Ett envist h\u00f6stregn duggade f\u00f6r andra dagen i f\u00f6ljd. Det hade b\u00f6rjat med en bullrande, hotfull vind, som efter att ha lugnat sig n\u00e5got \u00f6vergick i ett genomtr\u00e4ngande skyfall som drev alla m\u00e4nniskor inomhus. F\u00f6rsonade med sitt dystra \u00f6de tystnade de gulnade l\u00f6ven i v\u00e4ntan p\u00e5 \u00e4nnu k\u00e4rvare pr\u00f6vningar fr\u00e5n annalkande frostiga tider. Zejnep hade ingenting s\u00e4rskilt att g\u00f6ra i stan, och b\u00e5da regndagarna satt hon i sj\u00e4lvvald isolering i sin tv\u00e5rummare p\u00e5 andra v\u00e5ningen i ett femv\u00e5ningshus i utkanten av stadsdelen Airport. H\u00e4r fanns varken stora aff\u00e4rer, biografer eller parker, utan bara en handfull varust\u00e5nd och enstaka skomakare och j\u00e4rnhandlare. Och en tidningskiosk. Men om vi ska vara riktigt noga f\u00e5r vi inte gl\u00f6mma bort skjutbanan, som st\u00f6ttade upp ena v\u00e4ggen \u00e5t j\u00e4rnhandlaren \u2026 Zejnep hade l\u00e4nge k\u00e4nt sig ganska n\u00f6jd med enbart starkt te och bekymrade sig inte n\u00e4mnv\u00e4rt \u00f6ver sina tomma grytor och kastruller, och i dag hade hon p\u00e5 det hela taget gett efter f\u00f6r en besynnerlig apati och brydde sig inte ens om att g\u00e5 till aff\u00e4ren p\u00e5 morgonen f\u00f6r att k\u00f6pa br\u00f6d och lite mj\u00f6lk att h\u00e4lla i teet. Hon k\u00e4nde sig till och med f\u00f6r lat f\u00f6r att g\u00e5 till grannarna och l\u00e5na en del sm\u00e5saker. S\u00e5 hon vandrade runt i k\u00f6ket, korridoren och rum- met och h\u00f6ll tillgodo med vad Gud hade s\u00e4nt i hennes v\u00e4g. Det var sv\u00e5rt att s\u00e4ga om solen hade g\u00e5tt ned eller om det var dimman som hade t\u00e4tnat, men p\u00e5 n\u00e5got vis hade det m\u00f6rknat och alla f\u00f6rem\u00e5l i hennes l\u00e4genhet hade f\u00f6rlorat sin form och blivit till enbart m\u00f6rka fl\u00e4ckar mot de vita v\u00e4ggarna. Det hade allts\u00e5 m\u00f6rknat, inte mer med det \u2026 Vilka speciella bekymmer och problem kunde m\u00e4nniskorna ha i detta hus? Vad kunde det finnas som deras tid eller kraft inte r\u00e4ckte till f\u00f6r? Allting fanns ju tillg\u00e4ngligt och till och med inom r\u00e4ckh\u00e5ll. D\u00e4remot fanns inget behov av att g\u00f6ra upp eld, b\u00e4ra vatten \u2026 Man beh\u00f6vde bara g\u00e5 och handla ett par g\u00e5nger i veckan och sen var det inte mer med det. Ingen beh\u00f6ver en och man sj\u00e4lv beh\u00f6ver inte bry sig om en m\u00e4nniska. Ja, livet i staden \u00e4r s\u00e5 h\u00e4r, somliga blir kn\u00e4ckta av det, andra enbart kalla och likgiltiga. Men man kan inte skylla p\u00e5 n\u00e5gon, var och en har sitt eget liv, sina egna bekymmer. Och om n\u00e5gon skulle knacka p\u00e5 hos en granne s\u00e5 blir man som regel st\u00e5ende i farstun och ber om urs\u00e4kt f\u00f6r att man st\u00f6r. Urs\u00e4kta att jag besv\u00e4rar \u2026 Zejnep hade varit pensionerad i drygt en m\u00e5nad. Nu n\u00e4r jag \u00e4ntligen f\u00e5r min ledighet kommer jag inte lyfta ett finger, hade hon t\u00e4nkt dr\u00f6mmande, men tji fick hon \u2013 nu n\u00e4r hon n\u00e5tt fram till sin pension visade det sig att det var mycket b\u00e4ttre n\u00e4r hon ar- betade, hon var sig sj\u00e4lv, utf\u00f6rde det arbete som hon hade framf\u00f6r sig. Och det fanns ingen tid att grubbla, hon var sysselsatt, och p\u00e5 kv\u00e4llen var hon tr\u00f6tt, som alla vanliga m\u00e4nniskor. Men n\u00e4r man inte har n\u00e5gonting f\u00f6r h\u00e4nder finns det ingenstans att g\u00e5, det finns s\u00e5 m\u00e5nga saker att \u00e4ndra p\u00e5, s\u00e5 m\u00e5nga tankar att omv\u00e4rdera, \u00f6verallt fr\u00e5getecken! Och om det bara hade varit s\u00e5 att varje syssla hade sin b\u00f6rjan och sitt slut, men det har de inte, det finns inget slut och ingen nytta med n\u00e5got, det \u00e4r som om man trampade runt i en cirkel. Av alla vardagsbekymmer \u00e5terst\u00e5r bara k\u00e4nslor och suckar \u2026 Och bekymren om barnen. De har sitt eget liv, och Zejnep har hela tiden k\u00e4nslan att de inte klarar sig utan henne, att de hela tiden v\u00e4ntar p\u00e5 att hon ska rycka in och ta hand om allting \u00e5t dem. Hon kunde inte ens f\u00f6rest\u00e4lla sig att hennes s\u00f6ner, som hade varit gifta l\u00e4nge, lyssnade mer p\u00e5 sina fruar \u00e4n till sin mammas r\u00e5d, och \u00e4ven om de ibland f\u00f6rde henne p\u00e5 tal tycktes de kunna klara sig utan henne. Den tanken d\u00f6k trots allt upp hos henne emellan\u00e5t, men hon avf\u00e4rdade den l\u00e4tt. Det hade faktiskt funnits en tid d\u00e5 de skulle ha gr\u00e5tit blod om hon var borta en enda timme. De kastade sig om halsen p\u00e5 henne och gr\u00e4t bittert, som om de varit ensamma i v\u00e4rlden \u2026 Hennes man hade d\u00f6tt n\u00e4r hon hade fyra barn som kommit i t\u00e4t f\u00f6ljd, och Zejnep tvingades ta ett tungt och slitsamt arbete f\u00f6r att kunna f\u00f6rs\u00f6rja dem. F\u00f6rskolorna var l\u00e4tt r\u00e4knade vid den tiden och p\u00e5 morgnarna fick Zejnep placera ut barnen hos sina v\u00e4nner, och p\u00e5 kv\u00e4llen, efter jobbet, samla in dem runt hela staden. P\u00e5 den tiden kom de rusande till sin mamma s\u00e5 snart de fick se henne, som om hon varit deras enda fr\u00e4lsning. F\u00f6r att komma hem m\u00e5ste de byta buss tv\u00e5 g\u00e5nger, och klockan \u00e5tta var de hemma i en kall l\u00e4genhet. Omg\u00e5ende satte de glatt ig\u00e5ng med att s\u00e4tta fyr i kaminen, v\u00e4rma vatten och skala l\u00f6k. N\u00e4r det var l\u00e4ggdags f\u00f6r andra barn satte de sig till bords f\u00f6r att \u00e4ta kv\u00e4llsmat. De hade knappt hunnit \u00e4ta klart f\u00f6rr\u00e4n fem\u00e5ringen Jertay somnade med huvudet p\u00e5 bordet, och de \u00e4ldre, som hade hunnit krypa i s\u00e4ng, ropade i k\u00f6r: Mamma, kom och l\u00e4gg dig hos mig. Medan hon fortfarande var upptagen med att plocka undan och g\u00f6ra i ordning ropade hon tillbaka: Jag kommer, jag kommer, och barnen somnade utan att v\u00e4nta p\u00e5 henne. Bara sju\u00e5ringen Nazipa, som varit som ett yrv\u00e4der alltifr\u00e5n vaggan, trotsade sin mammas order att g\u00e5 och l\u00e4gga sig, och h\u00e4ngde i mammas kjolar, hj\u00e4lpte till att diska, st\u00e4da huset, medan munnen gick oavbrutet och hon ber\u00e4ttade om allt som hade h\u00e4nt under dagen. De var aldrig f\u00e4rdiga f\u00f6rr\u00e4n l\u00e5ngt efter midnatt. Nazipa kramade henne h\u00e5rt om halsen. \u2013 Vad har ni gjort i dag? fr\u00e5gade Zejnep sin dotter, medan hon lyssnade p\u00e5 sin utmattade kropp som l\u00e4ngtade efter vila. \u2013 Vi lekte. Sen gick vi ut p\u00e5 promenad. \u2013 Med vem? Vart gick ni? Zejneps \u00f6gon h\u00f6ll p\u00e5 att falla samman av sig sj\u00e4lva. \u2013 Med en flicka som bor bredvid mormor. Hon skulle g\u00e5 och handla, och s\u00e5 fick jag f\u00f6lja med. Hon k\u00f6pte ett h\u00e5rband. Bl\u00e5tt, j\u00e4ttevackert \u2026 \u2013 Och sen d\u00e5? \u2013 Sen \u00e5t vi glass \u2026 Hon k\u00f6pte glassen och \u00e5t upp den. \u2013 Men ni d\u00e5? \u2013 Jag \u00e5t ingen glass \u2026 Jag f\u00e5r inte, du har sj\u00e4lv sagt att om jag blir sjuk s\u00e5 kan du inte g\u00e5 till arbetet och d\u00e5 f\u00e5r du inte pengar s\u00e5 det r\u00e4cker. Zejnep suckade tyst, s\u00e5 att hennes dotter inte skulle m\u00e4rka n\u00e5got, och f\u00f6rs\u00f6kte sv\u00e4lja klumpen i halsen, och svarade med \u00f6verdriven likgiltighet. \u2013 Bra gjort \u2026 duktig flicka! Och sen d\u00e5, gick ni hem sen? \u2013 Nej, hon visade mig till parken, det finns en liten park alldeles n\u00e4ra, s\u00e5 vi gick dit. Och vi \u00e5kte flygmaskin. Det var j\u00e4tteroligt! Hon satte sig i planet, och jag stod p\u00e5 marken och tittade p\u00e5, och vi hade s\u00e5 roligt, mamma! \u2013 Varf\u00f6r gick inte du ocks\u00e5 p\u00e5 planet? \u2013 Jag? Det snurrar bara i huvudet, jag stod p\u00e5 marken. \u2013 Nej nu \u00e4r det dags att sova! Nazipa hade redan somnat, innan hon hade hunnit ber\u00e4tta f\u00e4r- digt om glass och flygmaskiner och allting annat. N\u00e4r Zejnep hade befriat sig fr\u00e5n sin dotters armar v\u00e4nde hon sig mot v\u00e4ggen och f\u00f6ll i gr\u00e5t \u2013 tyst-tyst f\u00f6r att inte v\u00e4cka n\u00e5gon. Och n\u00e4sta dag skulle hon ur s\u00e4ngen innan det ljusnat, ruska liv i barnen igen, ge dem te och leverera dem till sina f\u00f6rst\u00e5ende v\u00e4nner. Och en g\u00e5ng \u2013 varf\u00f6r hade hon lagt en s\u00e5dan struntsak p\u00e5 minnet? \u2013 hade den \u00e4ldste, elva\u00e5rige Bektur, som s\u00e5 sm\u00e5ningom blev osams med sina br\u00f6der och systrar och hamnade \u00e4nda borta i Sachalin som fartygskapten, en g\u00e5ng hade han haft ett allvarligt samtal med sin mamma: Det g\u00e5r inte att k\u00f6pa n\u00e5got f\u00f6r femton kopek, ge mig trettio! S\u00e5 kan jag k\u00f6pa tv\u00e5 piroger och en flaska lemonad, annars f\u00e5r jag g\u00e5 hungrig \u00e4nda tills jag kommer hem. Zejnep hade tittat noga p\u00e5 den stolte Bektur och gett honom femton kopek extra som hon hade sparat till sin egen lunch. Pojken hade h\u00e4vt upp ett lyckligt skratt, hon mindes det s\u00e5 v\u00e4l, och gett henne en sm\u00e4llkyss p\u00e5 kinden. Han hade \u00e5tminstone haft tur i livet, en bra inkomst, och m\u00e5tte alla f\u00e5 en l\u00e4genhet lika l\u00e4tt med Guds hj\u00e4lp. Hennes n\u00e4st \u00e4ldste, Nartai, var en olycksf\u00e5gel, en som livet igenom snubblar p\u00e5 j\u00e4mna marken, g\u00e5r vilse bland tre tallar och d\u00e4rf\u00f6r hyser agg mot allt och alla \u2026 Och trots allt \u2013 s\u00e5 tillgiven han var, han kunde inte somna f\u00f6rr\u00e4n hans mamma kysst honom godnatt. Ja, p\u00e5 den tiden var det mamma fr\u00e5n morgon till kv\u00e4ll. Blev de r\u00e4dda ropade de p\u00e5 mamma, om de var glada s\u00e5 var det \u00e5terigen: Mamma! Utan mamma kunde ingen ta ett steg i sina sm\u00e5 liv. Men nu \u2026 Nu beh\u00f6ver de varken n\u00e5gra r\u00e5d, eller hennes varma h\u00e4nder, eller femton kopek. Efter pensioneringen hade Zejnep haft s\u00e5 mycket att t\u00e4nka igenom och omv\u00e4rdera, s\u00e5 m\u00e5nga minnen att bearbeta att allting gick runt i huvudet f\u00f6r henne. Hon funderade \u00f6ver sitt f\u00f6rflutna liv, p\u00e5 sig sj\u00e4lv, p\u00e5 sina barn. Och oavsett fr\u00e5n vilket h\u00e5ll Zejnep n\u00e4rmade sig det f\u00f6rflutna och nuet, \u00e5terfann hon inte barnens varma tillgivenhet fr\u00e5n f\u00f6rr. Och det verkade som om barnen fr\u00e5n och med nu var borta och aldrig skulle komma tillbaka till hennes skyddande vingars skugga. De skulle aldrig \u00e5terv\u00e4nda till f\u00f6r\u00e4ldrahemmet, samlas omkring henne och ropa Mamma! fr\u00e5n alla h\u00e5ll. S\u00e5 vem beh\u00f6vde henne? Ingen?! \u00c4r detta sj\u00e4lva livets lag? Att modern som f\u00f6der sitt barn i sm\u00e4rta, uppfostrar det, tar hand om det \u2013 och barnet sedan reser sig och g\u00e5r och b\u00e4r sitt \u00f6de runt om i v\u00e4rlden, suddar bort minnet av den som sk\u00e4nkte det liv, som vakade, som avstod de b\u00e4sta bitarna av allt \u2026 Och om de s\u00e5 sm\u00e5ningom \u00e5terv\u00e4nder till det gamla hemmet \u00e4r det bara f\u00f6r att kasta en handfull jord p\u00e5 moderns grav. Och det h\u00e4nder ocks\u00e5 att barnen inte hinner fram till de sista minuterna \u2026 S\u00e5dant h\u00e4nder. Vem har ordnat det s\u00e5 i v\u00e4rlden? \u00c4r det m\u00e4nniskorna? \u00c4r det Gud sj\u00e4lv? Ingen vet, men det \u00e4r s\u00e5 det sker h\u00e4r i livet, och Zejnep \u00e4r inget undantag fr\u00e5n regeln. Och nu n\u00e4r hon g\u00e5tt i pension pl\u00e5gades Zejnep av samma tankar om natten. Och nu detta regnande dessutom \u2026 Det pressade tungt p\u00e5 hj\u00e4rtat och det fanns inga krafter att lyfta huvudet, r\u00e4ta p\u00e5 axlarna och betrakta v\u00e4rlden lugnt och sj\u00e4lvmedvetet. Zejnep kom ih\u00e5g att hon redan innan, l\u00e5ngt f\u00f6re sitt \u00e4ktenskap, hade funderat \u00f6ver livets obest\u00e4ndighet och dess f\u00f6rg\u00e4nglighet, hon hade g\u00e5tt med dessa f\u00f6r sin ungdom konstiga tankar. Men den g\u00e5ngen var de hastiga och \u00f6verg\u00e5ende, som lynneskasten hos ett hingstf\u00f6l. Och livet syntes o\u00e4ndligt \u2013 allting l\u00e5g i framtiden, och vad ensamheten var f\u00f6rstod hon inte alls. I den dagliga br\u00e5dskan, de o\u00e4ndliga sysslorna som visade sig vara livet sj\u00e4lvt, m\u00e4rkte hon inte hur hennes ungdom hade f\u00f6rsvunnit, \u00e5ren av blomstring och li- delse hade f\u00f6rsvunnit n\u00e5gonstans, som om de aldrig funnits. Allting var s\u00e5 br\u00e5ttom, livsl\u00e5gan falnade och vad h\u00e4nder nu? \u00c5terst\u00e5r d\u00e5 bara detta enda: vi f\u00e5r inte st\u00f6ra barnens liv, inte tr\u00e4nga oss p\u00e5? Av barnen bodde bara ett i staden \u2013 Jertay, han som alltid somnade vid bordet. Han hade ringt i g\u00e5r och sagt att han och hustrun t\u00e4nkte flytta in hos henne f\u00f6r gott \u2026 Ja, den gossen hade gett henne bekymmer s\u00e5 det r\u00e4ckte! Han var bara tjugofem och hade redan varit gift tv\u00e5 g\u00e5nger. Tidigare hade Zejnep haft en trerumsl\u00e4genhet. Men n\u00e4r Jertay tog med sin fru blev Zejnep tvingad att byta till en tv\u00e5a f\u00f6r att han skulle f\u00e5 en egen vr\u00e5. Sv\u00e4rdotterns hum\u00f6r var inte det b\u00e4sta, och Zejnep var till och med glad n\u00e4r de unga flyttade till en egen etta. Till en b\u00f6rjan f\u00f6rs\u00f6kte den unga hustrun s\u00e4tta sig p\u00e5 tv\u00e4ren: Vi kommer att skaffa barn, och ni har redan f\u00e5tt alla ni ska ha, s\u00e5 jag tycker att vi borde ha tv\u00e5rumsl\u00e4genheten. Zejnep var benh\u00e5rd: Visserligen ska jag inte ha fler barn, men mina barnbarn kommer pl\u00f6tsligt resande och ska ha en plats att bo. Jag kommer inte att sitta ensam resten av mitt liv. Och ni har en tunga som en orm! Jertay kunde inte komma \u00f6verens med henne, och ett \u00e5r efter l\u00e4genhetsdelningen separerade de. Zejnep blev inte det minsta uppr\u00f6rd av detta, utan ganska glad, och mor och son kunde \u00e5ter umg\u00e5s. Och f\u00f6rra \u00e5ret gifte Jertay om sig, men denna g\u00e5ngen var det ett lyckligt \u00e4ktenskap. Men snart l\u00e4mnade de unga henne. F\u00f6r sv\u00e4rdottern var det f\u00f6r l\u00e5ng v\u00e4g till Institutet (hon var fortfarande student), och f\u00f6r Jertay var det f\u00f6r l\u00e5ngt till jobbet. Och s\u00e5 flyttade de till stadens centrum, till sv\u00e4rf\u00f6r\u00e4ldrarnas hus. Men Zejnep hade fostrat alla sina barn och gjort folk av dem just h\u00e4r, i denna stadsdel, och hade g\u00e5tt till sitt arbete varenda dag utan att klaga p\u00e5 avst\u00e5ndet. Ja, nuf\u00f6rtiden s\u00e4tter unga m\u00e4nniskor st\u00f6rre v\u00e4rde p\u00e5 sig sj\u00e4lva \u00e4n vad vi dumskallar gjorde i v\u00e5r ungdom! sade hon till sig sj\u00e4lv. Och nu vandrar Zejnep runt i l\u00e4genheten och sneglar \u00f6msom p\u00e5 d\u00f6rren, \u00f6msom p\u00e5 den svarta telefonen: Var ska det ringa? Ska Jertay och sv\u00e4rdottern komma genom d\u00f6rren eller kommer telefonen att ringa? Men telefonen var tyst, och lika tyst var det utanf\u00f6r d\u00f6rren. Regnet verkade tillta. Skulle det kanske bli sn\u00f6? Vindbyarna piskade regnet, eller om det nu var sn\u00f6, mot f\u00f6nsterbr\u00e4det \u2026 Ot\u00e5lig av att v\u00e4nta gick Zejnep ut i k\u00f6ket och satte sig f\u00f6r att dricka te. Hon v\u00e4rmde tekannan l\u00e5ngsamt, fyllde den l\u00e5ngsamt, tittade ned in i den tomma mj\u00f6lkflaskan och flyttade undan den till mitten av bordet \u2026 Precis n\u00e4r hon h\u00f6jde sk\u00e5len till sina l\u00e4ppar ringde d\u00f6rrklockan en \u00f6ronbed\u00f6vande signal. Hon hade v\u00e4ntat p\u00e5 detta hela dagen, men hon blev s\u00e5 skr\u00e4md att hon n\u00e4stan tappade sk\u00e5len. Hj\u00e4rtat dunkade i br\u00f6stet, och Zejnep reste sig hastigt och gick mot d\u00f6rren och upprepade tyst f\u00f6r sig sj\u00e4lv: Det \u00e4r de! Mina k\u00e4ra! De och ingen annan! N\u00e4r hon l\u00e4mnade k\u00f6ket ringde klockan en andra g\u00e5ng. \u2013 Ett \u00f6gonblick, ett \u00f6gonblick! ropade Zejnep och skyndade mot d\u00f6rren. H\u00e4r har jag g\u00e5tt och v\u00e4ntat hela dagen, och pl\u00f6tsligt m\u00e5ste man springa benen av sig! De kunde gott ha ringt en g\u00e5ng \u00e5tminstone. V\u00e4nligt grumsande \u00f6ppnade hon d\u00f6rren. \u2013 Var har ni h\u00e5llit hus? Var s\u00e5 goda och \u2026 Zejnep avslutade inte meningen och stod stum, som om hon f\u00f6rlorat talf\u00f6rm\u00e5gan. I d\u00f6r- r\u00f6ppningen stod en helt fr\u00e4mmande man i sextio\u00e5rs\u00e5ldern, drypande v\u00e5t. Vattnet rann fr\u00e5n hattbr\u00e4ttet. Zejnep stirrade tyst p\u00e5 fr\u00e4mlingen, ur st\u00e5nd att s\u00e4ga ett endaste ord. \u2013 Vem \u2026 s\u00f6ker ni n\u00e5gon? fr\u00e5gade hon n\u00e5got skr\u00e4md och d\u00e4rf\u00f6r en aning skarp i tonen. \u2013 Jag vet inte hur jag \u2026 Fr\u00e4mlingen f\u00f6rs\u00f6kte \u00e5stadkomma ett leende, men hans l\u00e4ppar blev bara till en grimas. \u2013 Det \u00e4r allts\u00e5 ni som bor h\u00e4r nu, sade han, utan att riktigt se direkt p\u00e5 Zejnep, utan snarare p\u00e5 d\u00f6rrhandtaget och karmen, stoppningen, tr\u00f6skeln, och str\u00f6k sedan f\u00f6rsiktigt med fingrarna \u00f6ver d\u00f6rren. Mannens egendomliga beteende gjorde Zejnep \u00e4nnu mer misst\u00e4nksam. Hon drog \u00e5t sig d\u00f6rren f\u00f6r s\u00e4kerhets skull. Fr\u00e4mlingen fingrade p\u00e5 d\u00f6rrhandtaget och sade tyst: Jas\u00e5 ni h\u00e5ller fortfarande? Hejsan\u2026! Han verkade inte se Zejnep, trots att hon stod framf\u00f6r honom medan han samtalade v\u00e4nligt med d\u00f6rrhandtaget \u2026 Zejnep blev r\u00e4dd och upprepad lite sn\u00e4vt: \u2013 Vem \u00e4r ni? Vem s\u00f6ks? Fr\u00e4mlingen vaknade upp och ins\u00e5g \u00e4ntligen var han befann sig och s\u00e5g f\u00f6rvirrad p\u00e5 Zejnep. \u2013 Jag \u00e4r \u2026 Jag \u00e4r bara p\u00e5 genomresa \u2026 Mannen tog av sig hatten och skakade av vattnet. Jag tog en taxi fr\u00e5n flygplatsen och kom hit \u2026 Jag har letat efter det h\u00e4r huset l\u00e4nge. Allting ser an- norlunda ut, s\u00e5 mycket har f\u00f6r\u00e4ndrats. Ja, livet st\u00e5r inte stilla. \u2013 Jag f\u00f6rst\u00e5r inte, sade Zejnep med en nerv\u00f6s axelryckning. Vems hus letar ni efter? Mannen skakade av sin hatt igen och st\u00e4nkte ned en del av v\u00e4ggen och grannarnas d\u00f6rr. Zejnep fick ocks\u00e5 n\u00e5gra droppar \u00f6ver sig. \u2013 Varf\u00f6r st\u00e4nker ni p\u00e5 mig? Vem \u00e4r ni? Och vad g\u00f6r ni h\u00e4r? Vem s\u00f6ker ni? Zejnep gjorde en r\u00f6relse med handen och t\u00e4nkte sl\u00e5 igen d\u00f6r- ren. Fr\u00e4mlingen log pl\u00f6tsligt v\u00e4nligt och s\u00e5g henne r\u00e4tt i \u00f6gonen. \u2013 Jag ber s\u00e5 mycket om urs\u00e4kt f\u00f6r min klumpighet, sade han och tryckte ilsket ned den bl\u00f6ta hatten p\u00e5 huvudet, som om det var hattens fel att regnvattnet fl\u00f6g \u00e5t alla h\u00e5ll. \u2013 Jag bodde h\u00e4r en g\u00e5ng. Tiden flyger s\u00e5 fort \u2026 Det har g\u00e5tt tjugo \u00e5r sen jag var i den h\u00e4r stan. En hel evighet! Med \u00e5ldern brukar m\u00e4nniskor t\u00e4nka mer p\u00e5 det f\u00f6rflutna \u00e4n p\u00e5 framtiden. Framf\u00f6r oss har vi slutet, bakom oss \u2013 melankolin, sorgen. Jag hoppas att ni f\u00f6rl\u00e5ter mig, f\u00f6r Guds skull, h\u00e4r kommer jag neddimpande fr\u00e5n skyn rakt i huvudet p\u00e5 er och b\u00f6rjar prata en massa gallimatias \u2026 Ta den h\u00e4r detaljen \u2013 Han r\u00f6rde \u00e5ter vid d\u00f6rrhandtaget och skrattade pl\u00f6tsligt: \u2013 Den har en egen historia, men sj\u00e4lvklart beh\u00f6ver ni inte h\u00f6ra den just nu, sade han och tittade f\u00f6rsiktigt p\u00e5 Zejnep. Jag f\u00e5r intrycket att ni inte betraktar fr\u00e4mlingar p\u00e5 samma s\u00e4tt som stads- bor ofta g\u00f6r. De ser alltid tjuvar \u00f6verallt. Ni har ett v\u00e4nligt ansikte. Det m\u00e5ste finnas barn i huset \u2026 V\u00e4rmen i mannens r\u00f6st, som var lugn och avsp\u00e4nd, d\u00e4mpade Zejneps oro n\u00e5got, och hon slappnade av gradvis och betraktade fr\u00e4mlingen uppm\u00e4rksamt. \u2013 Det h\u00e4r \u00e4r en n\u00e5got egendomlig situation, sade hon utan att veta vad hon skulle g\u00f6ra. Det verkar inte finnas n\u00e5gon anledning att bjuda er att stiga in, Jag k\u00e4nner er inte, men jag kan inte g\u00e4rna st\u00e4nga d\u00f6rren r\u00e4tt i ansiktet p\u00e5 er. Att st\u00e5 p\u00e5 tr\u00f6skeln s\u00e5 h\u00e4r \u00e4r inte heller s\u00e5 l\u00e4mpligt. Ni ser ut som om ni har badat med kl\u00e4derna p\u00e5. Ni f\u00e5r v\u00e4l komma in, n\u00e4r ni nu har bott h\u00e4r en g\u00e5ng. Ni \u00e4r kanske intresserad av att se l\u00e4genheten. Jag hoppas att ni inte har f\u00f6r vana att r\u00e5na m\u00e4nniskor\u2026! \u2013 Gud sig f\u00f6rbarme! Tack s\u00e5 mycket! utropade fr\u00e4mlingen l\u00e4ttad. Jag t\u00e4nkte be er om att f\u00e5 komma in, men jag v\u00e5gade inte. Han steg \u00f6ver