Det r\u00e4ckte att n\u00e5gon blott andades: \u201dOj, Demesin kommer!\u201d f\u00f6r att varenda snorunge i byn skulle sluta gr\u00e5ta, och de lite \u00e4ldre slynglarna for iv\u00e4g till n\u00e5gon vr\u00e5 d\u00e4r de fl\u00e5sande kunde g\u00f6mma sig och lyssna till minsta prassel och med skr\u00e4ck och nyfikenhet v\u00e4nta p\u00e5 att han skulle dyka upp i d\u00f6rr\u00f6ppningen. Ja, att barnen var sm\u00e5skraja f\u00f6r honom var inte s\u00e5 konstigt, men \u00e4ven m\u00e5nga vuxna som tyckte om att skryta f\u00f6r sina barn med sitt mod tappade talf\u00f6rm\u00e5gan n\u00e4r de m\u00f6tte Demesin. Det fanns n\u00e5got speciellt med Demesins utseende, s\u00e4rskilt hans \u00f6gon, som s\u00e4nde kalla k\u00e5rar l\u00e4ngs ryggraden \u00e4ven p\u00e5 de mest kavata. Han var ingen storv\u00e4xt man, men han var bredaxlad och kraftigt byggd, och det fanns inte m\u00e5nga som kunde skryta med lika sv\u00e4llande muskler, s\u00e5 han skilde sig avgjort fr\u00e5n m\u00e4ngden. \u00d6gonen var alltid l\u00e4tt r\u00f6da, n\u00e4stan blodspr\u00e4ngda, och blicken under den v\u00e4ldiga p\u00e4lsm\u00f6ssan, som han bar s\u00e5v\u00e4l vinter som sommar, kunde f\u00e5 vem som helst att rysa: den borrade sig genom alla han m\u00f6tte. Den blicken m\u00f6ter man vanligen hos kraftfulla kamelhannar under brunstperioden, och Gud bevare var och en fr\u00e5n att komma i v\u00e4gen \u2026 Folk var r\u00e4dda f\u00f6r Demesin p\u00e5 samma s\u00e4tt som man fruktar det ok\u00e4nda och of\u00f6rklarliga, som man alltid g\u00f6r klokt i undvika eller v\u00e4nta ut. N\u00e4r n\u00e5gon fick en \u00e5thutning kunde det exempelvis heta \u201dMan kunde tro att man hade med Demesin att g\u00f6ra\u201d, eller \u00e4nnu mera of\u00f6rblommerat: \u201dDu pratar som token Demesin!\u201d Men om Demesin pl\u00f6tsligt skulle dyka upp st\u00f6rtar samme vasstungade person genast fram f\u00f6r att hj\u00e4lpa honom att stiga av h\u00e4sten, samtidigt som han kastar en v\u00e4djande blick p\u00e5 de kringst\u00e5ende: \u201dInte ett ord!\u201d Demesin hade vuxit upp i byn och h\u00e4r hade han stannat tills han b\u00f6rjade bli gammal, men f\u00f6r de \u00f6vriga byinnev\u00e5narna hade han i hela sitt liv varit ett mysterium. Han h\u00f6ll sig f\u00f6r sig sj\u00e4lv, och det fanns ingen i byn som frivilligt korsade tr\u00f6skeln till hans hus efter m\u00f6rkrets inbrott. Mera som en jordkula under tak stod Demesins l\u00e5ga hus i v\u00e4stra utkanten av byn, byggt s\u00e4kert ett halvt sekel innan den nuvarande enst\u00f6rige \u00e4garen tog det i besittning. Det lilla huset tycktes klamra sig fast vid foten av kullen, redo att n\u00e4r som helst uppslukas av den. Och precis s\u00e5 verkade det ocks\u00e5 flyta samman med kullen s\u00e5 snart m\u00f6rkret t\u00e4tnade \u00f6ver byn: ett dystert oansenligt p\u00f6rte som aldrig ens hade f\u00f6runnats