1. Den eldsprutande solen br\u00e4nner skoningsl\u00f6st allting levande och allting som \u00e4r d\u00f6tt p\u00e5 den \u00e4ndl\u00f6sa mal\u00f6rtsst\u00e4ppen. De avl\u00e4gsna kullarna med sina toviga nackar, som avgr\u00e4nsar st\u00e4ppen fr\u00e5n \u00e5terstoden av v\u00e4rlden, syns som avskurna av ett sabelhugg och uppl\u00f6sta i ett flimrande soldis. Alataus toppar och de krumma ryggarna p\u00e5 dess utl\u00f6pare, p\u00e5 avst\u00e5nd vanligen vita, \u00e4r nu f\u00f6rsvunna f\u00f6r \u00f6gat, f\u00f6rbr\u00e4nda av den obarmh\u00e4rtiga solen. Vart du \u00e4n ser bryter det bl\u00e5-bl\u00e5 havet framf\u00f6r dina \u00f6gon, dess v\u00e5gor \u00e4r l\u00e5ngsamma, flytande och i o\u00e4ndlighet rullande. Det sammetsmjuka v\u00e4gdammet br\u00e4nner dina nakna f\u00f6tter. Och vem skulle kunna tro att vintern var p\u00e5 v\u00e4g till denna \u00e5ngande heta st\u00e4pp? Solen h\u00e4nger som limmad vid en punkt p\u00e5 himlen, or\u00f6rlig, som om den var f\u00f6r bekv\u00e4m f\u00f6r att forts\u00e4tta fram\u00e5t och saknade kraft att v\u00e4nda tillbaka. Ocks\u00e5 st\u00e4ppl\u00e4rkorna, som vanligen fladdrar upp n\u00e4r de k\u00e4nner fotsteg nalkas, r\u00f6r sig nu inte f\u00f6rr\u00e4n du kommer alldeles n\u00e4ra \u2013 det \u00e4r uppenbart att de inte har ork att l\u00e4mna den fr\u00e4lsande skugga de funnit i de t\u00e4ta mal\u00f6rtssn\u00e5ren. Byarna har sjunkit i marelden vid foten av de taggiga \u00e5sarna och endast n\u00e5gra h\u00f6ga poppeltr\u00e4d verkar sv\u00e4va ovan marken l\u00e5ngt borta som utbrunna t\u00e4ndstickor. I en hydda utan framoch bakv\u00e4gg ligger tv\u00e5 m\u00e4nniskor \u2013 de har flytt undan hettan. Den ene \u00e4r en gammal man, den andre en pojke p\u00e5 tretton\u2013fjorton. F\u00f6r tre eller fyra dagar sedan kom de hit f\u00f6r att samla maskfr\u00f6plantor. Gamle Toksanbaj (som ligger i hyddan med sitt barnbarn bredvid sig) visste inte tidigare att man kunde tj\u00e4na pengar p\u00e5 detta slags mal\u00f6rt. Och inte bara tj\u00e4na pengar, man kunde g\u00f6ra sig en f\u00f6rm\u00f6genhet. Och han blev mycket f\u00f6rv\u00e5nad n\u00e4r folk f\u00f6rklarade f\u00f6r honom att han, om han arbetade tillr\u00e4ckligt h\u00e5rt, kunde bli rik som ett troll. Men det fanns en tid d\u00e5 den gamle inte hade behov av n\u00e5gra inkomster. Det var fullkomligt begripligt: sonen, hans egen son, var n\u00e4mligen chef f\u00f6r det statliga m\u00f6nsterjordbruket. Toksanbaj hade fostrat honom och l\u00e4rt upp honom, och nu var det dags f\u00f6r Toksanbaj att kasta av sig den tunga b\u00f6rdan av bekymmer: ligga f\u00f6r sig sj\u00e4lv och ha det bra och slippa t\u00e4nka p\u00e5 n\u00e5gonting. Men gamle Toksanbaj k\u00e4nde sig varken glad eller stolt. Han hade aldrig upplevt n\u00e5got \u00f6verfl\u00f6d, utan hade i hela sitt liv umg\u00e5tts med bekymmer och arbete, och han fortfarande k\u00e4nde han inget behov av att undvika n\u00e5gra sv\u00e5righeter: han hj\u00e4lpte till p\u00e5 sovchosen n\u00e4r det beh\u00f6vdes, och hemma f\u00f6ll det sig naturligt, han sk\u00f6tte allting sj\u00e4lv! M\u00e5nga bekymmer hade han haft i sitt l\u00e5nga liv. Och man kunde tycka att det borde vara dags att ta en paus fr\u00e5n allt s\u00e5dant. Men nej, en fruktansv\u00e4rd och ov\u00e4ntad h\u00e4ndelse knackade p\u00e5 d\u00f6rren till deras lyckliga hem. En h\u00f6stdag gav sig sonen och hans v\u00e4nner ut p\u00e5 jakt. V\u00e4nnerna hade sina fruar med sig, och den unga hustrun f\u00f6ljde ocks\u00e5 med. Den gamle k\u00e4nde inom sig att n\u00e5got var fel. J\u00e4garna h\u00f6ll fortfarande p\u00e5 med f\u00f6rberedelserna och han gick fr\u00e5n den ene till den andre \u2013 han ville inte l\u00e4mna dem. \u2013 Var f\u00f6rsiktiga, mumlade han och s\u00e5g p\u00e5 dem i tur och ordning, skjut inte varandra av misstag. Men de bara skrattade \u2013 vad kan man beg\u00e4ra av dem: ungdomar \u00e4r ungdomar \u2013 de blinkade \u00e5t honom och skrattade glatt: \u2013 Du verkar tro att vi \u00e4r sm\u00e5barn, farfar. Men olyckan kom inte fr\u00e5n det h\u00e5ll som den gamle hade v\u00e4n- tat. Det var ingen f\u00f6rlupen kula eller illvillig avsikt som d\u00f6dade hans son. N\u00e4r direktionens terr\u00e4ngbil med rikt jaktbyte och sm\u00e5tt berusade passagerare j\u00e4ktade hem\u00e5t, kom en traktor fr\u00e5n andra h\u00e5llet i en kurva med skymd sikt. Sonen och sonhustrun omkom omedelbart, tillsammans med alla v\u00e4nnerna. \u2026 Gamle Toksanbaj gick inte ur s\u00e4ngen p\u00e5 n\u00e4stan ett \u00e5r. Folk sade till varandra att den gamle aldrig skulle komma p\u00e5 benen igen. Men de gissade fel \u2013 livet segrade i l\u00e4ngden. L\u00e5ngt efter\u00e5t f\u00f6rklarade den gamle sin \u00e5terh\u00e4mtning med f\u00f6ljande ord: Han kunde inte l\u00e4gga sig och d\u00f6, han hade helt enkelt inte r\u00e4tt att g\u00f6ra det \u2013 hans barnbarn, det enda barnbarnet, kunde inte l\u00e4mnas vind f\u00f6r v\u00e5g. Vem skulle ta hand om honom? Vem skulle uppfostra honom? F\u00f6r andra g\u00e5ngen i sitt liv tvangs Toksanbaj r\u00e4ta p\u00e5 sina \u00e5lderskrumma axlar: han hade fostrat sin son, och nu var sk\u00e4gget gr\u00e5tt och armarna hade f\u00f6rlorat sin styrka, och mot sin vilja tvangs han nu visa sitt enda barnbarn v\u00e4gen ut i livet. Men jag tror det \u00e4r just detta som \u00e4r livet \u2013 att g\u00f6ra v\u00e5ra barn till vuxna. Vad finns det d\u00e5 att klaga om? Sonen hade helt g\u00e5tt upp i sitt arbete och inte brytt sig s\u00e4rskilt om hemmet. Och han l\u00e4mnade i stort sett ingenting efter sig. De gamla s\u00e5lde det som d\u00f6g, arrangerade en minnesh\u00f6gtid, satte upp ett minnesm\u00e4rke av bl\u00e5 samarkandmarmor p\u00e5 graven och blev kvar med tomma h\u00e4nder. En enda ko blev hela beh\u00e5llningen. Inte mycket, f\u00f6r att vara \u00e4rlig. Och medan den gamle l\u00e5g sjuk var det denna som f\u00f6rs\u00e5g dem med f\u00f6da och dryck. Och n\u00e4r han \u00e4ntligen stod upp \u2013 med armar och ben i beh\u00e5ll blev det hans lott att dra in pengar till huset f\u00f6r att forts\u00e4tta undervisa sitt barnbarn och f\u00f6r den egna f\u00f6rs\u00f6rjningen dessutom. \u2026 F\u00f6r n\u00e5gra dagar sedan hade fem man l\u00e5ngsamt dragit ut p\u00e5 st\u00e4ppen fr\u00e5n byn, de s\u00e5g ut en plats \u00e5t sig och satte ig\u00e5ng med sitt arbete. Men det var tydligt att de unga grabbarna inte var f\u00f6rtjusta i den gamle och hans sonson. Vad felet var kunde dessa inte f\u00f6rst\u00e5. Strax efter middagstid, n\u00e4r alla samlats i hyddan f\u00f6r att v\u00e4nta ut v\u00e4rmen, br\u00f6t en av djigiterna \u00e4ntligen tystnaden: H\u00f6r h\u00e4r, farfar \u2026 Vi har pratat om en sak \u2026 Vi m\u00e5ste best\u00e4mma hur det ska bli med grabben \u2026 \u2013 Menar du Jergesh? fr\u00e5gade den gamle f\u00f6rv\u00e5nat. Vad \u00e4r det som st\u00f6r dig? Han arbetar v\u00e4l som alla vi andra\u2026 Toksanbaj gnuggade \u00f6mt sin n\u00e4sa mot den svettiga pannan p\u00e5 pojken som satt bredvid honom. \u2013 Vad \u00e4r det d\u00e4r f\u00f6r arbetare! svarade grabben och rynkade p\u00e5 n\u00e4san. Vill du j\u00e4mf\u00f6ra honom med en vuxen? \u2013 Herregud! Vad pratar du om? Det d\u00e4r \u00e4r en riktig k\u00e4mpe \u2026 Eller har n\u00e5gon av er sett honom maska? \u2013 \u00c4sch, svarade grabben som inlett samtalet och viftade ir- riterat med handen och spottade irriterat och v\u00e4nde sig till sina kamrater f\u00f6r att f\u00e5 st\u00f6d: \u2013 Kan ni f\u00f6rklara \u2026 f\u00f6r \u00e5ldringen?.. \u2013 H\u00f6r p\u00e5, farfar, sade en storvuxen, bredaxlad karl som kunde ha slitit itu kedjor p\u00e5 ett n\u00f6jesf\u00e4lt, du vet att vi inte arbetar h\u00e4r f\u00f6r n\u00f6jes skull. Vi grillar oss i solen. Och enligt avtalet delar vi hela f\u00f6rtj\u00e4nsten lika . Eller hur? Men ditt barnbarn \u2026 Hur ska vi r\u00e4kna honom? Ska han ocks\u00e5 r\u00e4kas som fullvuxen? \u2013 Vad trodde du? Eller har du n\u00e5gonsin sett en levande person betraktas som en halv? Att inte tungan ramlar ut p\u00e5 dig, s\u00e5 du pratar! Vem av er plockar mer \u00e4n han g\u00f6r? Lika mycket som vi sk\u00f6rdar g\u00f6r han ocks\u00e5. \u2013 Nej, fortfarande nej, sade den f\u00f6rste djigiten och rynkade pannan. Ett barn \u00e4r ett barn, och det \u00e4r inte mer med det. Hur skulle det se ut? Om jag tj\u00e4nar tv\u00e5 tusen, s\u00e5 ska han ha lika myck- et? \u2013 Om han plockar lika mycket, \u00e4n sen? \u2013 Menar du allvar, farfar? \u2013 \u00c4h, sj\u00e4lvklart, p\u00e5 fullaste allvar! P\u00e5 vilket s\u00e4tt \u00e4r han s\u00e4mre \u00e4n du? Och inte nog med det, dag ut och dag in jobbar han h\u00e4r med oss, och dessutom skickar ni honom till aff\u00e4ren att handla \u00e5t er p\u00e5 kv\u00e4llarna. Och vem v\u00e4rmer spisen, och lagar teet? V\u00e5ra grannar nere i dalen har en kock som \u00e4r med de andra p\u00e5 samma villkor, men han r\u00f6r inte gr\u00e4set, eller hur? Varf\u00f6r skulle min sonson vara s\u00e4mre? \u00c4r v\u00e5ran svett finare \u00e4n hans, kanske? Sluta trakassera min sonson. Eller sk\u00e4mtar ni bara? Helt i on\u00f6dan i s\u00e5 fall. \u2013 Vi sk\u00e4mtar inte, farfar, sade den storvuxne l\u00e5ngsamt. \u2013 Vi best\u00e4mde oss f\u00f6r att komma \u00f6verens om allt i f\u00f6rv\u00e4g. Varf\u00f6r ska vi d\u00e5 gr\u00e4la? Vi ger ditt barnbarn en halv andel. Och det \u00e4r din sak att h\u00e5lla med eller inte. Du kan g\u00e5 till en annan grupp, det finns ocks\u00e5 ensamma plockare, g\u00e5 med dem, det \u00e4r inte f\u00f6r sent. Ta med allt du har samlat in tills nu, vi h\u00e5ller ingen kvar. \u2026 Tystnaden varade l\u00e4nge. I den pl\u00f6tsliga tystnaden kunde de tydligt h\u00f6ra gr\u00e4shopparnas gnisslande och surret fr\u00e5n n\u00e4rg\u00e5ngna flugor. Den gamle br\u00f6t eftert\u00e4nksamt en mal\u00f6rtsst\u00e4ngel, reste sig till h\u00e4lften och l\u00e4t blicken vandra ut i det avl\u00e4gsna soldiset och l\u00e4t h\u00f6ra ett \u201dym-m\u201d. En av djigiterna ryckte till, blinkade menande \u00e5t de \u00f6vriga \u2013 farfar g\u00e5r med p\u00e5 halv andel \u2013 han har inget annat val. S\u00e5 v\u00e4nde han sig till den gamle: \u2013 Ta det inte s\u00e5 h\u00e5rt, farfar. Det \u00e4r inte f\u00f6rsta \u00e5ret vi har sk\u00f6rdat dermene. Vi har haft kvinnor bland oss, och gamla m\u00e4n som du, och barn som ditt \u2026 Men barnen fick aldrig full andel. S\u00e5 var aldrig fallet, och vi ska inte tvunget bryta mot en etablerad regel. Kanske \u00e4r det sant, ditt barnbarn \u00e4r inte s\u00e4mre \u00e4n vi p\u00e5 n\u00e5got vis, och han \u00e4r en flink grabb \u2013 det \u00e4r inte tu tal om det. Men \u00e4nd\u00e5 \u00e4r ett barn fortfarande ett barn \u2026 \u2013 Nu f\u00e5r det r\u00e4cka, b\u00e4ste bror, jag \u00e4r tr\u00f6tt p\u00e5 ditt prat. Sluta sk\u00e4ra emellan av v\u00e5rat \u2013 vi sk\u00e4r utan din hj\u00e4lp \u2026 Vi g\u00e5r \u2026 Kom nu, pojk, h\u00e4mta dina saker. S\u00e5 ska vi tv\u00e5 arbeta tillsammans. Du f\u00e5r \u00e4nd\u00e5 inte det br\u00f6d du f\u00f6rtj\u00e4nat av dessa arbetare, de kan g\u00e4rna sv\u00e4lta ihj\u00e4l!.. \u2013 Du retar oss i on\u00f6dan, farfar. Vi stj\u00e4l inte \u2013 vi g\u00f6r v\u00e5r f\u00f6r- tj\u00e4nst med hederligt arbete\u2026 \u2013 Det \u00e4r bra, min v\u00e4n. Bara bra. Forts\u00e4tt med det \u2026 Varf\u00f6r skulle jag reta er? Ni har inte gjort mig n\u00e5got ont!.. Jergesh, har du packat allt? \u2013 Ta inte n\u00e5got som tillh\u00f6r n\u00e5gon annan. F\u00e5r jag se? Den gamle \u00f6ppnade p\u00e5sen och rotade genom dess inneh\u00e5ll. \u2013 Jag visste det! Vad \u00e4r det h\u00e4r? Vems sk\u00e5l \u00e4r detta? L\u00e4mna tillbaka den. Det finns inget v\u00e4rre \u00e4n att st\u00e5 i skuld! \u00c4r resten v\u00e5rt?.. D\u00e5 g\u00e5r vi. Ta din b\u00e4dd. Han sl\u00e4ngde den tunga v\u00e4skan p\u00e5 ryggen. Adj\u00f6, mina v\u00e4nner. M\u00e5 ert arbete v\u00e4lsignas. Den gamle satte kurs med snabba steg mot en hydda som syntes som en svart fl\u00e4ck vid horisonten, och de tre unga m\u00e4nnen stod kvar tysta, som tre pelare i ett gammalt hus. Det \u00e4r sv\u00e5rt att gissa vad de t\u00e4nkte. Men den gamle visste med sig att dessa m\u00e4nniskor nu m\u00e5ste k\u00e4nna att de hade gjort honom och pojken en d\u00f6dlig or\u00e4tt. Och p\u00e5 vilken grund? Pengarna var inte uppdelade. Den gamle kunde k\u00e4nna deras \u00f6gon i ryggen och nacken. Men trots att han g\u00e4rna ville var det ingen som ropade till dem, hejdade dem eller f\u00f6rde dem tillbaka. Egennyttans band \u00e4r starka, de binder h\u00e4nder och f\u00f6tter och sn\u00f6r l\u00e4pparna samman som en snara. Farfar och sonson hade redan g\u00e5tt ett bra stycke n\u00e4r en av djigiterna \u2013 som om de just vaknat till liv \u2013 snabbt lade handen vid munnen och ropade: \u2013 Far-faa-r, kan jag hj\u00e4lpa dig att v\u00e4lja ett st\u00e4lle? Den gamle v\u00e4nde sig om: \u2013 Va? \u2013 Ska vi leta r\u00e4tt p\u00e5 en plats \u00e5t dig? \u2013 Beh\u00f6vs inte. M\u00e5 Allah tacka er! N\u00e4r b\u00e4ddarna var hoplagda och deras tillh\u00f6righeter packade och den gamle steg ut under markisen, k\u00e4nde han sig o\u00e4ndligt ensam och l\u00e4t sig ryckas med av sina k\u00e4nslor. N\u00e4r han hade g\u00e5tt n\u00e5gra steg satte han sig ned, som om han r\u00e4ttade till n\u00e5got i sin packning, och han ville g\u00f6mma blicken f\u00f6r sitt barnbarn \u2013 sorgen kom \u00e5ter \u00f6ver honom. Tankarna p\u00e5 den d\u00f6de sonen kom tillbaka. Han tyckte att han tydligt h\u00f6rde en r\u00f6st: Far, har dessa m\u00e4nniskor f\u00f6rol\u00e4mpat dig? Och den gamle tyckte till och med att det just bakom hyddan stod en bil, och att hans son hade kommit f\u00f6r att h\u00e4mta dem. Toksanbaj s\u00e5g sig ofrivilligt om. Han mindes att han inte hade f\u00e4st n\u00e5gon vikt vid att sonen avancerat s\u00e5 hastigt i tj\u00e4nsten. \u2013 Vad g\u00f6r det mig f\u00f6r nytta om du \u00e4r direkt\u00f6r? hade den gamle sagt. Du \u00e4r inte min chef! Och jag t\u00e4nker inte dra nytta av din position \u2026 Men Toksanbaj misstog sig: sonen blev hans fasta st\u00f6d, hans h\u00f6ga berg. Antingen det nu f\u00f6ref\u00f6ll honom s\u00e5 eller det verkligen f\u00f6rh\u00f6ll sig p\u00e5 det viset, men alla h\u00e4lsade respektfullt p\u00e5 den gamle, och n\u00e4r de m\u00f6tte honom p\u00e5 gatan h\u00e4lsade de med ett artigt To-ka-Toka, men nu \u2026 ta bara de d\u00e4r gr\u00e4ssamlarna \u2026 Det k\u00e4ndes som om en eld blossat upp i gubbens br\u00f6st och br\u00e4nde hans hj\u00e4rta. Det kittlade i halsen och blev dimmigt fram- f\u00f6r \u00f6gonen. Vad \u00e4r det med mig, gamle tok? Har jag b\u00f6rjat g\u00e5 i barndom? T\u00e5rarna kommer s\u00e5 l\u00e4tt numera! Han \u00f6vervann sin svaghet, steg till och med upp lite f\u00f6r hastigt, och f\u00f6r att hans barnbarn inte skulle l\u00e4gga m\u00e4rke till hans tillf\u00e4lliga svaghet tog han hastigt ett steg \u00e5t sidan. Men krafterna varade inte l\u00e4nge. Det gick n\u00e5gra minuter och han fortsatte med hastiga steg vidare, om \u00e4n med viss m\u00f6da, st\u00f6vlarna fastnade d\u00e5 och d\u00e5 i de h\u00f6ga trassliga gr\u00e4sstj\u00e4lkarna. Vart \u00e4r jag p\u00e5 v\u00e4g? t\u00e4nkte han. Jag vet inte vad som v\u00e4ntar. Jag har br\u00e5ttom, precis som om det var n\u00e5got jag h\u00f6ll p\u00e5 att g\u00e5 miste om. Vad h\u00e4nder h\u00e4rn\u00e4st? Varf\u00f6r t\u00e4nker jag inte p\u00e5 det? \u2013 Ata, ska vi ge oss hem? fr\u00e5gade Jergesh. \u2013 L\u00e5t oss vila en stund, sen best\u00e4mmer vi. Den gamle lossade s\u00e4cken fr\u00e5n skuldrorna och satte sig med en suck ned i gr\u00e4set. Solen stod alltj\u00e4mt i zenit, det var l\u00e5ngt till kv\u00e4llen, och de beh\u00f6vde inte vara oroliga f\u00f6r att de inte skulle hinna fram till bebodda trakter och beh\u00f6va tillbringa natten p\u00e5 den kala st\u00e4ppen. Fast vem vill komma som fr\u00e4mling till ett ok\u00e4nt hus? Ingen v\u00e4ntar g\u00e4ster fr\u00e5n landsv\u00e4gen! Skulle de kanske dra sig hem\u00e5t, medan de \u00e4nnu inte hunnit sl\u00e5 l\u00e4ger och kommit ig\u00e5ng med arbetet? Men hemma satt hans gamla gumma, och n\u00e4r hon v\u00e4l satte ig\u00e5ng sina klagovisor s\u00e5 var det ingen \u00e4nde. Och f\u00f6r det mesta hade hon dessutom r\u00e4tt: om du inte tj\u00e4nar extra pengar under sommaren s\u00e5 kommer tre personer att leva sn\u00e5lt p\u00e5 en enda pension. Och han m\u00e5ste till r\u00e5ga p\u00e5 allt ta sitt barnbarn till staden \u2013 det fanns ingen sj\u00e4tteklass i byskolan. \u00c4ven om han s\u00e5lde den sista kon som var kvar i huset skulle det inte hj\u00e4lpa mycket: som ordspr\u00e5ket s\u00e4ger \u2013 som att str\u00f6 aska f\u00f6r vinden, det skulle m\u00f6jligen r\u00e4cka till te och socker. Han kom ih\u00e5g att hon nyligen hade varit sjuk. Gud f\u00f6rbjude att n\u00e5got allvarligt h\u00e4nder \u2013 d\u00e5 blir han ensam i v\u00e4rlden med sitt barnbarn! Ingen skulle ta hand om huset eller ge honom te. Det var kusligt att ens t\u00e4nka p\u00e5. Och han sj\u00e4lv