tr\u00f6skeln och b\u00f6rjade omedelbart se sig omkring i l\u00e4genheten. Hans blick s\u00f6kte sig bort i den m\u00f6rka \u00e4nden av korridoren. Han lade genast m\u00e4rke till en st\u00e5ng p\u00e5 v\u00e4ggen \u00f6ver kl\u00e4dh\u00e4ngaren och mumlade \u00f6verraskad. \u2013 Jas\u00e5 den d\u00e4r \u00e4r fortfarande i livet, ser man p\u00e5! \u2013 Ta av er skorna, ni \u00e4r s\u00e4kert bl\u00f6t om f\u00f6tterna. Ingen kommer att b\u00e4ra med sig den d\u00e4r apparaten. \u2013 Tack, tack, log den obetvinglige fr\u00e4mlingen. Tusen tack. Han tog hastigt av sig rocken. Om ni l\u00e5ter mig titta vidare \u2026, sade han och pekade. \u2013 Vars\u00e5god och titta, det \u00e4r det ni kom hit f\u00f6r, sade Zejnep och satte fram ett par tofflor \u00e5t honom. Mannen hade stigit in med skorna p\u00e5 och s\u00e5g f\u00f6rvirrad ut. \u2013 \u00c5h, f\u00f6rl\u00e5t, jag gl\u00f6mde att ta av mig skorna. Han stannade p\u00e5 tr\u00f6skeln, som om han samlade sig till att hoppa i vattnet. Han m\u00e4rkte att v\u00e4rdinnan observerat hans f\u00f6rl\u00e4genhet och slog ut med armarna i en uppgiven gest. \u2013 Det \u00e4r s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r sen. Han tog upp en n\u00e4sduk ur byxfickan och lade den nerv\u00f6st i fickan p\u00e5 kavajen. De fortsatte in i rummet som l\u00e5g mellan sovrummet och korridoren. H\u00e4r stod en soffa till h\u00f6ger om ing\u00e5ngen, en tv i motsatt h\u00f6rn, ett bord med fyra stolar \u2026 Sedan s\u00e5g han ytterligare tv\u00e5 s\u00e4ngar, ett slitet gult nattduksbord och en l\u00e5g golvlampa. Rummet var perfekt rent, v\u00e4lst\u00e4dat och p\u00e5 n\u00e5got vis \u2013 trist. D\u00e4refter inspekterade han l\u00e5ngsamt sovrummet och k\u00f6ket, medan Zejnep stod och v\u00e4ntade mitt i l\u00e4genheten. Och n\u00e4r mannen kom fram till Zejnep m\u00e4rkte hon hur upp- hetsad han var. Han slog ned blicken och talade med l\u00e5g r\u00f6st, n\u00e4stan som om han m\u00e5ste anstr\u00e4nga sig: \u2013 Jag heter Ajtore och mitt efternamn \u00e4r Askarov. Jag \u00e4r bara h\u00e4r p\u00e5 genomresa, eller, som det heter numera, transitpassagerare. Ja, jag har fortfarande tre timmar p\u00e5 mig innan planet lyfter. Jag skulle ha varit i Novosibirsk nu, men jag fick veta att det var dimma och inget flygv\u00e4der, och s\u00e5 landade jag r\u00e4tt i er l\u00e4genhet. \u2013 Jamen d\u00e5 s\u00e5, sade Zejnep hj\u00e4rtligt, eftersom ni har lite tid innan ert plan avg\u00e5r, s\u00e5 hinner ni dricka en kopp te eller tv\u00e5, s\u00e5 ni blir varm, s\u00e5 kan ni resa vidare. \u2013 Antingen \u00e4r jag gjord av glas, eller s\u00e5 kan ni se rakt igenom mig, det \u00e4r n\u00e5got som jag dr\u00f6mmer om! skrattade Ajtore avslapp- nat. Jag \u00e4r beredd att missa mitt flyg, bara jag f\u00e5r lite varmt te. \u2013 F\u00f6lj med d\u00e5 \u2026 Eller v\u00e4nta, varf\u00f6r ska jag tvinga n\u00e5gon som har rest \u00f6ver halva jorden att tr\u00e4ngas i mitt k\u00f6k? Jag serverar det hellre h\u00e4r. Zejnep visade p\u00e5 soffan och t\u00e4ckte soffbordet med en ny vaxduk. \u00c4ven om ni bor l\u00e5ngt borta, s\u00e5 \u00e4r ni den f\u00f6rste innehavaren av den h\u00e4r l\u00e4genheten! S\u00e5 jag bjuder er p\u00e5 br\u00f6d och salt i ert eget hem! Ajtore l\u00e4mnades ensam i rummet. Zejnep st\u00e4ngde k\u00f6ksd\u00f6rren f\u00f6r att st\u00e4nga ute slamret av tallrikar och fat, och l\u00e4genheten blev tyst. \u00c5terigen h\u00f6rdes vindens vinande utanf\u00f6r f\u00f6nstret och regndropparnas smatter mot rutorna. Hur m\u00e5nga g\u00e5nger hade han just i detta rum lyssnat till samma h\u00f6stkonsert? Och soffan stod ocks\u00e5 p\u00e5 sin plats, vilket inte var s\u00e5 f\u00f6rv\u00e5nande, l\u00e4genhetens plan- l\u00f6sning gjorde det om\u00f6jligt att hitta n\u00e5gon annan placering. Han hade redan blivit varm och k\u00e4nde sig bekv\u00e4m och k\u00e4nde sig ena \u00f6gonblicket som en total fr\u00e4mling och i n\u00e4sta sekund som den r\u00e4ttm\u00e4tige \u00e4garen till l\u00e4genheten. Ja, det finns ingen kraft som \u00e4r starkare \u00e4n tidens kraft! Det verkade som en evighet sedan de hade l\u00e4mnat det h\u00e4r huset, men \u00e5 andra sidan var det som om det hade h\u00e4nt i g\u00e5r. Han fick rentav f\u00f6r sig att hans mamma skulle dyka upp i d\u00f6rr\u00f6ppningen \u2026 Min gosse, \u00e4r du \u00e4ntligen h\u00e4r? Varf\u00f6r \u00e4r du s\u00e5 ledsen? \u00c5h, du \u00e4r ju alldeles v\u00e5t\u2026! Och hon skulle rusa fram till honom med en torr skjorta, en varm morgonrock och stryka honom \u00f6ver hans v\u00e5ta gr\u00e5a h\u00e5r. Fast\u00e4n han var sextiofem, och om hans mamma fortfarande hade levt skulle han fortfarande vara hennes lille gosse. Ja, det \u00e4r vad hon skulle ha kallat honom\u2026! Nu bor andra m\u00e4nniskor i huset, andra r\u00f6ster h\u00f6rs. S\u00e5 egendomligt, allting k\u00e4ndes s\u00e5 v\u00e4lbekant, s\u00e5 f\u00f6rtroligt, att han fick f\u00f6r sig att de andra skulle flytta ut, och dessa v\u00e4ggar skulle kollapsa, f\u00f6rsvinna. Men nej, andra m\u00e4nniskor hade kommit hit f\u00f6r att bo, samma v\u00e4ggar accepterade dem som sina sl\u00e4ktingar och livet fortsatte. D\u00f6rren till det angr\u00e4nsande rummet \u00f6ppnades pl\u00f6tsligt tyst. Ajtores hj\u00e4rta b\u00f6rjade sl\u00e5 snabbare. Det var som om n\u00e5gon kom ut genom d\u00f6rren p\u00e5 bara f\u00f6tter. Han h\u00f6rde till och med sin d\u00f6ende mammas svaga r\u00f6st: Ajtore, ay, Ajtore, \u00e4r du t\u00f6rstig? \u00c4ven n\u00e4r hon var d\u00f6ende fr\u00e5gade hon om han var t\u00f6rstig \u2026 Allt han hade kvar var bilden av henne som han bar inom sig. Om n\u00e5gon tid skulle ocks\u00e5 han sj\u00e4lv vara borta fr\u00e5n det h\u00e4r livet, men f\u00f6rst d\u00e5 skulle minnet av hans mamma f\u00f6rsvinna samtidigt med honom. Och d\u00e5 \u2013 f\u00f6r alltid \u2013 blir det som om hon aldrig funnits i v\u00e4rlden, aldrig visat sig p\u00e5 denna jord och aldrig l\u00e4mnat den. Och andra m\u00e4nniskor kommer bullrande att inta sin plats. Men s\u00e5dan \u00e4r tillvaron. Det korta \u00f6gonblicket fr\u00e5n vaggan till graven kallas just s\u00e5 \u2013 ett liv. Ajtore ryste i hela kroppen och en varm dimma kom f\u00f6r hans blick. S\u00e5 egendomligt det kan tyckas, b\u00e5de sm\u00e4rtsamt och ljuvt, att minnas det f\u00f6rflutna. N\u00e4r de bodde i detta hus, ett bullrigt, roligt liv! Nu finns ingen kvar fr\u00e5n det livet utom han. D\u00f6den g\u00e5r aldrig vilse, han finner alltid ett s\u00e4tt att komma dig n\u00e4ra, och en dag kommer han och l\u00e4gger sin snara runt din hals. Eller hade han kanske redan tagit sin boning inom honom, i hans lekamen och v\u00e4ntade t\u00e5lmodigt p\u00e5 sin tid och g\u00f6mde sig som vakteln i vetek\u00e4rven. Ajtore lyfte sina kalla, rynkiga h\u00e4nder och h\u00f6ll dem framf\u00f6r \u00f6gonen, och pl\u00f6tsligt fick han en k\u00e4nsla av att de inte var hans egna h\u00e4nder, utan n\u00e5gon annans, en fr\u00e4mling, som han aldrig sett. Skr\u00e4md g\u00f6mde han snabbt h\u00e4nderna under bordet. Hans v\u00e4rdinna kom in med te och kakor p\u00e5 en stor silverbricka. De vardagliga orden som brukar s\u00e4gas i s\u00e5dana \u00f6gonblick, tr\u00e4ffade honom som en elektrisk st\u00f6t. \u2013 Hade ni tr\u00e5kigt h\u00e4r alldeles ensam? \u2013 \u00c4hm \u2026 nej, svarade han f\u00f6rvirrad. F\u00f6r att inte f\u00f6rr\u00e5da sitt tillst\u00e5nd skrattade han nerv\u00f6st. \u2013 Jag tror att ni var helt f\u00f6rlorad i era minnen. \u2013 Ni har r\u00e4tt, det s\u00e4gs ju att tankarna kan f\u00e5 makt \u00f6ver en m\u00e4nniska dit h\u00e4n att man inte vet om man ska skratta eller gr\u00e5ta. \u2013 G\u00e5 inte vilse, k\u00e4nn er som hemma, sade Zejnep hj\u00e4rtligt. Hon h\u00e4llde upp te i en sk\u00e5l och satte framf\u00f6r sin g\u00e4st. Ajtore br\u00e4nde sig vid den f\u00f6rsta klunken te, men hejdade sig \u00e4nd\u00e5 inte utan t\u00f6mde sk\u00e5len i ett drag och r\u00e4ckte den till Zejnep. V\u00e4rdinnan fyllde den omedelbart. Utan att dr\u00f6ja, och med p\u00e5tagligt v\u00e4lbehag, t\u00f6mde han \u00e4ven den andra koppen, och tog f\u00f6rst d\u00e5 ett djupt andetag, s\u00e5g uppm\u00e4rksamt p\u00e5 Zejnep, som om han nu f\u00f6rst insett var han befann sig och hur han kommit hit. \u2013 Jag var alldeles torr i halsen, sade han som urs\u00e4kt f\u00f6r sin tet\u00f6rst. \u2013 Drick lite mera. Ajtore str\u00e4ckte omg\u00e5ende fram sin sk\u00e5l. \u2013 Det \u00e4r ganska egendomligt, sade han. N\u00e4r jag var p\u00e5 semester p\u00e5 Krim bryggde jag m\u00e5nga g\u00e5nger samma indiska te i en och samma tekanna. Men min uppfattning \u00e4r att te som lagas av en kvinnas hand \u00e4r betydligt smakligare. Denna enkla komplimang fr\u00e5n en helt fr\u00e4mmande man ber\u00f6rde Zejnep angen\u00e4mt, det var l\u00e4nge sedan n\u00e5gon hade gett henne ber\u00f6m som v\u00e4rdinna. \u2013 Ibland beror det p\u00e5 vattnet, sade hon blygsamt och tittade ned. Just i det \u00f6gonblicket ringde telefonen, som hade varit tyst hela dagen, och Ajtore och Zejnep tittade b\u00e5da p\u00e5 den. \u2013 Det m\u00e5ste vara min son Jertay. Han skulle komma hit, men varf\u00f6r ringer han nu? Zejnep skyndade till telefonen f\u00f6r att svara. \u2013 Hej! Vad \u00e4r det som har h\u00e4nt? Varf\u00f6r \u00e4r ni s\u00e5 sena? Var har ni varit? Ni skulle ha kommit i morse, och nu \u00e4r det redan kv\u00e4ll. Vad\u00e5? Vad \u00e4r det f\u00f6r jobb? Har du din kelin med dig? V\u00e4ntar ni p\u00e5 din storebror? Var ska han komma ifr\u00e5n? Har hon aldrig tr\u00e4ffat honom? Dr\u00f6j inte f\u00f6r l\u00e4nge bara! Hon lade p\u00e5 luren och \u00e5terv\u00e4nde till bordet. \u2013 Den skurken har gett mig gr\u00e5a h\u00e5r i f\u00f6rtid, sade hon ilsket och h\u00e4llde upp te i Ajtores tomma kopp. Hon fortsatte: \u2013 Ena stunden ska han bo h\u00e4r, andra stunden ska han bo d\u00e4r. Dit hustrun best\u00e4mmer, dit g\u00e5r han. Nuf\u00f6rtiden \u00e4r unga m\u00e4nniskor s\u00e5 karakt\u00e4rsl\u00f6sa, det \u00e4r bara hemskt. De kan inte s\u00e4ga ett ord till sin fru. Man blir s\u00e5 f\u00f6rbaskad! Toffelhj\u00e4lte! \u2013 Den yngste? \u2013 Ja. Hur visste ni det? \u2013 Bara en gissning \u2026 min egen var en riktig vettvilling. Han h\u00f6ll mig verkligen p\u00e5 halster. Jag hamnade n\u00e4stan i f\u00e4ngelse f\u00f6r hans skull. \u2013 Vad s\u00e4ger ni?! Herregud, vad hade ni d\u00e5 gjort? \u2013 Jag? Fr\u00e5ga mig vad jag inte hade gjort: jag hade inte uppfostrat den slyngeln. \u2013 Vad hade han hittat p\u00e5? \u2013 Tja, hur ska jag beskriva det \u2026 Han var med i ett g\u00e4ng grabbar och tjejer som var nere vid sj\u00f6n och badade. De hade druckit en del. De b\u00f6rjade larva omkring och kasta varandra i vattnet. Min grabb och hans kompis tog tag i en av de andra och h\u00f6ll honom i armarna och benen och kastade honom i sj\u00f6n. De v\u00e4ntade p\u00e5 att han skulle komma upp till ytan igen, men han syntes inte l\u00e4ngre. De hoppade i och b\u00f6rjade leta. De d\u00f6k i fem minuter och hittade honom till sist \u2026 och det visade sig att han hade f\u00e5tt kramp och drunknat. De gjorde konstgjord andning, men grabben var d\u00f6d n\u00e4r de kom fram till sjukhuset. Som ni f\u00f6rst\u00e5r blev det polisutredning och r\u00e4tteg\u00e5ng. Min son och hans v\u00e4n hamnade i f\u00e4ngelse. Jag blev omplacerad. P\u00e5 mitt jobb fanns det s\u00e5na kolleger som hela tiden gick och v\u00e4ntade p\u00e5 jag skulle r\u00e5ka ut f\u00f6r n\u00e5gonting. Och h\u00e4r fick de chansen! \u2013 Det var en tr\u00e5kig historia \u2026 Blev det karl av er pojk till sist? \u2013 Jo, svarade Ajtore korthugget. Fast sen dess har allting g\u00e5tt p\u00e5 tok f\u00f6r honom. Han \u00e4r som en kamel p\u00e5 isen \u2013 s\u00e5 snart han kommer p\u00e5 benen faller han igen \u2026 Zejnep m\u00e4rkte hans reaktion och st\u00e4llde inte fler fr\u00e5gor. De satt tysta och visste inte hur de skulle forts\u00e4tta samtalet. Ajtore k\u00e4nde att v\u00e4rdinnans hum\u00f6r hade f\u00f6r\u00e4ndrats efter hans historia och tolkade det p\u00e5 sitt eget s\u00e4tt, att han redan hade f\u00f6rbrukat hennes g\u00e4stfrihet. N\u00e4r han hade druckit upp sitt te st\u00e4llde han sk\u00e5len ifr\u00e5n sig och lade handen \u00f6ver till tecken p\u00e5 att han var n\u00f6jd, hade f\u00e5tt upp v\u00e4rmen och nu t\u00e4nkte tacka f\u00f6r sig. \u2013 Drick lite mera te, sade Zejnep tyst. Ajtore tog upp sin n\u00e4sduk ur fickan, torkade l\u00e4pparna och var precis p\u00e5 v\u00e4g att tacka henne f\u00f6r g\u00e4stfriheten och g\u00e5, n\u00e4r Zejnep br\u00f6t tystnaden. \u2013 Min mellanpojke \u2026 han var inte mycket b\u00e4ttre \u00e4n er. Som barn snubblade han \u00f6ver sina egna f\u00f6tter, och s\u00e5 g\u00f6r \u00e4n i denna dag. Han har ocks\u00e5 suttit i f\u00e4ngelse \u2026 \u2013 F\u00f6r vad\u00e5? \u2013 Slagsm\u00e5l. Det var den h\u00e4r j\u00e4kla vodkan som st\u00e4llde till det f\u00f6r honom. Alla unga grabbar blir som galna, de kan varken dricka eller roa sig. S\u00e5 snart de har fuktat sina l\u00e4ppar s\u00e5 ska de g\u00f6ra upp. Det var s\u00e5 v\u00e5r grabb hamnade snett. Han och ett par kompisar hade \u00e5kt p\u00e5 sk\u00f6rdearbete till Kustanaj, och de r\u00e5kade i luven p\u00e5 ett par rekryter. De slog ut ett \u00f6ga p\u00e5 den ene och slet av \u00f6rat p\u00e5 den andre. Bar sig \u00e5t, med andra ord. Polisen grep allihop och satte dem i h\u00e4kte. Den ene grabbens far var tydligen minister. Och sonen s\u00e4ger till v\u00e5r grabb: Om du tar allt p\u00e5 dig alltsamman och s\u00e4ger att du var ensam i slagsm\u00e5let, s\u00e5 kommer farsan att fixa ut dig senare. V\u00e5r tokd\u00e5re till son gick med p\u00e5 det. Den d\u00e4r sluge j\u00e4keln lurade i honom att om han ocks\u00e5 \u00e5kte in skulle han inte kunna fixa ut v\u00e5r grabb. V\u00e5r pojke vittnade om att han hade gjort alltsamman ensam, slagit ut soldatens \u00f6ga och slitit av den andre \u00f6rat. Kort sagt, alla sl\u00e4pptes, och v\u00e5r grabb \u00e5kte i f\u00e4ngelse. Och ingen hade minsta avsikt att hj\u00e4lpa honom, de lyfte inte ett finger. Jag sprang runt p\u00e5 alla kontor ensam, skr\u00e4nade som en f\u00e5gel och sprang. Men till ingen nytta, jag spillde mina t\u00e5rar i on\u00f6dan. P\u00e5 alla kontor ber\u00e4ttade jag om hur min son blivit lurad och f\u00e5tt klara sig sj\u00e4lv, att han inte h\u00f6jt sin hand mot n\u00e5gon, att han kommit till platsen f\u00f6r slagsm\u00e5let efter alla andra \u2026 Och jag min toka skrev \u00e5t alla h\u00e5ll och skadade bara mig sj\u00e4lv. Lag \u00e4r lag, fick jag h\u00f6ra, och ingen kan vrida den efter eget gottfinnande. Men alla f\u00f6rstod att min son hade skrivit det d\u00e4r olyckliga pappret p\u00e5 den andres tarvliga inr\u00e5dan, alla visste det, men vad kunde de g\u00f6ra! Det \u00e4r inte konstigt att tales\u00e4ttet s\u00e4ger att det som skrivs med penna inte kan huggas bort med yxa. Sex \u00e5r fick han och jag fick mitt straff. Zejnep b\u00f6rjade gr\u00e5ta bittert, som om hennes son just hade f\u00e5tt sin dom samma dag. Hon tog upp en stor n\u00e4sduk ur fickan och torkade ansiktet och \u00f6gonen. \u2013 Men den andre d\u00e5? Ministerns son? \u2013 Vad brydde sig han? Han g\u00e5r fortfarande fri, som om ingenting har h\u00e4nt. Jag pratade med honom och hans far. Men inte brydde de sig om vad jag sa. Var er son inblandad i slagsm\u00e5let? Ja. L\u00e4mnade han en skriftlig bek\u00e4nnelse? Ja. Vad vill ni att vi ska g\u00f6ra? De b\u00e5da pratade som om de var papegojor. De hade kommit \u00f6verens i f\u00f6rv\u00e4g. \u2013 Vilket pack! sade Ajtore ursinnigt. De d\u00e4r som trampar hedern under f\u00f6tterna, spottar p\u00e5 samvetet! \u00c5h, hur m\u00e5nga av dem vandrar omkring p\u00e5 jorden? Jag har sett tillr\u00e4ckligt m\u00e5nga s\u00e5na skurkar i mitt liv, k\u00e4ra syster \u2026 F\u00f6rresten, ni verkar vara yngre \u00e4n jag, och jag hoppas att ni inte blir s\u00e5rad om jag kallar er som det brukas kazaker emellan \u2013 syster? Zejnep, som just hade gr\u00e5tit, lade ifr\u00e5n sig n\u00e4sduken och skrattade. Det gamla s\u00e5ret hade sedan l\u00e4nge l\u00e4kt, och \u00e4ven om det ibland v\u00e4ckte t\u00e5rar ersattes de lika l\u00e4tt av skratt. \u2013 Det f\u00e5r mig att t\u00e4nka p\u00e5 den gamle gubben som ville kalla en annan gubbe f\u00f6r sv\u00e4rfar. Vad \u00e4r jag f\u00f6r en syster? En gr\u00e5h\u00e5rig kvinna \u2026 Det \u00e4r lika dumt som att s\u00e4tta sadel p\u00e5 en ko. \u2013 Ja, det \u00e4r pinsamt, jag har suttit h\u00e4r s\u00e5 l\u00e4nge, \u00e4tit br\u00f6d och salt vid ert bord, och har fortfarande inte brytt mig om att fr\u00e5ga efter ert namn. Vad heter ni, syster? Ajtore betonade avsiktligt sk\u00e4mtsamt det sista ordet. \u2013 Jag heter Zejnep. Men alla kallar mig azhe. S\u00e5 kallades en av morm\u00f6drarna i sl\u00e4kten. Ni borde veta att vi kazaker inte kallar \u00e4ldre kvinnor vid f\u00f6rnamn, och om en yngre kvinna har samma namn kan det inte anv\u00e4ndas. En av mina \u00e4ldre br\u00f6der gav mig namnet p\u00e5 familjens \u00e4ldsta, Zejnep, s\u00e5 att hela byn skulle akta sig f\u00f6r att kalla mig vid f\u00f6rnamn. Han fick bara roa sig med detta en kort tid, en av mina fyndiga zhenge, sv\u00e5grar allts\u00e5, b\u00f6rjade kalla mig azhe, det vill s\u00e4ga mormor, och d\u00e5 f\u00f6rstod alla att mitt namn var Zejnep. Och s\u00e5 blev det: azhe hit och azhe dit. S\u00e5 jag blev mormor fr\u00e5n barndomen, jag har f\u00e5tt heta s\u00e5 hela mitt liv, och nu vill ni kalla mig syster! Uppenbarligen var Zejnep sj\u00e4lv road av historien om sitt namn, och n\u00e4r hon ber\u00e4ttade om det l\u00e4t hon med ens sorgl\u00f6s och glad, som om hon inte hade n\u00e5gra bekymmer i v\u00e4rlden och himlen \u00f6ver henne alltid var ljus och molnfri. Ajtore f\u00f6rv\u00e5nades \u00f6ver att se detta tillst\u00e5nd bokstavligen f\u00f6rvandla henne, g\u00f6ra Zejneps ansikte vackert, tilldragande, och han t\u00e4nkte f\u00f6r sig sj\u00e4lv att liknande stunder i hennes liv m\u00e5ste ha varit mycket, mycket s\u00e4llsynta. Zejnep tog en klunk av sitt kalla te och tystnade och blickade ned i sk\u00e5len som om hela hennes liv speglades d\u00e4r. Denna kvinna verkade ha haft betydligt fler sorgliga upplevelser i livet \u00e4n gl\u00e4dje, mer arbete \u00e4n vila och fler f\u00f6rluster \u00e4n segrar hade blivit hennes lott, men trots detta br\u00f6ts hon inte ned, gav inte upp och kunde fortfarande k\u00e4mpa, uth\u00e4rda, dela andras sorg, delta i andras liv. Allt detta ins\u00e5g Ajtore som i ett enda \u00f6gonblick. Han fylldes av en varm, \u00f6m k\u00e4nsla, som rymde en o\u00e4ndlig sympati och uppriktig medk\u00e4nsla. \u2013 S\u00e5 ligger det allts\u00e5 till, suckade Zejnep och slog ut med armarna, som f\u00f6r att f\u00f6rklara att allting i livet inte kan f\u00f6rutsp\u00e5s. Och n\u00e4r g\u00e5r ert flyg? \u2013 Oj, jag gl\u00f6mde alldeles bort mitt flyg! Ajtore s\u00e5g hastigt p\u00e5 klockan. I s\u00e5na h\u00e4r fall rusar tiden snabbare \u00e4n en h\u00e4st. Vi har knappt haft tid att prata, och fyrtio minuter har redan g\u00e5tt. P\u00e5 flygplatsen verkar varje minut vara en evighet. Jag tror att jag ska b\u00f6rja dra mig \u00e5t det h\u00e5llet. Det skulle f\u00f6rmodligen bara st\u00e4lla till besv\u00e4r om n\u00e5got av era barn tittade in. \u2013 Jag t\u00e4nker f\u00f6r min del p\u00e5 om min slyngel till pojk skulle b\u00f6rja mucka gr\u00e4l med er. Annars kunde vi bli sittande h\u00e4r i all evighet. Flygplatsen ligger alldeles om h\u00f6rnet. Och taxi kommer i strida str\u00f6mmar. S\u00e4tt er. Jag skulle kunna s\u00e4tta in k\u00f6ttet i ugnen \u2026 \u2013 Nej, nej, tack f\u00f6r er g\u00e4stfrihet. Jag tror regnet har avtagit. Ajtore nickade mot f\u00f6nstret. I det h\u00e4r v\u00e4dret borde ni sitta inom- hus och dricka ert heta, underbara l\u00e4ckra te \u2026 I morgon \u00e4r det m\u00e5ndag, och d\u00e5 m\u00e5ste ni g\u00e5 till ert arbete. \u2013 Ni envisas med att tro att jag \u00e4r yngre \u00e4n jag \u00e4r! skrattade Zej- nep. Vad\u00e5 f\u00f6r arbete? Jag har varit pensionerad i en m\u00e5nad redan. Det h\u00e4r \u00e4r er lillasyster, k\u00e4re storebror. De skrattade b\u00e5da \u00e5t tanken. \u2013 Just det! Vem hade kunnat tro att ni var pensionerad! \u2013 Trodde ni att jag fick mitt gr\u00e5a h\u00e5r f\u00f6rst i dag? sade Zejnep och samlade ihop sk\u00e5lar, tekanna och \u00f6vriga tillbeh\u00f6r p\u00e5 brickan och f\u00f6rsvann i riktning mot k\u00f6ket. \u2013 Och en skarp tunga p\u00e5 k\u00f6pet! Det kan inte ha varit l\u00e4tt f\u00f6r de unga lejonen att \u00f6ppna munnen, ropade Ajtore efter henne. Eller f\u00f6r den stackars maken heller att ha en s\u00e5n hustru. \u2013 Nej, det var inte l\u00e4tt f\u00f6r honom. Det kanske var d\u00e4rf\u00f6r han dog s\u00e5 