u00e5 galningen i skr\u00e4ck, s\u00e5 fick han fart och rusade till stallet och strax d\u00e4rp\u00e5 l\u00f6d hans kommandon: \u2013 Bind honom! Bind den idioten! Starka armar grep galningen och kastade honom till marken och ett starkt rep slogs runt benen, armarna och axlarna. \u2013 Var \u00e4r h\u00e4starna, din galning? En del av hjorden saknas \u2026 Var har du gjort av dem? Svara! \u2013 Jag har \u00e4tit upp dem, skrockade galningen som rullade runt p\u00e5 marken. Piskan fl\u00f6g visslande och klatschande \u00f6ver Tungysh, som f\u00f6rs\u00f6kte slita s\u00f6nder repen med t\u00e4nderna. Men det var inte rop av sm\u00e4rta som steg ur halsen, det var rasande vansinne. Han k\u00e4mpade och spj\u00e4rnade emot, f\u00f6rs\u00f6kte kasta av sig sina fj\u00e4ttrar och morrade som ett djur, dovt och hotfullt \u2026 Det blev snart k\u00e4nt att hjorden blivit stulen n\u00e5gonstans p\u00e5 st\u00e4ppen av h\u00e4sttjuvar fr\u00e5n Sheralis by. De letade i tre dagar och hela tiden l\u00e5g h\u00e4stdrivaren bunden, kvarl\u00e4mnad i en \u00f6vergiven jurta. Det h\u00e5rda repet, som varit indr\u00e4nkt i vatten, hade sedan l\u00e4nge torkat och skar obarmh\u00e4rtigt in i k\u00f6ttet. Tungyshs kropp var d\u00f6d: han kunde inte r\u00f6ra vare sig hand eller fot. Ingen hade tittat till honom p\u00e5 tre dagar \u2013 inte en droppe vatten hade kommit \u00f6ver hans l\u00e4ppar. Men trots detta l\u00e4mnade galenskapen honom gradvis. Han hade f\u00f6ga minne av vad han gjort eller sagt n\u00e4r han \u00e5terv\u00e4nde till byn. Han visste bara att h\u00e4starna saknades. Och han visste ocks\u00e5 att n\u00e5gonting hemskt och o\u00e5terkalleligt v\u00e4ntade ho- nom f\u00f6r detta. Osammanh\u00e4ngande, fragmentariska tankar kom och gick i hans sinne: Jag \u00e4r bunden \u2026 s\u00e4kert kommer de att sl\u00e5 mig \u2026 \u00c5h, vad det v\u00e4rker i hela kroppen! \u00c5h \u2026 L\u00e5t dem sl\u00e5 dig, det \u00e4r bra \u2026 Jag \u00e4r t\u00f6rstig \u2026 Varf\u00f6r ger de mig inte att dricka? Vatten!.. Det tycktes honom som att han skrek, men i verkligheten kom blott en hes, knappt h\u00f6rbar viskning och ett knappt m\u00e4rkbart st\u00f6n som ett v\u00e4sande ur hans uttorkade hals. F\u00f6rst p\u00e5 kv\u00e4llen den tredje dagen h\u00f6rde Tungysh ett prasslande ljud n\u00e4ra jurtan. Medvetandet hade redan \u00e5terv\u00e4nt fullst\u00e4ndigt och han f\u00f6rnam nu bara ett avl\u00e4gset ringande i huvudet och kroppen var svag av hunger och t\u00f6rst, och han kunde fortfarande n\u00e4tt och j\u00e4mnt r\u00f6ra sig. Prasslet \u00e5terkom och i n\u00e4sta \u00f6gonblick veks en flik av t\u00e4ltduken \u00e5t sidan och ett svagt, svagt nattljus tr\u00e4ngde in. \u2013 Lever du? viskade en r\u00f6st. Genom att vrida sig som en mask och ta hj\u00e4lp av f\u00f6tterna, lyckades Tungysh krypa fram till h\u00e5let och urskilde den tandl\u00f6se Salyk. Den gamle mannen r\u00e4ckte honom en sk\u00e5l med vatten, och Tungysh doppade sitt ansikte i det och b\u00f6rjade sv\u00e4lja girigt. \u2013 Jag har k\u00f6tt med mig, fortsatte den gamle mannen och str\u00e4ckte fram tv\u00e5 bitar kokt f\u00e5rk\u00f6tt genom \u00f6ppningen i jurtan. I n\u00e4sta \u00f6gonblick f\u00f6ll t\u00e4ltduken igen och Salyk f\u00f6rsvann. Efter n\u00e5gra pl\u00e5gsamma sekunder knarrade det i d\u00f6rren och n\u00e5gon kom med hastiga steg in i jurtan. \u2013 Tungysh! H\u00f6r du, Tungysh?\u2026 Var \u00e4r du? fr\u00e5gade nykom- lingen tyst. \u2013 H\u00e4r. Vem \u00e4r du? \u2013 Det \u00e4r jag, Omekej. \u2013 \u00c4r h\u00e4starna funna? \u2013 Herregud! Strunta i dem. De kan dra \u00e5t helvete! Ukitaj t\u00e4nker binda dig efter en h\u00e4st i morgon. \u2013 Binda\u2026? T\u00e4nker han d\u00f6da mig?.. Tungysh visste inte mycket h\u00e4r i v\u00e4rlden. Men det h\u00e4r straffet k\u00e4nde han v\u00e4l till. Han hade sj\u00e4lv upplevt det f\u00f6rra vintern. Den g\u00e5ngen hade fjorton h\u00e4star f\u00f6rsvunnit fr\u00e5n flocken. Senare fann man dem d\u00f6da. Och den g\u00e5ngen hade Ukitaj l\u00e5tit binda honom vid svansen p\u00e5 en h\u00e4st. Tungysh \u00f6verlevde enbart tack vare sn\u00f6n \u2013 det hade sn\u00f6at ordentligt vid den tiden. Men han l\u00e5g medvetsl\u00f6s i tre veckor. Och nu, vad kommer det att finnas kvar av honom nu n\u00e4r han ska sl\u00e4pas runt byn? \u2013 R\u00e4dda mig, r\u00e4dda mig, Omekej! \u2013 Tyst! R\u00f6r dig inte. Omekej drog fram en kniv och skar upp repet p\u00e5 flera st\u00e4llen. \u2013 Ge dig iv\u00e4g. \u2013 Vart? \u2013 Dit n\u00e4san pekar, f\u00e5rskalle. \u2013 Och om de f\u00e5ngar mig? De kommer att sl\u00e5 ihj\u00e4l mig \u2026 \u2013 \u00c4r du inte vaken \u00e4n? Du kommer att bli fastbunden vid svansen p\u00e5 en h\u00e4st i morgon!.. F\u00f6rst\u00e5r du? Det \u00e4r en s\u00e4ker d\u00f6d!.. Ge dig iv\u00e4g. G\u00e5, s\u00e4ger jag. Och m\u00e5 Allah hj\u00e4lpa dig p\u00e5 v\u00e4gen. F\u00f6rsvinn!.. Omekej hj\u00e4lpte honom ut ur t\u00e4ltet. Tungysh var som i en dimma: huvudet snurrade, benen ville inte b\u00e4ra honom. Han stod vacklande och fl\u00e4mtade. S\u00e5 tog han l\u00e5ngsamt ett steg och tittade upp p\u00e5 Omekej. \u2013 Han d\u00f6dar dig, Omekej \u2026 Han tar reda p\u00e5 allt och d\u00f6dar dig. \u2013 Det \u00e4r inte ditt bekymmer. R\u00e4dda dig och fly! s\u00e4ger jag. Om vi \u00f6verlever kommer vi att m\u00f6tas. Om inte, s\u00e5 kommer jag att t\u00e4nka p\u00e5 dig l\u00e5ngt bortifr\u00e5n och \u00f6nska dig lycka. G\u00e5. Vid de sista orden darrade Omekejs r\u00f6st, och Tungysh fick f\u00f6r sig att han snyftade. L\u00e5ngsamt, l\u00e5ngsamt, med f\u00f6tterna sl\u00e4pande efter sig och meningsl\u00f6st utbredda armar, som om han s\u00f6kte efter st\u00f6d, flydde Tungysh bort. Den svarta, stj\u00e4rnl\u00f6sa natten hade v\u00e4lvt sig \u00f6ver st\u00e4ppen och m\u00f6rkret hade snart uppslukat honom. <\/p>\n
* * *<\/p>\n
Bakom sig i den m\u00f6rka jurtan, tillsammans med det svarta genomskurna repet, l\u00e4mnade han tjugo \u00e5r av slaveri. Men just nu t\u00e4nkte Tungysh inte p\u00e5 friheten, gladde sig inte \u00f6ver att han \u00e4nt- ligen kastat av sig det monstru\u00f6sa oket som pantf\u00e5nge. Han hade blivit van vid det f\u00f6r l\u00e4nge sedan, och nu var han r\u00e4dd f\u00f6r vad som dolde sig bortom m\u00f6rkret. Hur skulle det bli n\u00e4sta morgon? Hur l\u00e5ngt skulle hans f\u00f6rsvagade ben orka b\u00e4ra honom? Och till vilken nytta?.. En dag, tv\u00e5, eller tre, eller kanske bara en enda natt? Han kom inte ih\u00e5g hur l\u00e4nge han hade vandrat planl\u00f6st \u00f6ver st\u00e4ppen. Han kom inte ih\u00e5g n\u00e4r hans kropp till sist f\u00f6rlorade alla krafter och han f\u00f6ll rakl\u00e5ng p\u00e5 den kalla fr\u00e4mmande jorden och inte ens f\u00f6rs\u00f6kte ta sig upp igen. Trots allt \u00e5terv\u00e4nde medvetandet till honom. S\u00e5 h\u00e4r skulle det tydligen p\u00e5g\u00e5, \u00e4nda tills hans sista timma slog. Han vaknade vid att en hes r\u00f6st nynnade en l\u00e5ng, entonig och melankolisk melodi \u00f6ver hans huvud. Fortfarande of\u00f6rm\u00f6gen att skilja mellan gl\u00f6mska och verklighet l\u00e5g han kvar en stund och f\u00f6rs\u00f6kte avg\u00f6ra var han var och vad som var fel med honom. Men ingetdera lyckades honom. Han k\u00e4nde bara en kyla i varje cell i kroppen. Och r\u00f6sten ovanf\u00f6r hans huvud, lika klagande och vemodig, hade