\u201dNi slapp uppleva kriget.\u201d Med just de orden inleder gamla m\u00e4nniskor ofta sina ber\u00e4t- telser och minnen av denna avl\u00e4gsna och sv\u00e5ra tid, och samtidigt verkar de se med avund p\u00e5 oss som lever v\u00e5ra lugna, fridfulla liv och om natten dr\u00f6mmer sorgl\u00f6sa barnsliga dr\u00f6mmar. Det \u00e4r de, grabbarna fr\u00e5n i g\u00e5r, nu \u00e5ldrade m\u00e4n, som \u00e5t oss er\u00f6vrade r\u00e4tten till en barndom och nu inte f\u00f6rsummar n\u00e5got tillf\u00e4lle att i f\u00f6rbig\u00e5ende p\u00e5minna oss om v\u00e5r obetalda skuld. I b\u00f6rjan av kriget var det som om det inte fanns n\u00e5gra barn alls. Det vill s\u00e4ga, f\u00f6rmodligen fanns de n\u00e5gonstans, fast inte i v\u00e5r by. S\u00e5 snart ett barn kommit till v\u00e4rlden blev det hastigt vuxet, och man kunde n\u00e4stan aldrig h\u00f6ra ett barn som gr\u00e4t eller ljudet av glada lekande barn. Det f\u00f6ref\u00f6ll som om barnet redan i moderns livmoder vande sig vid umb\u00e4randen och fattigdom, och redan fr\u00e5n f\u00f6dseln fogade det sig i hungern, vaknade hungrigt p\u00e5 morgonen och utan att ha kunnat stilla sin hunger gick det till s\u00e4ngs p\u00e5 kv\u00e4llen \u2026 Nej, det fanns ingenting av hj\u00e4ltemod i detta. Det var en grym oundviklighet. Tiden sj\u00e4lv hade redan fr\u00e5n b\u00f6rjan format f\u00f6rnuft och sinnelag. Vid fronterna f\u00f6rdes kampen om segern, p\u00e5 hemmafronten, inklusive i v\u00e5r egen by, var det en kamp om seger och \u00f6verlevnad. Barnen, som \u00e4nnu inte f\u00f6rst\u00e5tt vad krig var, bar redan dess tunga ok p\u00e5 sina axlar. N\u00e4r vi blev \u00e4ldre b\u00f6rjade vi h\u00e4mta motst\u00e5ndskraft, mod och hopp ur poesin. N\u00e4r vi h\u00f6rde det hungriga knorrandet i v\u00e5ra magar st\u00f6rtade vi med alla v\u00e5ra sinnen in i sagornas v\u00e4rld och hj\u00e4ltarnas od\u00f6dliga bedrifter. Trots att vi var utblottade, rotl\u00f6sa och hade ber\u00f6vats m\u00e5nga av livets ljusa \u00f6gonblick tyckte vi likv\u00e4l inte synd om oss sj\u00e4lva \u2013 vi v\u00e5ndades med Alpamys, den gudomlige hj\u00e4lten som varken br\u00e4ndes av elden eller uppslukades av vattnet. Fr\u00e5n tid till annan, n\u00e4r vi hade turen att dr\u00f6mma om en nygr\u00e4ddad pannkaka i en lustfylld dr\u00f6m, delade vi den med Koblandy som f\u00f6rsm\u00e4ktade i Zindans f\u00e4ngelseh\u00e5lor. Medan vi sj\u00e4lva saknade skor och kl\u00e4der, med bara ett enda par st\u00f6vlar f\u00f6r hela familjen, kunde vi fyrtiotalsungar f\u00e4lla t\u00e5rar \u00f6ver en olycklig get som hade d\u00f6tt av k\u00e4rlek \u2026 Och vi v\u00e4xte upp k\u00e4rva och v\u00e4nfasta. V\u00e4xte upp uth\u00e5lliga och strikta. Vi gr\u00e4t i smyg, tyst. \u2026 Ni slapp uppleva kriget. Ja. Vi slapp det. Vintern kom tidigt det \u00e5ret och var \u00e4ndl\u00f6s. Den bet sig fast i jorden som katten s\u00e4tter klorna i mattan. Och vi s\u00e5g s\u00e5 ot\u00e5ligt fram emot v\u00e5ren! Det var fortfarande n\u00e4stan m\u00f6rkt n\u00e4r min mamma v\u00e4ckte mig: \u2013 Upp Ongarzhan, skolan har b\u00f6rjat igen \u2026 Jag vet inte om jag blev glad att h\u00f6ra denna nyhet eller inte, men mitt hj\u00e4rta slog en volt i br\u00f6stet av min mors v\u00e4nliga, milda r\u00f6st. Hon hade varit lite sn\u00e4v mot oss den sista tiden, och verkade alltid f\u00f6rsjunken i sina egna tankar. Men i dag \u2026 Det var tydligt att nyheten om att skolan skulle \u00f6ppnas hade v\u00e4ckt hopp hos henne igen. Vi var tv\u00e5 barn hemma, jag och min syster Jerkinaj. Hon var \u00e4ldre \u00e4n jag, men gick inte i skolan. Efter att hon med vissa besv\u00e4r hade g\u00e5tt ut sju klasser ville Jerkinaj inte resa till Arys f\u00f6r att g\u00e5 de sista tre \u00e5ren. Ja, mor skulle inte till\u00e5tit henne. I en jurta kan det r\u00e4cka med sju \u00e5r i skolan, sade hon. Och Arys \u00e4r ingen bra stad, det finns m\u00e5nga ligister d\u00e4r. Varf\u00f6r ska jag f\u00f6rlora dig d\u00e4rborta? N\u00e4r min syster fick h\u00f6ra om ligisterna sp\u00e4rrade hon upp sina redan stora \u00f6gon och sade: Jag s\u00e4tter inte min fot d\u00e4r! Det var slutet p\u00e5 hennes skolg\u00e5ng. N\u00e4r jag steg ur s\u00e4ngen hade Jerkinaj redan huggit upp is i nedre Kazankanalen, krossat den och fyllt tv\u00e5 p\u00e5sar som hon k\u00f6rde hem lastade p\u00e5 en \u00e5sna. Hon hade blivit en huslig och ordentlig flicka. \u00c4nda tills helt nyligen, f\u00f6r ett och ett halvt \u00e5r sedan, medan far fortfarande var hemma, var hon en typisk lipsill och samtidigt en od\u00e5ga. M\u00e5nga menade att hon inte var en normal flicka, utan ett busfr\u00f6. Vart tog allt detta v\u00e4gen? P\u00e5 denna korta tid hade den ober\u00e4kneliga och bortsk\u00e4mda Jerkinaj blivit som en omv\u00e4nd hand: l\u00e4ttsam, tj\u00e4nstvillig, arbetsam \u2026 Hennes r\u00f6relser hade pl\u00f6tsligt blivit balanserade och harmoniska, och hennes r\u00f6st var inte l\u00e4ngre g\u00e4ll och p\u00e5stridig som tidigare, utan mjuk och rentav k\u00e4rleksfull. Och allt detta var s\u00e5 p\u00e5fallande till hennes f\u00f6rdel, med hennes stora \u00f6gon, graci\u00f6sa och smidiga r\u00f6relser. Hon r\u00f6rde sig tyst som en katt, varje gest hade en s\u00e4rskild grace, en egen rytm \u2013 det var som om hon dansade fram och inte utf\u00f6rde tunga, ibland \u00f6verm\u00e4nskliga sysslor. Och s\u00e5 v\u00e4xte hon upp, och s\u00e5dan var hon \u00e4nnu m\u00e5nga \u00e5r senare, n\u00e4r hon blivit en vuxen kvinna, hustru och mor. Den h\u00e5rda tiden tycktes medvetet f\u00f6rbereda henne f\u00f6r denna framtid \u2013 f\u00f6r en kvinnas h\u00f6ga och sv\u00e5ra plikt. Jerkinaj plockade upp stora bl\u00e5aktiga isstycken ur s\u00e4cken och kastade dem i en v\u00e4ldig gryta som kunde ha r\u00e4ckt \u00e5t ett helt arbetslag. Hennes slanka figur b\u00f6jdes utan anstr\u00e4ngning under b\u00f6rdan, och n\u00e4r jag s\u00e5g p\u00e5 henne t\u00e4nkte jag att hon f\u00f6r varje dag blev alltmer lik v\u00e5r mor och skulle v\u00e4xa upp till en vacker kvinna som skulle dra allas blickar till sig. \u2013 Jag h\u00f6rde att din skola har \u00f6ppnat igen, sade hon och v\u00e4nde sig mot mig, inte med ett leende, utan snarare, tyckte jag, med ett skadeglatt smil. Hon f\u00f6rstod helt klart att jag p\u00e5 en och en halv m\u00e5nad hade hunnit v\u00e4nja mig av med skolan och inte var s\u00e4rskilt ivrig att s\u00e4tta mig i skolb\u00e4nken igen. \u2013 Det \u00e4r b\u00e4st att du skyndar dig, fortsatte hon, frukosten v\u00e4n- tar. \u2013 Ja, ja, s\u00e4tt dig till bords, sade mor, och det l\u00e4t n\u00e4stan h\u00f6gtidligt. Det verkade n\u00e4stan som om det inte var s\u00e5 mycket f\u00f6r skolans skull som de hade v\u00e4ckt mig, utan f\u00f6r att s\u00e4ga att frukosten var klar. Och faktiskt s\u00e5g jag n\u00e5got p\u00e5 bordet som jag inte hade v\u00e4ntat mig: l\u00e4ngst ned i tr\u00e4sk\u00e5len med hirssoppa l\u00e5g det en liten, byxknappsstor sm\u00f6rklick och fl\u00f6t. Efter n\u00e5gra skedar var sk\u00e5len tom, men jag skulle ha kunnat forts\u00e4tta att \u00e4ta och \u00e4ta. Jag steg upp fr\u00e5n bordet, tittade p\u00e5 Jerkinaj och s\u00e5g hungern i hennes stora \u00f6gon. \u2013 Men ni d\u00e5? Har ni \u00e4tit? fr\u00e5gade jag. Min r\u00f6st darrade. \u2013 Nej \u2026 Eller vad\u00e5? Vad sa du? \u2013 Jag fr\u00e5gade om ni har \u00e4tit. \u2013 Vi? Sj\u00e4lvklart \u2026 Vi har \u00e4tit vad vi beh\u00f6ver, sade Jerkinaj och visade med handen mot halsen hur m\u00e4tta de var, mor och hon. Men s\u00e5 v\u00e4nde hon sig hastigt bort fr\u00e5n mig och b\u00f6rjade \u00f6sa upp sm\u00e4lt is i en kittel med en stor slev. Jag gick fram till henne och kr\u00e4vde att f\u00e5 veta, trots att jag vis- ste att fr\u00e5gan var f\u00f6r sent st\u00e4lld: \u2013 Har ni \u00e4tit eller inte? \u2013 Herregud, vi har ju sagt en g\u00e5ng att vi har \u00e4tit frukost. Sluta tjata! \u2013 Du ljuger! Du bara ljuger! skrek jag. \u2013 Nej, jag ljuger inte! Hon s\u00e5g ut som hon skulle b\u00f6rja gr\u00e5ta. \u2013 Appa! ropade hon. Ongar tror inte att vi redan har \u00e4tit, du och jag! S\u00e4g till honom. Mor kom in fr\u00e5n farstun, s\u00e5g p\u00e5 oss b\u00e5da och sade med os\u00e4ker r\u00f6st: \u2013 Vi har \u00e4tit, Ongar lille, g\u00f6r dig i ordning f\u00f6r skolan \u2026 Jag visste att det inte var sant. N\u00e4r jag hade kl\u00e4tt p\u00e5 mig bredde mor ut en duk vid spisen och h\u00e4mtade handkvarnen. Det betydde att hon nu t\u00e4nkte mala vetet som magister Sejdu hade gett oss dagen innan. Och medan de g\u00f6r detta och medan de kokar det, och innan de s\u00e4tter sig till bords och \u00e4ter, kommer de att pl\u00e5gas av hunger. Men vetskapen om att de f\u00f6rr eller senare skulle f\u00e5 lite varm mat i sig gjorde mig aningen lugnare. Sedan mj\u00f6lkar de kon. Visserligen har hon n\u00e4stan ingen mj\u00f6lk l\u00e4ngre, men n\u00e5gra droppar brukar det bli \u00e5tminstone. V\u00e5ran R\u00f6dkulla skulle ha g\u00e5tt med kalv redan i oktober, och nu var vi i slutet av vintern, och f\u00f6rst nu fanns det hopp om en kalv. Mor sade att Allah skulle ha medlidande med oss och l\u00e5ta den r\u00f6da kon ge oss en kalv. Sent i h\u00f6stas samlade vi in s\u00e5 mycket majsblad \u00e5t R\u00f6dkulla att vi fyllde hela ladan, och fast\u00e4n v\u00e5ra grannar d\u00e5 och d\u00e5 bad oss om en eller tv\u00e5 famnar foder \u2013 och hur skulle vi kunna neka dem? \u2013 beh\u00f6vde v\u00e5r ko inte sv\u00e4lta. Att hon inte visste vad krig var f\u00f6r n\u00e5got, det \u00e4r d\u00e5 ett som \u00e4r s\u00e4kert. Hon hade aldrig h\u00f6rt talas om det och ville inget veta. Hon stod d\u00e4r och tuggade, andades ljudligt och v\u00e4ntade p\u00e5 sin kalv. Men kalven dog. Den dog p\u00e5 grund av sin mors egensinniga natur \u2013 ingenting annat \u2026 Varje g\u00e5ng inf\u00f6r kalvningen var det som om v\u00e5r R\u00f6dkulla hade mist f\u00f6rst\u00e5ndet: hon slet av alla rep, kunde tugga s\u00f6nder trossar, men iv\u00e4g ut skulle hon till varje pris och g\u00e5 vart hon ville. Medan min far var hemma hittade han henne alltid. Han l\u00e4rde sig efter hand alla st\u00e4llen d\u00e4r hon brukade g\u00f6mma sig f\u00f6r m\u00e4nniskors blickar och sp\u00e5rade henne. Men inte direkt. Om den stackaren s\u00e5 g\u00e4rna vill kalva ute i det fria, sade han, s\u00e5 \u00e4r det vad hon vill. Och sedan gick han ut och letade r\u00e4tt p\u00e5 henne och \u00e5terv\u00e4nde alltid med kalven \u00f6ver axlarna. Och bakefter f\u00f6ljde R\u00f6dkulla k\u00e4rv\u00e4nligt r\u00e5mande, lugn och stolt \u00f6ver sin nya kalv. \u00c5ret f\u00f6re blev hon inte bet\u00e4ckt, och allt var lugnt \u2013 hon sprang inte iv\u00e4g n\u00e5gonstans. Men strax f\u00f6re den sista kalvningen var hon som uppslukad av jorden. Vi hittade henne f\u00f6rst den tredje dagen i en avl\u00e4gsen dals\u00e4nka, dit inte ens en ung grabb skulle kunnat ta sig igenom utan sv\u00e5righet, och \u00e4n mindre en fullvuxen ko. D\u00e4r stod hon. Hon slickade sin kalv, men vi kunde direkt se att den var d\u00f6d. N\u00e4r hon uppt\u00e4ckte oss st\u00f6nade hon olyckligt och stirrade p\u00e5 mor med en l\u00e5ng, sorgsen blick, som om hon undrat: \u201dVad ska jag g\u00f6ra nu? S\u00e4g!\u2026\u201d \u2013 Stackars dig, stackars dig, sade mor mjukt och brast i t\u00e5rar. Vi lastade kalven p\u00e5 vagnen och gav oss iv\u00e4g hem till byn. Kon h\u00f6ll j\u00e4mna steg med oss och h\u00f6ll ett \u00f6ga p\u00e5 sin kalv, som om hon oroade sig f\u00f6r att den l\u00e5g obekv\u00e4mt. \u2013 Varf\u00f6r dog den? fr\u00e5gade jag mor. \u2013 S\u00e5g du inget? \u2013 Nej, ingenting. \u2013 Inga sp\u00e5r heller? \u2013 Sp\u00e5r? Det verkade finnas djursp\u00e5r \u2026 \u2013 Det st\u00e4mmer. Vargsp\u00e5r. De hade gett sig p\u00e5 henne just som hon var p\u00e5 v\u00e4g att kalva, och hon k\u00e4mpade emot, f\u00f6rs\u00f6kte skydda sin of\u00f6dda kalv \u2013 se h\u00e4r, hon \u00e4r riven \u00f6verallt. F\u00f6rst nu uppt\u00e4ckte jag att kons p\u00e4ls var matt av blod och att vargarnas huggt\u00e4nder hade l\u00e4mnat djupa sp\u00e5r i hennes kropp. Stackare, vad hon m\u00e5ste ha lidit medan allt detta h\u00f6ll p\u00e5! Fr\u00e5n den dagen \u00e4lskade jag R\u00f6dkulla och f\u00f6rl\u00e4t henne alla hennes p\u00e5hitt, och hennes envisa f\u00f6rs\u00f6k att befria sig fr\u00e5n repen och l\u00e4mna k\u00e4tten s\u00e5g jag inte l\u00e4ngre som utslag av lynnighet, utan som frihetsl\u00e4ngtan och mod. Samma dag fl\u00e5dde mor kalven och stoppade huden med halm och gjorde en bulvan. \u2013 Varf\u00f6r g\u00f6r du s\u00e5, appa? fr\u00e5gade jag. \u2013 Jag ska l\u00e4gga den framf\u00f6r R\u00f6dkulla n\u00e4r jag mj\u00f6lkar. \u2013 Varf\u00f6r det? Jag f\u00f6rstod inte. \u2013 Kanske hon tar miste och tror att det \u00e4r hennes kalv och slappnar av i juvret, annars kommer vi att vara utan mj\u00f6lk igen, ber\u00e4ttade mor. Hennes ord fick det att svida i hj\u00e4rtat: Kunde man verkligen lura ett stackars djur s\u00e5 grymt?! Men sj\u00e4lvklart sade jag ingenting. P\u00e5 kv\u00e4llen sk\u00f6ljde mor hinken, h\u00e4mtade det hastigt hopkomna djurbel\u00e4tet fr\u00e5n ladan och lade det bredvid kon. Kon b\u00f6rjade slicka den sorgliga skepnaden som skulle f\u00f6rest\u00e4lla hennes kalv, och stora, tunga t\u00e5rar tycktes rulla fr\u00e5n hennes \u00f6gon. Men trots allt b\u00f6rjade juvret strax att sv\u00e4lla p\u00e5tagligt, klingande str\u00e5lar av mj\u00f6lk str\u00f6mmade ned i spannen, som snabbt b\u00f6rjade fyllas. L\u00e5g det enbart grymhet i ett s\u00e5dant bedr\u00e4geri? Nej, uppenbarligen fanns h\u00e4r ocks\u00e5 en godhet. Och mer \u00e4n en mamma har genom tiderna tvingats att tillgripa liknande knep. Sedan urminnes tider har kor lurats n\u00e4r deras kalvar d\u00f6tt, och det skedde inte bara f\u00f6r mj\u00f6lkens skull, utan d\u00e4rf\u00f6r att inte ens k\u00e4nna lukten av sin d\u00f6da kalv \u00e4r \u00e4nnu sv\u00e5rare att uth\u00e4rda f\u00f6r en ko, det \u00e4r kanske \u00e4nnu sv\u00e5rare \u00e4n att se en djurhud fylld med halm. Vem vet om detta \u00e4r sant? Men livet skapar sina egna lagar. Man m\u00e5ste leva f\u00f6r det som lever, det finns inget man kan g\u00f6ra, och n\u00e4r det inte finns n\u00e5got som kan ers\u00e4tta mj\u00f6lken \u00e4r den livet sj\u00e4lvt. Jag f\u00f6rs\u00f6kte inse allt detta, att f\u00f6rst\u00e5 och ta det till mig, men jag kunde \u00e4nd\u00e5 inte sova den natten, jag vred mig fr\u00e5n sida till sida och kunde inte gl\u00f6mma denna olyckliga dag. \u2013 Vad \u00e4r detta? fr\u00e5gade mor. Varf\u00f6r sover du inte? \u2013 Vad hade h\u00e4nt om du hade lagt n\u00e5gon annans konstgjorda kalv hos v\u00e5ran R\u00f6dkulla? fr\u00e5gade jag. \u2013 Vad\u00e5 konstgjord? Och vilken kalv? fr\u00e5gade hon s\u00f6mnigt of\u00f6rst\u00e5ende, men vaknade i samma \u00f6gonblick till: \u2013 \u00c5h, du t\u00e4nker fortfarande p\u00e5 den d\u00e4r dockan! Nej, vi f\u00e5r prata om det i morgon, vi ska sova nu. \u2013 Jo, s\u00e4g, envisades jag. \u2013 Du f\u00f6rst\u00e5r, min pojke, djur k\u00e4nner igen sina barn p\u00e5 deras lukt. Jag sa ju det \u2026 \u2013 Och om skinnet \u00e4r torrt och inte luktar l\u00e4ngre? \u2013 Kon k\u00e4nner igen sin kalv i alla fall, sade hon. Det gick en kort stund, s\u00e5 viskade hon pl\u00f6tsligt, men \u00e4nd\u00e5 s\u00e5 att jag kunde h\u00f6ra alltsammans: \u2013 \u00c5h, vad jag undrar var han \u00e4r just nu, min stackars grabb? \u2013 Vem d\u00e5, mamma? Vem pratar du om? \u2013 Jag t\u00e4nker p\u00e5 din far, sade hon. Det \u00e4r s\u00e5 l\u00e4nge sen. Kr\u00e5korna har kanske redan hackat i hans kropp \u2026 Jag blev s\u00e5 r\u00e4dd att jag direkt hoppade \u00f6ver fr\u00e5n min s\u00e4ng till mammas, och hon k\u00f6rde inte iv\u00e4g mig, tv\u00e4rtom tryckte hon mig intill sig och en varm t\u00e5r f\u00f6ll p\u00e5 min axel \u2013 mamma gr\u00e4t utan att sj\u00e4lv m\u00e4rka det. \u2013 Kalven skulle s\u00e4kert inte ha d\u00f6tt om pappa hade varit hemma, sade jag. \u2013 S\u00e4kert. Sj\u00e4lvklart skulle pappa ha hittat R\u00f6dkulla, d\u00f6dat vargen och r\u00e4ddat kalven \u2026 Hon gav till en liten barnslig suck och v\u00e4nde sig bort fr\u00e5n mig. Hennes axlar skakade l\u00e4tt, hon gr\u00e4t tyst, och jag ville ocks\u00e5 gr\u00e5ta f\u00f6r hennes skull, f\u00f6r min pappa, f\u00f6r den d\u00f6da kalven och den stackars R\u00f6dkulla, f\u00f6r min syster, som tryggt snusade bakom f\u00f6rh\u00e4nget, f\u00f6r alla och allt \u2026 Och s\u00e5 gick den l\u00e5nga, sm\u00e4rtsamma natten. Jag stoppade hastigt ned alla saker i min v\u00e4ska, b\u00f6ckerna och skrivh\u00e4ftena som jag var beredd att g\u00f6ra mig av med f\u00f6r alltid, och \u00f6ppnade d\u00f6rren. \u2013 H\u00f6rdu! ropade Erkinaj efter mig. Sl\u00e5 inga kanor p\u00e5 isen! \u2013 Jag lovar, svarade jag. Jag f\u00f6rstod vad hon var orolig f\u00f6r. Alla tre anv\u00e4nde vi samma st\u00f6vlar och var tvungna att vara r\u00e4dda om dem som om de var det dyrbaraste vi \u00e4gde. Och p\u00e5 isiga v\u00e4gar blir sulorna fort slitna. V\u00e5ra st\u00f6vlar var i storlek fyrtioett och b\u00e5de mamma och Jerkinaj drunknade i dem, och mig ska vi inte tala om. Men tack och lov att vi \u00e5tminstone hade dem, annars hade vi inte kunnat g\u00e5 utomhus \u2013 varken efter is eller f\u00f6r att h\u00e4mta ved eller g\u00e5 till skolan \u2026 Jag stannade l\u00e4ngs v\u00e4gen som jag brukade f\u00f6r att h\u00e4mta Kulman. Den stackarn var mycket v\u00e4rre ute \u00e4n jag: hans kl\u00e4der var slitna, st\u00f6vlarna var trasiga och m\u00f6ssan s\u00e5g ut som en skabbig katt \u2026 Kulmans mamma var inte hemma, hon hade g\u00e5tt till kolchosen en bit bort p\u00e5 kv\u00e4llen och blivit kvar \u00f6ver natten. Deras hus s\u00e5g ut som en \u00f6detorp! Tomt, kalt och kallt \u2026 Kulmans nio\u00e5riga syster Zergul stod p\u00e5 huk framf\u00f6r spisen och f\u00f6rs\u00f6kte bl\u00e5sa liv i gl\u00f6den. Flickan bl\u00e5ste och bl\u00e5ste, men g\u00f6dselbriketterna ville inte ta fyr och en halvbrunnen tr\u00e4dgren som var t\u00e4ckt med ett tjockt lager aska spred en stickande r\u00f6k. Till sist tog Zergul ett djupt andetag och bl\u00e5ste s\u00e5 h\u00e5rt att askan fl\u00f6g upp i ett moln och rakt i hennes ansikte. Flickan hostade och hoppade \u00e5t sidan. \u2013 Vad st\u00e5nkar du f\u00f6r? Du skulle ha satt eld med ett papper, sade Kulman str\u00e4ngt. \u2013 Var skulle jag f\u00e5 det ifr\u00e5n? svarade Zergul med gr\u00e5t i r\u00f6sten och t\u00e4nderna skallrande av kylan. Hon hukade sig ned igen framf\u00f6r spisen. \u2013 