en gnutta kalkslam och som i m\u00f6rkret f\u00f6rvandlades till ett skr\u00e4mmande sp\u00f6khus som folket inte gick n\u00e4ra, dess dunkla dysterhet skr\u00e4mde bort barnen \u00e4ven p\u00e5 dagen. Och trots att det var om\u00f6jligt att urskilja p\u00e5 natten, fl\u00f6t det pl\u00f6tsligt upp ibland inf\u00f6r allas \u00f6gon. Det var som en h\u00e4gring \u2026 Efter vad som ber\u00e4ttades av byns gamlingar, som l\u00e4gger m\u00e4rke till allt som sker, hade en totalt fr\u00e4mmande ung man slagit sig ned i byn i b\u00f6rjan av trettiotalet \u2026 Han skulle ha kommit fr\u00e5n Saryarka, eller m\u00f6jligen Karakalpakstan. Tiderna var os\u00e4kra, det var m\u00e5nga som drog runt och letade efter en fristad, och vem brydde sig om att ta reda p\u00e5 var de kom ifr\u00e5n? De fick stanna s\u00e5 l\u00e4nge de beh\u00f6vde och sk\u00f6ta sig sj\u00e4lva \u2026 Vid den tiden kan han ha varit femton eller sexton, n\u00e4stan en vuxen man, och han t\u00e4nkte och resonerade f\u00f6rnuftigt f\u00f6r sin \u00e5lder. En underlig vana hade han som folk f\u00e4ste sig vid: emellan\u00e5t f\u00f6rsvann han och var borta, och lika pl\u00f6tsligt var han tillbaka igen. Detta h\u00e4nde varje vecka. Tiden gick och Demesin f\u00f6r\u00e4ndrades n\u00e4stan inf\u00f6r v\u00e5ra \u00f6gon: det fanns n\u00e5got som inte gav honom ro, han hade alltid br\u00e5ttom iv\u00e4g n\u00e5gonstans, alltid f\u00f6rsjunken i sina tankar, allvarlig, alltmer inbunden. Det blev i l\u00e4ngden oh\u00e5llbart att inte ha en aning om orsaken till hans tillst\u00e5nd, men till svar p\u00e5 byfolkets fr\u00e5gor mumlade han bara n\u00e5gonting otydligt och blev \u00e4nnu mer inbunden. Folket i byn var f\u00f6rbryllade \u00f6ver pojkens upptr\u00e4dande, och de satte en f\u00f6rf\u00f6ljare p\u00e5 honom en g\u00e5ng f\u00f6r att se vad den vilsekomne hade f\u00f6r sig. En vecka senare kom denne tillbaka och ber\u00e4ttade: Han gjorde inget speciellt. P\u00e5 fredagen bes\u00f6kte han den gamla begravningsplatsen i Especae, och satt l\u00e4nge vid en grav. En helt nygr\u00e4vd grav. Han hade inte gett sig iv\u00e4g n\u00e5gon annanstans, och det fanns inget annat som var konstigt, och det var uppenbart att det inte fanns n\u00e5got att frukta fr\u00e5n honom \u2026 Den gamla begravningsplatsen och den nygr\u00e4vda graven drog honom till sig, som om den lagt en sorgeplikt inte bara p\u00e5 Demesins minne utan p\u00e5 hela hans liv. Detta var anledningen till att han bosatte sig i byn. P\u00e5 v\u00e4gen hade d\u00f6den ryckt bort b\u00e5de hans far och hans mor; den unge mannen tvingades f\u00f6rst gr\u00e4va en tillf\u00e4llig grav \u00e5t de b\u00e5da. Den ov\u00e4ntade f\u00f6rlusten och begravningen fick honom kanske att komma till mognad. Demesin kunde aldrig bryta bandet till de k\u00e4ra kvarlevorna, han kunde inte ens l\u00e5ta sin nya tillvaro f\u00e5 