hastigt och l\u00e4mnade mig ensam med fyra barn. Ajtore ins\u00e5g att hans sk\u00e4mt hade g\u00e5tt f\u00f6r l\u00e5ngt och f\u00f6rv\u00e5nades \u00f6ver hur Zejnep snabbt hade parerat hans blunder. \u2013 Jag ber om urs\u00e4kt. Jag trodde inte att ni skulle ta mina ord s\u00e5 h\u00e5rt. Hur l\u00e4nge sen \u00e4r det? \u2013 N\u00e4r han dog var den \u00e4ldste elva och den yngsta var fyra. Hur gammal \u00e4r ni sj\u00e4lv? Enligt min mening kan en dam fr\u00e5ga en herre om hans \u00e5lder? \u2013 Varf\u00f6r inte? Sj\u00e4lvklart kan ni det. Ajtore suckade, l\u00e4ttad \u00f6ver att Zejnep inte tagit illa upp. \u2013 Jag \u00e4r sextiofem. Jag \u00e4r \u00e4ldre \u00e4n profeten. Det \u00e4r skr\u00e4mmande att f\u00f6rest\u00e4lla sig: om profeten hade levt i v\u00e5ra dagar skulle han redan varit pension\u00e4r, inte sant? Ajtores sk\u00e4mt f\u00f6ljdes av en s\u00e5dan skrattsalva fr\u00e5n Zejnep att en av sk\u00e5larna ramlade av brickan och gick i bitar. Sk\u00e4rvorna landade framf\u00f6r Ajtore. Han plockade upp dem och s\u00e5g p\u00e5 Zejnep, som fortfarande skrattade h\u00f6gt: \u2013 Det betyder tur! \u2013 M\u00e5 det bli s\u00e5, svarade hon och f\u00f6ljde honom till d\u00f6rren. Det regnar ordentligt, och jag hoppas att ni inte beh\u00f6ver v\u00e4nta l\u00e4nge. \u2013 Det g\u00f6r ingenting, jag hejdar f\u00f6rsta b\u00e4sta bil som ska \u00e5t mitt h\u00e5ll. \u2013 Jag ska h\u00e5lla tummarna. I v\u00e5r \u00e5lder \u00e4r det ingen konst att f\u00e5 en f\u00f6rkylning. V\u00e4nta \u2026 ni kan ta det h\u00e4r. Zejnep tog ned ett paraply fr\u00e5n hyllan. \u2013 Ni sj\u00e4lv d\u00e5? \u2013 Jag \u00e4r hemma. \u2013 Och i morgon eller i \u00f6vermorgon? Eller kommer det inte att regna l\u00e4ngre i Almaty? \u2013 Det g\u00f6r det nog, men d\u00e5 k\u00f6per jag ett nytt. Aff\u00e4rerna st\u00e4nger nog inte n\u00e4r regnet har slutat. Ta det! Ni m\u00e5ste komma hem frisk till era barn. Ni har sett ert gamla hem och f\u00e5tt minnas allt som varit. Ber\u00e4tta f\u00f6r er fru: Jag har h\u00e4lsat p\u00e5 i v\u00e5rt f\u00f6rsta hem, d\u00e4r vi bodde som nygifta, och jag mindes hur vi var unga tillsammans. Nu bor d\u00e4r en pension\u00e4r, jag blev bjuden p\u00e5 te som hon sj\u00e4lv hade lagat, hon h\u00e4lsar, kommer ni att s\u00e4ga. Och om det skulle slumpa sig s\u00e5, vars\u00e5god och h\u00e4lsa p\u00e5 igen. Zejnep k\u00e4nde p\u00e5 rock\u00e4rmen. \u2013 Ja, den \u00e4r fortfarande v\u00e5t. Jag borde ha strukit den med ett hett strykj\u00e4rn. Ta av er den, jag g\u00f6r det nu. \u2013 Nej, det kommer inte p\u00e5 fr\u00e5ga. Tack i alla fall! Han lade handen mot sitt hj\u00e4rta: \u2013 Jag har redan gett er s\u00e5 mycket besv\u00e4r. Gud v\u00e4lsigne er. Ajtore str\u00e4ckte fram sin hand. Zejnep tvekade f\u00f6rvirrad, torkade helt i on\u00f6dan h\u00e4nderna p\u00e5 sitt f\u00f6rkl\u00e4de och h\u00f6ll fram handen. Ajtore tog hennes hand, varm och smidig, och Zejnep s\u00e4nkte blicken med det s\u00e5 typiskt kvinnliga s\u00e4ttet att visa artighet och blygsel. Han s\u00e5g henne rakt i ansiktet och sade: \u2013 Ni och jag har ber\u00e4ttat s\u00e5 mycket f\u00f6r varandra, men vi skiljs \u00e5t utan att egentligen k\u00e4nna varandra. Jag reser och ni blir kvar. Vi hade ett fint samtal, inte sant? \u00d6ppet och obesv\u00e4rat. Vad mer kan jag s\u00e4ga? Jag hoppas att vi l\u00e4r k\u00e4nna varandra b\u00e4ttre n\u00e4sta g\u00e5ng. Om ni skulle befinna er i v\u00e5ra trakter, \u00e4r ni v\u00e4lkommen. \u2013 Jag tittar in. Jag har ofta \u00e4renden till Norra ishavet, sk\u00e4mtade Zejnep och sl\u00e4ppte hans hand. De sade adj\u00f6 \u00e4nnu en g\u00e5ng, och Ajtore gick. D\u00f6rren sm\u00e4llde igen bakom honom. Det blev en genomtr\u00e4ngande tystnad i huset. Zejnep stod l\u00e4nge kvar vid d\u00f6rren. Hon kunde h\u00f6ra folk som pratade p\u00e5 f\u00f6rsta v\u00e5ningen, en d\u00f6rr sm\u00e4llde igen och sedan blev det \u00e5ter tyst. Zejnep gick tillbaka ut i k\u00f6ket. P\u00e5 brickan l\u00e5g sk\u00e4rvorna av den s\u00f6nderslagna sk\u00e5len. I \u00f6ronen ringde fortfarande Ajtores r\u00f6st: Det betyder tur! Hon gick tillbaka till vardagsrummet och fram till bordet. Hennes blick f\u00f6ll p\u00e5 stolen d\u00e4r hon nyss suttit. Zejnep k\u00e4nde att hon ville sjunka ned i den stolen och sitta l\u00e4nge och titta \u00f6ver bordet \u2026 dit bort, d\u00e4r hon f\u00f6r en kort stund sedan hade sett Ajtore. Den pl\u00f6tsliga tystnaden i huset fick k\u00e4nslan av tomhet att \u00e5terv\u00e4nda och en v\u00e4xande oro fick makt \u00f6ver henne. Och en annan, fortfarande vag k\u00e4nsla vaknade inom henne, b\u00f6rjade om\u00e4rkligt v\u00e4xa och oroa, och hade snart bed\u00f6vat henne, som en gr\u00e5tande r\u00f6st fr\u00e5n st\u00e4ppen om natten. Zejnep blev r\u00e4dd, tog det som ett d\u00e5ligt omen och bad till Allah om lyckliga dagar f\u00f6r framtiden. Hennes k\u00e4nsliga, nerv\u00f6sa fantasi v\u00e4ckte skr\u00e4mmande bilder till liv: ett utdraget skyfall som v\u00e4xer till en stormflod, barn utspridda runt om i v\u00e4rlden, en f\u00f6rsvunnen Jertay. Allt detta fyllde henne i hennes ensamhet med r\u00e4dsla. Hon gick till telefonen och lyfte luren. Den fungerade \u2026 Hon v\u00e4nde sig pl\u00f6tsligt och gick fram till tv:n. \u00c5terigen f\u00f6ll hennes blick p\u00e5 stolen. Det \u00e4r mitt straff, varf\u00f6r \u00e4r den s\u00e5 lockande? Om jag nu s\u00e4tter mig ned, viskade hon till sig sj\u00e4lv, vad \u00e4r det f\u00f6r fel med det? Men s\u00e5 snart Zejnep slog sig ned p\u00e5 sin f\u00f6rra plats uppenbarade sig en silhuett p\u00e5 motsatta sidan av bordet \u2026 Hon ryste. Jag \u00e4r best\u00e4mt helt galen. Vad betyder allt det h\u00e4r? Hon reste sig nerv\u00f6st. Hon var p\u00e5 v\u00e4g ut i k\u00f6ket n\u00e4r hon tyckte sig h\u00f6ra att ytterd\u00f6rren \u00f6ppnades och n\u00e5gon kom in i rummet. Hennes hj\u00e4rta bultade n\u00e4r hon gick f\u00f6r att se efter. Det var ingen d\u00e4r. Hon lugnade sig och sl\u00e4ckte ljuset i korridoren. \u00c5terigen gled samma silhuett f\u00f6rbi i m\u00f6rkret \u2026 \u201dNi och jag har ber\u00e4ttat s\u00e5 mycket f\u00f6r varandra, men vi skiljs \u00e5t utan att egentligen k\u00e4nna varandra \u2026\u201d En s\u00e5dan v\u00e4nlig och behaglig r\u00f6st \u2026 Hon ryste som om hon hade blivit duschad med iskallt vatten. Herregud, den gamla tanten \u00e4r best\u00e4mt helt galen, hennes h\u00e5r \u00e4r redan gr\u00e5tt, men hon uppf\u00f6r sig som om hon var en j\u00e4ntunge \u2026 Hon stod kvar s\u00e5 en l\u00e5ng stund \u2026 Och allt detta berodde p\u00e5 att det aldrig hade varit en fr\u00e4mmande man i hennes hem. Hur ofta hade hon inte varit ensam, helt ensam, hur m\u00e5nga g\u00e5nger hade hon inte m\u00f6tt soluppg\u00e5ngen ensam, men aldrig hade Zejnep k\u00e4nt sin ensamhet s\u00e5 intensivt som nu. L\u00e4ngtan tryckte hennes hj\u00e4rta, och l\u00e4genheten k\u00e4ndes som en liten bur. Hon slog sonens telefonnummer. Efter n\u00e5gra signaler svarade en sjungande r\u00f6st: \u2013 Hall\u00e5\u00e5\u00e5 \u2026 Hon k\u00e4nde igen \u00e4ktenskapsm\u00e4klerskan. \u2013 Hur har ni det, lever och har h\u00e4lsan? Jag ville bara veta hur det st\u00e5r till med Jertay och hans utvalda. De lovade att komma nu p\u00e5 eftermiddagen, och nu \u00e4r det redan kv\u00e4ll. Jag har suttit h\u00e4r som en tjudrad bandhund och v\u00e4ntat p\u00e5 er. Sover han? \u00c4r det inte f\u00f6r tidigt f\u00f6r det? Vad\u00e5? \u00c4r han full?! Hur har han hunnit med det? N\u00e4r han ringde mig f\u00f6r ett tag sen var han spik nykter. Nej, jag p\u00e5st\u00e5r inte att du har supit honom full \u2026 Nej, han har helt slutat dricka. \u00c5h, Allah, han hade lidit nog av denna f\u00f6rbannade vodka! Var \u00e4r han, f\u00e5r jag prata med honom? Vaknar han inte? Och var \u00e4r hans brud? Hemma? Jag f\u00f6rst\u00e5r inte: La honom i s\u00e4ngen och gick? Vart kan han ta v\u00e4gen..? Jag misst\u00e4nker ingenting! Jag s\u00e4ger bara: Om hon vill g\u00e5 ut, varf\u00f6r d\u00e5 inte ta med sin man? Eller var- f\u00f6r kommer de inte hit till mig? Han kan sova h\u00e4r ocks\u00e5, vad det anbelangar. V\u00e4ck honom! V\u00e4ck honom, s\u00e4ger jag! Det \u00e4r min son! H\u00e4ll \u00e5tminstone kallt vatten \u00f6ver honom, s\u00e5 han kan komma till telefonen! Det blev tyst i andra \u00e4nden, \u00e4ktenskapsm\u00e4klerskan m\u00e5ste ha g\u00e5tt f\u00f6r att v\u00e4cka Jertay. T\u00e4nker hon verkligen h\u00e4lla kallt vatten \u00f6ver honom? t\u00e4nkte Zejnep och ropade hastigt i luren: \u2013 Hall\u00e5, f\u00f6rs\u00f6k utan vatten, han kanske vaknar \u00e4nd\u00e5! \u2013 men ins\u00e5g att ingen kunde h\u00f6ra henne och mumlade: Hon fick en j\u00e4kla fart, den subban! Efter n\u00e5gra minuter kom r\u00f6sten i telefonen tillbaka: \u2013 Hall\u00e5\u00e5\u00e5. \u2013 N\u00e5? Vaknade han inte? Va? Sa han att han skulle ringa? D\u00e5 sover han inte i alla fall? \u00c5h, den lymmeln, l\u00e5t honom bara visa sig f\u00f6r mig! Okej, ta inte illa upp. Se till att han ringer, jag ska inte st\u00f6ra er l\u00e4ngre. Guds fred! Zejnep lade p\u00e5 luren och b\u00f6rjade g\u00e5 runt i rummet. Slarver! sade hon bittert, hustrun g\u00e5r p\u00e5 fest, och han ligger och snarkar. Vad fick honom att vilja sova? Om han \u00e4r s\u00e5 tr\u00f6tt kan han sova ut hos sin mamma. N\u00e4r ska han f\u00e5 n\u00e5got vett i skallen, och n\u00e4r ska han bli vuxen?! Telefonen ringde. \u2013 K\u00e4ra n\u00e5n, nu har han vaknat! Hon sprang till telefonen. \u2013 Jertay..? Hon hejdade sig. \u2013 Vem sa ni? \u00c5h, \u00e4r det ni \u2026 I telefon l\u00e5ter ni helt annorlunda. Jag kom inte ih\u00e5g ert namn i hastigheten \u2026 Vad\u00e5? Det beror p\u00e5 den d\u00e4r idioten. Inte \u00e4n. Han ligger och sover. G\u00e5r planet enligt tidtabellen? F\u00f6rsenat? Tre timmar! S\u00e5 besv\u00e4rligt. Kom hit, i s\u00e5 fall. Kom, s\u00e4ger jag \u2026 Jag k\u00e4nde mig pl\u00f6tsligt s\u00e5 ensam n\u00e4r ni hade g\u00e5tt. Ensam, s\u00e4ger jag. Zejnep skrattade och f\u00f6rs\u00f6kte l\u00e5ta obesv\u00e4rad. \u2013 Jag blev pl\u00f6tsligt r\u00e4dd att det skulle bli hagel. Det har regnat hela dagen. Det \u00e5skar \u2026 \u00c5ska, s\u00e4ger jag. H\u00f6r ni? Inte det? Kon- stigt! H\u00f6r h\u00e4r! Zejnep h\u00f6ll telefonen mot f\u00f6nstret. \u2013 Jag \u00e4r fortfarande kvar. Jag lyssnade p\u00e5 \u00e5skan. H\u00f6rde ni inte? Okej, ni hade en timme tills planet skulle g\u00e5, men det blev framskjutet i tre timmar, allts\u00e5 fyra timmar att v\u00e4nta \u2026 Det duger inte! Vad ska ni g\u00f6ra? Zejneps r\u00f6st fick en klang av medlidande. \u2013 Just det, ni kan g\u00e5 till hotellet. Ja, det \u00e4r givetvis bekv\u00e4mt. Absolut, det kan ni g\u00f6ra. Jag beh\u00f6ver inte k\u00e4nna mig f\u00f6rn\u00e4rmad. Gud sig f\u00f6rbarme. Jag vet inte \u2026 Jag lovade att ringa igen. Vad\u00e5? Ni har inte br\u00e5ttom, ber\u00e4tta mer exakt \u2026 Vad \u00e4r det f\u00f6r fel p\u00e5 det? Varf\u00f6r \u00e4r det besv\u00e4rligt? Kom hit om ni vill. Det h\u00e4r \u00e4r i alla fall ert hem. Kom nu och br\u00e5ka inte! Zejnep lade p\u00e5 luren och t\u00e4nkte efter. Herregud, nu f\u00e5r jag snart en g\u00e4st, och det finns inget k\u00f6tt i huset?! Hon skyndade sig till kylsk\u00e5pet och \u00f6ppnade det. D\u00e4r fanns ingenting som d\u00f6g. I frysen l\u00e5g en kyckling, en halv anka, tv\u00e5 eller tre revben utan k\u00f6tt och diverse andra o\u00e4tliga produkter. Hon s\u00e5g p\u00e5 klockan: tio minuter \u00f6ver sju. Jag borde nog springa till aff\u00e4ren innan den st\u00e4nger. Hon hittade sin handv\u00e4ska, t\u00f6mde ut alla pengar p\u00e5 bordet och r\u00e4knade. Och funderade. Det var \u00e5tta dagar till pensionen. Om jag k\u00f6per k\u00f6tt och socker och delar resten med \u00e5tta, s\u00e5 blir det femtio kopek om dagen. Varf\u00f6r skulle jag inte kunna leva p\u00e5 te och br\u00f6d i en vecka? Det \u00e4r till och med nyttigt \u2013 och jag slipper g\u00e5 ut. \u00c5 andra sidan v\u00e4ntade hon en g\u00e4st, en trevlig person, och de skulle sitta och prata, och hon skulle slappna av och k\u00e4nna sig som en m\u00e4nniska. Hon st\u00e4dade huset noga \u00e4nnu en g\u00e5ng, kl\u00e4dde sig fin och lade fram sin kasse vid d\u00f6rren, f\u00f6r att vara beredd att springa till torget s\u00e5 snart Ajtore hade kommit. \u00c4ntligen, det ringde p\u00e5 d\u00f6rren, nu var han h\u00e4r! Zejnep rusade upp, skyndade sig ut i k\u00f6ket och ropade: Kom in! Hon skramlade med disken som om hon varit fullt upptagen. Under tiden h\u00f6rde hon Ajtore komma in och st\u00e4nga d\u00f6rren tyst efter sig och st\u00e4lla sig och v\u00e4nta obeslutsamt, som det anst\u00e5r en man i ett fr\u00e4mmande hus. Sedan h\u00f6rde hon honom ta av sig skorna \u2026 En halv minut senare kom Ajtore f\u00f6rsiktigt l\u00e4ngs korridoren, och n\u00e4r han fick se Zejnep, som inte haft tid att ta emot sin g\u00e4st vid d\u00f6rren, log han besv\u00e4rat. \u2013 H\u00e4r har ni mig igen, precis som ordspr\u00e5ket s\u00e4ger: D\u00e4r du en g\u00e5ng \u00e4tit dig m\u00e4tt, dit ska du g\u00e5 n\u00e4r du \u00e4r hungrig. Ni k\u00e4nner ju kazakerna, n\u00e4r de tigger om naswar att tugga s\u00e5 h\u00e4nger de sig fast som kardborrar, ni blir aldrig av med dem. Jag ser att jag har hindrat er i ert hush\u00e5llsarbete. \u2013 Det \u00e4r inget att g\u00f6ra \u00e5t, det \u00e4r ett evighetsarbete. Zejnep visade in sin g\u00e4st i vardagsrummet och pekade p\u00e5 soffan. \u2013 Jag springer till aff\u00e4ren. \u2013 Nej, nej, inte f\u00f6r min skull, G\u00e5 inte och handla! Jag ser ut som ambulerande sl\u00f6fock, det g\u00e5r inte f\u00f6r sig! Jag blir bara generad. \u2013 Jag skulle handla \u00e5t mig sj\u00e4lv, och just d\u00e5 ringde ni, min shop- pingv\u00e4ska st\u00e5r klar, ser ni? \u00c4ven om det inte finns g\u00e4ster i huset, s\u00e5 m\u00e5ste folk \u00e4nd\u00e5 \u00e4ta. Jag har v\u00e4ntat p\u00e5 den h\u00e4r idioten hela dagen, och han ligger hemma och sover \u2026 Oj, vad jag pratar, och butiken st\u00e4nger snart. Jag \u00e4r strax tillbaka. Ska jag s\u00e4tta p\u00e5 tv:n? \u2013 Nej, nej, det beh\u00f6vs inte. \u2013 Ni kan titta i det h\u00e4r fotoalbumet s\u00e5 l\u00e4nge. Ni kanske k\u00e4nner igen n\u00e5gra av era v\u00e4nner fr\u00e5n Almaty. Zejnep lade ett gammalt, slitet sammetsalbum framf\u00f6r g\u00e4sten, med fotografier som stack ut \u00e5t alla h\u00e5ll, och gick mot d\u00f6rren. Hon hade redan hunnit ut i trappan n\u00e4r Ajtore ropade \u00e5t henne. \u2013 K\u00f6p mig en flaska vin. Of\u00e4rgat. Zejnep t\u00e4nkte p\u00e5 inneh\u00e5llet i pl\u00e5nboken och gjorde en grimas. \u2013 Of\u00e4rgat? Menar ni vitt? \u2013 Ja. \u2013 Jaha \u2026 Jag brukar aldrig k\u00f6pa alkohol \u2026 \u2013 Det \u00e4r r\u00e4tt billigt \u2026 Han str\u00e4ckte fram en femtiorubelsedel. \u2013 F\u00f6r alla pengarna? \u2013 Nej! Ajtore skrattade. Om vi k\u00f6per f\u00f6r hela pengen s\u00e5 drunknar vi i det. En flaska r\u00e4cker. Zejnep var p\u00e5 v\u00e4g att str\u00e4cka ut handen efter \u00e4nnu en sedel, men hejdade sig i tid och sade en smula irriterat: \u2013 Det h\u00e4r \u00e4r alldeles f\u00f6r mycket\u2026! Jag kan k\u00f6pa en flaska vin sj\u00e4lv, stoppa undan era pengar! Jag hade satt fram en vinflaska p\u00e5 bordet i alla fall. Jag kan se att ni alldeles har gl\u00f6mt v\u00e5ra va- nor efter alla bes\u00f6k i fr\u00e4mmande l\u00e4nder. Vilken kazak skulle l\u00e4gga pengar p\u00e5 en flaska i ett hus som han bes\u00f6ker f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen? Zejnep visste inte hur det sista ordet hade undsluppit henne, men hon rodnade och bet sig i tungan. Sk\u00e4ms! Hur kunde jag sl\u00e4nga ur mig n\u00e5got s\u00e5nt? \u2013 Jag t\u00e4nkte p\u00e5 det sj\u00e4lv, och sen best\u00e4mde jag mig f\u00f6r att det var ofint att ta med mig en butelj till en fr\u00e4mmande dam. F\u00f6rl\u00e5t, naturligtvis. Ta pengarna, l\u00e5t det vara som en g\u00e5va f\u00f6r visningen av ditt hus. \u2013 Nej, jag bj\u00f6d inte hit er f\u00f6r att visa upp bruden, stoppa un- dan er papperslappar och visa dem inte igen! Hon s\u00e5g hastigt p\u00e5 sedeln och viftade avv\u00e4rjande. \u2013 K\u00e4ra ni \u2026 Det var inte min mening \u2026 \u2013 Zejnep \u00e4r mitt namn, p\u00e5minde hon. \u2013 Ja, Zejnep \u2026 ni m\u00e5ste ju f\u00f6rst\u00e5 att jag inte kan komma tomh\u00e4nt som g\u00e4st i ert hus hur m\u00e5nga g\u00e5nger som helst? Eller tror ni att jag inte har n\u00e5got samvete? \u2013 Sj\u00e4lvklart, sade Zejnep. \u2013 Se d\u00e4r, ni h\u00e5ller med mig. Ta den d\u00e5. \u2013 Nej! Hon viftade med h\u00e4nderna igen. Jag menade inte s\u00e5! \u2013 D\u00e5 g\u00e5r vi och handlar tillsammans. \u2013 Nej vet ni vad! Vilken skam! sade Zejnep och n\u00f6p sig i kinden som kazakiska kvinnor brukar g\u00f6ra n\u00e4r man kommer in p\u00e5 pinsamheter. Hon fortsatte i en viskning, som om n\u00e5gon lyssnat p\u00e5 dem: \u2013 Vad ska grannarna s\u00e4ga? O Gud! Nej, sitt bara. Jag kommer snart! Zejnep tog sin v\u00e4ska och skyndade nedf\u00f6r trappan. Ajtore s\u00e5g efter henne och skakade p\u00e5 huvudet, log. N\u00e4r han blev ensam plockade han f\u00f6rsiktigt upp albumet och b\u00f6rjade l\u00e5ngsamt bl\u00e4ddra igenom det. Bilden p\u00e5 f\u00f6rsta sidan var fastlimmad, kanske f\u00f6r att den inte skulle kunna tas bort. Det var en bild av en man i helfigur. Det syntes p\u00e5 honom att fotografiet var taget p\u00e5 femtiotalet: vit stalinjacka, keps med stukad sk\u00e4rm, ridbyxor och p\u00f6siga kromst\u00f6vlar. Mannen s\u00e5g v\u00e4ldigt sj\u00e4lvbel\u00e5ten ut, med k\u00e4ckt uppsv\u00e4ngda mustascher, ena handen p\u00e5 h\u00f6ften, ena benet utst\u00e4llt och en arrogant fr\u00e5ga i ansiktet, accentuerad av ett leende: \u201dDet h\u00e4r \u00e4r jag, vem \u00e4r du?\u201d Till h\u00f6ger, p\u00e5 en h\u00f6g trebent piedestal, stod en liten vas med konstgjorda rosor. Mannen lutade sin andra armb\u00e5ge mot denna piedestal och fr\u00e5gade med hela sitt utseende: \u201dN\u00e5, varf\u00f6r st\u00e5r du d\u00e4r bredvid mig?\u201d P\u00e5 sidan av vasen fanns en snirklig inskription: \u201dV\u00e4nta p\u00e5 mig.