V\u00e4nta, f\u00e5r jag f\u00f6rs\u00f6ka? Ge mig en t\u00e4ndsticka \u2026 \u2013 Jag har inga t\u00e4ndstickor \u2026 Jag \u00f6ppnade snabbt min v\u00e4ska, rev ut en sida ur en anteckningsbok och lade den mot en svagt gl\u00f6dande kolbit. \u2013 Nu bl\u00e5ser vi b\u00e5da tv\u00e5, sade jag. \u2013 B\u00e5da tv\u00e5? fr\u00e5gade hon. Varf\u00f6r det? \u2013 F\u00f6r annars kommer papperet att brinna upp till ingen nytta. Vi bl\u00e5ste s\u00e5 h\u00e5rt att jag blev alldeles yr, och Kulman blev orolig. \u2013 Bl\u00e5s inte ut den sista gl\u00f6den, sade han, annars m\u00e5ste Zergul v\u00e4rma sig vid den kalla spisen \u00e4nda tills mamma kommer. Men papperet flammade upp som tur var och briketten fattade eld. Zergul klappade i h\u00e4nderna av gl\u00e4dje. Ansiktet var t\u00e4ckt av aska och sot och i hennes stora \u00f6gon glittrade \u00e5terskenet fr\u00e5n elden. Morgonens spist\u00e4ndning var n\u00e4stan en helig ceremoni i varje hus i byn, och alla levde i st\u00e4ndig oro f\u00f6r att gl\u00f6den efter kv\u00e4llselden skulle d\u00f6 ut helt under natten och inte skulle g\u00e5 att bl\u00e5sa liv i p\u00e5 nytt. Kulman var redan kl\u00e4dd och v\u00e4ntade p\u00e5 mig. \u2013 Ska vi g\u00e5? Han plockade upp sin v\u00e4ska. \u2013 Du har inte \u00e4tit frukost \u00e4n, sade jag, och \u00e5ngrade genast mina ord. Har ni br\u00f6d hemma? \u2013 Nej! svarade Zergul. P\u00e5 hennes r\u00f6st l\u00e4t det som om det fanns hur mycket br\u00f6d i huset som helst och att hon bara ville sk\u00e4mta. Kulman svarade inte. Men p\u00e5 tr\u00f6skeln v\u00e4nde han sig om och sade till systern: \u2013 Ta majsen i l\u00e5dan, det \u00e4r lite kvar. Stek och \u00e4t. Har du f\u00f6rst\u00e5tt? Flickan svarade inte. \u2013 H\u00f6rde du mig? fr\u00e5gade Kulman str\u00e4ngt. \u2013 Ja \u2026 Fast mamma blir arg p\u00e5 mig \u2026 \u2013 Var inte r\u00e4dd, sade Kulman. Och om det h\u00e4nder n\u00e5gonting, s\u00e5 ber\u00e4tta f\u00f6r mig. \u2013 Jad\u00e5, sade Zergul. Jag tar med mig till dig ocks\u00e5 i skolan. \u2013 Nej! Stanna hemma, annars f\u00f6rkyler du dig. \u2013 Kulman, sade jag, det skulle vara b\u00e4ttre om Zergul gick hem till oss. Jag ville s\u00e4ga att min mamma skulle kunna ge henne \u00e5tminstone n\u00e5got att \u00e4ta, men jag var r\u00e4dd att s\u00e5ra Kulman. Men han f\u00f6rstod. Och sade envist: \u2013 Det beh\u00f6vs inte! Hon f\u00e5r stanna hemma. Han avvisade stolt mitt erbjudande. Med stolthet och v\u00e4rdighet. Och eftersom jag k\u00e4nde till hans envishet ville jag inte vara p\u00e5stridig. Vi gick tysta till skolan. Jag s\u00e5g att Kulman var uppr\u00f6rd. Jag f\u00f6rstod inte hur deras mamma kunde l\u00e4mna dem utan mat i ett oeldat hus. Fast \u2026 Hon var egentligen inte deras mamma, utan bara deras styvmor. Kulmans och Zerguls mamma hade d\u00f6tt f\u00f6r flera \u00e5r sedan, medan barnen var v\u00e4ldigt sm\u00e5. Hon var sjuk l\u00e4nge och en natt dog hon helt stilla. Deras far v\u00e4ntade i ett \u00e5r enligt muslimsk sed, och gifte sedan om sig med en \u00e4nka fr\u00e5n ett kollektivjordbruk i n\u00e4rheten. Han gjorde det enbart av oro f\u00f6r att han inte skulle \u00e5terv\u00e4nda fr\u00e5n kriget och l\u00e4mna barnen f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6sa. Och efter br\u00f6llopet, knappt en m\u00e5nad senare, blev han inkallad och drog ut i kriget och l\u00e4mnade barnen till denna helt fr\u00e4mmande kvinna. Hans hj\u00e4rta var n\u00e4ra att brista av medlidande och oro. I skolan eldades det inte i kaminen. Kylan vandrade runt hela klassrummet. Fr\u00e5n b\u00f6rjan hade det suttit tre, ibland fyra elever vid varje b\u00e4nk, och det var s\u00e5 tr\u00e5ngt att det knappt fanns plats f\u00f6r b\u00f6ckerna. Men nu fanns det bara fjorton barn som delade p\u00e5 nio b\u00e4nkar \u2013 h\u00e5gl\u00f6sa, dystra, pl\u00f6tsligt vuxna. Vi k\u00e4nde oss med ens ovana vid skolan, och skolan hade vant sig av med oss. Magister Sejdu s\u00e5g \u00e4ven han dyster ut. Trots att han inte var s\u00e4rskilt ung lyckades han \u00e4nd\u00e5 hamna vid fronten, och n\u00e4r han \u00e5terv\u00e4nde till byn h\u00e4ngde ena rock\u00e4rmen tom. Han stod tyst och studerade ansiktena framf\u00f6r sig, som om han p\u00e5 nytt bekantade sig med sin klass. Detta var tredje klassen, en blandad klass av olika \u00e5ldrar. Jag t\u00e4nkte f\u00f6r mig sj\u00e4lv att v\u00e5r klass p\u00e5minde om ett par st\u00f6vlar i storlek fyrtioett, som st\u00f6vlarna jag just d\u00e5 hade p\u00e5 mig, men som hade gjort tj\u00e4nst \u00e4ven \u00e5t mamma och Jerkinaj, och mycket v\u00e4l skulle ha dugt \u00e5t en vuxen man om det hade funnits en i v\u00e5rt hus. Bredvid tio\u00e5ringarna satt femtonoch sexton\u00e5ringar som av en eller annan anledning inte hade kunnat g\u00e5 i skolan n\u00e4r det var deras tur. Flera av dem hade rentav hunnit bli vuxna, bland dem Aizhamash, som hade fyllt sjutton. Och tydligen k\u00e4nde hon sig obekv\u00e4m bland alla sm\u00e5ungarna och valde en natt att rymma sin v\u00e4g och gifta sig med Tleuberdy fr\u00e5n kolchosen Aymaut. Grabben hade blivit s\u00e5rad under de f\u00f6rsta m\u00e5naderna av kriget och \u00e5terv\u00e4nt hem. Magister Sejdu kom naturligtvis ih\u00e5g oss allesamman perfekt, men \u00e4nd\u00e5, f\u00f6r ordningens skull, tog han sin liggare och b\u00f6rjade uppropet: \u2013 Asanov! \u2013 Borta. \u2013 Vad \u00e4r det f\u00f6r fel p\u00e5 honom? \u2013 Hans far \u00e4r anm\u00e4ld stupad. Sejdu var tyst l\u00e4nge, s\u00e5 sade han n\u00e4stan som f\u00f6r sig sj\u00e4lv: \u2013 Jag g\u00e5r dit efter skolan. Och han ropade upp n\u00e4sta: \u2013 Atabayev! \u2013 Han \u00e4r inte h\u00e4r. Han har \u00e5kt f\u00f6r att h\u00e4mta briketter och \u00e4r inte tillbaka \u00e4nnu. \u2013 Baribajeva! \u2013 H\u00e4r! svarade Guldzjemal. F\u00f6rut brukade hon sitta vid samma b\u00e4nk som jag. Hon var den duktigaste eleven i klassen och allas favorit. \u2013 Bokajev! \u2013 Inte n\u00e4rvarande. \u2013 Vad har h\u00e4nt? \u2013 Ingenting, det \u00e4r bara det att grabbarna ska bli omskurna i dag. \u2013 Gud sig f\u00f6rbarme! sade Sejdu ofrivilligt, fast\u00e4n alla visste att hans pojkar inte hade undg\u00e5tt samma \u00f6de. \u2013 Isjakov! \u2013 Det \u00e4r samma d\u00e4r \u2026 \u2013 Vad \u00e4r nu detta? Magister Sejdu var riktigt arg. \u2013 Folket g\u00e5r igenom hemska pr\u00f6vningar, och samtidigt \u00e4r det \u2026 \u2013 De sa att det inte skulle bli n\u00e5gon skola f\u00f6rr\u00e4n till v\u00e5ren, s\u00e5 d\u00e5 t\u00e4nkte de \u2026, meddelade v\u00e5r ordningsman Kempirbek. S\u00e5 d\u00e5 best\u00e4mde de sig f\u00f6r att \u2026 Sejdu log ett spydigt leende och alla vi pojkar skrattade h\u00f6gt. Jag tror inte att n\u00e5gon av oss hade skrattat s\u00e5 mycket sedan kriget b\u00f6rjade och barn slutade vara barn. V\u00e5r barndom var f\u00f6rbi, borta, f\u00f6rlorad som kvicksilver i en filtmatta, och ingen hoppades att den skulle \u00e5terv\u00e4nda. Visslande \u00f6ver slagf\u00e4ltet, raka v\u00e4gen till v\u00e5r by, hade en v\u00e4lriktad kula genomborrat v\u00e5r barndoms styva nackar och varit direkt d\u00f6dande. Och nu pl\u00f6tsligt, under denna lektion, \u00e5teruppv\u00e4cktes barndomen f\u00f6r ett \u00f6gonblick i breda leenden och klingande skratt. Men bara f\u00f6r ett \u00f6gonblick. S\u00e5 drog den sig tillbaka igen. Och var och en av oss \u00e5terv\u00e4nde till sina egna dystra funderingar. Jag t\u00e4nkte p\u00e5 t\u00e5rarna i R\u00f6dkullas \u00f6gon, och hur hon slickade bel\u00e4tet av sin egen kalv. Stackars djur! Jag undrar om hon genomsk\u00e5dade bedr\u00e4geriet. Men jag visste redan att m\u00f6drar kysste och kramade sina d\u00f6da barn n\u00e4stan mera k\u00e4rleksfullt \u00e4n de gjort medan dessa levde. Och nu hade jag sj\u00e4lv f\u00e5tt uppleva detta. \u201dKr\u00e5korna har kanske redan hackat i hans kropp \u2026\u201d Hur kun- de min mor t\u00e4nka p\u00e5 min far i s\u00e5dana hemska ordalag? Min far, vars s\u00e5nger hela byn fortfarande mindes, min far, som kunde hitta v\u00e5r R\u00f6dkulla var som helst och b\u00e4ra hem en v\u00e5t, varm kalv. Som brukade kasta oss h\u00f6gt i luften n\u00e4r han kom hem fr\u00e5n arbetet. Jerkinaj och jag v\u00e4ntade alltid p\u00e5 honom utanf\u00f6r porten, och han turades om att kasta upp oss och f\u00e5nga oss i sina starka armar \u2026 Och f\u00f6r sin sista fredsl\u00f6n hade han k\u00f6pt oss var sin sobelm\u00f6ssa och sagt: H\u00e4r f\u00e5r ni, mina f\u00f6l, och n\u00e4sta g\u00e5ng, om Gud vill, s\u00e5 ska jag ge er mamma en likadan \u2026 Hela sitt liv och alla sina f\u00f6rhoppningar hade han f\u00e4st vid oss, vid sina barn och sin hustru. Var fanns han nu? N\u00e5gonstans p\u00e5 den sn\u00f6t\u00e4ckta st\u00e4ppen \u2026 en \u2026 Nej, det var om\u00f6jligt! Hon borde inte ha anv\u00e4nt de orden. \u2013 Baribajeva! Vad \u00e4r det med dig, Baribajeva? Jag vaknade till av l\u00e4rarens h\u00f6ga r\u00f6st och s\u00e5g p\u00e5 Gulzhamal. Hon gr\u00e4t med ansiktet g\u00f6mt i h\u00e4nderna. V\u00e5r l\u00e4rare verkade helt f\u00f6rvirrad. \u2013 Vad \u00e4r det, Gulzhamal? Vad har h\u00e4nt? fr\u00e5gade han och str\u00f6k flickan \u00f6ver ryggen med sin enda hand. Varf\u00f6r gr\u00e5ter du? \u2013 Inga brev \u2026 Det har redan g\u00e5tt tre m\u00e5nader nu \u2026 L\u00e4rarens tafatta smekning f\u00f6rdubblade flickans sm\u00e4rta \u00f6ver sin far. Hon snyftade tyst, hennes tunna axlar darrade och t\u00e5rarna ritade m\u00f6nster i skolb\u00e4nkens svarta yta. Alla satt tysta. Magister Sejdu ocks\u00e5. Vi tittade p\u00e5 Gulzhamal, vi tyckte synd om henne och tyckte synd om oss sj\u00e4lva. Och fr\u00e5n v\u00e5ra halv\u00f6ppna munnar kom moln av frostig \u00e5nga, som r\u00f6ken fr\u00e5n en cigarrett. Magister Sejdu tog upp en stor och ren n\u00e4sduk ur sin ficka, lyfte f\u00f6rsiktigt Gulzhamals huvud under hakan och torkade hennes \u00f6gon, med de l\u00e5nga \u00f6gonfransarna som var hopklibbade av t\u00e5rar. \u2013 Gr\u00e5t inte, sade han mjukt. Det kommer fler brev. Posten fungerar inte s\u00e5 bra nu, s\u00e5 vi m\u00e5ste v\u00e4nta t\u00e5lmodigt \u2026 \u2013 Min mamma s\u00e4ger \u2026 Gulzhamal vacklade och blev tyst. \u2013 Vad? Vad s\u00e4ger din mamma? \u2013 Att n\u00e5gonstans kanske kr\u00e5korna redan hackar i honom. Herregud! Kr\u00e5korna igen! Jag r\u00f6s till. Magister Sejdu gick l\u00e5ng- samt tillbaka till sin plats och satte sig. Hans ansikte var gr\u00e5tt. Han satt tyst l\u00e4nge, som om han samlade kraft, och n\u00e4r han till sist tog till orda darrade r\u00f6sten. \u2013 Mina barn, b\u00f6rjade han, s\u00e4g aldrig efter dessa ord, utan f\u00f6rs\u00f6k att gl\u00f6mma dem. Och tala om f\u00f6r era m\u00f6drar att det \u00e4r onda ord. Och tro inte p\u00e5 dem, v\u00e5ga inte tro p\u00e5 s\u00e5dana ord! Nej, sade han h\u00e5rt. Det som ingen har sett \u00e4r en l\u00f6gn. Och era m\u00f6drar har aldrig sett kriget, eller sett en kr\u00e5ka hacka p\u00e5 en m\u00e4nniska. Mina barn, lyssna p\u00e5 vad jag s\u00e4ger! skrek magister Sejdu och slog n\u00e4ven i pulpeten: \u2013 Jag har sett mer \u00e4n de, jag vet mer \u00e4n de, och jag har en g\u00e5ng varit n\u00e4ra att bli begravd \u2026 Ja. Ja, s\u00e5 var det \u2026 F\u00f6rra v\u00e5ren hade l\u00e4rarens familj f\u00e5tt ett svart papper med hans namn och orden \u201dstupat i hj\u00e4ltemodig kamp\u201d. Hans hustru och hans barn gr\u00e4t \u2013 inte t\u00e5rar, utan blod, och modern f\u00f6ll p\u00e5 den kalla jorden och rev sitt ansikte. Huset skakade av gr\u00e5t och klagan, s\u00f6rjande sl\u00e4ktingar kom \u00f6verallt ifr\u00e5n. Tiden gick, och l\u00e4rarens familj b\u00f6rjade v\u00e4nja sig vid snaran som \u00f6det hade dragit \u00e5t om dem. Livet kr\u00e4vde sitt \u2013 arbetet, de vardagliga bekymren och omsorgen om barnen \u2026 Men pl\u00f6tsligt en dag kom ett brev fr\u00e5n Sejdu. Han skrev att han var allvarligt s\u00e5rad och hade legat l\u00e4nge p\u00e5 slagf\u00e4ltet omgiven av d\u00f6da soldater. De var alla p\u00e5 v\u00e4g att begravas i en massgrav, d\u00e5 n\u00e5gon m\u00e4rkte att en i m\u00e4ngden r\u00f6rde p\u00e5 huvudet en aning. Och sedan \u00e4nnu en och ytterligare n\u00e5gon. Allt som allt \u00e5terv\u00e4nde sex soldater fr\u00e5n den andra sidan. De f\u00f6rdes till f\u00e4ltlasarettet f\u00f6r v\u00e5rd. Men Sejdus kompanichef visste ingenting om detta, och det var han som hade skrivit brevet till byn om den hj\u00e4ltemodige soldatens d\u00f6d. Sejdus eget brev slutade med orden att han snart skulle \u00e5terv\u00e4nda hem. Det \u00e4r sv\u00e5rt att s\u00e4ga vilken chock som var st\u00f6rst f\u00f6r l\u00e4rarens fru och gamla mor \u2013 n\u00e4r det svarta brevet kom, eller n\u00e4r de fick brevet fr\u00e5n den livs levande Seidu. De blev n\u00e4stan galna av lycka och gr\u00e4t och skrattade om vartannat och trodde att ett mirakel intr\u00e4ffat, samtidigt som de inte v\u00e5gade tro p\u00e5 det. Och barnen sprang runt i hela byn och ropade ut sin gl\u00e4dje: Koke lever! Koke kommer hem!.. Och snart blev det en hejdundrande fest f\u00f6r hela byn. Hur kunde den kallas annat, n\u00e4r en av hedersg\u00e4sterna vid bordet var en man som alla hade trott vara d\u00f6d och begraven? Magister Sejdu m\u00f6ttes av en hel folkmassa utanf\u00f6r byn \u2013 allt fr\u00e5n b\u00f6jda gamlingar till barn som bara kunde krypa. Och alla gr\u00e4t av lycka. \u00c4ven v\u00e5r l\u00e4rare gr\u00e4t. Det ska s\u00e4gas att folket i v\u00e5r by p\u00e5 det stora hela var k\u00e4nslosamma m\u00e4nniskor. Oavsett om det kom goda eller d\u00e5liga nyheter fr\u00e5n fronten, om dottern i en familj rymt hemifr\u00e5n f\u00f6r att gifta sig eller \u00e5terv\u00e4nde hem olycklig, om en kalv r\u00e5kat d\u00f6 f\u00f6r grannen, eller om n\u00e5gon bara r\u00e5kade sjunga en vacker visa, s\u00e5 kom t\u00e5rarna. Kunde det kanske vara f\u00f6r att m\u00e4nniskorna fortfarande bar med sig en urgammal lyh\u00f6rdhet, godhet och f\u00f6rm\u00e5ga till medk\u00e4nsla med sina grannar som \u00e4rvts genom generationer fr\u00e5n deras f\u00f6rf\u00e4der? Eller hade det m\u00f6jligen sin upprinnelse i det faktum att \u00f6det genom \u00e5rhundraden hade v\u00e4nt ryggen \u00e5t dessa enkla m\u00e4nniskor, slagit dem i ansiktet eller nacken, och att den oupph\u00f6rliga sm\u00e4r- tan och vreden stannat i deras hj\u00e4rtan? Fast mera troligt var nog \u00e4nd\u00e5 att folket i byn \u00e4rvt denna fallenhet f\u00f6r t\u00e5rar, eftersom deras s\u00f6ner s\u00e5 ofta slitits fr\u00e5n sina hem f\u00f6r att d\u00f6 mitt i ingenstans, i ett fr\u00e4mmande land. Alla dessa d\u00f6da! All denna sorg! Och jag skulle ocks\u00e5 kunna f\u00f6rklara k\u00e4nsligheten hos v\u00e5ra bybor med deras outsl\u00e4ckliga t\u00f6rst efter lyckan. De har alltid levt med en dr\u00f6m om fred och gl\u00e4dje, en dr\u00f6m som m\u00e5nga g\u00e5nger frusit till is i deras hj\u00e4rtan. Och alla vet vi ju att is har egenskapen att sm\u00e4lta och f\u00f6rvandlas till vatten. Och d\u00e4rf\u00f6r sm\u00e4lter den vid ljudet av en vacker s\u00e5ng och av ett oundvikligt \u00f6de under blodiga och hemska tider, d\u00e5 en moders sorg vid trettio gravar \u00f6ver trettio s\u00f6ner delats lika mellan m\u00e4nniskorna, tr\u00e4ngt lika djupt i allas hj\u00e4rtan. D\u00e4rf\u00f6r ger ocks\u00e5 nyheten om den d\u00f6da kalven sk\u00e4l till t\u00e5rar, och t\u00e5rar faller lika v\u00e4l vid glada br\u00f6llop, n\u00e4r man t\u00e4nker p\u00e5 hur unga flickor under g\u00e5ngna tider r\u00f6vats bort, kastats \u00f6ver ryggen p\u00e5 en h\u00e4st och f\u00f6rts bort, Gud allena vet vart. Ja, sannolikt hade n\u00e4rheten till t\u00e5rar ett blandat inneh\u00e5ll \u2013 minnet av en sm\u00e4rtsam h\u00e4ndelse, en banal besvikelse i vardagen. Men sorgen hade l\u00e4rt dem att v\u00e4rdes\u00e4tta stunderna av gl\u00e4dje, och t\u00e5rarna var inte enbart ett uttryck f\u00f6r m\u00e4nsklig sorg utan ocks\u00e5 f\u00f6r ett gl\u00e4djerus, en of\u00f6rmodad lycka, och f\u00f6r tacksamhet mot \u00f6det f\u00f6r ett \u00f6gonblick av ljus. Denna outs\u00e4gligt mirakul\u00f6sa dag gr\u00e4t magister Sejdu inte bara av insikten om att han hade \u00f6verlevt, rymt fr\u00e5n sj\u00e4lva helvetet, \u00e5terv\u00e4nt till sin familj och att han, om Gud s\u00e5 ville, skulle uppleva mycket mer i livet. Nej, det var ocks\u00e5 t\u00e5rar av sorg. V\u00e5r l\u00e4rare s\u00f6rjde alla dem som aldrig skulle \u00e5terv\u00e4nda hem till sina barn, hustrur, \u00e5ldriga f\u00f6r\u00e4ldrar och alla dem som m\u00f6tt honom utanf\u00f6r byn i dag. Han s\u00f6rjde alla dem som stupat, alla dem som inte fick en grav, dem som aldrig skulle \u00e5terv\u00e4nda hem, och \u00e4nkorna och de faderl\u00f6sa barnen \u2026 P\u00e5 den stora festen sj\u00f6ng folk s\u00e5nger, mestadels sorgliga, som skar i hj\u00e4rtat. Inte minst gamla Katsha, vars r\u00f6st alla nu har gl\u00f6mt, och alla lyssnade f\u00f6rstummade, ingen annan kunde den h\u00e4r s\u00e5ngen, inte en enda person. Och det var en vacker s\u00e5ng. Var, n\u00e4r och av vem hade hon l\u00e4rt sig den, och hur hade hon kunnat beh\u00e5lla den i sitt huvud i \u00e5rtionden? Hur kunde hon bevara de bittra och ljuva orden, den sorgsna och smeksamma melodin? Hur h\u00f6ll hon allt detta kvar i sitt skr\u00f6pliga och pl\u00e5gade minne?! Antagligen hade inte ens gamla Katsha sj\u00e4lv kunnat svara p\u00e5 detta. Och vi sm\u00e5, vars barndom var br\u00e4nd av kriget, satt tysta vid d\u00f6rren, ingen lade m\u00e4rke till oss, ingen intresserade sig f\u00f6r oss. Men fr\u00e5nvaron av uppm\u00e4rksamhet st\u00f6rde oss inte det minsta. Nej, s\u00e5 skulle det vara. N\u00e4r allt kom omkring var vi inte mer \u00e4n barn och visste v\u00e5r plats. Alla tittade p\u00e5 Sejdu. Hans tomma \u00e4rm \u00f6verraskade inte eller skr\u00e4mde n\u00e5gon, det var som om det alltid hade varit s\u00e5. Bara vi barn viskade till varandra f\u00f6rst: \u2013 Titta, han har f\u00f6rlorat en arm \u2026 \u2013 Jag ser. Vad \u00e4r det f\u00f6r konstigt med det? Han lever i alla fall \u2026 Ja, magister Sejdu satt d\u00e4r vid bordet levande och vi tittade p\u00e5 honom, och var och en av oss \u00f6nskade bara att v\u00e5r far skulle \u00e5terv\u00e4nda fr\u00e5n kriget, om s\u00e5 med bara en arm. Det \u00e4r inte s\u00e5 f\u00f6rskr\u00e4ckligt. Man kan leva vidare. S\u00e5 sj\u00f6ng Sejdu n\u00e5gra krigss\u00e5nger, och \u00e4ven om ingen f\u00f6rstod texten lyssnade de p\u00e5 honom tysta, sp\u00e4nda s\u00e5 de knappt andades. Det var l\u00e5nga ryska s\u00e5nger. T\u00e5rar rullade