hade, f\u00f6r att s\u00e4ga som sanningen var, b\u00f6rjat f\u00f6rlora krafterna. Om han nu, tack och lov, kunde h\u00e5lla sig p\u00e5 benen, g\u00e4llde det att s\u00f6rja f\u00f6r sonsonens framtid innan det blev f\u00f6r sent. Om n\u00e5got skulle h\u00e4nda honom i morgon \u2013 att han inte kan ta sig ur s\u00e4ngen \u2013 vilka hj\u00e4lpsamma h\u00e4nder har han d\u00e5 att hoppas p\u00e5? Dessa tankar l\u00e4mnade inte Toksanbaj n\u00e5gon ro ens n\u00e4r de hade inr\u00e4ttat sig i den lilla hyddan, som hade \u00f6vergivits av sina ursprungliga inv\u00e5nare och redan hade blivit n\u00e5got skranglig och tilltufsad av vind och regn. Under de tv\u00e5 eller tre timmar som hade f\u00f6rflutit fr\u00e5n det \u00f6gonblick d\u00e5 de l\u00e4mnade gr\u00e4let och djigiterna bakom sig hade den gamle i tankarna genomvandrat hela sitt liv, fr\u00e5n den tidigaste barndomen och \u00e4nda till i dag. Det l\u00e5g mycket sorg, lidande och umb\u00e4randen bakom honom l\u00e4ngs v\u00e4gen. Men det f\u00f6rflutna, liksom en falnande gnista, br\u00e4nner inte l\u00e4ngre, minnena river s\u00e4llan s\u00e5r i sj\u00e4len, sm\u00e4rtan dr\u00f6jer vid de senaste f\u00f6rlusterna, de senaste f\u00f6rnedringarna. Var det kanske \u00e5lderdomen? Och just d\u00e4rf\u00f6r som han blivit l\u00e4ttst\u00f6tt som ett barn? Eller kanske att han efter sonens d\u00f6d k\u00e4nde sig f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6s och hj\u00e4lpl\u00f6s, att han blivit inbillningssjuk och \u00e4ngslig? Vem vet? Enbart minnet av de unga plockarna som s\u00e5 hj\u00e4rtl\u00f6st k\u00f6rt iv\u00e4g dem skar i hj\u00e4rtat, gav en bitter eftersmak. Starka, friska m\u00e4n som borde \u00e4gna sig \u00e5t att b\u00f6ja j\u00e4rnst\u00e4nger med sina bara h\u00e4nder, men uppf\u00f6r sig som jag vet inte vad \u2026 Och de s\u00e4ger vad? Min gamle k\u00e4re Moldasan var beredd att l\u00e4mna sin sista skjorta till en beh\u00f6vande, den sista br\u00f6dbiten till en hungrande \u2026 Har de verkligen inte den minsta gnista av den k\u00e4nslan? De v\u00e4xer upp i ett nafs och blir stora som kameler, men medk\u00e4nsla har de n\u00e4tt och j\u00e4mnt s\u00e5 det r\u00e4cker till att fukta l\u00e4pparna. Vad ska vi g\u00f6ra nu? Ska vi kanske bara strunta i alla andra och f\u00f6rs\u00f6ka sj\u00e4lva? Allah \u00e4r en och jag \u00e4r ocks\u00e5 en! Men hur mycket kan du tj\u00e4na ihop, gamle man? Eller godta deras villkor och \u00e5terv\u00e4nda? Du m\u00e5ste inte bara t\u00e4nka p\u00e5 dig sj\u00e4lv utan ocks\u00e5 p\u00e5 ditt barnbarn. Och Jergesh k\u00e4nner redan nu s\u00e5 starkt inom sig att han \u00e4r ett f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6st barn, och l\u00e4ngre fram, om du forts\u00e4tter tjata f\u00f6r honom att alla m\u00e4nniskor bara \u00e4r ute efter att s\u00e4tta sig p\u00e5 honom, d\u00e5 tar det fullst\u00e4ndigt kn\u00e4cken p\u00e5 pojken \u2026 Nej, hj\u00e4rtat \u00e4r inte som kallt te, n\u00e4r det kallnar kan man inte v\u00e4rma upp det igen. \u00c4ven om de skulle v\u00e4nda tillbaka kommer det inte att sluta v\u00e4l: \u00f6gonblicket kommer n\u00e4r bitterheten och vreden spills ut, och d\u00e5 f\u00f6ljer nya gr\u00e4l, nya bekymmer. Jag f\u00e5r f\u00f6rs\u00f6ka ensam. I st\u00e4llet f\u00f6r att sitta hemma och lyssna till min gamla kvinna och hennes h\u00e5nfulla ord \u00e4r det, som man brukar s\u00e4ga, b\u00e4st att pr\u00f6va lyckan medan marknaden \u00e4r ig\u00e5ng. Kanske kommer skaparen inte att missunna oss en smula barmh\u00e4rtighet? Toksanbaj fl\u00f6g upp som om han riskerat att g\u00e5 miste om alla jordiska fr\u00f6jder om han dr\u00f6jde en extra sekund. Van som han var vid den rymliga hyddan hemma hade han nu p\u00e5 ett par dagar n\u00e4stan lagt den nya bostaden i spillror. Han k\u00f6rde huvudet i takliggaren s\u00e5 hela ramen lyftes fr\u00e5n marken. Hyddan knakade och torvt\u00e4tningen rasade p\u00e5 utsidan. Sonsonen, som sov bredvid honom, fl\u00f6g upp skr\u00e4ckslagen och stirrade stor\u00f6gt f\u00f6rv\u00e5nad p\u00e5 sin farfar: \u2013 Farfar!.. Vad \u00e4r det, farfar? \u2013 Astyparalla! Varf\u00f6r t\u00e4nkte jag inte p\u00e5 det? Blev du r\u00e4dd, mitt yrv\u00e4der? Kom till farfar. Om jag trycker till i gommen s\u00e5 kommer r\u00e4dslan att f\u00f6rsvinna \u2026 Utan att f\u00e4sta sig vid pojkens motst\u00e5nd vred den gamle hans huvud mot sig, \u00f6ppnade gapet och tryckte till med ett finger, h\u00e5rt som en tr\u00e4sked, upp i gommen. \u2013 Fy, s\u00e5 beskt! \u2013 Det \u00e4r saften fr\u00e5n mal\u00f6rten. Det f\u00f6rsvinner snart! D\u00e4refter unders\u00f6kte han kojan. Det visade sig vara en skr\u00f6plig boning. Att den inte f\u00f6ll samman berodde enbart p\u00e5 att de \u00f6vre \u00e4ndarna var t\u00e4tt sammanbundna. Den gamle sm\u00e4llde med tungan, skrattade i mjugg och pl\u00f6tsligt, som i ett anfall, lyfte han hyddan och slungade den \u00e5t sidan som en l\u00e4tt str\u00e5hatt. Han r\u00e4tade upp sig och borstade av sig. \u2013 N\u00e5, min f\u00f6lunge, ska vi bo h\u00e4r du och jag? \u2013 Det kan vi v\u00e4l g\u00f6ra. \u2013 \u00c4r du inte r\u00e4dd? \u2013 Du \u00e4r ju h\u00e4r. Dulat Isabekov N\u00e4r han s\u00e5g p\u00e5 sitt barnbarn ins\u00e5g den gamle pl\u00f6tsligt vad Jergesh ville s\u00e4ga. Nej, det var inte m\u00f6rker, som sm\u00e5 barn brukar vara r\u00e4dda f\u00f6r, och inte elaka m\u00e4nniskor som pojken fruktade, det var helt enkelt s\u00e5 att han inte alltid visste hur han b\u00e4st skulle bete sig, och h\u00e4r beh\u00f6vde han ha sin farfar bredvid sig. \u2013 D\u00e5 \u00e4r vi \u00f6verens, sade Toksanbaj och log \u00e5t sina tankar. Vi s\u00e4tter upp v\u00e5r hydda borta vid kullen i kv\u00e4ll, och b\u00f6rjar tidigt i morgon. Vi ska fylla alla f\u00f6rr\u00e5d med mal\u00f6rt! S\u00e5 kom det sig att en gammal man, som inte ens hade krafter nog f\u00f6r att lyfta en vetes\u00e4ck, och en halvvuxen pojke stannade kvar ensamma p\u00e5 den \u00f6ppna st\u00e4ppen, eftersom b\u00e5da k\u00e4nde att det skulle varit f\u00f6r\u00f6dmjukade att \u00e5terv\u00e4nda till samma lymlar som hade k\u00f6rt iv\u00e4g dem. Tv\u00e5 dagar gick, men inte ett enda magert str\u00e5 av mal\u00f6rt gick att hitta p\u00e5 jordstycket som den gamle hade sett ut. F\u00f6rst satte de upp sin hydda i l\u00e5glandet och t\u00e4nkte att det skulle vara varmare d\u00e4r, men de fick en s\u00e5dan rastl\u00f6s natt att de var n\u00e4ra att ge sig hem till byn. L\u00e5glandet var fyllt av allehanda sorl och prassel. Tydligen \u00e5terkastades ljuden fr\u00e5n kullarna och samlades l\u00e4ngst ned. Och den gamle, som fruktade att pojken kunde vara r\u00e4dd f\u00f6r d\u00f6den, tryckte honom s\u00e5 h\u00e5rt intill sig och f\u00f6rs\u00e4krade honom s\u00e5 intensivt att det inte fanns n\u00e5gra tjuvar, inga vargar, inga sp\u00f6ken eller andra onda andar, att han sj\u00e4lv b\u00f6rjade lyssna skr\u00e4ckslaget efter vartenda l\u00f6v som r\u00f6rde sig och somnade f\u00f6rst p\u00e5 morgonen n\u00e4r de f\u00f6rsta l\u00e4rkorna b\u00f6rjade sjunga. Det f\u00f6rsta de gjorde p\u00e5 morgonen var att ta ned hyddan som de hade rest hela dagen innan, och ta fyra mansh\u00f6ga st\u00f6rar och n\u00e5gra mindre p\u00e5lar plus en bunt rep p\u00e5 ryggen och ge sig upp till toppen av kullen. Solen steg upp tidigare h\u00e4r \u00e4n den gjort nere p\u00e5 sl\u00e4tten. N\u00e4r de kommit upp till toppen var den redan synlig till h\u00e4lften ovanf\u00f6r de avl\u00e4gsna bl\u00e5 bergstopparna och liknade en trasig begravningskaka \u2013 den var fortfarande tyst och ofarlig. Himlen var klarbl\u00e5, och l\u00e4rkorna stod stilla och fladdrade i luften som n\u00e4stan or\u00f6rliga prickar i h\u00f6jden och utnyttjade det korta \u00f6gonblicket av svalka. Den gamle tittade ned och s\u00e5g tydligt en obekant by, som vid middagstid skimrade vit i horisonten. De kunde till och med se en bes\u00e4ttning kor utspridda \u00f6ver betesmarken. Och den gamles hj\u00e4rta fylldes av en ok\u00e4nd gl\u00e4dje: f\u00f6r en ensam m\u00e4nniska kunde ocks\u00e5 en obekant by bli en tr\u00f6st, d\u00e5 den p\u00e5minner om ett hem som finns n\u00e5gonstans l\u00e5ngt borta. \u2013 N\u00e5 vad tycker du, pojk, det verkar som ett bra st\u00e4lle, eller hur? log den gamle. Om natten kan vi titta p\u00e5 ljusen i byn och t\u00e4nka p\u00e5 farmor. \u2013 \u00c4r det inte l\u00e5ngt till vatten? \u2013 Prat! Bara n\u00e5gon kilometer bort. \u00c4r du f\u00f6r bekv\u00e4m f\u00f6r att b\u00e4ra vatten, va? \u2013 Det \u00e4r l\u00e4ttare att b\u00e4ra vatten \u00e4n att hugga mal\u00f6rt. \u2013 Jas\u00e5, det tycker du! Den gamle skrattade h\u00f6gt, s\u00e5 sk\u00e4gget pekade ut i luften. \u2013 Du har knappt hunnit komma fram f\u00f6rr\u00e4n du har r\u00e4knat ut vad som \u00e4r enklast och vad som \u00e4r besv\u00e4rligast! Vi m\u00e5ste allt slita du och jag, det \u00e4r tvunget! Men sen samlar vi ihop allt det klippta och k\u00f6r det till Arys och kommer hem med en hel h\u00f6g med pengar. Vad s\u00e4ger du om det? D\u00e5 ska vi kl\u00e4 upp oss och k\u00f6pa en cykel till dig. Med motor. Och t\u00e4nk vad farmor ska bli glad att se s\u00e5 mycket pengar, och d\u00e5 s\u00e4ger hon inte ett knyst! \u2013 Och Guldstj\u00e4rna s\u00e4ljer vi v\u00e4l inte? \u2013 Varf\u00f6r skulle vi g\u00f6ra det? S\u00e4lja v\u00e5ran ko, n\u00e4r vi har f\u00e5tt s\u00e5 mycket pengar? \u00c5 nej! Henne kommer vi att ha nytta av i hush\u00e5llet, det tror jag det. Om Gud vill kommer vi att skaffa oss en g\u00f6dkalv som vi kan l\u00e4mna till slakteriet i h\u00f6st, och kanske k\u00f6pa ett dussin f\u00e5r till och med. Nja, kanske inte ett dussin, naturligtvis, men fem\u2013sex, det \u00e4r d\u00e5 s\u00e4kert. Och av f\u00e5ren f\u00e5r vi lamm, och vi kan unna oss lite lammk\u00f6tt ibland. Och en ko ger b\u00e5de mat och kl\u00e4der, och till och med pengar till din skola. Har jag inte r\u00e4tt? Pojken log: allting ordnade sig s\u00e5 bra i farfars dr\u00f6mmar! Men han h\u00f6ll med \u2013 han nickade inst\u00e4mmande. \u2013 Om jag har r\u00e4tt s\u00e5 ge mig min hacka, s\u00e5 ska vi g\u00f6ra gropar f\u00f6r st\u00f6ttorna. Jag reser hyddan, och du h\u00e4mtar vatten, s\u00e5 kokar vi en kopp te. I morgon g\u00e5r vi till byn och handlar mat. Och sen ska vi leva livet. De reste sin hydda n\u00e4r solen stod h\u00f6gt p\u00e5 himlen. Ganska tr\u00f6tta \u00e5t de frukost med flatbr\u00f6d och drack te, som pojken hade kokat p\u00e5 en jerosjka \u2013 en ugn som var gr\u00e4vd i marken. Sedan bredde de ut filtar i botten av hyddan \u2013 \u00e5terigen blev de tvungna att v\u00e4nta ut v\u00e4rmen. Hyddan var \u00e4nd\u00e5 inte helt f\u00e4rdig, det knakade i grenarna och prasslade i det torra gr\u00e4set, som om \u00f6dlor hade sprungit \u00f6ver det. Och hela tiden verkade det som om n\u00e5gon fanns i n\u00e4rheten, som om n\u00e5gon krupit fram intill hyddan och g\u00f6mt sig bakom v\u00e4ggen. \u2013 Ata, \u00e4r det n\u00e5gon som hostar? \u2013 Vem skulle det vara h\u00e4r? Sov nu en stund. N\u00e4r svalkan kommer i kv\u00e4ll b\u00f6rjar vi sk\u00f6rda. \u2013 Nej, lyssna, det knakar i mal\u00f6rten. Det \u00e4r n\u00e5gon som kom- mer. Precis d\u00e5 klirrade handtaget p\u00e5 hinken som de hade l\u00e4mnat intill elden. Skr\u00e4mda kom b\u00e5da tv\u00e5 p\u00e5 f\u00f6tter. De tittade ut och stod som f\u00f6rstenade. En j\u00e4ttelik man, lika stor som en kamel, stod vid spisen och h\u00e4llde vattnet som var kvar i hinken \u00f6ver huvudet. Ingen reaktion kunde m\u00e4rkas hos fr\u00e4mlingen n\u00e4r han varseblev husfolket som lutade sig ut ur hyddan, han tog helt enkelt ingen notis om dem, som om detta att han brutit sig in i en annan persons egendom var fullkomligt i sin ordning. Han var bokstavligt talat spritt naken, med endast en bl\u00e5 trasa om h\u00f6fterna som skylde det mest strategiska. N\u00e4r han hade t\u00f6mt hinken l\u00e5ngsamt \u00f6ver sig ruskade han p\u00e5 huvudet med v\u00e4lbehag, klappade sitt brunbr\u00e4nda och stadiga br\u00f6st och gned sig om halsen. S\u00e5 sl\u00e4ngde han hinken ifr\u00e5n sig med en skr\u00e4ll, plockade upp en stor halmhatt som l\u00e5g vid elden och satte den p\u00e5 huvudet. J\u00e4ttens breda axlar kunde ha r\u00e4ckt till tv\u00e5 personer. Och han var s\u00e5 l\u00e5ng att om han skulle g\u00e5tt in i hyddan, \u00e4ven om han hade g\u00e5tt dubbelvikt, s\u00e5 skulle han ha krossat den i stycken. Den gamle \u00e5tervann fattningen f\u00f6rst n\u00e4r han med handen k\u00e4nde handtaget till hackan som l\u00e5g i h\u00f6rnet. Pojken kikade fram bakom sin farfars rygg. \u2013 H\u00f6r du! \u00c4r du en m\u00e4nsklig varelse \u2026 eller en ond ande? \u2013 Assalamalikum! r\u00f6t fr\u00e4mlingen som en \u00e5skknall till h\u00e4lsning. \u2013 Herre min skapare! Vad s\u00e4ger han? \u2013 Jag s\u00e4ger assalamalikum. Fr\u00e4mlingen v\u00e4nde sig om och s\u00e5g p\u00e5 dem: \u2013 Har ni inte sett folk f\u00f6rut? Varf\u00f6r ser ni s\u00e5 yrvakna ut? Kom fram, s\u00e5 f\u00e5r vi h\u00e4lsa p\u00e5 varandra. Den gamle str\u00e4ckte fram hackan i st\u00e4llet f\u00f6r handen. J\u00e4tten skrattade h\u00f6gt. Ur hans br\u00f6st skallade en \u00e5ska som verkade kom- ma fr\u00e5n bergen l\u00e5ngt borta. \u2013 Jag \u2026 Jag \u2026 Med en hacka\u2026? Ha ha ha \u2026 Jas\u00e5 du t\u00e4nkte s\u00e4ga b\u00e5de god dag och adj\u00f6 med din hacka! Oj oj oj!.. Det lycka- des inte f\u00f6r Katiusja, kanonen, men du \u2026 ha ha! Han tog enkelt hackan ur den gamles hand, kastade upp den h\u00f6gt i luften och f\u00e5ngade den igen i handtaget. S\u00e5 slutade han skratta och fr\u00e5gade: \u2013 Jag \u00e4r hungrig, kan du hitta n\u00e5got att \u00e4ta? \u2013 Jo, naturligtvis har vi det \u2026 givetvis finns det. Den gamle rotade l\u00e4nge nerv\u00f6st i sin ryggs\u00e4ck och tog upp den sista av br\u00f6d- kakorna som den gamla kvinnan hade bakat \u00e5t dem och lade den framf\u00f6r fr\u00e4mlingen. J\u00e4tten lade sig p\u00e5 filten, st\u00f6dde sig p\u00e5 armb\u00e5gen och br\u00f6t br\u00f6dkakan i fyra delar, han rullade ihop ett stycke och stoppade i mun- nen. \u2013 Vid profeten, t\u00e4nkte den gamle med vidskeplig r\u00e4dsla, detta var mig ett gap! Var kommer han ifr\u00e5n? En vandrare fr\u00e5n den \u00f6dsliga st\u00e4ppen, vad kan han leta efter? Kommer han att f\u00e4rdas vidare eller, Gud f\u00f6rbjude, t\u00e4nker han tillbringa natten hos oss? Det vore b\u00e4st om han drog vidare. Ett s\u00e5nt tryne, det kan man dr\u00f6mma mardr\u00f6mmar om. K\u00e4karna \u00e4r som p\u00e5 en h\u00e4st, undrar just hur han anv\u00e4nder dem! \u2013 Finns det n\u00e5got te kvar? fr\u00e5gade fr\u00e4mlingen. \u2013 Visst finns det det, svarade den gamle ivrigt. \u2013 Ta hit. Br\u00f6det var knallh\u00e5rt, det river i halsen. \u2013 Ge hit vattenkokaren, pojke, sa den gamle, till herrn h\u00e4r. Toksanbajs sista ord h\u00f6rdes knappt. Av n\u00e5gon anledning ville han skingra pojkens r\u00e4dsla. Jergesh tog vattenkokaren och r\u00e4ckte den f\u00f6rsiktigt till j\u00e4tten. \u2013 Vad heter du? fr\u00e5gade denne, men utan att v\u00e4nta p\u00e5 svar kastade j\u00e4tten huvudet tillbaka och satte munnen till pipen och b\u00f6rjade dricka i ljudliga klunkar. \u2013 Jergesh. Fr\u00e4mlingen fortsatte att dricka, Han tycktes snegla p\u00e5 n\u00e5got konstigt vis p\u00e5 pojken och h\u00f6ll kvar blicken tills han hade t\u00f6mt kannan. Till sist satte han tekannan \u00e5t sidan. \u2013 Det smakade beskt! Vad var det, mal\u00f6rt? \u2013 Vad\u00e5 mal\u00f6rt? Vad pratar du om? Att vi \u00e4r galna nog att l\u00e4gga mal\u00f6rt i teet? Det \u00e4r \u00e4kta ceylont\u00e9. N\u00e4r han hade undf\u00e4gnat fr\u00e4mlingen k\u00e4nde sig den gamle n\u00e5got dj\u00e4rvare. \u2013 Har du n\u00e5got br\u00f6d, eller \u00e4r det allt? fr\u00e5gade j\u00e4tten och tog den sista biten i munnen. \u2013 Det var allt. \u2013 Det g\u00f6r inget. N\u00e4r solen g\u00e5r upp g\u00e5r Jergesh och jag till aff\u00e4ren. I byn nere i sluttningen. Vi skaffar lite mat. Vilket \u00f6de, t\u00e4nkte den gamle och r\u00f6s. Den h\u00e4r pl\u00e5goanden t\u00e4n- ker visst inte ge sig av. J\u00e4tten studerade ing\u00e5ende hyddan och blottade sina h\u00e4stt\u00e4nder. S\u00e5 fnyste han: \u2013 Vad stirrar du p\u00e5, som om jag kom fr\u00e5n en annan v\u00e4rld? Han l\u00e5g d\u00e4r med huvudet tillbakakastat, kliade sin breda mage som om han letade efter var flatbr\u00f6det hade tagit v\u00e4gen, s\u00e5 satte han sig pl\u00f6tsligt upp och tillade: \u2013 Jag heter Omash. Om Gud vill, blir jag er f\u00f6ljeslagare. Den gamle blev livr\u00e4dd. Han kunde sj\u00e4lv inte f\u00f6rest\u00e4lla sig hur hans \u00f6gon sp\u00e4rrades upp. Han tittade fr\u00e5n barnbarnet till j\u00e4tten och orden fastnade i halsen. D\u00e4r ligger han bara! t\u00e4nkte Toksanbaj irriterat. Han ber inte oss om lov. Som han har sagt, s\u00e5 blir det ocks\u00e5, vare sig du h\u00e5ller med eller inte, det g\u00f6r honom detsam- ma!.. Vi blir tvungna att g\u00f6ra som han s\u00e4ger \u2026 S\u00e5nt \u00e4r \u00f6det \u2026 \u2013 Min v\u00e4n, har du n\u00e5gra andra kl\u00e4der att ta p\u00e5 dig? \u2013 Ja d\u00e5. Omash drog ut res\u00e5ren i sina kortbyxor och sm\u00e4llde den mot magen. \u2013 Jag har nyss tv\u00e4ttat allt och h\u00e4ngt det till tork vid brunnen. Den gamle skakade p\u00e5 huvudet och sade \u00f6verdrivet varnande: \u2013 T\u00e4nk om n\u00e5gon knycker dem \u2026 \u2013 De skulle bara f\u00f6rs\u00f6ka, d\u00e5 sliter jag ut tungan p\u00e5 dem. Hans ord, eller snarare tonfallet, s\u00e4nde rysningar l\u00e4ngs gubbens ryggrad. Han s\u00e5g ut att kunna g\u00f6ra det, han l\u00e4r inte tveka en sekund! t\u00e4nkte Toksanbaj. Se bara som han vr\u00e4ker sig, som om han \u00e4gde hela st\u00e4ppen! Efter en stund \u00f6ppnade Omash munnen igen. \u2013 Jag vet vad som h\u00e4nde d\u00e4rborta. De d\u00e4r tre ber\u00e4ttade f\u00f6r mig. Han nickade i det v\u00e4derstreck som den gamle och hans sonson hade kommit fr\u00e5n. \u2013 Men tro nu inte att jag \u00e4r lika usel som de. F\u00f6r min del spelar det ingen roll om det \u00e4r ett barn eller en \u00e5ldring som plockar. Om vi jobbar lika, s\u00e5 ska vi dela lika. Den gamle sade ingenting. Men Omash var inte lika flink med kniven som med tungan. \u00c5 andra sidan gjorde den gamle stora \u00f6gon n\u00e4r han s\u00e5g vad Omash kunde l\u00e4gga in \u2013 kunde han bara f\u00e5 in det munnen, s\u00e5 hamnade det i magen. Och i arbetet kunde han kr\u00f6ka rygg i en timme eller tv\u00e5, men sedan satte han sk\u00e4ran i marken och st\u00e4llde sig med h\u00e4nderna i sidorna och meddelade korthugget: Gamle man, nu ska jag bada! Eller: Gamle man, nu g\u00e5r jag och vilar. Vad kunde v\u00e4l Toksanbaj g\u00f6ra annat \u00e4n nicka: Vars\u00e5god, g\u00e5 du! Solen hade sjunkit under horisonten och skymningen bredde ut sig \u00f6ver st\u00e4ppen. Hettan gav vika, och allt levande b\u00f6rjade \u00e5terh\u00e4mta sig. Det blev dags att s\u00e4tta ig\u00e5ng med arbetet. Och sk\u00f6rdem\u00e4nnen utnyttjade i sanning dessa n\u00e5dens stunder \u2013 de r\u00e4tade inte p\u00e5 ryggarna f\u00f6rr\u00e4n till kv\u00e4llen. I den intr\u00e4dande tystnaden kunde man h\u00f6ra de sjukas r\u00f6ster ljuda \u00f6ver st\u00e4ppen. Och samtal var det enda som inte h\u00f6rdes \u2013 nu var inte tid att prata. En tid fram\u00f6ver arbetade Omash ih\u00e4rdigt bredvid den gamle. D\u00e5 och d\u00e5 kastade denne ett \u00f6ga p\u00e5 sin parkamrat och s\u00e5g hur Omashs kraftiga skulderblad r\u00f6rde sig under skjortan. Toksanbaj t\u00e4nkte att han kanske gjort honom or\u00e4tt n\u00e4r han betraktat honom som en latmask, n\u00e4r han fick upp farten kunde tre man inte h\u00e4nga med! Men till ingen nytta lekte den gamle med dessa tankar. Mindre \u00e4n en timme senare hade j\u00e4tten satt sk\u00e4ran i marken av gammal vana och r\u00e4tat p\u00e5 ryggen och sagt \u2013 lika v\u00e4lbekant: \u2013 Gamle man, nu g\u00e5r jag. \u2013 Bara g\u00e5 du. Toksanbaj fr\u00e5gade inte ens vart han skulle. Klockan hade dragit sig \u00f6ver midnatt. Omash hade \u00e4nnu inte kommit tillbaka. Jergesh hade somnat mitt i en mening. Den gamle kunde inte sova. Oavsett hur mycket han blundade och sade till sig sj\u00e4lv att han beh\u00f6vde sova, att det skulle bli en tung dag i morgon och han m\u00e5ste f\u00f6rs\u00f6ka sova, s\u00e5 kom inte s\u00f6mnen till honom. \u00c5h, denna senila s\u00f6mnl\u00f6shet! Och s\u00e5 nu denne Omash mitt i alltihop. Och var h\u00f6ll han hus n\u00e5gonstans? R\u00e4dsla och misstrogenhet var allt han k\u00e4nde f\u00f6r denne man. Vart tar du v\u00e4gen? Vad g\u00f6r du ute mitt i natten? Men sedan kom tanken: Hade han drunknat i kanalen? Men s\u00e5 log han \u00e5t sin egen dumhet: den d\u00e4r mannen skulle varken eld eller vatten r\u00e5 p\u00e5! Mest troligt kommer han raglande stupfull och skr\u00e4mmer slag p\u00e5 Jergesh \u2026 Herregud, ingen frid, ingen ro! Och varf\u00f6r fick vi den d\u00e4r obehagliga typen p\u00e5 halsen? Han kan fara och flyga! Och jag som var s\u00e5 frestad att ta mig hit: hemma var det ett fasligt slit med att ge kon vatten tre g\u00e5nger om dagen, och h\u00e4r m\u00e5ste vi h\u00e5lla p\u00e5 n\u00e4tterna igenom p\u00e5 den kala st\u00e4ppen och hugga denna f\u00f6rbaskade mal\u00f6rt, usch! Eh, Allah, om det bara tog slut n\u00e5gon g\u00e5ng! Just d\u00e5 kunde de uppfatta ett prasslande i gr\u00e4set. Toksanbaj ryckte till och satte sig upp och spejade ut ur hyddan. Hela \u00f6pp- ningen var bokstavligen blockerad av Omashs v\u00e4ldiga kroppshyd- da. S\u00e5 h\u00f6rdes hans mullrande r\u00f6st: \u2013 \u00c4r du vaken, gamle man? \u2013 \u00c4r det du, min son? \u2013 Ja, det \u00e4r jag. Vem f\u00f6rutom dj\u00e4vulen kan hitta hit? \u2013 Har du \u00e4tit? \u2013 Nej. \u2013 Inte \u00e4n?.. Jag ska koka lite te. \u2013 Det beh\u00f6vs inte. F\u00f6r de hungriga finns det inget s\u00f6tare \u00e4n br\u00f6d och vatten. V\u00e4ck ditt barnbarn. \u2013 V-vad s\u00e4ger du? Varf\u00f6r? \u2013 V\u00e4ck honom, s\u00e4ger jag. \u2013 Omashtai \u2026 Omashzjani \u2026 Varf\u00f6r ska vi st\u00f6ra pojken? \u2013 Jag har ett uppdrag \u00e5t honom. \u2013 Mitt i natten?.. Du f\u00e5r v\u00e4nta till i morgon. \u2013 Det g\u00e5r inte. V\u00e4ck honom. Den gamle r\u00f6s: Vad hade denne ogudaktige man nu hittat p\u00e5 f\u00f6r ytterligare j\u00e4kelskap? Toksanbaj kunde absolut inte t\u00e4nka sig att v\u00e4cka sitt barnbarn vid den h\u00e4r tiden p\u00e5 natten. Och varf\u00f6r m\u00e5ste han g\u00f6ra som den andre sade? Och ska han ut nu mitt i natten? Om m\u00e5nskenet \u00e4r det minsta skymt s\u00e5 trampar man fel och ser varken sol eller m\u00e5ne i morgon! Omash m\u00e5ste ha f\u00f6rst\u00e5tt att han hade skr\u00e4mt slag p\u00e5 den gamle. Han sade med len r\u00f6st: \u2013 Han ska ta k\u00e4rran som st\u00e5r i s\u00e4nkan till byn, han \u00e4r tillbaka p\u00e5 ett \u00f6gonblick. \u2013 Mitt i natten? Herregud, och vad \u00e4r det f\u00f6r k\u00e4rra? \u2013 Kom och ta en titt. \u2013 K\u00e4re v\u00e4n, det \u00e4r en dag i morgon ocks\u00e5 \u2026 Den gamles ben var tr\u00f6tta efter alla m\u00f6dor som hade fallit p\u00e5 hans lott den natten. Han k\u00e4nde det n\u00e4r han k\u00e4mpade sig upp och ut ur hyddan. Han s\u00e5g inte vagnen omedelbart, men den stod strax utanf\u00f6r. \u2013 Var kom vagnen ifr\u00e5n? b\u00f6rjade den gamle, men Omash hejdade honom. N\u00e4r den gamle kom alldeles inp\u00e5 det m\u00f6rka \u00e5b\u00e4ket stannade han och gapade av f\u00f6rv\u00e5ning. Han stod som f\u00f6rstenad och kunde knappt andas. \u2013 Har du sett, gamle man? En enda natt, och h\u00e4r ser du resultatet \u2013 en hel k\u00e4rra full med mal\u00f6rt som vi har h\u00f6stat in. Du och grabben skulle aldrig, om ni s\u00e5 sv\u00e4rmade som myror, kunnat samla lika mycket ens p\u00e5 tre dagar. Vad s\u00e4gs? Just det! Det \u00e4r s\u00e5 en slipsten ska dras! Han log ett obehagligt leende och klappade den gamle p\u00e5 axeln: \u2013 H\u00e5ll med om det, gubbe lilla! skr\u00f6t Omash. Du trodde s\u00e4kert att jag var en snyltg\u00e4st, eller hur? Att jag var en s\u00e5n som h\u00e4nger utanf\u00f6r klubbhusen och barerna och raggar tjejer. I s\u00e5 fall har du fel, gamle man. Jag vet att s\u00e5nt d\u00e4r inte duger. Men \u2026 F\u00f6rst av allt beh\u00f6vs ett kapital, en grundpl\u00e5t! Det ska alltid klirra i fickorna. Pengar! Om huset inte \u00e4r v\u00e4lf\u00f6rsett \u00e4r livet ingenting v\u00e4rt. Stagnation! Det \u00e4r inte f\u00f6r inte som smarta m\u00e4nniskor s\u00e4ger: om du har till en lunch, s\u00e5 spara till middag. Och det \u00e4r vad vi ska g\u00f6ra. Vi kommer att tj\u00e4na s\u00e5 mycket pengar under sommaren s\u00e5 allt det \u00f6vriga trillar in av sig sj\u00e4lvt. Jag ska driva fyrtio tjejer framf\u00f6r mig med ett sp\u00f6! Han fnissade igen och h\u00f6ll handen f\u00f6r munnen, som om han var r\u00e4dd att n\u00e5gon skulle h\u00f6ra. \u2013 Min v\u00e4n, vems \u00e4r k\u00e4rran? \u2013 Bryr dig inte om det du. Det viktiga \u00e4r att vi har mal\u00f6rt, och vems den \u00e4r spelar v\u00e4l ingen roll \u2026 Jag vet inte sj\u00e4lv. Vilka finns det gott om p\u00e5 st\u00e4ppen? M\u00e4nniskor. Och vad finns det mer gott om? H\u00f6gar med saker. S\u00e5 jag samlade ihop lite. Omash br\u00f6t en l\u00e5ng st\u00e4ngel av lyckoblomster och satte mellan \u00f6ronen p\u00e5 \u00e5snan som var sp\u00e4nd f\u00f6r vagnen. \u2013 Nu \u00e4r det f\u00e4rdigpratat om detta. Du sprider ut mal\u00f6rten s\u00e5 att den inte m\u00e4rks, och grabben tar k\u00e4rran fram till bron. \u00c5snan kan knalla sista biten sj\u00e4lv. Och i annat fall kan den g\u00e4rna f\u00f6r mig hoppa i kanalen \u2026 \u2013 Jag v\u00e4cker pojken sj\u00e4lv, sade den gamle best\u00e4mt. Omash v\u00e4nde sig pl\u00f6tsligt om och stirrade p\u00e5 honom. \u2013 \u00c4r du r\u00e4dd att han blir galen av skr\u00e4ck? \u00c4r jag en bj\u00f6rn eller en m\u00e4nniska? Och han beh\u00f6ver ingen barnvakt, se p\u00e5 honom, den l\u00e5nge r\u00e4keln. Det \u00e4r lika bra att han v\u00e4njer sig. Den gamle tystnade: \u00e5terigen kom samma k\u00e4nsla av skr\u00e4ck som stiger upp n\u00e5gonstans i magen och trycker mot hj\u00e4rtat. Han tog h\u00f6gaffeln med darrande h\u00e4nder och utan ett ord k\u00f6rde han grepen i h\u00f6gen med mal\u00f6rt. Oj Allah, mumlade han, medan han spred ut h\u00f6gen. Det fattades bara detta. Vilka synder straffar du mig f\u00f6r? Varf\u00f6r ska jag nu bli en tjuv? Ska nu ocks\u00e5 den fattiges f\u00f6rbannelse komma \u00f6ver v\u00e5rt huvud, att jag i mitt anletes svett ska samla denna f\u00f6rd\u00f6mda mal\u00f6rt. Och var kom denne skurk ifr\u00e5n?! Men vad kan jag s\u00e4ga till honom? Kommer denne dj\u00e4vul i m\u00e4nniskohamn att lyssna p\u00e5 mina ord, kan de n\u00e5gonsin ber\u00f6ra honom? Bortifr\u00e5n hyddan h\u00f6rdes ett knarrande ljud. Toksanbaj vred p\u00e5 huvudet och s\u00e5g sitt barnbarn \u00e5ka iv\u00e4g p\u00e5 k\u00e4rran. Hans hj\u00e4rta v\u00e4rkte. Mitt lilla f\u00f6l, m\u00e5 ingen olycka drabba dig! Du kan ramla ur vagnen om du somnar \u2026 En timme senare var all mal\u00f6rt utspridd och Toksanbaj var p\u00e5 v\u00e4g mot hyddan f\u00f6r att l\u00e4gga sig bredvid den snarkande Omash, d\u00e5 pojken pl\u00f6tsligt kom tillbaka. \u2013 Min lilla solstr\u00e5le! Den gamle str\u00f6k pojken s\u00e5 \u00f6mt \u00f6ver den ostyriga kalufsen och kysste honom p\u00e5 kinderna, som om han inte sett honom p\u00e5 en m\u00e5nad. \u2013 Hur l\u00e5ngt \u00e5kte du? \u2013 Till utkanten av byn. \u2013 Och du var inte r\u00e4dd? \u2013 Nej. Bara n\u00e4r jag skulle \u00f6ver bron. \u2013 Kom nu, min gosse, s\u00e5 sover vi. De lade sig p\u00e5 kanten av madrassen. Omash l\u00e5g utstr\u00e4ckt \u00f6ver n\u00e4stan hela s\u00e4ngen f\u00f6rsjunken i dr\u00f6mmar, den ena fagrare \u00e4n den andra. Hans kraftfulla snarkningar fyllde hyddan likt d\u00e5net av en traktor i v\u00e5rpl\u00f6jningen. I normala fall snarkar m\u00e4nniskor n\u00e4r de andas in, men den h\u00e4r skurken, evigt f\u00f6rbannad vare han, snarkade ocks\u00e5 n\u00e4r han andades ut. H\u00e4r skulle ingen m\u00e4nniska f\u00e5tt en blund i \u00f6gonen ens p\u00e5 kilometers avst\u00e5nd fr\u00e5n hyddan, l\u00e5ngt mindre inuti. Toksanbaj lutade sig ut under filten och ryckte f\u00f6rsynt i hans tr\u00f6j\u00e4rm: \u2013 Omash, Omash, k\u00e4re v\u00e4n, v\u00e4nd dig p\u00e5 sidan. Du snarkar s\u00e5 det sl\u00e5r lock f\u00f6r \u00f6ronen! Omash r\u00f6t en obscen svordom i s\u00f6mnen, v\u00e4nde sig p\u00e5 sidan och fyllde p\u00e5 med en l\u00e5ng ramsa: Du son av en hynda etcetera, etcetera. Jag ska slita halsen av dig!.. Efter en stund blev det \u00e4ntligen tyst. Och pojken, som makat sig n\u00e4rmare sin farfar, viskade: \u2013 Farfar. \u2013 Ja, min v\u00e4n? \u2013 Har han stulit all mal\u00f6rt? \u2013 Varf\u00f6r tror du det? Han klippte ner p\u00e5 ett st\u00e4lle l\u00e4ngre fram, och tog hem. S\u00e5 l\u00e5ngt hade det allts\u00e5 g\u00e5tt \u2013 han hade b\u00f6rjat ljuga! Den gamles hj\u00e4rta var tungt. Inte bara det att han ofrivilligt medverkat till st\u00f6ld, han hade dessutom lurat med sig sitt barnbarn. Vilka synder hade han beg\u00e5tt f\u00f6r att f\u00e5 detta straff ?.. Nej, n\u00e5got m\u00e5ste g\u00f6ras. Det kunde inte forts\u00e4tta s\u00e5 h\u00e4r. Vi m\u00e5ste f\u00e5 iv\u00e4g Omash p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt, se till att han gick n\u00e5gon annanstans och bedrev sin m\u00f6rka verksamhet. Och Toksanbaj \u2013 f\u00f6r en m\u00e4nniska i hans \u00e5lder \u00e4r detta inte passande. Nu var tiden inne d\u00e5 mal\u00f6rtens fr\u00f6n fylls med saft och blir tyngre. Stammarna var inte l\u00e4ngre mjuka och b\u00f6jliga \u2013 det r\u00e4ckte att b\u00f6ja dem en aning s\u00e5 br\u00f6ts de med ett spr\u00f6tt ljud, som t\u00e4nds- tickor. Solen hade sjunkit tillbaka i sitt rede. Det upprivna dammet fr\u00e5n tusentals kl\u00f6var, av hjordar som vandrat genom det t\u00e4ta n\u00e4tet av st\u00e4ppleder mot byarna, h\u00e4ngde kvar i den kv\u00e4vande luften \u00f6ver den upphettade marken, som \u00f6ver en gl\u00f6dhet tandoorugn, och fl\u00f6t l\u00e5ngsamt ut \u00f6ver l\u00e5glandet och landade p\u00e5 mal\u00f6rtens huvuden. Vid denna timma b\u00f6rjar fladderm\u00f6ssen fylla luften, skuggorna av popplar och st\u00e4ppgr\u00e4s f\u00f6rsvinner, och sk\u00f6rdefolket l\u00e4mnar hyddorna d\u00e4r de g\u00f6mt sig undan hettan och skyndar att forts\u00e4tta sitt arbete. Det var bara vid Toksanbajs t\u00e4lt som ingen gjorde sig n\u00e5gon br\u00e5dska. Vid jordugnen framf\u00f6r hyddan var alla tre sysselsatta med att f\u00f6rbereda middagen. De pr\u00f6vade alla uppt\u00e4nkliga knep med eldstaden som v\u00e4grade ta fyr, hur de \u00e4n bar sig \u00e5t, de sm\u00e4lte fett i en bucklig aluminiumpanna, allting gick l\u00e5ngsamt, som om de inte kommit f\u00f6r att arbeta utan f\u00f6r att ha en munter stund i naturens sk\u00f6te. Den gamle s\u00e5g sig d\u00e5 och d\u00e5 omkring och suckade n\u00e4r han s\u00e5g sk\u00f6rdem\u00e4nnen kl\u00e4ttra l\u00e4ngs kullarna med n\u00e4sorna n\u00e4stan vid marken. Men han hade inte kraften att v\u00e4gra lyda Omash, som sa: Vi \u00e4ter middag tidigare och sover tills m\u00e5nen har g\u00e5tt ner. Pojken sl\u00e4pade torkad spillning till ugnen, farfar rostade det uppskurna k\u00f6ttet i en kastrull och Omash satt med benen under sig lutad \u00f6ver stekpannan och kn\u00e4ckte l\u00e4rk\u00e4gg ett efter ett rakt ned i pannan. Hela dagen hade han varit p\u00e5 jakt efter bon, plundrat dem och rakat ned \u00e4ggen i sin stora str\u00e5hatt och ersatt dem med sm\u00e5sten. Toksanbaj hade l\u00e4nge suttit med rynkad panna och f\u00f6ljt hans aktivitet, och kunde till sist inte uth\u00e4rda synen och besl\u00f6t sig f\u00f6r att varna honom. Du kan r\u00e5ka illa ut, sade han till Omash. L\u00e4rkorna \u00e4r ocks\u00e5 Guds varelser. Deras t\u00e5rar kommer att utgjutas \u00f6ver ditt huvud, och Allah ser allt. Han kommer att minnas denna synd. Men j\u00e4tten skrattade bara: \u2013 Vad pratar du om, gamle man! Allah, Allah! Jag har viktigare saker att t\u00e4nka p\u00e5, n\u00e4mligen hur man tar sig fram i den h\u00e4r v\u00e4rlden. I den n\u00e4stkommande har du kanske annat att t\u00e4nka p\u00e5? Och du \u00e4r Guds dom. Ja, om den \u00f6ver huvud taget existerar, denna domstol, kommer jag allts\u00e5 att st\u00e4llas inf\u00f6r den p\u00e5 grund av ett ynkans fj\u00e4derf\u00e4? Du sk\u00e4mtar, gamle man. M\u00e4nniskor drar sig inte f\u00f6r grymmare synder \u00e4n s\u00e5, och du sitter d\u00e4r och r\u00e4knar \u00e4gg. Efter denna blasfemi hade den gamles hals torkat igen. En dj\u00e4vul \u00e4r en dj\u00e4vul \u2013 man kan inte skr\u00e4mma honom med Gud. De pratade inte mera om saken. Och nu hukade Omash \u00f6ver pannan med hatten fylld till br\u00e4dden av sm\u00e5 olikf\u00e4rgade \u00e4gg och kn\u00e4ckte dem mot kanten och h\u00e4llde inneh\u00e5llet i pannan. \u2013 Du s\u00e4ger att vi inte f\u00e5r skada Guds varelser? filosoferade han. Och d\u00e5 undrar jag vad du sj\u00e4lv m\u00e4ttar din mage med?.. H\u00e4r p\u00e5 jorden \u00e4r allting m\u00f6jligt. Allt! Och om vi nu pratar om k\u00e4ket \u2026 F\u00f6r mig finns ingenting f\u00f6rbjudet alls \u2013 vi kan \u00e4ta allt som inte fastnar i halsen, utan att d\u00f6. Jag s\u00e5g en g\u00e5ng en kille \u00e4ta en orm. Och det gick i ett nafs. \u2013 Herregud!.. \u00c4ven om m\u00e4nniskor \u00e4ter spindlar och mask, varf\u00f6r ska vi prata om s\u00e5nt? Omash h\u00e4vde \u00e5terigen upp ett muntert skratt: \u2013 Varf\u00f6r inte? Ta en orm i stj\u00e4rten och kasta den p\u00e5 gl\u00f6den \u2013 oj, se hur den dansar! Det \u00e4r en fest att titta p\u00e5! Och sen lugnar den sig. Steker, steker, och \u2013 pang! d\u00e4r brister den \u2026 Den gamle spottade dystert, uppgivet och v\u00e4nde sig till sitt barnbarn: \u2013 Mitt lilla f\u00f6l, spring efter lite torkad mal\u00f6rt, sade han och skickade iv\u00e4g sitt barnbarn, trots att det fanns gott om br\u00e4nsle alldeles i