nu blivitlite tydligare. Tungysh \u00f6ppnade med sv\u00e5righet sina o\u00e4ndligt tunga \u00f6gonlock och s\u00e5g rakt upp i den djupa, klarbl\u00e5 himlen och solen, som frusit i zenit. En avl\u00e4gsen tanke som kom fr\u00e5n djupet av hans minne fyllde hj\u00e4rnan med sm\u00e4rta: H\u00e4starna, var \u00e4r h\u00e4starna? Sedan var den borta. \u2013 Hur kom du hit, din stackare? fr\u00e5gade r\u00f6sten. Tungysh vred p\u00e5 huvudet och genom diset som skymde hans blick urskilde han en gammal kvinna med en brokig p\u00e5se kastad \u00f6ver axeln. S\u00e4kert i en hel evighet vandrade han \u00f6ver henne med likgiltiga \u00f6gon, tills han \u00e4ntligen s\u00e5g den torra, m\u00f6rkbruna huden i det rynkiga ansiktet, de magra armarna som var t\u00e4ckta med utslag och trasorna som skylde den tunna kroppen. Och pl\u00f6tsligt darrade hans l\u00e4ppar, och han lutade sig mot kvinnan med hela sin svaga varelse. \u2013 Mor, st\u00f6nade han tyst och milt. Har du kommit till mig, mor? Ett sorgset leende spred sig genom f\u00e5rorna kring kvinnans \u00f6gon och lade sig som en svag skugga \u00f6ver de bleka l\u00e4pparna. \u2013 Jag \u00e4r ingen mor \u00e5t dig, du olycklige. Jag \u00e4r en duana, en tiggerska och Allahs tj\u00e4narinna. Jag har suttit h\u00e4r bredvid dig l\u00e4nge. Jag t\u00e4nkte att du var en heml\u00f6s person som var p\u00e5 v\u00e4g att d\u00f6, och jag best\u00e4mde mig f\u00f6r att l\u00e4sa en avskedsb\u00f6n. Fast det \u00e4r f\u00f6r tidigt f\u00f6r dig att t\u00e4nka p\u00e5 begravning. Ta h\u00e4r lite vatten, dina l\u00e4ppar \u00e4r spruckna. N\u00e4r hon l\u00e5tit honom dricka sig ot\u00f6rstig, fr\u00e5gade hon: \u2013 Vart \u00e4r du p\u00e5 v\u00e4g, min k\u00e4re? \u2013 Dit n\u00e4san pekar. \u2013 Inte s\u00e5 l\u00e5ng v\u00e4g d\u00e5. Den gamla kvinnan sm\u00e5log igen. \u2013 N\u00e5gra sl\u00e4ktingar? \u2013 Allah \u00e4r en, och jag \u00e4r en. \u2013 Hur l\u00e4nge har du legat h\u00e4r? Men utan att v\u00e4nta p\u00e5 svar svarade hon sj\u00e4lv: \u2013 Ganska l\u00e4nge, tycks det. Du fryser s\u00e5 du skakar \u2013 du \u00e4r genomfrusen. Tag av dina trasor och byt kl\u00e4der. Hon letade i sin v\u00e4ska och drog fram en upps\u00e4ttning slitna, men \u00e4nnu dugliga manskl\u00e4der och r\u00e4ckte till Tungysh. \u2013 Lev l\u00e4nge, mor \u2026 \u2013 Varf\u00f6r ska jag leva l\u00e4nge? S\u00e4g hellre: m\u00e5 sj\u00e4len din vila. \u2013 M\u00e5 sj\u00e4len din vila. Han drog sig undan till ett buskage och h\u00f6ll p\u00e5 l\u00e4nge med att byta kl\u00e4der, och hela tiden satt den gamla kvinnan med ansiktet bortv\u00e4nt och st\u00f6dde sig p\u00e5 sin blankpolerade vita k\u00e4pp. \u2013 Hur gammal \u00e4r du? fr\u00e5gade hon n\u00e4r Tungysh m\u00f6dosamt kom g\u00e5ende tillbaka p\u00e5 sina svaga, v\u00e4rkande ben. \u2013 Trettio. \u2013 Tolv \u00e5r yngre \u00e4n jag, och vill tro sig vara son, kallar mig f\u00f6r mamma \u2026 \u2013 Det kan inte vara sant! Tungysh stirrade f\u00f6rv\u00e5nad. Hur skul- le han kunna tro att denna kr\u00f6kta, vissnade gamla kvinna bara var fyrtiotv\u00e5 \u00e5r gammal? \u2013 Se p\u00e5 dig sj\u00e4lv. Du liknar en gammal gubbe, enda skillnaden \u00e4r att h\u00e5ret \u00e4r svart. Det var inga s\u00f6tebr\u00f6dsdagar som f\u00f6rde dig hit. Vad glor du f\u00f6r \u2013 har jag inte r\u00e4tt? Och vad finns det f\u00f6r n\u00e5got att gissa? Allting syns p\u00e5 l\u00e5ngt h\u00e5ll. Ber\u00e4tta nu vad du flyr ifr\u00e5n \u2026 Och f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i sitt liv, utan att d\u00f6lja n\u00e5gonting och utan att blygas f\u00f6r t\u00e5rarna som l\u00e5ngsamt rann utf\u00f6r hans insjunkna kinder, ber\u00e4ttade han om sina pr\u00f6vningar. Han ber\u00e4ttade om en f\u00f6rtrampad barndom, om misshandel och f\u00f6r\u00f6dmjukelser, om ett liv i hunger, och f\u00f6rst nu kom han ih\u00e5g, b\u00f6rjade f\u00f6rst\u00e5 vilket hemskt liv som hade drabbat honom, och att han aldrig riktigt t\u00e4nkt p\u00e5 varf\u00f6r det blev s\u00e5 h\u00e4r. Och f\u00f6rst nu, n\u00e4r han ber\u00e4ttade om allt detta f\u00f6r denna bittra tiggerska, blev han medveten om fasan i ett s\u00e5dant liv, tomheten, och ryste ofrivilligt, som om det inte varit hans eget liv, utan n\u00e5got som drabbat en person som var honom k\u00e4r och som han till varje pris m\u00e5ste \u00f6mma f\u00f6r. \u2013 Mor, har du ett eget hem? \u2013 Ja, sade duanan fr\u00e5nvarande, som om hon t\u00e4nkte p\u00e5 n\u00e5got annat. Jag \u00e5terv\u00e4nder dit. Jag vandrar runt p\u00e5 dessa platser, och n\u00e4r vintern nalkas v\u00e4nder jag hem\u00e5t \u2026 Min man \u00e4r f\u00f6rlamad. Han var ocks\u00e5 tiggare, och vi brukade vandra tillsammans, men nu \u00e4r det illa med benen \u2013 de vill inte r\u00f6ra sig. Han sitter hemma. Jag vet inte ens om han lever, f\u00f6r han har ingen annan \u00e4n mig. Jag l\u00e4mnade honom i grannarnas v\u00e5rd. Men om jag s\u00e4tter mig ner vid hans sida s\u00e5 sv\u00e4lter vi \u2026 P\u00e5 den tiden n\u00e4r han kunde g\u00e5 levde vi furstligt. Han brukade ibland st\u00e4mma upp vid n\u00e5gons d\u00f6rr s\u00e5 ljudligt, ak du-a-a-ana-a-a, s\u00e5 folk kom springande fr\u00e5n fem eller sex hus p\u00e5 en g\u00e5ng, och naturligtvis l\u00e4mnade de allmosor. Han hade tur. Allt som jag kan skrapa ihop \u00e4r phuu! \u2013 hon bl\u00e5ste p\u00e5 sin tomma handflata \u2013 j\u00e4mf\u00f6rt med hans dagsverken \u2026 Du darrar, din olycka. Svep om dig b\u00e4ttre. Tiggerskan drog fram en gammal kaftan ur axelv\u00e4skan och gav till Tungysh. \u2013 M\u00e5 sj\u00e4len din vila. Hade det inte varit f\u00f6r dig skulle jag inte ha vaknat, din r\u00f6st bragte mig till mina sinnen \u2026 \u2013 Det st\u00e4mmer, Allah skickade mig hit. \u2013 Vad ska du g\u00f6ra? fr\u00e5gade hon. \u2013 Vem vet? suckade Tungysh. \u2013 Ska du forts\u00e4tta slita \u00e5t folk igen? \u2013 Jag \u00e4r beredd p\u00e5 vad som helst. \u2013 L\u00e5t det vara. Ur askan och in i elden. Vad \u00e4r det som driver dig fr\u00e5n en piska till en annan? Kom hellre med mig. \u2013 Tigga? \u2013 Vad \u00e4r du r\u00e4dd f\u00f6r? Om du vill veta \u2013 den v\u00e4gen visade Skaparen sj\u00e4lv f\u00f6r m\u00e4nniskan. Han v\u00e4lsignade det h\u00e4r hantverket \u2026 Jag ska l\u00e4ra dig allt, och om en m\u00e5nad kommer du att g\u00e5 runt i byarna sj\u00e4lv. Tungysh satt tyst ett tag. Hans blick var f\u00e4st p\u00e5 en ung saxaulbuske. Den l\u00e4tta st\u00e4ppvinden b\u00f6jde den och b\u00f6jde den till marken och pr\u00f6vade med gl\u00e4dje sin styrka. M\u00e5 det bli vad det blir, t\u00e4nkte Tungysh. Kanske den h\u00e4r v\u00e4gen kommer att ge honom en droppe gl\u00e4dje. Och han sm\u00e5log \u00e5t sina egna tankar. <\/p>\n
* * *<\/p>\n