utf\u00f6r hans insjunkna kinder, men han torkade inte bort dem, han m\u00e4rkte dem f\u00f6rmodli- gen inte sj\u00e4lv. N\u00e4r vi b\u00f6rjade i skolan fick jag ibland f\u00f6r mig att magister Sejdu sk\u00e4mdes f\u00f6r de d\u00e4r t\u00e5rarna. \u2026 S\u00e5 han sade: \u2013 Jag blev ocks\u00e5 begravd en g\u00e5ng, men h\u00e4r st\u00e5r jag framf\u00f6r er! Sedan tillade han: \u2013 Lyssna inte p\u00e5 vad andra m\u00e4nniskor s\u00e4ger, utan lita p\u00e5 att era f\u00e4der kommer att \u00e5terv\u00e4nda. Gulzhamal gr\u00e4t inte l\u00e4ngre. Jag undrade hur det kom sig att min mor och Gulzhamals mor hade sagt samma ord om sina m\u00e4n? Skoningsl\u00f6sa ord om kr\u00e5kor som hackar deras d\u00f6da kroppar? Hur kunde ett s\u00e5dant grymt sammantr\u00e4ffande vara m\u00f6jligt? Den dagen l\u00e4rde jag mig \u00e4lska Gulzhamal mer \u00e4n jag n\u00e5gonsin \u00e4lskat henne. Jag ville g\u00e5 fram till henne och s\u00e4tta mig bredvid henne igen vid samma skolb\u00e4nk. Jag ville att ett mirakel skulle ske: att jag skulle vara den som hittade hennes far och hj\u00e4lpte honom att ta sig hem. D\u00e5 skulle Gulzhamal gl\u00f6mma hur man gr\u00e5ter! Utanf\u00f6r f\u00f6nstren stannade en dragk\u00e4rra. L\u00e4raren lade igen boken och sade: \u2013 Det blir inga lektioner i dag. Spring ut och lasta av k\u00e4rran. I morgon ska vi b\u00f6rja elda h\u00e4r i skolan. Vi st\u00f6rtade ut p\u00e5 g\u00e5rden. Vi var p\u00e5 v\u00e4g hem fr\u00e5n skolan l\u00e4ngs en v\u00e4g upptrampad av barnaf\u00f6tter i sn\u00f6n. Framf\u00f6r mig gick Gulzhamal. Hennes skol- v\u00e4ska sl\u00e4pade i marken i en alldeles f\u00f6r l\u00e5ng rem, och Gulzhamal stoppade den till sist under armen. Jag sprang i fatt henne. \u2013 Ojbaj! ropade hon f\u00f6rv\u00e5nat. Vart ska du ta v\u00e4gen? Ska du inte hem? \u2013 Jag f\u00f6ljer dig hem f\u00f6rst. \u2013 Det var v\u00e4rst! Varf\u00f6r ska du f\u00f6lja mig? Tror du inte jag kan ta mig hem sj\u00e4lv? \u2013 S\u00e4kert. Men du var ledsen och gr\u00e4t i skolan \u2026, stammade jag. \u2013 \u00c4n sen d\u00e5? Varf\u00f6r p\u00e5minner du mig om det? sade Gulzhamal str\u00e4ngt. Vad ang\u00e5r det dig? Och hon v\u00e4nde sig bort. Jag tror att jag s\u00e5rade henne, jag kunde se det i hennes \u00f6gon. Men det l\u00e5g inte bara harm i dem, utan ocks\u00e5 stolthet. Och stoltheten passade henne, den gjorde henne i det \u00f6gonblicket s\u00e4rskilt vacker, n\u00e4stan vuxen. \u2013 Du f\u00f6rst\u00e5r, sade jag, jag t\u00e4nkte \u2026 I skolan i dag t\u00e4nkte jag p\u00e5 samma sak som du, f\u00f6r i g\u00e5r kv\u00e4ll sa min mamma precis samma sak om kr\u00e5korna \u2026 \u2013 N\u00e4h\u00e4? inv\u00e4nde Gulzhamal. Det \u00e4r om\u00f6jligt! \u2013 Jag skulle aldrig ljuga om en s\u00e5n sak! sade jag uppr\u00f6rt. Jag blev s\u00e5 f\u00f6rv\u00e5nad. Och s\u00e5 tyckte jag synd om dig. Jag ville rentav s\u00e4tta mig vid din b\u00e4nk igen, om du vill f\u00f6rst\u00e5s. Hon s\u00e5g l\u00e4nge p\u00e5 mig, som om hon aldrig sett mig f\u00f6rut, och ganska ov\u00e4ntat sade hon: \u2013 Du verkar bli precis som alla de andra. \u2013 Vad menar du med det? Var har du f\u00e5tt det ifr\u00e5n? Vad har jag sagt dig f\u00f6r n\u00e5got? \u2013 Jag har h\u00f6rt att det bara \u00e4r slynglar som gillar att ragga tjejer p\u00e5 det viset, sm\u00f6rar f\u00f6r dem med en massa vackra ord och f\u00f6rs\u00f6- ker fj\u00e4ska in sig. \u2013 Nej, h\u00f6rdu! Jag f\u00f6rs\u00f6ker inte alls fj\u00e4ska in mig, jag fr\u00e5gade bara om jag fick sitta vid din b\u00e4nk. \u2013 Men varf\u00f6r? Varf\u00f6r m\u00e5ste du byta plats? \u2013 Ja helt enkelt f\u00f6r att \u2026 Om du b\u00f6rjar gr\u00e5ta igen \u2026 d\u00e5 kan jag f\u00f6rs\u00f6ka lugna dig, torka t\u00e5rarna med n\u00e4sduken och s\u00e5. Jag vill inte att n\u00e5gon annan ska g\u00f6ra det! sade jag ivrigt. Jag vill inte att l\u00e4raren heller ska g\u00f6ra det! F\u00f6rst\u00e5r du? Du kan t\u00e4nka vad du vill om mig! Till och med kalla mig f\u00f6r slyngel om du vill. Jag var p\u00e5 vippen att v\u00e4nda och g\u00e5 min v\u00e4g, men jag m\u00e4rkte hur Gulzhamals kinder blossade upp och l\u00e4pparna darrade. \u2013 Nej, sade hon best\u00e4mt. Du f\u00e5r inte s\u00e4tta dig hos mig. \u2013 Varf\u00f6r? Hon svarade inte, v\u00e4nde sig bara bort och sprang hem\u00e5t. Jag skyndade ocks\u00e5 hem. Men jag hade inte ens hunnit halvv\u00e4gs n\u00e4r jag st\u00f6tte p\u00e5 Kulman. Han stod mitt i sn\u00f6n och trampade runt i sina trasiga st\u00f6vlar. \u2013 N\u00e5, hur gick det? Fick du f\u00f6lja henne hem? Kulman hade sett mig n\u00e4r jag f\u00f6ljde efter Gulzhamal. \u2013 Nej, sade jag, utan att g\u00e5 in p\u00e5 vad vi hade sagt. Hon sa att hon ville g\u00e5 ensam. \u2013 \u00c4h! sade Kulman \u00f6verl\u00e4gset. Du vet inte hur man fixar en tjej! Det \u00e4r ingen match. I b\u00f6rjan ska de alltid vara lite fina i kan- ten, men sen s\u00e5 \u2026 \u2013 H\u00e5ll truten! Du har ingen aning om n\u00e5gonting, du bara h\u00e4nger dig p\u00e5! \u2013 Skulle inte jag ha en aning? Jag \u00e4r inte d\u00f6v, tack och lov. Jag h\u00f6rde hur du tiggde om att f\u00e5 sitta vid hennes b\u00e4nk och att du skulle torka t\u00e5rarna p\u00e5 henne och inte t\u00e4nkte l\u00e5ta l\u00e4raren g\u00f6ra det. Jag h\u00f6rde allt! \u2013 Du fattar ingenting, Kulman. Jag tycker bara synd om Gulz- hamal. Du gillar ju henne ocks\u00e5 och det g\u00f6r alla de andra med. Kulman svarade inget och jag tog hans tystnad som att han inte kunde svara. P\u00e5 vuxnas s\u00e4tt (vi h\u00f6ll alla p\u00e5 med det i den \u00e5ldern) fr\u00e5gade jag nedl\u00e5tande: \u2013 Svara d\u00e5! Varf\u00f6r s\u00e4ger du ingenting? \u2013 Hur ska jag veta det? svarade Kulman, pl\u00f6tsligt os\u00e4ker. Jag vet ingenting om mig sj\u00e4lv. Och han \u00e5terf\u00f6ll i sitt tidigare tonfall, och det k\u00e4ndes obehagligt och till och med s\u00e5rande f\u00f6r b\u00e5de mig och Gulzhamal: \u2013 \u00d6ver huvud taget \u00e4r det tydligt att fallet \u00e4r oklart. Ta det lugnt, broder, allt kommer att ordna sig f\u00f6r din del \u2026 Jag v\u00e4nde p\u00e5 klacken och l\u00e4mnade Kulman utan att se mig om. <\/p>\n
* * *<\/p>\n
N\u00e4sta dag red jag till skolan p\u00e5 v\u00e5r gr\u00e5a \u00e5sna \u2013 k\u00f6lden var alltf\u00f6r h\u00e5rd. P\u00e5 det viset sparade mamma och Jerkinaj dessutom v\u00e5ra st\u00f6vlar. P\u00e5 v\u00e4gen tillbaka best\u00e4mde jag mig f\u00f6r att ta Kulman med mig, trots att jag inte hade pratat med honom p\u00e5 hela dagen och inte ens n\u00e4rmat mig honom. Kulman blev v\u00e4ldigt glad. \u2013 J\u00e4ttebra! Vem vill v\u00e4l knata i sn\u00f6n och kylan i s\u00e5na h\u00e4r dojor? P\u00e5 v\u00e4gen hem \u00e5terkom Kulman till g\u00e5rdagens samtal. \u2013 Och du, kompis, \u00e4r allt en slug rackare, h\u00f6rde jag hans giftiga r\u00f6st bakom min rygg. \u2013 Vad\u00e5? Vad pratar du om? \u2013 Jo, att du \u00e4r slug. Du \u00e4r nere i tjejen och drar en massa skr\u00f6- nor om att du bara tycker synd om henne. Detta t\u00e4nkte jag inte ta emot! Varf\u00f6r stack han sin stora n\u00e4sa i saker som inte angick honom? \u2013 Ner fr\u00e5n \u00e5snan! Fort! skrek jag. Kulman beh\u00f6vde inte tvinga mig att s\u00e4ga detta tv\u00e5 g\u00e5nger \u2013 han hoppade av och blev st\u00e5ende d\u00e4r han var, fortsatte inte fram\u00e5t. Jag r\u00f6rde mig inte heller. Av n\u00e5gon anledning slog mig tanken att Kulman m\u00e5ste vara hungrig, och om jag tog hem honom till oss skulle mamma ge honom mat, dela upp mellan oss det som hon hade lagat till \u00e5t mig. Jag s\u00e5g honom st\u00e5 och huttra i sina slitna kl\u00e4der och trasiga st\u00f6vlar \u2026 Han s\u00e5g ut att frysa till och med i armh\u00e5lorna. Och jag v\u00e4ntade. Om han bara hade sagt \u201dF\u00f6rl\u00e5t mig, Ongar\u201d, skulle jag ha gett efter. Men han stod alldeles tyst. Om jag hade \u00e5ngrat mig och bett honom sitta upp p\u00e5 \u00e5snan igen skulle Kulman f\u00f6rmodligen ha ansett mig besegrad i v\u00e5rt gr\u00e4l. Och det ville jag inte, f\u00f6r saken handlade inte bara om mig, den handlade om Gulzhamal: han hade f\u00f6rol\u00e4mpat ocks\u00e5 henne med sitt dumma prat. Till byn var det fortfarande s\u00e4kert tv\u00e5 kilometer kvar. En iskall vind bl\u00e5ste fr\u00e5n norr. Min stackars \u00e5sna var hungrig, tr\u00f6tt och frusen \u2013 han hade ju v\u00e4ntat p\u00e5 mig utanf\u00f6r skolan i flera timmar! Han kunde n\u00e4tt och j\u00e4mnt r\u00f6ra benen i den djupa, klibbiga sn\u00f6n. \u00d6ronen var f\u00e4llda och isiga t\u00e5rar h\u00e4ngde under \u00f6gonen. N\u00e4r Kulman klev av fick \u00e5snan nya krafter och \u00f6kade farten, och d\u00e4r det fanns lite sn\u00f6 sprang han n\u00e4stan och hade tydligen br\u00e5ttom hem till stallet och hoppades att det skulle finnas mat som v\u00e4ntade p\u00e5 honom. Stackars \u00e5sna! Kunde han f\u00f6rst\u00e5 att det var viktigare f\u00f6r oss att mata kon \u00e4n att ge honom mat? Fast\u00e4n detta naturligtvis var or\u00e4ttvist! Den enda anledningen till att R\u00f6dkulla inte beh\u00f6vde sv\u00e4lta var att en gr\u00e5 liten \u00e5sna hade sl\u00e4pat hem mat \u00e5t henne hela sommaren. Och \u00e5t oss m\u00e4nniskor bar han br\u00e4nnved. Och bara \u00e5t oss? O nej, vi hann inte mer \u00e4n l\u00e4mna honom i stallet f\u00f6r sig sj\u00e4lv f\u00f6r en kort stunds vila, f\u00f6rr\u00e4n n\u00e5gon av grannarna d\u00f6k upp: F\u00e5r vi l\u00e5na den gr\u00e5e ett par timmar, vi ska bara h\u00e4mta is fr\u00e5n b\u00e4cken \u2026 Hur kan man ha hj\u00e4rta att s\u00e4ga nej? Och det stackars djuret tvingas kn\u00e4a under tyngden av fr\u00e4mmande m\u00e4nniskors s\u00e4ckar fyllda med isblock. Ja, och ofta bar han mig till skolan, och det var inte precis n\u00e4stg\u00e5rds! S\u00e5 fort jag kom ut ur huset p\u00e5 morgonen visste han vad som g\u00e4llde och st\u00e4llde upp med sin magra rygg. \u00d6ver huvud taget gjorde han lydigt allt som folk bad honom om, och n\u00e4r han sedan var tillbaka i sitt el\u00e4ndiga stall fick han \u00e4ta resterna efter den bortsk\u00e4mda R\u00f6dkulla, som l\u00e5g d\u00e4r i sitt varma b\u00e5s. Och han klagade inte, utan tog allt f\u00f6r givet, s\u00e5 folk borde inte tjata om envisa \u00e5snor, det \u00e4r inte r\u00e4ttvist. Och jag m\u00e5ste erk\u00e4nna att jag ibland blev irriterad p\u00e5 den gr\u00e5es foglighet. Vad har man f\u00f6r nytta av att vara s\u00e5 sn\u00e4ll? Ingen alls! Det \u00e4r enbart till skada \u2026 B\u00e5de f\u00f6r djuren och m\u00e4nniskorna. Jag trodde att vi hade hunnit ett bra stycke bort fr\u00e5n Kulman, s\u00e5 jag tittade bak\u00e5t, men kunde inte se om han f\u00f6ljde efter eller om han fortfarande stod kvar. Jo, han r\u00f6rde p\u00e5 sig, han var p\u00e5 v\u00e4g \u2026 Han tog n\u00e5gra steg, s\u00e5 b\u00f6jde han sig ned och skakade sn\u00f6n ur sin trasiga k\u00e4nga med fingrarna, eller f\u00f6rs\u00f6kte trycka tillbaka tyget i h\u00e5let. Gr\u00e4t han av kylan eller av ilska…? Nej, detta var trots allt f\u00f6r elakt. Jag borde inte ha kastat av honom. \u2013 H\u00f6rdu, Kulman! Kom nu, var inte dum! \u2013 Ge dig iv\u00e4g! \u2013 Kom och sitt upp! f\u00f6rs\u00f6kte jag igen. \u2013 Jag d\u00f6r hellre! Han sprang s\u00e5 fort att han snart hann ikapp oss, jag kunde n\u00e4tt och j\u00e4mnt h\u00e5lla j\u00e4mna steg med honom p\u00e5 min stackars \u00e5sna och fortsatte att ropa \u00e5t honom: \u201dSitt upp, sitt upp p\u00e5 \u00e5snan, h\u00f6r du?\u201d Men han skakade bara p\u00e5 huvudet. Jag m\u00e4rkte att en av fotlindorna hade ramlat ur skon och l\u00e5g kvar i sn\u00f6n. S\u00e5 nu skulle sn\u00f6n packa sig inuti skon och Kulman skulle antagligen f\u00f6rfrysa foten. \u2013 Stanna, Kulman! skrek jag och hoppade av \u00e5snan och sprang vidare fram\u00e5t och tog honom i kragen. Kulman gjorde inget motst\u00e5nd, men han gav mig en blick som var mer rasande \u00e4n jag n\u00e5gonsin hade sett i mitt liv. Och jag sl\u00e4pp- te greppet och stammade: \u2013 H\u00f6rdu, Kulman, jag \u00e4r ledsen \u2026 Jag ber dig \u2026 \u2013 G\u00f6r inte det, sade han l\u00e5gt och gnisslade med t\u00e4nderna. Jag hatar n\u00e4r folk f\u00f6r\u00f6dmjukar sig. \u2013 Jag f\u00f6r\u00f6dmjukar mig inte, jag ber dig! Du fryser f\u00f6tterna av dig! \u2013 L\u00e5t dem ramla av helt och h\u00e5llet! sade han bittert. Jag skiter i mina f\u00f6tter! Jag bryr mig inte om n\u00e5gonting! Jag beh\u00f6ver ingen- ting! Han s\u00e5g p\u00e5 mig och jag blev alldeles kall: det var blicken hos en galning. \u2013 F\u00f6rst\u00e5r du? Jag beh\u00f6ver ingenting! H\u00e4r, titta! Han sj\u00f6nk ned i sn\u00f6n, slet av sig b\u00e5da st\u00f6vlarna och b\u00f6rjade d\u00e4refter ta av sig sin tr\u00f6ja och ropade med hes r\u00f6st: \u2013 Ni \u00e4r avskyv\u00e4rda allihop! Grymma! Falska! Och varf\u00f6r ljuger du om att du bara tycker synd om Gulzhamal? Du \u00e4lskar henne, du tycker inte synd om henne! Om du tyckte synd om henne skulle du t\u00e4nka mera p\u00e5 att hennes mamma \u00e4r sjuk, och det finns tv\u00e5 andra barn i huset! Och att vargarna h\u00e4romdagen rev deras enda ko, och att de inte har en br\u00f6dbit i huset! Vet du det? I st\u00e4llet f\u00f6r att fl\u00f6da \u00f6ver av k\u00e4rlek borde du hellre t\u00e4nka p\u00e5 hur du kan hj\u00e4lpa dem! Med bara f\u00f6tter stod han i sn\u00f6n och blev gradvis allt bl\u00e5are och skakade i hela kroppen. Jag rusade fram till honom, lade min arm runt hans axlar och v\u00e4djade med t\u00e5rar i \u00f6gonen: \u2013 Kulman, l\u00e5t bli det d\u00e4r! Kl\u00e4 p\u00e5 dig, jag ber dig! Du kommer att frysa ihj\u00e4l! T\u00e4nk p\u00e5 Zergul, om du inte bryr dig om dig sj\u00e4lv. Vart ska hon ta v\u00e4gen? Jag lovar, jag ska g\u00e5 till Gulzhamal, jag ska t\u00e4nka ut ett s\u00e4tt att hj\u00e4lpa dem, men kl\u00e4 p\u00e5 dig nu genast \u2026 Jag gr\u00e4t, och mina t\u00e5rar tycktes ha hj\u00e4lpt den uppr\u00f6rde Kul- man att nyktra till och han drog p\u00e5 sig tr\u00f6jan. Jag skakade sn\u00f6n ur hans st\u00f6vlar och hj\u00e4lpte honom att linda sina bl\u00e5frusna f\u00f6tter i ett par fotlindor. Han lydde mig utan ett ord. Men hur skulle vi g\u00f6ra sedan? Enbart genom att h\u00e5lla sig i r\u00f6relse kunde han r\u00e4dda sig fr\u00e5n en sv\u00e5r f\u00f6rkylning, och om han red p\u00e5 \u00e5snan skulle han vara genomfrusen n\u00e4r han kom fram, i synnerhet som vi m\u00e5ste k\u00e4mpa mot den isande vinden. Men att st\u00e5 stilla var rena vansinnet. \u2013 Kom igen, Kulman, sade jag till sist. Han skakade p\u00e5 huvu- det. \u2013 Kan du sitta p\u00e5 \u00e5snan? \u2013 Nej. Jag stannar h\u00e4r, \u00e5k du innan du fryser till is. \u2013 \u00c4r du helt galen? Hur kan du t\u00e4nka s\u00e5?.. Jag slet av mig min vadderade jacka och bredde ut den p\u00e5 sn\u00f6n, lade Kulman p\u00e5 rygg och f\u00e4ste mitt b\u00e4lte p\u00e5 ena sidan och sl\u00e4pade den hemmagjorda sl\u00e4den efter mig. D\u00e5 och d\u00e5 t\u00e4ckte sn\u00f6n Kulmans ansikte, och jag fick stanna och borsta bort den och k\u00e4nde min v\u00e4ns isiga kropp under mina fingrar och tittade in i hans \u00f6pp- na men uttrycksl\u00f6sa \u00f6gon med rimfrostiga \u00f6gonfransar. \u2013 Strunt samma, Kulman, sade jag. Ha t\u00e5lamod, vi \u00e4r snart hemma \u2026 Han nickade l\u00e4tt med huvudet och jag var glad att han \u00e5tmins- tone kunde h\u00f6ra mig, att han f\u00f6rstod mig, att han levde och inte hade f\u00f6rlorat medvetandet. Vinden \u00f6kade i styrka och n\u00e4r vi till sist n\u00e5dde byn var det full sn\u00f6storm. Solen hade g\u00e5tt ned och det var skymning. Vi kom \u00e4ntligen fram till Kulmans hus. Jag m\u00e4rkte att en vagn hade k\u00f6rt ut genom grinden och f\u00f6rsvunnit i sn\u00f6yran. \u2013 Vem \u00e4r det som har varit h\u00e4r? fr\u00e5gade jag lutad \u00f6ver Kulman. Vems var vagnen? Han svarade inte. Han var medvetsl\u00f6s. <\/p>\n
* * *<\/p>\n
Under nio dagar kom jag inte ur s\u00e4ngen, utan sv\u00e4vade i feberdimmor. Mamma och Jerkinaj var uppskr\u00e4mda, fruktade det onda \u00f6gat och bakade sju pannkakor och delade ut till grannarna. Till detta \u00e5tgick h\u00e4lften av allt mj\u00f6l vi hade i huset. Nio dagar \u00e4r ingen l\u00e5ng tid i ett vanligt m\u00e4nniskoliv. Men om man l\u00e4gger till alla sorger som kan drabba en person under denna tid, och alla gl\u00e4dje\u00e4mnen, och sedan delar dem i nio delar, f\u00e5r man s\u00e5 mycket sorg att om det var en flod skulle den kunna sv\u00e4lja vilken b\u00e5t som helst. N\u00e4r du slits mellan uppgivenhet och hopp verkar n\u00e4tterna o\u00e4ndligt l\u00e5nga, och solen synes stiga enbart f\u00f6r att flamma upp och sedan \u00e5ter sjunka och slunga tillbaka allting i m\u00f6rker. F\u00f6r att inte falla i f\u00f6rtvivlan l\u00e4gger gamla m\u00e4n och gamla kvinnor stj\u00e4rnor och s\u00f6ker tecken i tiden, och om alltsammans skulle visa fel gissar de p\u00e5 nytt, och om igen, tills sp\u00e5domen sl\u00e5r in. Och m\u00e4nniskor l\u00e4gger sig att sova i hopp om lyckliga dr\u00f6mmar \u2026 Nio dagar allt som allt. Och till v\u00e5r lilla by kom under denna tid tv\u00e5 d\u00f6dsbevis och, som en lindring f\u00f6r s\u00e5rade hj\u00e4rtan, \u00e4ven fyra triangul\u00e4ra brev med gl\u00e4djande besked fr\u00e5n m\u00e4n och f\u00e4der som alltj\u00e4mt var i livet. Men dessa trianglar hade f\u00e4rdats i \u00f6ver tjugo dagar! Vem kunde veta vad som kunde f\u00f6lja? Livet kr\u00e4ngde och gick fr\u00e5n sida till sida som en fiskares b\u00e5t i stormen. En av dessa nio dagar kom ett brev fr\u00e5n far. Fem sidor ur en notesbok med rutat papper. Hela byn kom f\u00f6r att lyssna till nyhe- terna fr\u00e5n fronten. Gulzhamals sjuka mor var ocks\u00e5 d\u00e4r: ett barn i famnen, det andra h\u00e4ngande i mammas kjol. Magister Sejdu blev ombedd att l\u00e4sa. Och han l\u00e4ste brevet inte bara en g\u00e5ng, utan flera g\u00e5nger, f\u00f6r byborna str\u00f6mmade till hela tiden, och de som hade varit d\u00e4r fr\u00e5n b\u00f6rjan ville g\u00e4rna lyssna om och om igen. Och n\u00e4stan alla gr\u00e4t medan de lyssnade, och gratulerade oss med t\u00e5rar i \u00f6gonen. Den dagen ins\u00e5g jag hur gl\u00e4dje, inte bara ens egen, utan ocks\u00e5 andras gl\u00e4dje kan f\u00f6rvandla m\u00e4nniskor, ge dem livslusten tillbaka. Vad mamma och Jerkinaj betr\u00e4ffar beh\u00f6ver jag inte s\u00e4ga n\u00e5got mer \u00e4n att de var galna av lycka. I en stor gammal kittel stektes vita baursaki. Var i all v\u00e4rlden hade de f\u00e5tt tag i mj\u00f6l och fett? Hade de tiggt ihop allt detta, eller hade folk haft alltihop med sig? Mor var beredd att s\u00e4lja R\u00f6dkulla f\u00f6r detta tillf\u00e4lle, och k\u00f6pa trefyra getter i st\u00e4llet och slakta en av dem f\u00f6r att fira brevet. \u2013 Kasim har sj\u00e4lv k\u00f6pt henne, s\u00e5 l\u00e5t det bli en offerko, och Allah kommer att tacka oss f\u00f6r det frikostiga offret, sade hon. Men folket sade nej. S\u00e5 kan du inte g\u00f6ra. Du f\u00e5r v\u00e4nta tills din man \u00e4r hemma, sade de. L\u00e5t honom best\u00e4mma vad ni ska g\u00f6ra med R\u00f6dkulla. Stackars mor! Hon hade inte f\u00f6rst\u00e5tt att brevet var skrivet f\u00f6r tre veckor sedan. Allt kunde ha h\u00e4nt sedan dess. Hon tycktes tro att far hade suttit g\u00f6md p\u00e5 en s\u00e4ker plats alla dessa dagar och n\u00e4tter, och inte r\u00f6rt sig ur fl\u00e4cken, och alla kulor hade flugit h\u00f6gt \u00f6ver hans huvud eller l\u00e5ngt till h\u00f6ger och v\u00e4nster, inga hemska, farliga kulor hade kommit \u00e5t hans h\u00e5ll \u2026 M\u00e5tte hon bara forts\u00e4tta att t\u00e4nka s\u00e5, det var det b\u00e4sta f\u00f6r henne. <\/p>\n
