\u2013 Hundar kan allts\u00e5 ocks\u00e5 k\u00e4nna heml\u00e4ngtan?.. \u2013 Det verkar s\u00e5. \u2013 Konstigt \u2026 T\u00e4nk att hundar kan hysa s\u00e5na k\u00e4nslor\u2026 n\u00e4stan m\u00e4nskliga! \u2013 Jo, det \u00e4r nog s\u00e5 \u2026 Ur ett samtal. V\u00e5ren f\u00f6r\u00e4ndrade Kablan dramatiskt: den f\u00f6r\u00e4ndrade inte bara hans dagliga sm\u00e5 vanor, han b\u00f6rjade ocks\u00e5 r\u00f6ra sig p\u00e5 ett annat s\u00e4tt. Han verkade dessutom uppfatta v\u00e4rlden annorlunda. Detta var ganska besynnerligt \u2013 det hade inte g\u00e5tt mer \u00e4n fyra m\u00e5nader sedan valpen kom i huset. Och \u00e4ven om hela hans liv under dessa m\u00e5nader f\u00f6rfl\u00f6t framf\u00f6r \u00f6gonen p\u00e5 oss, f\u00f6rvandlades valpen till en reslig hund s\u00e5 om\u00e4rkligt som om han hade vuxit medan vi tittade \u00e5t n\u00e5got annat h\u00e5ll. N\u00e4stan \u00e4nda fram till g\u00e5rdagens definitiva slut p\u00e5 vintern, som f\u00f6rmedlades av en liten gr\u00f6ns\u00e5ngare som slagit sig ned i buskarna efter en l\u00e5ng flygning, hade Kablan varit som ett stor\u00f6gt barn. Han hade placerat sitt l\u00e5ng\u00f6rade huvud p\u00e5 sina tassar och sig sj\u00e4lv p\u00e5 d\u00f6rrtr\u00f6skeln, varifr\u00e5n han kunde f\u00f6lja precis allt som r\u00f6rde sig ute p\u00e5 g\u00e5rden och bara emellan\u00e5t beh\u00f6vde kasta upp huvudet i valpigt intresserad nyfikenhet. F\u00f6rmodligen \u00e4r det normalt och vanligt f\u00f6r alla levande varelser att v\u00e4xa och bli stora och f\u00e5 id\u00e9er i huvudet och foga samman dem till en helhet under intryck av yttre h\u00e4ndelser som pl\u00f6tsligt bryter in i livet och f\u00f6r\u00e4ndrar det \u2026 Kablan skulle uppleva \u00e5tskilliga \u00f6verraskande h\u00e4ndelser p\u00e5 en g\u00e5ng, som dramatiskt f\u00f6r\u00e4ndrade hans karakt\u00e4r och uppfattningen av v\u00e4rlden omkring honom. En vacker dag p\u00e5 f\u00f6rv\u00e5ren, som f\u00f6r en valp kanske inte var s\u00e5 mycket att l\u00e4gga p\u00e5 minnet, tog min far och klippte enligt gammal tradition av svansen och \u00f6ronspetsarna p\u00e5 Kablan, och tog samtidigt bort allt som hade gett honom hans lekfullhet, spontanitet och lurviga och barnsliga charm. Det k\u00e4ndes som om jag delade hans sm\u00e4rta, och jag kunde till och med h\u00f6ra knastret fr\u00e5n brosket under den skoningsl\u00f6sa kniven n\u00e4r far kl\u00e4mde fast svansen eller \u00f6ronen mot tr\u00f6skeln innan han skar av dem. Kablan gav inte ett ljud ifr\u00e5n sig. Men valpens ledsna \u00f6gon kastade en s\u00e5rad blick p\u00e5 far n\u00e4r denne plockade upp svansen efter att ha utf\u00f6rt samma operation p\u00e5 \u00f6ronen. I sin stelnade f\u00f6rv\u00e5ning syntes valpen omedveten om det tjocka blodet som droppade fr\u00e5n de \u00f6ppna s\u00e5ren. Fr\u00e5n det \u00f6gonblicket v\u00e4grade Kablan att g\u00e5 in i huset: tr\u00f6skeln blev f\u00f6r honom en osynlig v\u00e4gg, en bitter barri\u00e4r som f\u00e4ste sig i minnet. Och \u00e4ven om det var tydligt att denna kr\u00e4nkande behandling inte ber\u00f6rde hans sj\u00e4l s\u00e5g valpen misstroget och f\u00f6rvirrat p\u00e5 min far i flera dagar: det var tydligt att sm\u00e4rtan fr\u00e5n de l\u00e4kande s\u00e5ren p\u00e5verkade honom. Och \u00e4nd\u00e5 hade hans k\u00e4rlek till oss redan blivit v\u00e4ckt och slagit rot inom honom, och inte ens denna of\u00f6rklarliga grymhet hos hans herre, i n\u00e5gon m\u00e5n mildrad av \u00f6mhetsbetygelser, kunde rubba den. P\u00e5 en g\u00e5ng f\u00f6rsvann dock lekfullheten och hans oskyldiga val- piga uppt\u00e5g. Han fann inget n\u00f6je l\u00e4ngre i att jaga efter ett papper som fl\u00f6g i vinden. Han tog inte l\u00e4ngre n\u00e5gon notis om de lustiga, runda lammen, som hade gjort honom s\u00e5 f\u00f6rv\u00e5nad fr\u00e5n b\u00f6rjan, som om de hade blivit utrustade med ben s\u00e4rskilt f\u00f6r att leka med honom, Kablan. Det var ju alldeles nyss som han som litet valpknyte med f\u00f6rsiktig nyfikenhet gjorde sig till v\u00e4n med katten! Som han pl\u00f6tsligt uppt\u00e4ckte v\u00e5r gula katt, och Kablan f\u00f6rvandlades till en lustig cirkush\u00e4st som lyfte sina tassar lika h\u00f6gt i noggrann marsch, och knyckte lika stolt p\u00e5 nacken. Och i valpens \u00f6gon syntes v\u00e4nlighet och skojfriskhet, och ett barnsligt smil lurade i blicken. Jo d\u00e5! Kablan kunde skratta! N\u00e4r jag \u00e5terv\u00e4nde hem efter att ha varit borta n\u00e5gonstans kunde jag f\u00e5nga ett leende i \u00f6gonen hos Kablan n\u00e4r han kom springande emot mig. Ett lyckligt leende. D\u00e4r ligger han med sina mjuka \u00f6ron n\u00e4stan h\u00e4ngande f\u00f6r \u00f6gonen \u2013 vad \u00e4r det han funderar p\u00e5? Och ropar du till honom nu: Kablan! \u2013 s\u00e5 v\u00e4nder han sig om p\u00e5 en sekund och ser p\u00e5 dig och skrattet yr som gnistor i hans \u00f6gon. Han skrattar \u2026 Fast numera verkade det som m\u00e5nga saker inte l\u00e4ngre intresse- rade honom alls. Som f\u00f6rr rullar lammen som runda bollar, eller en killing kommer skuttande, eller till och med en katt som glider graci\u00f6st n\u00e4ra \u2013 det var som om ingenting l\u00e4ngre existerade runt om honom, han var upptagen av sina egna tankar, ok\u00e4nda f\u00f6r alla. S\u00e5 han l\u00e5g d\u00e4r or\u00f6rlig med huvudet vilande p\u00e5 tassarna, bara \u00f6gonen f\u00e4stes ibland p\u00e5 n\u00e5gonting i hans n\u00e4rhet, uppm\u00e4rksamt och allvarligt. P\u00e5 dessa \u00f6gon, s\u00e5 fort de hade \u00f6ppnats, visste vi att det skulle bli en klok hund. De \u00e4gde trygghet. N\u00e4r v\u00e5r gamla hund \u00e5ret f\u00f6rut slets i stycken av vargarna lovade min fars n\u00e4rmaste sv\u00e5ger att ge oss sin b\u00e4sta valp s\u00e5 snart tiken hade f\u00e5tt sin kull. Och \u00e4ven om seden str\u00e4ngt f\u00f6rbj\u00f6d g\u00e5vor som en kniv, en kyckling eller en hund sl\u00e4ktingar emellan, s\u00e5g vi med sp\u00e4nning fram emot alla underr\u00e4ttelser. En herde utan hund \u00e4r som en skomakare utan becktr\u00e5d, och det \u00e4r helt enkelt ot\u00e4nkbart att ha f\u00e5r p\u00e5 bete utan vakthund i Karataus dalg\u00e5ngar, d\u00e4r vargarna om vintern drar sig samman i r\u00f6varband. Tiken fick bara tv\u00e5 valpar i kullen. En dotter och en son. De fick gott om mj\u00f6lk, och n\u00e4r v\u00e5r valp kunde st\u00e5 p\u00e5 alla fyra benen bar jag hem honom. P\u00e5 kv\u00e4llen \u00e5terv\u00e4nde far fr\u00e5n betesmarken och granskade valpen. Enligt hans gamla tro till\u00e4t sig inte en far att ta upp sm\u00e5ttingar i sina h\u00e4nder, inte ens f\u00f6r att smeka dem \u2013 inte heller valpar. M\u00e4nniskans gift i handflatorna sl\u00e4cker viljan hos djuren, sj\u00e4len d\u00f6das \u2026, brukade han s\u00e4ga. Men f\u00f6rst och fr\u00e4mst, f\u00f6r att pr\u00f6va valpen, lyfte han upp den i nackskinnet och h\u00f6ll den l\u00e4nge h\u00e4ngande. Jag sk\u00e4rpte mig f\u00f6r att inte gr\u00e5ta och v\u00e4ntade bara p\u00e5 att valpen skulle gn\u00e4lla. Och den h\u00e4r valpen hade redan valt ut mig till sin v\u00e4n. Men den \u00f6verlevde med v\u00e4rdighet. Valpens vinb\u00e4rssvarta \u00f6gon var lugna och till och med nyfikna. N\u00e4sta pr\u00f6vning var h\u00e5rdare: far lyfte upp honom i \u00f6ronen. Ocks\u00e5 den h\u00e4r g\u00e5ngen bestod valpen provet och