n\u00e4rheten. \u2013 Oj, har du sett, det h\u00e4r har redan blivit en f\u00e5gelunge, ropade Omash glatt och drog fram en liten r\u00f6rlig boll ur \u00e4gget. Den gamle tittade inte ens. \u2013 T\u00e4nk bara, varf\u00f6r beh\u00f6ver den h\u00e4r saken ungar, va? Han kastade f\u00e5geln i elden. Det \u00e4r dit du ska! \u2013 Vad tar du dig till? Jag pratar inte om mig, Jag har sett mycket el\u00e4nde i mitt liv. Och folk som \u00e4ter skalbaggar och grodor har jag ocks\u00e5 sett. Men l\u00e5t pojken slippa, han \u00e4r fortfarande ett barn \u2026 \u2013 F\u00e5 slippa \u2026! Fick du sj\u00e4lv slippa n\u00e5gon g\u00e5ng? Du s\u00e4ger att du har sett mycket. L\u00e5t honom v\u00e4xa upp och se allt. Pojkar ska v\u00e4xa upp till m\u00e4n. M\u00e4n! Och de m\u00e5ste uppfostras i grymhet, i fasthet. Just s\u00e5, gamle man!.. Har du n\u00e5got fett kvar? \u2013 I koppen d\u00e4rborta. Den gamle var i ett s\u00e5dant tillst\u00e5nd att det var n\u00e4ra till t\u00e5rarna. Kunde man \u00f6ver huvud taget g\u00f6ra n\u00e5gonting f\u00f6r att \u00f6vertyga denna Herodes? Alla sanningar som Toksanbaj hade vant sig vid under sitt l\u00e5nga och sv\u00e5ra liv v\u00e4ndes upp och ned i Omashs mun. \u2013 Vi f\u00e5r i alla fall en h\u00e4rlig \u00e4ggr\u00f6ra i dag. H\u00f6ns\u00e4gg g\u00e5r inte att j\u00e4mf\u00f6ra med f\u00e5gel\u00e4gg, de h\u00e4r \u00e4r mycket mj\u00e4llare. Omash br\u00f6t av en torr kurajkvist och torkade av den med sin smutsiga labb. Den gamle fnissade: som om den kunnat bli renare av detta. Sedan r\u00f6rde han om inneh\u00e5llet i pannan med kvisten, satte till salt, tv\u00e5 matskedar sm\u00e4lt sm\u00f6r, skakade pannan ett par g\u00e5nger, och efter att ha r\u00f6rt om kolen i ugnen satte han f\u00f6rsiktigt stekpannan p\u00e5 elden. \u2013 H\u00e5ll ett \u00f6ga p\u00e5 den h\u00e4r nu, gamle man. Den f\u00e5r inte br\u00e4nnas vid. Ta av den fr\u00e5n elden n\u00e4r toppen blir vit. Jag tar en simtur. Hela dagen hade den gamle pl\u00e5gats av en tanke: Hur ska det bli i forts\u00e4ttningen? Han var r\u00e4dd f\u00f6r Omash: det var helt enkelt om\u00f6jligt att f\u00f6ruts\u00e4ga vad denne d\u00e5re skulle hitta p\u00e5; i vilket fall som helst kunde man inte f\u00f6rv\u00e4nta sig n\u00e5gonting gott fr\u00e5n honom. Men den gamle ville inte heller underkasta sig den onda viljan. Hela mitt liv har jag f\u00f6rtj\u00e4nat mitt br\u00f6d genom \u00e4rligt arbete, men p\u00e5 min \u00e5lderdom blev jag en tjuv, och dessutom framf\u00f6r \u00f6gonen p\u00e5 mitt barnbarn \u2026 \u00c5h, nej! Detta kunde han inte f\u00f6rm\u00e5 sig till! Toksanbaj skulle ha gjort detta klart f\u00f6r Omash fr\u00e5n b\u00f6rjan, men f\u00f6rst nu hade han samlat mod. N\u00e4r Omash var p\u00e5 v\u00e4g bort fr\u00e5n hyddan hejdade den gamle honom. \u2013 Omash, Omash, min v\u00e4n, v\u00e4nta en minut, sade den gamle och m\u00e4rkte omedelbart att hans r\u00f6st l\u00e4t inst\u00e4llsam och skuldmedveten. Toksanbaj ryste, f\u00f6r han hade aldrig talat med m\u00e4nniskor p\u00e5 det viset. Omash hade redan tagit n\u00e5gra steg och hans h\u00e5rda solbr\u00e4nda fotsulor trampade l\u00e4tt \u00f6ver den torra gr\u00e4sstubben, men den gamles mjuka r\u00f6st fick honom inte bara att stanna, utan ocks\u00e5 att bli en smula p\u00e5 sin vakt, som om n\u00e5gon f\u00f6rsiktigt hade dragit \u00e5t ett par osynliga tyglar. Han v\u00e4nde \u00f6gonblicken hela sin v\u00e4ldiga kropp och morrade som om han f\u00f6rv\u00e4ntat sig en attack och stirrade fr\u00e5gande p\u00e5 Toksanbaj, som stirrade p\u00e5 sleven som han h\u00f6ll i sin hand. Till sist tittade den gamle upp och sade med samma l\u00e5ga r\u00f6st: \u2013 En m\u00e4nniska blir kanske on\u00f6digt misst\u00e4nksam p\u00e5 sin \u00e5lderdom, men jag blir skr\u00e4md av ditt beteende. Du f\u00e5r sl\u00e5 ihj\u00e4l mig, men tala om f\u00f6r mig vad du t\u00e4nker g\u00f6ra? Det var uppenbart att denna fr\u00e5ga kom ov\u00e4ntat f\u00f6r Omash och \u00f6verraskade honom. Han stirrade p\u00e5 den gamle, ur st\u00e5nd att komma p\u00e5 vad han skulle svara. Det var inte sj\u00e4lva fr\u00e5gan som var ov\u00e4ntad, utan det envisa, sega motst\u00e5ndet mot hans planer som han kunde f\u00f6rnimma i den gamle mannens reserverade, allvarliga ton. Omashs \u00f6gon smalnade. Efter sin vana att ignorera allt och alla ville han ignorera Toksanbajs fr\u00e5ga. Men n\u00e4r han s\u00e5g p\u00e5 den gamle och m\u00e4rkte den envisa glimten i \u00f6gonen, v\u00e5gade han inte be den gamle dra \u00e5t skogen eller h\u00e5lla k\u00e4ft. Och Omash k\u00e4nde sig pl\u00f6tsligt f\u00f6rsagd inf\u00f6r denna envishet. Trots hans \u00e5lder fanns det fortfarande gl\u00f6d i den gamle. Se bara, han v\u00e5gar ta striden! Men s\u00e5 ins\u00e5g han att dessa tankar inte kom av styrka, utan av en inre oro. D\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rs\u00f6kte han svara honom s\u00e5 nonchalant som m\u00f6jligt, och lugna ned denne rasande farfar: \u2013 Jag t\u00e4nker inte g\u00f6ra n\u00e5got speciellt. Vad f\u00e5r dig att tro det? Dessa ord, som kom ganska ov\u00e4ntat till och med f\u00f6r honom sj\u00e4lv, l\u00e4t som en bekr\u00e4ftelse p\u00e5 den gamles r\u00e4dsla och avsl\u00f6jade omedvetet hans hemliga plan, han kunde lika v\u00e4l ha uttryckt sina tankar i klartext. Den gamle tystnade omedelbart. Han sade inte ett ord mera. Men det l\u00e5g en h\u00e4pnadsv\u00e4ckande envishet i hans glittrande \u00f6gon och i hela hans klena gestalt, en s\u00e5 tydlig protest att Omash inte v\u00e5gade forts\u00e4tta samtalet som han hade p\u00e5b\u00f6rjat, han l\u00e4t det anst\u00e5 till l\u00e4ngre fram. D\u00e5 skulle han ge dem betalt. Det blir en l\u00e4xa som du kommer att l\u00e4gga p\u00e5 minnet, din gamle stofil! Toksanbaj och Jergesh satt fortfarande envist tysta n\u00e4r Omash i den sena skymningen kom tillbaka till eldplatsen. Utan att ta notis om dem f\u00f6r \u00f6gonblicket slevade han i sig den kalla \u00e4ggr\u00f6ran. Jergesh, som antagligen hade f\u00e5tt ta del av den gamles farh\u00e5gor, rusade pl\u00f6tsligt upp och f\u00f6rsvann in i t\u00e4ltet. Pojkens p\u00e5fallande trotsiga upptr\u00e4dande st\u00e4llde till uppror i Omashs redan dystra sinne. \u2013 Gamling, ropade han till Toksanbaj, som var sysselsatt med ett eller annat alldeles intill. Omashs r\u00f6st l\u00e4t befallande, ungef\u00e4r som \u201dinga krumbukter, om jag f\u00e5r be!\u201d Och Toksanbaj uppfattade genast hotet. Han n\u00e4rmade sig f\u00f6rsynt i sina l\u00e4dersandaler, som hela tiden fastnade i gr\u00e4set med t\u00e5rna, och slog sig ned bredvid Omash p\u00e5 en mattstump. Men Omash hade ingen br\u00e5dska att f\u00f6rklara varf\u00f6r han hade kallat p\u00e5 den gamle. Han fortsatte att tugga och vred sitt kraftiga huvud och granskade den gamle p\u00e5 ett s\u00e4tt som fick kalla k\u00e5rar att krypa l\u00e4ngs ryggraden. D\u00e4refter b\u00f6jde sig Omash \u00f6ver stekpannan igen, och bara aluminiumskeden, som lyste vit i m\u00f6rkret, syntes, n\u00e4r den inte f\u00f6rsvann i munnen. Omash \u00e5t s\u00e5 girigt att den gamle t\u00e4nkte f\u00f6r sig sj\u00e4lv att \u00e4ven om skeden inneh\u00e5llit vagnssm\u00f6rja eller till och med kamelskit skulle Omash \u00e4nd\u00e5 slukat den med god aptit. \u2013 Du hade best\u00e4mt n\u00e5gonting p\u00e5 hj\u00e4rtat, k\u00e4re v\u00e4n, b\u00f6rjade Toksanbaj. J\u00e4tten blev st\u00e5ende ett \u00f6gonblick, tuggade l\u00e5ngsamt och betrak- tade den gamle h\u00e5rt och ing\u00e5ende. \u2013 Varf\u00f6r rymde ungen? R\u00f6sten var vresig och ilsken. Den gamles hj\u00e4rta gjorde en volt i br\u00f6stet och han k\u00e4nde en klump av is i magen. \u2013 Rymde, det kan jag v\u00e4l aldrig tro, svarade den gamle falskt inst\u00e4llsamt. Vart skulle v\u00e4l han kunna ta v\u00e4gen? Han gick kanske och la sig. \u2013 Sluta upp med dina krumbukter. Tror du att jag \u00e4r en idiot? \u2013 Men k\u00e4ra du \u2026 \u2013 Vi \u00e4r inte k\u00e4ra, du och jag. Jag har vuxit ifr\u00e5n s\u00e5dant pjosk. Hos beskedliga lejon har m\u00f6ssen lekstuga. Och likadant \u00e4r det med framfusigt folk \u2013 om man inte s\u00e4ger ifr\u00e5n, s\u00e5 har man dem p\u00e5 halsen. Omash verkade ha best\u00e4mt sig f\u00f6r att s\u00e4ga sitt hj\u00e4rtas mening och t\u00e4ppa till munnen p\u00e5 den gamle en g\u00e5ng f\u00f6r alla. \u2013 Man m\u00e5ste tydligen ryta till f\u00f6r att f\u00e5 ordning h\u00e4r. Sl\u00e4pper man efter, s\u00e5 g\u00f6r alla som de vill. Och jag \u00e4r tr\u00f6tt p\u00e5 att dra lasset. Och jag \u00e4r tr\u00f6tt p\u00e5 ditt eviga gn\u00e4ll. Nu g\u00e5r jag och h\u00e4mtar vagnen, och n\u00e4r jag \u00e4r tillbaka ska allt vara staplat. Har du f\u00f6rst\u00e5tt? Den gamle ryckte till som om n\u00e5gon stuckit en syl i sidan p\u00e5 honom. Han ville s\u00e4ga n\u00e5got, men n\u00e4r han s\u00e5g p\u00e5 Omash bet han sig i tungan. \u2013 Du tror visst att jag bara jobbar \u00e5t mig sj\u00e4lv? Tror du inte att jag skulle vilja ligga och tryna i en mjuk s\u00e4ng? Men den enda \u00f6ns- kan som jag f\u00e5r uppfylld, det \u00e4r att f\u00e5 ge mig ut mitt i natten med k\u00e4rra och \u00e5sna, och lasta och k\u00f6ra mal\u00f6rt? Jag jobbar f\u00f6r tre. D\u00e4r fick jag! Om du ger dig in i den h\u00e4r branschen ska du inte leta efter en mjuk s\u00e4ng, du m\u00e5ste dra in pengar, och inte flaxa med \u00f6ronen. \u2013 K\u00e4re v\u00e4n, m\u00e4nniskans arbete \u2026 \u2013 M\u00e4nniskor hit och m\u00e4nniskor dit, vad har det med dig att g\u00f6ra? Du inbillar dig kanske att vi tre tj\u00e4nar mycket pengar? I en annan v\u00e4rld m\u00f6jligen. Jag s\u00e4ger er \u00e4n en g\u00e5ng: Vi \u00e4r h\u00e4r f\u00f6r att tj\u00e4na pengar. G\u00f6r som jag s\u00e4ger. Jag t\u00e4nker inte s\u00e4ga detta tv\u00e5 g\u00e5nger. Om ni g\u00f6r som jag s\u00e4ger kommer var och en av oss till h\u00f6sten ha tj\u00e4nat ihop ettusen femhundra rubel. Jag garanterar. Ni f\u00e5r spotta mig i ansiktet om jag ljuger. Jag har redan gett dig mitt ord p\u00e5 att jag inte kommer att skilja p\u00e5 gamla och unga. Jag st\u00e5r vid mitt ord \u2026 \u00c4r det uppfattat? Nu h\u00e4mtar jag k\u00e4rran. Om vi klarar att g\u00f6ra tv\u00e5 eller tre resor per natt s\u00e5 \u00e4r det bra. S\u00e4tt fart, farsan! Omash t\u00f6mde en mugg kallt te och reste sig upp. Den gamle satt tyst vid elden med huvudet nedsjunket mot br\u00f6stet. S\u00e5 satt han n\u00e4r Omash gav sig av, och satt fortfarande kvar n\u00e4r tr\u00e4kolen i ugnen helt hade f\u00f6rvandlats till aska. M\u00f6rkret omringade den gamle p\u00e5 alla sidor. Men m\u00f6rkare \u00e4n m\u00f6rkret var tankarna p\u00e5 Omash och skr\u00e4cken f\u00f6r den mannen. I kazakiska byar har ingen n\u00e5gonsin st\u00e4ngt d\u00f6rrar eller l\u00e5st portar omkring sig. Ingen kunde trott att det fanns m\u00e4n som stal \u00e5snor och vagnar om natten. Om du saknar din k\u00e4rra, fr\u00e5ga din granne. D\u00e4r finns den. N\u00e5gon av dina n\u00e4rmaste hade behov av den. Och l\u00e4mnade tillbaka den. Hur f\u00f6rv\u00e5nade blev de inte n\u00e4r de en dag hittade en f\u00f6rsp\u00e4nd dragk\u00e4rra utanf\u00f6r byn. S\u00e5na banditer! skulle \u00e4garen ha sagt till sig sj\u00e4lv. Just det. Var det f\u00f6r mycket be- g\u00e4rt att de skulle st\u00e4lla tillbaka den p\u00e5 sin plats? Omash hade omg\u00e5ende r\u00e4knat ut hur allting skulle g\u00e5 till: p\u00e5 natten kunde han helt enkelt k\u00f6ra iv\u00e4g med andras vagnar. Byinv\u00e5narna sj\u00e4lva skulle ha kunnat sl\u00e4pas iv\u00e4g i sina s\u00e4ngar utan att vakna! Den h\u00e4r g\u00e5ngen tog han inte f\u00f6rsta b\u00e4sta vagn som han hittade, nej, han valde omsorgsfullt ut den b\u00e4sta vagnen av alla som stod f\u00e4rdiga med seltyg och skaklar bakom skjulen, slarvigt kvarl\u00e4mnade efter att ha lossats fr\u00e5n ved eller h\u00f6 under dagen, och ofta hade det stackars dragdjuret inte ens f\u00e5tt \u00e5terh\u00e4mta sig. Och en timme senare var Omash tillbaka med vagnen. Han k\u00f6rde fram vagnen till hyddan, hoppade ur och kr\u00f6p in. Synen som m\u00f6tte honom fick honom att stanna med gapande mun: den gamle och hans sonson satt tysta i ljuset fr\u00e5n fotogenlampan, deras tillh\u00f6righeter var packade i balar. Omash satte sig mittemot dem och stirrade p\u00e5 dem som om han ville br\u00e4nna ett h\u00e5l i var och en av dem med blicken. Tystnaden varade l\u00e4nge. Till sist s\u00e5g den gamle upp \u2013 hans l\u00e4ppar darrade. Han sade med stor anstr\u00e4ngning: \u2013 Vi \u2026 g\u00f6r nog b\u00e4st i att ge oss iv\u00e4g. Vi beh\u00f6ver inte mal\u00f6rt eller n\u00e5gra rikedomar. Vi stannade bara kvar f\u00f6r att varsko dig \u2026 Omashs f\u00f6rut m\u00f6rka ansikte svartnade framf\u00f6r \u00f6gonen p\u00e5 dem, blodspr\u00e4ngt i lampans svaga ljus. Han gav inga ljud ifr\u00e5n sig, men de h\u00e4stlika l\u00e4pparna r\u00f6rde sig ot\u00e4ckt, och vilket \u00f6gonblick som helst skulle eder str\u00f6mma ur hans mun. Den gamle och hans barnbarn tycktes redan tillintetgjorda, kr\u00f6p ihop inf\u00f6r honom som kycklingar inf\u00f6r rovf\u00e5geln. \u2013 Ni t\u00e4nkte p\u00e5 himmelens straff och helvetets pl\u00e5gor? r\u00f6t Omash. Allt som jag har sagt er \u00e4r som bortbl\u00e5st? Ni g\u00f6r er sj\u00e4lva till \u00e4nglar, men mig har ni gjort till en dj\u00e4vul? Inte en chans! Du, gamle man, har kanske gl\u00f6mt att du redan tagit emot stulen mal\u00f6rt, det \u00e4r f\u00f6r sent att s\u00e4tta p\u00e5 sig helgonglorian! Du \u00e4r t\u00e4ckt av synd, som av orenlighet. Du kan inte slippa undan s\u00e5 l\u00e4tt, gamle man. \u2013 Dra inte skam \u00f6ver mitt gr\u00e5a h\u00e5r. Jag har inte gjort dig n\u00e5got ont. L\u00e5t oss g\u00e5 i frid. Ja, jag \u00e4r en syndare. Men jag vill inte att m\u00e4nniskors t\u00e5rar ska falla p\u00e5 mitt barnbarns v\u00e4g. All dermen som \u00e4r h\u00e4r kan du beh\u00e5lla. Vi tar ingenting, vi ber inte om v\u00e5r andel. Allah \u00e4r n\u00f6jd, och vi \u00e4r n\u00f6jda. L\u00e5t oss g\u00e5. \u2013 Var det allt du ville s\u00e4ga? \u2013 Ingenting annat. Omash v\u00e4nde sig hastigt till pojken, \u00f6gonen glittrade med elak lyster. \u2013 Men du? Varf\u00f6r stannar inte du? Tj\u00e4nar extra pengar! \u2013 Nej! \u2013 Din horunge! Omash gav pojken en \u00f6rfil med s\u00e5dan kraft att han for iv\u00e4g bakom sin farfars rygg. \u2013 S\u00e5 du g\u00e5r nu? \u2013 Farfaaar! Jergesh g\u00f6mde sig gr\u00e5tande hos sin farfar. \u2013 H\u00e5ll k\u00e4ften, ditt as!.. Du vill ha det fint och bra, springer uppe om n\u00e4tterna, och se h\u00e4r vad ni har totat ihop! Jas\u00e5, om ni inte f\u00f6rst\u00e5r v\u00e4nliga ord s\u00e5 kan vi prata med andra ord. Upp med er! Nu! \u2013 Besinna dig, t\u00e4nk p\u00e5 vad du g\u00f6r! Sl\u00e5 hellre mig, varf\u00f6r ska du pl\u00e5ga barnet? \u2013 Upp med dig, sa jag! Jag ska binda dig och dr\u00e4nka dig. Dr\u00e4nka i kanalen!.. Avskum! Den gamle reste sig tungt och h\u00f6ll sitt darrande barnbarn t\u00e4tt intill sig. Han s\u00e5g med fasa p\u00e5 den uppretade Omash: det var sv\u00e5rt att s\u00e4ga om den j\u00e4ttelike mannen bara ville skr\u00e4mmas, eller om han verkligen ville s\u00e4tta dessa grymma planer i verket med dem. De kunde v\u00e4nta sig vad som helst. Omash grep en ihoprullad sele som l\u00e5g i h\u00f6rnet av hyddan och b\u00f6rjade linda upp den. \u2013 Jag ska l\u00e4mna er b\u00e5da turturduvor i vattnet \u00f6ver natten, s\u00e5 kommer ni nog p\u00e5 andra tankar till i morgon. Denna ov\u00e4ntade f\u00f6r\u00e4ndring i Omashs planer lugnade med ens den gamle: han kanske inte v\u00e5gar, han bara hotar! Men den h\u00e4r g\u00e5ngen sk\u00e4mtade inte Omash l\u00e4ngre. Han hade till sist rullat upp repet och st\u00e4llde sig t\u00e4tt inp\u00e5 dem: \u2013 V\u00e4nd dig om! I det \u00f6gonblicket slet sig pojken ur den gamles armar och sprang. \u2013 Jag \u00e4r snart tillbaka, farfar, jag kallar p\u00e5 dig \u2026 Omash sl\u00e4ppte repet och sprang efter. Den gamle f\u00f6ljde efter han ocks\u00e5: han ins\u00e5g med en g\u00e5ng att om denne demon hann i fatt pojken, skulle det sluta illa. \u2013 Jergashka, v\u00e4nta! Lille v\u00e4n, han kommer inte att r\u00f6ra dig. Han vill bara \u2026 Bara \u2026 Stanna, spring inte \u2026 Men pojken sprang f\u00f6r sitt liv. Omash med sin stora kroppshydda klampade hotfullt p\u00e5 i h\u00e4larna. Den gamle fl\u00e4mtade och hj\u00e4rtat verkade vara p\u00e5 v\u00e4g att hoppa ur br\u00f6stet p\u00e5 honom. Och benen ville inte b\u00e4ra, han snubblade \u00f6ver buskarnas r\u00f6tter och trasslade in sig i den h\u00f6ga mal\u00f6rten. \u2013 Mitt lilla f\u00f6l, stanna, stanna! Han kommer inte att r\u00f6ra dig, han vill bara skr\u00e4mmas!.. Och sedan h\u00e4nde det som den gamle var som mest r\u00e4dd f\u00f6r. Krafterna svek honom totalt. Hj\u00e4rtat ville inte. Efter n\u00e5gra vacklande steg p\u00e5 sina svaga ben st\u00f6p han med ansiktet mot marken, och nu verkade ingenting kunna f\u00e5 honom p\u00e5 f\u00f6tter igen. \u2013 Mitt lamm, mitt enda lamm, vad \u00e4r du? Varf\u00f6r flyr