S\u00e5 tog han allts\u00e5 upp en syssla som han tidigare hade sk\u00e4mts att ens t\u00e4nka p\u00e5 \u2013 och blev en duana. Samma dag som han tr\u00e4ffade tiggerskan blev han sjuk, och hon f\u00f6rde honom till n\u00e4rmaste by. I tv\u00e5 dagar l\u00e5g Tungysh med h\u00f6g feber hos en \u00e4nka med m\u00e5nga barn, d\u00e4r de hade f\u00e5tt stanna. P\u00e5 tredje dagen k\u00e4nde han sig b\u00e4ttre. \u00c4nkans barn var till en b\u00f6rjan skygga f\u00f6r tiggarna, men den gamla kvinnans r\u00e4nsel, som var fylld av osyrade kakor, russin, n\u00f6tter och annat gott, hade sin verkan snabbare \u00e4n n\u00e5gra ord: snart blev de s\u00e5 vana att de sj\u00e4lva letade i r\u00e4nseln utan att fr\u00e5ga \u2013 de hemska tiggarna blev p\u00e5 n\u00e5gra dagar vanliga och till och med sn\u00e4lla m\u00e4nniskor. P\u00e5 kv\u00e4llen innan hon gav sig av, n\u00e4r den gamla kvinnan hade f\u00f6rs\u00e4krat sig om att sjukdomen hade sl\u00e4ppt sitt grepp om Tungysh och han kunde resa sig fr\u00e5n sitt l\u00e4ger, bytte hon till sig ett stycke brokigt alashatyg fr\u00e5n kvinnan f\u00f6r tv\u00e5 pund mj\u00f6l och ett halvt pund socker, och gjorde en axelv\u00e4ska \u00e5t sin f\u00f6ljeslagare. I morgon skulle han sl\u00e4nga den \u00f6ver skuldran och bli en \u00e4kta vand- rande tiggare. M\u00e5nga \u00e5r tidigare hade en tio\u00e5rig pojke blivit sp\u00e5dd att studera f\u00f6r en mulla och f\u00e5 l\u00e4ra sig alla vetenskaper, och sj\u00e4lv bli en l\u00e4rd mulla. Trettio \u00e5r gammal skulle han i st\u00e4llet h\u00e4nga en tiggarr\u00e4nsel \u00f6ver axeln, ta en stav i handen och g\u00e5 ut p\u00e5 v\u00e4garna f\u00f6r att tigga allmosor. \u2013 En tiggares hj\u00e4rta m\u00e5ste bl\u00f6da om han g\u00e5r f\u00f6rbi ett endaste hus, l\u00e4rde den gamla kvinnan honom. Och Tungysh vandrade v\u00e4gen fram, drev hundarna till ursinne i varenda by, stannade vid varje tr\u00f6skel, sj\u00f6ng sitt monotona ak duana-a och allt som b\u00f6nderna stack \u00e5t honom lade han i sin p\u00e5se. Pengar, br\u00f6d, surmj\u00f6lk, kl\u00e4der \u2013 allting hamnade i hans brokiga v\u00e4ska. Han \u00e5t en del av maten sj\u00e4lv, f\u00f6rdelade resten till \u00e4nkor och f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6sa barn, s\u00e5lde mer eller mindre dugliga kl\u00e4der i basarerna och stoppade pengarna i en n\u00e4sduk som luktade smuts och svett, som han kn\u00f6t ihop till en knut och lade l\u00e4ngst ned i sin axelv\u00e4ska. P\u00e5 n\u00e5gra f\u00e5 dagar hade han samlat ihop s\u00e5 mycket att det hade r\u00e4ckt till att f\u00f6da en hel familj under hela den kalla vintern. Men Tungysh, \u00e5t vem och till vad samlade han och sparade sina allmosor? I skaparens namn och f\u00f6r sin egen ficka? T\u00e4nkte han \u00f6ver huvud taget p\u00e5 vad han skulle anv\u00e4nda pengarna till? K\u00e4nde han kanske i djupet av sin sj\u00e4l skam f\u00f6r sitt nya yrke, och helt enkelt intalade sig sj\u00e4lv att han inte hade n\u00e5gon r\u00e4tt att f\u00f6rfoga \u00f6ver pengarna? Mindes han kanske inte vad det hade kostat hans far att arbeta ihop till en bit br\u00f6d? Vilka valkar i n\u00e4varna, hur mycket svett och m\u00f6da? Hur han fick frysa om vintern och br\u00e4nnas av sommarhettan enbart f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6rja hustru och barn! Och Tungysh sj\u00e4lv? K\u00e4nde han inte till priset p\u00e5 en bit br\u00f6d fr\u00e5n sin barndom? Och \u00e4ven om br\u00f6det var bittert i munnen, m\u00e5ste det likv\u00e4l f\u00f6rtj\u00e4nas genom h\u00e5rt arbete. Och nu g\u00e5r han fr\u00e5n aul till aul, och vid varje tr\u00f6skel l\u00e4ser han besv\u00e4rjelser, obegripliga f\u00f6r honom sj\u00e4lv, ur tiggarnas s\u00e5ng, och den gamla tiggerskan vid hans sida r\u00e4ttar honom st\u00e4ndigt, hamrar in meningsl\u00f6sa ord i huvudet p\u00e5 honom. Den ena byn f\u00f6ljs av n\u00e4sta, den h\u00e5rda v\u00e4gen leder l\u00e4ngre och l\u00e4ngre, och det verkar som om det aldrig blir n\u00e5gon \u00e4nde. Kan det vara s\u00e5 h\u00e4r hans hela liv kommer att f\u00f6rflyta, bland sk\u00e4llande hundar och gl\u00e5pord fr\u00e5n elaka sm\u00e5ungar? Var det verkligen hans \u00f6de att st\u00e5 med framstr\u00e4ckt hand vid varje hus, att knacka p\u00e5 alla d\u00f6rrar tidigt p\u00e5 morgonen, och p\u00e5 kv\u00e4llen tigga hus\u00e4garna om skydd f\u00f6r natten, att f\u00f6r\u00f6dmjuka sig sj\u00e4lv inf\u00f6r f\u00f6rsta b\u00e4sta m\u00f6tande? Eller kommer han n\u00e5gon g\u00e5ng att hitta ett riktigt arbete som g\u00f6r att hans liv till sist blir meningsfullt? Hur skulle han veta? Tungysh t\u00e4nkte inte p\u00e5 detta. N\u00e5gonting hittills ok\u00e4nt hade tagit makten \u00f6ver hans liv. Han f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6rst\u00e5 vad detta kunde vara och k\u00e4nde bara att n\u00e5got hade f\u00f6r\u00e4ndrats, n\u00e5got hade vaknat inom honom, n\u00e5got hade f\u00f6rskjutits fr\u00e5n ett d\u00f6dl\u00e4ge, som om han hade blivit \u00e5terf\u00f6dd. Och \u00e4ven om dessa k\u00e4nslor tycktes mots\u00e4ga allt som han dittills bevittnat visste Tungysh redan s\u00e4kert: ja, n\u00e5got h\u00e5ller p\u00e5 att f\u00f6r\u00e4ndras, n\u00e5gonting f\u00f6r\u00e4ndras, och det v\u00e4ldigt tv\u00e4rt. De f\u00f6rsta dagarna av hans nya liv var f\u00f6rbi. Han m\u00e4rkte inte sj\u00e4lv hur han l\u00e5ngsamt b\u00f6rjade v\u00e4nja sig vid denna syssla, som alldeles nyligen hade f\u00f6refallit s\u00e5 fr\u00e5nst\u00f6tande. Han hade redan l\u00e4rt sig att uttala orden tydligt, \u00e4ven om den gamla kvinnan fortfaran- de anm\u00e4rkte p\u00e5 den unge djigiten vid varje steg och fortfarande var missbel\u00e5ten med honom. \u2013 Du m\u00e5ste l\u00e4ra dig, sade hon. Jag l\u00e4mnar dig snart. Din r\u00f6st l\u00e5ter som om den kom fr\u00e5n underjorden. Slappna av, var inte blyg, prata l\u00e4ttare, friare. Folk k\u00e4nner att du \u00e4r os\u00e4ker, och d\u00e5 ger de mindre \u2026 Vi tar det en g\u00e5ng till!.. Och hon satte ig\u00e5ng i en enda l\u00e5ng utandning: \u2013 Ak duu-se ak duana, e-alla, inte \u00e5ngra det goda, n\u00e4r du n\u00e5r m\u00e5let f\u00f6r v\u00e4gen, till huset, ramla inte n\u00e4r p\u00e5sen \u00e4r fylld \u2013 l\u00e5t ing- en-ting ramla u-ut e-alla, g\u00f6r r\u00e4tt f\u00f6r dina ljusa f\u00f6rhoppninga-a-ar, du ska inte svika de ljusa f\u00f6r-hopp-ning-arna hos musel-mane-e- en\u2026 Tungysh sj\u00f6ng tillsammans med henne. Och hon lyssnade gil- lande: \u2013 Det \u00e4r b\u00e4ttre nu. Du ska bara g\u00e5 h\u00f6gre upp, h\u00f6gre och \u2013 sorgligare. Spara inte r\u00f6sten, t\u00e4nj ut den \u2026 \u2013 Spa-a-ra inte p\u00e5 n\u00e5-h\u00e5-h\u00e5\u00e5den \u2026 \u2013 Just s\u00e5 d\u00e4r. Om fjorton dagar \u00e4r du en \u00e4kta duana. Som jag. M\u00e4nniskorna b\u00f6r respektera ett arbete som behagar skaparen. Vi g\u00e5r vidare \u2026 Och s\u00e5 blev det \u2026 Efter knappt tio dagar hade Tungysh helt vuxit in i sin roll, han k\u00e4nde sig inte besv\u00e4rad l\u00e4ngre, r\u00f6sten blev klarare och mera klangfull. Han blev sj\u00e4lv f\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver att han blev glad varje g\u00e5ng den gamla kvinnan gav honom ber\u00f6m, f\u00f6r ber\u00f6m hade han inte varit van vid. Och hur mycket han \u00e4n f\u00f6rs\u00f6kte l\u00e4gga band p\u00e5 sig, hur ofta han \u00e4n sade till sig sj\u00e4lv: Du \u00e4r en tiggare, en tiggare, och det \u00e4r en synd i din \u00e5lder, k\u00e4nde han f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen att leendet och till och med skrattet blev en del av hans liv, och att \u00e5ren av ofrihet bleknade bort i hans minne, sveptes in i ett dis, som om det inte l\u00e4ngre varit en del av hans liv. Efter halvannan m\u00e5nads gemensam vandring blev den gamla kvinnan till sist \u00f6vertygad om att den unge duanan redan hade till\u00e4gnat sig alla konstgrepp i sin nya syssels\u00e4ttning. Och s\u00e5 kom d\u00e5 dagen d\u00e5 hon ber\u00e4ttade f\u00f6r Tungysh att det var dags