sade inte ett ljud. Det ans\u00e5gs att detta prov avsl\u00f6jade f\u00f6rm\u00e5gan att tampas med vargen \u2026 \u2013 Han kommer att drabba vargen som \u00e5skan! En riktig varghund! sade far bel\u00e5tet och hoppfullt. Vad ska vi kalla honom? \u2013 Vilket huvud! Han ser ut som en leopard, eller hur? F\u00e5r jag kalla honom Kablan?.. \u2013 Kablan? Ja \u2026 Kablan. Han \u00e4r stark, vild och smidig\u2026! Kablan. I samma \u00f6gonblick tittade valpen pl\u00f6tsligt upp p\u00e5 min far och klippte med \u00f6ronen. Vi skrattade alla. \u2013 Har ni sett! sade far. Han lystrar redan. D\u00e5 tycker han ocks\u00e5 om det. D\u00e5 f\u00e5r det bli Kablan! Fr\u00e5n detta \u00f6gonblick, och till den olyckliga dagen p\u00e5 v\u00e5ren d\u00e5 han f\u00f6rlorade sina \u00f6ron och svansen, b\u00f6rjade Kablan leva tillsammans med oss andra som en ny och fullv\u00e4rdig medlem av familjen. Men samtidigt blev det besv\u00e4rligt f\u00f6r v\u00e5r r\u00f6da katt, kelgrisen. Den forna sorgl\u00f6sa lekfullheten, de fridfulla sovstunderna p\u00e5 spisen, de ost\u00f6rda matstunderna, de egensinniga promenaderna \u2013 kort sagt hela hennes inrutade liv f\u00f6rvandlades till ett tillst\u00e5nd av konstant \u00e5ngest. N\u00e4r katten s\u00e5g Kablan f\u00f6rsta g\u00e5ngen str\u00e4ckte hon upp sig p\u00e5 raka ben, n\u00e4stan dansade p\u00e5 st\u00e4llet f\u00f6r att st\u00e4lla sig med sidan mot faran, ryggen v\u00e4lvdes i en spr\u00e4ttb\u00e5ge \u2013 man fick intrycket att det r\u00f6da nystanet vilket \u00f6gonblick som helst skulle explodera i flammor, och hon gav till ett fr\u00e4sande med klotrunda \u00f6gon. I hennes f\u00f6rt\u00e4tade lilla kropp pyrde ett vilt hat, medan valpens stora, klumpedunsiga kropp kokade av ohejdbar nyfikenhet. S\u00e5 gick de varandra till m\u00f6tes \u2013 var och en med sitt i kikaren \u2026 Och inte f\u00f6rr\u00e4n till v\u00e5ren, d\u00e5 hunden stannat vid tr\u00f6skeln f\u00f6r gott, \u00e5tergick kattens liv i sina lugna f\u00e5ror. P\u00e5 h\u00f6stkanten hade Kablan n\u00e4rap\u00e5 vuxit till en riktig hund. R\u00f6sten hade f\u00e5tt en djup klang, och det hade kommit en vild, h\u00e5rd glans i \u00f6gonen. Nu betraktade han f\u00e5ren med befallande blick och morrade hotfullt \u00e5t de olydiga som f\u00f6rs\u00f6kte smita fr\u00e5n flocken, och det h\u00e4nde bara ibland att han l\u00e4t sig distraheras av en fj\u00e4ril och f\u00f6r ett \u00f6gonblick \u00e5terfalla i sin lekfulla barndom. Under stilla, enformiga dagar, d\u00e5 jag helt kunde f\u00f6rsjunka i en bok, brukade Kablan l\u00e4gga sig alldeles intill med den ena kraftiga framtassen tungt vilande p\u00e5 mitt ben. Men han tr\u00f6ttnade snart att ligga sysslol\u00f6s, g\u00e4spade ljudligt och b\u00f6rjade gunga mitt ben med tassen f\u00f6r att v\u00e4cka min uppm\u00e4rksamhet. Jag l\u00e5tsades inte m\u00e4rka n\u00e5gonting, \u00e4ven om jag hela tiden f\u00f6ljde hans fuffens i smyg. Kablan gungade mitt ben \u00e4nnu ivrigare. Till sist kunde jag inte h\u00e5lla mig l\u00e4ngre: Vad \u00e4r det du vill, kompis?.. Hans muntra \u00f6gon vek strax \u00e5t sidan, och nu liknade han en busunge som full av \u00e5nger och undanflykter f\u00f6rs\u00f6ker se ut som om ingenting hade h\u00e4nt och hitta p\u00e5 nya knep. \u2013 Har du tr\u00e5kigt? Erk\u00e4nn! sade jag. Och det verkade som om hunden i n\u00e4sta \u00f6gonblick skulle b\u00f6rja tala med m\u00e4nsklig r\u00f6st. Men han svarade inte. Kanske k\u00e4nde han sig inte tillfreds i sin valpiga ot\u00e5lighet, blicken slocknade och f\u00f6rsvann iv\u00e4g n\u00e5gonstans l\u00e5ngt bort, i riktning mot Karatau. Jag ber\u00e4ttade f\u00f6r far om detta h\u00e4pnadsv\u00e4ckande tankfulla beteende. F\u00f6rst trodde han mig inte, men han kunde snart \u00f6vertyga sig sj\u00e4lv och stannade l\u00e5nga stunder ensam med Kablan. Och min mamma blev s\u00e5 best\u00f6rt av v\u00e5ra ber\u00e4ttelser att hon b\u00f6rjade be till Gud att det inte skulle leda till n\u00e5gonting farligt!.. En g\u00e5ng var vi alla tre ute med hjorden. Solen stod h\u00f6gt p\u00e5 himlen, f\u00e5ren betade, och n\u00e5gra av dem hade klungat ihop sig och slumrade. Jag l\u00e4ste en bok som vanligt och Kablan hade slagit sig ned bredvid mig. Han hade l\u00e5ngtr\u00e5kigt och tuggade f\u00f6rsiktigt p\u00e5 min ena skospets, och jag gungade automatiskt med benet, och efter hand blev det till en lek. Ju l\u00e4ngre bort min skospets r\u00f6rde sig fr\u00e5n honom, desto mer ov\u00e4ntade blev hans attacker, n\u00e4r han i ett pl\u00f6tsligt utfall f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5nga min sko med t\u00e4nderna. N\u00e4r jag pl\u00f6tsligt hejdade min r\u00f6relse tittade Kablan upp och v\u00e4ntade vaksamt med det tunga huvudet sp\u00e4nt lutat \u00e5t sidan. Nu l\u00e5g jag med avsikt helt stilla och visste att han bevakade varje r\u00f6relse jag gjorde. S\u00e5 petade han f\u00f6rsiktigt p\u00e5 mitt ben med tassen. Jag vred p\u00e5 huvudet och kunde tydligt l\u00e4sa uttrycket i hans \u00f6gon: Gunga d\u00e5! Lek med mig! Jag hade inget annat val \u00e4n att dingla med foten framf\u00f6r honom, medan jag fortsatte med min bok utan bry mig om honom. Snart tr\u00f6ttnade Kablan p\u00e5 denna lek. Han \u00f6ppnade gapet brett och g\u00e4spade ett par g\u00e5nger, s\u00e5 lade han sig ned med huvudet vilande p\u00e5 tassarna som vanligt och l\u00e5g stilla. Tiden rusar iv\u00e4g n\u00e4r man h\u00e5ller en bra bok i handen. Pl\u00f6tsligt kunde Kablan flyga upp och tr\u00e4nga sig ned t\u00e4tt intill mig, n\u00e4stan knuffade mig i sidled. Det var uppenbart att han inte skulle l\u00e5ta sig n\u00f6ja med detta \u2013 min l\u00e4sning hade redan blivit f\u00f6rstr\u00f6dd och okoncentrerad eftersom jag hela tiden m\u00e5ste h\u00e5lla ett \u00f6ga p\u00e5 hunden. Kablan lade en tung tass p\u00e5 mitt kn\u00e4. Jag s\u00e4ger inget. Och naturligtvis s\u00e4tter han upp den andra tassen. Jag l\u00e5tsas som ingen- ting. Och d\u00e5 \u2013 som en reaktion p\u00e5 min envisa likgiltighet \u2013 t\u00e4cker han \u00f6ver boken med sin stora tass och sneglar p\u00e5 mig, som om han fr\u00e5gade: Jaha, vad s\u00e4ger du nu d\u00e5 \u2026? Det fanns inte ett sp\u00e5r av leende i den blicken. \u2013 Kablan, Kablantjik, du \u00e4r en rackare! Jag lade armarna om honom och h\u00f6ll honom intill mig. Han str\u00e5lade av gl\u00e4dje. Mjukt och f\u00f6rsiktigt bet han i mina h\u00e4nder, drog med mig i leken. Nu var \u00f6gonen fyllda av skratt. Han knyckte min str\u00e5hatt och sprang iv\u00e4g med den l\u00e5ngt, l\u00e5ngt bort, men var strax tillbaka hos mig igen. Och \u00e5terigen f\u00f6rsvann han iv\u00e4g, och nu kom han tillbaka med hatten. Men han ville inte l\u00e4mna den ifr\u00e5n sig, utan v\u00e4ntade p\u00e5 att jag skulle springa ikapp honom och ta den ifr\u00e5n honom. Men hur skulle jag kunna det? Och hunden satt p\u00e5 avst\u00e5nd och v\u00e4ntade p\u00e5 att jag skulle komma och jaga hans leksak. Jag sprang efter honom \u2013 jag m\u00e5ste ju fj\u00e4ska lite f\u00f6r honom, och jag hade roligt sj\u00e4lv. Och Kablan l\u00e4mnade inte ifr\u00e5n sig hatten frivilligt \u2013 vi slogs n\u00e4stan p\u00e5 allvar, han och jag. Och typiskt nog r\u00e5kade han i kampen riva upp ett s\u00e5r i handen med sina skarpa klor. Jag knuffade undan