du?.. O Herre, r\u00e4dda och f\u00f6rbarma dig \u00f6ver oss! Han kramade marken och gr\u00e4t som ett barn. Och pl\u00f6tsligt kom det f\u00f6r honom att galningen Omash h\u00f6ll p\u00e5 att dr\u00e4nka hans enda barnbarn. Gud hj\u00e4lpe mig! Han samlade sina sista krafter, k\u00e4mpade sig upp p\u00e5 benen och skyndade vidare, vacklade, f\u00f6ll och tog sig upp igen. Jergash och Omash verkade ha f\u00f6rsvunnit i m\u00f6rkret. Strax d\u00e4rp\u00e5 h\u00f6rdes ett d\u00e4mpat skrik fr\u00e5n kanalen. Hans barnbarn tiggde om hj\u00e4lp. Den gamles br\u00f6st genomfors av en pl\u00f6tslig sm\u00e4rta. Hakan darrade, han gr\u00e4t tungt, kv\u00e4vdes av t\u00e5rarna, tappade andan och f\u00f6rlorade all styrka. Toksanbaj hade inget minne av hur eller n\u00e4r han n\u00e5dde fram till kanalen. Det enda han kunde komma ih\u00e5g var hur han med ett skrik hade stupat \u00f6ver en j\u00e4ttelik man som skakade en pojke som om han varit en trasmatta. \u2013 Omash! Omash! L\u00e4mna pojken i fred! Ta mitt liv om du vill! Men l\u00e5t pojken g\u00e5! J\u00e4tten gjorde ett kast med axeln som om han jagade bort en envis fluga, och den gamle for \u00e5t sidan. Han kom p\u00e5 f\u00f6tterna igen och kastade sig \u00f6ver Omash p\u00e5 nytt. \u2013 K\u00e4ra, sn\u00e4lla, f\u00f6rl\u00e5t honom, ha f\u00f6rbarmande med honom \u2026 Han \u00e4r ju ett barn. Jag ska l\u00e4ra honom en l\u00e4xa, s\u00e5 att han inte springer bort igen. \u2013 Han t\u00e4nkte sl\u00e5 larm, den snorungen, hetsa upp folket! Kanske anm\u00e4la f\u00f6r polisen? Jag ska visa dig vem som ska klaga, din skitunge. Du ska gl\u00f6mma b\u00e5de polisen och sol och m\u00e5ne! Det var inte l\u00e4ngre snyftningar utan bara ett gnyende som kom ur pojkens hals. Med sina sista krafter kr\u00f6p han ihop till en boll och v\u00e4rjde sig med sina svaga armar mot Omashs slag. \u2013 Svara mig, valp. T\u00e4nkte du springa till polisen? Du kanske springer dit igen. \u2013 Omash, k\u00e4re v\u00e4n, polisen? Han vet inte var polisen \u00e4r. Den gamle klamrade sig fast om halsen p\u00e5 Omash och skyddade sitt barnbarn. \u2013 Var inte arg p\u00e5 honom. Han sprang bara f\u00f6r att han var r\u00e4dd, bara d\u00e4rf\u00f6r. \u2013 Det \u00e4r din smala lycka att jag inte kan h\u00f6ja min hand mot en \u00e4ldre, enligt mina f\u00f6rf\u00e4ders lag. Men det \u00e4r b\u00e4st att du g\u00e5r innan jag bryter mot lagen. \u2013 Sl\u00e5 mig, sl\u00e5 mig, men l\u00e5t barnet g\u00e5. Det f\u00e5r bli som du vill. Allting, precis allt! Du t\u00e4nker verkligen p\u00e5 v\u00e5rt b\u00e4sta. Jag har f\u00f6r- st\u00e5tt det. Och jag ska f\u00f6rklara det f\u00f6r Jergesh. Sl\u00e4pp honom! \u2013 Du pratar! Han har nog begripit, se sj\u00e4lv!.. Och i morgon smiter han till byn och skvallrar f\u00f6r snuten?.. Men kom ih\u00e5g, din gamle idiot, om du klagar eller bara vill fly s\u00e5 ska jag hitta din snorunge och banka livet ur honom, om jag s\u00e5 m\u00e5ste gr\u00e4va upp honom. Har du f\u00f6rst\u00e5tt? Och jag str\u00f6r inga ord f\u00f6r vinden. Jag har m\u00f6tt m\u00e4nniskor f\u00f6rut som har velat l\u00e4ra mig leva. Och vet du var de finns nu? Och samma sak kommer att h\u00e4nda ditt barnbarn! Kom ih\u00e5g det, gamle man, kom ih\u00e5g. Den natten k\u00f6rde de mal\u00f6rt \u00e4nda tills dagen grydde. Toksanbaj, som aldrig hade tagit en sytr\u00e5d fr\u00e5n n\u00e5gon annan m\u00e4nniska i hela sitt liv, ville inte tro den h\u00e4r g\u00e5ngen att han stal. Och n\u00e4r han kastade en fr\u00e4mlings mal\u00f6rt p\u00e5 k\u00e4rran med sin h\u00f6gaffel, och n\u00e4r han ledde \u00e5snan vid betslet, snubblande i m\u00f6rkret, och n\u00e4r han knuffade k\u00e4rran uppf\u00f6r kullen och l\u00e4mnade t\u00f6mmarna till sitt barnbarn, och n\u00e4r han sopade igen sina sp\u00e5r och f\u00f6rs\u00f6kte g\u00f6ra en ordentlig omv\u00e4g tillbaka, och n\u00e4r han spred ut gr\u00e4set n\u00e4ra sin hydda, hade han ingen aning om att detta skedde under en annans t\u00e5rar och f\u00f6rbannelser. Ja, vad skulle han g\u00f6ra \u2013 Guds straffdom, hans ansvar f\u00f6r sina g\u00e4rningar mot Allah, v\u00e5gade han inte ens t\u00e4nka p\u00e5 i detta \u00f6gonblick. Vid ett annat tillf\u00e4lle skulle den gamle ha struntat i alltsammans och g\u00e5tt sin egen v\u00e4g, och f\u00f6r alltid kapat banden med Omash: Nej, k\u00e4re bror, sl\u00e5 mig om du vill sl\u00e5, d\u00f6da mig om du vill, men jag kommer inte att synda mot min sj\u00e4l! Men nu, efter detta som h\u00e4nt vid kanalen, var han b\u00f6jlig som en videkvist och f\u00f6rs\u00f6kte behaga den store mannen i allt, utan att ens t\u00e4nka p\u00e5 att s\u00e4ga honom emot. Omashs ord hade satt sig fast i hans hj\u00e4rta som en sticka i fingret: Kom ih\u00e5g, gamle man, om jag m\u00e4rker att du planerar n\u00e5got med din bastard i framtiden, kommer jag att hitta din pojke var han \u00e4n finns och vrida nacken av honom som en kyckling! Nu trodde inte Toksanbaj l\u00e4ngre att Omash bara ville skr\u00e4mmas, eller att han kanske inte kunde f\u00f6rm\u00e5 sig till en s\u00e5dan missg\u00e4rning: Hur kan n\u00e5gon f\u00f6rutsp\u00e5 en galnings illd\u00e5d? Det faktum att Omash helt enkelt var som en bindgalen kamel som inte kunde tyglas av n\u00e5gonting \u00f6ver huvud taget \u2013 det tvivlade han inte l\u00e4ngre p\u00e5. Nej, n\u00e4r saken r\u00f6rde barnbarnet kunde Toksanbaj inte t\u00e4nka med f\u00f6rnuft \u2013 han var beredd till allt. Och m\u00e5 det ske som ska ske, s\u00e5 l\u00e4nge mitt enda barn inte m\u00e5ste lida. S\u00e5 \u00e4r allts\u00e5 detta vad Her- ren befallt mig \u2013 att lyda den skaml\u00f6se store mannen och stj\u00e4la. Men f\u00f6r min lilla pojkes skull kan jag \u00f6verleva ocks\u00e5 detta. N\u00e4r de lastat den fj\u00e4rde k\u00e4rran steg morgonstj\u00e4rnan upp i \u00f6ster och de flitigaste l\u00e4rkorna b\u00f6rjade sjunga till varandra. \u2013 Skynda p\u00e5, kommenderade Omash. Det r\u00e4cker nu. Sk\u00f6rde- folket vaknar och kommer att sl\u00e5 oss f\u00f6rd\u00e4rvade. Och han s\u00e5g str\u00e4ngt p\u00e5 den gamle: \u2013 Tog du samma sp\u00e5r fram och tillbaka? \u2013 Ja, k\u00e4re v\u00e4n. \u2013 K\u00f6r i samma sp\u00e5r. Och spara inte \u00e5snan. Jergesh slet i betslet med all sin kraft men kunde inte flytta det utmattade djuret. Omash skrek: St\u00e5 och d\u00f6 d\u00e5, din satan! Och dr\u00e4mde till \u00e5snan med h\u00f6gaffeln s\u00e5 att ryggen n\u00e4stan nuddade marken, att ryggen inte kn\u00e4cktes var ett under. Djuret vacklade \u2013 benen ville inte b\u00e4ra l\u00e4ngre. \u2013 Vi m\u00e5ste skjuta p\u00e5, gamle man, kommenderade Omash. Med stor anstr\u00e4ngning r\u00f6rde sig k\u00e4rran \u00e4ntligen fram\u00e5t. Omash repade av vagnssidorna med en h\u00f6gaffel. Lasten var h\u00e5rt surrad \u2013 han var r\u00e4dd att f\u00e5ngsten skulle skaka loss och l\u00e4mna sp\u00e5r. Men alla visste att detta inte hj\u00e4lpte stort: p\u00e5 en l\u00e5ng resa l\u00e4ngs obanade stigar skulle repet slackas och l\u00f6sa str\u00e5n bli liggande p\u00e5 v\u00e4gen. \u2013 Se efter l\u00e4ngs v\u00e4gen ordentligt. Vi m\u00e5ste plocka upp allt som ramlat av under natten, varnade Omash. \u2013 Inte bara p\u00e5 v\u00e4gen, v\u00e4gkanterna ocks\u00e5! \u2013 Just precis, gamle man. Du l\u00e4r dig! Snart kan du detta. Omash skrattade och visade sina h\u00e4stt\u00e4nder! De sopade undan all sin stulna mal\u00f6rt. Gryningen kom hastigt, men nu var det ingen br\u00e5dska, f\u00f6rutom att de m\u00e5ste k\u00f6ra k\u00e4rran till byn. \u2013 Det var d\u00e5 v\u00e4l att vi blev klara f\u00f6re soluppg\u00e5ngen, sade Omash f\u00f6rn\u00f6jt och g\u00f6mde selarna och h\u00f6gafflarna under h\u00f6stackarna s\u00e5 att de inte skulle bli heta i solen. \u2013 Jergesh, ta skr\u00e4llet till byn, annars f\u00e5r den f\u00f6r sig att b\u00f6rja beta och drar sig hit\u00e5t och d\u00f6r. Pojken sade ingenting. Utan ett ord kl\u00e4ttrade han upp p\u00e5 k\u00e4rran, klatschade med t\u00f6mmarna, \u00e5snan v\u00e4grade f\u00f6rst, men s\u00e5 med ens, glad \u00f6ver den pl\u00f6tsligt l\u00e4ttare vagnen, travade den iv\u00e4g. Den natten hade den gamle en dr\u00f6m. Sonen hade kommit hem. Tillsammans med sina v\u00e4nner som var med honom den sista dagen i hans liv, steg han ur bilen alldeles utanf\u00f6r hyddan. \u2013 Visa mig var du har dina st\u00f6rar, h\u00e4lsade den gamle glatt. \u2013 St\u00f6rarna? I bilen. Jag har flera stycken, far. D\u00e5 kom en obehaglig k\u00e4nsla i gubbens hj\u00e4rta. \u2013 V\u00e4nta, men du kan inte vara h\u00e4r \u2026 Du k\u00f6rde ju ihj\u00e4l dig \u2026 \u2013 Vad \u00e4r det du s\u00e4ger? Det m\u00e5ste du ha dr\u00f6mt. Som du ser lever vi. Nu ska vi till byn, s\u00e5 att inte k\u00f6ttet blir d\u00e5ligt. Far, s\u00e4g mig en sak, den store mannen, f\u00f6r\u00f6dmjukar han dig? \u2013 O nej, k\u00e4ra du, nej, nej!.. \u2013 Om han skulle g\u00f6ra dig n\u00e5got ont, s\u00e4g bara till, s\u00e5 vrider jag nacken av honom som en kyckling. Han steg in i bilen och drog iv\u00e4g ut p\u00e5 st\u00e4ppen. Pl\u00f6tsligt fr\u00e5n ingenstans kom Jergesh flygande. \u2013 Koke, koke, ta mig med! skrek han. Fadern h\u00f6rde inte sin son. \u2013 Koke\u2013e, ko\u2013o\u2013ke\u2013e! \u2013 Sonen sprang efter bilen \u2026 Toksanbaj vaknade kallsvettig. Sonsonen, som l\u00e5g bredvid ho- nom, gr\u00e4t i s\u00f6mnen och ropade: Koke, koke \u2026 \u2013 Mitt lilla f\u00f6l, hur \u00e4r det fatt? mumlade den gamle, n\u00e4stan kv\u00e4vd av t\u00e5rarna. Jergesh \u00f6ppnade strax \u00f6gonen, de var fyllda av l\u00e4ngtan \u2013 och f\u00f6r en kort stund k\u00e4nde han inte igen sin farfar. N\u00e4r han vaknat till, snyftade han: \u2013 Farfar, Koke har varit h\u00e4r \u2026 men han \u00e5kte igen. \u2013 Sov, k\u00e4re v\u00e4n, du har dr\u00f6mt. Lugna dig, min gosse, gr\u00e5t inte \u2026 Efter hand tystnade han igen, de stadiga andetagen \u00e5terv\u00e4nde. Men den gamle kunde inte sova. O Allah, Allah, suckade han. V\u00e4lsignad vare du, barmh\u00e4rtige skapare som gjort fadern s\u00e5 k\u00e4r f\u00f6r sin son! Mitt hj\u00e4rta gladdes \u00e5t att pojken var s\u00e5 f\u00e4st vid sin far, och samtidigt v\u00e4xte i den gamles hj\u00e4rta en bitterhet: Vi \u00e4r som silke f\u00f6r v\u00e5rt barnbarn, jag vet inte allt vi \u00e4r beredda att g\u00f6ra f\u00f6r att han inte ska k\u00e4nna sig f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6s. Men det var varken till mig eller sin farmor som han ropade p\u00e5 hj\u00e4lp i dr\u00f6mmen. Det \u00e4r uppenbart att hur vi \u00e4n f\u00f6rs\u00f6ker kan vi aldrig ers\u00e4tta en far och en mor \u2026 Dessa tankar fick pl\u00f6tsligt den gamle att k\u00e4nna sig s\u00e5 ensam, \u00f6verfl\u00f6dig och skr\u00f6plig att han n\u00e4stan brast i gr\u00e5t. Alla anstr\u00e4ngningar och bekymmer var f\u00f6rg\u00e4ves \u2026 Eller hade han, Toksanbaj, kanske gjort n\u00e5got fel och rubbat sonsonens f\u00f6rtroende? Denna ov\u00e4ntade gissning fick det att isas i br\u00f6stet. Toksanbaj k\u00e4nde sig pl\u00f6tsligt sj\u00e4lv som ett f\u00f6rsvarsl\u00f6st barn. Det \u00e4r sant som man brukar s\u00e4ga, att m\u00e4nniskans tanke \u00e4r en tjuv, som tar sig in i alla vr\u00e5r och stinger v\u00e4rre \u00e4n en orm. Aldrig under de sjuttiotv\u00e5 \u00e5r som han levt p\u00e5 jorden hade den gamle kunnat f\u00f6rebr\u00e5 sig n\u00e5gonting, eller snarare trodde han att det inte fanns n\u00e5gonting att beskylla honom f\u00f6r. Detta gav honom styrkan att leva. Och nu f\u00f6rstod han inte ens klart, men k\u00e4nde endast vagt inom sig att nej, han hade inte haft r\u00e4tt i allt och inte alltid, det fanns n\u00e5got som han f\u00f6rbisett en g\u00e5ng i sina handlingar och nu m\u00e5ste betala f\u00f6r. Den omst\u00e4ndighet att barnbarnet vaknat och ropat \u201dfar!\u201d i st\u00e4llet f\u00f6r \u201dfarfar!\u201d s\u00f6kte det gamla hj\u00e4rtat. Lidandet och f\u00f6rnedringen som han f\u00e5tt utst\u00e5 de senaste dagarna hade visserligen s\u00e5rat honom djupt, men en dag skulle ocks\u00e5 det vara gl\u00f6mt, men det faktum att hans sonson i detta hemska \u00f6gonblick inte t\u00e4nkte p\u00e5 sin farfar och mormor, som var beredda att f\u00f6rt\u00e4ras av eld f\u00f6r hans skull, utan p\u00e5 sin far och mor, innebar ett s\u00e5dant lidande som inte skulle utpl\u00e5nas f\u00f6rr\u00e4n i d\u00f6den. T\u00e4nk bara, det var trots allt Jergesh som han fr\u00e5n f\u00f6dseln hade l\u00e4rt det r\u00e4tta svaret p\u00e5 fr\u00e5gan: Vems pojke \u00e4r du? och l\u00e4rt honom att svara: Farfars. Detta har alltid varit gammal sed hos kazakerna: barnbarnen tillh\u00f6r inte f\u00f6r\u00e4ldrarna, utan den \u00e4ldre f\u00f6r\u00e4ldragenerationen. Och Toksanbaj f\u00f6rs\u00f6kte pr\u00e4nta in i pojken detta, att far och mor \u00e4r bra i och f\u00f6r sig, men de viktigaste, dyraste f\u00f6r honom \u2013 det var farfar och farmor. Och sanningen att s\u00e4ga hade han uppn\u00e5tt mycket. S\u00e5 snart han var hemifr\u00e5n en enda dag skulle pojken n\u00e4sta dag springa och klaga hos sin far och mor. Och den gamle och hans gamla kvinna hade bara v\u00e4ntat p\u00e5 detta och ansatte nu barnet med f\u00f6rebr\u00e5elser. Och sonen fick i sin tur sina fiskar varma! Att han inte t\u00e4nkte p\u00e5 sitt barn, och att han inte brydde sig om sina f\u00f6r\u00e4ldrar \u2013 hans enda bekymmer var att g\u00e5 runt och vara chef f\u00f6r sin sovchos! Vad \u00e4r du f\u00f6r chef ? Du kan inte ens uppfostra ditt enda barn, hur ska du d\u00e5 kunna l\u00e4ra ditt folk vett och f\u00f6rst\u00e5nd? Om vi skulle d\u00f6, din mor och jag, kommer du s\u00e4kert att s\u00e4tta den stackars pojken p\u00e5 internatskola n\u00e4sta dag!.. Och n\u00e4r han nu gick igenom allt detta i sitt minne undrade den gamle om han alltid varit s\u00e5 r\u00e4ttr\u00e5dig som han trodde. Han mindes sin avl\u00e4gsna ungdom, n\u00e4r hans far fortfarande levde. Han var den som verkligen hedrade de gamla traditionerna \u2013 inget barn fick l\u00e4mnas med sina f\u00f6r\u00e4ldrar. Han tog sina barnbarn till sig s\u00e5 snart de blivit avvanda och l\u00e4t inte ens f\u00f6r\u00e4ldrarna r\u00f6ra dem. Vid den tiden var fadern till Jergesh ungef\u00e4r tv\u00e5 \u00e5r gammal. Han hade precis b\u00f6rjat g\u00e5. Han gick sent: hans morf\u00f6r\u00e4ldrar sl\u00e4ppte honom inte ur sina h\u00e4nder. Toksanbaj hade tv\u00e5 \u00e4ldre barn, en son och en dotter. Men de levde inte l\u00e4nge, b\u00e5da rycktes bort i m\u00e4sslingen. Om han skulle vara \u00e4rlig hade Toksanbaj aldrig hyst n\u00e5gra s\u00e4rskilda k\u00e4nslor f\u00f6r sina barn: de fanns d\u00e4r bara, och det fick vara bra med det. F\u00f6r \u00f6vrigt fick den gamle och den gamla kvinnan aldrig tid f\u00f6r tanken: Vi ska en g\u00e5ng d\u00f6, och din tid ska ocks\u00e5 komma! Det var f\u00f6rst sedan jag f\u00f6rlorat mina \u00e4ldre barn som mitt hus med ens blev tomt och kallt, som om rummen f\u00e5tt st\u00e5 utkylda. Det var d\u00e5 som Toksanbaj f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen upplevde denna egendomliga, ok\u00e4nda k\u00e4nsla. Han b\u00f6rjade pl\u00f6tsligt sakna dessa barn, det fanns en sorg g\u00f6md n\u00e5gonstans i djupet av hans hj\u00e4rta, en l\u00e4ngtan efter n\u00e5got som var o\u00e5terkalleligt f\u00f6rlorat, men f\u00f6r inte s\u00e5 l\u00e4nge sedan hade han n\u00e4stan inte m\u00e4rkt sina pojkar, som st\u00e4ndigt fyllde huset med skrik och skratt. Tidigare, n\u00e4r hans hustru, tydligen f\u00f6rbittrad av hans likn\u00f6jdhet, pl\u00f6tsligt sade i vredesmod: Den lille har f\u00e5tt sin arm ur led, men hans farfar hittade en kiropraktor, men du bryr dig lika mycket som en stubbe! \u2013 ja, han hade viftat bort det hela: L\u00e4mna mig ifred, jag \u00e4r tr\u00f6tt p\u00e5 dina klagom\u00e5l, ingenting kommer att h\u00e4nda med honom! Men s\u00e5 f\u00f6rlorade vi dem b\u00e4gge, och bara sm\u00e4rtan \u00e5terstod av de f\u00f6rflugna orden. Tydligt hade demonerna h\u00f6rt dem och best\u00e4mt sig f\u00f6r att l\u00e4ra mig en l\u00e4xa \u2026 Efter begravningen hade hustrun gr\u00e5tit tyst och bittert. Han ville tr\u00f6sta henne \u2013 men hur? Jag vankade runt, k\u00e4nde t\u00e5rarna i halsen och gick ut p\u00e5 g\u00e5rden. P\u00e5 g\u00e5rden satt min far p\u00e5 en huggkubbe. Den gamle h\u00f6jde huvudet tungt och tittade p\u00e5 Toksanbaj en l\u00e5ng stund. Toksanbaj skakade av n\u00e5gon ok\u00e4nd anledning och blev st\u00e5ende or\u00f6rlig. Han f\u00e5r vid Gud inte m\u00e4rka mina t\u00e5rar! Min far tolererade inte svaghet, inte ens vid tillf\u00e4llen som detta. Men den gamle verkade inte ha lagt m\u00e4rke till n\u00e5got. Buttert sa han bara Vad g\u00f6r du ute s\u00e5 h\u00e4r sent p\u00e5 natten? G\u00e5 och l\u00e4gg dig! Och Toksanbaj backade snabbt tillbaka in i huset. Moldasan var ett efterl\u00e4ngtat barn \u2013 ja, hur tung hade inte f\u00f6rlusten av de b\u00e5da \u00e4ldsta barnen k\u00e4nts f\u00f6r Toksanbaj! Och det var kanske d\u00e4rf\u00f6r han inte kunde skiljas fr\u00e5n honom en enda dag. Ibland ville han bara ta i det h\u00e4r lilla l\u00e4tta