\u201d Ajtore brast ofrivil- ligt i skratt. V\u00e4nta p\u00e5 mig! Herregud, varf\u00f6r ska alla v\u00e4nta p\u00e5 dig? Av allt att d\u00f6ma var fotografiet inte taget vid fronten, det s\u00e5g mera ut som om han hade vandrat in i bilden p\u00e5 promenad genom en basar, d\u00e4r han nyss inhandlat sin kostymering. Varf\u00f6r ska vi v\u00e4nta p\u00e5 honom? P\u00e5 baksidan var ett annat foto fastklistrat. Och p\u00e5 detta s\u00e5g man en sm\u00e4rt flicka med glatt och \u00f6ppet ansikte som var kl\u00e4dd i randig kl\u00e4nning med bred krage. En tjock fl\u00e4ta vilade p\u00e5 den h\u00f6ga barmen. Zejnep, gissade Ajtore n\u00e4r han studerade de flickaktiga dragen \u2013 samma tjocka h\u00e5r! Hon log ocks\u00e5 en aning, men s\u00e5g mest f\u00f6rvirrad ut. Trots att fotot var tummat och hade gula fl\u00e4ckar runt kanterna f\u00f6rmedlade det ungdomens sk\u00f6nhet och friskhet och en stilla k\u00e4nsla av lycka. Tiden \u00e4r s\u00e5 grym! t\u00e4nkte Ajtore h\u00f6gt f\u00f6r sig sj\u00e4lv, utan att ta \u00f6gonen fr\u00e5n den unga Zejnep. \u2013 M\u00e4nniskan \u00e4r din f\u00f6rstr\u00f6else, och sk\u00f6nheten \u00e4r en billig leksak! F\u00f6rst smickrar du och v\u00e5rdar oss, och sedan ber\u00f6var du oss allt och l\u00e4mnar oss i st\u00e4llet med rynkor, sm\u00e4rtande rygg och en slocknad blick. Han studerade \u00e5terigen bilden av mannen. Fan, s\u00e5 sj\u00e4lvbel\u00e5ten! \u00c4r det uppbl\u00e5stheten f\u00f6r makten \u00f6ver Zejnep? \u2013 t\u00e4nkte Ajtore svartsjukt. Telefonen p\u00e5 bordet ringde som besatt. F\u00f6rst m\u00e4rkte Ajtore den inte, men efter den femte signalen sneglade han ofrivilligt \u00e5t apparaten. Men telefonen slutade inte ringa. Tydligen var den som ringde en p\u00e5tr\u00e4ngande person, eller ocks\u00e5 visste den s\u00e4kert att abonnenten alltid var hemma. Till sist upph\u00f6rde telefonen att ringa. Ajtore suckade ofrivilligt av l\u00e4ttnad och \u00e5terv\u00e4nde till albumet. M\u00e5nga av bilderna lade han undan utan att titta p\u00e5 dem. Medan han bl\u00e4ddrade igenom bilderna t\u00e4nkte Ajtore f\u00f6r sig sj\u00e4lv att denna samling av bilder, som var h\u00e4mtade fr\u00e5n olika tidsperioder, beskrev Zejneps liv och de m\u00e4nniskor som omgett henne. Och tillsammans med dem frystes samh\u00e4llets liv, dess smak, seder och kultur i bilderna \u2026 Allt detta visar sig kunna \u00e5terspeglas i ett vanligt familjealbum i ett genomsnittligt hem. Med denna tanke i bakhuvudet b\u00f6rjade han betrakta bilderna av fr\u00e4mmande m\u00e4nniskor med f\u00f6rnyat intresse, men just d\u00e5 b\u00f6rjade telefonen ringa igen. Den slutade inte f\u00f6rr\u00e4n den tionde signalen hade f\u00f6rklingat. Ajtore b\u00f6jde sig \u00e5ter \u00f6ver albumet, men telefonen ringde p\u00e5 nytt och \u00e4nnu mer pockande. Ajtore reste sig, gick fram till telefonen och best\u00e4mde sig f\u00f6r att s\u00e4ga att frun i huset var utg\u00e5ngen. Han tog upp luren l\u00e5ngsamt. R\u00f6sten i andra \u00e4nden b\u00f6rjade knattra p\u00e5 nerv\u00f6st, som om samtalet hade p\u00e5g\u00e5tt l\u00e4nge och man hade kommit ihop sig om ett eller annat: \u2013 Hall\u00e5? Mamma! Varf\u00f6r svarar du inte? Sover du eller har du varit ute? Varf\u00f6r br\u00e5kar du med Aigulinas mamma? Varf\u00f6r? Tror du inte att jag kan tala f\u00f6r mig sj\u00e4lv? Vem \u00e4r jag, tror du? En snorunge som inte kan ta ett steg utan dig? Hall\u00e5? Mamma! Varf\u00f6r s\u00e4ger du inget? Hall\u00e5! Ajtore lade p\u00e5 luren. Jag borde inte ha tagit telefonen, t\u00e4nkte han. Telefonen ringde oavbrutet, men den h\u00e4r g\u00e5ngen ignorerade Ajtore den. Tio minuter senare var Zejnep tillbaka. Hon steg in genom d\u00f6rren och ropade fr\u00e5n tamburen: \u2013 N\u00e5, har ni gjort er hemmastadd \u00e4n? Det visade sig att de inte s\u00e4ljer vin p\u00e5 kv\u00e4llen, s\u00e5 jag fick tigga mig till tv\u00e5 flaskor. \u2013 Tv\u00e5? Varf\u00f6r s\u00e5 mycket? L\u00e5t mig \u2026 Ajtore tog hennes kasse och gick mot k\u00f6ket. \u2013 Det var tungt, vad har ni h\u00e4r? \u2013 Det \u00e4r inte mycket man f\u00e5r tag i s\u00e5 h\u00e4r f\u00f6re st\u00e4ngningsdags. Men l\u00e5t nu mig ta hand om middagen, s\u00e5 kan ni s\u00e4tta er och vila s\u00e5 l\u00e4nge. \u2013 Kommer inte p\u00e5 fr\u00e5ga, jag vilade mig tillr\u00e4ckligt p\u00e5 Krim, jag vill hellre hj\u00e4lpa till i k\u00f6ket. Zejnep spolade av k\u00f6ttet, tog ett stycke vitost fr\u00e5n kylsk\u00e5pet och lade alltsammans i en gryta. \u2013 Er son ringde nyss, sade Ajtore. Jag l\u00e4t bli att svara tv\u00e5 g\u00e5nger och stod inte ut den tredje g\u00e5ngen. Han m\u00e5ste ha trott att jag var ni och sk\u00e4llde ut mig. \u2013 Usch! suckade Zejnep. Vad sa han? Vem sa ni f\u00f6rresten att ni var? fr\u00e5gade hon oroligt. \u2013 Oroa er inte, jag gav inte ett ljud ifr\u00e5n mig. Han visste s\u00e4kert inte om han hade ringt r\u00e4tt nummer. Han ringer nog tillbaka snart. \u2013 Hur visste ni vad jag har f\u00f6r telefonnummer? Jag har inte gett det till er. Ajtore studerade etiketten p\u00e5 vinflaskan och svarade: \u2013 \u00c5h, jag blev tvungen att tillgripa ett lumpet knep, sade han, tittade upp och log. N\u00e4r jag gick fick jag numret av er granne som bor i l\u00e4genhet fem. Lyckligtvis visste han det. \u2013 Ni \u00e4r d\u00e5 inte blyg av er! Zejnep s\u00e5g forskande p\u00e5 sin g\u00e4st. Varf\u00f6r ville ni ha mitt nummer? \u2013 Varf\u00f6r? Jag ville s\u00e4ga adj\u00f6 igen innan planet gick. Ajtores svar kom s\u00e5 uppriktigt att Zejnep pl\u00f6tsligt blev varm inom sig. \u2013 Lyckades ni tr\u00e4ffa era v\u00e4nner fr\u00e5n Almaty? fr\u00e5gade hon f\u00f6r att avleda det farliga \u00e4mnet. Ni m\u00e5ste ha en del bekanta h\u00e4r. \u2013 Ja, sj\u00e4lvklart, varf\u00f6r skulle jag inte det? Men jag tror inte att n\u00e5gon av dem kommer ih\u00e5g mig. I v\u00e5r \u00e5lder s\u00f6ker ingen efter n\u00e5gon och ingen saknar n\u00e5gon. Man tr\u00e4ffar en person som man inte har sett p\u00e5 trettio \u00e5r, och fem minuter \u00e4r tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att prata med dem. Och jag har inte deras telefonnummer. Jag kunde n\u00e4tt och j\u00e4mnt hitta det h\u00e4r huset \u2026 Tidigare fanns det en kamin att elda med. Ser ni? Han pekade p\u00e5 ett igenmurat h\u00e5l i v\u00e4ggen ovanf\u00f6r gasspisen: \u2013 Det var en skorstenspipa h\u00e4r. Vi fick b\u00e4ra kol i hinkar upp till andra v\u00e5ningen, och p\u00e5 morgonen t\u00f6mma ut askan \u2026 Ett s\u00e5nt slit! D\u00e5 fanns det ingen telefon, och ingenting annat heller. F\u00e4st inte s\u00e5 stor vikt vid mitt prat, lyssna med ett halvt \u00f6ra, s\u00e5 ska jag ber\u00e4tta vad jag minns. Ska vi s\u00e4ga s\u00e5? En gammal man beh\u00f6ver inte matas med br\u00f6d, l\u00e5t honom prata bara. \u2013 Jag vet inte \u2026 Jag vill inte minnas n\u00e5got annat. \u2013 Just det. Men ni kan inte kasta bort det f\u00f6rflutna eller radera ut det. Jag minns allt \u2026 Och jag anser att det som var d\u00e5ligt bara var n\u00e5got enskilt \u00f6gonblick, en mindre del av en m\u00e4nniskas liv. Och livet\u2026! Ni vet hur m\u00e5nga g\u00e5nger en m\u00e4nniska skrattar och gr\u00e5ter i sitt liv, vad hon dr\u00f6mmer om och vad hon fruktar. \u00c5h, jag var en stor romantiker som barn! Jag hade s\u00e5 br\u00e5ttom att bli stor att jag s\u00e5g fram emot det varje morgon, som om jag hade kunnat v\u00e4xa \u00f6ver natten. Jag minns att jag ritade av min hand p\u00e5 ett papper, och sen j\u00e4mf\u00f6rde jag bilden med min egen hand s\u00e5 snart jag vaknade p\u00e5 morgonen. Ibland passade handflatan inte in i teckningen. Jag sprang sen till min mamma med ett glatt skrik: Mamma! Jag har blivit en djigit! Mamma brukade ta pappret i sina h\u00e4nder och kyssa det och s\u00e4ga: \u00c5h, mina sm\u00e5 fingrar! Var \u00e4r hon nu..? och vad har jag gjort f\u00f6r henne? Ingenting! \u2013 Det finns ingen anledning att s\u00f6rja nu, sade Zejnep tr\u00f6stande, utan att m\u00e4rka hur r\u00f6rd hon var sj\u00e4lv. Hon f\u00f6rs\u00f6kte avleda hans tankar och fr\u00e5gade avsiktligt gl\u00e4ttigt: \u2013 H\u00f6ll ni p\u00e5 l\u00e4nge med att rita av er hand? Ajtore vaknade upp ur sina minnen och gav henne ett tacksamt leende. \u2013 Oh ja, l\u00e4nge! P\u00e5 den tiden hade jag bara en \u00f6nskan \u2013 att bli vuxen, och inget annat! Det var en besatthet. Jag var \u00f6vertygad om att m\u00e4nniskan \u00e4r k\u00e4rnan i universum, att en vuxen man kan g\u00f6ra allt, att han \u00e4r som en skapare \u2013 en outt\u00f6mlig skatt av allt gott i v\u00e4rlden och fiende till allt som \u00e4r ont. Och det faktum att vid dygdens sida g\u00e5r sk\u00e4ndligheten, ja det skulle visa sig att vi vid den tiden inte observerade. S\u00e5 p\u00e5 det viset rusar vi fram\u00e5t, ikapp med \u00e5ren, och n\u00e4r vi blivit vuxna och ser oss omkring \u2013 Ajtore slog ut med armarna \u2013 d\u00e5 ser vi: en f\u00e4rgl\u00f6s gr\u00e5 existens, full av intriger och skvaller. Lika surt och beskt som detta rum\u00e4nska vin. Han s\u00e5g nyfiket p\u00e5 Zejnep och undrade: \u2013 Kokar teet redan? Jag bara pratar och pratar. Har ni inte tr\u00f6ttnat p\u00e5 att lyssna? \u2013 Nej, sade Zejnep, som hade lyssnat mycket uppm\u00e4rksamt, Det \u00e4r intressant att h\u00f6ra p\u00e5 er. Tro mig, jag har aldrig pratat med n\u00e5gon m\u00e4nniska p\u00e5 det h\u00e4r viset f\u00f6rut. Jag menar n\u00e5gon man \u2026 Ni m\u00e5ste ha en s\u00e4rskild g\u00e5va. Kom, s\u00e5 s\u00e4tter vi oss i vardagsrummet medan k\u00f6ttet blir f\u00e4rdigt. S\u00e4tt er p\u00e5 er gamla plats, s\u00e5 tar jag min. D\u00e5 s\u00e5, nu \u00e4r ni hemma hos er sj\u00e4lv igen. Zejnep f\u00f6ljde ett par steg efter och fr\u00e5gade: \u2013 Ska jag ta med mig det h\u00e4r ocks\u00e5? \u2013 Vad\u00e5? \u2013 Det h\u00e4r sura och beska? Ajtore gav ifr\u00e5n sig ett kort skratt. \u2013 Ja, ta med det! Ingenting att g\u00f6ra \u00e5t, h\u00e4lsan \u00e4r i alla fall inte densamma som f\u00f6rr. Insidan t\u00e5l inte starkt l\u00e4ngre. De slog sig ned igen precis s\u00e5 som de hade suttit i tre timmar. Zejnep tog med teet och allt annat hon beh\u00f6vde p\u00e5 samma bricka. Den h\u00e4r g\u00e5ngen s\u00e5g dukningen betydligt festligare ut. Det var nog d\u00e4rf\u00f6r Zejnep jublade. \u2013 Allt kan g\u00f6ra en kvinna ledsen eller glad, sade hon. Jag sk\u00e4m- des d\u00e5 n\u00e4r jag bara gav er en enkel kopp te. \u2013 Ni g\u00f6r er d\u00e5 bekymmer! Jag beh\u00f6vde ingenting annat just d\u00e5, mer \u00e4n varmt te. \u2013 D\u00e5 har jag mer \u00e4n uppfyllt er \u00f6nskan. \u2013 En g\u00e5ng i tiden kom vi till Almaty f\u00f6r att studera, vi hade en djigit med oss, hans namn var Sachan. Han skaffade sig inga v\u00e4n- ner, pratade inte med n\u00e5gon och \u00e5t alltid ensam. Varje vecka fick han pengar hemifr\u00e5n byn. Men vi gjorde av med vartenda kopek l\u00e5ngt f\u00f6re n\u00e4sta m\u00e5nads utbetalning. Vi bodde i k\u00e4llaren hos en rysk gammal dam. Sju eller \u00e5tta killar i ett rum. Allt vi fick in la vi i en gemensam pott, men han, den fan, ville inte vara med. D\u00e4rf\u00f6r fick han \u00f6knamnet Kulaken. Och en g\u00e5ng hade vi slut p\u00e5 pengar, vi ligger d\u00e4r och \u00e4r hungriga. \u2013 \u00c5h, era stackare! Hur klarade ni det d\u00e5? \u2013 Jo, n\u00e4sta morgon b\u00f6rjade vi tjata p\u00e5 Kulaken, pl\u00e5gade ho- nom fr\u00e5n alla h\u00e5ll: K\u00f6p oss en tallrik soppa, allihop! \u2013 N\u00e5, och sen d\u00e5? \u2013 Men Kulaken l\u00e5tsas som ingenting, tiger som muren. Men pl\u00f6tsligt \u2013 o, Allah! \u2013 v\u00e4ser han mellan t\u00e4nderna: \u201dOkej d\u00e5, era skitst\u00f6vlar, kom!\u201d Vi kl\u00e4dde p\u00e5 oss p\u00e5 ett \u00f6gonblick och stod uppradade som f\u00e5r vid mathon och v\u00e4ntade. Kulaken stack iv\u00e4g uppf\u00f6r trappan fr\u00e5n k\u00e4llaren och vi f\u00f6ljde efter, alla sju, som g\u00e4sslingar. \u201dDet h\u00e4r, killar, det \u00e4r en of\u00f6rgl\u00f6mlig dag!\u201d sa en av oss, det var en filur vi hade med. \u201dJag tror minsann att det \u00e4r manna fr\u00e5n himlen som har fallit \u00f6ver oss!\u201d Vi tystade honom med n\u00e5gra vassa knytn\u00e4var mellan revbenen: \u201dH\u00e5ll k\u00e4ften. Om han h\u00f6r det, s\u00e5 \u00e5ngrar han sig!\u201d \u2013 Skulle han verkligen ha v\u00e4grat helt pl\u00f6tsligt? \u2013 Det kunde mycket v\u00e4l ha h\u00e4nt! En g\u00e5ng blev vi tvungna att v\u00e4nda om halvv\u00e4gs \u2026 N\u00e5 i alla fall, vi klev in i matsalen, som l\u00e5g p\u00e5 Nikolskij Bazar. Kulaken st\u00e4llde sig i k\u00f6. Packat med folk! Vi \u00e4r sju man, s\u00e5 vi tar ett eget bord. Vi ser att Kulaken kallar p\u00e5 oss och r\u00e4cker \u00f6ver en hel meter med bongar. Vi h\u00e4mtade maten och satte fram den p\u00e5 bordet. \u2013 S\u00e5 han gav er att \u00e4ta? \u2013 Ja, ja. Vi tog sju halva portioner soppa. Inte mer. Och vi beh\u00f6vde inte n\u00e5gon k\u00f6ttr\u00e4tt, det hade varit att \u00f6nska f\u00f6r myck- et! \u201dH\u00f6rdu \u2026\u201d s\u00e4ger d\u00e5 filuren. \u201dTog du inget mera?\u201d \u201dNi bad ju sj\u00e4lva om soppa. \u00c4t nu, era j\u00e4vlar, och h\u00e5ll k\u00e4ften!\u201d S\u00e5 reste han sig och gick. Och vi satt d\u00e4r och bara gapade. Sen kastade vi oss \u00f6ver den smarte som hade kommit med f\u00f6r- slaget: \u201dDu skr\u00e4mde bort honom, han skulle kanske ha best\u00e4llt n\u00e5got mera!\u201d \u2013 Och vad\u00e5? \u2013 Vad h\u00e4nder nu\u2026? Varken br\u00f6d eller huvudr\u00e4tt eller efterr\u00e4tt. Vi h\u00e4llde i oss var sin halvportion kall soppa och gick tillbaka till k\u00e4llaren. Zejnep skrattade s\u00e5 hon gr\u00e4t och g\u00f6mde ansiktet i h\u00e4nderna av f\u00f6rl\u00e4genhet. \u2013 D\u00e4r ser man! Ni lurade mig. Jag gjorde precis som er kulak och gav er bara en kopp te, som ni hade bett om. Vad pinsamt! Doften fr\u00e5n k\u00f6ttet p\u00e5 spisen spred sig fr\u00e5n k\u00f6ket. \u2013 Vad\u00e5 pinsamt?! svarade Ajtore och ryckte p\u00e5 axlarna. Jag \u00e4r en fullkomlig fr\u00e4mling. Jag blev serverad te, och jag var tacksam f\u00f6r det. Vilken annan kvinna som helst skulle inte ens sl\u00e4ppt in mig genom d\u00f6rren. \u2013 Ja, f\u00f6rresten, varf\u00f6r har min son inte ringt? Vi kanske inte har h\u00f6rt telefonen medan vi pratade. \u2013 Nej, Jag tror inte att n\u00e5gon har ringt. I samma \u00f6gonblick ringde det p\u00e5 d\u00f6rren. \u2013 Gud hj\u00e4lpe mig! b\u00f6rjade Zejnep i panik. I det h\u00e4r huset \u00e4r det antingen telefonen eller d\u00f6rrklockan som skr\u00e4mmer slag p\u00e5 en. Hon reste sig och blicken svepte \u00f6ver bordet: \u2013 Hur g\u00f6r jag nu, sade hon skr\u00e4ckslaget. Det \u00e4r n\u00e5got av barnen. Ajtore s\u00e5g hj\u00e4lpl\u00f6st p\u00e5 henne, som om han ville s\u00e4ga: Vad kan jag g\u00f6ra? Det h\u00e4r f\u00e5r du klara sj\u00e4lv. \u2013 Det var v\u00e4rst vad vi har brett ut oss h\u00e4r \u2026 Hon sa att han var full och sov\u2026 Jag ville ingenting s\u00e4rskilt. Om hans fru var d\u00e4r s\u00e5 f\u00e5r jag st\u00e5 med skammen! F\u00f6rst\u00e5r de oss \u00f6ver huvud taget? Klockan ringde nerv\u00f6st en andra g\u00e5ng. Zejnep ropade, som om hon var upptagen med n\u00e5got br\u00e5dskande. \u2013 Jag kommer! \u2013 trampade iv\u00e4g p\u00e5 t\u00e5, tog Ajtores kappa och hatt: \u2013 Kom hit! Skynda dig! St\u00e5 h\u00e4r, som om du just hade kommit in. \u2013 S\u00e5. Vem ska jag f\u00f6rest\u00e4lla? \u2013 Vem\u2026? R\u00f6rmokaren! Nej, det g\u00e5r ingen p\u00e5, ni \u00e4r nykter och har inga verktyg. Fr\u00e5n fastighetskontoret\u2026! Nej! Ni \u00e4r r\u00f6stv\u00e4rvare! \u2013 Vem ska jag jobba f\u00f6r? \u2013 Jag vet inte. Vem som helst, bara ni kan agitera f\u00f6r det. \u2013 Men vi har v\u00e4l inga val just nu? \u2013 Nej, men sen kanske \u2026 eller ocks\u00e5 har ni g\u00e5tt vilse. Ni \u00e4r en vanlig f\u00f6rbipasserande! Samtalet var redan hysteriskt. \u2013 Det f\u00e5r r\u00e4cka, det finns inte tid! St\u00e5 d\u00e4r bara som f\u00f6rstenad. Zejnep gick f\u00f6r att \u00f6ppna d\u00f6rren. Ajtore kn\u00e4ppte h\u00e4nderna bakom ryggen och stod stilla med sin v\u00e5ta hatt p\u00e5 huvudet. Zejnep b\u00f6rjade f\u00f6rvirrat prata med en man i farstun, hon hade knappt \u00f6ppnat d\u00f6rren. Lyckligtvis varade samtalet inte l\u00e4nge, och en minut senare slog ytterd\u00f6rren igen med en sm\u00e4ll. \u2013 Vem var det? fr\u00e5gade Ajtore, som inte hade hunnit h\u00e4mta sig fr\u00e5n chocken. \u2013 Vem? Er v\u00e4n, fan ta honom. \u2013 Min? \u2013 Den som ni fick mitt telefonnummer av, gamlingen i l\u00e4genhet fem. Han kom f\u00f6r att ber\u00e4tta att en respektabel herre hade letat efter mig och bett om mitt telefonnummer, och han hade gett honom det, och f\u00f6r detta bad han om urs\u00e4kt. \u2013 Jag var r\u00e4dd att det skulle vara Jertay. \u2013 Grannen \u00e4r s\u00e5 k\u00e4nslig, och det \u00e4r inte mitt fel. Ser allt, h\u00f6r allt. Och vad som \u00e4r f\u00f6rv\u00e5nande \u00e4r att oavsett vem som bes\u00f6ker vem h\u00e4r i huset, s\u00e5 hamnar de alltid hos honom. Varf\u00f6r st\u00e5r ni h\u00e4r? \u2013 Ni sa \u00e5t mig att st\u00e5 som f\u00f6rstenad. \u2013 St\u00e5r man p\u00e5 det viset d\u00e5? Ni hade h\u00e4nderna p\u00e5 ryggen. \u2013 Hur skulle jag ha st\u00e5tt d\u00e5? \u2013 S\u00e5 h\u00e4r! Zejnep ville visa honom, men efter ett \u00f6gonblick ryckte hon p\u00e5 axlarna: \u2013 Som f\u00f6rstenad. Hur \u00e4r det man g\u00f6r? Jag minns n\u00e4r jag var barn, jag gick med mamma f\u00f6r att h\u00e4mta ved, och n\u00e4r jag kom p\u00e5 efterk\u00e4lken sa hon alltid: Varf\u00f6r st\u00e5r du d\u00e4r som f\u00f6rstenad? Hur stod jag d\u00e5? Zejnep s\u00e4nkte armarna till sidorna, str\u00e4ckte p\u00e5 nacken och stod som en trana, men efter n\u00e5gra sekunder tappade hon balansen och grep tag i Ajtores arm f\u00f6r att inte falla. De skrattade l\u00e4nge och Ajtore fr\u00e5gade glatt: \u2013 Vad skulle barnen s\u00e4ga om de s\u00e5g oss nu? \u2013 Gud f\u00f6rbjude! Zejnep kastade f\u00f6rsiktigtvis en blick mot d\u00f6rren. Kom, teet \u00e4r nog kallt nu. \u2013 L\u00e5t dem komma, sade Ajtore och satte sig p\u00e5 sin plats. S\u00e5 f\u00e5r vi bekanta oss. Jag \u00e4r varken tjuv eller r\u00e5nare. Tidigare \u00e4gare till denna l\u00e4genhet. De kommer nog inte att sl\u00e5 mig. \u2013 Kanske det, svarade Zejnep och slog upp te i hans sk\u00e5l, men min drummel till pojk kommer s\u00e4kert att p\u00e5minna mig senare om att jag har suttit med en gammal gubbe och varit s\u00e5 glad och trevlig, fast\u00e4n jag alltid \u00e4r arg p\u00e5 oss. Det skulle vara typiskt f\u00f6r honom. Ber\u00e4tta nu f\u00f6r mig hur ni fick f\u00f6r er att flyga till jordens utkant? Ajtore s\u00e5g med ett lugnt leende p\u00e5 Zejnep och rynkade pan- nan, s\u00e5 att \u00f6gonbrynen drog ihop sig t\u00e4tt \u00f6ver n\u00e4sryggen. Han satt en stund och stirrade ned i botten av sin sk\u00e5l, och pl\u00f6tsligt sade han: \u2013 T\u00e4nk om jag fick en g\u00e4st i mitt hus i Jakutsk? \u2013 Hur s\u00e5? Om ni f\u00e5r en g\u00e4st kommer v\u00e4l er fru att h\u00e4lsa honom v\u00e4lkommen, sade Zejnep f\u00f6rsiktigt. En l\u00e5ng tystnad f\u00f6ljde. Det f\u00f6ref\u00f6ll som om Zejneps of\u00f6rsiktiga fr\u00e5ga och Zejneps malplacerade anm\u00e4rkning hade kylt ned deras br\u00e4ckliga f\u00f6rtrolighet. Ajtore k\u00e4nde det omedelbart och best\u00e4mde sig f\u00f6r att r\u00e4tta till situationen. \u2013 Vi brukade alltid vara glada att ha g\u00e4ster. Och ni ocks\u00e5? \u2013 Inte bara f\u00f6rr, jag \u00e4r alltid glad nu ocks\u00e5. Ajtore uppfattade en f\u00f6rebr\u00e5else i hennes r\u00f6st. Vad pratar jag f\u00f6r strunt? t\u00e4nkte han f\u00f6r sig sj\u00e4lv, irriterat. H\u00e4r har en komplett fr\u00e4mling dukat fram allt som finns i huset, och du pratar om g\u00e4stfrihet! Av n\u00e5gon anledning hade Ajtore f\u00e5tt intrycket att mycket hade f\u00f6r\u00e4ndrats sedan den avl\u00e4gsna tid d\u00e5 han l\u00e4mnade sitt f\u00f6r\u00e4ldrahem och att kazakernas ned\u00e4rvda g\u00e4stfrihet hade sinat, n\u00f6tts ut av ti- den, som en kaftan med fyrtio lappar. Men fast\u00e4n Zejnep bodde i staden s\u00e5g han hos henne samma slags hj\u00e4rtlighet och v\u00e4rme som man i hans tidiga barndom m\u00f6tte i varje hem, n\u00e4r man utan bet\u00e4nkligheter v\u00e4lkomnade var och en som r\u00e5kade komma inom fyrtio steg fr\u00e5n den egna jurtan, utan att fr\u00e5ga vem han var och varifr\u00e5n han kom: g\u00e4sten bj\u00f6ds in i hemmet och allt som huset f\u00f6rm\u00e5dde dukades fram p\u00e5 bordet, ibland \u00e4ven godsaker som givits \u00e5t barnen. Om det skulle intr\u00e4ffa att en person som steg \u00f6ver tr\u00f6skeln till n\u00e5gons hem m\u00f6ttes av husets herre med fr\u00e5gor om hans \u00e4rende och vem han var, d\u00e5 skulle denne bli utpekad som en grobian och t\u00f6lp i hela byn. Men i dag v\u00e4ntar ingen p\u00e5 bes\u00f6k, ingen gl\u00e4der sig l\u00e4ngre \u00e5t en g\u00e4st. Om n\u00e5gon stiger in och s\u00e4ger: Jag vill veta om ni lever i v\u00e4lg\u00e5ng och lycka, tittar alla p\u00e5 honom som om han var fr\u00e5n sina sinnen. Han mindes detta lika tydligt som om det hade varit i g\u00e5r. \u2026 Hans mor hade varit sv\u00e5rt sjuk och kom inte ur s\u00e4ngen. De tv\u00e5 \u00e4ldre br\u00f6derna h\u00f6ll p\u00e5 att driva en bes\u00e4ttning av kolchosens boskap till staden och kunde p\u00e5 sin h\u00f6jd vara tillbaka inom en vecka. Det var en sen, s\u00e5 kallad svart, h\u00f6st, n\u00e4r de kalla vindarna bl\u00e5ser i en vecka n\u00e4r de v\u00e4l satt ig\u00e5ng. Ajtores mor fick tillbringa n\u00e5gra dagar i total ensamhet. Vinden ven \u00f6ver st\u00e4ppen, tj\u00f6t i tr\u00e4dens grenar, rasslade i vassruggarna och tycktes skrapa djupt i sj\u00e4len. P\u00e5 natten lyssnade de uppm\u00e4rksamt till vindens tjut och ryste vid varje ljud. Mamma fr\u00e5gade: Vad \u00e4r det f\u00f6r knackande? \u00c4r det n\u00e5gon d\u00e4r? N\u00e5got klang till i farstun \u2013 vad var det? Varf\u00f6r sk\u00e4ller hunden s\u00e5? Vanligen var huset fullt av g\u00e4ster, men nu, till all olycka, fanns det inte en sj\u00e4l. Vid tillf\u00e4llen som dessa \u00e4r m\u00e4nniskor glada att se vem som helst, var och en som stiger \u00f6ver tr\u00f6skeln, och de v\u00e4ntar p\u00e5 g\u00e4ster med samma f\u00f6rv\u00e4ntan, som om det g\u00e4llde slutet av en l\u00e5ng fasta \u2026 Ajtore gick ut p\u00e5 g\u00e5rden. Vinden ylade, rev i sj\u00e4len, och det h\u00f6rdes bara ett ljud \u2013 ett oupph\u00f6rligt j\u00e4mmer fr\u00e5n den nakna st\u00e4ppen, det var allt. Sedan kl\u00e4ttrade han uppf\u00f6r den rangliga stegen till vinden och h\u00f6ll handen \u00f6ver \u00f6gonen och stirrade ut i fj\u00e4rran. Allt var d\u00f6tt, som om v\u00e4rlden var utspridd f\u00f6r vinden och bara de sj\u00e4lva fanns kvar p\u00e5 denna st\u00e4pp. Denna ensamhet v\u00e4ckte hos Ajtore en sm\u00e4rta som gick in i sj\u00e4len. Den bitande vinden, det gl\u00e4djel\u00f6sa, glansl\u00f6sa livet, fattigdomen, hans sjuka mamma och det kalla huset, alltsammans v\u00e4ckte ett sj\u00e4lvmedlidande som fick t\u00e5rarna att komma. Han fr\u00e5gade sig sj\u00e4lv: Varf\u00f6r \u00e4r m\u00e4nniskan s\u00e5 hj\u00e4lpl\u00f6s och el\u00e4ndig? Eller \u00e4r jag f\u00f6r ung? Och n\u00e4r jag v\u00e4xer upp och blir vuxen, blir allting annorlunda d\u00e5? Nu hade han vuxit upp, kommit p\u00e5 f\u00f6tter, Ajtore, nu hade tinningarna gr\u00e5nat, men fr\u00e5gan: Varf\u00f6r \u00e4r