honom och satte mig p\u00e5 marken och b\u00f6rjade torka av blodet med ett kardborreblad. Ka- blan satte sig bredvid mig och tittade p\u00e5 mig och f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r jag inte ville leka l\u00e4ngre. Jag tog fram en n\u00e4sduk och band om s\u00e5ret. Nu kan du leka sj\u00e4lv, din klumpeduns! sade jag ilsket utan att se p\u00e5 honom. En stor randig st\u00e4ppfj\u00e4ril fladdrade f\u00f6rbi och satte sig precis framf\u00f6r nosen p\u00e5 Kablan, och f\u00e4llde l\u00e5ngsamt samman och spred ut sina f\u00e4rggranna vingar. Att jaga fj\u00e4rilar var ett av hans omtyckta tidsf\u00f6rdriv, men just nu var hans uppm\u00e4rksamhet riktad \u00e5t ett annat h\u00e5ll, och han registrerade det enbart i minnet. Men fj\u00e4rilen t\u00e4nkte inte flyga sin v\u00e4g, tv\u00e4rtom \u2013 den fladdrade klumpigt med vingarna och flyttade sig direkt till Kablans tass. Han satt tyst och pl\u00f6tsligt morrade han \u2013 varf\u00f6r skulle han morra \u00e5t en fj\u00e4ril? Och han slog till henne med sin fria tass och sm\u00e4llde med k\u00e4karna. Jag kunde nu se att han var v\u00e4ldigt uppretad. Men p\u00e5 vem?.. Tio dagar senare blev jag tvungen att skiljas fr\u00e5n Kablan f\u00f6r en tid. En arbetande hund, oavsett hur klok och modig han \u00e4r, m\u00e5ste tillbringa tid i ett koppel tillsammans med gamla erfarna hundar. Annars blir det aldrig en varghund av den, den kommer inte att ha modet att angripa vargen \u2013 det hade min far en g\u00e5ng ber\u00e4ttat f\u00f6r mig. Och han skickade Kablan till herden Bekter, som h\u00f6ll tv\u00e5 vilda bestar. Inte ett \u00e5r gick utan att de gjorde slut p\u00e5 minst en varg, och dit skickade han v\u00e5r Kablan. F\u00f6r att praktisera. Jag k\u00e4nde starkt hur mycket jag hade f\u00e4st mig vid honom. N\u00e4r jag nu gick ensam med f\u00e5ren kom jag ibland p\u00e5 mig sj\u00e4lv med att t\u00e4nka att min starka, trofasta och glada Kablan n\u00e4r som helst skulle dyka upp bakom en kulle och okynniga gnistor skulle glittra i hans \u00f6gon. \u00c4ven om kazakerna inte k\u00e4nner saknad efter sina hundar, eller snarare inte vill erk\u00e4nna det, gick vi alla i v\u00e5rt hus omkring och saknade Kablan var och en p\u00e5 sitt s\u00e4tt. Och alla visste det, men sade ingenting. Vid midsommar var Kablan tillbaka. Far hade varit och h\u00e4mtat honom, och hunden stannade vid d\u00f6rren, fr\u00e4mmande och redan en vuxen hund \u2013 ganska stor till v\u00e4xten och p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt bister. Han verkade n\u00e4rap\u00e5 ilsken. Vi rusade ut barfota f\u00f6r att tr\u00e4ffa honom, och jag ville genast springa fram. Men han m\u00e4rkte mig knappt, s\u00e5g n\u00e4stan rakt igenom mig mot den bl\u00e5 horisonten. Under dessa m\u00e5nader i ett fr\u00e4mmande hus hade p\u00e4lsen blivit gr\u00e5, som en vargs, och medan den f\u00f6rut hade varit mjuk k\u00e4ndes den nu str\u00e4v som becktr\u00e5d. De runda, mjuka \u00f6gonen hade blivit trekantiga och pupillen hade f\u00e5tt ett drag av grymhet. Bringan var bredare och rundare, som p\u00e5 en jak, och gapet med de kraftfulla k\u00e4karna liknade en haj. Allt m\u00e5ste v\u00e4xa och f\u00f6r\u00e4ndras, och barndomen och till och med den ungdomliga ivern hade Kablan l\u00e4mnat ifr\u00e5n sig sju kilometer bort p\u00e5 Bekters betesmarker \u2026 Han hade blivit den hund som far hade \u00f6nskat. Men jag hade \u00e4lskat en annan Kablan \u2013 med sina barnsliga uppt\u00e5g och skratt i blicken \u2026 Men det \u00e4r inget att g\u00f6ra \u00e5t: en valp kan inte f\u00f6rbli en valp. Allt m\u00e5ste v\u00e4xa, f\u00f6r\u00e4ndras och mogna, och sedan \u00e5ldras, och det finns inget man kan g\u00f6ra \u00e5t den saken, den kan inte hejdas. En liten tr\u00f6st h\u00f6ll jag f\u00f6r mig sj\u00e4lv: de egenskaper som barnet f\u00f6rv\u00e4rvat i vaggan stannar hos honom hela livet. Och n\u00e5gonstans i djupet av sitt hj\u00e4rta hade Kablan s\u00e4kert bevarat sina egenheter som jag \u00e4lskat s\u00e5 mycket \u2026 Snart kom Bekter farande. \u2013 Min v\u00e4n, din hund \u2026 det \u00e4r ingen hund \u2013 han \u00e4r ett lejon. Jag erk\u00e4nner att b\u00e5da mina hundar viker sig f\u00f6r din. Men jag ska inte ljuga \u2013 jag fick aldrig se hur han behandlar vargen, vi m\u00f6tte inga. Du m\u00e5ste sj\u00e4lv l\u00e4ra honom att avsky dem. Om du r\u00e5kar ha en djurhud, fyll den med halm och hetsa honom mot den. Kablan m\u00e5ste f\u00e5 k\u00e4nna vittringen, sade fars v\u00e4n medan vi drack te. De samtalade \u00e4nnu en stund v\u00e4nskapligt, men n\u00e4r kv\u00e4llsvarden och samvaron n\u00e4rmade sig slutet v\u00e4nde Bekter pl\u00f6tsligt samtalet i en annan riktning: \u2013 Min v\u00e4n, enligt gammal sed vill jag nu be dig om en kalma, en v\u00e4ng\u00e5va. Vi har ju varit n\u00e4ra v\u00e4nner i m\u00e5nga \u00e5r, och jag har aldrig bett dig om n\u00e5gonting, och inte heller du, s\u00e5 jag ber dig respektera detta. Far s\u00e5g avvaktande p\u00e5 honom. Och Becker fortsatte utan att lyfta blicken fr\u00e5n bordet och munnen f\u00f6rvreds av sj\u00e4lva anstr\u00e4ngningen att forma orden: \u2013 Min beg\u00e4ran \u00e4r Kablan. Jag ska inte visa mig njugg i geng\u00e4ld, du kan be om min h\u00e4st eller min kamel, och b\u00e5da mina hundar kan f\u00f6lja med i bytet. Det \u00e4r inte ofta jag ber om n\u00e5got, jag t\u00e4nker att grannar emellan kan du inte v\u00e4gra mig detta, v\u00e4l \u2026? En obehaglig tystnad s\u00e4nkte sig runt bordet. I \u00f6gonvr\u00e5n kunde jag se min far. Hans annars sl\u00e4ta, brunbr\u00e4nda ansikte hade bleknat, och hans blick var slocknad och f\u00e4st vid tesk\u00e5len, som om den studerade n\u00e5gonting intressant d\u00e4r. Tystnaden var tryckande och k\u00e4ndes oartig. Med stor anstr\u00e4ngning tog han till orda och valde noga sina ord: \u2013 Beg\u00e4r inte av en sann v\u00e4n det som han h\u00e5ller k\u00e4rt \u2013 s\u00e5 har man sagt i alla tider, Bekter. Det finns andra prov p\u00e5 v\u00e4nskap \u2026 Du kan be om vad du vill, det g\u00f6r mig inget. Men icke Kablan. Jag erk\u00e4nner att jag var beredd p\u00e5 detta, och jag finner din beg\u00e4ran omild. Det brukar s\u00e4gas att v\u00e4nners s\u00e4mja ibland kan h\u00e4nga p\u00e5 en nypa tobak, men ta inte illa upp, min v\u00e4n, jag kan inte. Det ber\u00e4ttas ju att Gud sj\u00e4lv skapade hunden till att inte lyda tv\u00e5 herrar. Hur vill du nu dela den? Ta inte illa upp, jag m\u00e5ste g\u00f6ra dig besviken genom att s\u00e4ga nej. Jag jublade inom mig lika mycket som jag hade oroats i b\u00f6rjan. Bekter reste sig i svartaste kr\u00e4nkthet: \u2013 En v\u00e4ns k\u00e4rlek f\u00e5r du tusenfalt igen. Och du f\u00f6redrog en hund, som kan k\u00f6pas f\u00f6r tio rubel \u2026 S\u00e5 s\u00e4lj den! Han sm\u00e4llde igen d\u00f6rren och brydde sig inte om att lyssna till fars urs\u00e4kter. Huset blev tyst igen. \u2013 N\u00e5ja, sade far slutligen. Goda v\u00e4nskapsband kan inte k\u00f6pas f\u00f6r en hund \u2026 Jag k\u00e4nde inneb\u00f6rden av de sista orden. Under de senaste elva \u00e5ren hade hans och Bekters hjordar betat sida vid sida och str\u00f6vat tillsammans. V\u00e5ra vinterl\u00e4ger och sommarbeten hade alltid legat intill varandra. Alla k\u00e4nde till detta drag hos Bekter: beg\u00e4ret efter ett