f\u00f6r dem att skiljas \u00e5t. Tungysh hade hela tiden varit medveten om att denna dag s\u00e5 sm\u00e5ningom skulle komma, och \u00e4nd\u00e5 var hans hj\u00e4rta tungt. Efter \u00e4ndl\u00f6sa \u00e5r av andlig s\u00f6mn hade han precis b\u00f6rjat f\u00f6rst\u00e5 en smula av livet, det b\u00f6rjade uppenbara sig f\u00f6r honom i en m\u00e5ngfald av begrepp och ting i o\u00e4ndlig m\u00e5ngfald och sl\u00f6sande rikedom. F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen sedan barndomen upplevde han m\u00e4nsklig godhet, l\u00e4rde sig vad det \u00e4r att vara uppriktig och lyh\u00f6rd. Det visade sig att fullst\u00e4ndiga fr\u00e4mlingar, och inte bara n\u00e4ra sl\u00e4ktingar, som han tidigare trott, kan ha dessa egenskaper, och inte bara \u00e4ga dem, utan ocks\u00e5 dela dem med heml\u00f6sa tiggare. Den stackars gamla kvinnan, som han klamrade sig fast vid som en skr\u00e4md sparv som r\u00e4ddats ur h\u00f6kens hemska klor, sk\u00e4nkte honom mera under n\u00e5gra dagar \u00e4n han kunnat dr\u00f6mma om under tjugo \u00e5r i ofrihet. Han ins\u00e5g att de inte f\u00f6r evigt kunde vandra mellan byarna tillsammans. Och \u00e4nd\u00e5, n\u00e4r han t\u00e4nkte p\u00e5 avskedet f\u00f6ref\u00f6ll det honom som om han verkligen skulle bli f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6s och f\u00f6rbli ensam under resten av sitt liv. Och just d\u00e4rf\u00f6r hade han bett till Allah att skjuta upp denna \u00f6desm\u00e4ttade stund och v\u00e4ntade p\u00e5 den med skr\u00e4ck och tr\u00f6stade sig med det klena hoppet att den aldrig skulle komma. Den gamla kvinnans ord tr\u00e4ffade hans hj\u00e4rta som ett kallt, skarpt knivhugg. Benen vek sig och han f\u00f6ll f\u00f6rst p\u00e5 kn\u00e4, som om han tiggt henne att stanna, och l\u00e5g sedan utstr\u00e4ckt p\u00e5 marken. Den v\u00e4rld som hade formats med s\u00e5dan omsorg inom Tungysh av den gamla kvinnans h\u00e4nder bleknade nu och f\u00f6ll samman in- f\u00f6r hans \u00f6gon. Han sade inte ett ord, visste att ord var maktl\u00f6sa. Han br\u00f6t av en torr stj\u00e4lk av mal\u00f6rt och ristade f\u00f6rtvivlat i den torra jorden. Han kunde inte f\u00f6rklara varf\u00f6r han gjorde s\u00e5, hans f\u00f6rtvivlan \u00f6verv\u00e4ldigade honom, kr\u00e4vde en v\u00e4g ut, och kanske var den avbrutna stj\u00e4lken i hans hand just det obetydliga verktyg som hans enkla sj\u00e4l nu beh\u00f6vde f\u00f6r att befria sig fr\u00e5n sin \u00e5ngest. S\u00e5 g\u00e5r hon till sin by, som Tungysh aldrig sett. Hon g\u00e5r med samma l\u00e5ngsamma steg som hon alltid gjort. Och han blir ensam kvar, ensam p\u00e5 denna \u00f6dsliga st\u00e4pp, bland fr\u00e4mlingar som aldrig tar n\u00e5gon del i hans \u00f6nskningar, hans tankar eller hans l\u00e4ngtan. F\u00f6rr eller senare, om kv\u00e4llen eller morgonen, kommer hon trots allt att vara tillbaka vid sitt \u00f6vergivna hem. Men han? Vart skulle han ta v\u00e4gen, i vilken riktning skulle han forts\u00e4tta \u00f6ver de \u00e4ndl\u00f6sa vidderna? Vad skulle det bli av honom utan henne? Vilka behov skulle driva honom vidare, och varth\u00e4n? Efter att ha genomlevt h\u00e4lften av sitt liv i slit och t\u00e5rar, och upplevt intet utom \u00e4ndl\u00f6s n\u00f6d och sorg, och aldrig mognat till funderingar om livet, f\u00f6rstod Tungysh f\u00f6rst nu att denna gamla kvinna, som varit tvingad till att tigga alltifr\u00e5n sin barndom, var en lyckligare m\u00e4nniska \u00e4n han. Och denna uppt\u00e4ckt grep den stack- ars mannen djupt i sj\u00e4len. Hon hade n\u00e5gonstans att g\u00e5. Hon hade hem och skydd. Det kanske inte var ett palats, det kanske bara var ett skjul, men det var hennes hem, d\u00e4r n\u00e5gon v\u00e4ntade. Och om det s\u00e5 var vid v\u00e4rldens \u00e4nde skulle hon g\u00e5 dit och k\u00e4nna lycka, eftersom hon skulle hem. F\u00f6rst nu f\u00f6rstod han att en man, vem han \u00e4n var, beh\u00f6vde ett hemland, ett hem och sina n\u00e4ra. Enbart detta \u00e4r hans st\u00f6d i livet, och utan detta st\u00f6d finns ingen lycka. \u2013 Du min olycksf\u00f6dde son, sade den gamla kvinnan stilla, som om hon k\u00e4nt hans tankar och led med honom. Hur l\u00e4nge kan jag st\u00e5 s\u00e5 h\u00e4r? S\u00e4g d\u00e5 \u00e5tminstone farv\u00e4l till mig och v\u00e4lsigna mig p\u00e5 v\u00e4gen \u2026 Tungysh h\u00f6jde blicken och s\u00e5g p\u00e5 tiggerskan med dr\u00f6jande, vemodig blick. \u2013 M\u00e5 Allah bel\u00f6na dig f\u00f6r allt gott du har gjort f\u00f6r mig. M\u00e5 sj\u00e4len din vila, viskade han. \u2013 Vi ska m\u00f6tas igen, om Allah s\u00e5 vill, och om han inte vill, s\u00e5 ska vi k\u00e4nna igen varandra i en annan v\u00e4rld. Allah \u00e4r en, och duanan \u00e4r en \u2026 L\u00e4gg dig inte att sova p\u00e5 st\u00e4ppen \u2013 sov vid gravarna. Gravplatserna bes\u00f6ks av heliga andar. En ensam m\u00e4nniska har bara en v\u00e4n \u2013 Allah. Be till honom om evig vila. \u2013 Jag \u2026 Jag vet inte hur \u2026 \u2013 Kom ih\u00e5g: Jag l\u00e4gger mig till vila, store Allah, L\u00e5t mig stiga upp som levande \u2013 inshallah! Om det \u00e4r min lott att inte stiga upp \u2013 inshallah! La-i-la-ha-i-l-l-allah. \u2013 Det \u00e4r allt. Farv\u00e4l! \u2013 F\u2026 Farv\u00e4l, mor! Den gamla kvinnan gick ett stycke \u00e5t sidan och \u00e5terv\u00e4nde pl\u00f6tsligt. \u2013 H\u00e4r har du ett par kebisi s\u00e5 att du inte blir v\u00e5t om f\u00f6tterna \u2026 Jag k\u00f6pte dem till min man \u2026 T\u00e4nk inte p\u00e5 det. Om jag har tur k\u00f6per jag ett par till. Och du ska inte bli f\u00f6rkyld: det \u00e4r fortfarande v\u00e4ldigt kallt p\u00e5 marken \u2026 \u2013 Lev l\u00e4nge \u2026 \u2013 Hur var det jag l\u00e4rde dig? avbr\u00f6t den gamla kvinnan str\u00e4ngt. \u2013 M\u00e5 sj\u00e4len din vila. Den gamla kvinnan var borta. Och Tungysh l\u00e5g med huvudet lutat i handen och f\u00f6rs\u00f6kte h\u00e5lla tillbaka den bittra klumpen som fastnat i halsen. I den torra jorden d\u00e4r han nyss hade p\u00e5tat med en mal\u00f6rtsstj\u00e4lk f\u00f6ll en het droppe. En, tv\u00e5, tre \u2026 Den kunde rullas till en kula av jord \u2026 Han hade sedan l\u00e4nge slutat undra om det var \u00f6ster eller v\u00e4st, s\u00f6der eller norr. Fr\u00e5n b\u00f6rjan till slutet av den gr\u00e4nsl\u00f6sa st\u00e4ppen, fr\u00e5n aul till aul, p\u00e5 vintern och sommaren, i slask och k\u00f6ld, vandrade han som duana. Knappt hann han m\u00e4rka hur femton l\u00e5nga \u00e5r f\u00f6rrunnit i ett enda \u00f6gonblick. De b\u00e5da facken i hans korzhun fylldes tusen g\u00e5nger och t\u00f6mdes lika m\u00e5nga g\u00e5nger. Han var f\u00f6r tr\u00f6tt f\u00f6r att r\u00e4kna hur ofta hundar hade bitit honom, hur m\u00e5nga g\u00e5nger han plundrades av landsv\u00e4gsr\u00f6vare. Och hur m\u00e5nga m\u00e4nniskor hade han sett under denna tid: unga och gamla, goda och onda, sn\u00e5la och givmilda. Han hade upph\u00f6rt att f\u00f6rundras inf\u00f6r m\u00e4nniskans barmh\u00e4rtighet och att s\u00f6rja inf\u00f6r m\u00f6ten med det onda. Om han tidigare skulle ha f\u00f6rf\u00e4rats i dr\u00f6mmen om han s\u00e5g sig sj\u00e4lv som tiggare, var han numera s\u00e5 van vid detta att han inte ens f\u00f6rest\u00e4llde sig att han skulle kunna g\u00f6ra n\u00e5gonting annat. Han hade f\u00f6r l\u00e4nge sedan l\u00e4rt sig att han, en tiggare, hade sina privilegier p\u00e5 samma s\u00e4tt som en vandrande dervisch. Varken bajen eller