m\u00e4nniskan s\u00e5 svag, s\u00e5 hj\u00e4lpl\u00f6s? f\u00f6rf\u00f6ljde honom alltj\u00e4mt. Av n\u00e5gon anledning p\u00e5minde Zejnep, som satt mittemot ho- nom, om Ajtores mor. Det m\u00e5ste vara deras medf\u00f6dda inst\u00e4llning att inte visa bort en enda av kvinna f\u00f6dd varelse som gjorde dem s\u00e5 lika \u2026 \u2013 F\u00f6r att vara \u00e4rlig, sade Ajtore och \u00e5terv\u00e4nde fr\u00e5n den avl\u00e4gsna v\u00e4rld dit minnet hade f\u00f6rt honom, har jag l\u00e4nge varit frestad att ber\u00e4tta f\u00f6r n\u00e5gon varf\u00f6r jag for till v\u00e4rldens \u00e4nde och vad jag hittade d\u00e4r som fick mig att leva. Kan ni f\u00f6rest\u00e4lla er att det finns \u00f6gonblick n\u00e4r en person pl\u00f6tsligt kan ber\u00e4tta de mest privata ting f\u00f6r en fullkomlig fr\u00e4mling, s\u00e5nt som han har f\u00f6rtr\u00e4ngt i \u00e5ratal? Jag vet inte varf\u00f6r, men den senaste tiden har jag befunnit mig i den situationen. N\u00e4r jag var p\u00e5 semester p\u00e5 Krim blev jag n\u00e4ra bekant med en gammal man fr\u00e5n s\u00f6dern. Han ber\u00e4ttade hela sitt liv f\u00f6r mig, fr\u00e5n f\u00f6dseln \u00e4nda till den stunden d\u00e5 han kommit till Krim p\u00e5 semester. Och mer \u00e4n en g\u00e5ng ville jag sj\u00e4lv ber\u00e4tta min historia f\u00f6r gubben, men jag kunde inte f\u00f6rm\u00e5 mig. Av r\u00e4dsla. Inte han, men jag sj\u00e4lv, var r\u00e4dd att dra mig hela min historia till minnes \u2026 Det var d\u00e4rf\u00f6r som jag b\u00f6rjade prata om n\u00e5got annat n\u00e4r ni fr\u00e5gade. Jag m\u00e5ste ta mig samman, f\u00f6rst\u00e5r ni? Zejnep s\u00e5g f\u00f6rv\u00e5nad och samtidigt r\u00f6rd p\u00e5 sin g\u00e4st, som just varit s\u00e5 l\u00e5ngt avl\u00e4gsen och nu \u00e5terv\u00e4nt, d\u00e4mpad, likt en galopp- h\u00e4st som \u00e5terv\u00e4nt till stallet uttr\u00f6ttad och l\u00e4ngtande efter vila, och sj\u00e4lv s\u00e5 f\u00f6rtroligt blottar sitt inre \u2026 N\u00e4r hon betraktade hans synbarligen lugna, till och med kyliga, ansikte tycktes det henne pl\u00f6tsligt som om hon hade stupat i en grop i m\u00f6rkret, att hon hade beg\u00e5tt en of\u00f6rl\u00e5tlig synd eller n\u00e5gonting liknande \u2026 G\u00e4stfrihet i all \u00e4ra, men i dag har du g\u00e5tt f\u00f6r l\u00e5ngt! sade hon till sig sj\u00e4lv. Han m\u00e5 vara en utm\u00e4rkt m\u00e4nniska, men varf\u00f6r skulle du sl\u00e4ppa in honom i ditt hem och st\u00e5 p\u00e5 t\u00e5 f\u00f6r honom? Vad ska han tro? En pigg tant f\u00f6r sina \u00e5r! Vad f\u00e5r mig att tro att han \u00e4r en god m\u00e4nniska? Och \u00e4ven om han skulle vara det, vad har det f\u00f6r betydelse? M\u00e5ste vi dra in alla vi m\u00f6ter i v\u00e5rt hem? Och han \u00e4r ocks\u00e5 en sk\u00f6n juvel. Kom hit igen, sade jag och p\u00e5 direkten kommer han springande. Han breder ut sig som om han vore i sitt eget hus, som om han hade flyttat tillbaka. Ja, jag har verk- ligen tagit i. Jag passar upp \u00e5t en man fr\u00e5n gatan \u2026 Och vad g\u00f6r jag nu? Tar ifr\u00e5n honom tekoppen och pekar p\u00e5 d\u00f6rren? Jag sade \u201dKom\u201d, och det gjorde han. Har du gl\u00f6mt hur tomt det blev n\u00e4r han \u00e5kte till flygplatsen? Vem var det som stod f\u00f6r dina \u00f6gon som en uppenbarelse? Ja, du har f\u00f6rlorat din frid, och nu anklagar du honom \u2026 Antagligen har den som levt l\u00e4nge hemifr\u00e5n k\u00e4nt en l\u00e4ngtan efter sina hemtrakter och vill prata med sina landsm\u00e4n. Kazakens sj\u00e4l bor i hembygden, \u00e4r det inte s\u00e5..? Och vi har ett ordspr\u00e5k: En hund stannar d\u00e4r den matas, och hj\u00e4rtat hos en \u00e4kta kazakisk batyr \u00e4r bundet till f\u00e4dernejorden. Sedan barndomen mindes Zejnep dessa ord: I st\u00e4llet f\u00f6r att vara sultan i ett fr\u00e4mmande land \u00e4r det b\u00e4ttre att leva som en sultan i sitt hemland. Och alla kazaker har alltid varit beredda att byta en framskjuten st\u00e4llning i fr\u00e4mmande land mot en blygsam existens i sitt hemland. Kanske ocks\u00e5 han hade l\u00e4ngtat efter sitt modersm\u00e5l nu p\u00e5 \u00e5lderns h\u00f6st. Och det fanns ocks\u00e5 ett annat ordst\u00e4v: En djigit som g\u00e5r fyrtio steg fr\u00e5n sin egen tr\u00f6skel, g\u00e5r fyrtio steg n\u00e4rmare ensamhet och heml\u00e4ngtan. Och han sj\u00e4lv var inte fyrtio steg bort, utan Gud vet hur m\u00e5nga ki- lometer hemifr\u00e5n! All right, om du nu har st\u00e4llt till det s\u00e5 h\u00e4r, s\u00e5 f\u00e5r du st\u00e5 ut med det. Och han verkar vara en mycket hederlig person. Ajtore var medveten om hennes tvivel och anstr\u00e4ngning att hitta en acceptabel urs\u00e4kt f\u00f6r sin ov\u00e4ntade v\u00e4nlighet, och k\u00e4nde sig sj\u00e4lv glad och smickrad av hennes bem\u00f6tande. \u2013 N\u00e4r man \u00e4r l\u00e5ngt fr\u00e5n sitt hemland, sade han och l\u00e4ppjade p\u00e5 vinet, kan man inte bli fri fr\u00e5n m\u00f6rka, bittra tankar. S\u00e4kert \u00e4r m\u00e5nga m\u00e4nniskor som befinner sig i fr\u00e4mmande land glada \u00f6ver att vara m\u00e4tta, ha tak \u00f6ver huvudet och kl\u00e4der p\u00e5 kroppen, och betraktar den plats d\u00e4r de finner allt detta som sitt hemland. Men sj\u00e4lv kunde jag aldrig g\u00f6ra det. Hur jag \u00e4n f\u00f6rs\u00f6kte kunde jag aldrig gl\u00f6mma mitt hemland. Jag ville hem \u2026 Men det fanns en anledning, det var som en v\u00e4gg. Heml\u00e4ngtan pl\u00e5gade mig, i varje \u00f6gonblick bar jag den med mig. Totalt utpinad \u2026 H\u00e4r \u2013 han viftade med handen mot f\u00f6nstret d\u00e4r staden brusade \u2013 h\u00e4r har jag m\u00e5nga sl\u00e4ktingar och v\u00e4nner. De var m\u00e5nga. F\u00f6r tjugo \u00e5r sen. Om vi tr\u00e4ffades skulle vi kanske omfamna varandra och f\u00e4lla t\u00e5rar. Men om jag ska vara \u00e4rlig k\u00e4nner jag mig fr\u00e4mmande inf\u00f6r dem. Jag vill inte tr\u00e4ffa dem eller skriva till dem. Om n\u00e5gon hade talat om f\u00f6r mig att en m\u00e4nniska kan bli s\u00e5 fr\u00e4mmande f\u00f6r de platser d\u00e4r han f\u00f6ddes och levde lyckligt, s\u00e5 skulle jag \u00e4rligt talat inte ha trott det. Men h\u00e4r blir det n\u00f6dv\u00e4ndigt, s\u00e5 \u00e4r det \u2026 Bekymmersl\u00f6sheten och munterheten fr\u00e5n nyss, d\u00e5 han beskrivit en man som stod som fastfrusen vid sin plats, var s\u00e5 pl\u00f6ts- ligt ersatt av en sorg, en obesvarad l\u00e4ngtan, att Zejnep k\u00e4nde sig b\u00e5de f\u00e4ngslad och skr\u00e4md. \u2013 Det \u00e4r sv\u00e5rt f\u00f6r er att prata om det. Nej, sade hon f\u00f6rsiktigt och h\u00e4llde upp mera te: Till och med ert ansikte har f\u00f6r\u00e4ndrats. \u2013 Det skulle vara m\u00f6jligt f\u00f6r mig att ingenting s\u00e4ga just nu, men hur l\u00e4nge kan jag h\u00e5lla sj\u00e4len i band? Och n\u00e4r kommer jag att ha mina v\u00e4gar f\u00f6rbi h\u00e4r igen? Han log svagt. Ni \u00e4r inte en fr\u00e4mling, ni \u00e4r \u00e4gare till min tidigare l\u00e4genhet, och det betyder n\u00e5got. Ni ska veta att jag med avsikt tog v\u00e4gen fr\u00e5n Simferopol till Jakutsk via Almaty. Ajtore satt tyst en stund, s\u00e5 h\u00e4llde han upp ett glas vin \u00e5t sig. \u2013 Egentligen \u00e4r alla Guds barn g\u00e4ster p\u00e5 denna jord, sade han vagt. Och \u00e4ven i den st\u00e4llningen v\u00e4ntar man sig n\u00e5got glatt och ovanligt varje dag. Alla v\u00e4ntar, som man brukar s\u00e4ga, b\u00e5de tiggare och kung. Jag har redan n\u00e4mnt att jag har m\u00e5nga bekanta, v\u00e4nner och sl\u00e4ktingar h\u00e4r i stan. Genom \u00e5ren har v\u00e5rt f\u00f6rh\u00e5llande svalnat s\u00e5 mycket att jag nu \u00e4r enbart r\u00e4dd att g\u00e5 l\u00e4ngs gatorna h\u00e4r. Och jag \u00e4r r\u00e4dd \u2026 R\u00f6sten darrade pl\u00f6tsligt till, Ajtore tystnade, men beh\u00e4rskade sig och fortsatte: \u2013 Jag inbillar mig att om jag tar ytterligare ett steg kommer jag att vandra \u00f6ver min sons ben \u2026 \u2013 Herregud, vad \u00e4r det ni s\u00e4ger? utbrast Zejnep och ryggade tillbaka, \u00f6gonen var uppsp\u00e4rrade. Ben? Gud f\u00f6rbjude! \u2026 \u2013 Ja, just ben. M\u00e4nniskoben. Jag tror att om jag vandrar genom stadens gator kommer mina f\u00f6tter att trampa p\u00e5 min pojkes ben. Zejnep var skr\u00e4ckslagen. Of\u00f6rm\u00f6gen att resa sig, r\u00f6ra sig ur fl\u00e4cken. Hon stirrade p\u00e5 mannen som sagt dessa ord medan han smuttade p\u00e5 sitt vin. \u2013 Minns ni att jag ber\u00e4ttade om min son som hamnade i f\u00e4ngelse i ett skandal\u00f6st r\u00e4ttsfall? Det var v\u00e5r f\u00f6rstf\u00f6dde. Pojkens liv blev aldrig till n\u00e5got. Han kom ut ur f\u00e4ngelset och b\u00f6rjade arbeta som murare p\u00e5 en byggarbetsplats. Han sk\u00f6tte sig bra och allt var redan gl\u00f6mt. Han tj\u00e4nade hyggligt med pengar, han hade s\u00e5 det r\u00e4ckte till allt och han tiggde aldrig oss om n\u00e5got. V\u00e4nner och gamla kompisar d\u00f6k upp. Telefonen ringde hela tiden och det var bara honom de s\u00f6kte, varje g\u00e5ng jag lyfte luren s\u00e5 ville de tala med Murat. De ringde mitt i natten och tidigt p\u00e5 morgonen. Hans mor undrade hela tiden hur folk kunde klara sig utan Murat. Ibland svarade vi att han inte var hemma, s\u00e5 att pojken fick sova. Vid den tiden hade de strukit alla anm\u00e4rkningar mot mig f\u00f6r att jag inte hade h\u00e5llit ordning p\u00e5 min son, jag hade f\u00e5tt tillbaka mina f\u00f6rtroendeposter och b\u00f6rjade sakta avancera i tj\u00e4nsten. Jag blev utn\u00e4mnd till bitr\u00e4dande chef f\u00f6r Geologiska unders\u00f6kningen och folk b\u00f6rjade redan prata om att jag bara var ett steg fr\u00e5n chefssto- len. Nu har jag h\u00f6rt att hela f\u00f6rvaltningen blivit ett stort ministerium \u2026 Och d\u00e5, n\u00e4r allting b\u00f6rjade se ljust ut, kollapsade pl\u00f6tsligt alltsammans, allting gick \u00e5t skogen. N\u00e5gra av mina s\u00e5 kallade v\u00e4nner blev r\u00e4dda att jag skulle bli avdelningschef och b\u00f6rjade f\u00f6rf\u00f6lja mig med grundl\u00f6sa klagom\u00e5l, f\u00f6rfalskade handlingar. Kort sagt best\u00e4mde de sig f\u00f6r att ta heder och \u00e4ra av mig. Det \u00e4r en vanlig metod. Oj, vad de hittade p\u00e5 om mig! Jag skulle ha s\u00e5lt saxaulskog och stoppat pengarna i egen ficka, jag hade delat ut v\u00e4lbetalda anst\u00e4llningar till mina sl\u00e4ktingar, och p\u00e5 en middagsbjudning skulle jag ha supit mig full och sk\u00e4llt p\u00e5 sovjetregeringen. Jag delar ut bonusar till mina familjemedlemmar och delar pengarna med dem, jag hade tre fruar, p\u00e5stod n\u00e5gon, och s\u00e5 vidare, och s\u00e5 vidare. Jag blev uppkallad till partikommitt\u00e9n och tvingades bevisa att jag inte s\u00e5lt n\u00e5gon skog, och att jag inte dekade ut bonusar till mina v\u00e4nner. Jag hade inte sagt ett knyst mot sovjetregeringen, jag hade inte tre fruar, utan bara en. Jag \u00e5terv\u00e4nde hem f\u00f6rst vid midnatt, fruktansv\u00e4rt uppr\u00f6rd, och hade inte ens hunnit dricka te n\u00e4r telefonen ringde. Vi gissade att det var n\u00e5gon som s\u00f6kte Murat igen. Min hustru gick och svarade. Och Murat hade inte kommit hem \u00e4nnu, han hade \u00e5kt till arbetet p\u00e5 morgonen och \u00e4nnu inte kommit tillbaka. S\u00e5nt h\u00e4nde ju titt som t\u00e4tt, men man kan ju inte styra en ung mans liv hur l\u00e5ngt som helst. Min hustru satte luren till \u00f6rat och gav pl\u00f6tsligt upp ett hj\u00e4rtsk\u00e4rande skri \u2026 Det var polisen som ringde och vakthavande bad oss komma omedelbart. P\u00e5 polisstationen s\u00e5g vi pojkens nerblodade jacka. De hade hittat hans anteckningsbok i fickan och v\u00e5rt telefonnummer. Min hustru fru svimmade och fick f\u00f6ras till sjukhus i ambulans. Vi fick inte veta n\u00e5gonting mera om v\u00e5r pojke. Det gick fem dagar, det gick tio dagar. Var han d\u00f6d, eller levde han? Och om han var i livet, varf\u00f6r var jackan t\u00e4ckt av blod? Om han var d\u00f6d, var fanns kroppen? Alla arbetskamraterna kallades till f\u00f6rh\u00f6r, men de visste ingenting. Det var bara en av hans v\u00e4nner som hade sett honom k\u00f6pa biljett till l\u00e5ngf\u00e4rdsbussarna vid bussterminalen. N\u00e4r hon fr\u00e5gade vart han skulle svarade han: Till m\u00e5nen. Det var det enda sp\u00e5r som fanns av honom. V\u00e5r mellanson, som \u00e4r gift och bor i en annan stad, letade ocks\u00e5 efter honom som besatt, men f\u00f6rg\u00e4ves. Det mest sm\u00e4rtsamma f\u00f6r min del var att se hur min fru och min dotter led av detta. N\u00e4r de tog upp hans nerblodade jacka och brast i gr\u00e5t visste jag inte vart jag skulle ta v\u00e4gen \u2026 P\u00e5 kv\u00e4llarna blev v\u00e5rt hus till en stenbur. Vi gick runt i rummen moltysta eller gr\u00e4t tyst f\u00f6r oss sj\u00e4lva \u2026 \u2013 \u00c5h, Gud! Bevare mig, en s\u00e5n fasa! Zejnep s\u00e5g sig skr\u00e4md runt i rummet. Och sen d\u00e5? Hittade ni honom? \u2013 Ja. Efter ett \u00e5r. \u2013 Efter ett \u00e5r? Herregud! Hur gick det till? \u2013 De la om en gata och hans kvarlevor hittades under asfalten. Han hade fortfarande sitt id-kort i byxfickan. Och \u00f6verkroppen saknades \u2026 \u2013 Vad menar ni? skrek Zejnep skr\u00e4ckslagen. Det r\u00e4cker! S\u00e4g inte mera, jag ber! Vilken grymhet\u2026! Ajtores egen historia hade uppenbarligen sm\u00e4lt isen i hans br\u00f6st, han satt hopsjunken en l\u00e5ng stund, uppr\u00f6rd och blek. Teet stod och kallnade, och det glada hum\u00f6r som han hade haft med sig in i huset f\u00f6r andra g\u00e5ngen var som bortbl\u00e5st. Zejnep tog en handduk fr\u00e5n stolsryggen bredvid sig och torkade \u00f6gonen. Hon betraktade Ajtore, hans d\u00f6dsbleka ansikte visade tecken p\u00e5 liv och kinderna b\u00f6rjade \u00e5ter f\u00e5 f\u00e4rg. Ajtore tog av sig glas\u00f6gonen, plockade upp sin n\u00e4sduk och torkade glasen f\u00f6rsik- tigt. S\u00e5 tog han en klunk av det kalla teet och satte l\u00e5ngsamt ned sk\u00e5len. \u2013 Jag ska fylla p\u00e5 med lite varmt vatten, sade Zejnep d\u00e4mpat. Ajtore fortsatte att sitta or\u00f6rlig, som om han ingenting h\u00f6rde. En gravlik tystnad hade l\u00e4grat sig i rummet. F\u00f6r varje minut som gick k\u00e4ndes det alltmer sm\u00e4rtsamt och outh\u00e4rdligt tryckande f\u00f6r Zejnep. Hon fick pl\u00f6tsligt d\u00e5ligt samvete inf\u00f6r denne fullkomlige fr\u00e4mling f\u00f6r att hon var of\u00f6rm\u00f6gen att \u00e5terst\u00e4lla hans sinnesfrid, inte kunde tr\u00f6sta honom, och nu visste Zejnep inte vad hon skulle ta sig till h\u00e4rn\u00e4st. Hon var ocks\u00e5 irriterad \u00f6ver att den h\u00e4r mannen, som hon knappt k\u00e4nde, satt d\u00e4r som om han inte brydde sig om sin v\u00e4rdinna och inte hade f\u00f6r avsikt att f\u00f6rs\u00f6ka mildra det tunga intryck han hade gjort p\u00e5 henne. Jag \u00e4r tydligen den enda som ska f\u00f6rst\u00e5 andras sorg, medan alla andra inte bryr sig om min? Jag \u00e4r den enda som ska springa benen av mig f\u00f6r andras skull, st\u00e5 p\u00e5 t\u00e5, fladdra runt inf\u00f6r alla som en fj\u00e4ril. I hela mitt liv har det varit s\u00e5 h\u00e4r. Hela mitt liv! Jag har skaffat mig gr\u00e5a h\u00e5r f\u00f6r andras skull, men aldrig t\u00e4nkt p\u00e5 mig sj\u00e4lv. Redan som liten fick jag ta hand om min sjuka mamma. Hon var sjuk l\u00e4nge och hade inte l\u00e4mnat sin s\u00e4ng p\u00e5 tio \u00e5r. Sedan hade hon sm\u00e5syskonen, och d\u00e5 har man inte mycket tid att t\u00e4nka p\u00e5 sig sj\u00e4lv. Och n\u00e4r hon, den stackarn, for som ett torrt skinn fr\u00e5n den ena till den andra, kunde \u00e5tminstone n\u00e5gon ha sagt: Det \u00e4r synd om dig, t\u00e4nk lite p\u00e5 dig sj\u00e4lv! Inte ens de som hon betraktade som goda m\u00e4nniskor sade ett ord. Och n\u00e4r br\u00f6derna och systrarna v\u00e4xte upp och blev sina egna var det ingen av dem som sade: Tack f\u00f6r att du slet och stod i f\u00f6r v\u00e5r skull och offrade din ungdom. Hennes mamma hade d\u00f6tt i hennes armar strax efter att Zejnep hade gift sig. Hon var den enda som satte v\u00e4rde p\u00e5 dotterns uppoffringar. Innan hon dog sade hon, med \u00f6gonen fulla av t\u00e5rar: \u2013 Vi har varit en enda olycka f\u00f6r dig. Liksom sungulagr\u00e4set v\u00e4xer in i melonens r\u00f6tter, har vi sugit all saft ur dig. Och jag har varit likadan, med mina st\u00e4ndiga liggs\u00e5r \u2026 Du har gjort r\u00e4tt f\u00f6r min vita mj\u00f6lk, min k\u00e4ra. Vad g\u00f6r man, omsorgen blev din lott, men den ges inte till alla, s\u00e4gs det. Och den som f\u00e5r den lotten i livet kastas mellan vatten och eld. Skaparen formar en s\u00e5dan sj\u00e4l fr\u00e5n b\u00f6rjan, lyh\u00f6rd och gener\u00f6s. Det \u00e4r uppenbart att Guds n\u00e5d har fallit \u00f6ver dig. Misstr\u00f6sta inte. Gott l\u00f6nas inte alltid med gott, men f\u00f6rtr\u00f6sta p\u00e5 Allah s\u00e5 ska han bel\u00f6na dig \u2026 Och hittills har moderns sp\u00e5dom uppfyllts ord f\u00f6r ord. Det goda hon gjort hade aldrig kommit tillbaka som n\u00e5got gott till henne sj\u00e4lv. Och alltj\u00e4mt hade hon, som hennes mamma sagt, f\u00f6r- litat sig p\u00e5 Gud, och att han sj\u00e4lvklart var \u00e4rev\u00f6rdig och inte hade gl\u00f6mt henne. Och nu k\u00e4nde hon skuld inf\u00f6r denne fr\u00e4mling. \u2013 Men varf\u00f6r skulle n\u00e5gon g\u00f6ra honom detta? Zejnep var den f\u00f6rsta som br\u00f6t tystnaden. Ajtore ryckte till och s\u00e5g p\u00e5 henne med of\u00f6rst\u00e5ende \u00f6gon, som om han just hade vaknat till liv och inte kunde r\u00e4kna ut vem hon var eller var han befann sig. \u2013 Kanske \u00e4r det mitt fel, suckade han. Kom ih\u00e5g, jag sa ju att n\u00e4r min son d\u00f6mdes var jag ocks\u00e5 utsatt f\u00f6r trakasserier sedan l\u00e5ng tid tillbaka. Jag terroriserades p\u00e5 alla s\u00e4tt, fick en offentlig reprimand, blev omplacerad. Den h\u00e4r historien p\u00e5verkade min son v\u00e4ldigt starkt. Han b\u00f6rjade k\u00e4nna skuld f\u00f6r att en tankl\u00f6s handling hade kostat b\u00e5de honom och mig s\u00e5 mycket. Varje g\u00e5ng jag bes\u00f6kte honom i l\u00e4gret gr\u00e4t han och bad om min f\u00f6rl\u00e5telse. Jag f\u00f6rs\u00f6kte lugna honom, talade om f\u00f6r honom att allt skulle l\u00f6sa sig och bad honom att inte anklaga sig sj\u00e4lv f\u00f6r allvarligt. Senare fick jag reda p\u00e5 att han hade skickat brev fr\u00e5n f\u00e4ngelset till alla h\u00f6ga myndigheter och bett dem att inte straffa mig f\u00f6r hans misstag och skrivit att jag inte l\u00e4rt honom att g\u00f6ra ont mot m\u00e4nniskor. Och gradvis gl\u00f6mdes denna historia bort, min pojkes liv f\u00f6r- \u00e4ndrades. Jag sj\u00e4lv b\u00f6rjade stiga i graderna. Det var vid den h\u00e4r tiden som ministerposten blev ledig, och jag uts\u00e5gs till en av kandidaterna. Mina medarbetare menade att mina chanser var st\u00f6rre \u00e4n de \u00f6vrigas. Och det var d\u00e5 intrigerna satte ig\u00e5ng, brev b\u00f6rjade dyka upp \u00f6verallt: hans son var i f\u00e4ngelse, han hade f\u00e5tt en str\u00e4ng reprimand, degraderats \u2026 Allt detta presenterades p\u00e5 r\u00e4tt plats, som om det hade h\u00e4nt nyligen, n\u00e4stan i g\u00e5r. Och i slut\u00e4ndan var min kandidatur \u00f6verspelad. Det var en tid d\u00e5 anonyma brev hade mycket stort inflytande. \u00c4ven om breven var osignerade visste jag exakt vem som l\u00e5g bakom dem. Men vad kan man g\u00f6ra? Den som inte \u00e5ker fast \u00e4r ingen tjuv. Men s\u00e5 sm\u00e5ningom fick alla reda p\u00e5 vem som hade skickat de anonyma breven: det visade sig vara en gammal v\u00e4n till mig, \u00e4ven han kandidat till posten som minister. F\u00f6r att undvika att hans handstil skulle avsl\u00f6ja honom hade han dikterat breven f\u00f6r en alkoholiserad granne. Men n\u00e4r han f\u00e5tt sin ministerpost blev han arrogant och gl\u00f6mde bort sin medhj\u00e4lpare. Men grannen s\u00f6kte upp ministern och ville ha ers\u00e4ttning f\u00f6r sin hj\u00e4lp, men ministern viftade bort honom: Kom tillbaka i morgon, tills grannen tr\u00f6ttnade. Han s\u00f6p sig full och s\u00f6kte upp ministern p\u00e5 hans kontor och anklagade honom inf\u00f6r flera vittnen. Ministern ringde polisen, och grannen fick femton dagars arrest. Efter\u00e5t ber\u00e4ttade han alltsammans f\u00f6r min son. Och min pojke best\u00e4mde sig f\u00f6r att h\u00e4mnas: han v\u00e4ntade p\u00e5 ministern vid entr\u00e9n och gav honom stryk. Tvingade honom dessutom att erk\u00e4nna att det var han som l\u00e5g bakom de anonyma breven. Men det fanns inga vittnen till detta. Ministern blev r\u00e4dd och lovade att han skulle ta ansvar f\u00f6r v\u00e5r familj f\u00f6r resten av sitt liv. Och f\u00f6r att min grabb skulle h\u00e5lla tyst erbj\u00f6d han honom mycket pengar. Han v\u00e4grade naturligtvis och sa att detta inte var slutet p\u00e5 historien. S\u00e5 ligger det till \u2026 Ajtore suckade tungt och tystnade. \u2013 Jag tvivlar inte p\u00e5 att det var han som d\u00f6dade min son. Men ingen har sett n\u00e5got och ingen kan vittna. Och \u00f6verkroppen hit- tades aldrig. \u2013 Men arbetarna? De som gr\u00e4vde. Fr\u00e5gade ni dem? \u2013 Det \u00e4r l\u00e4nge sen. Det var sv\u00e5rt att veta vem som hade asfalterat just den delen av gatan det \u00e5ret. Men efter ett l\u00e5ngt letande fick vi fram efternamnet p\u00e5 tv\u00e5 arbetare, men det visade sig att b\u00e5da tv\u00e5 var d\u00f6da. Och s\u00e5 f\u00f6rsvann den enda tr\u00e5den. Vi kunde inte stanna kvar h\u00e4r i stan. Vi hade inget annat val \u00e4n att ge oss av vart som helst. En av mina n\u00e4rmaste v\u00e4nner, en jakut, var chef f\u00f6r ett stort f\u00f6retag i Jakutsk, jag ber\u00e4ttade alltsammans f\u00f6r honom, och han st\u00f6dde mig. Det var s\u00e5 vi hamnade i v\u00e4rldens utkant. \u2013 Hustru, barn, alla tillsammans? \u2013 Min fru dog f\u00f6rra \u00e5ret. N\u00e4r hennes sons ben uppt\u00e4cktes mis- te hon f\u00f6rst\u00e5ndet. Hon b\u00f6rjade prata med sig sj\u00e4lv, gick ibland ut p\u00e5 gatan och letade efter resterna av sin son. Jag b\u00f6rjade f\u00f6rsumma mitt arbete, all min lediga tid tillbringade jag med henne, och s\u00e5g till att hon inte hittade p\u00e5 n\u00e5gonting. Till sist gav hon sig ut i en fruktansv\u00e4rd sn\u00f6storm f\u00f6r att leta efter sin son, och kom aldrig tillbaka. De kunde inte ens begrava henne \u2013 de hittade henne inte \u2026 I Jakutsk upprepade hon hela tiden samma ord: \u201dH\u00e4r kommer jag aldrig att hitta ett stycke av mitt hemland som r\u00e4cker till en grav.