* * *<\/p>\n
I Toktasyns hus var det fest. Vi pojkar satt som vanligt vid d\u00f6rren och ingen brydde sig om oss. Och det hade vi heller inte v\u00e4ntat oss. Vi str\u00e4ckte p\u00e5 halsarna f\u00f6r att se honom b\u00e4ttre, Toktasyn, och f\u00f6r oss \u00e4r detta att han haltar ingenting som st\u00f6r, utan tv\u00e4rtom n\u00e5got som p\u00e5 s\u00e4tt och vis passar honom. N\u00e5gon bar in tv\u00e5 stora sk\u00e5lar pilaff, och vi \u00e5t, och den h\u00e4r g\u00e5ngen \u00f6nskade vi n\u00e4stan att v\u00e5ra farsor skulle komma hem och halta. Ingen hade d\u00e4remot h\u00f6rt n\u00e5got p\u00e5 l\u00e4nge fr\u00e5n Gulzhamals far, eller Kulmans. Men p\u00e5 n\u00e5got egendomligt s\u00e4tt blir det s\u00e5 att n\u00e4r gl\u00e4djen bryter ut i en familj, s\u00e5 \u00e4r det som om sorgsenheten l\u00e4mnar alla \u00f6vriga hus, d\u00e4r svarta vingar l\u00e4nge har sv\u00e4vat \u00f6ver taknocken. Och sorgen svider inte l\u00e4ngre lika djupt, och ingen k\u00e4nner avund mot den som \u00f6det har f\u00f6rbarmat sig \u00f6ver, \u00e5tminstone f\u00f6r en kort stund. Och detta sker inte bara av v\u00e4nlighet, utan ocks\u00e5 f\u00f6r att ingen vet vad morgondagen kommer att f\u00f6ra med sig till det hus d\u00e4r det i dag \u00e4r fest. Trots allt kan den som delar andras gl\u00e4dje, men inte sj\u00e4lv f\u00e5tt uppleva den, k\u00e4nna sig s\u00e4rskilt f\u00f6rtvivlad, n\u00e4stan ber\u00f6vad sitt allra sista hopp. S\u00e4rskilt n\u00e4r de lyckliga, som blivit skonade av \u00f6det, inte har f\u00f6rm\u00e5ga att t\u00e4nka sig in i andras \u00f6den. S\u00e5 var det till exempel med v\u00e5r kamrat Nurali, som blev alltf\u00f6r gener\u00f6st bjuden p\u00e5 starkvaror n\u00e4r de firade hans farbror Toktasyn som \u00e5terv\u00e4nt hem fr\u00e5n kriget. Han kunde sj\u00e4lvklart inte g\u00e5 till skolan p\u00e5 flera dagar, och n\u00e4r han hade \u00e5terh\u00e4mtat sig kom han och f\u00f6rklarade sj\u00e4lvs\u00e4kert: \u2013 Min farbror \u00e4r tillbaka och far kommer snart hem. Och han ska ge mig en pistol. S\u00e5 snart han hittar en som duger kommer han tillbaka, det skrev han i brevet. Kunde vi f\u00f6rest\u00e4lla oss det? Naturligtvis trodde vi honom och s\u00e5g p\u00e5 honom med of\u00f6rfalskad avund, i sj\u00e4lva verket var han i v\u00e5ra \u00f6gon den lyckligaste personen p\u00e5 jorden. Bara Kulman satt d\u00e4r som om han inte h\u00f6rt n\u00e5gonting och inte avundades n\u00e5gonting. \u00d6ver huvud taget hade han blivit alltmer innesluten i sig sj\u00e4lv och talade knappt med oss. Till skillnad fr\u00e5n mig var han bara s\u00e4ngliggande i fyra dagar efter den d\u00e4r h\u00e4ndelsen. En natt vaknade jag av h\u00f6ga r\u00f6ster: mamma pratade med en annan kvinna, b\u00e5da var oroade och uppr\u00f6rda. \u2013 Apyraj! T\u00e4nk att det kan finnas s\u00e5 hj\u00e4rtl\u00f6sa m\u00e4nniskor! Att b\u00e4ra sig \u00e5t p\u00e5 det viset mot ett litet barn! R\u00f6sten l\u00e4t arg. T\u00e4nk att sl\u00e5 ett barn f\u00f6r en n\u00e4ve majskorn! Ska flickstackarn d\u00f6 av sv\u00e4lt? \u2013 Det \u00e4r precis vad jag s\u00e4ger, svarade mamma. Ongar och Kul- man r\u00e5kade hamna i en sn\u00f6storm just den dagen och b\u00e5da tv\u00e5 blev s\u00e4ngliggande i feber. Och pl\u00f6tsligt h\u00f6r jag n\u00e5gon skrika ute p\u00e5 gatan. Jag rusar ut och ser Zergul komma springande barfota i sn\u00f6n direkt till v\u00e5rt hus, gr\u00e5tande, barhuvad, med h\u00e5ret p\u00e5 \u00e4nda. \u2013 \u00c5h, appa! skriker hon (hon kallar mig alltid f\u00f6r mamma) och klamrar sig fast vid mig som om hon ville g\u00f6mma sig, som en sparv g\u00f6mmer sig f\u00f6r h\u00f6ken. S\u00e5 tittar jag upp och f\u00e5r se Panzaj komma farande, svart i ansiktet av ilska och med eldgaffeln i h\u00f6gsta hugg. N\u00e5, jag h\u00e5ller flickan bakom ryggen och fr\u00e5gar: \u2013 Vad har h\u00e4nt, Panzaj? Vad har barnet gjort dig? Och hon skriker: \u2013 Det \u00e4r inte ditt barn, inte ditt bekymmer! Det \u00e4r min flicka, jag g\u00f6r vad jag vill med henne! Och du ska inte f\u00f6rs\u00f6ka g\u00f6mma henne, den d\u00e4r lilla skitungen. Och hon b\u00f6rjade slita i Zerguls arm. Och flickan h\u00f6ll fast i mig med alla sina krafter och fortsatte att b\u00f6nfalla medan t\u00e5rarna rann: \u2013 L\u00e4mna mig inte, appa, l\u00e4mna mig inte till henne. R\u00f6sten var s\u00e5 bevekande att det sved i hj\u00e4rtat. \u2013 Din skitunge, skriker Panzaj, har du hittat en beskyddare? G\u00e5 hem, h\u00f6r du? Annars sl\u00e4par jag dig i fl\u00e4torna. S\u00e5 b\u00f6rjar hon klaga f\u00f6r mig: \u2013 Det \u00e4r inte klokt! En hel sk\u00e5l med majs stekte hon och delade ut till barnen! Och i morgon \u2013 vad ska vi tugga p\u00e5 d\u00e5? Stenar? S\u00e5 v\u00e4nde hon sig till flickan igen: \u2013 Hem med dig! S\u00e4tt fart! Och hon b\u00f6rjade dra och slita i flick- an. Vi ramlade n\u00e4stan omkull. Jag \u00e4r ledsen f\u00f6r barnet, men jag vill inte st\u00e4lla till med skandal, och hela byn vet att hon \u00e4r en gr\u00e4lmakare, Panzaj. Flickan ber och b\u00f6nar: \u2013 L\u00e4mna mig inte, appa, jag vill inte hem, hon s\u00e4ger att hon ska stoppa mig i ugnen! Jag ska vika dig dubbel och kasta dig i elden, s\u00e4ger hon \u2026 Jag stod inte ut l\u00e4ngre. \u2013 H\u00f6r h\u00e4r, Panzaj, jag ska ge dig en sk\u00e5l med majs, fast\u00e4n jag knappt har n\u00e5gonting kvar sj\u00e4lv, sade jag. Men pl\u00e5ga inte barnet. Folket h\u00e4r i byn tar hand om sina valpar och kattungar, och du ger dig p\u00e5 ett nio\u00e5rigt barn. N\u00e4r hennes far kommer tillbaka, vad s\u00e4ger du d\u00e5? Tja, barnen \u00e4r kanske inte dina, men du har v\u00e4rmt dig i de- ras fars armar! Akta dig s\u00e5 att inte flickans t\u00e5rar blir en f\u00f6rbannelse \u00f6ver ditt onda huvud! Panzaj fortsatte att gr\u00e4la och gorma, men till sist lugnade hon sig. Jag tog Zergul vid handen och ledde henne till deras hus. Och n\u00e4sta morgon best\u00e4mde jag mig f\u00f6r att g\u00e5 och se vad som h\u00e4nde d\u00e4r, och samtidigt ge Zergul min Jerkinajs kl\u00e4nning, som fortfarande var hel, n\u00e4stan som ny. Jag gick iv\u00e4g, men Panzaj var inte hemma. Zergul sa att hon hade gett sig iv\u00e4g till kolchosen ett stycke bort. Kulman l\u00e5g i en smutsig s\u00e4ng och yrade. Jag la min hand p\u00e5 pannan och k\u00e4nde hettan. Mitt hj\u00e4rta v\u00e4rkte av medlidande. O Allah, s\u00e4ger jag, hur kunde hon g\u00e5 ifr\u00e5n en sjuk pojke? Och Zergul m\u00e5ste ha gr\u00e5tit hela natten, hennes \u00f6gon var svullna och ansiktet likas\u00e5. Jag sprang hem och h\u00e4mtade lite vetesoppa som jag hade l\u00e4m- nat \u00e5t Ongar, jag blandade upp den med mj\u00f6lk och v\u00e4rmde. De \u00e5t b\u00e5da, och Kulman verkade \u00e5terh\u00e4mta sig. Han fr\u00e5gade: \u2013 Hur m\u00e5r Ongar? \u2013 Han ligger sjuk. \u2013 Jag blir tvungen att stiga upp, sade han, men sj\u00f6nk utmattad ned p\u00e5 kudden. Mor sade \u00e5t mig att det inte var hon som hade tvingat mig att g\u00e5 barfota i sn\u00f6n, och att jag m\u00e5ste komma ur s\u00e4ngen i dag. S\u00e4tt ig\u00e5ng och g\u00f6r nytta, jag har inte tid att vara nan- na \u00e5t er h\u00e4r, sade hon. Jag v\u00e4nde mig bort f\u00f6r att d\u00f6lja mina t\u00e5rar av medlidande och ilska f\u00f6r de stackars barnen. T\u00e4nk bara \u2013 det \u00e4r inte nog att vi vuxna lider. Vad man \u00e4n s\u00e4ger s\u00e5 har vi l\u00e4ttare att acceptera det oundvikliga i sorgen. Men barnen?.. Varf\u00f6r m\u00e5ste de lida? Detta evigt f\u00f6rbannade krig! <\/p>\n
* * *<\/p>\n
Steg f\u00f6r steg b\u00f6rjade v\u00e4rmen \u00e5terv\u00e4nda. F\u00f6nsterrutornas frostm\u00f6nster suddades ut och sm\u00e4ltvattnet droppade med ett spr\u00f6tt klingande ljud, himlen blev gradvis v\u00e5rbl\u00e5. \u00c4nnu n\u00e5gon tid, och s\u00e5 skulle den str\u00e4nga, grymma vintern ligga bakom oss. Ja, vintern hade varit skoningsl\u00f6s: den hade kr\u00e4vt ett pud vete \u2013 sexton kilo \u2013 fr\u00e5n varje familj till fronten, men byn hade redan f\u00f6rut knappt om det: man \u00e5t en dag, svalt i tv\u00e5, gladde sig \u00e5t den magra f\u00f6dan i en dag och led tv\u00e5 dagar av hungerkramper i magen. Men vad kunde vi g\u00f6ra \u2013 det var krig! Det kom inga brev fr\u00e5n far, och mor suckade tungt om natten och gr\u00e4t tyst, i smyg f\u00f6r att jag inte skulle h\u00f6ra. Men nog h\u00f6rde jag \u2026 En morgon gick jag ut f\u00f6r att mj\u00f6lka R\u00f6dkulla och s\u00e5g pl\u00f6tsligt en stare sitta p\u00e5 en hopsjunken sn\u00f6driva. Vilken gl\u00e4dje att se v\u00e5rf\u00e5geln! Det gick inte att ta miste p\u00e5: n\u00e4r staren kommit var vintern till \u00e4nda! F\u00e5geln vred p\u00e5 huvudet och fl\u00f6jtade \u00f6verraskad: Vad \u00e4r detta? Jag vet att det \u00e4r v\u00e5r och \u00e4nd\u00e5 ligger sn\u00f6n \u2026 \u2013 Appa! ropade jag. Koktem! \u2013 Vad s\u00e4ger du? Var? Var \u00e4r han? skrek mor och kom som skjuten ur en kanon ut genom farstud\u00f6rren och f\u00f6ll rakl\u00e5ng p\u00e5 mar- ken och svimmade som om hon hade snavat p\u00e5 tr\u00f6skeln. Hinken med aska som hon h\u00e5llit i handen rullade nerf\u00f6r trappan. \u2013 Pappa! n\u00e4stan skrek Jerkinaj av lycka och fl\u00f6g som en svala f\u00f6rbi mig till grinden. Och f\u00f6rst d\u00e5 ins\u00e5g jag vad jag hade st\u00e4llt till med. Jag hade ropat \u201dkoktem!\u201d \u2013 v\u00e5r! \u2013 och de stackarna hade trott att jag ropade \u201dkoke!\u201d \u2013 far! Med m\u00f6da sl\u00e4pade jag in mamma i huset och placerade henne bekv\u00e4mt, men jag visste inte hur jag skulle f\u00e5 liv i henne igen. S\u00e5 fl\u00f6g Jerkinaj in genom d\u00f6rren. Hon s\u00e5g helt vild ut. \u2013 Var \u00e4r han? ropade hon och sprang fram till mig. Lj\u00f6g du? Jag f\u00f6rklarade att de b\u00e5da tv\u00e5 hade h\u00f6rt fel, att det inte var mitt fel att staren hade kommit, och att jag hade ropat V\u00e5r! i st\u00e4llet f\u00f6r Far! Utf\u00f6r Jerkinajs kinder rullade t\u00e5rar av bitter besvikelse. P\u00e5 detta s\u00e4tt, f\u00f6rst av gl\u00e4dje, och sedan av sviket hopp, n\u00e4stan krossades tv\u00e5 hj\u00e4rtan som l\u00e4ngtat sig sjuka, kraftl\u00f6sa och pl\u00e5gade. En sp\u00f6klik \u00f6versinnlig lycka flammade upp och sl\u00e4cktes ut, och inte bara detta, det blev ett dr\u00e5pslag mot min mamma och min syster. Under l\u00e5ng tid kunde mamma inte komma till sina sinnen och vandrade runt som i en klibbig dimma, n\u00e5gonstans mellan vakenhet och s\u00f6mn. Och jag t\u00e4nkte f\u00f6r mig sj\u00e4lv att det nog inte finns n\u00e5got grymmare i v\u00e4rlden \u00e4n ett barns otr\u00f6stliga gr\u00e5t och sm\u00e4rtan hos en kvinna vars hopp har blivit sviket. Ni slapp uppleva kriget \u2026 Nej, vi upplevde det aldrig. Och sn\u00f6n var nu \u00e4ntligen borta, och v\u00e4rmen kom. Som om den dragit till sig alla sorger som fallit \u00f6ver m\u00e4nniskorna, suck- ade jorden mjukt och befriade sig fr\u00e5n sina isiga fj\u00e4ttrar. Var det hennes fel att vintern varit s\u00e5 l\u00e5ng och h\u00e5rd? Var det hennes fel att tiderna var s\u00e5 grymma och obarmh\u00e4rtiga? Nej, jorden \u2013 hon skulle komma att bevisa f\u00f6r m\u00e4nniskorna att hon var oskyldig till allt som varit. Hon skulle bevisa det genom att offra alla sina livgivande krafter till markens blomning. Och sl\u00e4tterna, dalarna, tr\u00e4dg\u00e5rdarna och skogarna skall gr\u00f6nska, och b\u00e4ra rik frukt \u2026 De \u00f6verlevande vintermagra djuren k\u00e4nde v\u00e5rens dofter och drog ut till de \u00e4nnu hungrande st\u00e4pperna. Naturen \u00e5terf\u00f6ddes, boskapen \u00e5terupplivades, dr\u00f6mmar och f\u00f6rhoppningar \u00e5teruppv\u00e4cktes ocks\u00e5 i de hj\u00e4rtan som f\u00f6r l\u00e4nge sedan tycktes ha gett upp allt hopp. Och en dag just denna v\u00e5r blev Nuralis karska ord besannade: hans \u00e4lskade far \u00e5terv\u00e4nde hem. Visserligen hade han inte kunnat hitta den r\u00e4tta pistolen \u00e5t sin grabb, men hem kom han \u00e4nd\u00e5, levande och n\u00e4stan oskadd: han sl\u00e4pade bara sitt styva v\u00e4nsterben en aning n\u00e4r han gick. S\u00e5 mot bakgrund av de d\u00f6dsfall och skador vi h\u00f6rt ber\u00e4ttas om och sett tycktes det oss grabbar att hans far, som fortfarande levde, och hade armar och ben i beh\u00e5ll, p\u00e5 s\u00e4tt och vis var v\u00e4l bibeh\u00e5llen. Och folket i byn betraktade nu hans hus som heligt och Gudi behagligt. Just detta hus var inte l\u00e4ngre enbart dyrkat, vid alla m\u00f6jliga tillf\u00e4llen f\u00f6rs\u00f6kte folk g\u00e5 in i huset, f\u00e5 n\u00e5gonting att \u00e4ta eller enbart en sl\u00e4t kopp te: det ans\u00e5gs vara ett gott omen, och p\u00e5stods \u00e4ven vara lyckobringande. Vi betraktade Nurali som en o\u00e4ndligt lycklig grabb. Inte tu tal om det! Nu hotade honom inga faror, och den l\u00e5nga v\u00e4gen genom livet skulle denne lyckans ost naturligtvis vandra bekymmersl\u00f6st. Utan att inse det betraktade vi honom som en av Guds utvalda. <\/p>\n
* * *<\/p>\n
\u2026 S\u00e5dden b\u00f6rjade. Oxar, h\u00e4star, kor och \u00e5snor \u2013 alla sp\u00e4ndes de f\u00f6r plogen, och folket tog hackor i sina h\u00e4nder och arbetade sida vid sida med boskapen fr\u00e5n morgon till kv\u00e4ll. Och s\u00e5dden hade knappt avslutats f\u00f6rr\u00e4n \u00e4nnu en nyhet spred sig i byn: Nuralis andra farbror hade \u00e5terv\u00e4nt fr\u00e5n fronten. Ja, Allah h\u00f6ll i sanning sin skyddande hand \u00f6ver den familjen! I samband med broderns \u00e5terkomst ordnade Nuralis far en fest som ingen hade haft eller kunnat ha p\u00e5 l\u00e4nge. Numera n\u00e4r n\u00e5gon \u00e5terv\u00e4nt eller det kom brev fr\u00e5n fronten brukade folket i byn fira det i all blygsamhet och enkelt, eftersom familjerna sedan l\u00e4nge inte hade r\u00e5d. Men n\u00e4r det n\u00e5gon g\u00e5ng h\u00e4nde kom alla: unga som gamla, och s\u00e5 hade det varit \u00e4nda sedan krigets f\u00f6rsta dagar. Men det hj\u00e4lpte inte \u2013 n\u00e4stan ingen m\u00e4nniska kom under hans tak. Inte p\u00e5 grund av n\u00e5gon illasinnad avund \u2013 nej, naturligtvis inte. Snarare var m\u00e4nniskor f\u00f6rbittrade p\u00e5 \u00f6det, som bel\u00f6nar den ene med gl\u00e4dje och l\u00f6nar den andre med bitter sorg. Naturligtvis erk\u00e4nde ingen detta h\u00f6gt, men det l\u00e5g bitterhet i de tunga suckar- na, i blickarna, och det s\u00e4tt varmed folket b\u00f6rjade undvika detta lyckliga hus, d\u00e4r de f\u00f6r inte l\u00e4nge sedan f\u00f6rs\u00f6kt titta in. K\u00e4nsliga f\u00f6r de vuxnas sinnesst\u00e4mningar b\u00f6rjade ocks\u00e5 vi barn gradvis dra oss undan v\u00e5ra kamrater \u2013 dessa \u00f6dets utvalda. F\u00f6r inte l\u00e4nge sedan hade vi lyssnat till Nuralis \u00e4ndl\u00f6sa ber\u00e4ttelser fr\u00e5n kriget, s\u00e5 som det hade pr\u00e4glats i hans fars och b\u00e5da farbr\u00f6ders hj\u00e4rta och minne. Och nu undvek vi Nurali, utan att sj\u00e4lva inse varf\u00f6r, f\u00f6r att han och vi var som himlen och jorden, den klara himlen och den f\u00f6rs\u00e5tliga jorden, f\u00f6r ingen kan h\u00f6ra en fr\u00e5n himlen, oavsett hur h\u00f6gt man ropar. P\u00e5 samma s\u00e4tt slutade vi att h\u00f6ra Nurali och h\u00f6rde honom inte ens n\u00e4r vi lyssnade. Det \u00f6ppnades en avgrund mellan hela klassen och denne ende pojke. Ingen kunde f\u00f6rklara det, och Nurali sj\u00e4lv f\u00f6rstod det minst av alla. Ja, hans far och tv\u00e5 farbr\u00f6der hade undg\u00e5tt d\u00f6den, men stod han d\u00e4rf\u00f6r i skuld till n\u00e5gon? F\u00f6r inte l\u00e4nge sedan hade han tillsammans med sina kamrater l\u00e4ngtat efter sin far, inte annorlunda \u00e4n vi andra. Livet hade behandlat honom v\u00e4nligt, gett honom tillbaka vad det hade tagit. Nog borde alla gl\u00e4djas med honom! Men vi \u2026 Nej, ingen kunde givetvis f\u00f6rebr\u00e5 honom n\u00e5gonting, alla h\u00e4lsade n\u00e4r de m\u00f6tte honom, tiggde honom om en extra skrivbok eller l\u00e5nade honom sin, ingen var ogin. Men om han pl\u00f6tsligt var borta, inte kom till skolan, fanns det ingen som bekymrade sig f\u00f6r honom, ingen gick hem till honom f\u00f6r att h\u00e4lsa p\u00e5 och ta reda p\u00e5 vad som hade h\u00e4nt. Herregud, vad kan v\u00e4l h\u00e4nda med en grabb som har sin far hemma?! En g\u00e5ng, inte l\u00e5ngt fr\u00e5n kanalen, spelade vi boll och lekte \u201dtusen pilar\u201d. Vi grabbar delade upp oss i tv\u00e5 lag, och det blev en spelare \u00f6ver, och alla bad Nurali att l\u00e4mna spelet. Just honom, och ingen annan! Han gick fogligt \u00e5t sidan och satte sig i gr\u00e4set, f\u00f6r det fanns inget annat f\u00f6r honom att g\u00f6ra. Solen v\u00e4rmde i ryggen och han somnade. Och n\u00e4r han vaknade igen var han alldeles ensam: vi andra hade sprungit hem f\u00f6r l\u00e4nge sedan. Svettig och stel efter att ha sovit i solen kom Nurali p\u00e5 benen och tittade bort mot skolan. Det var tyst och tomt. Och Nurali k\u00e4nde sig helt ensam, \u00f6vergiven av alla och ingen fr\u00e5gade efter honom. Och f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen sedan hans far hade haltat in i deras hus k\u00e4nde pojken en djup, v\u00e4rkande sorg i hj\u00e4rtat. Den sista tiden kom det allt fler positiva nyheter fr\u00e5n fronten, folket i byn levde upp, blev gladare och b\u00f6rjade se mera opti- mistiskt p\u00e5 framtiden. Med nya f\u00f6rhoppningar drog folket ut till arbetet p\u00e5 f\u00e4lten. Vi hade sommarlov. Lov, men ingen ledighet. Varje familj blev tilldelad en jordlott, och med sk\u00e4ror i h\u00e4nderna gick vi ut f\u00f6r att sk\u00f6rda vid