paketet, b\u00e4ra runt p\u00e5 honom i huset, mumla meningsl\u00f6sa ord med n\u00e4san mot barnets panna. Men han var r\u00e4dd f\u00f6r sin far, den gamle skulle bara sagt: Inget fjantande! Och det gick inte att resonera med honom. En dag passade han p\u00e5 att utnyttja f\u00f6r\u00e4ldrarnas fr\u00e5nvaro och sprang omedelbart till sin hustru som matade pojken och fr\u00e5gade lite f\u00e5nigt: \u2013 Hur mycket v\u00e4ger han? Som en hink vatten? Hans hustru skrattade: \u2013 Vad\u00e5 hink? Lite mer \u00e4n en s\u00e4ck med stomj\u00f6lk. Vill du h\u00e5lla honom? Hon s\u00e5g p\u00e5 honom \u00f6mt, och det l\u00e5g \u00f6mhet i hennes ord. Toksanbaj k\u00e4nde det och f\u00f6rstod att hon v\u00e4ldigt g\u00e4rna ville att han skulle \u00e4lska sin son, och att hans gamla inst\u00e4llning till barnen skulle f\u00f6rsvinna f\u00f6r alltid. Vid ett annat tillf\u00e4lle, n\u00e4r de gamla var bortbjudna p\u00e5 br\u00f6llop och de tre var ensamma hemma, satte han ig\u00e5ng med s\u00e5 ystra lekar med sin lille grabb att de gl\u00f6mde tid och rum och skrattade s\u00e5 de storknade. Tills helt nyligen hade Toksanbaj tyckt att det viktigaste var att komma ut ur huset fortast m\u00f6jligt, att f\u00f6rst d\u00e5, utom d\u00f6rrarna, tillsammans med v\u00e4nnerna, blev livet sp\u00e4nnande och fritt och ingenting kunde j\u00e4mf\u00f6ras med denna frihet, och att f\u00f6rlora den innebar att f\u00f6rlora allt. Och pl\u00f6tsligt \u2013 se h\u00e4r! Det var inte s\u00e5. Han k\u00e4nde med ens att det var m\u00f6jligt att vara oerh\u00f6rt lycklig tillsammans med sin familj, och denna lycka var oj\u00e4mf\u00f6rligt mycket st\u00f6rre \u00e4n han hade trott. De hade hunnit avsluta sin m\u00e5ltid n\u00e4r hans far och mor pl\u00f6ts- ligt kom hem. Den gamle var envis! Det visade sig att han hade l\u00e4mnat festen s\u00e5rad \u00f6ver att han inte fick en b\u00e4ttre placering. Toksanbaj l\u00e5g utstr\u00e4ckt p\u00e5 s\u00e4ngen med sin son bredvid sig. \u2013 Vad h\u00e5ller du p\u00e5 med! T\u00e4nkte du kanske amma honom? Faderns r\u00f6st blev befallande. Toksanbaj fl\u00f6g upp ur s\u00e4ngen och mumlade n\u00e5gonting f\u00f6rvir- rat och osammanh\u00e4ngande: \u2013 \u00c4r ni redan tillbaka? Men festen \u2026? \u2013 Du trodde kanske att vi skulle g\u00e5 upp i r\u00f6k? Valp!.. Har man sett vilken k\u00e4rleksfull far vi har hittat! Och vad ska du din stackare med barn till, och vagga till p\u00e5 k\u00f6pet? F\u00f6rsvinn med dig! Du kan sova d\u00e4rute, under baldakinen! Du kan vara glad om du blir en v\u00e4rdig far till ditt n\u00e4sta barn. Toksanbaj gick mot d\u00f6rren, olycklig, tom inombords, som en piskad hund. Hans far s\u00e5g inte ens \u00e5t honom. Han verkade inte ta honom f\u00f6r en man. En slashas som inte hade minsta anknytning till barnet som l\u00e5g i vaggan. Toksanbaj var d\u00e5 n\u00e4ra trettio, vuxen nog att betraktas som familjens \u00f6verhuvud! \u00c5ren gick och historien upprepade sig. Moldasan v\u00e4xte upp, bildade familj och Toksanbaj blev farfar. M\u00e5nga g\u00e5nger efter\u00e5t fr\u00e5gade sig den gamle: Ville han g\u00f6ra samma sak mot sin son som hans egen far en g\u00e5ng hade gjort? Och han sade till sig sj\u00e4lv \u2013 knappast! Men trots detta hade en obegriplig \u00f6nskan att ta barnet ifr\u00e5n hans far ocks\u00e5 vaknat i honom, den hade brutit igenom stenen likt en spirande v\u00e4xt om v\u00e5ren och den gamle hade ingen kontroll \u00f6ver denna nya k\u00e4nsla. Det visade sig att ett barnbarn \u00e4r k\u00e4rare och rarare \u00e4n en son. Och det fanns ocks\u00e5 en r\u00e4dsla i sj\u00e4len: Vad skulle h\u00e4nda om dessa klumpiga unga m\u00e4nniskor som kallas f\u00f6r\u00e4ldrar, och som alltid har br\u00e5ttom iv\u00e4g \u00e5t alla h\u00e5ll och inte verkar s\u00e4rskilt intelligenta, inte kan uppfostra hans barnbarn ordentligt! Ja, om det bara g\u00e4llde uppfostran! Kommer de att kunna skydda sitt barn fr\u00e5n alla faror? Nej, det \u00e4r s\u00e4krast att ta saken in egna h\u00e4nder. I slut\u00e4ndan kommer barnet likv\u00e4l att \u00e5terv\u00e4nda till sina f\u00f6r\u00e4ldrar, sade Toksanbaj lugnande till sitt samvete. \u2013 Inte utan orsak brukade man s\u00e4ga i gamla dagar: barnet \u00e4r listigare \u00e4n r\u00e4ven. Jag sj\u00e4lv sl\u00e4ppte inte Moldasan ett steg ifr\u00e5n mig n\u00e4r mina f\u00f6r\u00e4ldrar var borta \u2026 Men nu var ocks\u00e5 Moldasan borta \u2013 livet blev fattigt. Och den gamle kunde inte ens f\u00f6rest\u00e4lla sig vilket djupt s\u00e5r det hade av- satt hos Jergesh. Pojken n\u00e4mnde det aldrig, och om det inte hade varit f\u00f6r att han pratat i s\u00f6mnen skulle den gamle aldrig ha k\u00e4nt till sonsonens hemliga sorg. Om jag kunnat skydda honom och freda honom fr\u00e5n olyckan p\u00e5 samma s\u00e4tt som min far, skulle han kanske inte g\u00e5tt med detta bl\u00f6dande s\u00e5r, t\u00e4nkte Toksanbaj. Men barn ska skyddas av de unga, inte av skr\u00f6pliga gamla gubbar som han sj\u00e4lv. Och \u00e5terigen fanns tvivlet d\u00e4r: Du kanske ljuger f\u00f6r dig sj\u00e4lv, gamle man, kanske du gjorde n\u00e5got fel, och d\u00e4rf\u00f6r b\u00f6rjade ditt barnbarn undvika dig? Du st\u00f6ter bort honom med dina egna h\u00e4nder och s\u00f6ker sedan en urs\u00e4kt? Mitt fel i hans \u00f6gon \u00e4r att jag inte kan ge denne vettvilling Omash en riktig sittopp? Nu protesterade Toksanbaj inte ens mot Omash. Ja, vad hade han kunnat g\u00f6ra, n\u00e4r han sj\u00e4lv var totalt f\u00f6rnedrad? B\u00e5de h\u00e4nder och heder t\u00e4ckta av en smuts som inte kunde tv\u00e4ttas bort. Men allvarligare \u00e4n denna tunga k\u00e4nsla av synd var likv\u00e4l skr\u00e4cken som tycktes leva i varje cell i Toksanbajs kropp. Nej, den gamle var inte r\u00e4dd f\u00f6r egen del, han hade levt sitt liv, och redan nu var han redo f\u00f6r elden och helvetet sj\u00e4lvt. Men Jergesh! Och inf\u00f6r detta blev Toksanbajs h\u00e4nder kraftl\u00f6sa, och strupen s\u00e5 f\u00f6rlamad av fasa att det tycktes att han inte kunde andas. Omash str\u00f6dde knappast ord f\u00f6r vinden. Man kunde f\u00f6rv\u00e4nta sig vad som helst av denna galning. Om de skulle fly? Fast t\u00e4nk om han hittade dem direkt? Jag kommer att leta upp er, om jag s\u00e5 ska gr\u00e4va upp er ur jorden, och vrida nacken av er som kycklingar! Den gamle gl\u00f6mde aldrig de orden. Nej, nej, nej \u2013 han hade ingen r\u00e4tt att riskera pojkens liv, f\u00f6r Jergesh var den enda p\u00e5 jorden som kunde f\u00f6ra sl\u00e4ktet vidare. D\u00e4rf\u00f6r upph\u00f6rde den gamle att ens t\u00e4nka p\u00e5 flykt, det var d\u00e4rf\u00f6r han under olika f\u00f6rev\u00e4ndningar aldrig sl\u00e4ppte greppet om sitt barnbarn, av fruktan att han d\u00e5 av misstag skulle v\u00e4cka Omashs vrede, ja och d\u00e5 \u2026 Vad skulle h\u00e4nda d\u00e5? Den gamle fruktade sj\u00e4lva tanken. Det visar sig att m\u00e4nniskan kan v\u00e4nja sig vid allt. Ocks\u00e5 s\u00e5dant som hon f\u00f6rut fruktat eller blott och bart f\u00f6raktat. S\u00e5 den gamle gjorde sig till medbrottsling \u00e5t Omash, och f\u00f6rbannade honom inte l\u00e4ngre eller ens sig sj\u00e4lv, som han brukat de allra f\u00f6rsta dagarna. De hade stulit mer \u00e4n en enda k\u00e4rra p\u00e5 st\u00e4ppen, och n\u00e4stan varje natt \u00e5terv\u00e4nde l\u00f6ddriga och tr\u00f6tta \u00e5snor till byarna runt omkring. Kanske ins\u00e5g deras \u00e4gare att n\u00e5gon f\u00f6rde bort dem under natten, men hur skulle man veta vem? Ingen kunde tro att det var sk\u00f6rdefolk fr\u00e5n st\u00e4ppen. Men \u00e4ven om de kunnat peka ut en skyldig s\u00e5 l\u00e5g det inte i kazakens lynne att st\u00e4lla till panik f\u00f6r s\u00e5dant strunt. Till sist kom allt tillbaka p\u00e5 sin plats. Omash m\u00e5ste snart ha insett att den gamle skulle ta reson. Och det konstanta raseriet hade lagt sig, ja Omash verkade ha blivit sn\u00e4ll, \u00e5tminstone for han inte l\u00e4ngre ut i hotelser, nej han till\u00e4t sig rentav att sk\u00e4mta med den gamle d\u00e5 och d\u00e5. Ja, m\u00e4nniskan \u00e4r svag \u2013 Toksanbaj f\u00f6rv\u00e5nades \u00f6ver sig sj\u00e4lv: han kunde tala v\u00e4nligt till Omash och kom ibland p\u00e5 sig med att t\u00e4nka att egentligen hade inget ont blod funnits dem emellan. Fast nej, hans r\u00e4dsla hade inte minskat, Toksanbaj var fortfarande f\u00f6rsiktig med Omash, men trots allt arbetade de b\u00e5da dag och natt sida vid sida \u2013 och \u00e4r det m\u00f6jligt f\u00f6r en m\u00e4nniska att utan \u00e4nde b\u00e4ra vrede i sitt hj\u00e4rta? Ibland, n\u00e4r de v\u00e4nde hem\u00e5t med sin stulna mal\u00f6rt, kunde han ber\u00e4tta n\u00e5gon lustig historia f\u00f6r Omash och skratta s\u00e5 han gr\u00e4t. Men andra g\u00e5nger kunde en f\u00f6rtvivlan pl\u00f6tsligt komma \u00f6ver honom och bryta meningen mitt av. Och d\u00e5 kunde \u00f6gonen bli hastigt dunkla, anletsdragen h\u00e5rdna och en suck, ett d\u00e4mpat st\u00f6n, komma ur hans br\u00f6st: Herre, f\u00f6rl\u00e5t mig syndare. Oftast h\u00e4nde detta n\u00e4r han m\u00e4rkt att Jergesh tagit efter honom och Omash och tankl\u00f6st, n\u00e4stan obekymrat tog saker som tillh\u00f6rde n\u00e5gon annan, och inte tycktes t\u00e4nka alls p\u00e5 om han kunde g\u00f6ra s\u00e5, om det var gott eller ont. Melonerna var mogna och Omash gl\u00f6mde alldeles att sova. Varken den gamle eller pojken fick n\u00e5gon ro. Han l\u00e4mnade dem att v\u00e4nta under bron och fortsatte sj\u00e4lv l\u00e4ngs kanalen, och en halvtimme senare b\u00f6rjade mogna askgula meloner visa sig p\u00e5 vattnet gungande i rad som en kull g\u00e4ss. Jergesh f\u00e5ngade in dem, och den gamle staplade dem p\u00e5 stranden. Strax var Omash tillbaka, melonerna stoppades i en s\u00e4ck och bars hem till hyddan. Varje g\u00e5ng den gamle kom att t\u00e4nka p\u00e5 Omash skakade han bara p\u00e5 huvudet \u2013 han f\u00f6rsm\u00e5dde ingenting! Fanns det mal\u00f6rt s\u00e5 plockade han mal\u00f6rt, fanns det meloner s\u00e5 knyckte han meloner; fanns det bara n\u00e5gonstans att h\u00e4mta, f\u00e5gelbon eller br\u00f6ds\u00e4d \u2013 allt skulle plundras, enbart f\u00f6r sitt eget b\u00e4sta. F\u00f6r honom finns uppenbarligen inget begrepp som hette mitt \u2013 och ditt. O Allah, hur kan en m\u00e4nniska leva som har gl\u00f6mt alla \u00f6vriga m\u00e4nniskor! Och samtidigt ertappade han sig sj\u00e4lv med att t\u00e4nka: Jas\u00e5 du, gamle man, du t\u00e4nker mycket p\u00e5 andra? S\u00e5 vem gav dig r\u00e4tt att d\u00f6ma? Och \u00e5terigen suckade han bittert: O Allah! I tre m\u00e5nader levde de bland de gr\u00f6na kullarna. F\u00f6r den gamle var detta en tid fylld av sj\u00e4lslig kamp och tvivel. Den gyllengula h\u00f6sten hade fl\u00e4tat st\u00e4nglarna hos mal\u00f6rt och gulkayr med tunn, viktl\u00f6s spindelv\u00e4v. Sk\u00f6rdem\u00e4nnen b\u00f6rjade ocks\u00e5 efter hand \u00f6verge st\u00e4ppen: hyddorna t\u00f6mdes och m\u00e5nga h\u00f6stackar f\u00f6rsvann. St\u00e4ppens gr\u00f6na matta bleknade under solen och blev smutsgul, de h\u00f6ga popplarna i utkanten av byn som Omash ofta bes\u00f6kte brann som glada gyllene eldar i solnedg\u00e5ngens str\u00e5lar. De viktigaste bestyren var redan avklarade, nu \u00e5terstod en mindre del \u2013 de skulle frakta iv\u00e4g och leverera sin sk\u00f6rd av mal\u00f6rt. \u00c4ven de statliga sk\u00f6rdearbetarna hade avslutat sitt arbete. V\u00e4gen till butiken i byn var livligt frekventerad. Och p\u00e5 kv\u00e4llarna h\u00f6rdes s\u00e5ng och musik fr\u00e5n arbetsl\u00e4gret p\u00e5 st\u00e4ppen. Ja, och varf\u00f6r skulle man klaga, om n\u00e5gra dagar skulle fickorna fyllas med det trevliga prasslet av pengar, och alla de som hade kr\u00f6kt rygg i hettan och svettats i tre m\u00e5nader kunde \u00e4ntligen \u00e5terv\u00e4nda till sina hem. Nu var allesamman sysselsatta med att r\u00e4kna ut hur mycket de skulle f\u00e5, och de mest ot\u00e5liga hade till och med hunnit skriva hem och skryta om sina f\u00f6rtj\u00e4nster. Men \u00e4ven om allesamman i andanom redan satt p\u00e5 sina resv\u00e4skor hade de mycket arbete ogjort. Specialutrustade sk\u00f6rdemaskiner med balpackare skulle samla upp den torkade mal\u00f6rten och packa den, s\u00e5 skulle balarna lastas p\u00e5 bilar och k\u00f6ra till mottagningsstationen i Arys. Och det var statens sk\u00f6rdare. Och vad skulle de privata samlarna hitta p\u00e5? Allting gjordes manuellt. Men Omash fann p\u00e5 r\u00e5d h\u00e4r ocks\u00e5. Han f\u00f6rsvann i tv\u00e5 dagar och kom tillbaka med en sk\u00f6rdetr\u00f6ska och tv\u00e5 lastbilar, ungef\u00e4r som ett par \u00e5snor i grimman. P\u00e5 n\u00e5gra timmar var all mal\u00f6rt fr\u00e5n deras stycke balad och packad p\u00e5 bilarna. \u2013 D\u00e5 s\u00e5, min gubbe, sade Omash och grinade med sitt h\u00e4stbett, s\u00e5 var det klart! N\u00f6jda? \u2013 Det tror jag det! Mycket n\u00f6jda! Den gamle hade p\u00e5 sista tiden m\u00e4rkt att han hade lagt sig till med ett fj\u00e4skande tonfall n\u00e4r han pratade med Omash. Han var arg p\u00e5 sig sj\u00e4lv, men kunde inte l\u00e5ta bli. \u2013 Men hur lyckades du f\u00e5 hit dem? \u2013 Det s\u00e4ger sig sj\u00e4lvt! gn\u00e4ggade Omash. S\u00e5 h\u00e4r, sa han och kn\u00e4ppte sig p\u00e5 halsen. Vem kan motst\u00e5 den gamla klara? Jo, det f\u00f6rst\u00e5s, jag gav dessutom maskinf\u00f6raren och chauff\u00f6rerna hundra dollar var. Jag hoppas att vi delar p\u00e5 kostnaderna? \u2013 Ojbaj, s\u00e5 du pratar! Givetvis! Nu n\u00e4r allt \u00e4r klart \u2013 och utgifterna delar vi p\u00e5 tre, det \u00e4r inget att tala om! M\u00e5 ditt liv bli l\u00e5ngt och lyckligt, k\u00e4re v\u00e4n. Men vad ska vi g\u00f6ra nu? \u2013 Best\u00e4m sj\u00e4lv. Vill du \u00e5ka hem s\u00e5 vars\u00e5god, men annars kan du \u00e5ka med till Arys. Vi v\u00e4ntar p\u00e5 pengarna d\u00e4r. \u2013 Hur l\u00e4nge f\u00e5r vi v\u00e4nta? \u2013 Kanske tio dagar, en vecka om vi har tur. Det \u00e4r b\u00e4st om vi g\u00f6r s\u00e5. Har du varit i stan f\u00f6rut? \u2013 Ja, det har jag naturligtvis. \u2013 I s\u00e5 fall hittar du till inl\u00e4mningen vid stationen. Jag \u00e4r d\u00e4r dag och natt. Kom tillbaka om en vecka, Jag tror jag har hunnit l\u00e4mna in v\u00e5r mal\u00f6rt. Under tiden kan ni sitta hemma. Vad s\u00e4ger du om ett s\u00e5nt erbjudande? Den gamle blev f\u00f6rvirrad. Kunde han \u00e5ka till staden med Omash i dessa trasor? Som en luffare? Dessutom \u00e4r det bra om allting l\u00f6ser sig snabbt, men om de m\u00e5ste v\u00e4nta en vecka eller tv\u00e5? De har ingenstans att bo, och f\u00f6r att s\u00e4ga som det \u00e4r har de ingenting att leva p\u00e5. Det h\u00e4r \u00e4r inte en h\u00e5la p\u00e5 st\u00e4ppen, utan en stad som \u00e4lskar pengar. Och det \u00e4r dags att \u00e5ka hem. Hans gumma m\u00e5ste vara bekymrad, och orolig f\u00f6r sitt barnbarn. Och hon har s\u00e4kert h\u00f6rt att vi \u00e4r f\u00e4rdiga med arbetet. Nu sitter hon f\u00f6rst\u00e5s ute p\u00e5 gatan hela dagen och spejar s\u00e5 \u00f6gona bl\u00f6der. Fast \u00e5 andra sidan, hur kan vi lita p\u00e5 den h\u00e4r banditen? Han f\u00f6rsvinner till staden, tar alla pengarna, och sedan ser vi inte r\u00f6ken av honom. Det \u00e4r gjort i en handv\u00e4ndning. \u2013 H\u00f6rdu, gubbe lilla, sade Omash muntert. Du litar kanske inte p\u00e5 mig? N\u00e4r jag stal all mal\u00f6rten s\u00e5 kan jag f\u00f6rsvinna med alla pengarna ocks\u00e5, \u00e4r det s\u00e5?.. Toksanbaj ryste: Omash hade l\u00e4st hans tankar, f\u00f6rbaskat ocks\u00e5! Men han svarade som han var van, smickrande och inst\u00e4llsamt: \u2013 O nej, nej, vad tror du? Skulle jag inte kunna lita p\u00e5 dig, k\u00e4re v\u00e4n? Jag t\u00e4nker p\u00e5 min gamla gumma och undrar hur hon har det. Kan vi inte allihop samlas hos oss, hos farmor, smaka hennes goda mat, och sen kan du resa till stan, och vi kommer efter. \u2013 Du \u00e4r som ett barn, gamling. Vad\u00e5 f\u00f6r mat? Och vem ska l\u00e4mna mal\u00f6rten? \u00c5k ni hem. Och vi hinner nog smaka p\u00e5 din gummas mat n\u00e4r vi har h\u00e4mtat pengarna. Vi st\u00e4ller till med en fest som du inte gl\u00f6mmer. \u2013 Vi g\u00f6r som du vill. Ha en lycklig resa, och m\u00e5 Allah v\u00e4lsigna dig. Vi kommer tillbaka om tre\u2013fyra dagar. Det hade hunnit bli \u00f6ver midnatt n\u00e4r de b\u00e5da kom hem. \u00c4ven om den gamla kvinnan hade v\u00e4ntat p\u00e5 dem kunde hon inte ha en aning om att de skulle komma vid den h\u00e4r tiden p\u00e5 dygnet. Hon vaknade s\u00f6mndrucken och f\u00f6rvirrad. F\u00f6rst n\u00e4r hon h\u00f6rde barnbarnets r\u00f6st rusade hon upp ur s\u00e4ngen och fl\u00f6g emot Jergesh som en f\u00e5gel, omfamnade honom och stack n\u00e4san i hans h\u00e5r som doftade av sol och mal\u00f6rt. \u2013 Min \u00e4lskling, farmors egen, min ende, min lilla sol, nebusjko \u2013 himmel \u2026 Inga skatter fanns p\u00e5 denna jord som hon kunde j\u00e4mf\u00f6ra med sitt barnbarn. \u2013 Herre Gud, v\u00e5r skapare, jag fick \u00e4nd\u00e5 \u00e5terse dig levande och oskadd! fortsatte den gamla kvinnan medan hon torkade t\u00e5rarna med kl\u00e4nningsf\u00e5llen. \u2013 Min k\u00e4ra, mitt