vackert f\u00f6rem\u00e5l v\u00e4cktes l\u00e4tt hos honom och gjorde att varken han sj\u00e4lv eller \u00e4garen till det beg\u00e4rliga objektet fick n\u00e5gon ro. Oavsett om det var en h\u00e4st, en sadel eller bara ett stycke vackert porslin, unnade han sig ingen vila f\u00f6rr\u00e4n han kommit i besittning av det. Till varje pris, ocks\u00e5 med st\u00f6d av urgamla tacksamhetsskulder, skulle han driva sin vilja igenom. I \u00f6vrigt fanns det ingen som var mer hj\u00e4lpsam och v\u00e4lvillig \u00e4n han. Men Gud f\u00f6rbjude att n\u00e5gon v\u00e4grade honom n\u00e5got \u2013 d\u00e5 blev hans beg\u00e4r till dov fiendskap. F\u00f6rra \u00e5ret hade det g\u00e4llt en sadel som en avl\u00e4gsen v\u00e4n hade skickat till far som g\u00e5va. \u00c5h, hur g\u00e4rna ville inte Bekter ha den sadeln! Trots att han visste att det inte \u00e4r sed hos kazaker att ge bort en sadel s\u00e5 l\u00e4nge \u00e4garen \u00e4r i livet, det anses vara ett mycket d\u00e5ligt omen. Ja, och regeln \u00e4r att sadlar g\u00e5r i arv: fr\u00e5n far till son, fr\u00e5n \u00e4ldre bror till yngre; och saknas arvingar g\u00e5r den till den b\u00e4sta v\u00e4nnen som minne av en helig v\u00e4nskap \u2026 S\u00e5 \u00e4r seden. Och den g\u00e5ngen undvek honom Bekter, n\u00e4stan som f\u00f6r alltid, och far kunde l\u00e4nge inte ge sig n\u00e5gon ro. F\u00f6rh\u00e5llandet f\u00f6rb\u00e4ttrades f\u00f6rst n\u00e4r far sk\u00e4nkte Bekter sin \u00e4rvda piska med silverf\u00e4ste, och bj\u00f6d honom och hans familj p\u00e5 helstekt lamm \u2026 Det l\u00e5g i luften att denna g\u00e5ng hade Bekter blivit s\u00e5rad efter f\u00f6rtj\u00e4nst. Och att han inte skulle visa sig igen. Far upph\u00f6rde aldrig att \u00e5ngra att han l\u00e4mnat Kablan till en fr\u00e4mlings hus. Efter en s\u00e5 l\u00e5ng tr\u00e4ning var det som om hunden inte k\u00e4nde sig hemma. Oavsett hur mycket vi v\u00e4nslades med honom, oavsett hur mycket jag f\u00f6rs\u00f6kte kela med honom och klappa honom p\u00e5 huvudet som i gamla tider, kunde han g\u00e5 undan, som om han ville s\u00e4ga: L\u00e4mna mig ifred! Och han f\u00f6rblev tystl\u00e5ten. Tanken att Kablan sj\u00e4lvmant skulle \u00f6verge oss f\u00f6r sina tillf\u00e4lliga kamrater l\u00e4mnade oss ingen ro. Han f\u00f6rsvann ibland och var borta hela n\u00e4tterna. Jag ligger med \u00f6ppna \u00f6gon och k\u00e4nner i m\u00f6rkret att ingen i huset sover, alla lyssnar till varje prassel utanf\u00f6r. Innan Kablan kom i huset lade vi varken m\u00e4rke till fr\u00e4mmande ljud eller tryckande tystnad. Nu tycktes hans l\u00e5ga, hesa skall skydda oss fr\u00e5n allt ont. Och n\u00e4r Kablans v\u00e4lbekanta basr\u00f6st pl\u00f6tsligt v\u00e4ckte oss p\u00e5 morgonen st\u00f6rtade vi alla, \u00e4ven far, ut ur huset, som om vi kappades om att ta emot en familjefader fr\u00e5n en l\u00e5ngresa. Jag kom f\u00f6rst\u00e5s f\u00f6rst och varje g\u00e5ng blev jag lika f\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver att i gryningsljuset m\u00f6ta n\u00e5gon som mera liknade en kalv \u00e4n en hund. \u2013 Kablan, valpen min, din lille luffare! \u00d6mheten bryter igenom i min r\u00f6st, och \u00e4ven om han inte l\u00e4ngre ser ut som en valp och n\u00e4stan inte tar notis om mig, stryker jag honom \u00f6ver den styva h\u00e5rremmen. Kablans avvisande h\u00e5llning varade lyckligtvis inte l\u00e4nge. Snart hade han \u00e4ntligen k\u00e4nt igen oss som sina gamla familj. Uppenbarligen hade hans utveckling till varghund inte varit tillr\u00e4ckligt molnfri f\u00f6r att han helt skulle gl\u00f6mma de hemtama platserna fr\u00e5n sin obundna barndom. Detta erk\u00e4nnande gladde oss outs\u00e4gligt. Men Kablan hade f\u00f6r\u00e4ndrats. Han hade blivit mera sj\u00e4lvst\u00e4ndig och oberoende. Det visade sig ocks\u00e5 i hans nya vanor: han kunde h\u00e5lla sig intill oss hela dagen, bevaka f\u00e5ren eller ligga i solen, men vid slutet av dagen var han pl\u00f6tsligt f\u00f6rsvunnen, som om han aldrig hade varit d\u00e4r. En dag sprang jag efter honom. Och jag uppt\u00e4ckte honom i det h\u00f6ga st\u00e4ppgr\u00e4set, det verkade som om han k\u00e4mpade med sig sj\u00e4lv. Jag stannade i f\u00f6rv\u00e5ning och v\u00e4ntade f\u00f6r att se hur det skulle sluta. Han l\u00e5g blickstilla och med ens fl\u00f6g han upp i luften, rullade ihop sig till en boll, och s\u00e5 snart han r\u00f6rde marken gav han upp ett hest morrande och slungades upp som en st\u00e5lfj\u00e4der. Blommorna och gr\u00e4set omkring honom var kringkastat och nedtrampat, och pl\u00f6tsligt tog han n\u00e5gonting i munnen och slungade det \u00e5t mitt h\u00e5ll med en knyck p\u00e5 nacken. En levande klump landade framf\u00f6r f\u00f6tterna p\u00e5 mig \u2013 en gr\u00e4vling. En helt or\u00f6rlig, illa tilltygad, patetisk gr\u00e4vling, tillplattad som en bl\u00f6t gammal trasa. Uppenbarligen var detta inte tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att ge Kablan luft \u00e5t hans raseri. Alltj\u00e4mt morrande kr\u00f6p han ihop och s\u00e5g sig os\u00e4kert omkring, det verkade som om han utmanade sj\u00e4lva \u00f6det p\u00e5 ett nappatag. Jag stod kvar utan att kunna s\u00e4ga ett ord, r\u00e4dd att ropa och rikta uppm\u00e4rksamheten mot mig. F\u00f6r ett \u00f6gonblick trodde jag att han skulle slita mig i stycken som med den d\u00e4r gr\u00e4vlingen. Men \u00e4nd\u00e5, n\u00e4r jag hade samlat mod, ropade jag med l\u00e5g r\u00f6st: Kablan \u2026 Han v\u00e4nde sig h\u00e4ftigt om och s\u00e5g p\u00e5 mig. \u2013 Valpen min! Vovven, duktig hund, sade jag med min vanliga r\u00f6st, men jag k\u00e4nde inte igen mig sj\u00e4lv i hans darrande. F\u00f6rst n\u00e4r Kablan tittade bort och s\u00e4nkte huvudet, som om han sk\u00e4mdes, \u00e5tervann jag \u00e4ntligen fattningen. Tillsammans sprang vi efter f\u00e5ren, som hade hunnit l\u00e5ngt under tiden. Hela v\u00e4gen hem t\u00e4nkte jag igenom Kablans beteende i detalj och kom fram till att detta inte var en tillf\u00e4llighet \u2013 var skulle han annars f\u00e5 utlopp f\u00f6r sin energi och styrka?.. N\u00e4r jag kom hem ber\u00e4ttade jag vad jag sett f\u00f6r far, och han blev ocks\u00e5 \u00f6vertygad n\u00e4r han hade t\u00e4nkt efter en stund. N\u00e4sta dag n\u00e4r vi skulle ut med f\u00e5ren tog far fram ett gammalt vargskinn och packade det h\u00e5rt med halm. Och p\u00e5 kv\u00e4llen st\u00e4llde jag upp f\u00e5gelskr\u00e4mman ett stycke fr\u00e5n huset. I skymningen gick vi i motsatt riktning tillsammans med Kablan. N\u00e4r vi gick nedf\u00f6r sluttningen blev f\u00e5gelskr\u00e4mman tydligt synlig, och far ropade: \u2013 Attack, Kablan! Attack! Hunden s\u00e5g uppm\u00e4rksamt i handens riktning. Till sist fick han syn p\u00e5 vargen, nackh\u00e5ren reste sig och en sk\u00e4lvning gick igenom hans kropp. Vi hann inte blinka, s\u00e5 var Kablan redan iv\u00e4g som en pil mot fienden, en sekund senare var kampen \u00f6ver. N\u00e4r vi kom fram var f\u00e5gelskr\u00e4mman f\u00f6rvandlad till kaffeved och halmtussar l\u00e5g spridda \u00f6verallt. Kablan, som \u00e4nnu inte hade h\u00e4mtat sig, stod mitt bland str\u00e5n och trasor med blodspr\u00e4ngda \u00f6gon. Och ett tydligt missn\u00f6je syntes i det grinande ansiktet \u00f6ver att fienden gett upp s\u00e5 enkelt \u2026 \u2013 Kablan, Ka-ablan! Stilla! Plats! ropade jag