gryningen, n\u00e4r f\u00e5glarna sjunger s\u00e4rskilt h\u00f6gt. Orynsha, Gulzhamals mamma, hade f\u00e5tt brev fr\u00e5n sin man, men redan efter ett par dagar var hon som f\u00f6r\u00e4ndrad, sjuk och svag. S\u00e5 kom hon p\u00e5 benen och f\u00f6ljde med i sk\u00f6rden. Hennes stycke gr\u00e4nsade till Kulmans. Orynsha hade med sig en ett\u00e5rig pojke som ingen kunnat ta hand om. F\u00f6r att skydda honom fr\u00e5n solen byggde hon en liten hydda av kurajgr\u00e4s. Men pojken ville inte sitta i den, och d\u00e5 och d\u00e5 kr\u00f6p han ut och gr\u00e4t och letade efter sin mamma. Snart blev vi s\u00e5 vana vid hans gr\u00e5t att det var som om vi inte h\u00f6rde honom alls, och Orynsha sj\u00e4lv brydde sig inte s\u00e4rskilt om honom, hon fortsatte med sitt arbete och tittade inte ens \u00e5t barnet. Men s\u00e5 snart han blev tyst kom hon st\u00f6rtande till pojken, driven av modersinstinkten att barnets tystnad inte b\u00e5dade gott. Det visade sig ocks\u00e5 att pojken hade hittat skalbaggar, maskar och andra kryp och stoppat i munnen. Han hade f\u00f6r vana att stoppa allting i munnen: v\u00e4xter, pinnar, stenar och till slut hade Orynsha inget annat val \u00e4n att knyta igen barnets mun med gasbinda. Annars blev det om\u00f6jligt att arbeta i fred. Vi kikade p\u00e5 barnet, som f\u00f6rg\u00e4ves f\u00f6rs\u00f6kte trycka in n\u00e5gonting ol\u00e4mpligt i munnen genom gasbindan, och skrattade tyst. Han var v\u00e4ldigt rolig n\u00e4r han h\u00f6ll p\u00e5. Kulman arbetade b\u00e4st av alla, och alla s\u00e5g det. Fr\u00e5n morgonen \u00e4nda till den bl\u00e5 skymningen r\u00e4tade han inte p\u00e5 ryggen. Zergul gjorde sitt yttersta f\u00f6r att h\u00e5lla j\u00e4mna steg med sin bror, men hon var tre \u00e5r yngre och betydligt klenare \u00e4n sin bror. Kulman sl\u00e4ppte aldrig systern ur sikte f\u00f6r ett \u00f6gonblick, och n\u00e4r han hade gjort klart allt som hon inte hunnit med, gl\u00f6mde han aldrig bort att ber\u00f6mma henne: \u2013 Duktigt gjort, Zergul, j\u00e4ttefint \u2026 Hur skulle jag klara mig utan dig? I b\u00f6rjan av v\u00e5rterminen tog han med sig flickan till skolan, f\u00f6rsta klass, men p\u00e5 rasten stormade hon storgr\u00e5tande in i v\u00e5rt klassrum och ville inte g\u00e5 d\u00e4rifr\u00e5n. \u2013 Jaha, sade magister Sejdu, d\u00e5 f\u00e5r hon sitta bredvid dig, Kul- man, s\u00e5 hon v\u00e4njer sig, och sedan g\u00e5 tillbaka till de sm\u00e5. S\u00e5 v\u00e4nde han sig till flickan. \u2013 Men du kommer inte att st\u00f6ra lektionen, v\u00e4l? \u2013 Nej, viskade hon. Jag kan ocks\u00e5 skriva bokst\u00e4ver. Kulman gav sin syster en anteckningsbok och penna, och hon satt verkligen tyst som en liten mus och skrev flitigt bokst\u00e4ver, ord och till och med siffror och hj\u00e4lpte till med sin rosa tunga som stack ut emellan\u00e5t. Och tv\u00e5 m\u00e5nader senare, n\u00e4r de hade lyckats \u00f6vertala henne att \u00e5terv\u00e4nda till f\u00f6rsta klass, visade det sig att Zergul inte hade n\u00e5gonting d\u00e4r att g\u00f6ra, och inte ens i andra klass \u2013 s\u00e5 mycket hade hon hunnit l\u00e4ra sig p\u00e5 den h\u00e4r korta tiden. Och under f\u00f6ruts\u00e4ttning att Kulman skulle hj\u00e4lpa sin lillasyster tog magister Sejdu i slutet av \u00e5ret och flyttade henne tillbaka till sin klass, den h\u00e4r g\u00e5ngen f\u00f6r gott. Snart visade det sig att hon inte bara klarade sig utan hj\u00e4lp, utan att hon till och med alldeles sj\u00e4lv, n\u00e4r dockorna var gl\u00f6mda, kunde klara av tredje klassens program. L\u00e4rarna kunde inte d\u00f6lja sin f\u00f6rv\u00e5ning och beundran f\u00f6r denna beg\u00e5vade nio\u00e5ring i trasig kl\u00e4nning och snedtrampade skor som hennes bror hade vuxit ur. S\u00e5 tillsammans med Kulman flyttades Zergul upp i fj\u00e4rde klass. <\/p>\n
* * *<\/p>\n
N\u00e4r jag s\u00f6kte med blicken efter Kulman p\u00e5 \u00e5kern, m\u00e4rkte jag att han knappt talade med sin styvmor, och n\u00e4r hon bad honom utr\u00e4tta n\u00e5gonting \u00e5t henne gjorde han det under tystnad och f\u00f6rs\u00f6kte samtidigt se till att Zergul alltid h\u00f6ll sig i n\u00e4rheten av honom och inte f\u00f6rsvann iv\u00e4g n\u00e5gonstans. Flickan undvek sj\u00e4lv sin styvmor, kanske f\u00f6r att Panzajs ansikte var slutet, missn\u00f6jt. Dessutom mindes Zergul s\u00e4kert den gl\u00f6dheta eldgaffeln i styvmoderns hand, och hon h\u00f6ll sig instinktivt p\u00e5 s\u00e4kert avst\u00e5nd fr\u00e5n henne f\u00f6r s\u00e4kerhets skull. Det k\u00e4ndes bittert att se denna familj. Fram\u00e5t kv\u00e4llen var alla, b\u00e5de vuxna och barn, mycket tr\u00f6tta, r\u00f6relserna blev l\u00e5ngsamma och oregelbundna. Och inte att undra p\u00e5! En hel dag under en sol s\u00e5 het att sk\u00f6ldpadds\u00e4ggen kl\u00e4cktes framf\u00f6r mina \u00f6gon. F\u00f6rst vid solnedg\u00e5ngen, n\u00e4r solen sakta gled ned i sitt osynliga bo, blev det l\u00e4ttare att andas. Men vid det laget var krafterna helt utt\u00f6mda och alla hade bara en tanke i huvudet \u2013 att l\u00e4gga sig och sova s\u00e5 snart som m\u00f6jligt. Under en av dessa sena eftermiddagstimmar observerade sk\u00f6rdefolket i str\u00e5lglansen fr\u00e5n den sjunkande solen en ensam ryttare som n\u00e4rmade sig fr\u00e5n byn. Ett moln av r\u00f6df\u00e4rgat damm steg upp fr\u00e5n h\u00e4stens hovar. Ryttaren kom n\u00e4rmare, sv\u00e4ngde med armarna och h\u00f6ll sig med sv\u00e5righet kvar i sadeln. Alla sl\u00e4ppte sina sk\u00e4ror och liar, och n\u00e4r ryttaren kommit till- r\u00e4ckligt n\u00e4ra f\u00f6r att det skulle vara m\u00f6jligt att h\u00f6ra honom ropade han f\u00f6r full hals: \u2013 Suyunshi! Goda nyheter! Suyunshi!.. Det var v\u00e5r unge herdepojke. \u2013 Ojbaj! Vad betyder det h\u00e4r? undrade kvinnorna oroligt. F\u00e5r vi h\u00f6ra? Fort, ber\u00e4tta, varf\u00f6r ropar du om goda nyheter? Vad har du f\u00f6r goda nyheter med dig? Herdepojken red s\u00e5 n\u00e4ra Orynsha och Gulzhamal att han n\u00e4stan slog omkull dem. \u2013 Baribaj \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g hem! H\u00f6r du det, Orynsha? Baribaj \u00e4r till- baka! Orynsha st\u00f6p i marken som hon gick och stod. Hon brast i h\u00f6gljudd gr\u00e5t och i hennes t\u00e5rar rymdes allt: f\u00f6rbittringen \u00f6ver \u00f6det som hade utsatt henne f\u00f6r dessa l\u00e5nga och grymma pr\u00f6vningar, tacksamheten mot samma \u00f6de f\u00f6r att \u00e4ntligen ha h\u00f6rsammat hennes b\u00f6ner och t\u00e5rar och bel\u00f6nat henne f\u00f6r alla hennes pl\u00e5gor, hennes f\u00f6rsakelser och \u00e4ngslan \u2026 M\u00e5nga andra gr\u00e4t med i rena gl\u00e4djen och bara Gulzhamal stod som f\u00f6rstenad. Kulman och jag tyckte oss vara de lyckligaste i hela s\u00e4llskapet, eftersom vi \u00e4lskade Gulzhamal, led med henne och hennes syster, som n\u00e4stan fr\u00e5n fyra\u00e5rs\u00e5ldern hade b\u00f6rjat hj\u00e4lpa sin mor i huset, och lillebror, vars mun var hopbunden med gasbinda f\u00f6r att han inte skulle stoppa i sig en massa skr\u00e4p, en ett\u00e5ring som tvingats l\u00e4ra sig att just n\u00e4r barnet gr\u00e5ter, begriper mamma ingenting. Vi var lyckliga, det finns inget annat ord f\u00f6r det! Orynsha hade lugnat sig och grep pojken, som hade lyckats g\u00f6ra sig fri fr\u00e5n bandaget och lyckligt mumsat i sig en lerkoka och var nedsmord till oigenk\u00e4nnlighet. \u2013 Herregud! Min lilla kamelunge, mitt lilla f\u00f6l! Herregud! gr\u00e4t hon och kysste det smutsiga ansiktet. V\u00e5r far lever! Min far \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g hem, f\u00f6rst\u00e5r du det? O Gud! S\u00e5 du ser ut! Far kommer att fr\u00e5ga: Vem \u00e4r den d\u00e4r lortgrisen? Var \u00e4r min egen batyr?! Vad ska vi s\u00e4ga till honom? Kom s\u00e5 springer vi hem fort, fort och tv\u00e4ttar oss i ansiktet och v\u00e4ntar p\u00e5 pappa. Gulzhamal, skynda dig! Spring hem och tv\u00e4tta dig i ansiktet och gnugga din lillebror vit. Spara inte p\u00e5 vattnet, ta s\u00e5 mycket du beh\u00f6ver \u2026 Hon var som besatt, f\u00f6rstod ingenting, kunde inte svara by- borna som lyck\u00f6nskade henne, f\u00f6rvirrad sprang hon hit och dit tills hon slutligen rusade hem\u00e5t med pojken i famnen. Baribaj m\u00f6ttes av en folkmassa som ingen sett maken till ens den dagen d\u00e5 v\u00e5r magister Sejdu kom hem fr\u00e5n sjukhuset. Orynshas utdragna sjukdom, tre hungriga barn, och framf\u00f6r allt det viktigaste som Baribaj skrivit i sitt sista brev \u2013 i morgon g\u00e5r vi ut i strid \u2013 och p\u00e5 hela sju m\u00e5nader efter det brevet hade det inte kommit n\u00e5gra nyheter \u00f6ver huvud taget \u2013 allt detta hade gjort byborna oroade och f\u00e5tt dem att \u00e4gna sig \u00e5t de dystraste gissningar. Nu kunde man urskilja konturerna av k\u00e4rran l\u00e5ngt borta, genom en sv\u00e4vande sl\u00f6ja av damm. Den b\u00f6rjade f\u00f6rsvinna ned i s\u00e4nkan och alla rusade iv\u00e4g dit\u00e5t, och vi grabbar var f\u00f6rst\u00e5s de f\u00f6rsta. Gulzhamal f\u00f6ljde ocks\u00e5 efter med den ovanligt rentv\u00e4ttade Gulbahram vid handen. Vanligtvis gick det till s\u00e5 h\u00e4r: mannen som \u00e5terv\u00e4nde fr\u00e5n kriget befann sig redan d\u00e4r, i s\u00e4nkan, och hoppade ur vagnen och fortsatte till fots, eller sprang byborna till m\u00f6tes om han kunde. Men den h\u00e4r g\u00e5ngen blev det av n\u00e5gon anledning inte s\u00e5. Och vi blev tveksamma och saktade p\u00e5 stegen. Var det kanske n\u00e5gon fr\u00e4mmande som kom? Och en av kvinnorna fr\u00e5gade till och med h\u00f6gt utan att v\u00e4nda sig till n\u00e5gon s\u00e4rskild: \u2013 \u00c4r det v\u00e5r k\u00e4rra det d\u00e4r? Kusken h\u00f6rde kvinnans r\u00f6st och bromsade in, f\u00f6r v\u00e4gen gick inte l\u00e4ngre: \u2013 Det \u00e4r eran, ropade han. \u2013 Men var \u00e4r i s\u00e5 fall Baribaj?.. \u2013 H\u00f6rdu! skrek n\u00e5gon. Du har inte m\u00f6tt en vagn med Baribaj? \u2013 Jo, h\u00e4r \u00e4r han, eran Baribaj \u2026 Han ligger h\u00e4r, svarade den en\u00f6gde kusken i sliten kappa, och r\u00f6sten var mycket l\u00e5g och n\u00e4s- tan urs\u00e4ktande. Orynsha tr\u00e4ngde sig genom folkm\u00e4ngden och rusade fram till den l\u00e5nga kistlika l\u00e5dan som vanligen brukade vara lastad med g\u00f6dselbriketter, br\u00e4nsle och is \u2026 Hon b\u00f6jde sig ned \u00f6ver den och skrek och skrek som en vansinnig, snyftade och b\u00f6rjade slita sitt h\u00e5r. Och n\u00e4r hon f\u00f6r en sekund tystnade h\u00f6rdes en hes, d\u00e4mpad, fr\u00e4mmande r\u00f6st fr\u00e5n en osynlig Baribaj: \u2013 Jag lever, Orynsha, gr\u00e5t inte \u2026 Du kan beh\u00f6va mig igen \u2026 Han \u00e5terv\u00e4nde hem till byn utan sina ben och med bara en arm, som dessutom var amputerad vid armb\u00e5gen. Orynsha hj\u00e4lpte honom att resa sig en aning i den djupa l\u00e5dan, och f\u00f6rst d\u00e5 s\u00e5g vi hans huvud och axlar. Stora t\u00e5rar rullade utf\u00f6r hans gr\u00e5, orakade kinder. \u2013 Pappa! Pappa! \u00c5h, nej! gr\u00e4t b\u00e5da hans flickor n\u00e4r de tr\u00e4ngde sig fram till k\u00e4rran och b\u00f6rjade krama, kyssa och h\u00e5lla i honom. Ett ynkligt, sm\u00e4rtfyllt leende drog \u00f6ver faderns ansikte, som om han med detta \u00e5tersken av ett leende ville s\u00e4ga till sina barn: Nu \u00e4r ni glada, men det \u00e4r inte er pappa som har kommit tillbaka till er, det \u00e4r bara de ynkliga resterna av honom. Men \u00e4nd\u00e5 blev det en hejdundrande fest! Nu beh\u00f6vde byn inte l\u00e4ngre spara och sn\u00e5la som man hade gjort under vintern, och folket hade mat att stoppa i magen. I tv\u00e5 kittlar, stora som hinkar, kokades gr\u00f6t \u2013 \u00e4t s\u00e5 mycket ni orkar. Sedan sj\u00f6ngs det s\u00e5nger \u00e4nda tills solen gick upp. Sj\u00f6ng gjorde ocks\u00e5 den olycksdrabbade Baribaj. Fast ingen kunde st\u00e4mma in i s\u00e5ngen, f\u00f6r den hade han sj\u00e4lv komponerat n\u00e4r han l\u00e5g i flera m\u00e5nader p\u00e5 lasarettet, och det var en klagan \u00f6ver det obarmh\u00e4rtiga \u00f6det, en f\u00f6rbannelse \u00f6ver kriget, det fanns till och med verser om att det skulle varit b\u00e4ttre f\u00f6r honom att f\u00e5 d\u00f6 p\u00e5 den plats d\u00e4r fiendens granat slet s\u00f6nder honom. Alla gr\u00e4t medan de lyssnade till s\u00e5ngen och f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6rg\u00e4ves att hitta ord som kunde tr\u00f6sta den stackars krymplingen. Men var fanns de nu, dessa ord? Och jag sneglade i smyg p\u00e5 Baribaj \u2013 att titta \u00f6ppet p\u00e5 honom skulle ha k\u00e4nts obehagligt \u2013 och jag t\u00e4nkte: Ja, nog skulle jag ha tagit emot en s\u00e5dan far. Jag skulle ha matat honom sj\u00e4lv med sked, precis som den olyckliga, men \u00e4nd\u00e5 lyck- liga Orynsha matade honom med gr\u00f6t just d\u00e5. <\/p>\n
* * *<\/p>\n
S\u00e5 blev det \u00e5ter h\u00f6st. Det var dags att b\u00f6rja skolan, men fram till den tjugonde september arbetade alla eleverna i jordbruket och hj\u00e4lpte till i sk\u00f6rden. I fj\u00e4rde klass r\u00e5kade det bli s\u00e5 att jag hamnade i samma b\u00e4nk som Gulzhamal. Hon var nu helt f\u00f6r\u00e4ndrad, mera pratsam, gla- dare, avvisade mig inte, ber\u00e4ttade mycket om sin far, som hon \u00e4lskade, mer \u00e4n n\u00e5gonsin tidigare, verkade det. En g\u00e5ng tog jag mod till mig och p\u00e5minde henne: \u2013 Varf\u00f6r kallade du mig ligist den g\u00e5ngen? Hon log och visade sina j\u00e4mna vita t\u00e4nder. \u2013 Vad \u00e4r det f\u00f6r s\u00e4rskilt med det? \u2013 Du kan v\u00e4l tala om f\u00f6r mig, trodde du verkligen att jag var en ligist? \u2013 St\u00f6r mig inte, sade hon och lutade sig \u00f6ver sitt skrivh\u00e4fte. Det var ditt eget fel. \u2013 Jag gjorde inget fel d\u00e5 \u2026 \u2013 Tyst i klassen, sade magister Sejdu och s\u00e5g p\u00e5 Kulman. Kulman satt med sin lillasyster Zergul, men inte f\u00f6r att hon beh\u00f6vde hj\u00e4lp. Systern var s\u00e5 duktig i skolan att hon hade blivit Sejdus favoritelev. \u2013 Hon s\u00e4ger att jag har gjort fel, klagade Kulman, men hon visar mig inte var. Alla skrattade. Det var typiskt Zergul! \u2013 Ta det lugnt, du hittar det nog sen, log l\u00e4raren \u2026 I samma \u00f6gonblick gl\u00e4ntade n\u00e5gon p\u00e5 d\u00f6rren och vinkade till l\u00e4raren med ett finger. Han gick ut, men kom strax tillbaka, blek och uppr\u00f6rd. \u2013 Alla g\u00e5r hem, sade han med halvkv\u00e4vd r\u00f6st. Vi forts\u00e4tter i morgon \u2026 Vi satt or\u00f6rliga, en skr\u00e4mmande tystnad spred sig i klassen. \u2013 H\u00f6rde ni inte vad jag sa? Samla ihop era b\u00f6cker och g\u00e5 hem, sade l\u00e4raren str\u00e4ngt. Vi reste oss och sprang ut. Jag beh\u00f6vde inte v\u00e4nta till n\u00e4sta dag \u2013 mamma ber\u00e4ttade f\u00f6r mig och Kulman vad som hade h\u00e4nt: alla som hade fyllt sjutton var inkallade till krigstj\u00e4nst. Och i v\u00e5r klass fanns n\u00e5gra av dem. En stor folkmassa hade samlats utanf\u00f6r skolan. M\u00f6drar, systrar och br\u00f6der stod och gr\u00e4t, medan de nya rekryterna stod i en grupp f\u00f6r sig, deras ansikten verkade inte ledsna alls, snarare tv\u00e4rtom. De log, pratade, tittade p\u00e5 varandra, och det s\u00e5g ut som om alla utom just de undrade vart de skulle och varf\u00f6r de skulle dit och vad som v\u00e4ntade p\u00e5 dem d\u00e4r, ute i kriget. Vid sjutton \u00e5rs \u00e5lder hade de kanske \u00e4nnu inte haft tid att ta farv\u00e4l av sin barndom?.. Jag s\u00e5g p\u00e5 Maden \u2013 den l\u00e4ngste och vildaste av dessa sjutton- \u00e5ringar \u2013 och drog mig till minnes en h\u00e4ndelse. Alla i klassen hade f\u00e5tt order om att hj\u00e4lpa till med att skaf- fa br\u00e4nsle till skolan f\u00f6r hela vinterns behov, och var och en av oss skulle leverera tv\u00e5 s\u00e4ckar med g\u00f6dselbriketter. Jag sp\u00e4nde v\u00e5r gr\u00e5a \u00e5sna f\u00f6r vagnen, och tillsammans med Kulman lastade vi fyra s\u00e4ckar fulla och for iv\u00e4g. Men p\u00e5 sp\u00e5ngen som var lagd \u00f6ver diket v\u00e4lte v\u00e5r rankiga vagn, och glada \u00f6ver den ov\u00e4ntade friheten yrde briketterna i luften och fl\u00f6t bort p\u00e5 vattnet. M\u00e4ngder av dem! Lutade \u00f6ver \u00e5kanten f\u00f6rs\u00f6kte vi f\u00e5nga in dem, men v\u00e5ra armar n\u00e5dde dem inte, och diket var f\u00f6r djupt, vi v\u00e5gade inte hoppa i och sprang runt som yra h\u00f6ns utan att veta vad vi skulle g\u00f6ra. D\u00e5 fick vi syn p\u00e5 Maden, som kom g\u00e5ende med en s\u00e4ck p\u00e5 ryggen. \u2013 Hall\u00e5 d\u00e4r! skrek han. Varf\u00f6r springer ni runt d\u00e4rnere som en skock \u00e4nder? Och ropar efter mamma, tillade Maden l\u00e4tt nedl\u00e5tande \u00e5t oss sm\u00e5glin! Vi ber\u00e4ttade om v\u00e5ra problem. Utan ett ord b\u00f6rjade Maden hastigt kl\u00e4 av sig. Han kastade av sig tr\u00f6ja, byxor, skjorta och skor och hoppade naken i vattnet. Vi stod kvar p\u00e5 stranden och f\u00e5ngade bl\u00f6ta dyngbriketter, som han skickligt fiskade upp och kastade till oss. P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt p\u00e5minde han mig om en sagohj\u00e4lte som ensam stred mot j\u00e4ttarna \u2013 jag hade l\u00e4st om dem i tidningarna som ibland kom till byn \u2026 Vi beundrade hans smidiga kropp och starka muskler, \u00e4ven om vi s\u00e5g hur bl\u00e5 han var av kylan och h\u00f6rde hur t\u00e4nderna skallrade. \u2013 Hej och h\u00e5! Ta emot! skrek han och slungade iv\u00e4g en projektil. Ta emot! Och h\u00e4r kommer en! St\u00e5 inte och sov! Hoppla! Fyrtioen, fyrtiotv\u00e5 \u2026 Hoppla! H\u00e4r kommer den sista! \u2013 Herregud! ropade han triumferande, som om han just hade nedlagt den siste av sina fiender, och hoppade upp ur vattnet och dansade runt framf\u00f6r oss f\u00f6r att f\u00e5 upp v\u00e4rmen och inte beh\u00f6va bl\u00f6ta ned sina underkl\u00e4der. \u2013 Att ni inte sk\u00e4ms, era sm\u00e5glin! sk\u00e4llde han. Om inte jag hade varit h\u00e4r skulle ni kommit hem tomh\u00e4nta. Och d\u00e5 skulle era mammor ha randat rumporna p\u00e5 er. Han stod d\u00e4r spritt naken, men med en hj\u00e4ltes triumferande h\u00e5llning. Naturligtvis sk\u00e4mdes vi inf\u00f6r Maden f\u00f6r v\u00e5r hj\u00e4lpl\u00f6shet, men det viktigaste var att n\u00e4stan alla briketterna var r\u00e4ddade och f\u00f6r detta var vi \u00f6verfyllda av tacksamhet och v\u00e4lvilja mot honom. Och nu stod han d\u00e4r mitt i gruppen av rekryter, en pojke och samtidigt en \u00e4kta djigit, och i morgon en krigsman. Och f\u00f6r oss tv\u00e5 var han den st\u00e5tligaste av dem alla, den mest v\u00e4rdiga och tappra. En bl\u00e5\u00f6gd \u00e4ldre man i uniform kom ut ur skolan. \u2013 Hur \u00e4r det, krigare? ropade