fattiglappen, lyckliga makar eller \u00e4nklingar \u2013 ingen har r\u00e4tt att v\u00e4gra ge allmosor: tiggaren ska inte f\u00e5 g\u00e5 tomh\u00e4nt. \u00c4r du fattigare \u00e4n de fattiga men bor i ett eget hus, ge tiggaren ett stycke ren trasa, och han kommer att v\u00e4lsigna dig. Men inte alla f\u00f6ljer den oskrivna lagen. Inte blott en eller tv\u00e5 g\u00e5nger hade Tungysh f\u00e5tt detta svar: \u2013 F\u00f6rbannade vare era f\u00f6rf\u00e4der! Jag har sj\u00e4lv n\u00e4tt och j\u00e4mnt s\u00e5 jag kan leva. Hur l\u00e4nge ska jag ge dig och din bror g\u00e5vor? N\u00e4r den ene g\u00e5tt, stiger n\u00e4sta \u00f6ver tr\u00f6skeln. S\u00e4rskilt f\u00f6rbittrade har folket varit p\u00e5 sista tiden. Det \u00e4r f\u00f6rst\u00e5eligt: tre hunger\u00e5r i rad! Och \u00e4r det i s\u00e5 fall tvunget att klaga \u00f6ver mindre lyh\u00f6rdhet och f\u00f6r m\u00e5nga konkurrenter \u2013 likadana hungri- ga och nakna m\u00e4nniskor? Och tiggare \u00e4r f\u00f6r \u00f6vrigt inte skapta p\u00e5 samma vis. De flesta \u00e4r naturligtvis tysta och fogliga, men somliga \u00e4r v\u00e4rre \u00e4n schakaler. F\u00f6rr, n\u00e4r folk var glada, blev m\u00e5nga av duanerna kr\u00e4sna: de kr\u00e4vde bara pengar eller saker som var nya. De v\u00e4nde sig bort fr\u00e5n resten, gav en hastig v\u00e4lsignelse, och \u00e4ven d\u00e5 med mumlanden som om de inte kunde tugga orden. Nu \u00e4r dock alla redo att sm\u00e4lta bort i str\u00f6mmar av tacks\u00e4gelser f\u00f6r en enda sk\u00e5l med korn. <\/p>\n
* * *<\/p>\n
\u2026 Han hittade inget st\u00e4lle att sova den dagen. \u00d6verallt d\u00e4r han f\u00f6rs\u00f6kte blev han avvisad med samma ord: G\u00e5 din v\u00e4g, din stack- are, g\u00e5 \u2013 vi har knappt rum \u00e5t oss sj\u00e4lva. Eller: Nej, vi har redan tv\u00e5 av dina kamrater som g\u00e4ster. I skymningen, d\u00e5 han till sist f\u00f6rlorat hoppet om att hitta en sovplats n\u00e5gonstans, best\u00e4mde sig Tungysh f\u00f6r att tillbringa natten i en \u00f6vergiven lada i utkanten av byn. Det var varmt och marken var torr; han hade tak \u00f6ver huvudet och skulle nog klara sig. En knippa h\u00f6 och r\u00e4nseln under huvudet, jackan \u00f6ver sig. Beh\u00f6vde han s\u00e5 mycket mera? Det var ju inte vinter. I m\u00f6rkret snubblade han \u00f6ver n\u00e5gonting och f\u00f6ll bakl\u00e4nges med ett st\u00f6n. I samma \u00f6gonblick skrek n\u00e5gon till och rusade upp, och strax d\u00e4rp\u00e5 kom en f\u00f6rsiktig fr\u00e5ga: \u2013 Vem d\u00e4r? \u2013 Jag \u00e4r tiggare. Jag letar bara efter en plats att sova. \u2013 Sluta fr\u00e5ga! Ta honom! sade en annan r\u00f6st, hes och guttural. Tungyshs hj\u00e4rta bultade: Vad menade de med det? Ta honom? Nu hade han best\u00e4mt hamnat i knipa! Innan han hann blinka hade de b\u00e5da fr\u00e4mlingarna kastat sig \u00f6ver honom, de slog honom i huvudet med n\u00e5got h\u00e5rt och vred om hans armar. \u2013 Du! En tiggare! Vi k\u00e4nner till s\u00e5na tiggare. En spion, det \u00e4r vad du \u00e4r! Och nu ska du betala f\u00f6r det. Tekebai, ta k\u00f6ttet. Det kommer s\u00e4kert andra och letar efter honom. S\u00e4tt fart, lasta allting p\u00e5 h\u00e4starna. I n\u00e4sta sekund var Tungysh bunden till h\u00e4nder och f\u00f6tter och fastsp\u00e4nd \u00f6ver en h\u00e4st, och en rasande galopp b\u00f6rjade. Tungyshs mage v\u00e4ndes ut och in och tarmarna rullade upp i halsen. I sin gamla naivitet letade han fortfarande efter en rimlig f\u00f6rklaring till allt som hade h\u00e4nt: Vad kunde detta vara? Tiggerskan kunde \u00e5tminstone prata med mig. Kunde de inte ha sett p\u00e5 hans r\u00e4nsel att han verkligen var tiggare? Och vilken ond ande f\u00f6rde mig till den h\u00e4r ladan? Det hade varit b\u00e4ttre att ligga och frysa p\u00e5 st\u00e4ppen. Men vem kunde veta att det skulle finnas tjuvar h\u00e4r? O Allah!! Inte f\u00f6rr\u00e4n vid midnatt stoppade tjuvarna sina h\u00e4star. Helt ut- mattad h\u00f6rde Tungysh en snabb viskning: \u2013 Vi l\u00e4mnar honom h\u00e4r. Det \u00e4r tungt f\u00f6r h\u00e4sten. \u2013 Levande? \u2013 \u00c4r det n\u00f6dv\u00e4ndigt? Hur vet han vilka vi \u00e4r? Och innan han hinner ta sig fram till bebodda platser kommer vi att vara bortom horisonten! S\u00e5 det finns ingen mening med att l\u00e4gga en extra synd till alla gamla \u2026 Repen som band honom vid h\u00e4sten lossnade. Men innan Tun- gysh hann f\u00e5 tillr\u00e4ckligt med luft i lungorna fick han ett tungt slag i bakhuvudet. Han f\u00f6ll till marken och f\u00f6rlorade medvetandet. <\/p>\n
* * *<\/p>\n
N\u00e4r den fete blir smal om magen, v\u00e4ntar den magre p\u00e5 yttersta dagen. S\u00e5 lyder tales\u00e4ttet. M\u00e5nga feta hade magrat, och m\u00e5nga magra vandrat vidare, men Tungysh fortsatte att traska genom livet som om han var outslitlig. \u00d6det hade uppenbarligen mera i beredskap f\u00f6r honom innan det satte punkt och slut, det beredde honom p\u00e5 flera pr\u00f6vningar, det var uppenbart att han \u00e4nnu inte t\u00f6mt sin b\u00e4gare i botten. Som om n\u00e5gon med ett muntert grin sagt \u00e5t honom att d\u00f6den \u00e4r s\u00e5 l\u00e4tt, s\u00e5 l\u00e4tt \u2013 men livet \u00e4r en pl\u00e5ga. Du har fortfarande \u00f6verraskningar som v\u00e4ntar, h\u00e5ll ut!.. Dagen d\u00e4rp\u00e5 m\u00f6tte Tungysh en nogaj, en st\u00e4pptatar, gravgr\u00e4- vare fr\u00e5n en stad i grannskapet. Det var han som visade honom rucklet d\u00e4r Tungysh fortfarande bodde. Till en b\u00f6rjan slog det tiggaren med f\u00f6rf\u00e4ran: utan f\u00f6nster, med ett h\u00e5l i v\u00e4ggen som var igensatt med en gammal kudde, v\u00e4ggarna i flagor och taket \u00f6verv\u00e4xt av t\u00e4ta spindeln\u00e4t. Askan i den stora h\u00e4rden var s\u00e5 gammal att det genast var tydligt att den inte varit t\u00e4nd p\u00e5 flera \u00e5r. Skjulet var m\u00f6blerat med en sliten h\u00e4stfiltsmatta, en v\u00e4vd alasjabonad och en kudde. P\u00e5 locket till en stor gjutj\u00e4rnsgryta som murats in i sj\u00e4lva h\u00e4rden stod en spr\u00e4ckt pial, som var lagad med \u00e4ggvita, en gammal tekanna och en v\u00e4l begagnad tr\u00e4slev. Lutad mot v\u00e4ggen stod en sprucken sk\u00e5l, \u00e4ven den av tr\u00e4. Men Tungysh var \u00e4nd\u00e5 sj\u00e4laglad f\u00f6r detta. \u00c4ntligen hade han haft riktig tur. Han hade inte bara r\u00e4ddats fr\u00e5n d\u00f6den, f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i sitt liv var han nu herre i sitt eget hus. Nogajen skulle flytta till en annan plats, d\u00e4r det p\u00e5stods finnas gott om jobb, och om Tungysh ville s\u00e5 var skjulet hans. Och nog ville han! Han skulle f\u00e5 ett eget hem, sitt eget hem. Om hans d\u00f6da f\u00f6r\u00e4ldrar hade f\u00e5tt se det h\u00e4r! Han m\u00e5ste se till att offra ett f\u00e5r till deras andar minst en g\u00e5ng om \u00e5ret, till den stora Eid al-adhafesten \u2026 Andarna skulle s\u00e4kert bli bel\u00e5tna \u2026 Han l\u00e4rde sig fort allt det han m\u00e5ste kunna som gravgr\u00e4vare. \u00c4ven denna syssla hade sina yrkeshemligheter. Nu blev han hj\u00e4lpreda \u00e5t nogajen. \u2013 Innan jag kom hit gr\u00e4vde jag \u00e5t ryssarna, ber\u00e4ttade nogajen. D\u00e4r var allting enkelt. Man gr\u00e4ver gropen till mansh\u00f6jds djup \u2013 det \u00e4r det hela. Och pengarna betalar de direkt, de skjuter aldrig upp betalningen till efter\u00e5t \u2026 Om jag inte hade blivit osams med en galning som jag arbetade ihop med