\u201d Jag kan \u00e5tminstone andas kylan av detta fr\u00e4mmande land. Ingen tog notis om hennes ord. S\u00e5 slutade det \u2026 Ajtore hade avslutat sin ber\u00e4ttelse och lutade sig tillbaka i soffan. Zejnep tog h\u00e4nderna fr\u00e5n ansiktet och str\u00e4ckte sig fram f\u00f6r att h\u00e4lla upp te med en van handr\u00f6relse och m\u00e4rkte inte hur hen- nes t\u00e5rar droppade ned p\u00e5 bordduken. \u2013 Vilket vidrigt liv vi lever, sade hon tyst. Jobbar och sliter, v\u00e4nder ut och in p\u00e5 oss sj\u00e4lva som om vi skulle leva f\u00f6r evigt, bits och sl\u00e5ss, skrattar och gr\u00e5ter, f\u00e5ngade mellan eld och vatten, och varje \u00f6gonblick t\u00e4nker vi: Ett steg, ett enda steg till s\u00e5 st\u00e5r jag p\u00e5 tr\u00f6skeln till paradiset. Och sen \u2026 f\u00f6rsvinner vi sp\u00e5rl\u00f6st. Om n\u00e5got tiotal \u00e5r kommer de som sett oss och k\u00e4nt oss ocks\u00e5 att f\u00f6rsvinna. Och sen \u00e4r allt f\u00f6rbi! Som om vi aldrig funnits till. \u00c4ven gravarna kommer att j\u00e4mnas med marken en g\u00e5ng. Vem beh\u00f6ver dem? Vad kom du till denna v\u00e4rlden f\u00f6r, varf\u00f6r l\u00e4mnade du den, vad lyckades du fullborda? \u2026 Zejnep skr\u00e4mdes av sina egna tankar, begravde ansiktet i handduken och gr\u00e4t bittert, otr\u00f6stligt. Vad s\u00e5g hon? Handlade det om det f\u00f6rflutnas h\u00e5rda villkor och den hoppl\u00f6sa barndomen, eller den inneh\u00e5llsl\u00f6sa och \u00f6verfl\u00f6diga existens som l\u00e5g framf\u00f6r henne, eller kanske f\u00f6rest\u00e4llde hon sig det bittra m\u00e4nnisko\u00f6de som slutat i en namnl\u00f6s grav i den eviga tj\u00e4len? Ajtore kunde inte avg\u00f6ra det med best\u00e4mdhet. Hittills hade han tydligt f\u00f6rst\u00e5tt en enda sak \u2013 denna m\u00e4rkliga kvinna som satt mitt emot honom \u00e4gde ett f\u00f6r- bluffande of\u00f6rst\u00f6rt sinne. Herregud, hon hade tagit hans sorg till sitt hj\u00e4rta och gr\u00e4t \u00f6ver den. Ajtore f\u00f6rundrades \u00e5terigen \u00f6ver enkelheten, \u00f6mheten och det outrannsakliga mysterium som utgjorde en kvinnas sj\u00e4l, och varken Ajtore sj\u00e4lv, eller tio, hundra, tusen av de klokaste m\u00e4nnen p\u00e5 jorden skulle kunna l\u00f6sa detta mysterium, inte ens om de samlades i en evig kongress. Och de skulle g\u00e5 igenom livet utan att f\u00f6rst\u00e5 det allra minsta om en kvinna. \u2013 \u00c4ven om en far eller mor r\u00e5kar ha tjugo barn, och de b\u00e5da har sina favoriter, fortsatte Ajtore att t\u00e4nka h\u00f6gt, s\u00e5 kommer det tjugonde inte vara mindre \u00e4lskat p\u00e5 grund av att det finns nitton andra barn. Efter mitt f\u00f6rsta barns d\u00f6d uppstod ett hemskt tomrum \u2026 Herregud! Redan som liten var han s\u00e5 morsk och kaxig. Ibland tror jag att det var hans l\u00e4ggning som ledde honom p\u00e5 fel sp\u00e5r. Ibland anklagar jag mig sj\u00e4lv: Varf\u00f6r skulle jag str\u00e4va efter den d\u00e4r ministerposten? Jag minns s\u00e5 v\u00e4l n\u00e4r jag gick till mitt arbete, d\u00e5 brukade han s\u00e4ga till mig p\u00e5 skoj: Pappa, gl\u00f6m inte att ge mig sonens andel. Grabben var bara n\u00e5gra \u00e5r n\u00e4r jag i ett anfall av k\u00e4nslosamhet sa till mina barn: Ni barn ger alla f\u00f6r\u00e4ldrars liv kraft och mening. F\u00f6r det enda ordet pappa fr\u00e5n n\u00e5gon av er skulle jag kunna g\u00e5 genom eld och vatten. N\u00e4r ni litar p\u00e5 mig, n\u00e4r jag k\u00e4nner att jag \u00e4r er enda riktigt n\u00e4ra v\u00e4n, att ni utan mig \u00e4r hj\u00e4lpl\u00f6sa sm\u00e5 lamm, k\u00e4nner jag en v\u00e5g av stolthet inom mig. Barn st\u00e5r aldrig i skuld till sina f\u00f6r\u00e4ldrar, som vissa tror, tv\u00e4rtom: f\u00f6r\u00e4ldrar b\u00e4r alltid p\u00e5 en skuld till sina barn f\u00f6r att dessa har sk\u00e4nkt dem s\u00e5 mycket gl\u00e4dje \u2026 Ajtore log n\u00e5got mera glatt: \u2013 Det var d\u00e4rf\u00f6r han sk\u00e4mtade n\u00e4r han bad mig om pengar: Ge mig sonens andel. Ajtore skrattade kort, Zejnep svarade med ett os\u00e4kert leende. Men denna lilla str\u00e5le av v\u00e4rme l\u00f6ste inte den sm\u00e4rtsamma bed\u00f6vningen. En tanke kom f\u00f6r henne, som p\u00e5 ett \u00f6gonblick kunnat flyga runt universum och den h\u00e4r g\u00e5ngen lyckades br\u00e4nna hennes sj\u00e4ls hemliga skrymslen. Medan hon lyssnat till denne fr\u00e4mmande mans bittra historia om sitt liv, om hans k\u00e4rlek till sina barn, kom Zejnep att minnas sina egna barn, som f\u00e5tt v\u00e4xa upp utan en far, utackorderade p\u00e5 olika h\u00e5ll och kanter i v\u00e4ntan p\u00e5 sin mamma, och hon k\u00e4nde heta, bittra t\u00e5rar stiga upp i halsen. F\u00f6r att inte brista i gr\u00e5t samlade hon sig snabbt och b\u00f6rjade hastigt duka av bordet: hon t\u00f6mde de halvdruckna tesk\u00e5larna och fyllde p\u00e5 med hett te ur kannan. S\u00e5 bytte hon vattnet i vattenkokaren och satte i v\u00e4ggkontakten. \u2013 F\u00f6r\u00e4ldrar \u00e4r s\u00e5 upptagna av sina barn att de inte m\u00e4rker att de sj\u00e4lva \u00e5ldras, b\u00f6rjade Zejnep f\u00f6r att f\u00f6ra in samtalet p\u00e5 ett an- nat \u00e4mne. Man springer runt med dem, man v\u00e4nder ut och in p\u00e5 sig sj\u00e4lv, man har aldrig tid att betrakta sig sj\u00e4lv utifr\u00e5n. Man g\u00f6r allt f\u00f6r att ge dem en bra start i livet, och de v\u00e4xer upp och flyger bort som yra h\u00f6ns \u00e5t olika h\u00e5ll. I synnerhet sm\u00e5grabbarna. Som mina \u2026 Utspridda i alla riktningar, och ingen av dem t\u00e4nker ett \u00f6gonblick p\u00e5 att mamma kan beh\u00f6va ett v\u00e4nligt ord och en smula uppm\u00e4rksamhet. Man f\u00e5r vara n\u00f6jd om de hinner fram till begravningen, och kanske till och med kastar en handfull jord p\u00e5 graven, men inte ens det kan man vara riktigt s\u00e4ker p\u00e5. Min dotter \u00e4r en annan sak, hon lider med en \u2013 Zejnep talade ganska fritt, som om hon \u00f6ppnade sitt hj\u00e4rta f\u00f6r en n\u00e4ra v\u00e4n. Hon fortsatte: \u2013 Min stackars mor brukade s\u00e4ga att det \u00e4r bara dotterns hj\u00e4rta som v\u00e4rker f\u00f6r mamma. Jag vet inte om ni har h\u00f6rt det \u2026 Det s\u00e4gs att n\u00e4r vi kommer till den andra v\u00e4rlden ska \u00e4nglarna p\u00e5 domedagen v\u00e4ga v\u00e5ra synder och goda g\u00e4rningar p\u00e5 v\u00e5g. Och m\u00e4nniskan \u00e4r en svag varelse, s\u00e5 hennes synder v\u00e4ger ofta \u00f6ver det goda. Far och mor \u00e4r inte heller utan synd, och det visar sig att de har gjort mindre gott i sina liv \u00e4n ont. S\u00e5 de hamnar i den flammande elden. Fattiga f\u00f6r\u00e4ldrar ser sig om och s\u00f6ker efter n\u00e5gon som kan r\u00e4cka en hj\u00e4lpande hand. Men vem kan hj\u00e4lpa, om ingens situation \u00e4r b\u00e4ttre? Och f\u00f6rv\u00e5nande nog kan en vanlig fickn\u00e4sduk visa sig tj\u00e4na en god sak i n\u00e4sta v\u00e4rld. N\u00e4r f\u00f6r\u00e4ldrarnas synder \u00e4r n\u00e5gra pund f\u00f6r tunga och de \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att hamna i tozak \u2013 sk\u00e4rselden \u2013 tr\u00e4der dottern fram med ett rop: L\u00e5t mig brinna i helvetets eld! och kastar sin n\u00e4sduk i den v\u00e5gsk\u00e5l d\u00e4r de goda g\u00e4rningarna ligger. S\u00e5 tack vare dottern vinner modern och fadern fr\u00e4lsning och hamnar inte i helvetet \u2026 Detta visar sig vara den stackars dotterns andel. Ajtore hade aldrig tidigare h\u00f6rt denna legend, och med ov\u00e4ntad styrka slogs han av dess enkla visdom. I sin uppr\u00f6rdhet gl\u00f6mde han till och med sin sorg, som alldeles nyss hade pressat som ett tunnband \u00f6ver br\u00f6stet. Om vi j\u00e4mf\u00f6r det el\u00e4nde och lidande och den f\u00f6rnedring som kvinnor har tvingats utst\u00e5 sedan Adam och Eva med m\u00e4nnens el\u00e4nde, skulle kvinnorna ha ett h\u00f6gt berg och m\u00e4nnen en liten kulle, som inte ens en bekv\u00e4m person skulle ha n\u00e5gra problem att bestiga. Han visste inte vad andra ans\u00e5g, men hade f\u00f6r l\u00e4nge sedan konstaterat att detta var sant. Och d\u00e4rmed behandlade han alla kvinnor med samma sympati, och s\u00e5 l\u00e5ngt det stod i hans makt sk\u00e4nkte han dem alla det b\u00e4sta och godaste som en m\u00e4nniska kan bjuda en annan m\u00e4nniska. Han t\u00e4nkte p\u00e5 k\u00e4rnan i legenden, det var som om han p\u00e5 nytt hade gjort en enast\u00e5ende uppt\u00e4ckt, om kvinnans storartade och gr\u00e4nsl\u00f6sa inneboende generositet, och en f\u00f6runderligt gl\u00e4djerik och djup k\u00e4nsla av lycka och \u00f6mhet genomfor honom. Med hela sitt hj\u00e4rta h\u00e4ngav han sig \u00e5t detta s\u00e4llsynta tillst\u00e5nd, of\u00f6rm\u00f6gen att f\u00f6rst\u00e5 vad som hade drabbat honom. Zejnep tog \u00e5ter till orda. \u2013 Min enda tr\u00f6st i denna v\u00e4rld \u00e4r min enda dotter \u2013 hon s\u00e5g blygt p\u00e5 Ajtore, som om hon undrade om han t\u00e4nkte s\u00e4ga emot. \u2013 Jag t\u00e4nker p\u00e5 Nazip, tillade hon som om hon redan hade f\u00f6rt henne p\u00e5 tal. \u2013 Ni f\u00f6rst\u00e5r, redan fr\u00e5n vaggan b\u00f6rjade hon inse vad fattigdom \u00e4r. Min flicka fick bara leva i elva \u00e5r \u2026 Det finns ingenting hemskare f\u00f6r en mor \u00e4n ett barns d\u00f6d. Som ni nyss sa \u00e4r alla barn lika k\u00e4ra f\u00f6r en far och en mor. Man kan inte skjuta n\u00e5got av dem \u00e5t sidan f\u00f6r att det \u00e4r mindre beg\u00e5vat, eller f\u00f6r att det \u00e4r besv\u00e4rligt. Och \u00e4nd\u00e5 \u2013 Zejnep f\u00f6rs\u00f6kte tala lugnt, men \u00e5terigen fick hon en klump i halsen \u2013 har vart och ett sin egen plats. S\u00e4rskilt en liten flicka, hon som v\u00e4xte upp och f\u00f6rstod allt, var s\u00e5 lydig i allt \u2026 och att f\u00f6rlora denna lilla \u2026 Hon kunde inte l\u00e4ngre h\u00e5lla t\u00e5rarna tillbaka, och Zejnep f\u00f6ll i stilla, ljudl\u00f6s gr\u00e5t. \u2013 Den stackars flickan var inte ens sjuk s\u00e4rskilt l\u00e4nge. Hon l\u00e5g bara i tre dagar. Bara tre \u2026 Hon var s\u00e5 lugn och mild. Hon ligger i sin s\u00e4ng och f\u00f6rst\u00e5r allting, och s\u00e4ger: \u2013 Mamma, n\u00e4r vi kommer till den andra sidan ska jag ge dig tre n\u00e4sdukar, och hon tittar upp mot himlen. H\u00e4r \u00e4r de, alla tre \u00e4r klara, s\u00e4ger hon och tar fram tre rena, oanv\u00e4nda, prydligt vikta n\u00e4sdukar under kudden. \u2013 Vad skulle jag s\u00e4ga? Jag skrek bara: Vad \u00e4r det du pratar om, min lilla stackare? Vad \u00e4r det f\u00f6r andra sida? Jag blev s\u00e5 r\u00e4dd, s\u00e5 r\u00e4dd. Men hon fortsatte lugnt: \u2013 Men du har inte gjort n\u00e5gra synder, inte sant? Hon s\u00e5g s\u00e5 uppm\u00e4rksamt p\u00e5 mig: \u2013 D\u00e5 ska jag ge de h\u00e4r n\u00e4sdukarna till dem som st\u00e5r framf\u00f6r elden. Hennes r\u00f6st var s\u00e5 ren och klar. Jag t\u00e4nkte inte p\u00e5 att hon kunde d\u00f6. Om jag hade vetat att det skulle bli s\u00e5 \u2026 Ja, om jag hade vetat, vad kunde jag v\u00e4l g\u00f6ra? Jag gav henne lite varmt te och satte mig bredvid henne p\u00e5 s\u00e4ngen, och hon sa: \u2013 Mamma, n\u00e4r de k\u00f6r mig till kyrkog\u00e5rden, kommer du h\u00e5lla min hand d\u00e5, s\u00e4kert? G\u00e5 inte f\u00f6r l\u00e5ngt bort, sn\u00e4lla! D\u00e5 blev allting skr\u00e4mmande, olyckan verklig \u2026 Zejnep tystna- de. Ajtore kunde inte uth\u00e4rda den blytunga tystnaden, han fr\u00e5gade hest: \u2013 Hrm \u2026 Vad dog hon av? \u2013 Det var mitt fel, f\u00f6r jag var v\u00e4ldigt sjuk d\u00e5, och jag kunde inte s\u00e4tta foten utanf\u00f6r d\u00f6rren. Ni vet, barnen hade sin skolg\u00e5ng p\u00e5 olika st\u00e4llen. P\u00e5 vintern, n\u00e4r jag hade samlat in dem \u00f6ver hela stan, r\u00e5kade flickan komma vilse. Vi h\u00f6ll p\u00e5 att g\u00e5 p\u00e5 bussen och Jertay, som gick i f\u00f6rsta klass p\u00e5 den tiden, lyckades hitta en sittplats, och medan hon f\u00f6rs\u00f6kte stiga p\u00e5 st\u00e4ngdes d\u00f6rren. \u2013 Och vad h\u00e4nde sen? \u2013 De kom med henne n\u00e4sta morgon \u2026 De hade hittat henne och k\u00f6rde henne hem. \u2013 Hur kunde det g\u00e5 till? Zejnep lutade huvudet i h\u00e4nderna och snyftade. \u2013 N\u00e5gra arbetare hittade henne \u2026 i ett gammalt rivningshus. D\u00e4r hade hon tillbringat natten \u2026 \u2013 Herregud, hur i all sin dar \u2026? \u2013 S\u00e5 gick det till \u2026 \u2013 Jaha \u2026 Hur kunde hon hitta det s\u00e5 snabbt? Zejnep lyfte huvudet och s\u00e5g p\u00e5 honom med tung blick. \u2013 Varf\u00f6r fr\u00e5gar ni om det? Hennes ansikte uttryckte ett s\u00e5dant lidande att Ajtore ryste. \u2013 Jag \u00e4r ledsen, jag ska inte st\u00e4lla n\u00e5gra fler fr\u00e5gor. F\u00f6rl\u00e5t mig! Zejnep kom steg f\u00f6r steg till sina sinnen. Men hennes l\u00e4ppar och h\u00e4nder darrade utan att hon kunde kontrollera det. \u2013 M\u00e4nniskorna har blivit odjur! sade hon pl\u00f6tsligt med hat i r\u00f6sten. Allesamman bestialiska monster! Vilddjur! Hur kunde de, hon var ju bara ett litet barn. Jag ska ber\u00e4tta, ett \u00f6gonblick \u2026 Ingen talade om det f\u00f6r mig, jag fick ingenting veta f\u00f6rst. Kort sagt, den kv\u00e4llen v\u00e5ldtogs hon av ett g\u00e4ng odjur som l\u00e4mnade henne att d\u00f6 i det d\u00e4r gamla huset. Ajtore kunde inte s\u00e4ga ett ord, rummet blev med ens m\u00f6rkt. Han hade h\u00f6rt m\u00e5nga hemska historier och hade sj\u00e4lv \u00f6verlevt det brutala mordet p\u00e5 sin son. Vad fick m\u00e4nniskor att utf\u00f6ra dessa vidriga grymheter? Den fr\u00e5gan hade pl\u00e5gat honom l\u00e4nge, men han kunde inte finna ett svar, och till sist slutade han t\u00e4nka p\u00e5 det. Men nu var sm\u00e4rtan tillbaka! Herregud, vad har h\u00e4nt med oss? Varf\u00f6r har vi blivit s\u00e5 kalla och grymma? \u2013 Min mormor var en intressant person, fortsatte Zejnep, nu n\u00e5got lugnare och p\u00e5 avst\u00e5nd fr\u00e5n det hemska samtalet. \u2013 Hon till\u00e4t inte att n\u00e5gon av kvinnorna i huset f\u00f6dde i smyg. Och sl\u00e4ppte aldrig h\u00f6ggravida kvinnor ut p\u00e5 v\u00e4garna. Om n\u00e5gon av sv\u00e4rd\u00f6ttrarna r\u00e5kat i olycka och g\u00e5tt till sina f\u00f6r\u00e4ldrar st\u00e4llde hon till med ett f\u00f6rskr\u00e4ckligt rabalder och h\u00e4mtade sj\u00e4lv tillbaka henne. Hon sa s\u00e5 h\u00e4r: Ett barn som f\u00f6ds p\u00e5 fel sida av moderns tr\u00f6skel blir ont och elakt! Men dagens kvinnor f\u00f6der allt oftare utanf\u00f6r hemmet. Kanske v\u00e5r mormor visste n\u00e5got s\u00e4rskilt, och det var d\u00e4rf\u00f6r hon envisades? Hur kan vi i dag veta vad hon menade? Vi lyssnade inte p\u00e5 henne, f\u00f6rst\u00e5s! Vi skrattade till och med bakom ryggen p\u00e5 henne och sa till varandra att det d\u00e4r var vidskepelse! Innan Zejnep ens hunnit tala f\u00e4rdigt var det n\u00e5got som fr\u00e4ste i k\u00f6ket, som n\u00e4r en kittel kokar \u00f6ver. Det vardagliga ljudet \u00e5terf\u00f6rde dem direkt till vardagen fr\u00e5n alla sorgliga minnen. Zejnep rusade upp och ut i k\u00f6ket och ryckte i farten med sig en handduk fr\u00e5n bordet. Ett barn som f\u00f6ds p\u00e5 fel sida av moderns tr\u00f6skel blir ont och elakt! Ajtore f\u00f6ll \u00e5ter i tankar \u2026 Den h\u00e4r g\u00e5ngen tycktes det honom som om fr\u00e5gan om stickan i fingret hade hamnat i skymundan, slutat gnaga p\u00e5 hans sinne och gett rum f\u00f6r en ov\u00e4ntad l\u00f6sning. S\u00e5 tycktes det i alla fall \u2026 F\u00f6dd p\u00e5 fel sida av moderns tr\u00f6skel \u2026 Hur visste hennes mormor det? Vem hade ber\u00e4ttat det? Varf\u00f6r har aldrig jag h\u00f6rt n\u00e5got liknande? Vad \u00e4r den hemliga meningen med detta? Varf\u00f6r f\u00f6rsummade vi de gamlas sanningar och s\u00e5g dem som skadliga? Dessa enkla ord kanske inneh\u00e5ller hemligheten, men vi f\u00f6rst\u00e5r det inte, vi kan inte f\u00f6rst\u00e5 det. G\u00f6ms h\u00e4r m\u00e5nne inte sj\u00e4lva s\u00e4deskornet, fr\u00f6et till all begynnelse? Kanske \u00e4r det just detta som vi kallar folkets visdom? Han lutade sig tillbaka i soffan och sneglade ur \u00f6gonvr\u00e5n mot k\u00f6ket. Zejneps silhuett syntes genom den \u00f6ppna d\u00f6rren. Hon lyfte snabbt \u00f6ver k\u00f6ttet fr\u00e5n kitteln. Han tog en klunk kallt te, satte sk\u00e5len \u00e5t sidan och hans blick f\u00f6ll p\u00e5 vinglaset. Under samtalet hade de uppenbarligen helt gl\u00f6mt bort dem. Ajtore tog glaset med avsikt att dricka, men satte omedelbart ned det p\u00e5 bordet igen. Hur kan man dricka vin efter detta samtal, som var s\u00e5 fyllt av lidande och sorg? Fr\u00e5n k\u00f6ket kom en lockande doft av kokt k\u00f6tt. Ajtore var rastl\u00f6s av naturen, och att artigt sitta stilla var en pl\u00e5ga f\u00f6r honom. Dessutom besl\u00f6t han att skaka av sig stelheten i kroppen och reste sig och gick ut till Zejnep, som h\u00f6ll p\u00e5 att sk\u00e4ra upp \u00e5ngande, doftande k\u00f6tt p\u00e5 ett sk\u00e4rbr\u00e4de. Allting gick med en v\u00e4ldig fart, som om hon just hade insett att g\u00e4sten inte hade tid att sitta hur l\u00e4nge som helst. Hon l\u00e4mnade k\u00f6ttet halvskuret och b\u00f6rjade skala l\u00f6ken. \u2013 L\u00e5t mig sk\u00e4ra l\u00f6ken, f\u00f6reslog Ajtore, som s\u00e5g att Zejnep hade sv\u00e5rt att klara alla sysslor samtidigt. Hon hade inte m\u00e4rkt att hennes g\u00e4st stod bakom henne och tappade kniven av f\u00f6rv\u00e5ning. \u2013 Gud sig f\u00f6rbarme! Jag trodde ni var i vardagsrummet \u2026 Hur hittade ni hit? Ajtore skrattade \u00e5t Zejneps f\u00f6rskr\u00e4ckelse och uppf\u00e5ngade samtidigt i hennes ord den v\u00e4rme och \u00f6mhet som \u00e4r naturlig n\u00e4r man umg\u00e5s med sina n\u00e4rmaste. Och samtidigt som han f\u00e5ngade denna \u00f6mhet k\u00e4nde han en gl\u00e4dje som gick in i hj\u00e4rter\u00f6tterna och en v\u00e4lbekant, men sedan l\u00e4nge bortgl\u00f6md, k\u00e4nsla av lycka v\u00e4rmde honom inifr\u00e5n. \u2013 Vet ni var kazaken har sin mage? \u2013 Ingen aning, s\u00e5 Gud hj\u00e4lpe mig! svarade hon med ett leende. I nacken? \u2013 Nej, det var fel! skrattade Ajtore. Kazakens mage sitter i hans fingrar, s\u00e5 h\u00e4r: Han sp\u00e4rrade ut fingrarna framf\u00f6r Zejneps \u00f6gon. \u2013 Nej, Jag ser ingenting. Fingrarna kan jag nog se, men ingen mage. \u2013 Det \u00e4r problemet! Sj\u00e4lvklart, om vi hade haft en mage som h\u00e4ngde p\u00e5 v\u00e5ra fingrar skulle alla sett den, d\u00e5 skulle det inte finnas n\u00e5got att fr\u00e5ga. Och jag st\u00e4ller den h\u00e4r fr\u00e5gan f\u00f6r att innan kazakens fingrar br\u00e4nner sig p\u00e5 k\u00f6ttet k\u00e4nner han sig inte m\u00e4tt. Det \u00e4r hela filosofin! Ajtore och Zejnep skrattade, de hade lika roligt \u00e5t hans enkla sk\u00e4mt. \u2013 S\u00e5 ni ville sk\u00e4ra k\u00f6ttet? fr\u00e5gade Zejnep, medan hon med \u00e4rmen torkade \u00f6gonen, som var r\u00f6dgr\u00e5tna av l\u00f6ken. \u2013 Just det! Ni har en enast\u00e5ende f\u00f6rm\u00e5ga att exakt gissa vad jag helst vill! N\u00e4r jag nyss steg in genom d\u00f6rren gissade ni direkt att jag ville ha varmt te. \u2013 Jag undrar: En man som \u00e4r kall och v\u00e5t, vad kan han annars \u00f6nska sig? Det begriper vilken dumbom som helst. Eller ni ville kanske hellre ha ett par isbitar? \u2013 Ska detta f\u00f6rest\u00e4lla en kniv? sade han och k\u00e4nde med fingret mot bladet. Fy, det h\u00e4r \u00e4r bara ett handtag, och inte en kniv! \u2013 Vad v\u00e4ntar ni er, i ett hus d\u00e4r det inte finns en man, d\u00e4r \u00e4r knivarna som vedtr\u00e4n och yxan \u00e4r en hammare? Ajtore v\u00e4nde sk\u00e5len upp och ned och drog eggen flera g\u00e5nger l\u00e4ngs