han till arton\u00e5ringarna. \u00c4r ni redo att ge ert liv f\u00f6r fosterlandet? \u2013 Vi \u00e4r redo! vr\u00e5lade rekryterna som om de hade \u00f6vat p\u00e5 svaret. \u2013 O Allah! utropade Madens mor. Hon hade redan f\u00e5tt ta emot ett begravningsbevis f\u00f6r sin man och sin \u00e4ldste son. O Allah! Hon b\u00f6rjade springa efter sin yngste, men blev strax hejdad. Avresan var planerad till tidigt n\u00e4sta morgon. V\u00e5ra pojkar skulle f\u00e5 s\u00e4llskap av ytterligare trettio rekryter fr\u00e5n den n\u00e4rliggande kolchosen. Vi tillbringade hela natten tillsammans med de vuxna i Madens hus, som var packat av folk fr\u00e5n grannskapet. Vi f\u00f6rs\u00f6kte sitta s\u00e5 n\u00e4ra Maden som vi kunde, f\u00f6r om n\u00e5gra timmar skulle han vara borta, och vem kunde veta om detta inte var sista g\u00e5ngen vi s\u00e5g honom? Eller skulle han kanske komma tillbaka utan arm, som v\u00e5r l\u00e4rare, eller rentav helt lemmal\u00f6s, som Baribaj?.. Eller skulle han bli od\u00f6dlig i sin sista strid, och i hans st\u00e4lle skulle det komma ett svart papper hem? Och det kunde h\u00e4nda, det var t\u00e4nkbart att han skulle bli en hj\u00e4lte och hans namn en legend?! Oavsett vad som h\u00e4nde var en sak klar: han skulle inte l\u00e4ngre finnas bland oss i skolan, och han skulle aldrig mera sl\u00e4pa dynga p\u00e5 ryggen f\u00f6r att h\u00e5lla skolsalarna varma, och vi skulle aldrig mera skida med honom i de sn\u00f6iga bergen eller simma i floden \u2026 F\u00f6r oss sm\u00e5grabbar skulle han vara borta. Jag mumlade n\u00e5got s\u00e5dant utan att t\u00e4nka mig f\u00f6r. Maden skrat- tade. \u2013 \u00c4sch! Vad du pratar! sade han. N\u00e4r jag kommer hem har du nog hunnit g\u00e5 ut tian! \u2013 Hur d\u00e5? Ska du kriga i sex \u00e5r? \u2013 \u00c5h, det t\u00e4nkte jag inte p\u00e5! Du har ju sex \u00e5r kvar! Nej, jag kommer s\u00e4kert tillbaka tidigare, kanske om ett och ett halvt \u00e5r, knappast mera, f\u00f6r kriget kan inte h\u00e5lla p\u00e5 i evighet. Var inte r\u00e4dda! tillade han. Varf\u00f6r skulle jag vara r\u00e4dd? Jag \u00e4r inte r\u00e4dd f\u00f6r n\u00e5gonting. Jag tycker synd om min mamma, det \u00e4r sant, men det \u00e4r ocks\u00e5 allt \u2026 Nej, Jag \u00e4r inte r\u00e4dd! fortsatte han som f\u00f6r att \u00f6vertala de \u00f6vriga, men f\u00f6rst och fr\u00e4mst sig sj\u00e4lv. Varf\u00f6r skulle jag vara r\u00e4dd f\u00f6r Fritzen? \u00c4r vi kanske s\u00e4mre \u00e4n de? Det var sent p\u00e5 kv\u00e4llen n\u00e4r vi for hem, Kulman och jag. Fr\u00e5n Maden till oss var det en och en halv kilometer, eller kanske lite mindre. Vi hade en kall vind i ryggen och sl\u00e4pade oss hem p\u00e5 tr\u00f6tta ben och gick tysta: det fanns inget att prata om, men vi t\u00e4nkte samma tankar. Vinden avtog emellan\u00e5t, men blev strax \u00e5ter h\u00e5rd och vinande, och det verkade som om det ibland f\u00f6rvirrade v\u00e5ra upprivna och oroliga tankar, ibland tv\u00e4rtom nystade upp dem och gjorde dem enkla och tydliga. Kanske till och med nu, medan Kulman och jag k\u00e4mpade oss genom det tjutande m\u00f6rkret mot v\u00e5ra hem, l\u00e5g v\u00e5ra f\u00e4der n\u00e5gonstans p\u00e5 slagf\u00e4ltet, bl\u00f6dde och stirrade upp mot den bleknande himlen f\u00f6re gryningen, p\u00e5 den gradvis bleknande, slocknande stj\u00e4rnan \u00f6ver deras huvuden \u2013 det sista ljuset i deras liv. Och \u00e4nd\u00e5 t\u00e4nkte de p\u00e5 oss, p\u00e5 sina s\u00f6ner. N\u00e4r de f\u00f6rsvarade sitt fosterland f\u00f6rsvarade de samtidigt sin heliga familj, som var ett stoftkorn i den stora v\u00e4rlden och ok\u00e4nd f\u00f6r alla andra \u00e4n just dem. Och ingen f\u00f6rutom de brydde sig om ifall hemmet fortfarande existerade, om en \u00e4lskad hustru \u00e4nnu levde, eller s\u00f6nerna \u2013 hoppet och gl\u00e4djen i deras liv, det liv de hade g\u00e5tt ut f\u00f6r att skydda och uts\u00e4tta f\u00f6r fiendens eld. Och d\u00e4r l\u00e5g de kanske blodiga och hj\u00e4lpl\u00f6sa, var och en under sin egen bleknande stj\u00e4rna. Hur oskyddad och maktl\u00f6s hade naturen inte skapat m\u00e4nniskan! I sin grymhet ber\u00f6var den fadern det sista, det allra sista ordet fr\u00e5n sonen \u2013 Far! Den kan inte f\u00f6rm\u00e5s att l\u00e5ta s\u00f6nerna k\u00e4nna att just i detta \u00f6gonblick d\u00f6r deras f\u00e4der n\u00e5gonstans i fr\u00e4mmande land. En man ger sitt liv f\u00f6r att f\u00f6rsvara sitt land och sin familj, medan hans son skrattar av gl\u00e4dje \u00f6ver att lyckas r\u00e4dda n\u00e5gra bl\u00f6ta briketter ur ett dike! Och om natten sover barnen gott och poj- karna blir omskurna och det st\u00e4lls till fest f\u00f6r dem \u2013 och s\u00e5 dras de vid n\u00e4san av den mest ber\u00e4knande bedragaren av alla: \u00f6det! S\u00e5 grymma \u00e4r livets lagar! Grymma och f\u00f6rr\u00e4diska \u2026 Utan att m\u00e4rka det hade vi kommit fram till Kulmans hus. Och \u00e5terigen s\u00e5g jag en ok\u00e4nd vagn k\u00f6ra ut genom grinden. Jag s\u00e5g p\u00e5 Kulman, men han v\u00e4nde sig bort utan ett ord. <\/p>\n
* * *<\/p>\n
Men s\u00e5 \u00e5terv\u00e4nde den r\u00e5kalla vintern. Ih\u00e5llande sn\u00f6stormar tog vid \u2026 Byn skickade n\u00e4stan hela sin sk\u00f6rd till fronten, det blev inte mycket kvar till familjerna i husen, knappt s\u00e5 det r\u00e4ckte f\u00f6r att \u00f6verleva. Och \u00e5ter b\u00f6rjade kampen mot kylan och hungern, men nu tycktes hela byns existens utmana \u00f6det: \u201dHur du \u00e4n h\u00e5nar oss har vi inget att f\u00f6rlora, och d\u00e4rf\u00f6r r\u00e4ds vi dig inte \u2026\u201d Dulat Isabekov Br\u00f6det som s\u00e4ndes till fronten, det br\u00f6d som fuktats av kvinnornas, \u00e5ldringarnas och barnens svett, \u00e5terv\u00e4nde med ytterligare tv\u00e5 begravningsbevis och flera svarta brev. Det kom ocks\u00e5 ett brev fr\u00e5n min far. Den h\u00e4r g\u00e5ngen lyssnade inte mor p\u00e5 n\u00e5gon \u2013 hon tog v\u00e5r R\u00f6dkulla till kolchosen, som just hade en transport av k\u00f6tt till fronten, och kom tillbaka med tv\u00e5 getter och tv\u00e5 f\u00e5r. Det ena slak- tades omg\u00e5ende, och det st\u00e4lldes till fest i huset. R\u00f6dkulla och hennes v\u00e4nner for med s\u00e4rskild transport f\u00f6ljande dag och l\u00e4mna- de kvar sin uppstoppade kalv som minne. En av de stormiga vinterdagarna svepte en isande nyhet ge- nom byn \u2013 Baribaj var f\u00f6rsvunnen. I kv\u00e4llningen hade han k\u00f6rt ut i sin vagn. Orynsha hade lyckats f\u00e4sta ett slags protes av l\u00e4der och bomull vid stumpen av hans enda arm, och med hj\u00e4lp av denna protes kunde han skjuta ifr\u00e5n mot marken och p\u00e5 det viset kunde Baribaj ibland ta sig till byn f\u00f6r att bes\u00f6ka sina v\u00e4nner. Naturligtvis bara i torrt och varmt v\u00e4der. Men nu var det sn\u00f6storm! F\u00f6rst trodde Orynsha att Baribaj hade tagit mod till sig och best\u00e4mt sig f\u00f6r att prova p\u00e5 att ge sig ut en vinterdag. Men det blev sent p\u00e5 kv\u00e4llen och han hade fortfarande inte kommit hem. N\u00e4r hon hade lagt barnen sprang Orynsha till byn. Vinden slog n\u00e4stan omkull henne. Hon gick \u00e4nda till de mest avl\u00e4gsna husen, v\u00e4ckte upp folket, men ingen hade sett Baribaj n\u00e5gonstans. Vart kunde han ha tagit v\u00e4gen i sin lilla vagn, och i denna storm och i m\u00f6rkret?.. Byborna steg upp ur sina s\u00e4ngar och kl\u00e4dde p\u00e5 sig, sprang \u00e5t alla h\u00e5ll, ropade och skrek, letade i varenda vr\u00e5, s\u00f6kte i alla diken, men ingenstans hittade man n\u00e5gra sp\u00e5r efter Baribajs hjul. F\u00f6rst p\u00e5 morgonen, n\u00e4r sn\u00f6n och vinden avtagit, uppenbarades den hemska sanningen: Baribajs kropp \u00e5terfanns i ett djupt dike bakom hans eget hus. Under kriget hade m\u00e4nniskor p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt blivit vana att ta ordet d\u00f6d i sin mun, ty m\u00e5nga hade sett den och h\u00f6rt talas om den. Men den olycklige Baribajs d\u00f6d kom som en s\u00e5dan chock f\u00f6r alla, att ocks\u00e5 de djupt religi\u00f6sa var beredda att f\u00f6rbanna skaparen sj\u00e4lv. Du blinde Allah, h\u00e5rdhj\u00e4rtade Allah, on\u00e5dige Allah, sade folk, utan r\u00e4dsla f\u00f6r vederg\u00e4llning. Alla s\u00e5g p\u00e5 Orynsha och kunde inte d\u00f6lja sin f\u00f6rv\u00e5ning: hon gr\u00e4t inte! N\u00e4r m\u00e4nnen bar in hennes olycklige make i huset och lade honom p\u00e5 mattan och b\u00f6rjade skrapa bort sn\u00f6n och isen fr\u00e5n \u00f6gonen och kinderna med sina naglar \u2013 uppenbarligen hade han gr\u00e5tit strax innan han best\u00e4mde sig f\u00f6r att d\u00f6 \u2013 d\u00e5 l\u00e4mnade hon rummet, men \u00e5terv\u00e4nde omedelbart. Hon stod och s\u00e5g p\u00e5 Baribaj l\u00e4nge under tystnad, med torra \u00f6gon och inte bara med vrede, utan med ett slags raseri, mellan sammanbitna t\u00e4nder: den stackaren! Och s\u00e5 f\u00f6rsvann hon ut. Grannar kom in och f\u00f6rde ov\u00e4sen, och d\u00e5 h\u00e4rdade Orynsha inte ut l\u00e4ngre och brast i gr\u00e5t. Men hon gr\u00e4t inte l\u00e4nge, torkade \u00f6gonen med n\u00e4sdukssnibben och v\u00e4nde sig till kvinnorna: \u2013 Nej. Gr\u00e5t inte \u2026 Det g\u00f6r ingen nytta. Om t\u00e5rar kunde hj\u00e4lpa, om Allah skulle lyssna till dem, d\u00e5 skulle han vara mer barmh\u00e4rtig. Men han \u00e4r blind! Han \u00e4r d\u00f6v! Han \u00e4r f\u00f6rh\u00e4rdad! Hur m\u00e5nga b\u00f6ner vi \u00e4n s\u00e4nder till honom, hur ofta vi \u00e4n tigger om barmh\u00e4rtighet \u00e4r detta svaret vi f\u00e5r. Nej, han tvingar mig inte att be eller gr\u00e5ta l\u00e4ngre. \u00c4ven om han straffade mig med yxa f\u00f6r mina ord, kommer jag att upprepa dem. Hon v\u00e4nde ansiktet mot taket och ropade med kv\u00e4vd r\u00f6st: \u2013 Du kan inte skr\u00e4mma mig l\u00e4ngre! H\u00f6r du? Kvinnorna stelnade i skr\u00e4ck. Det blev fullkomligt tyst, som om alla f\u00f6rv\u00e4ntade sig att dj\u00e4vulen Jabrayil skulle komma flygande in i huset i n\u00e4sta sekund, riva hj\u00e4rtat ur den trotsiga kvinnans br\u00f6st och stiga upp till himlen igen. Men ingen v\u00e5gade avbryta Orynsha f\u00f6r att p\u00e5minna henne om det syndiga i hennes ord och om det oundvikliga straffet. Men hon hade \u00e4nnu inte sagt allt. \u2013 Gr\u00e5t inte. P\u00e5 nytt svepte blicken ur de uttorkade \u00f6gonen \u00f6ver de f\u00f6rsamlade kvinnorna: \u2013 Och sl\u00e4pp inga gr\u00e5terskor in i mitt hus. Jag vill det inte! Jag vill inte att Baribaj skall begr\u00e5tas, s\u00e5 att denne illvillige Gud ska h\u00f6ra gr\u00e5t och gl\u00e4djas \u00e5t att han inte anstr\u00e4ngt sig f\u00f6rg\u00e4ves. Varf\u00f6r dr\u00e4pte han inte min man i kriget? Varf\u00f6r misshandlade du honom och tvingade resterna av hans kropp att leva? Han pl\u00e5gades, pl\u00e5- gade oss, tvingade barnen att se sin faders stympade kropp \u2026 Du olycklige Baribaj! utropade Orynsha bittert och ropade \u00e5t barnen: \u2013 Vad sa jag? V\u00e5ga inte gr\u00e5ta! Gulzhamal! Gulbahram! H\u00f6r ni mig? Flickorna satt g\u00f6mda under en f\u00e5rskinnsp\u00e4ls invid kaminen. Moderns rop fick dem att tystna p\u00e5 ett \u00f6gonblick, men man kunde se att deras axlar skakade l\u00e4nge av gr\u00e5t. Och p\u00e5 s\u00e4ngen lekte Baribajs lille son glatt med kattungen, och d\u00e5 och d\u00e5 str\u00e4ckte han den fl\u00e4ckiga kattungen mot n\u00e5gon av de vuxna och sade: \u201dTa! ta! ta \u2026\u201d N\u00e4sta morgon f\u00f6rdes Baribaj insvept i vit svepning p\u00e5 sin sista resa. Alla stod med nedb\u00f6jt huvud sorgset tysta, n\u00e4r de pl\u00f6tsligt fick h\u00f6ra vallpojkens glada rop fr\u00e5n gatan: \u2013 Suyunshi! Bered er p\u00e5 en gl\u00e4dje! En sedan l\u00e4nge bortgl\u00f6md och \u00e5teruppst\u00e5nden soldat hade \u00e5terv\u00e4nt till byn. Hans begravningsbevis hade varit ett av de f\u00f6rsta som anl\u00e4nde. Den hemkomne var Nuralis \u00e4ldste farbror \u2013 hans fars tredje bror, som tillsammans med sina tv\u00e5 andra \u00f6verlevande br\u00f6der nu satt i Baribajs hus. H\u00e4r fanns \u00e4ven den \u00e5terv\u00e4ndandes hustru Aksana med sina barn. Kvinnan hade l\u00e4nge betraktats som \u00e4nka \u2026 Br\u00f6derna fl\u00f6g upp som yra h\u00f6ns och Aksana var n\u00e4ra att svim- ma av chocken. Hon var p\u00e5 v\u00e4g att glida i golvet fr\u00e5n b\u00e4nken d\u00e4r hon satt och m\u00e5ste st\u00f6djas och placeras i en av barnens s\u00e4ngar. \u2013 Be om vad du vill, viskade hon och f\u00e5ngade herdens blick, vad du vill, f\u00f6rutom mitt liv, f\u00f6r mina barn och min man beh\u00f6ver mig. O Allah, jag v\u00e4lsignar dig och tackar dig f\u00f6r att du l\u00e4t mig leva s\u00e5 att jag fick uppleva denna dag \u2026 Av r\u00f6relse l\u00e4mnade Nuralis sl\u00e4ktingar huset utan att ens ta avsked av den avlidne och hans familj. De verkade fly fr\u00e5n detta hus \u2013 en sorgens boning. Nej, detta var inte ett utslag av sj\u00e4lviskhet, och ingen skulle ha uppfattat det s\u00e5, ingen skulle tro att glada m\u00e4nniskor i sin gl\u00e4dje genast skulle gl\u00f6mma en annans olycka. Och \u00e4nd\u00e5 \u2026 Trots allt fanns det n\u00e5got som skar i folkets hj\u00e4rtan. Det var helt enkelt otroligt \u2013 alla fyra br\u00f6derna \u00e5terv\u00e4nde levande fr\u00e5n kriget! All denna gl\u00e4dje f\u00f6runnades en enda familj, samtidigt som den vanst\u00e4llda kroppen av den ende mannen och fadern till de b\u00e5da barnen skulle b\u00e4ras ut ur sorgehuset. Aldrig hade Baribaj p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt visat sig s\u00e4mre \u00e4n n\u00e5gon annan, och han hade k\u00e4mpat som en hj\u00e4lte. Men han f\u00f6rm\u00e5dde inte leva som en rotstock \u2013 han fann sin egen d\u00f6d. Och \u00e5terigen blev detta enda hus just s\u00e5dant som det varit f\u00f6re kriget: de fyra br\u00f6dernas hem, fj\u00e4rmat fr\u00e5n de \u00f6vriga i byn, en osynlig v\u00e4gg av fr\u00e4mlingskap reste sig p\u00e5 nytt. Ingen utom br\u00f6derna och Aksejnep gick ut f\u00f6r att m\u00f6ta den hemv\u00e4ndande brodern och krigaren. Ingen gr\u00e4t av gl\u00e4dje. Folket stod kvar vid Baribajs svepta kropp. Till och med barnen, som alltid sprang fr\u00e4mst av alla f\u00f6r att vara de f\u00f6rsta som fick se den hemv\u00e4ndande soldaten, och som skulle varit beredda att springa f\u00f6r denna sakens skull \u00e4nda till horisonten \u2013 \u00e4ven de hade dr\u00f6jt kvar i huset och p\u00e5 g\u00e5rden hos den avlidne. S\u00e5 fanns det kanske trots allt en omedveten k\u00e4nsla av avund i m\u00e4nniskors hj\u00e4rtan som de inte ville k\u00e4nnas vid? Vem vet? Av- unden \u00e4r inte enbart svart. Men om en familj skickar fyra s\u00f6ner ut i kriget och alla fyra \u00e5terv\u00e4nder till fadershuset, och en i annan d\u00f6r den ende mannen, hur kan man d\u00e5 undg\u00e5 en k\u00e4nsla av avund? Andras gl\u00e4dje mildrar inte den egna sorgen. Nej, det kan den inte. Den kan d\u00e4remot framh\u00e4va grymheten i det egna \u00f6det \u00e4n mera h\u00e4nsynsl\u00f6st. Tack och lov, tack och lov, att dessa fyra fortfarande levde, det skulle inte ha varit l\u00e4ttare f\u00f6r n\u00e5gon om en av dem hade d\u00f6tt. Allt detta \u00e4r sant. Men ingen ville g\u00e5 till det lyckliga huset, men varf\u00f6r \u2013 det kunde folket inte f\u00f6rklara f\u00f6r varandra eller ens f\u00f6r sig sj\u00e4lva. Allt kan inte f\u00f6rklaras! Men fram\u00e5t kv\u00e4llen mjuknade p\u00e5 n\u00e5got vis allas hj\u00e4rtan, den l\u00e4tta isen sm\u00e4lte och n\u00e5gra av byborna kom till minnesstunden f\u00f6r Baribaj och andra gick till festen f\u00f6r att hedra Nuralis farbrors hemkomst. Men dessa var blott ett f\u00e5tal, och familjen blev f\u00f6rt\u00f6rnad. Men knappast f\u00f6r att g\u00e4sterna var f\u00e5, utan f\u00f6r att de upptr\u00e4dde onaturligt, liksom besv\u00e4rat. \u00c4ven dagens hj\u00e4lte, som f\u00f6rst inte anat n\u00e5gonting, uppfattade genast st\u00e4mningen hos dem som kom och blev n\u00e4stan t\u00e5r\u00f6gd av besvikelse. Men snart gick detta \u00f6ver, och han lade ingen skuld p\u00e5 g\u00e4sterna. Folk fick tycka vad de ville, men hans hemkomst sammanf\u00f6ll med dagen f\u00f6r den olycklige Baribajs begravning! Tv\u00e5 veckor senare f\u00f6ll Nurali pl\u00f6tsligt i gr\u00e5t mitt under en lektion. Alla blev f\u00f6rv\u00e5nade: Vad hade han att gr\u00e5ta \u00f6ver? Att l\u00e4ngta efter? Eller att oroa sig f\u00f6r? Och om han gr\u00e5ter, borde vi andra kanske tjuta som vargar! \u2013 Hur \u00e4r det fatt, fr\u00e5gade magister Sejdu och gick fram till pojken. Nurali reste sig och torkade t\u00e5rarna mot skjort\u00e4rmen, sn\u00f6rvlade och sade snyftande: \u2013 Vi \u2026 v\u00e5ra \u2026 allts\u00e5, vi ska flytta \u2026 \u2013 Varf\u00f6r det? undrade l\u00e4raren. Vart d\u00e5? Varf\u00f6r? Nurali b\u00f6rjade gr\u00e5ta igen, den h\u00e4r g\u00e5ngen s\u00e5 t\u00e5rarna str\u00f6mmade, och genom t\u00e5rarna lyckades han f\u00e5 fram: \u2013 Jag vet inte. L\u00e5ngt bort \u2026 Jag vill inte! Jag vill inte flytta n\u00e5gon- stans! D\u00e5 tyckte alla vi grabbar synd om v\u00e5r klasskamrat, som var den mest tursamme och lyckligast lottade av oss alla. N\u00e5gra av de \u00e4ldre i byn f\u00f6rs\u00f6kte tala med Nuralis far. \u2013 Varf\u00f6r ska ni flytta h\u00e4rifr\u00e5n? Har vi s\u00e5rat er p\u00e5 n\u00e5got vis? undrade de. \u00c4r vi p\u00e5 n\u00e5got vis skyldiga till detta? Stanna i byn, vi kommer att dela b\u00e5de gl\u00e4dje och sorg tillsammans \u2026 Andra sade till Nuralis far: \u2013 Din grabb gr\u00e5ter. Skona din pojke. Ja, och det \u00e4r tjockt med sn\u00f6 p\u00e5 v\u00e4garna, och isigt. Ni kan inte ge er iv\u00e4g i det h\u00e4r v\u00e4dret! Men nej, \u00f6vertalning hj\u00e4lpte inte. N\u00e4r vagnarna var lastade och alla var redo f\u00f6r avf\u00e4rd, skrek Nurali och klamrade sig fast vid ett tr\u00e4d, och hans far fick anv\u00e4nda alla krafter f\u00f6r att slita honom d\u00e4rifr\u00e5n. Pojken placerades i den ena av vagnarna och h\u00f6lls i ett fast grepp. De b\u00e5da vagnarna gav sig iv\u00e4g och krympte och krympte alltmer inf\u00f6r v\u00e5ra \u00f6gon. Snart kunde vi inte l\u00e4ngre se m\u00f6ssan som Nurali vinkade \u00e5t oss med n\u00e4r han l\u00e4mnade byn. Gruppen av \u00e5tf\u00f6ljande b\u00f6rjade skingras. \u2013 Kom s\u00e5 g\u00e5r vi hem, Orynsha, sade mor och tog den f\u00f6rstenade kvinnan under armen: \u2013 Kom. Varf\u00f6r ska vi stanna h\u00e4r? Orynsha svarade inte. Hon stirrade tyst mot de vita f\u00e4lten som hade uppslukat de b\u00e5da vagnarna med deras last. \u2013 Orynsha, nu g\u00e5r vi hem. Vad st\u00e5r du h\u00e4r f\u00f6r? Har du blivit alldeles