skulle jag v\u00e4l varit kvar d\u00e4r \u00e4n \u2026 \u00c4sch, det som \u00e4r gjort, \u00e4r gjort!.. \u2013 Hur l\u00e4nge har du gr\u00e4vt? \u2013 I ungef\u00e4r elva \u00e5r \u2026 nej, det \u00e4r redan tolv \u2026 Det stillsammaste arbete som finns, ska jag s\u00e4ga dig. Du har ingen som sv\u00e4r \u00e5t dig, ingen som st\u00f6r dig. Gr\u00e4v p\u00e5 och lev i fred. Du kommer aldrig att g\u00e5 hungrig. I st\u00e4llet f\u00f6r att tigga och h\u00e4nga vid m\u00e4nniskors d\u00f6rrar som en vagel i \u00f6gat, \u00e4r det b\u00e4ttre att gr\u00e4va i jorden. Om du inte hade luffat skulle du ha skaffat familj och byggt dig ett hus. Och vad kunde de hoppas p\u00e5 n\u00e4r du gick omkring och tiggde? Ingenting. Men nu blir du din egen. Gravgr\u00e4vare \u00e4r ett yrke! Om v\u00e5ra kunder inte var s\u00e5 kr\u00e4sna med att v\u00e4lja plats och ovilliga att betala i tid och hederligt, skulle det inte finnas n\u00e5got b\u00e4ttre \u2026 Ja, jag flyttar till mitt gamla st\u00e4lle. Det m\u00e5ste finnas mer folk d\u00e4r numera, och det betyder ocks\u00e5 fler d\u00f6da! Och nogajen blinkade s\u00e5 finurligt att Tungysh k\u00e4nde en rysning l\u00e4ngs ryggraden. Han skruvade p\u00e5 sig och suckade tungt. <\/p>\n
* * *<\/p>\n
E-e, Allah, hur m\u00e5nga \u00e5r har g\u00e5tt sedan dess? Hur mycket tid har runnit mellan v\u00e5ra fingrar!.. Efter en stund slumrade han till igen och v\u00e4cktes av ljudet av hovar och det tr\u00f6tta frustandet fr\u00e5n en h\u00e4st p\u00e5 g\u00e5rden. Det \u00e4r bes\u00f6k. Till mig! D\u00e5 \u00e4r det n\u00e5gon som har d\u00f6tt \u2026 Ryttaren var tydligen ensam. Och inte l\u00e4ngre ung, Tungysh h\u00f6rde hur han l\u00e5ngsamt och pustande steg ur sadeln och med sl\u00e4- pande g\u00e5ng kom fram till f\u00f6nstret. Han fr\u00e5gade med den hesa r\u00f6st som \u00e4r vanlig hos m\u00e4nniskor som levt tillr\u00e4ckligt l\u00e4nge p\u00e5 jorden: \u2013 Finns h\u00e4r n\u00e5gon levande sj\u00e4l? Tungysh svarade inte. Herregud, folk l\u00e5ter inte en stackare ligga och d\u00f6 i lugn och ro, eller g\u00f6ra sitt jobb och begrava andra! Han gitte inte stiga upp, nej inte ens kasta undan filten f\u00f6r att se efter vem det var. \u2013 Hall\u00e5, svara, upprepade r\u00f6sten. Tungysh gl\u00e4ntade motvilligt p\u00e5 t\u00e4cket och s\u00e5g bort mot f\u00f6nstret. Kudden hade faktiskt ramlat ned. Astapyr al-lah! Gud sig f\u00f6rbarme! Han hade trott att det fortfarande var natt, men det var redan morgon! Du b\u00f6rjar bli lat, gravgr\u00e4vare. \u00c4r det inte en synd f\u00f6r en muslim att vakna s\u00e5 h\u00e4r sent? I f\u00f6nstret kunde han urskilja en gammal man med yvigt sk\u00e4gg och insjunkna \u00f6gon. \u2013 Ett \u00f6gonblick, mumlade Tungysh vresigt. Kom in. Jag stiger upp! Han suckade och knorrade \u00f6ver att beh\u00f6va l\u00e4mna v\u00e4rmen, men kom p\u00e5 f\u00f6tter och b\u00f6rjade dra p\u00e5 sig kaftanen. Gudskelov hade sm\u00e4rtan minskat, den k\u00e4ndes n\u00e4stan inte alls \u2026 Men varf\u00f6r stod nykomlingen kvar d\u00e4rute, varf\u00f6r steg han inte in? Tungysh hade hunnit dra p\u00e5 sig st\u00f6vlarna och komma p\u00e5 f\u00f6tter innan fr\u00e4mlingen, som omsider hade hittat en plats att binda h\u00e4sten, duckade f\u00f6r d\u00f6rrposten och steg in i skjulet. Han var l\u00e5ng, axelbred och trots sin \u00e5lder v\u00e4lbyggd. Han stannade framf\u00f6r Tungysh och studerade hans ansikte l\u00e4nge. Tungysh k\u00e4nde sig rentav besv\u00e4rad \u2013 vad stirrade han p\u00e5, som om jag var skyldig honom pengar! \u2013 \u00c4r du m\u00f6jligen Tungysh, Komshas son? fr\u00e5gade mannen till sist. \u2013 Vem \u00e4r det som \u00e4r d\u00f6d? \u2013 Du k\u00e4nner inte igen mig, Tungysh? K\u00e4nner du verkligen inte igen mig? Tungysh anstr\u00e4ngde sina redan svullna \u00f6gon och kisade mot mannen framf\u00f6r sig. Han skakade p\u00e5 huvudet. \u2013 Herregud, hur har livet farit fram med dig, Tungysh? sade den gamle. Har d\u00e5 ingenting stannat i ditt minne? Jag \u00e4r Omekej. \u2013 Omekej? \u2013 Naturligtvis, Omekej. \u2013 Ohm\u2026kej. V\u00e4nta, v\u00e4nta. Jag tror att jag har h\u00f6rt det namnet n\u00e5gonstans. Han rynkade sin panna och anstr\u00e4ngde sitt minne, men hittade ingenting. Han fr\u00e5gade igen: \u2013 Vem \u00e4r det som har d\u00f6tt? \u2013 O Allah! utbrast den gamle i f\u00f6rtvivlan. Bajen \u00e4r d\u00f6ende. Han har sj\u00e4lv s\u00e4nt mig till dig. Han sa att om jag inte har dig med mig ska jag inte komma tillbaka. \u2013 K\u00e4nner bajen mig? \u2013 Han heter Ukitaj! U-ki-taj! Om s\u00e5 blixten detta \u00f6gonblick slagit ned i Tungyshs huvud skulle han inte ha skakats s\u00e5 i grunden. Ljuset br\u00f6t till sist igenom hans f\u00f6rdunklade sinnen, allting uppenbarades p\u00e5 nytt, \u00e5terv\u00e4cktes, lystes upp som av ett \u00e5tersken av blixten. Tungysh s\u00e5g p\u00e5 gamlingen framf\u00f6r sig, och genom de rynkor som lagt sig \u00f6ver panna och kinder kunde han ta fram det unga, stolta ansiktet hos sin forne beskyddare. I minnet \u00e5terkom det \u00f6gonblick i det f\u00f6rg\u00e5ngna d\u00e5 Tungysh sett denne man framf\u00f6r sig och mannen befallt honom: R\u00e4dda dig och fly! Hur hade han kunnat gl\u00f6mma detta? Tungysh k\u00e4nde \u00f6gonen fyllas av t\u00e5rar, och kunde inte l\u00e4ngre h\u00e5lla sin r\u00f6- relse tillbaka, och med barnets rop till sin beskyddande broder: Agataj! f\u00f6ll han i Omekejs armar. \u2013 Kan du f\u00f6rl\u00e5ta mig? F\u00f6rl\u00e5t, upprepade han, som om han verkligen burit skuld emot den gamle mannen. \u2013 Du \u00e4r den som ska f\u00f6rl\u00e5ta, kom det som ett eko fr\u00e5n Omekej. S\u00e5 satt de i den kalla hyddan och samtalade om \u00e5ren som f\u00f6rflutit. I sj\u00e4lva verket var det Omekej som ber\u00e4ttade och Tungysh som lyssnade. Allt som Tungysh upplevt, fr\u00e5n den stund d\u00e5 han kastade av sig pantf\u00e5ngens bojor och vandrade ut p\u00e5 den m\u00f6rka st\u00e4ppen, sammanfattade Musslan i en enda mening: d\u00e5 hade han varit tiggare, och nu \u2013 gravgr\u00e4vare. Men f\u00f6r Omekej beh\u00f6vdes inga f\u00f6rklaringar. En gravens kyla spreds inte bara fr\u00e5n detta fallf\u00e4rdiga skjul, utan fr\u00e5n mannen sj\u00e4lv som satt framf\u00f6r honom. Tungysh med sina sjuka, febriga \u00f6gon tillh\u00f6rde inte l\u00e4ngre denna v\u00e4rld, de blickade ur m\u00f6rkret ur insjunkna \u00f6gonh\u00e5lor likt tv\u00e5 falnande kol. Och n\u00e4r han s\u00e5g in i dessa \u00f6gon kom Omekej med ens till insikt om i vilken avgrund av f\u00f6rtvivlan och el\u00e4nde han, utan att veta det sj\u00e4lv, hade drivit en oskyldig person med ett enda \u00f6verilat ord. Skrik, dunka huvudet i v\u00e4ggen, gr\u00e5t heta t\u00e5rar \u2013 och du kommer likv\u00e4l att d\u00f6 som en menedare. \u00c5ngest och fasa grep om Omekejs hj\u00e4rta. Han ber\u00e4ttade hur Ukitaj genom list och smicker, v\u00e5ld och f\u00f6r- r\u00e4deri slutligen lyckats krossa Sheralis son och kuva honom. Han n\u00e5dde ber\u00f6mmelse och makt, n\u00e5dde h\u00f6jder som Doskey aldrig dr\u00f6mt om. Men uppenbarligen v\u00e4ntade ett oblitt \u00f6de. P\u00e5 ett enda \u00e5r tog kopporna alla bajens s\u00f6ner, torka och sv\u00e4lt halverade byn och h\u00e4sthjordarna, och sjukdom drabbade Ukitaj i hj\u00e4rtat. Det var d\u00e5 han kom att t\u00e4nka p\u00e5 Tungysh och mindes allt det onda som han i