botten. \u2013 N\u00e5ja, nu kommer den att sk\u00e4ra n\u00e5gots\u00e5n\u00e4r, sade han, och b\u00f6rjade dela k\u00f6ttet. Har ni lagat s\u00e5 mycket k\u00f6tt f\u00f6r tv\u00e5? Ska vi \u00e4ta allt det h\u00e4r? \u2013 En kazak kan aldrig f\u00e5 f\u00f6r mycket kokt k\u00f6tt. \u201dDet f\u00f6r otur med sig om det finns f\u00f6r mycket mat\u201d \u2013 hos den som s\u00e4ger s\u00e5 brukade f\u00f6rf\u00e4derna g\u00e5 hungriga fr\u00e5n bordet. \u2013 Det \u00e4r om\u00f6jligt att inv\u00e4nda mot detta, ni \u00e4r visdomen sj\u00e4lv! Han skar ett litet stycke \u00e5ngande k\u00f6tt, stoppade det i munnen och svalde omedelbart utan att tugga. \u2013 Fransm\u00e4nnen skulle kunnat bjuda en hel delegation p\u00e5 trettio engelsm\u00e4n p\u00e5 en middag som denna f\u00f6r tv\u00e5. \u2013 Vad kan ni g\u00f6ra \u00e5t det? I s\u00e5 fall m\u00e5ste de trettio engelsm\u00e4nnens jobb vid bordet utf\u00f6ras av tv\u00e5 kazaker. Nu \u00e4r det upp till bevis, det finns ingen utv\u00e4g! Under sitt uppsluppna samtal m\u00e4rkte de inte sj\u00e4lva hur k\u00f6ttet skivades, degen lyftes ur grytan, kryddblandningen f\u00f6rbereddes. Deras glada, \u00e4lskv\u00e4rda sm\u00e5prat minskade tyngden av bittra minnen, sl\u00e4tade ut rynkorna. Tv\u00e5 personer som f\u00f6r n\u00e5gra timmar sedan varit fullkomliga fr\u00e4mlingar f\u00f6r varandra, som inte haft en aning om den andres existens, \u00e5terv\u00e4nde nu till vardagsrummet och satte sig ned vid ett dukat festbord. Fr\u00e4mlingskapet som hade vuxit mellan dem under deras sv\u00e5ra ber\u00e4ttelser hade skingrats som en bergsdimma, och var borta. Ajtore slog upp vin i glasen och best\u00e4mde sig f\u00f6r att utbringa en sk\u00e5l f\u00f6r denna dag, som \u2013 vare sig de skulle betrakta den som lyckad eller misslyckad \u2013 skulle bli ih\u00e5gkommen under \u00e5terstoden av deras liv, eftersom \u00f6det, som dittills hade sneglat p\u00e5 dem med ovilja, nu \u00f6ppet log mot dem i detta hem \u2026 Medan han tyst bearbetade allt detta i sina tankar med glaset i sin hand, ringde d\u00f6rrklockan i samma \u00f6gonblick en kort signal. \u00c4n en g\u00e5ng stelnade de till och s\u00e5g f\u00f6rvirrade p\u00e5 varandra. \u2013 \u00c4ntligen, sade Zejnep, och st\u00e4llde hastigt ifr\u00e5n sig glaset p\u00e5 bordet. Jag trodde att Gud hade gl\u00f6mt mig. Hon skrattade en smula anstr\u00e4ngt, onaturligt. Ajtore uppfattade att r\u00f6sten var irriterad. D\u00f6rrklockan ringde igen, kr\u00e4vande och h\u00f6gt. \u2013 Vad ska jag g\u00f6ra? fr\u00e5gade Ajtore. \u2013 Sitt kvar! befallde Zejnep och sprang ut i korridoren. Vem d\u00e4r? \u2013 Jaag \u2026 \u2013 Jertay, \u00e4r det du? \u2013 Ja, det \u00e4r jag \u2026 \u2013 Herregud, han kan knappt tala! Zejnep hade knappt hunnit \u00f6ppna d\u00f6rren ordentligt innan Jertay snubblade in i l\u00e4genheten. Genomv\u00e5t fr\u00e5n huvud till fot, trasiga armb\u00e5gar och kn\u00e4n \u2026 Korridoren fylldes omedelbart av en stank av gammal fylla. Zejnep h\u00f6ll sin son under armarna och b\u00f6rjade dra av honom ytterrocken. \u2013 Hur ser du ut? Jag fick h\u00f6ra att du sov, var har du varit n\u00e5- gonstans?! Hur har du blivit s\u00e5 full? \u2013 Aigul \u2026 var \u00e4r hon? \u00c4r hon h\u00e4r? \u2013 Hur ska jag kunna veta var din fru \u00e4r? \u2013 Jo, hon \u00e4r h\u00e4r! Hon rymde fr\u00e5n mig! Du s\u00e4ger ingenting med avsikt! \u2013 Ta dig samman! Varf\u00f6r skulle jag g\u00f6mma din fru? Vad br\u00e5kade ni om? \u2013 Ass\u00e5\u2026 \u2013 Vad var det ni blev osams om den h\u00e4r g\u00e5ngen? \u2013 Jag ska visa henne!\u2026 Tiggare! Hon s\u00e4ger att jag \u00e4r en tiggare\u2026! Det r\u00e4cker inte att d\u00f6da henne! Hon har stuckit, det aset! Om jag bara hittar henne ska jag sl\u00e5 ihj\u00e4l henne! Hennes mamma sa att hon hade \u00e5kt hit \u2026 \u2013 Lugna dig. Allting h\u00e4nder i de b\u00e4sta familjer, sade Zejnep och l\u00e4t st\u00f6tt. Ta av dig! Som han gick och stod, i regnrock och st\u00f6vlar, lunkade Jertay efter sin mamma. Han fick syn p\u00e5 det dukade bordet i vardagsrummet och en vith\u00e5rig man som satt d\u00e4r ensam. Han stannade upp och stod stel som en mumie. Han gnuggade sig i \u00f6gonen f\u00f6r att f\u00f6rs\u00e4kra sig om att han inte inbillade sig. \u2013 Oj, mumlade Jertay berusat. Jag trodde det var Aigul, men det sitter en gammal gubbe h\u00e4r \u2026 Om hon hade varit h\u00e4r \u2026 Han drog med fingret \u00f6ver halsen. Jag skulle slitit huvudet av henne! Fattar ni? Jertay vacklade fram till bordet och h\u00e4llde upp ett glas vin. \u2013 Er v\u00e4lg\u00e5ng! sade han och s\u00e5g f\u00e5nigt p\u00e5 Ajtore. \u2013 Tack, svarade Ajtore utan att r\u00f6ra sig. Jertay t\u00f6mde glaset och v\u00e4nde sig till sin mor. Zejnep stod i d\u00f6rr\u00f6ppningen, varken d\u00f6d eller levande. \u2013 \u00c4r det s\u00e4kert att hon inte \u00e4r h\u00e4r? fr\u00e5gade han bistert. \u2013 Ja. \u2013 Var \u00e4r hon d\u00e5? \u2013 Det vete sjutton var hon finns, din Aigul! sade Zejnep, oroad av s\u00e5v\u00e4l sonens uppdykande som hans upptr\u00e4dande. Att detta skulle h\u00e4nda mitt framf\u00f6r \u00f6gonen p\u00e5 Ajtore var s\u00e4rskilt irriterande. \u2013 Okej, jag \u00e4r inte h\u00e4r! sade Jertay och t\u00f6mde Zejneps glas. K\u00f6r h\u00e5rt, gamle man! ropade han \u00e5t Ajtore och stapplade mot ytterd\u00f6rren. \u2013 Vart ska du ta v\u00e4gen, Jertay? Det \u00f6ser ned! protesterade Zejnep och f\u00f6rs\u00f6kte hindra sonen, men den storvuxne pojken knuffade henne \u00e5t sidan, sparkade upp d\u00f6rren och f\u00f6rsvann. Hans mamma, som inte visste om hon skulle springa efter honom eller stanna d\u00e4r hon var, blev st\u00e5ende i d\u00f6rr\u00f6ppningen och ropade efter honom med t\u00e5rar i r\u00f6sten: \u2013 Vart ska du, Jertay? \u00c4ktenskapsm\u00e4klerskan kommer att ringa. Vad ska jag s\u00e4ga till henne\u2026? Nedifr\u00e5n h\u00f6rdes d\u00f6rren sl\u00e5 igen. Jertay hade g\u00e5tt ut genom den stora porten mot gatan. Zejnep stod or\u00f6rlig vid tr\u00f6skeln en l\u00e5ng stund. Vart skulle han nu? Och till vem? Bara han nu inte hittar p\u00e5 n\u00e5gra dumheter, att han kunde dricka sig s\u00e5 berusad! Jag borde ha sprungit efter ho- nom och sl\u00e4pat honom tillbaka, men han har helt tappat huvudet. T\u00e4nk att ge sig ut i det tillst\u00e5ndet \u2026 Medan tankarna fl\u00f6g runt i huvudet p\u00e5 henne kunde hon se genom f\u00f6nstret hur Jertay f\u00f6rsvann i natten. Zejnep \u00e5terv\u00e4nde uppgiven till sin g\u00e4st och satte sig ljudl\u00f6st p\u00e5 sin stol. Ajtore k\u00e4nde sig fortfarande besv\u00e4rad. \u2013 Jag tycks ha varit en oturlig g\u00e4st f\u00f6r er, sade han f\u00f6r att sl\u00e4ta \u00f6ver pinsamheten. \u2013 Nej, Det \u00e4r inte ert fel, sade Zejnep tyst. Middagen \u00e4r kall. Allting \u00e4r f\u00f6rst\u00f6rt \u2026 Herregud, vilken kv\u00e4ll, \u00e4r det inte det ena s\u00e5 \u00e4r det n\u00e5got annat. Hon lade upp k\u00f6tt p\u00e5 Ajtores tallrik: \u2013 Pr\u00f6va \u00e5tminstone, sn\u00e4lla ni. Ajtore \u00e5t n\u00e5gra bitar av det kallnade k\u00f6ttet, tuggade p\u00e5 de klibbiga degknytena utan aptit och s\u00e5g p\u00e5 klockan. \u2013 Det b\u00f6rjar bli dags \u2026, sade han uttrycksl\u00f6st, utan varken beklagande eller gl\u00e4dje. Det \u00e4r dags f\u00f6r mig att ge mig av. Zejnep gav honom en sk\u00e5l med varm buljong. \u2013 Drick det h\u00e4r innan ni g\u00e5r. Den \u00e4r gjord med kvarg. \u2013 \u00c4r den? utropade Ajtore glatt \u00f6verraskad, som om han hade h\u00f6rt en ov\u00e4ntad nyhet, och med synligt v\u00e4lbehag b\u00f6rjade han dricka denna tjocka sourpa med kazakisk kvarg som gav buljongen en syrlig smak. \u2013 H\u00e4rligt! Jag v\u00e4grar \u00e4ta n\u00e5got annat efter att ha smakat er buljong, sade han och smackade med l\u00e4pparna. En av mina j\u00e4mn\u00e5riga kamrater reste tre g\u00e5nger runt hela Asien och Europa. Och s\u00e5 snart han kom hem var det f\u00f6rsta han bad om just att f\u00e5 laga till en sourpa som denna. Det \u00e4r konstigt, brukar han alltid s\u00e4ga, vi kan inte uppfinna en kvarg som h\u00e5ller i hundra \u00e5r, men i st\u00e4llet bygger vi skyskrapor som ska st\u00e5 f\u00f6r evigt, vad \u00e4r det f\u00f6r mening med det? Vi brukar sk\u00e4mta med honom: I n\u00e4sta liv fr\u00e5gar nog ingen efter vad du \u00e5t eller drack. Och antagligen inte heller vad vi byggde f\u00f6r hus, s\u00e4ger han. Zejnep f\u00f6rstod att Ajtore ber\u00e4ttade denna v\u00e4lbekanta skr\u00f6na enbart f\u00f6r att bryta den tunga tystnaden som lagt sig efter Jertays p\u00e5h\u00e4lsning. Han reser strax, sade hon till sig sj\u00e4lv. Och vad ska jag g\u00f6ra? Och vad ska jag s\u00e4ga till barnen? Hur kan jag se er i \u00f6gonen? Hur ska jag f\u00f6rklara allt: kv\u00e4llen, en fr\u00e4mmande man, vin \u2026 Sedan hennes egen man avlidit hade ingen annan man kommit in i hennes hem. Hon hade sj\u00e4lv inte ens dr\u00f6mt om att det skulle kunna h\u00e4nda \u2026 Hon visste naturligtvis att det fanns andra relationer mellan en man och en kvinna \u00e4n de rent officiella eller sl\u00e4ktbundna, men eftersom n\u00e5got liknande aldrig hade h\u00e4nt henne verkade sj\u00e4lva tanken n\u00e4rmast syndig. Hon hade levt sitt liv ensam, inte f\u00f6r att hon skulle ha varit r\u00e4dd att straffas f\u00f6r sin synd, utan bara f\u00f6r att det inte var sv\u00e5rt f\u00f6r henne att leva ensam. Och pl\u00f6tsligt hade hennes son sett henne ensam med en man. Nu k\u00e4nde hon det som om hon hade sk\u00e4mt ut hela sin familj, som om hon hade f\u00f6rlorat sin v\u00e4rdighet och heder som mor inf\u00f6r sina barn. Zejnep r\u00e5kade i panik, helt ur balans. \u2013 Jag har haft det s\u00e5 hela livet, sade Ajtore pl\u00f6tsligt, med ett kort skratt. Jag har l\u00e4rt mig att inte ta \u00e5t mig\u2026 Zejnep s\u00e5g fr\u00e5gande p\u00e5 honom. Ajtore svarade med ett leende. \u2013 Jag talar om mig sj\u00e4lv. Sen jag var liten har det varit s\u00e5. Om jag ville ha n\u00e5gonting v\u00e4ldigt mycket s\u00e5 fanns det alltid ett hinder. Det berodde p\u00e5 att d\u00e4rifr\u00e5n \u2013 han pekade upp\u00e5t \u2013 fanns det n\u00e5gon som st\u00e4ndigt bevakade mig. N\u00e4r det inte finns n\u00e5gra \u00f6nskningar varken syns eller h\u00f6rs han, men s\u00e5 snart det finns n\u00e5gonting som kittlar intresset \u2013 d\u00e5 \u00e4r han d\u00e4r p\u00e5 ett \u00f6gonblick. H\u00e4r och i dag \u2013 samma sak! Det \u00e4r min v\u00e4ktare som dyker upp igen. Han hittade ett knep f\u00f6r att f\u00e5 din yngste att dyka upp h\u00e4r. \u2013 Kazakerna brukar s\u00e4ga om s\u00e5na: en m\u00e4nniska som g\u00e5r fel vart hon \u00e4n g\u00e5r. \u2013 Kanske det \u2026 \u2013 N\u00e4r ni var liten och tog era f\u00f6rsta steg fick ni kanske inte vara med om den gamla ceremonin tusau kesu, n\u00e4r de symboliska fotbojorna klipps av fr\u00e5n barnets f\u00f6tter. \u2013 Intressant \u2026 Det har jag aldrig h\u00f6rt talas om! \u2013 Inte? \u2013 Aldrig! \u2013 Jag kan se att ni v\u00e4xte upp utan n\u00e5gon \u00f6vervakning, som gr\u00e4set i v\u00e4gkanten str\u00e4cker sig mot himlen och inget annat. Ajtore ryckte p\u00e5 axlarna, som om han bad om urs\u00e4kt. \u2013 Kanske det. V\u00e5ra l\u00e4rare l\u00e4rde oss att folkliga sedv\u00e4njor och traditioner var rester fr\u00e5n det f\u00f6rflutna. Hur som helst, det \u00e4r en helt annan historia. Men varf\u00f6r gjorde man tusau kesu? \u2013 F\u00f6r att barnet ska l\u00e4ra sig att g\u00e5 stadigt i livet. Som en symbol f\u00f6r de osynliga bojor som hindrar det lilla barnet fr\u00e5n att g\u00e5 binder man en tvinnad tr\u00e5d vid barnets f\u00f6tter n\u00e4r det redan har b\u00f6rjat ta sina f\u00f6rsta steg, och sen s\u00e4tter man barnet p\u00e5 marken och sk\u00e4r av tr\u00e5den och l\u00e5ter barnet ta sina f\u00f6rsta steg utan bojor. Som en ceremoni. Det betyder att barnet fr\u00e5n och med nu inte ska snubbla vid varje f\u00f6rs\u00f6k, utan ha framg\u00e5ng i allt det f\u00f6retar sig. \u2013 Och det \u00e4r allt? S\u00e5 varje g\u00e5ng jag r\u00e5kar snubbla forts\u00e4tter jag att t\u00e4nka \u201dVarf\u00f6r g\u00f6r jag det?\u201d Och det visar sig att mina f\u00f6tter fortfarande har varit bundna \u00e4nda sen jag var barn. S\u00e4g mig, kan jag g\u00f6ra det nu? Zejnep tittade p\u00e5 honom l\u00e4nge och ing\u00e5ende och utan att vara s\u00e4ker p\u00e5 om han sk\u00e4mtade eller menade allvar. Hennes blick fick Ajtore att sluta le. \u2013 Jag menar allvar, sade han och rodnade en aning. \u2013 Det g\u00e5r inte. Det \u00e4r sextiofem \u00e5r f\u00f6r sent. \u2013 Men man brukar s\u00e4ga b\u00e4ttre sent \u00e4n aldrig. \u2013 Det passar inte h\u00e4r. \u2013 N\u00e5v\u00e4l, g\u00e5r det inte s\u00e5 g\u00e5r det inte. Men tack f\u00f6r br\u00f6d och salt. Av allt mitt hj\u00e4rta. Jag \u00e4r tacksam mot \u00f6det f\u00f6r att det var ni som flyttade in i det hem som en g\u00e5ng varit mitt, att det uppmuntrade mig att bes\u00f6ka min gamla bostad, att jag hade turen att f\u00e5 en liten pratstund med er \u2026 \u2013 Sluta, vad \u00e4r det ni s\u00e4ger, herregud! \u2013 Ja, jag avskyr sj\u00e4lv stora ord. N\u00e4r jag tycker om en person vill jag g\u00e4rna s\u00e4ga det, men n\u00e4r jag \u00f6ppnar munnen f\u00f6rvandlas tungan till tr\u00e4. Och n\u00e4r jag h\u00f6r hur andra utan tvekan str\u00f6r vackra ord omkring sig, hur de sprider ut sina k\u00e4nslor, k\u00e4nner jag mig generad \u00f6ver att m\u00e4nniskor inte sk\u00e4ms f\u00f6r att tala med s\u00e5n l\u00e4tthet. I s\u00e5na fall klandrar jag inte den som ljuger, utan den som l\u00e5ter sig \u00f6vertygas. Jag m\u00e4rkte inte ens hur de vackra orden kom ur min mun. Men i alla fall vill jag s\u00e4ga tack f\u00f6r att ni finns i denna v\u00e4rld, och trots att denna l\u00e4genhet tillh\u00f6r staten \u00e4r ni inte desto mindre h\u00e4rskarinna \u00f6ver dessa fyra v\u00e4ggar! Zejnep ville s\u00e4ga n\u00e5got, men Ajtore fick henne med en hand- r\u00f6relse att vara tyst. \u2013 Ni menar att jag pratar f\u00f6r mycket igen. T\u00e4nk inte p\u00e5 det, det \u00e4r en bagatell. Jag v\u00e5llar ingen st\u00f6rre skada om jag n\u00e5gon g\u00e5ng i livet s\u00e4ger n\u00e5gra uppriktigt menade ord till en m\u00e4nniska. Tro mig, ni har gjort er f\u00f6rtj\u00e4nt av dem. Vi kunde ha skilts utan ett ord, men vi kommer inte att tr\u00e4ffas igen. Aldrig mera. S\u00e5 jag best\u00e4mde mig \u2026 Jag tror inte att jag har sagt n\u00e5gonting \u00f6verfl\u00f6digt. Han ryckte p\u00e5 axlarna. Om vi t\u00e4nker efter s\u00e5 visar det sig att p\u00e5 v\u00e5r lott i detta liv har fallit betydligt mera bitterhet \u00e4n s\u00f6tma. N\u00e5ja, s\u00e5 \u00e4r det bara, ocks\u00e5 detta \u00e4r v\u00e5rt \u00f6de! Ajtore reste sig med ett vemodigt sm\u00e5leende. \u2013 N\u00e4r jag var barn fanns det i byn en gammal man som hette Barachat. Zejnep var \u00e5ter lugn och beh\u00e4rskad. Det var en fattiglapp, en trashank, ingen visste vad han levde av. Han bar ingenting annat \u00e4n en gammal uniformskappa \u00f6ver sin nakna kropp. Barachat levde av att valla v\u00e5r boskap. Ibland kunde han luta sig mot sin herdestav och s\u00e4ga som s\u00e5: \u201dDet finns bara arton tusen levande varelser i detta jordiska universum. Och f\u00f6r att skapa varje varelse olik alla de \u00f6vriga m\u00e5ste Allah den h\u00f6gste varje g\u00e5ng befinna sig i en s\u00e4rskild sinnesst\u00e4mning, en str\u00f6m av godhet, sj\u00e4lens storsinthet. Och till din stora \u00e4ra, du skapare, ska s\u00e4gas att du inte gick mig f\u00f6rbi med din uppm\u00e4rksamhet n\u00e4r du skapade dessa arton tusen varelser. Det kunde varit din vilja att g\u00f6ra mig till en hund, en gris, en insekt, en mask, en myra, men tackad vare du som gjorde mig till m\u00e4nniska och gav mig herdens stav och anf\u00f6rtrodde mig att valla byns boskap!\u201d Jag h\u00f6rde honom s\u00e4ga detta mer \u00e4n en g\u00e5ng \u2026 Kanske l\u00e5g det en djupare mening i dessa ord som var uppenbar f\u00f6r en intelligent person? N\u00e4r allt kommer omkring str\u00e4var m\u00e4nniskan efter att \u00e4ga mer, \u00e4ta fetare, hon har slutat m\u00e4rka det som \u00e4r intill henne, alla riktar blicken l\u00e5ngt bort och ser inte det som \u00e4r n\u00e4ra \u2026 Hennes ord verkade p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt oroande p\u00e5 Ajtore, han gick fram till Zejnep och s\u00e5g henne f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen rakt in i \u00f6gonen. \u2013 Ni \u00e4r en mycket klok kvinna, sade han tyst. Det finns bara en sak jag beklagar \u2026 \u2013 Och vad \u00e4r det? \u2013 Att det finns allt f\u00e4rre kvinnor som ni. Om trettio eller fyrtio \u00e5r kommer andra att ha tagit er plats. De kommer att vara helt annorlunda \u00e4n ni i t\u00e4nkes\u00e4tt och livsf\u00f6rst\u00e5else, deras enda kunskapsk\u00e4lla kommer att best\u00e5 av tidningar, b\u00f6cker och i synnerhet tv. Har ni m\u00e4rkt att morm\u00f6drarna som ber\u00e4ttade sagor f\u00f6r sina barnbarn redan har f\u00f6rsvunnit..? \u2013 Vart femtionde \u00e5r f\u00f6rnyas folket, vart hundrade \u00e5r landet. Ajtore r\u00f6rde f\u00f6rsiktigt vid Zejneps axel, gick hastigt fram till bordet och slog upp vin i glasen och r\u00e4ckte henne det ena. \u2013 Vi \u00e4r l\u00e5ngt \u00f6ver femtio, och v\u00e5ra platser har redan \u00f6vertagits av de unga, och om ytterligare femtio \u00e5r kommer de att ers\u00e4ttas av v\u00e5ra barnbarn. Och vi \u2026 Oss v\u00e4ntar f\u00f6rst v\u00e5rt eget slut, och d\u00e4rp\u00e5 gl\u00f6mskan. Vi kommer aldrig att ses igen. Vi g\u00e5r upp i denna himmel, blir till tidens damm \u2026 Och nu \u2026 n\u00e4r vi har s\u00e5 kort tid kvar att vandra p\u00e5 jorden vill jag, utan att f\u00f6rsjunka i sorg, h\u00f6ja denna sk\u00e5l f\u00f6r er. F\u00f6r en kvinna som lever f\u00f6r barnens skull och inte vill skada ens sin fiende, f\u00f6r en s\u00e5 vacker sj\u00e4l. Till er! F\u00f6r detta att \u00f6det, som jagat mig genom h\u00e4llande regn, f\u00f6rde mig hit till er! \u2013 Herregud, nu \u00e4r ni d\u00e4r igen! Vilken sorts sk\u00f6nhet kan jag ha?! Jag sk\u00e4ms! Bara inte barnen f\u00e5r h\u00f6ra detta! Drick ni! Jag ska h\u00e4mta n\u00e5got att tugga till! Zejnep var p\u00e5 v\u00e4g mot bordet, men Ajtore grep hennes hand. \u2013 Varf\u00f6r s\u00e4ger ni s\u00e5? Jag menar bara att jag sa de d\u00e4r orden eftersom vi aldrig kommer att tr\u00e4ffas igen. Drick ett glas med mig! \u2013 Jag har aldrig druckit vin \u2026 \u2013 Aldrig, aldrig? \u2013 Nej, aldrig i mitt liv. \u2013 Inte ens n\u00e4r ni var ung? \u2013 Jag drack inte n\u00e4r jag var ung. \u2013 Det h\u00e4r \u00e4r otroligt! \u2013 Vad \u00e4r det som \u00e4r s\u00e5 f\u00f6rv\u00e5nande med det? \u00c4r det s\u00e5 konstigt att inte dricka vin? \u00c4ven n\u00e4r jag hade varit p\u00e5 fest kom jag aldrig hem senare \u00e4n klockan \u00e5tta eller nio. Jag har alltid sprungit hem till barnen. De var sm\u00e5 i b\u00f6rjan och kunde inte l\u00e4mnas ensamma s\u00e5 l\u00e4nge. N\u00e4r de blev \u00e4ldre sk\u00e4mdes jag f\u00f6r att komma hem senare \u00e4n de! Min mamma springer ute om n\u00e4tterna. Festa, dricka vin, och sen l\u00e4ra dem vett och moral?! \u2013 I s\u00e5 fall \u2026 L\u00e5t oss ta risken, nu! Ajtore h\u00f6jde sitt glas. Det kom en klang av kristall n\u00e4r glasen m\u00f6ttes, de s\u00e5g p\u00e5 varandra med ett leende. \u2013 All right, vi tar risken! Halvt p\u00e5 allvar, halvt p\u00e5 sk\u00e4mt nuddade Zejnep pannan och hakan tre g\u00e5nger med utstr\u00e4ckta fingrar, som om hon bett om Guds f\u00f6rl\u00e5telse, s\u00e5 f\u00f6rde hon glaset till sina l\u00e4ppar och med ens, som en erfaren drinkare, tog hon ett djupt andetag och utan att blinka t\u00f6mde hon glaset i ett enda drag som om det varit vatten. N\u00e4stan f\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver att vinet hade slunkit ned s\u00e5 snabbt, h\u00f6ll hon upp glaset mot ljuset. \u2013 Fy s\u00e5 ot\u00e4ckt, det ser ut som unket vatten, sade hon med en grimas. Surt! \u2013 En v\u00e4n till mig s\u00e4ger att vin bara \u00e4r ett f\u00f6rord till ren vodka eller s\u00e5 kallad alkohol. \u2013 Alkohol? Din v\u00e4n \u00e4r en sk\u00e4mtare. Jag var s\u00e5 \u00e4ngslig, f\u00f6rberedd, som om jag skulle hoppa i kallt vatten, men det h\u00e4r \u00e4r non- sens. \u00c4r det verkligen detta som m\u00e4n blir fulla av? \u2013 \u00c5h, ja, verkligen! Och ett ordentligt rus blir det. Har ni inte sett hur det g\u00e5r till d\u00e4rute n\u00e4r de raglar fram? Ajtore ville visa hur berusade m\u00e4nniskor raglar, men resultatet blev mer naturalistiskt \u00e4n han hade avsett: han snubblade \u00f6ver soffan och st\u00e5ngade n\u00e4stan omkull v\u00e4rdinnan med huvudet, och om Zejnep inte hade huggit tag i hans ena axel skulle han ha fallit pladask. \u2013 Gud hj\u00e4lpe oss, var f\u00f6rsiktig! Ni