och klappade hunden p\u00e5 ryggen. Det verkade som om han enbart v\u00e4ntade p\u00e5 att vi skulle ge oss in i striden, med raseri kastade han sig \u00f6ver de \u00f6mkliga resterna av fienden. Vi hade fullt sj\u00e5 med att lugna den uppretade hunden. F\u00f6rst n\u00e4r far hade samlat alla resterna i en s\u00e4ck kunde Kablan lugna sig och f\u00f6lja med oss. Kablan sov inte en blund den natten. Det v\u00e4nliga gl\u00e4fsandet i hans r\u00f6st hade f\u00f6rsvunnit, och morrande hotfulla bastoner s\u00e4ndes ut till alla ok\u00e4nda fiender. En dag blev Kablan och jag djupt f\u00f6rt\u00f6rnade p\u00e5 varandra. Det var mitt i vintern. Gr\u00e5 l\u00e5ga moln spred vassa korn av sn\u00f6 och gav en antydan om annalkande storm. Vid den h\u00e4r tiden var det f\u00f6r det mesta ljumt i luften, fett ville inte stelna ens. Vinterkl\u00e4derna blev fuktiga av svett, p\u00e4lsm\u00f6ssan k\u00e4ndes snabbt v\u00e5t och kramsn\u00f6n lockade till lek \u2013 sn\u00f6bollskrig, rulla runt i sn\u00f6n och bara skratta. Men just den h\u00e4r dan var mitt hum\u00f6r f\u00f6rst\u00f6rt, och det var fars fel. En skolkamrat firade br\u00f6llop i byn. Och givetvis var jag bjuden. Vilken herde \u00e4r inte sugen p\u00e5 fest och trevligt s\u00e4llskap? Man hinner bli tillr\u00e4ckligt uttr\u00e5kad ensam ute p\u00e5 betesmarkerna, och \u00e4nnu mera efter en skr\u00e4nig skola \u2026 I b\u00f6rjan av vintern var ensamheten n\u00e4stan outh\u00e4rdlig, pl\u00e5gande och till och med vild, emellan\u00e5t fick man lust att yla. Men m\u00e4nniskan v\u00e4njer sig. \u00c4ven vid tystnaden. Och ensamheten. Och r\u00e4dslan. Men nu, n\u00e4r man pl\u00f6tsligt k\u00e4nner att naturen inte alls \u00e4r d\u00f6v, n\u00e4r man har l\u00e4rt sig att lyssna till tystnaden och betrakta det stilla livet omkring sig, n\u00e4r man inte l\u00e4ngre hoppar h\u00f6gt f\u00f6r varenda gren som kn\u00e4cks och n\u00e4r ens egna tankar, det bullrande hetsiga livet, tycks fr\u00e4mmande. \u00c4ven om detta ocks\u00e5 \u00e4r en del av m\u00e4nskligt liv. Men den fria st\u00e4ppen, bergsryggarna i fj\u00e4rran, de f\u00e4rgrika l\u00e5glandet, blommornas kronblad och grenarnas prassel \u2013 allt kommer s\u00e5 n\u00e4ra och blir s\u00e5 begripligt att man inte beh\u00f6ver anstr\u00e4nga sig f\u00f6r att tala med dem \u2026 Och ett \u00e5r har g\u00e5tt! Jag kan inte riktigt v\u00e4nja mig vid tanken, som de andra. Jag kan inte ens f\u00e5 detta ur mitt huvud \u2013 herrg\u00e5rden, gatorna, alla bekanta, festen. Jag m\u00e5ste lugna mig och v\u00e4nta, vara noga med att hitta en anledning att ge mig iv\u00e4g. Och vilken anledning kunde vara viktigare? Jag skulle p\u00e5 br\u00f6llop \u2026 Var och en f\u00f6rst\u00e5r nog min gl\u00e4dje n\u00e4r jag tog fram den nya bl\u00e5 kostymen som jag hade k\u00f6pt till avslutningsfesten. Det gamla p\u00e5litliga gjutj\u00e4rnsstrykj\u00e4rnet verkade ha gjort jobbet helt sj\u00e4lvt, redan p\u00e5 natten hade jag vaxat mina kroml\u00e4derst\u00f6vlar tills de bl\u00e4nkte och s\u00e5g redan mig sj\u00e4lv i den bl\u00e5 kostymen och st\u00f6vlarna, till sist tv\u00e4ttade jag mig och smorde in h\u00e5ret med kardborreolja! Jag hade sett ut en sadel till h\u00e4sten. Med andra ord \u2013 en \u00e4kta djigit! Och med f\u00f6rk\u00e4nsla om framg\u00e5ng kunde jag h\u00e4nge mig \u00e5t nattens dr\u00f6mmar. S\u00e5 fort solen g\u00e5r upp och dagen gryr \u00e4r jag p\u00e5 v\u00e4g \u2026 Men \u2026 n\u00e4r solen gick upp gick samtidigt alla anstr\u00e4ngningar och ljuva dr\u00f6mmar till spillo. Jag hade knappt hunnit i kl\u00e4derna och var p\u00e5 v\u00e4g f\u00f6r att sadla h\u00e4sten, n\u00e4r far kom in: Du stannar hemma. Jag \u00e5ker sj\u00e4lv, sade han som om det var den sj\u00e4lvklaraste saken i v\u00e4rlden. Och vad var orsaken?! Han hade slut p\u00e5 nasvajtobak. Och han t\u00e4nkte rida efter den sj\u00e4lv. Och jag d\u00e5? Jag hade inte sovit p\u00e5 dagar och n\u00e4tter i v\u00e4ntan p\u00e5 det som skulle komma. Gjort mig i ordning. Gjort mig fin i h\u00e5ret! Och s\u00e5 nu detta \u2013 jag m\u00e5ste ge mig ut ensam med f\u00e5ren! Oavsett vad jag sade, hur jag f\u00f6rs\u00e4krade \u2013 jag kunde ju ta med mig tobaken tillbaka. Far lyssnade inte. Vad begrep jag mig p\u00e5 kvaliteten p\u00e5 nasvajtobak? Och det var inget som jag kunde g\u00f6ra n\u00e5got \u00e5t. Smaken \u00e4r delad. Det var bara att tiga och ta emot. Jag tog av mig mina kl\u00e4der och kastade dem i ett m\u00f6rkt h\u00f6rn f\u00f6r gott, och struntade med avsikt i frukosten, och drev ut f\u00e5ren p\u00e5 betet \u00e4nnu mer f\u00f6ror\u00e4ttad. Och jag tog inte h\u00e4sten, utan gick till fots och tog bara med mig en krokig k\u00e4pp. Jag vankar efter f\u00e5ren, h\u00f6r bara det entoniga ljudet av mina egna steg, och allting kokar inne i mig. Och pl\u00f6tsligt tr\u00e4ffas jag i ryggen av en st\u00f6t, s\u00e5 ov\u00e4ntad att hj\u00e4rtat stannar i kroppen och flyger ut i tomma intet. Och jag sj\u00e4lv kastas rakl\u00e5ng i sn\u00f6n, och i fallet v\u00e4nder jag mig om och ser Kablans glittrande \u00f6gon. Detta var d\u00e5 ett j\u00e4kla tillf\u00e4lle att leka, vill jag skrika \u00e5t honom. Hur kunde han komma ikapp mig s\u00e5? Jag hinner knappt komma upp p\u00e5 alla fyra f\u00f6rr\u00e4n Kablan kastar sig mot mig och v\u00e4lter omkull mig i sn\u00f6n p\u00e5 nytt. Han springer runt mig, ruskar p\u00e5 sitt stora huvud med tungan h\u00e4ngande utanf\u00f6r och samlar sig till n\u00e4sta anfall. Stopp, det r\u00e4cker! Sluta! Bort med dig! skriker jag \u00e5t honom som en vansinnig. Han lyssnar inte, vill inte ens lyssna p\u00e5 mig. S\u00e5 snart jag b\u00f6rjar resa mig upp kommer han st\u00f6rtande som en rasande ton\u00e5ring och sl\u00e5r omkull mig i sn\u00f6n igen. Jag fl\u00e4mtar av ilska och f\u00f6rl\u00e4genhet, jag har fullt av sn\u00f6 under tr\u00f6jan och b\u00f6rjar redan skaka av k\u00f6lden, det \u00e4r ju trots allt inte sommar. Och Kablan g\u00e5r ett stycke \u00e5t sidan och s\u00e4tter sig att v\u00e4nta p\u00e5 r\u00e4tt \u00f6gonblick f\u00f6r n\u00e4sta attack: s\u00e5 snart jag kommer p\u00e5 benen blir jag omkullslagen igen \u2026 F\u00e5ren \u00e4r redan l\u00e5ngt borta. \u2013 Stopp, Kablan, \u00e4r du inte klok?! Nu r\u00e4cker det! Sitt! I f\u00f6rhoppning om att han ska lyda reser jag mig upp och tar st\u00f6d med h\u00e4nderna. Och i n\u00e4sta sekund kommer han st\u00f6rtande som en galen kalv, med svansen i v\u00e4dret! \u2013 Bort h\u00e4rifr\u00e5n! Jag m\u00e5ttade med min krokiga stav. Slaget landade p\u00e5 hans \u00f6ra. Han tog emot det utan ett ljud och satte sig ned, utan att f\u00f6rst\u00e5 vad som h\u00e4nde. \u2013 D\u00e4r fick du! Sitt ner nu!.. N\u00e4r ett barn vill gr\u00e5ta drar det i pappas sk\u00e4gg \u2013 jag skakade av mig sn\u00f6n och sprang efter f\u00e5ren utan en blick bak\u00e5t p\u00e5 hunden. Han satt bara d\u00e4r, f\u00f6rvirrad och f\u00f6rn\u00e4rmad. En halvtimme hade g\u00e5tt och Kablan v\u00e4ntade fortfarande p\u00e5 andra sidan om flocken och visade inga tecken p\u00e5 att komma n\u00e4rmare. I \u00f6msesidig ilska fortsatte vi fram\u00e5t l\u00e4ngs den kuperade plat\u00e5n, d\u00e4r f\u00e5ren, oroliga och f\u00f6rvirrade hade tr\u00e4ngt ihop sig och v\u00e4nde sig mot mig. — Kablan! Sluta! \u00c4r du