vildsint raseri sl\u00e4ppt l\u00f6s \u00f6ver brunnsgr\u00e4varens lilla familj, och han ins\u00e5g nu att allt var himlens straff. Han befallde sina m\u00e4n att hitta Tungysh. Nu ville han ber\u00e4tta f\u00f6r sin gisslan att allt i v\u00e4rlden var stoft och f\u00e5f\u00e4nglighet, att den kamp han f\u00f6rt under hela sitt liv inte kunnat sk\u00e4nka varken lycka eller enkel tillfredsst\u00e4llelse. Och se, f\u00f6r vem och f\u00f6r vad hade han k\u00e4mpat alla dessa \u00e5r, om han nu ber\u00f6vats ocks\u00e5 sina s\u00f6ner som skulle eftertr\u00e4tt honom? F\u00f6rl\u00e5telse var nu allt Ukitaj t\u00f6rstade efter, vanlig m\u00e4nsklig f\u00f6rl\u00e5telse \u2013 annars var han r\u00e4dd att sluta \u00f6gonen f\u00f6r alltid. Omekej tystnade. Inte en muskel r\u00f6rde sig i Tungyshs ansikte. Han r\u00f6jde ingen gl\u00e4dje, ingen skadegl\u00e4dje lyste i hans \u00f6gon n\u00e4r han h\u00f6rde att hans pl\u00e5goande var slagen till marken och beredd att be om n\u00e5d p\u00e5 sina bara kn\u00e4n. Av allt att d\u00f6ma hade denne forne gisslan aldrig t\u00e4nkt p\u00e5 h\u00e4mnd och m\u00f6tte d\u00e4rf\u00f6r Omekejs ord med ointresse, som om alltsammans inte ber\u00f6rde honom alls. Ja, han \u00e4r ett helgon! t\u00e4nkte Omekej f\u00f6rstummad. Om du blott en enda g\u00e5ng har gjort intr\u00e5ng i n\u00e5gons oskuldsfulla liv, brutit n\u00e5gons vilja, \u00f6delagt hans liv \u2013 om du s\u00e5 aldrig t\u00e4nkt p\u00e5 det igen \u2013 s\u00e5 kommer inf\u00f6r d\u00f6den en virvelvind att stiga upp i din sj\u00e4l. Inf\u00f6r Allahs tron kan du inte l\u00e4ngre ljuga och l\u00e5tsas att du aldrig h\u00f6rt viskningarna om f\u00f6rd\u00f6melse och inte misst\u00e4nkt att du n\u00e5gonstans och n\u00e5gon g\u00e5ng har handlat or\u00e4tt. Nej, samvetet kan inte st\u00e4ngas inne i en avl\u00e4gsen vr\u00e5 av minnet, och inte heller avf\u00e4rdas eller drivas bort med piska. Det kommer till dig och tar sin boning i ditt hj\u00e4rta och f\u00f6rbr\u00e4nner dina sista dagar. Och t\u00e4nk d\u00e5 p\u00e5 vad eller vem som helst, g\u00f6r det som \u00e4r gott och visa barmh\u00e4rtighet \u2013 att lyfta stenen fr\u00e5n din sj\u00e4l kan du icke! Och det \u00e4r skada att m\u00e4nniskan inser detta alltf\u00f6r sent i livet. \u2013 Kommer du med oss? fr\u00e5gade Omekej. \u2013 Nej. Tungysh skakade p\u00e5 huvudet. \u2013 I dag m\u00e5ste jag avsluta graven jag p\u00e5b\u00f6rjat, och i morgon ska jag be mullan att be f\u00f6r mina f\u00f6r\u00e4ldrar. \u2013 Vi kommer hem och ordnar en stor minnesm\u00e5ltid till dina f\u00f6r\u00e4ldrars \u00e4ra \u2026 Tungysh fann inget svar. Han satt l\u00e4nge i tystnad med huvudet s\u00e4nkt. Varf\u00f6r anstr\u00e4ngde sig den h\u00e4r mannen s\u00e5 v\u00e4ldigt f\u00f6r hans skull? Var det inte tillr\u00e4ckligt att han en g\u00e5ng r\u00e4ddat honom till livet, varf\u00f6r har han nu rest l\u00e5ngv\u00e4ga f\u00f6r att upps\u00f6ka honom, varf\u00f6r vill han kalla honom med sig? Kanske \u00e4r denne Omekej lika god som den gamla tiggerskan? Till sist h\u00f6jde Tungysh blicken och s\u00e5g uppm\u00e4rksamt p\u00e5 Ome- kej. Vem vet vad han l\u00e4ste i den andres \u00f6gon, men han suckade bara och sade tyst med enbart l\u00e4pparna: \u2013 Jag f\u00f6ljer med. \u2013 Det \u00e4r bra, svarade Omekej glatt. M\u00e5 Allah uppfylla dina b\u00f6ner. \u2013 S\u00e4g: M\u00e5 sj\u00e4len din f\u00e5 vila\u2026 Sedan de hade l\u00e4st b\u00f6nen f\u00f6r Tungyshs avlidna f\u00f6r\u00e4ldrar i skjulet, skyndade Omekej till staden och k\u00f6pte en h\u00e4st \u00e5t Tungysh. Tungysh blev svagare f\u00f6r varje timme. Och Omekej hade br\u00e5ttom att f\u00f6ra honom d\u00e4rifr\u00e5n, kanske skulle Tungysh bli frisk n\u00e4r han \u00e5ters\u00e5g sina hemtrakter? F\u00f6ljande dag efter m\u00f6rkrets inbrott gav de sig av. Tungysh, som inte hade f\u00e5tt en blund i \u00f6gonen p\u00e5 natten, var tyst och tankfull, kanske hade han fortfarande inte best\u00e4mt sig f\u00f6r om han skulle resa eller inte. Han hade lovat Omekej att bli frisk till n\u00e4sta morgon, och p\u00e5 kv\u00e4llen drack han en \u00f6rtde- kokt och svettades starkt p\u00e5 natten. Men det hj\u00e4lpte inte stort. Omekej s\u00e5g hur Tungysh gjorde en grimas n\u00e4r han satte sig i sadeln, sm\u00e4rtan i benet ville inte avta. \u00c4nd\u00e5 klarade han sig genom den f\u00f6rsta dagen utan att klaga. Han yrade p\u00e5 natten. Och p\u00e5 morgonen fick han ett anfall av frossa. Omekej tvingade Tungysh att s\u00e4tta p\u00e5 sig hans p\u00e4ls och fick med sv\u00e5righet upp honom p\u00e5 h\u00e4stryggen \u2013 av egen kraft orkade han inte. P\u00e5 resans f\u00f6rsta dag, i utkanten av staden, passerade de begravningsplatsen p\u00e5 en kulle. Vanligtvis stannade Omekej upp intill gravarna och viskade en b\u00f6n och tvagade ansiktet med sina h\u00e4n- der. S\u00e5 gjorde han ocks\u00e5 nu. Men Tungysh syntes ober\u00f6rd av detta m\u00f6te med gravplatsen. B\u00e5de en och tv\u00e5 g\u00e5nger hade han kommit hit, arbetat h\u00e4r, och ibland \u00e4ven tillbringat natten, som den gamla tiggerskan en g\u00e5ng hade r\u00e5tt honom. N\u00e4r han gr\u00e4vde den f\u00f6rsta graven h\u00e4r hade hela hans varelse gripits av r\u00e4dsla: i tv\u00e5 m\u00e5nader vaknade han skr\u00e4ckslagen, badande i svett, och dr\u00f6mde om de d\u00f6da. Sedan vande han sig, och konstigt nog v\u00e4ckte dessa gravar varma, goda minnen, k\u00e4ndes som en egen familj. K\u00e4nslor som p\u00e5minde om avskedssorg och medlidande fyllde honom. Ack, hur v\u00e4lbekanta var inte dessa gravar f\u00f6r honom, och han hade gr\u00e4vt de flesta av dem sj\u00e4lv. Han gr\u00e4vde dem med sina egna h\u00e4nder. De som ligger h\u00e4r k\u00e4nner honom sj\u00e4lvklart inte, men deras andar \u00e4r f\u00f6rmodligen tacksamma mot Tungysh: han f\u00f6rs\u00f6kte g\u00f6ra den sista viloplatsen bekv\u00e4m f\u00f6r alla. \u2013 Vi rider vidare, vi \u00e4r redan f\u00f6rsenade, sade Omekej tyst. \u2013 Varf\u00f6r ska jag sl\u00e4pa mina gamla ben s\u00e5 l\u00e5ngt iv\u00e4g? \u2013 Tyst med dig, inte kan man s\u00e4ga s\u00e5 n\u00e4r man \u00e4r p\u00e5 resa! Skyn- da p\u00e5! Omekejs h\u00e4st hade redan hunnit ett gott stycke, n\u00e4r gravgr\u00e4varen knappt m\u00e4rkbart ryckte i tygeln. De l\u00e4mnade staden bakom sig. Tungysh hade varken m\u00f6tt gl\u00e4dje eller sorg p\u00e5 denna plats, \u00e5ren gick tomma och gr\u00e5, som en flytande dimma. Och nu n\u00e4r han tog avsked av denna stad, troligen f\u00f6r alltid, vred han inte ens p\u00e5 huvudet f\u00f6r att kasta en sista blick. Ingen h\u00e4r visste var han kom ifr\u00e5n, ingen skulle nog minnas honom n\u00e4r han f\u00f6rsvann. M\u00e4nniskorna skulle leva vidare med sina gamla bekymmer, stiga upp vid soluppg\u00e5ngen och g\u00e5 och l\u00e4gga sig sent om kv\u00e4llen, utr\u00e4tta sina uppgifter om dagen, str\u00e4va efter det ena eller andra och lida av ett eller annat. De f\u00f6ddes utan honom, deras liv skulle f\u00f6rflyta utan honom, och de skulle ocks\u00e5 d\u00f6 utan honom. Tungysh hade inte r\u00e4knat hur m\u00e5nga dagar de varit p\u00e5 v\u00e4g \u2013 han orkade helt enkelt inte: sjukdomen \u00f6vermannade honom och hans krafter f\u00f6rsvann. Men en dag vid middagstid syntes en by i l\u00e5glandet. Det hade sn\u00f6at f\u00f6reg\u00e5ende dag, och marken var insvept i ett fluffigt vitt t\u00e4cke. Fr\u00e5n varje hus