utrymme i sitt liv \u2013 det var som om tiden f\u00f6r k\u00e4rlek, tiden f\u00f6r leenden, t\u00e5rar och sj\u00e4lslig n\u00e4rhet hade slutits f\u00f6r honom h\u00e4r \u2026 Senare, n\u00e4r Demesin hittat sitt \u00f6vergivna bost\u00e4lle i byn, kunde han gr\u00e4va en ny grav, dit han flyttade sina f\u00f6r\u00e4ldrar, och varje fredag l\u00e4ste han b\u00f6ner f\u00f6r dem vid graven \u2013 s\u00e5 mycket som han kunde eller drog sig till minnes ur de heliga b\u00f6ckerna. Orsaken till f\u00f6r\u00e4ldrarnas pl\u00f6tsliga d\u00f6d blev aldrig n\u00e5gonsin k\u00e4nd f\u00f6r n\u00e5gon mer \u00e4n Demesin sj\u00e4lv. Oavsett om det var chocken \u00f6ver att samtidigt f\u00f6rlora sin far och sin mor, eller det faktum att han sj\u00e4lv ensam gr\u00e4vde deras gravar och tog avsked av dem f\u00f6r alltid, eller om kanske allt detta tillsammans bef\u00e4stes inom honom, f\u00f6rm\u00e5dde tiden inte lindra f\u00f6rlusten: Demesin blev alltmer inbunden, alltmer fr\u00e5nvarande och innesluten i sina egna tankar. Allt oftare intr\u00e4ffade det att han l\u00e4mnade n\u00e4stan f\u00e4rdigt arbete oavslutat, trots att han till en b\u00f6rjan utf\u00f6rt sina dagsbeting oklanderligt. Folk blev snart vana vid de pl\u00f6tsliga hum\u00f6rsv\u00e4ngningarna, l\u00e4rde sig \u00f6verse med hans stundom orediga tankeg\u00e5ngar, \u00e4ven d\u00e5 han ibland pratade fullst\u00e4ndig gallimatias. Men m\u00e4nniskor brukar inte ta \u00e5t sig om de inte \u00e4r direkt ber\u00f6rda: de skrattar bara, och har \u00f6verseende med tokerier och ungdomssynder och gl\u00f6mmer. Men r\u00e4tt som det \u00e4r har ungdomen flytt sin kos och ingenting g\u00e5r l\u00e4ngre att r\u00e4tta till, utan man f\u00e5r leva med det \u2026 Demesins tokerier var dock mestadels oskyldiga och v\u00e4ckte enbart f\u00f6rv\u00e5ning och kommentarer. En g\u00e5ng, detta h\u00e4nde f\u00f6re kriget, tog han tre s\u00e4ckar vete ur sina f\u00f6rr\u00e5d och k\u00f6rde till marknaden och s\u00e5lde. F\u00f6r pengarna k\u00f6pte han femton kilo s\u00f6tsaker och delade ut till barnen. Hur ofta h\u00e4nde n\u00e5gonting s\u00e5dant p\u00e5 landsbygden? Barnen tog naturligtvis glatt emot denna frikostighet fr\u00e5n en vuxen. Och Demesin kanske kom ih\u00e5g sig sj\u00e4lv i deras st\u00e4lle varje g\u00e5ng han kom till dem med g\u00e5vor, eller ocks\u00e5 var det en kompensation f\u00f6r hans bortkommenhet i vuxenv\u00e4rlden? Vem vet vad som d\u00f6ljer sig i sin n\u00e4stas sj\u00e4l? Och ryktet om hans fabul\u00f6sa givmildhet spreds till grannkolchoserna och fick sm\u00e5ungarna att gapa av h\u00e4pnad \u00f6ver en s\u00e5dan sn\u00e4ll farbror \u2026 Tilliten till Demesin, trots hans i de vuxnas \u00f6gon skr\u00e4mmande ensamhet, var orubblig hos alla barnen i byn fram till mitten av krigs\u00e5ren, men fick sig en pl\u00f6tslig kn\u00e4ck en vinterkv\u00e4ll \u2026 