hj\u00e4rteblod. Men vad skulle ni med denna mal\u00f6rt, m\u00e5tte den f\u00f6rtorka till sina r\u00f6tter!.. Ingen m\u00e4nniska sv\u00e4lter just nu \u2026 Som jag har v\u00e4ntat och v\u00e4ntat p\u00e5 er \u2013 jag har inga t\u00e5rar kvar. Jag har f\u00f6rbannat mig sj\u00e4lv hundra g\u00e5nger f\u00f6r att jag l\u00e4t dig resa, mitt lilla hj\u00e4rteblod, Gud vet vart. Du har blivit mager, min k\u00e4re \u2026 Hon fortsatte en l\u00e5ng stund att oja sig f\u00f6r sitt barnbarn och sade n\u00e5gonting om pengarna de hade tj\u00e4nat och m\u00e5 dessa pengar f\u00f6rg\u00f6ras som hade f\u00e5tt dem att br\u00e4nnas i solen en hel sommar. S\u00e5 sl\u00e4ppte hon \u00e4ntligen pojken, men t\u00e5rarna fortsatte att fl\u00f6da ur hennes gamla \u00f6gon, och det var som om det inte fanns n\u00e5gon \u00e4nde p\u00e5 dem. Toksanbaj visste att dessa t\u00e5rar befriade henne fr\u00e5n den l\u00e4ngtan som hade pl\u00e5gat henne under deras bortovaro. I denna stund mindes hon kanh\u00e4nda Moldasan och s\u00f6rjde ocks\u00e5 honom; kanske g\u00f6mde sig en annan tanke bakom hennes ord till barnbarnet: om din far f\u00e5tt leva skulle detta aldrig h\u00e4nt. Den gamle kunde n\u00e4stan s\u00e4kert s\u00e4ga att det var s\u00e5, men l\u00e5tsades ingenting f\u00f6rst\u00e5. Han skrek \u00e5t henne: \u2013 Nu f\u00e5r det vara nog! Varf\u00f6r dessa klagovisor mitt i natten? Ditt barnbarn fick l\u00e4ra sig en mans liv och f\u00f6rtj\u00e4na pengar till sitt hus. Nej, ingenting att gl\u00e4djas \u00e5t \u2013 utan bara t\u00e5rar! T\u00e4nd ljus \u00e5tminstone och ge oss lite te. Det gamla huset, utkylt som en eldplats efter att nomader dragit vidare, fylldes med ljud och skratt till farfaderns och sonsonens hemkomst. Som om de djupbl\u00e5 f\u00f6nstren inte v\u00e4ndes emot natt, utan mot ljusan dag. Strax satte tj\u00e4nstefolket fram ett dukat bord. Den monotona s\u00e5ngen fr\u00e5n en gammal samovar med monogram i guldarbete hade en lugnande inverkan p\u00e5 sinnet och fyllde alla tre \u00e4r med lugn och gl\u00e4dje, och tro p\u00e5 livets fortbest\u00e5nd. Den gamla kvinnan kunde inte ta \u00f6gonen fr\u00e5n sitt barnbarn. Var det s\u00e5 l\u00e4nge sedan han var blott ett barn, och nu \u00e4r han n\u00e4stan vuxen, manlig. Hon ville s\u00e4tta honom h\u00e4r bredvid sig av gammal vana, stryka honom \u00f6ver h\u00e5ret, men han k\u00e4nde sig med ens besv\u00e4rad och flyttade sig bort med ett besv\u00e4rat leende och b\u00f6rjade liksom alltf\u00f6r hastigt dricka av sitt te. Den gamla kvinnan blev f\u00f6rsiktig. L\u00e4nge, l\u00e4nge s\u00e5g hon p\u00e5 sitt barnbarn, men oavsett hur mycket hon f\u00f6rs\u00f6kte s\u00e5g hon inte l\u00e4ngre i hans mogna ansikte den n\u00e4pna barnslighet som hon \u00e4lskade s\u00e5 mycket. Det tycktes henne som det var helt nyss som hennes egna barn var sm\u00e5, men innan hon \u00e4nnu hunnit t\u00e4nka efter hade ocks\u00e5 hennes sonson blivit vuxen och den s\u00f6ta doften av mj\u00f6lk, som st\u00e4ndigt var en del utav hans kropp, kom snart att bytas mot en lukt av manlig svett och bitter mal\u00f6rt. S\u00e5 \u00e4r tidens g\u00e5ng! Hon str\u00e4ckte ofrivilligt ut handen mot Jergesh och str\u00f6k hans styva svarta h\u00e5r och ber\u00e4ttade att han nu m\u00e5ste sova f\u00f6r sig sj\u00e4lv. F\u00f6re denna resan hade han alltid haft sin plats hos henne. S\u00e5 all den k\u00e4rlek hon sparat i sin ensamhet, alla ord hon hade f\u00f6rberett, skulle aldrig n\u00e5 honom, de skulle stelna djupt d\u00e4rinne. Hon k\u00e4nde n\u00e5got bittert stiga upp inom sig. Men gr\u00e4melsen var flyktig. Hennes gamla hj\u00e4rta, som hade vants vid allt, k\u00e4nde snart att bakom pojkens allvarsamma ansikte g\u00f6mde sig en mognad som spirade som gr\u00e4set i april hos deras enda efterkommande, och att gl\u00e4djen \u00f6ver detta var o\u00e4ndligt mycket st\u00f6rre \u00e4n den som hon som farmor hade upplevt d\u00e5 n\u00e4r barnbarnet fortfarande var litet \u2013 mycket st\u00f6rre! Hon tackade tyst den allsm\u00e4ktige f\u00f6r denna uppt\u00e4ckt med ett leende som bara hon sj\u00e4lv f\u00f6rstod. N\u00e4r de gamla hade lagt sitt barnbarn talades de l\u00e4nge vid. Toksanbaj kunde inte motst\u00e5 frestelsen och med ett f\u00f6rstulet leende ber\u00e4ttade han att de inom fjorton dagar skulle ha minst tre tusen rubel i huset. Och den gamla kvinnan blev alldeles r\u00f6d i ansiktet av gl\u00e4dje \u00f6ver nyheten. \u2013 Om jag minns r\u00e4tt hade du n\u00e5gra besparingar efter ramadan, sade han efter en stund. \u2013 Dem klarar jag mig inte utan! Hon stirrade fr\u00e5gande p\u00e5 honom: Varf\u00f6r beh\u00f6vde han pl\u00f6ts- ligt de h\u00e4r pengarna? \u2013 Du har v\u00e4l inte r\u00f6rt dem? \u2013 Jag har tagit lite till te och socker. Ja, och f\u00f6r ett tag sen, n\u00e4r jag hade f\u00e5tt din pension, kom flera barn hit och sj\u00f6ng zjarapazan tillsammans med mulla Ospans pojke. \u2013 Jaha. \u2013 Jag gav dem sju rubel. Resten har jag inte r\u00f6rt. Jag vet inte s\u00e4kert hur mycket \u2026 Den gamla kvinnan \u00f6ppnade locket till en gammal kista och letade och tog upp en vit p\u00e5se. \u2013 H\u00e4r \u00e4r de, r\u00e4kna dem. Toksanbaj r\u00e4knade pengarna tv\u00e5 g\u00e5nger. \u2013 Etthundrafemtioen rubel. Har du betalat tillbaka vad vi var skyldiga Aidarkul? \u2013 F\u00f6r l\u00e4nge sen, strax efter att ni hade gett er iv\u00e4g. Han kom farande alldeles vild: Ojbaj, min pojk har telegraferat fr\u00e5n Lening- rad, han ska ut och g\u00f6ra praktik och ber om pengar. Jag sa \u00e5t honom att din pension skulle komma om tv\u00e5 dagar och att han fick v\u00e4nta. Det kan jag inte, s\u00e4ger han. S\u00e5 jag blev tvungen att l\u00e5na av min bror och betalade tillbaka direkt, med r\u00e4nta. \u2013 Du gjorde alldeles r\u00e4tt. H\u00f6r nu p\u00e5 vad jag t\u00e4nker ber\u00e4tta f\u00f6r dig. \u00c4r det marknad i morgon? \u2013 Jag tror det. \u2013 D\u00e5 \u00e5ker vi dit i morgon, k\u00f6per ett lamm och bjuder n\u00e5gra g\u00e4ster. F\u00f6r att fira f\u00f6rsta Jergesh och hans f\u00f6rsta f\u00f6rtj\u00e4nade pengar. \u2013 Det l\u00e5ter bra. Och s\u00e5 kan vi dessutom k\u00f6pa honom en tumar-amulett av mullah Ospan att h\u00e4nga vid huvud\u00e4ndan av s\u00e4ngen. K\u00e4nslan av att de snart skulle f\u00e5 mycket pengar fick de gamla att gl\u00f6mma allt. \u00c4nda till helt nyligen hade de sparat varenda kopek, men nu var de beredda att sl\u00e4nga hundratals rubel omkring sig. Under alla f\u00f6rh\u00e5llanden best\u00e4mde de att alla pengarna som hade lagts undan och noga sparats nu skulle f\u00f6rbrukas. Och varf\u00f6r skulle de ha pengar liggande i kistan n\u00e4r de skulle bli f\u00f6rm\u00f6gna inom en n\u00e4ra framtid! \u2013 Vad \u00e4r det d\u00e4r f\u00f6r sm\u00e5slantar? sade Toksanbaj och petade sig av gammal vana i t\u00e4nderna med en t\u00e4ndsticka. Han petade st\u00e4ndigt sina t\u00e4nder p\u00e5 det viset, ocks\u00e5 n\u00e4r han inte hade n\u00e5got i munnen mer \u00e4n vanligt vatten. \u2013 Om vi sj\u00e4lva \u00e4r krya och pojken \u00e4r frisk, varf\u00f6r ska vi d\u00e5 sn\u00e5la med de d\u00e4r pengarna? L\u00e5t oss ge honom en start i livet, ge honom en utbildning, l\u00e5ta honom st\u00e5 p\u00e5 egna ben. Han \u00e4r snart en fullvuxen man, och d\u00e5 beh\u00f6ver du och jag inte \u00e4ngslas f\u00f6r honom. \u2013 Och om vi sen kunde hitta en flicka \u00e5t honom och f\u00e5 honom gift medan vi \u00e4nnu lever, sade den gamla kvinnan f\u00f6rhoppnings- fullt. \u2013 Du pratar alltid s\u00e5 mycket. Jag kan redan se att han kommer att ta efter sin far. Och i s\u00e5 fall \u00e4r det knappast troligt att han har behov av v\u00e5r hj\u00e4lp: han kommer att gifta sig med den som han sj\u00e4lv vill ha. Den gamle hade sagt detta med en viss stolthet och inte minst f\u00f6r att retas med sin hustru. Men hon kunde inte sl\u00e4ppa sin tanke och suckade bekymrat: \u2013 D\u00e5 kan vi inte f\u00f6rv\u00e4nta oss n\u00e5gra barnbarnsbarn i f\u00f6rsta taget! Min egen far studerade tills han var trettio. Toksanbaj hade p\u00e5 tungan att kasta ur sig en fr\u00e5ga om hon hade planer p\u00e5 att leva tills hon blev tusen \u00e5r gammal. F\u00e5r hon barnbarnsbarn s\u00e5 dr\u00f6jer det inte innan hon b\u00f6rjar dr\u00f6mma om barnbarnsbarnbarn. Men han var p\u00e5 gott hum\u00f6r i dag, s\u00e5 han sade tr\u00f6stande: \u2013 Oroa dig inte f\u00f6r det, min v\u00e4n, vi f\u00e5r v\u00e4nta och se! Tiden kommer att flyga \u2013 du l\u00e4r knappast m\u00e4rka det. \u2013 N\u00e5ja, han f\u00e5r l\u00e4ra sig ett yrke, suckade den gamla kvinnan. Far min f\u00f6rlorade ingenting p\u00e5 det, han kunde inte slita sig fr\u00e5n sina b\u00f6cker, varken dag eller natt. Fast det skulle inte vara s\u00e5 illa om v\u00e5rt barnbarnsbarn gav oss en present vid trettio. Fast med v\u00e5ra vanor m\u00e5ste vi vara beredda p\u00e5 allt: det kommer att bli stora utgifter, du vet sj\u00e4lv \u2026 Det f\u00e5r inte komma \u00f6ver oss som en kall- dusch \u2026 \u2013 Vi hinner l\u00e4gga undan till dess, det g\u00f6r vi. Och med tiden k\u00f6per vi en extra ko, och fem\u2013sex f\u00e5r \u2026 Vi ska unna oss att leva! N\u00e4r barnen kommer f\u00e5r vi ers\u00e4ttning f\u00f6r alla utl\u00e4gg. B\u00e5de kl\u00e4der och mat och skrivh\u00e4ften och b\u00f6cker \u00e5t Jergesh \u2026 Ljuva dr\u00f6mmar som f\u00f6rde b\u00e5de gamla och unga l\u00e5ngt bort i det ok\u00e4nda. Och vart tog \u00e5ren v\u00e4gen? Den sjuttiotv\u00e5\u00e5rige mannen och den gamla kvinnan i n\u00e4stan samma \u00e5lder hyste inget tvivel om att de skulle f\u00e5 se sina barnbarnsbarn och barnbarnsbarnbarn. Dessutom ber\u00e4knade de p\u00e5 allvar hur mycket pengar de skulle komma att beh\u00f6va f\u00f6r sina utgifter. Och tankarna p\u00e5 deras f\u00f6re- st\u00e5ende d\u00f6d, som s\u00e5 ofta hade bes\u00f6kt dem nyligen, sk\u00f6ts p\u00e5 fram- tiden, och alla sjukdomar och kr\u00e4mpor var sopade under mattan \u2026 Herregud, s\u00e5 lite m\u00e4nniskan beh\u00f6ver f\u00f6r att k\u00e4nna sig lycklig! Inbjudan fr\u00e5n Toksanbaj, som best\u00e4mt sig f\u00f6r att samla alla gamla m\u00e4nniskor i byn, kom som en \u00f6verraskning f\u00f6r alla. Ryktet om att han hade tj\u00e4nat flera tusen p\u00e5 mal\u00f6rt gick fr\u00e5n hus till hus. Kvinnorna gr\u00e4lade p\u00e5 sina m\u00e4n och pekade p\u00e5 Toksanbaj \u2013 du borde f\u00f6lja hans exempel! Medan du satt hemma och skvallrade hela dagarna med dina v\u00e4nner, samlade han och hans sonson ihop en f\u00f6rm\u00f6genhet! Hela byn betraktade Toksanbaj med respekt. Och han kunde m\u00e4rka det n\u00e4r han gick omkring i byn stolt som en tupp, nickade v\u00e4rdigt till folk han m\u00f6tte, svarade p\u00e5 deras fr\u00e5gor med auktoritet och kunskap. \u00c4nd\u00e5 malde en st\u00f6rande tanke st\u00e4ndigt i bakhuvudet och grumlade den gamle mannens sprudlande gl\u00e4dje. R\u00e4tt som det var kunde han erinra sig till vilket pris han hade f\u00f6rtj\u00e4nat dessa pengar. I sj\u00e4lva verket st\u00e4llde han till med denna fest enbart f\u00f6r att befria sin sj\u00e4l fr\u00e5n \u00e5tminstone en del av synden, och f\u00f6r att ge m\u00e4nniskorna en del av dessa or\u00e4ttf\u00e4rdiga pengar. Men han var mest oroad f\u00f6r Jergesh. Pojken, som naturligtvis ocks\u00e5 hade blivit ber\u00f6md, verkade inte komma ih\u00e5g n\u00e4tterna de hade tillbringat p\u00e5 st\u00e4ppen med sitt tjuveri. O Allah, Allah, suckade den gamle, hur hastigt stelnar hj\u00e4rtat hos en m\u00e4nniska som aldrig k\u00e4nner skuld. Toksanbaj t\u00e4nkte ibland tillbaka p\u00e5 Omash med fruktan och en oro att hans egen sonson kanske skulle kunna bli som denne de- mon. En vecka hade redan f\u00f6rflutit och han och Jergesh gjorde sig fina f\u00f6r att resa till staden. Det fanns ingen \u00e4nde p\u00e5 den gamla kvinnans gl\u00e4dje, hon verkade n\u00e4stan som f\u00f6ryngrad. \u2013 Snart ska vi fira h\u00f6gtid. Gl\u00f6m inte att k\u00f6pa med dig aprikoser och russin. \u00c4ven om det finns p\u00e5 marknaden hos oss ocks\u00e5. Om du t\u00e4nker k\u00f6pa kl\u00e4der \u00e5t Jergesh, s\u00e5 gl\u00f6m inte att prova \u2026 Ja, och k\u00f6p n\u00e5gra bitar tyg, det kommer vi att beh\u00f6va om han ska \u00e5ka till stan och studera, vi f\u00e5r sy n\u00e5got \u00e5t honom \u2026 Det var ingen \u00e4nde p\u00e5 den gamla kvinnans \u00e4renden. Hon ro- pade efter honom \u00e4nda tills de k\u00f6rde ut ur byn och kom upp p\u00e5 stora landsv\u00e4gen. De anl\u00e4nde till staden vid middagstiden. Hettan var outh\u00e4rdlig, asfalten gungade mjukt under f\u00f6tterna. Det var inte sv\u00e5rt att hitta mottagningspunkten som Omash hade talat om. Den l\u00e5g i en stor lagerbyggnad p\u00e5 \u00f6stra sidan av j\u00e4rnv\u00e4gsstationen. H\u00e4r vimlade det av folk. Och att hitta Omash bland alla dem var inte l\u00e4tt. F\u00f6rst nu kom den gamle p\u00e5 att han inte hade t\u00e4nkt p\u00e5 att fr\u00e5ga j\u00e4tten om hans efternamn. Han gick p\u00e5 m\u00e5f\u00e5 fram till flera personer: \u2013 Har ni sett Omash? Somliga sneglade p\u00e5 honom som om han varit efterbliven, andra viftade bort dem som om de varit ett par p\u00e5tr\u00e4ngande flugor. Toksanbaj blev alltmer f\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver att det var s\u00e5 om\u00f6jligt att hitta en person med denna gigantiska kroppshydda och demoniska uppsyn. Omash kunde ju skr\u00e4mma slag p\u00e5 vem som helst, s\u00e5 det var konstigt att ingen kunde komma ih\u00e5g honom. Var ska jag leta, var ska jag hitta honom? Varf\u00f6r i all v\u00e4rlden hade de inte gjort upp om var de skulle tr\u00e4ffas? Hade han smitit ifr\u00e5n dem? Tr\u00f6tta av allt letande och utan att veta vad de skulle g\u00f6ra h\u00e4rn\u00e4st, sj\u00f6nk de ned i skuggan av den stora stadsporten. Och just i samma \u00f6gonblick d\u00e5nade en kraftfull basr\u00f6st vid den gamlas \u00f6ra: Assalamalikum! Den gamle stack skr\u00e4ckslaget sk\u00e4gget i v\u00e4dret, men i n\u00e4sta sekund sken hans ansikte upp i ett leende. \u2013 Oj \u2026 Omash \u2026 k\u00e4re v\u00e4n \u2026 s\u00e5 du lever och m\u00e5r bra? Den uppgivne Toksanbajs hj\u00e4rta hoppade n\u00e4stan ur br\u00f6stet p\u00e5 honom av gl\u00e4dje och han f\u00f6ll rentav Omash om halsen. \u2013 \u00c5h, gubben har best\u00e4mt l\u00e4ngtat efter mig, skrattade bj\u00e4ssen. Han dunkade den gamle i ryggen och v\u00e4nde sig till Jergesh: \u2013 Och du har visst tappat all din solbr\u00e4nna hos farmor, kan jag se, du \u00e4r blek som en v\u00e5lnad! Men snart kan du k\u00f6pa dig en cykel. Och s\u00e5 l\u00e4nge du \u00e4r med mig s\u00e5 kommer allting att ordna sig. \u2013 Omash, p\u00e5 tal om det, hur ser det ut? G\u00e5r allting som det ska? \u2013 Allting funkar, gamle man! G\u00f6r fickorna redo, om tre dagar kommer de att frasa \u2013 och du sj\u00e4lv kommer att sl\u00e5 kullerbyttor av gl\u00e4dje. \u2013 En djigit f\u00f6rnekar sig inte! Den gamles tunga b\u00f6rjade \u00e5terigen att drypa av falskt smicker. Omash solade sig i ber\u00f6mmet, skrockade och str\u00f6k sig bel\u00e5tet \u00f6ver magen. Till och med h\u00e4r i staden visade han sig inte buskablyg. Han hade fortfarande samma vida str\u00e5hatt p\u00e5 huvudet och samma badbyxor p\u00e5 h\u00f6fterna. Tr\u00f6jan bar han nonchalant sl\u00e4ngd \u00f6ver axeln. I handen h\u00f6ll han en bukig tv\u00e5liters vinflaska fylld med kvass. Han tog en klunk ur flaskan och fr\u00e5gade ivrigt: \u2013 Har ni n\u00e5gra bekanta i stan? \u2013 Hur skulle vi ha det? Ingen annan \u00e4n dig. \u2013 Jag k\u00e4nner inte m\u00e5nga h\u00e4r heller. Ta in p\u00e5 hotellet. \u2013 Hotell? \u00c4r du tokig? Det \u00e4r alldeles f\u00f6r dyrt, de kommer att ta alla v\u00e5ra pengar. \u2013 Ta det piano. Sjuttio kopek om dagen per person. Jag bor d\u00e4r. Men den gamle kunde inte tr\u00f6stas. \u2013 Hotell! klagade han. De l\u00e5ter en inte sova: G\u00f6r inte s\u00e5, g\u00e5 tyst \u2026 \u2013 Vad du gn\u00e4ller, gubbe! Jag skulle ha best\u00e4llt ett palats \u00e5t dig. Minsta antydan till missn\u00f6je i Omashs r\u00f6st fick den gamle att blekna. \u2013 D\u00e5 s\u00e4ger vi v\u00e4l s\u00e5, vi ska ha t\u00e5lamod, sade han. Vi blir ju inte ruinerade p\u00e5 tre dagar. Grabben f\u00e5r s\u00e4kert betala halva priset om du s\u00e4ger att han fortfarande g\u00e5r i skolan? \u2013 Var n\u00e5gonstans har du sett halva hotellg\u00e4ster? Omash s\u00e5g f\u00f6raktfullt p\u00e5 den gamle. Och Toksanbaj kom pl\u00f6tsligt ih\u00e5g att han hade anv\u00e4nt exakt samma ord sj\u00e4lv f\u00f6r inte l\u00e4nge sedan. Han skakade p\u00e5 huvudet som om han f\u00f6rst nu slagits av sitt d\u00e5liga minne, och viftade avv\u00e4rjande med handen: \u2013 Ta mig dit du vill. Skynda dig, annars blir vi stekta i den h\u00e4r hettan.<\/p>\n
2.<\/p>\n