alldeles galen? ropade jag och t\u00e4nkte att det var han som hade b\u00f6rjat br\u00e5ka med oss f\u00f6r att ge igen. F\u00f6rst d\u00e5 uppt\u00e4ckte jag de tre d\u00f6da f\u00e5ren under buskarna ett stycke bort. Jag k\u00e4nde hur h\u00e5ret reste sig under m\u00f6ssan och jag blev iskall och r\u00e4dd. En del av f\u00e5ren rusade mot mig, och mitt i hopen s\u00e5g jag vargarna som gr\u00e5 strimmor. Det var tv\u00e5 stycken. Vad skulle jag g\u00f6ra? Jag hade inte gev\u00e4ret med mig, och hade till och med l\u00e4mnat kvar min h\u00e4st \u2026 Utan att veta vad jag gjorde ropade jag: Ay-y! \u2013 och blev n\u00e4stan r\u00e4dd f\u00f6r min egen r\u00f6st. Men Kablan var redan d\u00e4r, han m\u00e5ste ocks\u00e5 ha k\u00e4nt vittringen av fr\u00e4mlingar i flocken. Han hade gl\u00f6mt v\u00e5rt gamla groll, och det fanns beslutsamhet i hans \u00f6gon, men ocks\u00e5 en viss os\u00e4kerhet. Han buffade med sidan mot mitt ben, som om han ville s\u00e4ga n\u00e5gonting eller bara k\u00e4nna att jag fanns d\u00e4r bredvid honom, han s\u00e5g p\u00e5 mig en smula os\u00e4kert och pl\u00f6tsligt reste han nosen mot skyn och ylade kort och g\u00e4llt. Jag f\u00f6rstod att Kablan, som \u00e4nnu var oerfaren, inte v\u00e5gade kasta sig direkt in i striden, os\u00e4kerhet och fruktan hindrade honom, men samtidigt v\u00e4xte ursinnet inom honom och hans inneboende kraft fick musklerna att sv\u00e4lla och drev honom fram\u00e5t. Det var ett \u00f6gonblick d\u00e5 hunden beh\u00f6ver st\u00f6det fr\u00e5n sin ledare. Och jag var tvungen att ta kommandot omedelbart! Jag grep om min krokiga p\u00e5k och ropade med darrande r\u00f6st: Kablan! Kablan! Och \u00e4ven om hunden satt bredvid mig st\u00e4rkte min r\u00f6st v\u00e5r beslutsamhet. \u2013 Kablan! Inte r\u00e4dd nu! Attack! Ta dem! Och jag b\u00f6rjade springa. N\u00e4r jag satte mig i r\u00f6relse var det som om Kablan hade \u00f6vervunnit sin r\u00e4dsla och han sk\u00f6t iv\u00e4g som en pil mot vargarna, som hade hejdat sig tvekande vid ljudet av min r\u00f6st. N\u00e4r de s\u00e5g hunden komma tycktes b\u00e5da rovdjuren lugna sig och utan tvekan gjorde de sig beredda att ta upp kampen. Med ens blev det oklart f\u00f6r mig vem som var vem, det var om\u00f6jligt att urskilja i striden. F\u00e5ren var spridda i panik \u00f6ver dalen. Jag rusade efter i Kablans sp\u00e5r. Jag sprang och t\u00e4nkte p\u00e5 far, som m\u00e5nga g\u00e5nger p\u00e5mint mig: \u00c4ven om man \u00e4r obev\u00e4pnad s\u00e5 \u00e4r en m\u00e4nniska \u00e4nd\u00e5 en m\u00e4nniska, och djuren \u00e4r r\u00e4dda f\u00f6r oss \u2026 N\u00e4r varginnan fick se mig sprang hon verkligen undan, men inte l\u00e5ngt \u2013 hon tog sig upp p\u00e5 en l\u00e5g kulle och bevakade striden p\u00e5 avst\u00e5nd, som om hon var s\u00e4ker p\u00e5 att varghannen skulle reda sig mot oss ensam. Gud vet hur jag sv\u00e4ngde min kn\u00f6lp\u00e5k n\u00e4r jag n\u00e4rmade mig stridsplatsen, men Kablan k\u00e4nde sig s\u00e4krare av mitt underst\u00f6d och fick varghannen under sig. P\u00e5 ett par minuter var allting \u00f6ver. Jag f\u00e5ngade en glimt av vargens \u00f6gon under Kablans k\u00e4ftar, och den uppgivna blicken, om den nu var avsedd f\u00f6r mig eller inte, men vargen br\u00f6t sig likv\u00e4l loss och sprang iv\u00e4g. Han haltade p\u00e5 ena tassen och l\u00e4mnade r\u00f6da blodsp\u00e5r i den nyfallna vita sn\u00f6n n\u00e4r han linkade bort. Men Kablan l\u00e4t honom inte komma s\u00e5 l\u00e5ngt, l\u00e4tt f\u00e5ngade han upp honom, k\u00e4ftarna sl\u00f6t sig om nacken och han kastade upp honom i luften p\u00e5 samma s\u00e4tt som med f\u00e5gelskr\u00e4mman framf\u00f6r huset. Flera g\u00e5nger f\u00f6ll vargen till marken, men hunden l\u00e4t honom aldrig komma p\u00e5 benen och efter hand v\u00e4xte hans raseri mera och mera. Och slutligen n\u00e5dde k\u00e4ftarna fiendens strupe, Kablans nosparti f\u00e4rgades r\u00f6tt av vargens blod, och luften kom i hesa st\u00f6tar ur den besegrade fiendens hals. Vargen dog i pl\u00e5gor. Tassarna k\u00e4mpade och st\u00f6tte hunden ifr\u00e5n sig, den tunna kroppen darrade och k\u00e4karna sl\u00f6ts alltmer kraftl\u00f6st. \u2013 Det \u00e4r bra, Kablan, lugn nu, viskade jag f\u00f6rsagd och f\u00f6rvirrad och f\u00f6rs\u00f6kte skilja honom fr\u00e5n vargen med k\u00e4ppen. F\u00f6rst d\u00e5 m\u00e4rkte jag att det bara \u00e5terstod en kort stump av den. Kablan lugnade sig f\u00f6rst efter en l\u00e5ng stund. Han stod or\u00f6rlig bredvid mig, och ett djupt morrande rullade fortfarande inom honom, och raggen ville inte l\u00e4gga sig. Hans \u00f6gon var fortfarande heta, fortfarande drivna av raseri. Vems blod det var som t\u00e4ckte ena sidan och redan hade torkat in, kunde jag inte avg\u00f6ra. F\u00f6rst nu kom jag att t\u00e4nka p\u00e5 varginnan. Men sp\u00e5ret var l\u00e5ngt borta. Jag gick hem och kom tillbaka med vagnen. Jag lastade p\u00e5 den d\u00f6da vargen och nu m\u00e4rkte jag hur utmattad Kablan var \u2013 han vacklade. Jag blev tvungen att l\u00e5ta honom \u00e5ka. Men n\u00e4rheten till den d\u00f6da fienden l\u00e4mnade inte hunden n\u00e5gon ro, jag blev tvungen att t\u00e4cka \u00f6ver den med en filt. Jag viskade smeksamma ord till hunden. Genom den vaksamma sp\u00e4nningen i Kablans \u00f6gon f\u00e5ngade jag ett v\u00e4lbekant leende. Och det fanns nu inte ett sp\u00e5r av morgonens raseri, tillgivenheten och f\u00f6rtroendet som jag k\u00e4nt sedan barndomen stod att l\u00e4sa i blicken som v\u00e4ndes mot mig. Just d\u00e5 sk\u00e4mdes jag f\u00f6r det l\u00f6jliga slaget med k\u00e4ppen. Vad hade Kablan gjort f\u00f6r fel? P\u00e5 gott hum\u00f6r ville han i leken dela med sig av sin gl\u00e4dje och styrka. Hur skulle han kunna k\u00e4nna till min besvikelse inf\u00f6r fars or\u00e4ttvisa beslut?.. Jag lovade mig sj\u00e4lv att aldrig l\u00e5ta min ilska g\u00e5 ut \u00f6ver n\u00e5gon annan. Vi k\u00f6rde fram till huset. Jag kallade p\u00e5 Kablan, som hade lugnat sig under f\u00e4rden och nu l\u00e5g stilla p\u00e5 vagnen. \u2013 Hall\u00e5, Kablan, sover du? V\u00e4ntar du p\u00e5 en s\u00e4rskild bel\u00f6ning? Hoppa ner nu! Jag kramade om min hj\u00e4lte. Mina k\u00e4nslor var fortfarande i uppror vid minnet av den nyss utk\u00e4mpade striden. F\u00f6rst nu, n\u00e4r Kablan motvilligt reste sig upp, m\u00e4rkte jag hur illa hans h\u00f6gra sida hade skadats, fl\u00e4kts upp som om en kniv hade drivits tv\u00e4rs igenom den, och det bl\u00f6dde kraftigt fr\u00e5n s\u00e5ret. Jag ropade till mor, som bara slog ut med armarna n\u00e4r hon fick se s\u00e5ret och den d\u00f6da vargen. Hon skyndade sig att br\u00e4nna ett stycke kamelfilt och str\u00f6 p\u00e5 hundens s\u00e5r. S\u00e5ret tog Kablan en m\u00e5nad att l\u00e4ka. Det var hans eget fel, d\u00e5 han st\u00e4ndigt slickade sin sida. Men han visade sig vara en rastl\u00f6s patient, den f\u00f6rsta natten ville han inte ligga still en minut. D\u00e5 best\u00e4mde vi oss f\u00f6r att kedja honom, men det gjorde inte heller n\u00e5gon nytta \u2013 hans k\u00e4rlek till friheten gick inte att f\u00f6rena med kedjan, han ryckte och slet i den f\u00f6r att g\u00f6ra sig fri, och s\u00e5ret gick upp och b\u00f6rjade bl\u00f6da igen. Jag blev tvungen att lossa kedjan och sl\u00e4ppa honom fri. Mor tv\u00e4ttade Kablans s\u00e5r flera g\u00e5nger