tokig? \u2013 Det \u00e4r inget fel med mig! sade Orynsha skarpt och v\u00e4nde l\u00e5ngsamt blicken fr\u00e5n sl\u00e4tten och s\u00e5g p\u00e5 mor: \u2013 Men varf\u00f6r ska vi tillbaka till en by som m\u00e4nniskorna flyr ifr\u00e5n? M\u00e4nniskor som inte kunde b\u00e4ra lyckans b\u00f6rda! Ha-ha-ha! Pl\u00f6tsligt brast hon ut i ett fruktansv\u00e4rt, skallande skratt. Ha, ha, ha! Herregud, jag st\u00e5r inte ut! Det \u00e4r s\u00e5 komiskt!.. Det var ett h\u00e5rt, onaturligt, hysteriskt skratt. Alla ryckte till och vek undan fr\u00e5n henne, bara min mamma stod kvar vid hennes sida, klappade henne p\u00e5 axeln och f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6rsiktigt lirka med henne: \u2013 Skratta inte, Orynsha \u2026 Hon stirrade upp i det skrattande ansiktet. Lugna dig \u2026 Vi g\u00e5r hem till mig och vilar oss och tar en kopp te och v\u00e4rmer oss med \u2026 \u2013 Nej! avbr\u00f6t Orynsha h\u00e4ftigt. Jag vill inte ha n\u00e5got varmt te! Jag vill br\u00e4nna mina l\u00e4ppar! Och hon brast \u00e5ter ut i skratt, kling- ande glatt utan sp\u00e5r av sorg. S\u00e5 kunde en riktigt lycklig kvinna ha skrattat, som v\u00e4ntat p\u00e5 sin \u00e4lskade man eller son. D\u00e5 f\u00f6rs\u00f6kte mamma bli str\u00e4ng i tonen. \u2013 Nu g\u00e5r vi h\u00e4rifr\u00e5n! Och sluta upp med det d\u00e4r! befallde hon. Vi har inget mer att g\u00f6ra h\u00e4r! F\u00f6r Guds skull, tillade hon, n\u00e5got f\u00f6rsiktigare, sn\u00e4lla v\u00e4n, f\u00f6r Allahs skull \u2026 \u2013 Allah? utbrast Orynsha f\u00f6rv\u00e5nat. Vem \u00e4r det? R\u00f6sten var \u00f6p- pet h\u00e5nfull: \u2013 Har du gl\u00f6mt att Allah dog f\u00f6r l\u00e4nge sen? Men gr\u00e5t inte \u00f6ver honom, g\u00f6r inte det, han f\u00f6rtj\u00e4nar det inte!.. Hon v\u00e4nde ryggen \u00e5t mor och gick sin v\u00e4g. Hennes steg var ostadiga, kappan var okn\u00e4ppt, h\u00e4nderna djupt nedtryckta i fickorna \u2026 N\u00e4r vi kom hem fick jag och Jerkinaj order om att st\u00e4da upp och plocka i ordning, medan mamma skyndade iv\u00e4g till Orynsha. \u2013 Jag tycker inte om det h\u00e4r, sade hon. Jag m\u00e5ste veta om vi v\u00e5gar l\u00e4mna barnen ensamma med henne. Hon kom tillbaka sent, jag sov redan, och p\u00e5 morgonen st\u00e4llde jag inga fr\u00e5gor, och jag hade br\u00e5ttom till skolan. Men Gulzhamal var inte i skolan den dagen. Och hon var inte d\u00e4r n\u00e4sta dag heller, men magister Sejdu fr\u00e5gade inte efter henne. Och vi visste redan allihop att det fanns ett nytt problem i deras hus: n\u00e5gonting var fel med Orynsha, det var farligt att l\u00e4mna henne, och det fanns ingen som kunde ta hand om de sm\u00e5 barnen utom Gulzhamal. Jag dr\u00f6mde: Alla m\u00e4nnen i v\u00e5r by har \u00e5terv\u00e4nt hem. Alla \u2026 ett- hundratrettiotv\u00e5 personerna har stigit av t\u00e5get vid den n\u00e4rmaste stationen. Bland dessa finns ocks\u00e5 s\u00e5dana som sedan l\u00e4nge har registrerats som stupade och begravda. Folket kan inte tro sina \u00f6gon. Men de \u00e4r ju d\u00f6da! Och v\u00e5r herdepojke skrattar h\u00f6gt och skriker: De lever! De lever allihop! Det var ett misstag! Alla lever! Och han hoppar upp p\u00e5 sin h\u00e4st och galopperar iv\u00e4g mot statio- nen. Hela byn springer efter. Men det \u00e4r f\u00f6r l\u00e5ngt, benen \u00e4r tunga och lyder inte, andan r\u00e4cker inte, och l\u00e4raren Sejdu ropar: Skynda er, skynda er annars \u00e5ker de tillbaka till fronten! Och vi springer med v\u00e5ra sista krafter, snubblar, ramlar av ren tr\u00f6tthet, kommer p\u00e5 benen igen och springer vidare, och vi f\u00f6rf\u00f6ljs av en irriterande r\u00f6st: Gr\u00e5t inte! Gr\u00e5t inte!.. En v\u00e4lbekant r\u00f6st. Bekanta ord. Ja, Det \u00e4r Orynsha! Hon springer tillsammans med Sejdu, sk\u00f6rten p\u00e5 hennes d\u00f6de mans vapenrock flaxar i vinden. Och hennes f\u00f6tter \u00e4r bara. Gr\u00e5t inte! Gr\u00e5t inte! \u2013 Nej, s\u00e4ger hon. Och mina f\u00f6tter blir inte kalla, t\u00e4nk inte p\u00e5 det, men jag har inga st\u00f6vlar, f\u00f6r de l\u00e4mnar inte ut st\u00f6vlar till benl\u00f6sa soldater: det finns ingenting att s\u00e4tta dem p\u00e5!.. Hennes hemska ord f\u00e5r oss att rysa, trots att vi alla svettas duktigt av spr\u00e5ngmarschen. Men stationen kommer inte n\u00e4rmare, vi kan inte ens se den. Och d\u00e5 v\u00e4nder sig magister Sejdu till den l\u00f6pande skaran och s\u00e4ger att det inte finns n\u00e5gon m\u00f6tesstation h\u00e4r \u00f6ver huvud taget, f\u00f6r i f\u00f6rrg\u00e5r flyttades den n\u00e4rmare byn, och vi m\u00e4rkte den helt enkelt inte, utan sprang bara f\u00f6rbi. Vi m\u00e5ste skynda oss tillbaka \u2026 Och som en sammanpackad hjord v\u00e4nder vi tillbaka, men av n\u00e5gon anledning hamnar Kulman och jag efter de \u00f6vriga, och strax kommer Baribaj i fatt oss p\u00e5 sin l\u00e5ga rullvagn. Han k\u00f6r s\u00e5 fort att n\u00e4r han skjuter ifr\u00e5n mot marken med kryckan som Orynsha har tillverkat \u00e5t honom s\u00e5 virvlar sn\u00f6n upp. Vi f\u00e5r inte plats allihop i vagnen, s\u00e4ger han, s\u00e5 kl\u00e4ttra upp p\u00e5 min rygg, s\u00e5 k\u00f6r vi f\u00f6rbi alli- hop och kommer dit f\u00f6rst \u2026 Men vi tycker synd om Baribaj \u2013 det skulle bli f\u00f6r tungt f\u00f6r honom! D\u00e5 s\u00e4ger han: Det var ju ocks\u00e5 otur att jag skulle g\u00e5 och d\u00f6 just nu, annars skulle jag ha kommit tillbaka till byn i dag tillsammans med alla de \u00f6vriga \u2026 Jag ville inte d\u00f6, men jag ville skona familjen \u2026 Och tyst b\u00f6rjar han gr\u00e5ta. N\u00e4r vi n\u00e4rmar oss stationen f\u00e5r vi se en flock kor komma emot oss. \u00c5tta stycken \u00e4r de. Just de som har skickats till fronten f\u00f6r en tid sedan. Vilken tur att de har kommit hem igen! Men d\u00e5 kommer v\u00e5r R\u00f6dkulla fram till mig och fr\u00e5gar: Var \u00e4r min kalv? Vad har ni gjort av den? Mamma dyker upp fr\u00e5n ingenstans och s\u00e4ger: Den dog ju f\u00f6r dig medan du var h\u00e4r. Kommer du inte ih\u00e5g det? Och mamma l\u00e5ter p\u00e5 r\u00f6sten som om hon bad kon om f\u00f6rl\u00e5telse. Han \u00e4r d\u00f6d, men huden \u00e4r fortfarande kvar, s\u00e4ger kon. Jag skulle ha f\u00e5tt liv i den igen om du inte hade kastat huden till hundarna. Stora, arga t\u00e5rar rullar ur R\u00f6dkullas \u00f6gon, och hon kastar sig mot oss och vi ryggar skr\u00e4ckslagna tillbaka. Varf\u00f6r kastade du huden \u00e5t hundarna? fr\u00e5gar R\u00f6dkulla hotfullt och kommer allt n\u00e4rmare. Vi b\u00f6rjar gr\u00e5ta, och Orynsha skriker befallande: Gr\u00e5t inte! Gr\u00e5t inte! men hen- nes r\u00f6st drunknar i magister Sejdus kommandon: Forts\u00e4tt fram\u00e5t! Skynda p\u00e5! Och jag s\u00e4ger till v\u00e5r R\u00f6dkulla: Var inte arg, vi har inte gett bort huden, den finns d\u00e4rhemma. N\u00e4r vi kommer tillbaka kan du f\u00e5 liv i din kalv. Jag kan g\u00f6ra det sj\u00e4lv, pappa hj\u00e4lper mig, han kommer tillbaka i dag. Och d\u00e5 kommer din kalv aldrig att d\u00f6, och pappa kommer att b\u00e4ra den om halsen, p\u00e5 ryggen \u2026 Men p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt tappar jag r\u00f6sten, och nu h\u00f6r jag bara Oryns- ha: Gr\u00e5t inte! och magistern: Skynda p\u00e5!.. Jag vill hinna ikapp de andra byborna, de \u00e4r redan l\u00e5ngt borta, och mina ben lyder inte, jag kan knappt r\u00f6ra dem, och varje steg verkar vara mitt sista. Men om jag inte kommer fram till stationen, s\u00e5 kommer pappa aldrig tillbaka! Mamma m\u00e5ste \u00e5tminstone hinna fram. Mamma! MA-A-AMMA! Jag skrek av skr\u00e4ck och vaknade av min egen r\u00f6st. Bleka och skr\u00e4mda stod mamma och Jerkinaj bredvid min s\u00e4ng. \u2013 Vad \u00e4r det med dig? \u2013 \u00c4r du sjuk? Jag svarade inte. Jag f\u00f6rs\u00f6kte r\u00e4kna ut om jag var glad att det bara var en dr\u00f6m, eller om jag var ledsen. Men jag hade sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5. F\u00f6rst m\u00e5ste jag minnas allt. Jag g\u00f6mde huvudet under t\u00e4cket, men kunde inte sova. Rummet var fortfarande m\u00f6rkt, endast ett svagt gryningsljus sipprade in genom f\u00f6nstret. \u2013 Mamma, sade jag tyst, var blev den av, den d\u00f6da kalvens hud? Den som l\u00e5g i uthuset. \u2013 Varf\u00f6r vill du veta det, min v\u00e4n? svarade mamma f\u00f6rsiktigt. V\u00e4nd dig om och f\u00f6rs\u00f6k sova. Oroa dig inte f\u00f6r det. \u2013 Jo, tala om f\u00f6r mig. \u00c4r f\u00e5gelskr\u00e4mman borta? \u2013 Jag vet inte var den \u00e4r, jag har inte sett den p\u00e5 l\u00e4nge. \u2013 Va? D\u00e5 har kanske hundarna rivit s\u00f6ner den? \u2013 Kanske det, svarade mamma. Kanske det. Varf\u00f6r beh\u00f6ver du veta allt detta? Sov nu i st\u00e4llet \u2026 \u2013 Jag dr\u00f6mde att v\u00e5ran R\u00f6dkulla kom tillbaka och gr\u00e4t och var arg och sa: \u201dVarf\u00f6r har ni kastat min kalvs hud \u00e5t hundarna? Jag skulle ha bl\u00e5st liv i honom\u201d, s\u00e5 sa hon \u2026 Mamma var tyst l\u00e4nge. Den gamla sorgen tycktes leva upp inom henne igen, hon viskade tyst: Den stackarn, den stackarn \u2026 S\u00e5 sade hon: \u2013 Vi t\u00e4nkte stoppa den med h\u00f6 och h\u00e4nga upp den i taket i ladan, ingen skulle komma \u00e5t den \u2026 Och s\u00e5 gl\u00f6mde vi \u2026 \u2013 Mamma \u2026, b\u00f6rjade jag igen. \u2013 Ja \u2026 \u2013 Och om tant Orynsha \u2026, om hon liksom inte blir frisk igen, vad h\u00e4nder d\u00e5 med hennes barn? \u2013 Du ska inte fundera p\u00e5 det! Hon blir nog frisk! \u2013 Och om hon inte blir det? Vad h\u00e4nder d\u00e5? Vad ska barnen g\u00f6ra? \u2013 Vi kommer nog p\u00e5 n\u00e5got s\u00e5 att de klarar sig. Alla kommer att hj\u00e4lpa till \u2026 Hon suckade tungt \u2026 Jag kunde inte somna om. \u00c4nda fram till morgonen s\u00e5g jag f\u00f6r mig sj\u00e4lv en r\u00f6d ko gr\u00e5ta bittert och l\u00e4ngta efter sin kalv. Och jag s\u00e5g sm\u00e5 barn som var alldeles f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6sa. \u2013 Mamma, vad \u00e4r det f\u00f6r vagn som brukar stanna till hos Kulmans? Vet du inte det? Och varf\u00f6r skriver aldrig deras far? \u2013 Jag vet inte. Hur skulle jag kunna veta det? \u2013 Jag dr\u00f6mde om Kulman ocks\u00e5. Han gr\u00e4t och sa att hans far inte skulle komma tillbaka, herdepojken hade bara ljugit. \u2013 N\u00e5, om han gr\u00e4t i dr\u00f6mmen s\u00e5 kommer han att skratta n\u00e4r du \u00e4r vaken, sade mamma och fortsatte: Stackars barn \u2026 Jag kan inte begripa hur deras styvmor kunde jaga Zergul med en gl\u00f6dhet eldgaffel! T\u00e4nk om hon hade f\u00e5tt tag i henne! Nej, nu f\u00e5r det vara nog, min pojke. Jag m\u00e5ste stiga upp snart, och jag har inte f\u00e5tt mycket s\u00f6mn \u00e4nnu. Nu f\u00e5r det vara f\u00e4rdigpratat! Och jag sade ingenting mera. <\/p>\n
* * *<\/p>\n
\u00c4nda fr\u00e5n tidiga v\u00e5ren b\u00f6rjade Orynsha vandra runt i byn, alltj\u00e4mt barfota, barhuvad och med det tjocka h\u00e5ret tovigt och matt, med strimmor av gr\u00e5tt. N\u00e4r hon st\u00f6tte p\u00e5 n\u00e5gon av byborna, stan- nade hon, s\u00e5g l\u00e4nge p\u00e5 den hon m\u00f6tte och sade alltid \u201dGr\u00e5t inte\u2026\u201d och gick l\u00e5ngsamt vidare. Ibland kl\u00e4ttrade hon upp p\u00e5 taket till sitt hus och sj\u00f6ng h\u00f6gt. Och d\u00e5 och d\u00e5 kn\u00f6t hon fast ett rep vid en l\u00e5ng st\u00f6r och b\u00f6rjade fiska d\u00e4rifr\u00e5n, uppifr\u00e5n taket. Samtidigt skrattade hon s\u00e5 att man blev alldeles f\u00f6rskr\u00e4ckt. Tidigare hade Orynsha ofta varit mycket sjuk: ena dagen p\u00e5 benen, s\u00e5 tv\u00e5 dagar i s\u00e4ngen. Nu gick hon barfota i sn\u00f6n och sm\u00e4ltvattnet, men det bekom henne inte p\u00e5 n\u00e5got vis \u2013 tv\u00e4rtom blev hon till och med friskare, lade p\u00e5 hullet, kinderna fick f\u00e4rg och blev rundare, fast\u00e4n de helt nyligen varit gulbleka och infallna. S\u00e5 samlades folket i byn till m\u00f6te och beslutade att Orynsha m\u00e5ste f\u00f6ras till sjukhuset i staden. Kollektivjordbruket st\u00e4llde upp med en vagn. Tidigt p\u00e5 morgonen k\u00f6rde magister Sejdu, Kulman och jag fram till deras hus. Vi hade br\u00e5ttom, f\u00f6r n\u00e4r som helst kunde hon ge sig ut att vandra Gud vet vart och d\u00e5 skulle vi f\u00f6rmodligen inte hitta henne. Men ingen kunde ha anat vad vi skulle hitta i huset! Orynsha var i f\u00e4rd med att med v\u00e5ld tvinga den fem\u00e5riga Gulbahram till br\u00f6stet och kr\u00e4vde att hon skulle suga. Flickan k\u00e4mpade emot och skrek och magistern lyckades med knapp n\u00f6d dra henne ur mammans h\u00e5rda nypor. \u2013 Hur \u00e4r det fatt, Orynsha? fr\u00e5gade Sejdu v\u00e4nligt. Du \u00e4r inget barn. Han ville antagligen s\u00e4ga \u201d\u00c4r du alldeles fr\u00e5n vettet?\u201d, men han tyckte synd om henne. Hon kn\u00e4ppte igen koftan och h\u00e4lsade sina bes\u00f6kare n\u00e4stan kokett: \u2013 Vad f\u00f6rskaffar mig den \u00e4ran, k\u00e4ra g\u00e4ster? \u2013 Vi hade t\u00e4nkt att ta en tur till stan, svarade magistern l\u00e4ttsamt. Och d\u00e5 t\u00e4nkte vi att Orynsha kunde f\u00f6lja med, hon beh\u00f6ver s\u00e4kert g\u00e5 p\u00e5 torget och k\u00f6pa kl\u00e4der till barnen. \u2013 Till stan? svarade Orynsha misst\u00e4nksamt och \u00e4ngsligt och gav magistern en genomtr\u00e4ngande blick. \u2013 Ja. Vi har vagnen h\u00e4r utanf\u00f6r. \u2013 Nej! sade Orynsha best\u00e4mt. Jag har inga \u00e4renden till stan. D\u00e4r finns bara en massa patrask. \u2013 Vad pratar du f\u00f6r strunt, patrask? skrattade magistern. Och du beh\u00f6ver inte vara \u00e4ngslig, du f\u00e5r tre starka karlar med dig. Han nickade \u00e5t Kulman och mig. Du kan ta Gulzjemal med dig. \u2013 Jag \u00e5ker ingenstans! skrek Orynsha, som om vi f\u00f6rs\u00f6kte tvinga henne med v\u00e5ld. Ingenstans! Hon fl\u00f6g upp och g\u00f6mde sig l\u00e4ngst bort i ett h\u00f6rn av rummet, som om hon ville r\u00e4dda sig un- dan en fara. \u2013 H\u00f6r nu p\u00e5, Orynsha, sade magister Sejdu lugnt och tog ett steg n\u00e4rmare, men kvinnan gav upp ett skrik som om hon hade blivit misshandlad. \u2013 F\u00f6rs\u00f6k inte! Kom inte hit! Jag vet nog vad ni \u00e4r f\u00f6r ena \u2026 Magistern blev tvungen att anv\u00e4nda v\u00e5ld. Han drog fram ett tjockt rep under kavajen och slog det snabbt runt Orynsha ett par varv och l\u00e5ste armar och ben. Lilla Gulbahram b\u00f6rjade gr\u00e5ta och skrika: \u2013 Dumma farbror! Sl\u00e4pp min mamma! Ni g\u00f6r henne illa! Hon ryckte och slet i magistern f\u00f6r att han skulle sl\u00e4ppa hen- nes mamma. Gulzjamal hade f\u00f6rst\u00e5tt alltsammans fr\u00e5n f\u00f6rsta b\u00f6rjan. Hon tog sin syster i famnen och sprang ut ur huset f\u00f6r att sj\u00e4lv slippa se och f\u00f6r att inte visa sin lillasyster hur de h\u00e4mtade hennes mamma. Med sin enda arm kunde Sejdu inte hantera Orynsha, som pl\u00f6tsligt blivit moltyst, men med v\u00e5r hj\u00e4lp bar vi tillsammans ut henne och placerade henne f\u00f6rsiktigt i vagnen, som vi hade t\u00e4ckt med halm. Vi beh\u00f6vde i stort sett inte g\u00f6ra n\u00e5gonting, s\u00e5 stark och smidig var hans enda arm. Inte f\u00f6r inte brukade folk s\u00e4ga att all kraft hade g\u00e5tt \u00f6ver fr\u00e5n den andra armen som blev amputerad p\u00e5 lasarettet. Vagnen startade med ett ryck. Vi undvek att se oss om, om vi hade gjort det skulle vi ha sett Gulzhamal gr\u00e5tande med en gr\u00e5- tande pojke i famnen och Gulbahram som gr\u00e4t och kramade sin systers kl\u00e4nningsf\u00e5ll; vi skulle ha sett deras \u00f6gon uppsp\u00e4rrade av skr\u00e4ck. Det skulle ha varit alltf\u00f6r sv\u00e5rt. Sejdu klatschade till den magra m\u00e4rren med sin piska, och \u00f6verraskad av den ovanliga be- handlingen spratt hon iv\u00e4g. Framme i staden \u00e5kte vi direkt till sjukhuset med den helt passiva Orynsha, som nu verkade ha f\u00f6rsonats med sitt \u00f6de och var likgiltig inf\u00f6r allting. Hon togs omedelbart om hand och l\u00e4karen lovade oss att g\u00f6ra allt som stod i hans makt, men att behandlingen skulle ta l\u00e5ng tid. <\/p>\n
* * *<\/p>\n