ville bara visa hur fulla m\u00e4nniskor g\u00e5r, och ni slog n\u00e4stan ihj\u00e4l er p\u00e5 kuppen! Ajtore reste sig med ett skratt: \u2013 Det \u00e4r just s\u00e5nt som h\u00e4nder! \u2013 Gud hj\u00e4lpe dem, l\u00e5t dem svaja, eller bl\u00e5sa bort med vinden. Gjorde ni er illa? En p\u00e5fyllning? \u2013 Sj\u00e4lvklart! Ajtore fyllde b\u00e5da glasen. Sk\u00e5l f\u00f6r er igen! \u2013 Blir det inte f\u00f6r mycket? \u2013 Varf\u00f6r det? Det blir bara tv\u00e5 g\u00e5nger. \u2013 Det h\u00e4r \u00e4r konstigt. \u2013 Vad \u00e4r det som \u00e4r s\u00e5 konstigt med det? \u2013 Vet ni \u2026 Ingen har n\u00e5gonsin sk\u00e5lat f\u00f6r mig. Det \u00e4r n\u00e4stan pinsamt \u2026 \u2013 Ingen n\u00e5gonsin? \u2013 Ingen. I dag var f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Ajtore s\u00e5g noga p\u00e5 henne. De klingade i glasen igen. Zejnep t\u00f6mde med l\u00e4tthet sitt glas. \u2013 Det \u00e4r en bra b\u00f6rjan. Ni kl\u00e5r mig med h\u00e4stl\u00e4ngder. \u2013 Ska man dricka, s\u00e5 ska man. H\u00e4nger ni inte med? \u2013 Konstigt, sade Ajtore och st\u00e4llde glaset p\u00e5 bordet. Det \u00e4r som om jag alltid har k\u00e4nt er. Mer \u00e4n s\u00e5, det k\u00e4nns som om jag var hemma hos mig sj\u00e4lv. \u2013 Ni \u00e4r redan hemma! skrattade Zejnep. \u2013 Ja, det var mitt hem en g\u00e5ng. Ajtore tog ett djupt andetag. Jag m\u00e5ste g\u00e5. Annars kommer Jertay pl\u00f6tsligt att dyka upp igen, och det blir pinsamt. Han sa att om Aigul var h\u00e4r skulle han slita huvudet av henne. N\u00e4sta g\u00e5ng tar han kanske fel p\u00e5 person! \u2013 \u00c4r det inte konstigt? M\u00e4nniskor m\u00f6ter m\u00e4nniskor och f\u00f6rst\u00e5r varandra, och sen skiljs de och ser aldrig varandra igen. \u2013 Ja, s\u00e5nt h\u00e4nder, sade Zejnep och b\u00f6rjade st\u00e4da undan fr\u00e5n bordet. I hennes r\u00f6relser och de hopdragna \u00f6gonbrynen anade Ajtore ett slags sorg, vemod, f\u00f6rtvivlan \u2026 N\u00e5gra minuter senare gick Ajtore ut i tamburen och b\u00f6rjade s\u00e4tta p\u00e5 sig ytterkl\u00e4derna. Zejnep r\u00e4ckte honom rock och hatt, och \u00e5terigen noterade han hennes n\u00e4stan om\u00e4rkliga uttryck f\u00f6r sm\u00e4rta \u2026 Med varje r\u00f6relse, med hennes s\u00e4tt att r\u00e4cka fram de olika persedlarna till honom, med hon borstade bort osynliga fl\u00e4ckar och damm fr\u00e5n hans hatt, syntes Zejnep om\u00e4rkligt vilja f\u00f6rl\u00e4nga \u00f6gonblicket, skjuta fram avskedets o\u00e5terkallelighet, och han ins\u00e5g pl\u00f6tsligt med ett sting i hj\u00e4rtat att mitt i denna bullrande stad, mitt bland skr\u00e4nande barn och med stadsbornas sjudande, stressiga liv alldeles inp\u00e5 sig, skulle hon vara ensam, utan n\u00e5gon enda person som kunde lyssna, reagera, dela hennes tankar \u2026 \u00c4ven han sj\u00e4lv smittades av samma outh\u00e4rdliga vemod och tungsinne. Och han erinrade sig n\u00e5gra ord som en tidigt bortg\u00e5ngen v\u00e4n hade yttrat, som gav en antydan om f\u00f6rnimmelsen hos den som aldrig haft tid att f\u00f6rst\u00e5 vad livet innebar, och som bara hunnit skrapa p\u00e5 livets yta. Hur var det han sade? Jo \u2026 Varje kvinna \u00e4r en ouppt\u00e4ckt planet, en evigt sv\u00e5rmodig planet \u2026 Forskare i v\u00e4rlden kan en dag uppt\u00e4cka och f\u00f6rklara allt, men det kommer f\u00f6r den sakens skulle inte att bli l\u00e4ttare att leva, f\u00f6r inget av alla genier kommer n\u00e5gonsin att kunna l\u00f6sa den g\u00e5ta som d\u00f6ljer sig hos den enklaste kvinna. Kvinnans sj\u00e4l \u00e4r alltid s\u00e5rad. D\u00e4rf\u00f6r att hon \u00e4r f\u00f6dd att vara ren och \u00f6m, och livet \u00e4r fyllt av smuts och dy \u2026 Det finns ingen kraft p\u00e5 jorden som f\u00f6rm\u00e5r skydda och bevara en kvinnas renhet, den man \u00e4r \u00e4nnu inte f\u00f6dd som kan leva vid sidan av en kvinna utan att solka hennes renhet. Det finns inga d\u00e5liga kvinnor, vi g\u00f6r dem s\u00e5dana. N\u00e4r Aralsj\u00f6n b\u00f6rjade d\u00f6 \u00e4ndrade vissa fiskar f\u00e4rg och kroppsform och b\u00f6rjade leva i bottenslammet f\u00f6r att fly undan saltet, enbart f\u00f6r att \u00f6verleva! Och vi sj\u00e4lva \u00e4r som ett krympande hav av saltvatten, har sj\u00e4lva f\u00f6rgrovat kvinnans \u00f6mt\u00e5liga v\u00e4sen. Vi b\u00e4r en evig skuld till deras f\u00f6rsvinnande \u00f6mhet och renhet. Hur sv\u00e5rt \u00e4r det inte att l\u00e4ra sig en s\u00e5dan enkel sak som att f\u00f6rst\u00e5 en annan persons inre! Men ocks\u00e5 den som l\u00e4r sig f\u00f6rst\u00e5 \u00e4r maktl\u00f6s, kommer aldrig att \u00f6vervinna sin egen hj\u00e4lpl\u00f6shet, en br\u00e4nnande sm\u00e4rta fr\u00e4ter hj\u00e4rtat till stoft. F\u00f6rsjunken i dessa tankar k\u00e4nde Ajtore tomheten inom sig. Ja, tanken \u00e4r o\u00e4ndlig, hade n\u00e5gon sagt, det finns ingen b\u00f6rjan, det finns inget slut! Ingen kan st\u00e4ndigt sk\u00e5da in i m\u00e4nniskans v\u00e4sen, f\u00f6r hon \u00e4r en avgrund, hon g\u00e5r inte att f\u00f6rst\u00e5, du kan aldrig n\u00e5 botten eller br\u00e4dden, allt vi kan f\u00f6rst\u00e5 \u00e4r att det inte finns n\u00e5gon lycklig person i v\u00e4rlden och aldrig kommer att finnas. Man f\u00e5r inte l\u00e5ta k\u00e4nslorna l\u00f6pa vilt. F\u00f6r att leva fordras fasthet! \u2013 N\u00e5, h\u00e5ll er nu frisk och kry, sade Ajtore och anstr\u00e4ngde sig att inte f\u00f6rr\u00e5da sina k\u00e4nslor. Vi har m\u00f6tts och bekantat oss, talat med varandra, och det \u00e4r dags att ta adj\u00f6. Stort tack f\u00f6r br\u00f6d och salt och f\u00f6r er uppriktiga g\u00e4stfrihet! Ska vi ta i hand, eller har v\u00e5rt m\u00f6te varit alltf\u00f6r kort f\u00f6r det? \u2013 Jag vet inte \u2026 ni vet b\u00e4st, svarade Zejnep och slog ned blicken. \u2013 N\u00e5ja, om dagens m\u00f6te blev f\u00f6r kort f\u00f6r ett handslag, l\u00e5t oss l\u00e5na lite fr\u00e5n kommande m\u00f6ten. Ajtore hade befriat sig fr\u00e5n f\u00f6rlamningen fr\u00e5n sina sista tankar och betraktade henne \u00f6ppet och lugnt. Zejnep h\u00f6ll generat fram sin hand, som om hon var p\u00e5 v\u00e4g att g\u00f6ra n\u00e5gonting skamligt. S\u00e5v\u00e4l Zejnep som Ajtore kunde k\u00e4nna v\u00e4rmen i detta handslag \u2026 \u2013 Adj\u00f6, sade Zejnep och befriade hastigt sin hand ur hans fasta grepp. Lycklig resa! H\u00e5ll er frisk och stark, vart ni \u00e4n kommer\u2026 S\u00e4nd en h\u00e4lsning till hela er familj fr\u00e5n ert gamla hem. \u2013 Absolut. \u00c5h, jag ska beskriva alltsammans f\u00f6r dem som ett poem! Ajtore s\u00e5g sig om i korridoren som om han ville ta avsked av den, och var redan p\u00e5 v\u00e4g ut genom d\u00f6rren n\u00e4r Zejnep pl\u00f6tsligt fr\u00e5gade: \u2013 Ni har inte ber\u00e4ttat n\u00e5got om den d\u00e4r st\u00e5ngen. Hon visade med handen, Ajtore v\u00e4nde sig hastigt mot Zejnep. \u2013 \u00c5h, det \u00e4r en l\u00e5ng historia, sade han och skrattade hj\u00e4rtligt. F\u00f6r att ber\u00e4tta alltsammans m\u00e5ste jag ta ett senare flyg. F\u00f6r att g\u00f6ra en l\u00e5ng historia kort ville min fru h\u00e4nga sig i den av svartsjuka. \u2013 Herregud! Kan det vara m\u00f6jligt att ni har ett s\u00e5nt f\u00f6rflutet? \u2013 \u00c5h! Det finns mer \u00e4n s\u00e5! \u2013 Och jag som trodde att ni inte var s\u00e5n, jag b\u00f6rjade till och med tycka om er, och s\u00e5 visar det sig att ni \u00e4r en kvinnokarl?! \u2013 N\u00e5ja \u2026 inte direkt. Vi har ju till exempel suttit h\u00e4r l\u00e4nge och pratat, och jag har tagit mig ett par glas tillsammans med er. Om min fru hade varit i livet skulle hon absolut ha beslutat sig f\u00f6r att h\u00e4nga sig. Skulle ni ha godtagit det? \u2013 Gud f\u00f6rbjude! P\u00e5 grund av den h\u00e4r kv\u00e4llen?! \u2013 Ni ser sj\u00e4lv! Och den historien liknade den h\u00e4r. Jag var p\u00e5 v\u00e4g hem fr\u00e5n arbetet en dag och s\u00e5g en kvinna som satt vid v\u00e4gkanten med ett barn i famnen och gr\u00e4t bittert. Jag fr\u00e5gade vad som hade h\u00e4nt. En trevlig rysk kvinna i trettio\u00e5rs\u00e5ldern. Hon var hemmafru, tog bara hand om barnen, hennes man f\u00f6rs\u00f6rjde familjen. Hon hade litat p\u00e5 honom och sett upp till honom som en gud, och en dag l\u00e4mnade han henne med tre barn. Det yngsta var bara fem m\u00e5nader, hon ammade fortfarande. Hon var desperat, p\u00e5 vippen att b\u00f6rja tigga sitt uppeh\u00e4lle. Och mitt i alltsammans hade hon f\u00e5tt telegram fr\u00e5n Magadan: hennes mor var d\u00f6d. Ajtore s\u00e5g hastigt p\u00e5 klockan och fortsatte: \u2013 Hon hade inga pengar till biljetten, och ingen att l\u00e4mna bar- nen hos. Hon hade g\u00e5tt ut och satt sig vid v\u00e4gen i ren desperation, totalt hj\u00e4lpl\u00f6s. Jag gav henne pengar. Hon ville inte ta emot dem f\u00f6rst, men jag insisterade. Jag sa att det var ett l\u00e5n. Jag tog till och med ett kvitto f\u00f6r att inte f\u00f6r\u00f6dmjuka henne. Och inga flygbiljetter hade hon. De kunde bara k\u00f6pas p\u00e5 flygplatsen, det var tv\u00e5 timmar till avg\u00e5ng. Och precis samtidigt som detta intr\u00e4ffade hade jag blivit kallad till Centralkommitt\u00e9n med anledning av en befordran. Jag blev allts\u00e5 tvungen att v\u00e4lja: antingen l\u00e4mna den olyckliga kvinnan ensam eller skjuta upp mitt bes\u00f6k p\u00e5 Centralkommitt\u00e9n. Jag valde det senare. Vi for till flygplatsen, jag svor och domderade, och fick till sist biljetterna och satte mor och barn p\u00e5 flyget. Sen gick jag hem till hennes l\u00e4genhet och gav hennes andra tv\u00e5 barn mat. Och jag satt hos dem tills hon kom tillbaka. \u2013 Och sen d\u00e5? \u2013 Hon kom tillbaka. Och gr\u00e4t av tacksamhet. \u2013 Och sen? \u2013 Ja sen \u2026 N\u00e5gon m\u00e5ste ha ber\u00e4ttat den h\u00e4r historien f\u00f6r min fru. Hon gr\u00e4t t\u00e5refloder. Det var d\u00e5 hon best\u00e4mde sig f\u00f6r att h\u00e4nga sig, satte fast st\u00e5ngen och b\u00f6rjade knyta ett rep. \u2013 Och vad h\u00e4nde med den ryska kvinnan? \u2013 Vasilisa hette hon. Jag hj\u00e4lpte henne att f\u00e5 ett jobb. Hon var s\u00e5 tacksam mot mig att hon lovade att t\u00e4nda ett ljus i kyrkan. \u2013 Sj\u00e4lvklart \u2026 vad annars. Och hur slutade alltsamman? \u2013 Vi flyttade fr\u00e5n stan \u2026 Efter den d\u00e4r h\u00e4ndelsen med v\u00e5r son. \u2013 Och \u2026 kontaktade ni den d\u00e4r kvinnan n\u00e4r ni kom tillbaka hit? \u2013 Ja, men det visade sig att hon avled f\u00f6rra \u00e5ret. \u2013 Frid \u00f6ver hennes minne, viskade Zejnep. \u2013 Min befordran gick upp i r\u00f6k och min fru h\u00e4ngde sig n\u00e4stan. Myndigheter, ni vet, de gillar inte att man kommer f\u00f6rsent, och \u00e4nnu mer ogillar de n\u00e4r man inte dyker upp alls. Jag har ju ber\u00e4ttat hur det \u00e4r: s\u00e5 snart jag har n\u00e5gonting p\u00e5 g\u00e5ng kommer n\u00e5got annat i v\u00e4gen. Han nickade farv\u00e4l och b\u00f6rjade g\u00e5 nedf\u00f6r trappan. Zejnep stod kvar i d\u00f6rr\u00f6ppningen och s\u00e5g honom g\u00e5. F\u00f6rst n\u00e4r d\u00f6rren l\u00e4ngst ned sm\u00e4llde igen vaknade hon upp och \u00e5tervann fattningen och gick tillbaka in i l\u00e4genheten. D\u00e4r h\u00e4rskade nu d\u00f6dstystnad. Ett \u00f6gonblick av livet \u2013 dr\u00f6m eller verklighet? \u2013 hade flugit f\u00f6rbi, r\u00f6rt upp hennes tankar och k\u00e4nslor, skrattat f\u00f6r sitt eget h\u00f6ga n\u00f6jes skull och \u00f6vergett henne som ett tidsf\u00f6rdriv f\u00f6r ett par timmar. Zejnep hade varit ensam l\u00e4nge tidigare. I flera veckor, i m\u00e5nader, hade hon varit ensam inom l\u00e4genhetens fyra v\u00e4ggar, men aldrig hade hon upplevt sin ensamhet s\u00e5 intensivt, och aldrig hade hon k\u00e4nt sig lika nedtryckt av den sorgliga tystnad som f\u00f6ljde med ensamheten. Nej, det var ingen dr\u00f6m, och hj\u00e4rtat fick inte plats i hennes br\u00f6st. Hon hade inte ens kraft att st\u00e4da undan fr\u00e5n bordet. Ajto- res varma baryton ringde i hennes \u00f6ron, och hon kunde se hans lugna ansikte och det ljusa, v\u00e4nliga leendet och kunde h\u00f6ra hans skratt \u2026 Droppen av v\u00e4rme som fallit i hennes br\u00f6st v\u00e4xte, och hennes hj\u00e4rta fortsatte att komma ur rytmen och bultade av gl\u00e4dje n\u00e4r hon t\u00e4nkte p\u00e5 Ajtore, och av sm\u00e4rta n\u00e4r hon ins\u00e5g att han aldrig mera skulle stiga \u00f6ver tr\u00f6skeln till hennes hem och att hon aldrig skulle se honom igen. Herregud, vad var detta? \u2013 vad var detta? fr\u00e5gade hon sig sj\u00e4lv utan att f\u00f6rst\u00e5 vad som hade h\u00e4nt med henne. \u2013 Varf\u00f6r k\u00e4nde jag mig inte ensam f\u00f6rut? Varf\u00f6r ska jag komma ih\u00e5g en man som jag bara sett en g\u00e5ng? En f\u00f6rbipasserande, en ok\u00e4nd, och sj\u00e4lv har du barn och barnbarn. En s\u00e5dan skam! Detta \u00e4r ett tokigt infall! Det var bara den f\u00f6rre \u00e4garen till l\u00e4genheten, s\u00e5 vad \u00e4r problemet? Hon hade tr\u00e4ffat s\u00e5 m\u00e5nga olika m\u00e4nniskor f\u00f6rut. Det hade funnits m\u00e4n som hade gett henne \u00f6ppna f\u00f6rslag: Zejnep, f\u00e5r jag h\u00e4lsa p\u00e5 och dricka te n\u00e4r barnen har somnat? Hon t\u00e4nkte inte ens p\u00e5 n\u00e5gon av dem \u2026 D\u00f6rren \u00f6ppnades med en sm\u00e4ll och Jertay st\u00f6rtade in i rum- met. \u2013 Var? skrek han innan han ens f\u00e5tt syn p\u00e5 henne. Zejnep gick fram till honom. \u2013 Var vad\u00e5? \u2013 Gamlingen! \u2013 Vad beh\u00f6ver du honom f\u00f6r? \u2013 Jag ville bli bekant. Jertay var redan f\u00f6r\u00e4ndrad, berusningen hade f\u00f6rsvunnit, han var som han brukade. \u2013 Han har rest. Det var den tidigare hyresg\u00e4sten. \u2013 Hitta inte p\u00e5! Jertay log illmarigt, men slappnade av. Var inte \u00e4ngslig, mamma! Han lade armen om hennes axlar. Jag har ofta t\u00e4nkt p\u00e5 det sj\u00e4lv, mamma! Tror du inte att vi f\u00f6rst\u00e5r n\u00e5got? Vi f\u00f6rst\u00e5r allesamman, allting. Du \u2026 du levde bara f\u00f6r oss, f\u00f6r oss alla \u2026 du hade inget annat i tankarna. \u2013 Vad pratar du om? \u2013 Jod\u00e5, mamma! Nu vid tjugofem har jag f\u00f6rst\u00e5tt ett och annat \u2026 Jag \u00e4r ledsen, mamma\u2026! Vi kommer aldrig att g\u00f6ra dig besvi- ken igen, mamma! \u2013 Var \u00e4r Aigul? \u2013 Jag vet inte \u2026 Jag g\u00e5r inte tillbaka till henne. Hon har sk\u00e4mt ut mig, ja oss alla. Jag ska bli en sn\u00e4ll pojke nu. Du \u00e4r god som guld! Det finns ingen som du, mamma! Han kramade om henne och gr\u00e4t bittert, precis som ett barn. Zejnep str\u00f6k honom \u00f6ver h\u00e5ret och kysste honom p\u00e5 pannan. \u2013 Men du \u00e4r inte tjugofem \u00e4n, och nu vill du gifta dig en tredje g\u00e5ng? \u2013 Jag vet inte, mamma. Jag vet ingenting! Jag kanske inte ska gifta mig alls. Som du tycker, mamma! \u2013 Din dumma pojke! F\u00f6rresten, \u00e4r inte din kelin gravid? \u2013 Inte nu l\u00e4ngre. Hon gjorde abort. \u2013 Vad begriper du om kvinnofr\u00e5gor? \u2013 Hon sa s\u00e5 h\u00e4r: Jag vill inte f\u00f6da en tiggare \u00e5t en tiggare, och gjorde sig av med barnet. Hon \u2026 hon ska gifta sig med en annan. I dag kom de och misshandlade mig \u2026 \u2013 Vad menar du, slog de dig? N\u00e4r jag ringde p\u00e5stod de att du sov! \u2013 Nej. Jag var helt enkelt medvetsl\u00f6s. \u2013 Min pojke! Zejnep kunde n\u00e4tt och j\u00e4mnt f\u00e5 fram ett ord av ilska och uppr\u00f6rdhet. De uslingarna! Och din storebror \u00e4r l\u00e5ngt borta, det fanns ingen som kunde ge dig en hj\u00e4lpande hand! \u2013 Jag pratade med honom i g\u00e5r. Bektur kommer snart att hem- ma igen. Han ska nog visa dem. Han \u00e4r fartygskapten! Jag ska ber\u00e4tta allt f\u00f6r honom! Telefonen ringde. \u2013 Om det \u00e4r de, s\u00e4g att jag inte \u00e4r h\u00e4r! sade Jertay l\u00e5gt och tystnade. Zejnep tog telefonen. Det var Ajtore. \u2013 Mitt flyg g\u00e5r strax, sade han. Har ni h\u00f6rt n\u00e5got fr\u00e5n Jertay? \u2013 Ja. Han \u00e4r h\u00e4r bredvid mig. \u2013 Jag ville inget s\u00e4rskilt. De har ropat ut planet, tror jag. Jag ville bara h\u00f6ra er r\u00f6st en sista g\u00e5ng. \u2013 Tack. \u2013 Hur \u00e4r det med er? Ni l\u00e5ter orolig? \u2013 Det \u00e4r inget speciellt \u2026 H\u00e4r \u00e4r allting lugnt \u2026 \u2013 Adj\u00f6 d\u00e5! \u2013 Adj\u00f6! Zejnep blev sittande med telefonluren i handen och gl\u00f6mde att l\u00e4gga p\u00e5. Alla k\u00e4nslor som hade hopats i br\u00f6stet under l\u00e5ng tid s\u00f6kte \u00e5ter hennes hj\u00e4rta. Hon k\u00e4nde inte t\u00e5rarna \u2026 Hon gr\u00e4t tyst med luren i handen. Jertay var alldeles f\u00f6rvirrad. \u2013 Mamma! Mamma! Vad \u00e4r det med dig? Varf\u00f6r gr\u00e5ter du? Zejnep samlade sig, torkade t\u00e5rarna och rufsade sin son i h\u00e5- ret, d\u00e4r han stod p\u00e5 kn\u00e4 framf\u00f6r henne. \u2013 Upp med dig! Och st\u00e5 aldrig p\u00e5 kn\u00e4 inf\u00f6r n\u00e5gon m\u00e4nniska igen! \u2013 Mamma, det \u00e4r ju du! Det \u00e4r bara f\u00f6r dig \u2026 \u2013 Det g\u00f6r detsamma. Du kan \u00e4lska en person utan att st\u00e5 p\u00e5 kn\u00e4. Jertay tog en handduk fr\u00e5n soffan och torkade sin mammas \u00f6gon. \u2013 Jag lovade ju att jag skulle sluta upp att st\u00e4lla till det f\u00f6r mig, s\u00e5 sn\u00e4lla gr\u00e5t inte. Jag vet att du \u00e4r tr\u00f6tt p\u00e5 oss. Allt kom- mer att bli bra. Fr\u00e5n och med i dag \u00e4r det inte du som ska ta hand om oss, utan vi som tar hand om dig. Jag har t\u00e4nkt p\u00e5 det l\u00e4nge. Vi kommer att leva tillsammans l\u00e4nge, l\u00e4nge. N\u00e4sta \u00e5r kommer Nartai ut fr\u00e5n f\u00e4ngelset. Han t\u00e4nker bygga ett stort hus p\u00e5 landet. Bektur kommer hem fr\u00e5n Sachalin. D\u00e5 ska vi leva upp\u2026! I det senaste brevet skrev han att han var mycket orolig f\u00f6r dig. Vill du l\u00e4sa? H\u00f6r h\u00e4r! \u2026 Jertay, f\u00f6rs\u00f6k f\u00f6rklara allt f\u00f6r mamma, du \u00e4r yngst av oss, och hon kommer att lyssna p\u00e5 dig. Jag har gjort henne fruktansv\u00e4rt ledsen. F\u00f6r detta kommer jag att ha skuldk\u00e4nslor i resten av mitt liv. Om hon kan f\u00f6rl\u00e5ta mig, s\u00e5 kommer jag. Min fyrarummare kan bytas mot en l\u00e4genhet i Almaty. L\u00e4genheten \u00e4r trevlig, ligger alldeles vid stranden, p\u00e5 andra v\u00e5ningen. Min fru \u00e4r ocks\u00e5 beredd att flytta med. Min \u00e4ldsta grabb har bytt ut sitt tidigare namn Charles mot v\u00e5rt kazakiska Sharip, och flickan heter inte l\u00e4ngre Eleanor, utan Elegy. Jag f\u00f6r- s\u00f6ker tala kazakiska med dem. De kommer att skriva brev till sin farmor p\u00e5 kazakiska \u2026 Zejnep satte sig i soffan och brast i gr\u00e5t. Jertay fnyste, f\u00f6rstod inte hennes t\u00e5rar. \u2013 Mamma, jag skrev till honom i f\u00f6rrg\u00e5r. Jag skrev att du har f\u00f6rl\u00e5tit oss f\u00f6r l\u00e4nge sen och \u00e4r glad att de flyttar hem. Jag lj\u00f6g lite, men det \u00e4r sant, eller hur? Mamma? \u2013 Ja, ja. Du skrev alldeles r\u00e4tt, min v\u00e4n \u2026 H\u00f6gt upp ovanf\u00f6r huset passerade ett flygplan. Zejnep lyfte p\u00e5 huvudet. Himlen var h\u00f6g och klar. \u2013 Adj\u00f6! sade hon, hennes l\u00e4ppar r\u00f6rde sig l\u00e4tt. \u2013 Vad\u00e5? Vem s\u00e4ger du adj\u00f6 till? Jertay s\u00e5g p\u00e5 henne, skr\u00e4md. Zejnep hade \u00e4ntligen f\u00e5tt ro i sinnet, hon k\u00e4nde sig p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt b\u00e4ttre till mods och viftade bort alltsammans: \u2013 Ingen s\u00e4rskild \u2026 Jag f\u00f6ll i tankar, sade hon och reste sig beslutsamt fr\u00e5n sin plats. F\u00e5r inte livet ocks\u00e5 er barn att t\u00e4nka till ibland? Jertay f\u00f6rstod inte. Han bara k\u00e4nde att hans mammas hj\u00e4rta var lite oroligt, och f\u00f6r att lugna henne lade han f\u00f6rsiktigt armen om hennes axlar. 1985<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Ett envist h\u00f6stregn duggade f\u00f6r andra dagen i f\u00f6ljd. Det hade b\u00f6rjat med en bullrande, hotfull vind, som efter att ha lugnat sig n\u00e5got \u00f6vergick i ett genomtr\u00e4ngande skyfall som drev alla m\u00e4nniskor inomhus. F\u00f6rsonade med sitt dystra \u00f6de tystnade de gulnade l\u00f6ven i v\u00e4ntan p\u00e5 \u00e4nnu k\u00e4rvare pr\u00f6vningar fr\u00e5n annalkande frostiga tider. Zejnep hade ingenting s\u00e4rskilt att g\u00f6ra i …<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[168],"tags":[],"class_list":["post-691","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-narrativ"],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/691","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=691"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/691\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":692,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/691\/revisions\/692"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=691"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=691"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=691"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}