Omash ordnade ett litet billigt hotell \u00e5t dem i utkanten av staden och gav sig sedan direkt iv\u00e4g till mottagningspunkten. Den gamle gick runt i korridorerna och spejade i alla vr\u00e5r och blev snart \u00f6vertygad om att det inte fanns n\u00e5gon ordning alls, hotellg\u00e4sterna gjorde precis som de ville. Och vad annat var att v\u00e4nta om det till sextio rum inte fanns mer \u00e4n en enda v\u00e5ningsup- passare, som samtidigt fungerade som st\u00e4derska, en klen, astmatisk gammal kvinna. Toksanbaj ins\u00e5g att om han hade velat kunde han ha parkerat en lastbil under f\u00f6nstren och k\u00f6rt iv\u00e4g med hela inredningen \u2013 ingen skulle m\u00e4rka n\u00e5gonting. Men konstigt nog gillade han oredan: han k\u00e4nde sig lugn. Han lyfte ut madrassen och s\u00e4ngkl\u00e4derna ur s\u00e4ngen och lade ut dem p\u00e5 golvet \u2013 det k\u00e4ndes mera hemvant och d\u00e4rf\u00f6r bekv\u00e4mare. Han kl\u00e4dde av sig och str\u00e4ckte sig ut p\u00e5 sin h\u00e5rda b\u00e4dd och pekade upp i taket med sin gr\u00e5strimmiga sk\u00e4ggstump. Eftersom de saknade bekanta i staden fick de tillbringa hela dagarna p\u00e5 hotellet. Den gamle l\u00e5g mesta tiden p\u00e5 sin madrass, och Jergesh, som var pigg p\u00e5 att se sig omkring, v\u00e5gade dock inte annat \u00e4n att r\u00e4tta sig efter sin farfar, som inte l\u00e4t honom g\u00e5 l\u00e4ngre \u00e4n ut p\u00e5 g\u00e5rden. Omash blev d\u00e4rf\u00f6r den enda kontakten de hade med ytterv\u00e4rlden i sin sj\u00e4lvvalda f\u00e5ngenskap. Toksanbaj tog emot honom med s\u00e5dan gl\u00e4dje, som om den forna avgrundsanden st\u00e5tt honom n\u00e4rmare \u00e4n hans eget k\u00f6tt och blod. N\u00e4r Omash d\u00f6k upp i rummet gl\u00f6mde den gamle alla f\u00f6rol\u00e4mpningar och f\u00f6r\u00f6dmju- kelser som han hade tvingats utst\u00e5 ute p\u00e5 st\u00e4ppen, likas\u00e5 f\u00f6rsvann tanken p\u00e5 synd, som hade varit hans konstanta f\u00f6ljeslagare p\u00e5 sistone. P\u00e5 kv\u00e4llen den tredje dagen verkade Omash vara p\u00e5 gott hu- m\u00f6r. \u2013 \u00c4r dina fickor beredda, gamle man? fr\u00e5gade han. I morgon eftermiddag blir pengarna klara! \u2013 Hurra! ropade pojken och fl\u00f6g upp. \u2013 O Allah, tack f\u00f6r all din barmh\u00e4rtighet! fyllde hans farfar i. \u2013 Hurra \u2013 det st\u00e4mmer, sade Omash med en blick p\u00e5 Jergesh. Och din Allah \u2013 han v\u00e4nde sig till den gamle \u2013 \u00e4r helt p\u00e5 sin plats. Var det inte Allahs f\u00f6rtj\u00e4nst, och inte min, att vi m\u00f6ttes, inte sant? Den gamle blev f\u00f6rvirrad. \u2013 S\u00e4g inte s\u00e5. F\u00f6rst Gud, och sen du. Den gamle tvekade \u2026 Hur mycket blir det, fick du reda p\u00e5 det? \u2013 Givetvis fick jag det. Ettusen sexhundra vardera! \u00c4r du n\u00f6jd? Jag vill mena det! Detta \u00e4r frukten av ditt arbete. Om du inte lyssnat p\u00e5 mig skulle du suttit h\u00e4r med fem eller sex hundra. Och de kan inte str\u00e4ckas s\u00e4rskilt l\u00e5ngt: t\u00e4pper du igen h\u00e4r, s\u00e5 blir det h\u00e5l d\u00e4r! Men Omash vet hur livet ska levas! Och du s\u00e4ger \u2013 Allah, gamle man. Hur mycket kunde du f\u00f6rv\u00e4ntat dig av din Gud om inte jag hade varit!.. Den gamles godmodiga ansikte bleknade pl\u00f6tsligt, och leendet f\u00f6rsvann fr\u00e5n hans l\u00e4ppar. D\u00e4rborta p\u00e5 st\u00e4ppen, medan de stal mal\u00f6rten, f\u00f6rbj\u00f6d han sig sj\u00e4lv att se det som en synd, \u00f6vertygade sig sj\u00e4lv om att han var tvingad att g\u00f6ra detta: han kunde inte l\u00e4mna ut sitt barnbarn \u00e5t Omashs n\u00e5d. Men nu sv\u00e4vade inte l\u00e4ngre den tunga knytn\u00e4ven \u00f6ver deras huvuden. Stunden hade kommit f\u00f6r honom att betrakta sin skuld med nykter blick. Och skulden hade tagit sin boning inom honom, den pl\u00e5gade honom in i hj\u00e4rter\u00f6tterna. Och oavsett hur Toksanbaj anstr\u00e4ngde sig f\u00f6r att gl\u00f6mma alltsammans, lugna sig sj\u00e4lv och s\u00e4ga sig att det onda som gjordes redan var gjort och att det inte var n\u00f6dv\u00e4ndigt att pl\u00e5ga sig sj\u00e4lv i on\u00f6dan, hems\u00f6ktes han st\u00e4ndigt av samma tanke. Den mognade inom honom som ett g\u00f6k\u00e4gg som l\u00e4mnats i ett fr\u00e4mmande rede, och gnagde nu p\u00e5 hans samvete som om det varit ett skal, och arbetade sig gradvis igenom detta skal som en f\u00e5gelunge. Och n\u00e4r han \u00e5terv\u00e4nt hem f\u00f6rs\u00f6kte han f\u00f6r att behaga sin gamla kvinna hela tiden driva denna tanke ifr\u00e5n sig. Men den levde inom honom och blev starkare, och han visste det. Och f\u00f6r att s\u00e4ga sanningen hade han slaktat lammet och bjudit sina g\u00e4ster f\u00f6r att i n\u00e5gon m\u00e5n tv\u00e4tta bort synden inf\u00f6r den allsm\u00e4ktige. Hans tanke g\u00e4llde pojken, hans barnbarn, Jergesh. I morgon skulle han f\u00e5 mycket pengar, pengar som likt marsb\u00e4ckarna var fulla av skr\u00e4p, och mera ont \u00e4n gott. Men pojken skulle antagligen inte d\u00f6ma honom f\u00f6r detta. Han gladde sig \u00f6ver att de skulle f\u00e5 dessa pengar \u2013 till och med jublade. Och tiden rinner undan, den kommer att f\u00f6rflyktigas! Han kommer att bli en djigit. Vad kommer han att minnas av sin barndom? Kommer han ih\u00e5g hur hans farfar fick honom att stj\u00e4la mal\u00f6rt och leva av syndapengar? Vad kommer han att s\u00e4ga d\u00e5? S\u00e4ger han kanske att jag var en pojke, dum och naiv, och han, min farfar, hade \u00e4nnu inte blivit helt senil. Hur hade han samvete att tvinga mig att stj\u00e4la? S\u00e5 han k\u00f6pte mig en amulett f\u00f6r att sona sina synder och lugnade sig? D\u00e5 kommer du att f\u00e5 gnissla med dina benknotor i graven, gamle man! Men t\u00e4nk om han inte t\u00e4nker s\u00e5? Om den tanken inte rinner upp i hans skalle \u00f6ver huvud taget? Det kan ju h\u00e4nda att han kommer att apa efter Omash? Visst kan han! Hur kommer du d\u00e5 att k\u00e4nna dig, gamle man? Kommer du att gilla det, blir du glad \u00f6ver att ditt barnbarn inte har f\u00f6rkastat dig? En bitter skugga f\u00f6ll \u00f6ver Toksanbajs ansikte. Men vad ska vi nu ta oss till? Vad \u00e4r det f\u00f6r mening med att kasta dessa pengar i elden eller str\u00f6 dem f\u00f6r vinden? \u00c4ven om du delar ut dem bland fattiga m\u00e4nniskor \u00e4r det inte troligt att gl\u00e4djen kommer tillbaka till dem som blivit bestulna. Ska deras f\u00f6rbannelser tvinna sig sam- man till strypsnaror?.. \u2013 Vad \u00e4r det nu med dig, gamle man? Varf\u00f6r grinar du illa i st\u00e4llet f\u00f6r att k\u00e4nna dig lycklig? Toksanbaj ryste. Det l\u00e5g n\u00e5got misst\u00e4nksamt i Omashs r\u00f6st. J\u00e4tten m\u00e5ste ha gissat hans tankar. Allah give att han inte tror att han gissar r\u00e4tt! Vis av bitter erfarenhet f\u00f6rs\u00f6kte den gamle anl\u00e4gga en min av nonchalans. \u2013 \u00c4sch, jag t\u00e4nker bara p\u00e5 hur det kan g\u00e5 h\u00e4r i livet! N\u00e4r man inte hade n\u00e5gra pengar, d\u00e5 fanns allting i \u00f6verfl\u00f6d, men s\u00e5 snart jag k\u00e4nner prasslet av pengar mot mina fingertoppar vet jag inte vilka h\u00e5l som ska fyllas igen f\u00f6rst av alla. Det s\u00e4ger sig sj\u00e4lvt: ju rikare, desto girigare! Han skrattade anstr\u00e4ngt. Omash f\u00f6rs\u00f6kte se ut som om han trodde p\u00e5 honom.<\/p>\n
3.<\/p>\n
Det b\u00f6rjade skymma och Omash, som de f\u00f6reg\u00e5ende dag hade gjort upp om att tr\u00e4ffa vid kassan klockan tv\u00e5, hade \u00e4nnu inte visat sig. Den gamle k\u00e4nde att det var n\u00e5got som inte st\u00e4mde. Mottagningspunkten skulle snart st\u00e4nga och antalet personer i k\u00f6n hade tydligt minskat. Toksanbaj tittade p\u00e5 sitt barnbarn och han s\u00e5g t\u00e5rar i pojkens \u00f6gon. \u2013 Ata, har han lurat oss? \u2013 Det kan jag inte tro. Han kommer. Han f\u00f6rs\u00f6kte l\u00e5ta \u00f6vertygad, men det fanns ingen \u00f6vertygelse i hans r\u00f6st. Men f\u00f6r att lugna sitt barnbarn knuffade han sig fram till kass\u00f6rens lucka. \u2013 K\u00e4re v\u00e4n, har ni gjort en utbetalning i dag till en djigit som heter Omash? \u2013 Efternamn? \u2013 Jag vet faktiskt inte \u2026 \u2013 Hur skulle vi d\u00e5 kunna veta? Hit kommer hundratals m\u00e4nniskor varje dag. \u2013 Det \u00e4r en stor karl, l\u00e5ng och bredaxlad. \u2013 Allihop ser ut p\u00e5 det viset, farsan, har du gl\u00f6mt det? \u2013 N\u00e4sta! Den gamle l\u00e4mnade k\u00f6n. Pojken sprang f\u00f6rhoppningsfullt fram till honom, men anade genast att hans farfar inte hade f\u00e5tt reda p\u00e5 n\u00e5gonting. Han stannade halvv\u00e4gs med s\u00e4nkt huvud. De traskade tillbaka till hotellet bedr\u00f6vade, som om de just hade begravt en sl\u00e4kting. Allting st\u00f6rtade samman och krossades i bitar. Sonsonen kastade sig p\u00e5 s\u00e4ngen och gr\u00e4t bittert. \u00c4ven Toksanbaj hade sv\u00e5rt att beh\u00e5lla fattningen. Men varf\u00f6r, varf\u00f6r hade Omash hela tiden eggat upp deras f\u00f6rv\u00e4ntan? Nu sk\u00f6ljdes den bort som av en v\u00e5g och de l\u00e4mnades kvar ensamma p\u00e5 en \u00f6dslig strand. Hur mycket Toksanbaj \u00e4n f\u00f6rs\u00f6kte kontrollera sig sj\u00e4lv, hur han \u00e4n intalade sig att alltsammans skulle ordna sig till det b\u00e4sta, att alla problem som pl\u00e5gat honom skulle bli l\u00f6sta, gjorde tanken p\u00e5 den gamla kvinnan som hoppfullt v\u00e4ntade p\u00e5 honom att det blev tungt att andas. Han kunde inte l\u00e4ngre h\u00e5lla tillbaka t\u00e5rarna \u2013 Omashs bedr\u00e4geri var alltf\u00f6r of\u00f6rsk\u00e4mt, och vreden kv\u00e4vde honom. Heta droppar rullade nedf\u00f6r kinderna och f\u00f6rsvann i sk\u00e4gget, han kunde k\u00e4nna den salta smaken av t\u00e5rar p\u00e5 l\u00e4pparna. Det hade blivit n\u00e4stan alldeles m\u00f6rkt n\u00e4r d\u00f6rren pl\u00f6tsligt slogs upp och Omash st\u00f6rtade in, blek som ett lik. Farfar och sonson fl\u00f6g upp och stod som f\u00f6rstenade. Toksanbaj ville s\u00e4ga n\u00e5got, men kunde inte: han hade aldrig m\u00f6tt en lika v\u00e4ldig man tidigare. Omash f\u00f6ll p\u00e5 kn\u00e4. Hans r\u00f6st, som nyss hade skallat vida om- kring, var nu svag, f\u00f6rbittrad och darrande: \u2013 Ojbaj, ata, Gud har straffat mig! Straffat, straffat!.. Pengarna \u2026 Alla pengarna \u2026 har de tagit, stulit!.. Allt, alltsammans tog de!.. Varf\u00f6r tog jag inte med mig er, jag blev plundrad, r\u00e5nad?.. Fem djigiter \u2026 Mitt p\u00e5 ljusa dagen! Den gamle \u00e5tervann fattningen f\u00f6rst n\u00e4r hans barnbarn sprang fram till honom och skrek: \u2013 Farfar, pengarna \u00e4r borta, det finns inga pengar!\u00a0De \u00e4r stulna! \u2013 \u00c4r det sant? fr\u00e5gade han Omash, som l\u00e5g vid hans f\u00f6tter. \u2013 Det \u00e4r sant, det \u00e4r sant! Varf\u00f6r skulle jag luras om detta? R\u00e5nad. Bunden och r\u00e5nad! Hela dagen har jag sprungit runt i stan, polisen s\u00f6ker efter dem. Ni kan st\u00e4lla mig inf\u00f6r r\u00e4tta, d\u00f6da mig \u2013 vad du vill. Jag kommer att finna mig i allt, absolut allt \u2026 Omash omfamnade den gamles kn\u00e4n. \u2013 Upp med dig! Toksanbaj s\u00e5g pl\u00f6tsligt ett ljus i m\u00f6rkret. Han f\u00f6rstod alltsammans, men vad spelade allt detta f\u00f6r roll? \u2013 Upp med dig! Det \u00e4r inte passande att ha en s\u00e5 m\u00e4ktig djigit liggande f\u00f6r mina f\u00f6tter. Omash ryggade tillbaka, l\u00e5ngsamt och f\u00f6rsiktigt kom han p\u00e5 f\u00f6tter. \u2013 Och du, Jergesh, sluta nu du ocks\u00e5. Gr\u00e5t inte. Jag gr\u00e4t inte ens n\u00e4r sjukdomen tog mina tv\u00e5 \u00e4ldsta barn ifr\u00e5n mig, n\u00e4r jag satte den tredje till v\u00e4rlden och miste ocks\u00e5 honom. Och h\u00e4r \u2026 gr\u00e5ta \u00f6ver n\u00e5gra usla slantar \u2026 \u2013 Ni tror mig inte! F\u00f6lj med mig till polisen, ni kan fr\u00e5ga dem. \u2013 Sluta! Du kan sk\u00f6ta polisen p\u00e5 egen hand! Vad jag tror eller inte tror \u00e4r min ensak. Jag beh\u00f6ver inte ett kopek. Vi tj\u00e4nade dessa pengar p\u00e5 ohederligt vis, och de f\u00f6rsvann p\u00e5 samma s\u00e4tt. M\u00e5 alla olyckor f\u00f6rsvinna samma v\u00e4g! Omashs \u00f6gon tr\u00e4ngde ur sina h\u00e5lor av f\u00f6rv\u00e5ning: Var det verk- ligen s\u00e5 enkelt? Jas\u00e5? Kommer jag verkligen undan s\u00e5 l\u00e4tt? \u2013 Lyssna p\u00e5 mig, sade Toksanbaj. Jag t\u00e4nker inte f\u00f6rs\u00f6ka reda ut hur pengarna f\u00f6rsvann. Jag trodde dig aldrig fr\u00e5n f\u00f6rsta b\u00f6rjan, och jag har inte \u00e4ndrat min uppfattning \u2026 N\u00e4r vi fraktade hit mal\u00f6rten gjorde du av med en massa pengar. S\u00e5 en av de n\u00e4rmaste dagarna kommer vi att ta med oss en ko hit till marknaden och g\u00f6ra upp v\u00e5ra aff\u00e4rer. Och vi kommer inte att lura dig. Begriper du det? Om du inte tror mig s\u00e5 kan du f\u00f6lja med oss hem. Du stannar hos oss i tv\u00e5 eller tre dagar, och sen reser vi tillbaka till stan tillsammans. \u2013 V\u00e5gar jag det? \u2013 Du vet b\u00e4st sj\u00e4lv. Kom till basaren n\u00e4sta s\u00f6ndag. Vi kommer att vara d\u00e4r \u2026 Nu \u00e5ker vi hem, Jergesh. Han s\u00e5g p\u00e5 Omash och sm\u00e5log: \u2013 Jag undrade om jag inte hade tagit en alltf\u00f6r f\u00f6r tung och smutsig last p\u00e5 min rygg. Gudskelov slipper jag sl\u00e4pa p\u00e5 den l\u00e4ngre. Pojken s\u00e5g stor\u00f6gt p\u00e5 sin farfar. Det verkade som om han b\u00f6r- jade f\u00f6rst\u00e5 ett och annat. Han fr\u00e5gade bara: \u2013 Farfar, vart ska vi ta v\u00e4gen i natt? \u2013 Vi sover \u00f6ver p\u00e5 busstationen. Vi tar f\u00f6rsta bussen i morgon och g\u00e5r resten av v\u00e4gen. De gjorde sig hastigt i ordning, kl\u00e4dde sig, sn\u00f6rde ihop sina vid det h\u00e4r laget tunna knyten och stoppade dem i en stor svart v\u00e4ska, k\u00f6pte n\u00e5gra g\u00e5vor och gav sig iv\u00e4g. \u2013 Farv\u00e4l, min k\u00e4re Omash, sade Toksanbaj, vi har varit f\u00e4rdkamrater en tid, och om vi skulle st\u00e5 i skuld p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt s\u00e5 t\u00e4nk inte illa om oss. Gud v\u00e4lsigne dig. Han str\u00e4ckte fram sin hand mot Omash. Och n\u00e4stan som i ett slags halvdvala h\u00f6ll den j\u00e4ttelike mannen fram sin stora labb. Han stod kvar och k\u00e4nde att hans kindkotor var h\u00e5rt samman- pressade, men han kunde inte g\u00f6ra n\u00e5gonting \u00e5t det, han r\u00f6rde sig inte ens. F\u00f6rst nu ins\u00e5g han att den gamle, som han kunnat vika ihop dubbel och stoppa i fickan, var tusen g\u00e5nger starkare \u00e4n han. Han ins\u00e5g med f\u00f6rv\u00e5ning och b\u00e4van hur den gamle enkelt och okomplicerat hade genomsk\u00e5dat honom och satt honom p\u00e5 plats. Och bara att komma p\u00e5 en s\u00e5dan sak \u2013 bjuda hem honom! Omash k\u00e4nde att han blivit krossad, levande begravd, utraderad inte bara ur livet, utan ocks\u00e5 ur minnet. Han v\u00e4grade, ja, var inte van att finna sig i s\u00e5dant. Men vad kunde han g\u00f6ra? Kasta sig \u00f6ver den gamle, bryta ryggen p\u00e5 honom, slita ut hans giftiga tunga? Men han v\u00e5gade inte ens r\u00f6ra sig ur fl\u00e4cken. Och pojken stannade i d\u00f6rren, s\u00e5g uppm\u00e4rksamt p\u00e5 Omash, och gick s\u00e5 efter sin farfar och suckade.<\/p>\n
4.<\/p>\n
F\u00f6ljande s\u00f6ndag tog Toksanbaj, som han lovat Omash, en ko med kalv till marknaden. Sonsonen gick vid hans sida: han skulle snart b\u00f6rja sina studier, och den gamle t\u00e4nkte s\u00e4tta honom i en internatskola. Men mest av allt \u00f6nskade han att hans barnbarn skulle f\u00e5 se hur han gjorde upp sin aff\u00e4r med Omash, f\u00f6rutsatt att denne kom till m\u00f6tet. I g\u00e5r hade Toksanbaj tr\u00e4ffat en \u00f6verenskommelse med chefen f\u00f6r statsjordbruket om ett lagom betungande arbete, och detta gladde honom. \u2013 Driv inte p\u00e5 s\u00e5 kraftigt, sade han till Jergesh. Kalven \u00e4r fortfarande liten och tappar l\u00e4tt orken. S\u00e5 suckade han: O Allah. Nu skulle han p\u00e5 gamla dar \u00e5terigen g\u00e5 igenom samma sv\u00e5righeter som han en g\u00e5ng gjort f\u00f6r att kunna ge sina egna barn en start i livet. Men det skr\u00e4mde honom inte. Han bad endast \u00f6det om en tydlig f\u00e4rdriktning och goda f\u00f6resatser.<\/p>\n
1974\u00a0 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
1. Den eldsprutande solen br\u00e4nner skoningsl\u00f6st allting levande och allting som \u00e4r d\u00f6tt p\u00e5 den \u00e4ndl\u00f6sa mal\u00f6rtsst\u00e4ppen. De avl\u00e4gsna kullarna med sina toviga nackar, som avgr\u00e4nsar st\u00e4ppen fr\u00e5n \u00e5terstoden av v\u00e4rlden, syns som avskurna av ett sabelhugg och uppl\u00f6sta i ett flimrande soldis. Alataus toppar och de krumma ryggarna p\u00e5 dess utl\u00f6pare, p\u00e5 avst\u00e5nd vanligen vita, \u00e4r nu f\u00f6rsvunna f\u00f6r …<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[168],"tags":[],"class_list":["post-598","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-narrativ"],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/598","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=598"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/598\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":602,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/598\/revisions\/602"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=598"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=598"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=598"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}