Vi \u00e5terv\u00e4nde hem tv\u00e5 dagar senare. P\u00e5 v\u00e4gen gjorde magister Sejdu ett uppeh\u00e5ll p\u00e5 kolchosen och lyckades k\u00f6pa tio kilo vete \u00e5t Orynshas barn. N\u00e4r han kom tillbaka fr\u00e5n lagret med sitt byte blev vi varma om hj\u00e4rtat \u2013 \u00e5tminstone en tid fram\u00f6ver skulle barnen slippa g\u00e5 hungriga \u2013 och skyndade till deras hus. Gulzhamal var den f\u00f6rsta som kom utrusande n\u00e4r hon h\u00f6rde ljudet av vagnshjulen. Hon trodde naturligtvis inte att det var hennes mamma som hade kommit hem, Gulzhamal visste att hon skulle f\u00e5 stanna p\u00e5 sjukhuset, och hon var till och med l\u00e4ttad, hon hade sett med skr\u00e4ck hur mammans tillst\u00e5nd blev v\u00e4rre f\u00f6r varje dag som gick. Men samtidigt lyste en str\u00e5le av hopp inom henne \u2013 f\u00f6r m\u00e4nniskan \u00e4r det naturligt att tro p\u00e5 mirakel. Men n\u00e4r hon s\u00e5g att hennes mamma inte var med i vagnen blev Gulzhamals ansikte f\u00f6rst uppgivet och hennes l\u00e4ppar darrade. Det syntes som om hon i detta \u00f6gonblick hade drabbats av k\u00e4nslan att bli f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6s, som hon inte hade haft s\u00e5 l\u00e4nge hennes mor var hemma, trots hennes lynniga hum\u00f6r. Sejdu kysste Gulzhamal p\u00e5 kinden och ber\u00e4ttade utf\u00f6rligt hur fort det hade g\u00e5tt att l\u00e4mna Orynsha p\u00e5 sjukhuset och hur v\u00e4l hon hade uppf\u00f6rt sig \u2013 hon skrek inte, och f\u00f6rs\u00f6kte inte rymma sin v\u00e4g \u2026 L\u00e4karna lovade att bota henne, och han sj\u00e4lv, Sejdu, skulle bes\u00f6ka Orynsha p\u00e5 sina lediga dagar och kanske till och med ta med sig barnen n\u00e5gon g\u00e5ng. Om l\u00e4karen till\u00e4t det f\u00f6rst\u00e5s. \u00d6ver huvud taget f\u00f6rs\u00f6kte han lugna Gulzhamal och gav hen- ne sedan vetes\u00e4cken och sade: \u2013 Det h\u00e4r \u00e4r f\u00f6r den f\u00f6rsta tiden \u2026 Jag skaffar mera, s\u00e5 oroa dig inte. Flickan tackade, men visade inte mycket gl\u00e4dje, h\u00e4mtade bara en hink fr\u00e5n farstun, h\u00e4llde upp vetet och l\u00e4mnade tillbaka den tomma s\u00e4cken till magistern. \u2013 Jag g\u00e5r till kvarnen i morgon, sade hon. \u2013 Var \u00e4r sm\u00e5ttingarna? fr\u00e5gade Sejdu. \u2013 De sover i sina s\u00e4ngar. Var skulle de annars vara? svarade Gulzhamal p\u00e5 en vuxens s\u00e4tt, ungef\u00e4r som en mamma som \u00e4r tr\u00f6tt av alla bekymmer. Hon hade n\u00e4stan hunnit bli vuxen under den h\u00e4r tiden sedan hennes mamma hade blivit sjuk. Det fanns ingenting barnsligt i hennes r\u00f6relser eller i hennes s\u00e4tt att uttrycka sig, och hon hade i sj\u00e4lva verket f\u00f6r\u00e4ndrats fr\u00e5n en storasyster till husets \u00f6verhuvud. Vi blev st\u00e5ende en stund vid d\u00f6rren och var p\u00e5 v\u00e4g ut, n\u00e4r Gulzhamal v\u00e4nde sig till Sejdu: \u2013 Jo, v\u00e5ra pojkar \u2026 De som blev inkallade f\u00f6rra \u00e5ret \u2026 \u2013 Ja? Vad \u00e4r det med dem? avbr\u00f6t magistern ot\u00e5ligt. \u2013 En har stupat \u2026 Maden. \u2013 Det kan inte vara sant! N\u00e4r? Vem har sagt det? \u2013 Den kom ett svart brev i g\u00e5r morse \u2026 Vi hoppade upp i k\u00e4rran och for till Madens hus. Sejdu ville inte, ja kunde inte, tro p\u00e5 den f\u00f6rf\u00e4rliga nyheten. Om detta var sant borde n\u00e5gon p\u00e5 kolchosen eller p\u00e5 lagret d\u00e4r han h\u00e4mtade vetet ha ber\u00e4ttat det f\u00f6r honom. Nyheter av det slaget brukade spridas omedelbart runt byn. Men alla gillar inte att rapportera om olyckor, s\u00e5 kanske \u2026 Jag t\u00e4nkte tillbaka p\u00e5 Maden den dagen d\u00e5 han stod upp till midjan i det kalla diket och kastade g\u00f6dselbriketter till oss medan han k\u00e4ckt ropade: Hoppla! Fyrtioen! Hoppla! Jag kunde h\u00f6ra hans r\u00f6st lika tydligt nu som om Maden hade suttit bredvid mig p\u00e5 vagnen. Jag kom ocks\u00e5 ih\u00e5g hur han dansade omkring naken framf\u00f6r oss f\u00f6r att torka och bli varm, och hur han den sista kv\u00e4llen ber\u00e4ttade f\u00f6r oss och sig sj\u00e4lv att han inte var r\u00e4dd f\u00f6r n\u00e5gonting, men att det var synd att l\u00e4mna mamma. Han var n\u00e4stan som en djigit i v\u00e5ra \u00f6gon, trots att vi gick i samma skola. Kommer vi aldrig att h\u00f6ra hans r\u00f6st igen? Aldrig? Men det fanns ingen annan som Maden, och kommer aldrig att finnas! Och om man har slutat leva vid arton \u00e5rs \u00e5lder, varf\u00f6r var det d\u00e5 n\u00f6dv\u00e4ndigt att f\u00f6das, dricka modersmj\u00f6lk, l\u00e4ra sig g\u00e5, gr\u00e5ta, skratta?.. Varf\u00f6r skulle hans far och mor ha r\u00e4ddat honom fr\u00e5n sjukdomar, tr\u00f6stat honom och gett honom de b\u00e4sta bitarna n\u00e4r de \u00e5t? Vad var det f\u00f6r mening med alltihop? F\u00f6r att en f\u00f6rlupen kula skulle g\u00f6ra slut p\u00e5 hans liv? Magistern bad oss att inte g\u00e5 in till den stackars mamman. Vi v\u00e4ntade vid grinden och l\u00e4mnade inte vagnen. Han kom ganska snart ut igen, m\u00f6rk i ansiktet, f\u00f6rtvivlad, och sade \u00e5t oss att g\u00e5 hem och gick sedan i andra riktningen, tydligen f\u00f6r att l\u00e4mna h\u00e4s- ten och k\u00e4rran d\u00e4r han hade h\u00e4mtat dem. Vi st\u00e4llde inga fr\u00e5gor. Och Kulman och jag vandrade genom den m\u00f6rklagda byn, f\u00f6rbi sedan l\u00e4nge vilande hus, och vi var tysta, nedst\u00e4mda av de nyheter vi just hade f\u00e5tt. Vinden knuffade oss fram\u00e5t i ryggen, precis som den d\u00e4r g\u00e5ngen i sn\u00f6stormen, med isiga h\u00e4nder, samma stj\u00e4rnor brann p\u00e5 himlen, fast i dag var de m\u00e5nga fler \u00e4n d\u00e5, de tr\u00e4ngdes p\u00e5 himlavalvet och blinkade ibland till varandra. \u2013 Ongar, sade Kulman tyst. \u2013 Ja? \u2013 Minns du k\u00e4rran som stod framf\u00f6r v\u00e5rat hus? \u2013 Jag fr\u00e5gade vems den var och du sa inget. \u2013 Den d\u00e4r k\u00e4rran \u2026 Han b\u00f6rjade andas tungt, som om han anstr\u00e4ngde sig f\u00f6r att h\u00e5lla tillbaka gr\u00e5ten n\u00e4r han fortsatte: \u2013 Den kommer fr\u00e5n en annan g\u00e5rd. Min styvmor k\u00f6r den ofta, och ibland kommer hon hem tillsammans med honom, och han stannar \u00f6ver natten hos oss. Jag sover i ladan allt oftare nu. \u2013 Zergul d\u00e5? Ser hon verkligen detta? \u2013 De b\u00e4ddar \u00e5t henne i hallen. Och det \u00e4r kallt d\u00e4r ute. F\u00f6rsta g\u00e5ngen ville Zergul inte, men styvmor hotade henne igen med ugnen. Tyst med dig, sa hon, annars stoppar jag dig i ugnen. Hela tiden tjatar hon om samma sak och skr\u00e4mmer upp flickan s\u00e5 att hon g\u00f6mmer sig f\u00f6r mig ocks\u00e5, och ber\u00e4ttar inte ens n\u00e5got f\u00f6r mig. Och n\u00e4r vi tog avsked av Maden \u2013 du minns att vi satt n\u00e4stan hela natten i deras hus \u2013 d\u00e5, n\u00e4r jag kom hem n\u00e4stan trampade jag p\u00e5 Zergul i farstun. Jag visste inte att de hade skickat ut henne ur rummet. Hon var vaken och insvept i en filt, men fr\u00f6s och kunde inte h\u00e5lla sig varm. Jag fr\u00e5gade vad som hade h\u00e4nt, men f\u00f6rst sa hon ingenting, hon var r\u00e4dd, och sen fick jag sanningen ur henne. Om du inte f\u00f6rklarar vad som h\u00e4nder h\u00e4r s\u00e5 g\u00e5r jag min v\u00e4g, sa jag, och du kommer aldrig att f\u00e5 se mig igen. D\u00e5 erk\u00e4nde hon att det var en konstig man d\u00e4r som brukade sova hos oss. N\u00e4r jag h\u00f6rde det ville jag bryta mig in i rummet och sl\u00e5 ihj\u00e4l dem. Och jag hade kanske d\u00f6dat honom, men jag t\u00e4nkte: De kommer att s\u00e4tta mig i f\u00e4ngelse, och vem har d\u00e5 Zergul att ty sig till? Vem vill ta hand om henne? Jag var r\u00e4dd f\u00f6r Kulman. Om han pl\u00f6tsligt skulle drabbas av raseri, gl\u00f6mma sig sj\u00e4lv \u2013vad kunde inte h\u00e4nda d\u00e5? Men samtidigt tyckte jag ocks\u00e5 synd om honom. Hur kunde jag g\u00f6ra annat? Vi hade vuxit upp tillsammans, g\u00e5tt i skola tillsammans, delat allt, men han hade tigit och lidit s\u00e5 l\u00e4nge och ensam burit en s\u00e5dan b\u00f6rda inom sig. V\u00e4nner g\u00f6r inte s\u00e5. Men jag kunde naturligtvis inte visa min besvikelse mot honom nu, det var f\u00f6rsent. \u2013 Ongar! \u2013 Ja? \u2013 Du f\u00f6rst\u00e5r, ibland vill jag bara ge mig av n\u00e5gonstans, jag vet inte vart, n\u00e5gonstans d\u00e4r ingen k\u00e4nner mig. Men hur ska jag g\u00f6ra? Zergul har bara mig kvar, det finns ingen annan. Och vad skulle far s\u00e4ga? Du kan inte f\u00f6rest\u00e4lla dig hur synd det \u00e4r om honom. Mannen g\u00e5r ut i kriget, och hans fru (han kunde inte f\u00f6rm\u00e5 sig att kalla Panzaj vare sig mor eller styvmor) s\u00e4tter sig i en annans vagn eller tar emot en annan man i sitt hus. Och samtidigt kan det ju h\u00e4nda att v\u00e5r far f\u00f6rbl\u00f6der och d\u00f6r n\u00e5gonstans l\u00e5ngt borta \u2026 Hans r\u00f6st darrade till och avbr\u00f6ts i en viskning, och jag var r\u00e4dd att Kulman skulle b\u00f6rja gr\u00e5ta. Men nej, han var en viljestark person. Han kunde ta sig samman. Jag f\u00f6ljde honom hem. Vid porten stannade Kulman pl\u00f6tsligt och s\u00e5g ned i marken. \u2013 Vad \u00e4r det? fr\u00e5gade jag. Har du tappat n\u00e5gonting? \u2013 Nej. Se h\u00e4r, nu igen, samma hjulsp\u00e5r. Ja, sp\u00e5ret var f\u00e4rskt och ganska djupt. \u2013 Det h\u00e4r \u00e4r hans k\u00e4rra. N\u00e4r vi \u00e5kte till stan stod den inte h\u00e4r. S\u00e5 han har varit h\u00e4r igen. Kulman reste sig pl\u00f6tsligt och stod l\u00e4nge tyst. Jag s\u00e5g inte hans ansikte i m\u00f6rkret, men jag h\u00f6rde honom gnissla t\u00e4nder. \u2013 G\u00e5 hem, sade han. \u2013 Nej, jag g\u00e5r inte, svarade jag, r\u00e4dd att l\u00e4mna honom ensam: Vad skulle h\u00e4nda om mannen nu l\u00e5g hos Panzaj? Kulman kunde g\u00f6ra n\u00e5got som han aldrig skulle kunna g\u00f6ra ogjort \u2026 \u2013 G\u00e5, upprepade han. Jag st\u00e5r och vilar en stund, sen g\u00e5r jag in. \u2013 Jag vill f\u00f6lja med dig. Han sade inte emot och vi steg \u00f6ver tr\u00f6skeln till rummet. Panzaj och Zergul sov. Kulman vred upp veken p\u00e5 lampan som stod i f\u00f6nstret. Panzaj hade h\u00f6rt fotstegen: \u2013 Oljan brinner slut, s\u00e4nk l\u00e5gan. I lampans sparsamma fl\u00e4mtande sken s\u00e5g jag Kulmans bleka ansikte. Hans l\u00e4ppar darrade. Och d\u00e5 h\u00f6rde vi Zerguls tunna, sp\u00e4da gr\u00e5t. Kulman vek undan filten fr\u00e5n hennes huvud. \u2013 Hur \u00e4r det med dig, Zergul? Har n\u00e5gon varit dum mot dig? fr\u00e5gade han uppr\u00f6rt. N\u00e5? Varf\u00f6r s\u00e4ger du inget? Ber\u00e4tta vad som har h\u00e4nt! Zergul f\u00f6rs\u00f6kte g\u00f6mma huvudet under filten, men han hejdade henne. Flickan snyftade, det verkade som om hon hade gr\u00e5tit l\u00e4nge och inte kunde lugna sig. Hon skulle s\u00e4kert ha gr\u00e5tit h\u00f6gt om hon inte varit s\u00e5 r\u00e4dd f\u00f6r sin styvmor. \u2013 L\u00e5t henne vara! r\u00f6t Panzaj str\u00e4ngt. Du var mig ocks\u00e5 en v\u00e4n i n\u00f6den. Men Kulman var inte r\u00e4dd. Han gick fram till Panzajs s\u00e4ng och fr\u00e5gade hotfullt: \u2013 Varf\u00f6r gr\u00e5ter hon? \u2013 Hon spillde fotogen, det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r hon tjuter! En stor flicka som inte ens kan t\u00e4nda en spis! Svaret verkade inte passa honom. Han gick tillbaka till Zerguls s\u00e4ng. \u2013 Varf\u00f6r gr\u00e5ter du? F\u00e5r jag h\u00f6ra, var inte r\u00e4dd! N\u00e4r jag \u00e4r hos dig beh\u00f6ver du inte vara r\u00e4dd f\u00f6r n\u00e5gonting eller n\u00e5gon. F\u00f6rst\u00e5r du? Han tvingade flickan att sitta ned, och jag kunde se att ansiktet var svullet av t\u00e5rar, och de l\u00e5nga \u00f6gonfransarna klibbade samman. \u2013 Jag fr\u00f6s \u2026 Jag var ensam och ville s\u00e4tta p\u00e5 spisen och s\u00e5 r\u00e5kade jag spilla lite fotogen \u2026 \u2013 Och Panzaj, var har du varit? fr\u00e5gade Kulman trotsigt och duade henne avsiktligt. Zergul ryckte till av \u00f6verraskning. Panzaj stirrade ilsket p\u00e5 Kulman. S\u00e5 h\u00e4r l\u00e5ngt hade det aldrig g\u00e5tt tidigare. \u2013 Hon \u2026 hon \u00e5kte iv\u00e4g i vagnen med den d\u00e4r farbrorn \u2026 Hon kom nyss tillbaka. Panzaj fl\u00f6g upp som en panter och rusade mot Kulman: \u2013 H\u00e5ll k\u00e4ften, snorunge! Du ska skita i vart jag g\u00e5r och med vem jag g\u00e5r! F\u00f6rs\u00f6ker du spionera p\u00e5 din mamma? Va? H\u00e5ll k\u00e4ften p\u00e5 dig! Kulman verkade inte lyssna p\u00e5 sin uppr\u00f6rda styvmor. \u2013 Kom den d\u00e4r farbrorn hit igen? fr\u00e5gade han. Har han sovit h\u00e4r igen? \u2013 Nej, viskade flickan. Han \u00e5kte bara och h\u00e4mtade henne. Panzaj l\u00e4t h\u00f6ra en h\u00f6gljudd suck av l\u00e4ttnad, som om en stor sten hade fallit fr\u00e5n hennes br\u00f6st. Men Kulman trodde henne inte. \u2013 S\u00e4g som det var! kr\u00e4vde han. Sov han h\u00e4r? Panzaj blev rasande. \u2013 Herregud! utropade hon. Vad \u00e4r det med honom i dag? Vem har l\u00e4rt dig dina busfasoner? Du skr\u00e4mmer bara barnet med ditt skrikande \u2026 \u2013 Hon kommer inte bli r\u00e4dd f\u00f6r mig, sade Kulman och beto- nade ordet mig. Jag \u00e4r hennes bror. \u2013 Och jag \u00e4r hennes mamma! \u2013 Nej! Du \u2026 Du \u2026 Du \u00e4r inte v\u00e5r mamma, du r\u00e5kar bara vara gift med v\u00e5r far! Panzaj skakade som i feber. Hon grep eldgaffeln och m\u00e5ttade ett slag mot sin styvson, men han ryckte den enkelt ur hennes h\u00e4nder, sl\u00e4ngde den i ett h\u00f6rn och v\u00e4nde tillbaka till den olyckliga Zergul. \u2013 Ber\u00e4tta! Var han h\u00e4r eller inte? \u2013 Jag har ju redan sagt det, svarade Zergul med l\u00e5g r\u00f6st. Han h\u00e4mtade henne bara. Hon talade s\u00e5 tyst att Kulman var tvungen att b\u00f6ja sig ned f\u00f6r att uppfatta allting. \u2013 Det \u00e4r sant! f\u00f6rklarade Panzaj pl\u00f6tsligt med fast st\u00e4mma. Han kom f\u00f6r min skull! Och han tillbringade natten med mig, och jag \u2013 med honom! \u00c4n sen? Vad kan du g\u00f6ra \u00e5t det? Det \u00e4r inga barn som jag har f\u00e5tt, utan vargyngel! sade hon bittert. Riktiga vargyngel! Kulman verkade n\u00e5got bragt ur fattningen av styvmoderns beslutsamma och uppriktiga erk\u00e4nnande. Han var f\u00f6rvirrad och visste l\u00e4nge inte vad han skulle s\u00e4ga eller g\u00f6ra. Ja, om hon skaffat sig en karl, vad kunde han g\u00f6ra \u00e5t det?! Han kastade sig p\u00e5 systerns s\u00e4ng, begravde ansiktet i kudden och gr\u00e4t bittert, medveten om sin egen maktl\u00f6shet. Jag s\u00e5g att han gr\u00e4t f\u00f6r att han blivit f\u00f6rol\u00e4mpad p\u00e5 sin fars v\u00e4gnar och f\u00f6r att han inte kunde st\u00e5 upp f\u00f6r sin egen \u00e4ra, f\u00f6r Panzaj var en vuxen kvinna och skulle g\u00f6ra precis som hon ville. Jag r\u00f6rde vid hans axel, men han st\u00f6tte undan min hand. \u2013 G\u00e5 \u2026 Jag beh\u00f6ver ingen \u2026, sade Kulman genom de halv- kv\u00e4vda snyftningarna. \u2013 Lugna dig, g\u00f6r inte s\u00e5 h\u00e4r, f\u00f6rs\u00f6kte jag f\u00f6rvirrat. \u2013 Lugna mig? Jag kan inte! Jag kan inte! L\u00e5t mig vara \u2026 Han hoppade upp ur s\u00e4ngen, rev fr\u00e5n v\u00e4ggen ned ett stort fotografi av sin far, som med ett obekymrat leende betraktat allt som f\u00f6rsigg\u00e5tt i hans hus. Kulman hade uppenbarligen helt f\u00f6rlorat kontrollen \u00f6ver sig sj\u00e4lv och skrek med bitter vrede: \u2013 Var \u00e4r du? Varf\u00f6r kommer du inte? Varf\u00f6r skriver du inte? Du har blivit f\u00f6rnedrad \u2013 k\u00e4nner du inte skammen? Han kramade fotografiet och f\u00f6ll i gr\u00e5t igen. Panzaj hade suttit p\u00e5 s\u00e4ngen och betraktat sin styvson under tystnad, men n\u00e4r hon h\u00f6rde hans sista ord \u2013 att hon hade vanhe- drat sin man \u2013 st\u00f6rtade hon fram till Kulman och grep honom i kragen och b\u00f6rjade skaka honom s\u00e5 att m\u00f6ssan fl\u00f6g av och faderns fotografi f\u00f6ll ur hans h\u00e4nder. \u2013 Vem \u00e4r en skam f\u00f6r din far? skrek hon. Tala om vem det \u00e4r som anklagar honom. \u2013 Du l\u00e5g med en fr\u00e4mmande man, och du tvingade min syster att sova i en oeldad farstu! Min far kommer aldrig att f\u00f6rl\u00e5ta dig f\u00f6r detta! Panzajs ansikte m\u00f6rknade \u00e5terigen. Hon sl\u00e4ppte Kulman, st\u00e4llde sig och s\u00e5g p\u00e5 honom l\u00e4nge under tystnad, och med be- toning p\u00e5 varje ord sade hon: \u2013 Nej. Jag har inte kr\u00e4nkt din fars heder! \u2013 Det \u00e4r en skam! avbr\u00f6t Kulman. Och han kommer att f\u00e5 reda p\u00e5 det! Panzaj var tyst igen en l\u00e5ng stund. Det verkade som om hon \u00f6verv\u00e4gde ett sv\u00e5rt beslut, men inte kunde finna modet att s\u00e4ga allt. Och \u00e4nd\u00e5 talade hon: \u2013 Han kommer inte att f\u00e5 veta n\u00e5gonting, er far. Hennes r\u00f6st var l\u00e5g och till och med sorgsen, och det skr\u00e4mde mig. Ingen f\u00e5r n\u00e5gonsin veta! Kulman m\u00e5ste ocks\u00e5 ha anat olyckan, allt han kunde g\u00f6ra var att viska: \u2013 Varf\u00f6r? \u2013 D\u00e4rf\u00f6r att han har stupat, din far \u2026 Han \u00e4r d\u00f6d sen l\u00e4nge \u2026 \u2013 Du ljuger! Du \u00e4r en l\u00f6gnare! skrek Kulman igen och s\u00e5g p\u00e5 sin styvmor med vild blick. Jag blev r\u00e4dd att han skulle kasta sig \u00f6ver henne. \u2013 Nej, jag ljuger inte, fortsatte Panzaj tyst. Jag tyckte bara synd om er otacksamma m\u00e4nniskor, och det var d\u00e4rf\u00f6r jag inte sa n\u00e5got. Men eftersom du har f\u00f6rol\u00e4mpat mig f\u00f6r att jag trampar p\u00e5 din fars \u00e4ra och allt det d\u00e4r, s\u00e5 s\u00e4ger jag dig sanningen: Du har inte l\u00e4ngre en far. F\u00f6rr eller senare skulle du ha f\u00e5tt reda p\u00e5 det \u00e4nd\u00e5. Och den som kommer till mig och som jag g\u00e5r till \u00e4r inte en fr\u00e4mmande man, som du s\u00e4ger, Kulman. Det \u00e4r min f\u00f6rste make. Jag hade f\u00e5tt en begravningssedel f\u00f6r honom, men han kom helt enkelt tillbaka! S\u00e5dant h\u00e4nder. Och detta \u00e4r hela sanningen \u2026 Kulman begravde sitt ansikte i kudden igen, hans axlar skakade av snyftningar. Zergul gr\u00e4t ocks\u00e5 uppgivet och klamra- de sig fast vid sin olycklige bror. <\/p>\n
* * *<\/p>\n
N\u00e4r jag kom hem ber\u00e4ttade jag f\u00f6r min mamma om hela det hemska upptr\u00e4det. Men det visade sig att hon hade vetat alltsammans l\u00e4nge. Ja, det svarta papperet om farbror Iljas hade kommit f\u00f6r n\u00e4stan tre m\u00e5nader sedan, och folk visste, men skonade barnen, och h\u00f6ll tyst. De gamla m\u00e4nniskorna i byn beslutade att Panzaj inte skulle l\u00e4mna barnen medan de fortfarande var sm\u00e5, och i detta beslut l\u00e5g s\u00e5v\u00e4l omtanke, som \u2013 tycktes det mig \u2013 en stor portion grymhet. <\/p>\n
* * *<\/p>\n
Gr\u00e5tande, utblottade, halvd\u00f6da slavarbetare\u2026 I tv\u00e5 hela m\u00e5nader var det enda ord som genlj\u00f6d i byn: Fred! Fred! Hur l\u00e4nge hade de inte v\u00e4ntat p\u00e5 att f\u00e5 ropa ut det d\u00e4r korta ordet! Ett ord som st\u00e5r f\u00f6r livet sj\u00e4lvt. Och hur dyrt hade de inte f\u00e5tt betala f\u00f6r denna m\u00f6jlighet: \u00e4nkor, f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6sa, sv\u00e4ltande, gr\u00e5tande, utblottade, halvd\u00f6da slavarbetare\u2026 Etthundratrettiotv\u00e5 man fr\u00e5n v\u00e5r by hade g\u00e5tt ut i kriget, bara fyrtio\u00e5tta kom tillbaka. Den fyrtionde var Buribaj. Men kriget d\u00f6dade ocks\u00e5 honom! Och sin barndom \u00e5terfick ingen \u2013 den offrades p\u00e5 krigets altare. <\/p>\n
* * *<\/p>\n
Knappt hade segerdagen firats med t\u00e5rar av gl\u00e4dje och sorg, f\u00f6rr\u00e4n Panzaj till sist flyttade ihop med sin man, som hade \u00e5teruppst\u00e5tt fr\u00e5n de d\u00f6da. Hon erbj\u00f6d sina styvbarn att f\u00f6lja med henne, men de ville inte \u00f6verge sin faders hus. De Br\u00e4nnande sol, isande vind, levande st\u00e4pp b\u00e5da, Kulman och Zergul, s\u00e5g sig inte som barn l\u00e4ngre och best\u00e4mde att de kunde klara sig i livet p\u00e5 egen hand. Ni slapp uppleva kriget \u2026 Ja, kriget slapp vi \u2026 1985<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
\u201dNi slapp uppleva kriget.\u201d Med just de orden inleder gamla m\u00e4nniskor ofta sina ber\u00e4t- telser och minnen av denna avl\u00e4gsna och sv\u00e5ra tid, och samtidigt verkar de se med avund p\u00e5 oss som lever v\u00e5ra lugna, fridfulla liv och om natten dr\u00f6mmer sorgl\u00f6sa barnsliga dr\u00f6mmar. Det \u00e4r de, grabbarna fr\u00e5n i g\u00e5r, nu \u00e5ldrade m\u00e4n, som \u00e5t oss er\u00f6vrade r\u00e4tten …<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[168],"tags":[],"class_list":["post-603","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-narrativ"],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/603","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=603"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/603\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":619,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/603\/revisions\/619"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=603"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=603"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=603"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}