f\u00f6r att det inte skulle vara sig. Ryktet om segern \u00f6ver vargarna spred sig snabbt i trakten. M\u00e5nga b\u00f6rjade uppkalla sina nya valpar efter Kablan, och fars snarstuckne v\u00e4n Bekter upprepade \u00e5terigen sin beg\u00e4ran om Kablan som kalma, men far ville inte ens h\u00f6ra p\u00e5 det \u00f6rat. Deras v\u00e4nskap var d\u00e4rmed ett avslutat kapitel. F\u00f6ljande v\u00e5r, s\u00e5 snart jorden vaknade, hade vi best\u00e4mt oss f\u00f6r att byta fr\u00e5n v\u00e5r gamla betesmark dit vi hade drivit hjorden i tre \u00e5r. Den h\u00e4r g\u00e5ngen flyttade vi till Bakanasravinen. Det var en v\u00e4lsignad plats, eftertraktad av alla boskapsdrivare i trakten: det rika vattnet gav gott gr\u00e4s. Och \u00e4ven om inte en droppe regn faller i Karatau under torrperioden finns det tillr\u00e4ckligt med vatten som samlats under vintern och v\u00e5ren f\u00f6r att r\u00e4cka till n\u00e4sta sn\u00f6. Ja, och marken h\u00e4r var den allra b\u00f6rdigaste; om denna typ av land brukade man s\u00e4ga att om man drar i ett gr\u00e4sstr\u00e5 h\u00e4r s\u00e5 f\u00e5r man upp en h\u00f6stack. Naturligtvis kunde denna plats inte delas av alla och var d\u00e4rf\u00f6r st\u00e4ndig orsak till tvister. Men genom byr\u00e5dets beslut hade det bli- vit v\u00e5r tur att beta i ravinen detta \u00e5r under den sp\u00e4daste perioden, n\u00e4r aprilregnen redan har sk\u00f6ljt jorden och vattnat gr\u00e4set, och majbaggarna just b\u00f6rjat sin flykt i solen. Gr\u00e4sen v\u00e4xte snart s\u00e5 h\u00f6ga att en sittande man inte syntes i dem. Enstaka m\u00e5sar fl\u00f6g \u00f6ver den lilla men klara vattenspegeln. Av en besynnerlig slump visade sig Bekters hjord efter oss p\u00e5 andra sidan sj\u00f6n. Missf\u00f6rst\u00e5nd och dolda stridigheter delade upp oss p\u00e5 varsin sida av sj\u00f6n, som blev en oframkomlig gr\u00e4ns f\u00f6r v\u00e5ra familjer. Men ov\u00e4nliga m\u00e4nniskor p\u00e5verkar inte hundarna p\u00e5 minsta s\u00e4tt: Kablan, som vuxit upp i ett fr\u00e4mmande koppel, nosade sig samman med gamla bekanta och kom snabbt ihop med dem igen. Och \u00e4nd\u00e5 \u2013 efter flytten till den nya platsen var Kablan sig inte lik. S\u00e5v\u00e4l p\u00e5 betet med f\u00e5ren som vid jurtans tr\u00f6skel l\u00e5g han l\u00e4nge stilla och sorgsen med huvudet vilande p\u00e5 sina utstr\u00e4ckta tassar. Han var m\u00e4rkbart tunnare, p\u00e4lsen h\u00e4ngde i testar p\u00e5 hans insjunkna sidor. Vi var r\u00e4dda att han kunde vara sjuk, men fr\u00e5n tid till annan kunde han ge sig h\u00e4n \u00e5t ett slags rastl\u00f6s gl\u00e4dje, och d\u00e5 kunde hans lekfullhet bli p\u00e5tr\u00e4ngande. Jag f\u00e4ste fars uppm\u00e4rksamhet p\u00e5 Kablans beteende, men han hade ingen f\u00f6rklaring. Och snart, liksom f\u00f6rr, b\u00f6rjade Kablan f\u00f6rsvinna om n\u00e4tterna. Och som tidigare i hans \u00f6verg\u00e5ngs\u00e5lder lyssnade vi till nattens sorlande ljud medan vi v\u00e4ntade p\u00e5 hunden. N\u00e4r jag tidigt en morgon kom ut p\u00e5 g\u00e5rden stod Kablan n\u00e4stan vid d\u00f6rren. Det var inte klart om han ville g\u00e5 in, eller om han t\u00e4nkte v\u00e4nda om och \u00f6vervinna sin uppenbara \u00f6nskan att korsa tr\u00f6skeln. Jag k\u00e4nde bara hans \u00f6nskan att vara tillsammans med oss, men denna olycksaliga tr\u00f6skel var ett sm\u00e4rtsamt minne som blockerade v\u00e4gen. Jag ins\u00e5g detta och f\u00f6rs\u00f6kte tr\u00f6sta hunden med min r\u00f6st: Kablantjik, var har du varit, s\u00e4g?.. Kablan var v\u00e5t om magen \u2013 det var tydligt att han hade varit l\u00e5ngt borta. N\u00e4r han s\u00e5g mig sprang han till t\u00e4ltet d\u00e4r vi lagrat salt och spannm\u00e5l och kom strax tillbaka. Jag kunde inte tro mina \u00f6gon: han bar min gamla p\u00e4lsm\u00f6ssa i munnen. Min m\u00f6ssa, som blivit kvargl\u00f6md p\u00e5 den f\u00f6rra platsen n\u00e4r vi flyttade. Kablan stod d\u00e4r stolt, med leende \u00f6gon som f\u00f6rr, som om han k\u00e4nde min f\u00f6rv\u00e5ning och gl\u00e4dje. Han kunde faktiskt k\u00e4nna sinnesst\u00e4mningen hos sin f\u00f6rare. Jag tog emot min gamla m\u00f6ssa fr\u00e5n honom som en g\u00e5va. \u2013 Du \u00e4r s\u00e5 duktig, du \u00e4r min egen b\u00e4sta hund. Jag str\u00f6k hans panna och kliade honom bakom \u00f6ronen. Jag satte p\u00e5 mig hatten. \u2013 N\u00e5, passar den? Han s\u00e5g p\u00e5 mig godmodigt och tittade bort. Visste han att den h\u00e4r hatten var min? Och kunde han vara s\u00e5 glad f\u00f6r att det var just han som hade hittat det som jag hade f\u00f6rlorat? Dessa fr\u00e5gor dr\u00f6jde kvar hos mig n\u00e4r Kablan, efter att ha fattat sitt beslut, sprang efter f\u00e5ren med en pojkes l\u00e4tthet och gl\u00e4dje efter ett v\u00e4l utf\u00f6rt arbete. I forts\u00e4ttningen visste vi vart Kablan tog v\u00e4gen om n\u00e4tterna. \u2013 S\u00e5 hundar kan allts\u00e5 ocks\u00e5 k\u00e4nna heml\u00e4ngtan? fr\u00e5gade jag far. \u2013 Det verkar s\u00e5. \u2013 Konstigt \u2026 T\u00e4nk att hundar kan ha s\u00e5dana k\u00e4nslor \u2026 n\u00e4s- tan som m\u00e4nniskor! \u2013 Jo, det \u00e4r nog s\u00e5 \u2026 \u2013 M\u00e4nniskan dras till sin barndoms bygder, och hunden dras till den plats d\u00e4r den f\u00e5tt mat. Det tales\u00e4ttet kan vara giltigt f\u00f6r andra hundar, men Kablan var annorlunda. Allt levande v\u00e4njer sig f\u00f6rr eller senare vid omst\u00e4ndigheterna, och Kablan var nu h\u00e4r, p\u00e5 en ny plats, och vi var h\u00e4r och vi hade ett arbete att sk\u00f6ta. Ett stycke i taget vande han sig vid den nya betesmarken, och trots fiendskapen mellan m\u00e4nniskorna, gjorde v\u00e4nskapen med hans lurviga grannar Kablans liv fullt av h\u00e4ndelser och uppgifter. Trots all sin styrka och grymhet i kampen mot vargarna f\u00f6rblev han en tillgiven hund och fortsatte uppenbarligen att betrakta Bekters jurta som sitt andra hem och bes\u00f6kte den ibland n\u00e4r han var fri fr\u00e5n sysslor. Mer \u00e4n en m\u00e5nad hade g\u00e5tt p\u00e5 den nya betesmarken, n\u00e4r Kablan pl\u00f6tsligt, inf\u00f6r v\u00e5ra \u00f6gon, f\u00f6r\u00e4ndrades dramatiskt. Bekymren kom pl\u00f6tsligt och obegripligt: han som ena dagen varit en frisk och glad ung hund blev n\u00e4sta dag kraftl\u00f6s, \u00f6gonen blev matta och sidorna sj\u00f6nk in kraftigt. Han b\u00f6rjade g\u00e5 ostadigt, blev andf\u00e5dd n\u00e4r det var dags att leda hjorden. Herregud, vad var det f\u00f6r fel med honom?.. Som en vekling \u2026 ett litet barn! Far var bedr\u00f6vad och arg n\u00e4r han s\u00e5g p\u00e5 Kablan. \u2013 Kablan, k\u00e4re v\u00e4n, hur \u00e4r det fatt? S\u00e4g, vad \u00e4r det f\u00f6r fel p\u00e5 dig?.. Jag gick fram till honom. Men Kablan var tyst. Han v\u00e4nde bara huvudet \u00e5t sidan med ett svagt gn\u00e4llande. Far och jag s\u00e5g oroligt p\u00e5 varandra. Kablan hade aldrig gn\u00e4llt f\u00f6r n\u00e5gonting s\u00e5 l\u00e4nge vi kunde minnas. \u2013 Herregud, n\u00e5gonting \u00e4r fel med honom, sade far, och hans ansikte mulnade. Kablan, har du ont? Svara mig, l\u00e5t mig f\u00e5 veta, v\u00e4nnen min \u2026 Far str\u00f6k honom \u00f6ver pannan, kliade honom bakom \u00f6rat, men hunden svarade inte p\u00e5 smekningarna, flyttade rentav huvudet bort fr\u00e5n handen. Kablan blev s\u00e4mre f\u00f6r varje dag. Han v\u00e4grade att \u00e4ta. Vi lagade ingen