steg r\u00f6ken i raka, h\u00f6ga pelare mot himlen och sm\u00e4lte i den genomskinliga klarbl\u00e5 himlen, precis som n\u00e4r en droppe mj\u00f6lk faller i en kittel med klart k\u00e4llvatten. F\u00e4dernetrakter!.. H\u00e4r hade hans navelstr\u00e4ng blivit avskuren, Tungysh, h\u00e4r hade de kl\u00e4tt dig i din f\u00f6rsta vita skjorta och sedan gjort dig till slav, och du slet utan klagan i ditt slaveri. F\u00e4dernetrakter!.. De stannade sina h\u00e4star vid sj\u00e4lva nedstigningen i dalen och stod d\u00e4r l\u00e4nge och betraktade husens konturer, r\u00f6ken ovanf\u00f6r de platta taken, och andades in den klara, frostkalla luften \u2013 hemlan- dets luft. \u2013 Ser du det ljusa berget l\u00e5ngt d\u00e4rborta? D\u00e4-\u00e4r! Titta noga. Det \u00e4r Kubantau. Du minns s\u00e4kert hur vi flyttade hela byn dit?.. Din mor och din bror \u00e4r begravda d\u00e4r. Vi ska ta oss dit och rasta d\u00e4r och sen g\u00e5 till dem och l\u00e4sa en b\u00f6n f\u00f6r deras sj\u00e4lars frid \u2026 Och v\u00e5r by \u2026 k\u00e4nner du igen den? Tungysh sade ingenting. Omekej s\u00e5g varken sorg eller gl\u00e4dje hos gravgr\u00e4varen. Inte en suck, inte ett ord kom \u00f6ver hans l\u00e4ppar. Likn\u00f6jdheten som hade satt sitt avtryck i det kraftigt \u00e5ldrade ansiktets f\u00e5ror fanns fortfarande d\u00e4r. \u2013 K\u00e4nner du igen din by? Sheralis by! Det var han som flyttade hit till Kabantau. Visste du det?.. N\u00e5, s\u00e4g n\u00e5gonting! Sitt inte d\u00e4r och tig!.. Omekej s\u00e5g sig om p\u00e5 gravgr\u00e4varen och m\u00e4rkte tv\u00e5 sm\u00e5 t\u00e5rar som rullade fr\u00e5n hans insjunkna \u00f6gon, tecknade en strimma i de f\u00e5rade kinderna och sm\u00e4lte bort i hans ov\u00e5rdade sk\u00e4gg. \u2013 Ta dig samman, Tungysh! Vad ska detta betyda? Varken i sorg eller i gl\u00e4dje ska du gr\u00e5ta, det \u00e4r inte passande f\u00f6r en man! B\u00e4r det med v\u00e4rdighet \u2026 Detta \u00e4r ditt hemland \u2026 Snart ska vi hitta en hustru \u00e5t dig, och du ska ha ett eget hus, en egen familj \u2026 Och f\u00f6r att muntra upp Tungysh tog han honom om axlarna bakifr\u00e5n och ruskade honom l\u00e4tt. Efter\u00e5t kunde han inte dra sig till minnes i vilket moment gravgr\u00e4varens kropp pl\u00f6tsligt f\u00f6rlorade sin stadga och blev helt leal\u00f6s och slapp i hans armar och Tungysh b\u00f6rjade falla fram\u00e5t mot h\u00e4stens nacke. Omekej ruskade honom igen, den h\u00e4r g\u00e5ngen skr\u00e4md, och i det \u00f6gonblicket f\u00f6ll d\u00f6dgr\u00e4varens huvud med en grotesk vridning ned p\u00e5 br\u00f6stet. \u00c4nnu en sekund satt Tungysh i sadeln, s\u00e5 orkade Omekej inte l\u00e4ngre h\u00e5lla emot tyngden. Gravgr\u00e4varen st\u00f6rtade till marken. \u2013 Hur \u00e4r det fatt med dig? Utan att m\u00e4rka att han klagade hoppade Omekej ur sadeln och sprang fram till sin f\u00f6ljeslagare. Han v\u00e4nde Tungysh p\u00e5 rygg, lyfte huvudet och skakade bort sn\u00f6n fr\u00e5n hans ansikte, s\u00e5g rakt in i detta ansikte, utan att \u00e4nnu v\u00e5ga lita p\u00e5 sin omedelbara f\u00f6raning, och pl\u00f6tsligt ryggade han tillbaka i f\u00f6rf\u00e4ran \u2013 d\u00f6dgr\u00e4varens livl\u00f6sa \u00f6gon s\u00e5g or\u00f6rliga upp i den milt klarbl\u00e5 himlen. Allting var f\u00f6rbi. Det var \u00f6ver s\u00e5 h\u00e5rt och grymt. Omekej l\u00e4t huvudet falla tillbaka i sn\u00f6n och reste sig p\u00e5 os\u00e4kra ben. \u2013 O Allah, du blinde Allah, sade han, varf\u00f6r tog du inte honom till dig medan han var gisslan, varf\u00f6r skickade du inte honom att d\u00f6 n\u00e4r han var en vandrande tiggare och hans kropp revs av hundarna, varf\u00f6r d\u00f6dade du honom inte med r\u00e5narnas h\u00e4nder och lade honom i graven som han gr\u00e4vde? O Allah! Vi ville g\u00f6ra allt vi kunde f\u00f6r honom, och du ber\u00f6vade oss tillf\u00e4llet. Varf\u00f6r, varf\u00f6r \u00e4r \u00f6det s\u00e5 skoningsl\u00f6st mot oss?.. Vid middagstid f\u00f6rde djigiterna Tungyshs kropp till byn och placerade den i ett tomt uthus. Ukitaj, som hade \u00e5terh\u00e4mtat sig tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att kunna stiga ur s\u00e4ngen, gick med st\u00f6d av Omekej f\u00f6r att se den avlidne. H\u00e4nderna och huvudet darrade av svaghet, och han gick med ostadiga steg. \u2013 Det kan inte vara sant! Detta borde inte ha h\u00e4nt! mumlade han med blodl\u00f6sa gammelmansl\u00e4ppar. Omekej \u00f6ppnade d\u00f6rren till uthuset och Ukitaj sl\u00e4ppte taget om sin f\u00f6ljeslagare och gick l\u00e5ngsamt fram till kroppen. Han stod l\u00e4nge lutad \u00f6ver den, s\u00e5 b\u00f6jde han sig m\u00f6dosamt och vek undan kanten p\u00e5 filten och blottade den d\u00f6des ansikte. D\u00f6den hade sl\u00e4tat ut de tunga f\u00e5rorna i Tungyshs ansikte, och sk\u00e4gget hindrade inte Ukitaj att med l\u00e4tthet k\u00e4nna igen sin tidigare unge gisslan. Det l\u00e5g ingenting av h\u00e4mnd eller f\u00f6rbittring \u00f6ver hans ansikte, enbart stillhet och frid, och det var som om Tungysh bara hade somnat en kort stund \u2013 \u00f6gonlocken verkade sk\u00e4lva en aning, som om han strax skulle \u00f6ppna \u00f6gonen. \u2013 M\u00e5 din sj\u00e4l f\u00e5 frid, stackars man, sade Ukitaj tyst och t\u00e4ckte den d\u00f6des ansikte. S\u00e4g till djigiterna att han ska begravas vid Kabantau bredvid sin mor och sin bror. R\u00f6sten hade \u00e5tervunnit sin myndighet n\u00e4r han l\u00e4mnade sin order till Omekej. Det fanns ingen att v\u00e4nta p\u00e5: den avlidne hade varken sl\u00e4ktingar eller n\u00e4ra v\u00e4nner. Tungysh begravdes n\u00e4sta dag p\u00e5 morgonen. Ingen gr\u00e4t \u00f6ver honom. Han kom till v\u00e4rlden h\u00e4lsad av ingen mer \u00e4n tv\u00e5 gamla kvinnor, och l\u00e4mnade den f\u00f6ljd till gl\u00f6mskans vilol\u00e4ger av Omekej. L\u00e4nge stod Omekej vid den f\u00e4rska kullen av gulaktig torr jord. Djigiterna hade \u00e5terv\u00e4nt till byn, och Omekej h\u00f6rde p\u00e5 avst\u00e5nd deras glada r\u00f6ster. Ingen hindrade honom fr\u00e5n att t\u00e4nka. Och ingen fick n\u00e5gonsin veta vad gamle Omekej t\u00e4nkte n\u00e4r han s\u00e5g ned p\u00e5 graven, och varf\u00f6r han gr\u00e4t tysta, bittra t\u00e5rar. 1972<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
S\u00e5 kom d\u00e5 de isande kalla decemberdagarna. Sn\u00f6 f\u00f6rekom n\u00e4stan aldrig i de h\u00e4r trakterna, marken t\u00e4cktes bara av rimfrost, men k\u00f6lden bet likv\u00e4l in i m\u00e4rgen. Samtidigt med kylan b\u00f6rjade Musslan pl\u00e5gas av sina kr\u00e4mpor, lederna v\u00e4rkte. Ibland stannade han i s\u00e4ngen n\u00e4stan till mitt p\u00e5 dagen, d\u00e5 solen b\u00f6rjade v\u00e4rma, och f\u00f6rst d\u00e5 steg han upp. Han var …<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[168],"tags":[],"class_list":["post-594","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-narrativ"],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/594","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=594"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/594\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":596,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/594\/revisions\/596"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=594"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=594"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=594"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}