s\u00e4rskild mat \u00e5t hunden: maten kom fr\u00e5n en gemensam kittel. Ingen kunde p\u00e5st\u00e5 att han var kr\u00e4vande, men ibland, om det inte var tillr\u00e4ckligt med salt eller n\u00e5got, kunde han lyfta huvudet fr\u00e5n sk\u00e5len och titta p\u00e5 oss f\u00f6rebr\u00e5ende: H\u00f6rni, det h\u00e4r \u00e4r ingen mat f\u00f6r en hund! S\u00e5dan var han, och hans muskul\u00f6sa sidor och aptiten vittnade om god h\u00e4lsa. S\u00e5 slutade han helt att bry sig om maten, fast\u00e4n vi gav honom de b\u00e4sta bitarna. F\u00f6rtvivlan r\u00e5dde, ingen v\u00e5gade s\u00e4ga tanken h\u00f6gt \u2013 h\u00f6ll han p\u00e5 att d\u00f6 f\u00f6r oss? Under dessa oroliga dagar byggde vi en liten hydda och band Kablan d\u00e4r, s\u00e5 att han inte skulle g\u00e5 ut och bli liggande i solen. N\u00e4r jag kom med maten skar det i hj\u00e4rtat att se hur Kablan hade magrat till oigenk\u00e4nnlighet. En s\u00e5dan praktfull hund bara f\u00f6r n\u00e5gra dagar sedan, Kablan! Han hostade som om han h\u00f6ll p\u00e5 att kv\u00e4vas av n\u00e5gonting som satt fast i halsen. Jag sprang snabbt in i jurtan och ber\u00e4ttade f\u00f6r far om hostan. Hans sp\u00e4rrade upp \u00f6gonen och slog sin knutna n\u00e4ve mot kn\u00e4t: \u2013 Va? Vad \u00e4r det du s\u00e4ger? Utan att v\u00e4nta p\u00e5 svar rusade han ut till stugan. Kablan hostade igen, som om han f\u00f6rs\u00f6kte spy upp hostan ur magen. Far blev svart i ansiktet, hans ansikte f\u00f6rvreds: \u2013 S\u00e5na svin! Han str\u00f6k med handen \u00f6ver hundens mage, tryckte l\u00e4tt och sl\u00e4ppte efter, och Kablan gav till ett ynkligt gn\u00e4llande och ryckte med huvudet. Vilka f\u00e4hundar! Vem \u2026 vem kan ha gjort honom detta \u2026 Vem?! En s\u00e5n hj\u00e4rtl\u00f6s skurk!.. Fars l\u00e4ppar darrade, jag blev alldeles kall. \u2013 Vad har h\u00e4nt, far? fr\u00e5gade jag tyst. \u2013 De j\u00e4vlarna har stuckit en n\u00e5l i honom. Han har \u00e4tit n\u00e5gon- ting \u2026 Kunde det verkligen vara sant?! H\u00e5ret verkade resa sig p\u00e5 mitt huvud, och en isande skr\u00e4ck for genom mig. Stackars hund, det var d\u00e4rf\u00f6r han sm\u00e4lte bort framf\u00f6r \u00f6gonen p\u00e5 oss: de hade gett honom ett stycke k\u00f6tt med en n\u00e5l instucken! Vi visste b\u00e5da tv\u00e5 vem som kunde ha gjort det, och det fanns inga andra hus i n\u00e4rheten. Men vad kan man g\u00f6ra om ingen blir tagen p\u00e5 bar g\u00e4rning \u2026 Stackars Kablan, som var utan skuld till m\u00e4nsklig os\u00e4mja! N\u00e4sta dag, vid middagstid, blev Kablan orolig, ylade klagande, uppgivet och b\u00f6rjade bita i kedjan. Det var en pl\u00e5ga att h\u00f6ra hans j\u00e4mmer. \u2013 Sl\u00e4pp honom l\u00f6s, sade far. N\u00e4r allt kommer omkring \u00e4r han en fri hund, varf\u00f6r ska han h\u00e5llas i f\u00e5ngenskap p\u00e5 sitt yttersta \u2026 l\u00e5t honom f\u00f6rbli fri. Orden isade mig inombords. \u2013 \u00c4r det \u2026 ska han \u2026 kommer han att d\u00f6? Far sade ingenting. Han nickade bara beslutsamt mot Kablan. Blicken sade: Sl\u00e4pp honom l\u00f6s! Jag gick fram till Kablan. Han s\u00e5g stilla klagande p\u00e5 mig. Jag l\u00e4ste fr\u00e5gan i hans \u00f6gon: Du min sn\u00e4lla husse, ber\u00e4tta f\u00f6r mig \u2026 Tala om vad som har h\u00e4nt med mig. Vad \u00e4r det som h\u00e4nder, var kommer detta onda ifr\u00e5n? \u00c4r det verkligen slutet \u2026 Jag har precis b\u00f6rjat leva \u2026 Den stackars hunden visste inte att han var det oskyldiga offret f\u00f6r en svart avund. Detta var han inte i st\u00e5nd att begripa. Vad kan naturen veta om m\u00e4nsklig avund och hat, n\u00e4r hon inte k\u00e4nner n\u00e5- gon uppdelning i \u00e4lskade och o\u00e4lskade barn, inte vet vad h\u00e4mnd \u00e4r \u2026 Jag hade knappt hunnit lossa Kablans kedja f\u00f6rr\u00e4n han f\u00f6rs\u00f6kte springa runt huset av gammal vana, men efter ett par steg f\u00f6ll han p\u00e5 sidan med kraftl\u00f6st spridda tassar och gn\u00e4llde ynkligt. Fram\u00e5t kv\u00e4llen verkade han ha lugnat sig. Vi bes\u00f6kte hyddan d\u00e5 och d\u00e5 f\u00f6r att titta till honom. N\u00e4r m\u00f6rkret f\u00f6ll best\u00e4mde jag mig f\u00f6r att h\u00e4lsa p\u00e5 honom en sista g\u00e5ng. Men Kablan var borta. \u2013 Pappa, Kablan \u00e4r inte d\u00e4r \u2026 Jag kunde knappt s\u00e4ga ett ord n\u00e4r jag kom in. \u2013 Hur kan det vara m\u00f6jligt? Far talade nu med sig sj\u00e4lv i en ton som var n\u00e4stan lugn och l\u00e4tt irriterad, som om han anklagade sig sj\u00e4lv. \u2013 Vi borde aldrig ha sl\u00e4ppt iv\u00e4g honom. Vilken skada! M\u00e5tte ingenting ha h\u00e4nt med honom! Upp p\u00e5 h\u00e4sten och leta. Jag s\u00f6kte igenom hela omr\u00e5det dit Kablan kunde ha sl\u00e4pat sig den sista stunden. Jag var till och med hos Bekter, vad kunde jag g\u00f6ra? Men jag hittade honom inte. Strax f\u00f6re gryningen gav sig far ut f\u00f6r att leta. Jag stannade hemma. Och n\u00e4r solens str\u00e5lar n\u00e5tt tak\u00e5sen kom han tillbaka. N\u00e4r jag h\u00f6rde ljudet av fotsteg skyndade jag ut, men far hade redan stigit av h\u00e4sten och lagt ned Kablan invid stugan. Jag s\u00e5g hur far h\u00f6ll hunden i tassarna \u2026 Kablan verkade s\u00e5 l\u00e5ng och s\u00e5 el\u00e4ndigt mager, som en f\u00e5gelskr\u00e4mma av gummi som luften sl\u00e4ppts ur. Jag greps av en k\u00e4nsla av skuld inf\u00f6r denna hund, det var som om n\u00e5gon hade stuckit ett stycke is i mitt br\u00f6st \u2026 En bra hund visar inte upp sitt lik, s\u00e4ger kazakerna. Kanske ville Kablan inte heller visa upp sig i all sin f\u00f6rnedring n\u00e4r han gick undan s\u00e5 l\u00e5ngt han orkade, till den gamla betesmarken d\u00e4r far hittade honom. Kablans sista resa f\u00f6rv\u00e5nade alla som h\u00f6rde talas om den. Vad kom hunden ih\u00e5g, vad kunde han minnas? Vid middagstid hade vi gr\u00e4vt en grav \u00e5t Kablan h\u00f6gst uppe p\u00e5 kullen s\u00f6der om Bakanas klyfta. Det var inte brukligt att begrava hundar h\u00e4r, men vi br\u00f6t denna f\u00f6rdom. Vi tog avsked av en v\u00e4n \u2026<\/p>\n
1967<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
\u2013 Hundar kan allts\u00e5 ocks\u00e5 k\u00e4nna heml\u00e4ngtan?.. \u2013 Det verkar s\u00e5. \u2013 Konstigt \u2026 T\u00e4nk att hundar kan hysa s\u00e5na k\u00e4nslor\u2026 n\u00e4stan m\u00e4nskliga! \u2013 Jo, det \u00e4r nog s\u00e5 \u2026 Ur ett samtal. V\u00e5ren f\u00f6r\u00e4ndrade Kablan dramatiskt: den f\u00f6r\u00e4ndrade inte bara hans dagliga sm\u00e5 vanor, han b\u00f6rjade ocks\u00e5 r\u00f6ra sig p\u00e5 ett annat s\u00e4tt. Han verkade dessutom uppfatta v\u00e4rlden annorlunda. …<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[45],"tags":[],"class_list":["post-694","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-berattelser"],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/694","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=694"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/694\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":697,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/694\/revisions\/697"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=694"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=694"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=694"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}