Sorgen knackade p\u00e5 i husen i byn, m\u00e5nga t\u00e5rar f\u00e4lldes \u00f6ver m\u00e4n som nyss hade dragit ut till en ok\u00e4nd front och \u00e5terv\u00e4nt hem som ett namn i ett d\u00f6dsmeddelande \u2026 Demesin delade ocks\u00e5 denna svarta sorg med familjerna i byn och drog sig inom sitt skal \u2013 och blev osynlig. Men en dag tog han sitt gev\u00e4r och steg till h\u00e4st och galopperade ut p\u00e5 st\u00e4ppen. N\u00e4r han kom upp p\u00e5 den h\u00f6gsta kullen p\u00e5 v\u00e4gen b\u00f6rjade han skjuta i luften och skr\u00e4mde alla, fr\u00e5n sm\u00e5 till stora, fr\u00e5n vettet. N\u00e4r han ans\u00e5g sig ha drivit bort fienden \u00e5terv\u00e4nde den bistre tokfransen till sitt dystra boning. N\u00e4sta dag delade han dock \u00e5ter ut karameller till barnen, som han hade samlat p\u00e5 sl\u00e4ttmarken bortom byn; barnen n\u00e4rmade sig honom med viss f\u00f6rsiktighet efter det som hade h\u00e4nt dagen innan. Till deras outs\u00e4gliga gl\u00e4dje hade han en \u00f6verraskning igen \u2013 var fick han s\u00e5 mycket karameller ifr\u00e5n? Demesin blev pl\u00f6tsligt allvarlig och sade: \u2013 Nu f\u00e5r ni allihop \u2026 vara tyskar \u2026 och skjuta p\u00e5 mig, allihopa! Men jag ska sl\u00e5ss ensam \u2026 Pojkarna ville inte vara tyskar, men de st\u00e4llde upp p\u00e5 leken eftersom Demesin ville det. G\u00f6mda bakom sn\u00f6drivorna \u00f6ver\u00f6ste de Demesin med sn\u00f6bollar. Han \u00e5 sin sida bombarderade fienden med en skur av tunga isklumpar. Leken var som en lek, och vem av barnen ville inte vara med, n\u00e4r till och med en vuxen hukade sig f\u00f6r sn\u00f6bollar och rusade runt p\u00e5 sl\u00e4tten som om han var en av dem. Snart var Demesin bl\u00f6t av svett, och gl\u00f6den i l\u00e5tsaskriget f\u00e5ngade honom totalt, \u00f6gonvitorna var r\u00f6da av blod. Blandat med skriken fr\u00e5n pojkarna, som fortsatte att kasta sn\u00f6bollar p\u00e5 honom, h\u00f6rdes tydligt kvinnornas snyftningar: f\u00f6r ett \u00f6gonblick mitt i sn\u00f6bollskriget tycktes det faktiskt Demesin som om de var \u2026 fascister\u2026 att de redan var h\u00e4r, och att bara han nu \u2026 omedelbart \u2026 kunde stoppa dem. S\u00e5 snart tanken slagit rot inom honom blev pojkarna till riktiga fiender, och den rasande Demesin hade redan kastat sig upp p\u00e5 h\u00e4sten, som p\u00e5 ett \u00f6gonblick slungade sin herre mot fienderna. Barnen, som s\u00e5g Demesins stormande anfall, trodde f\u00f6rst att han hade slutat leka och l\u00e4mnade ocks\u00e5 sina platser. Men n\u00e4r de s\u00e5g ryttaren komma st\u00f6rtande mot dem, utan att skona h\u00e4sten, tittade de p\u00e5 skr\u00e4ckslaget p\u00e5 varandra. \u2013 R\u00e4dda er undan! Spring! Demesin har blivit galen!.. skrek en av de \u00e4ldre. Pojkarna f\u00f6rstod inte omedelbart vad som h\u00e4nt, och de f\u00e5 sekundernas tvekan r\u00e4ckte f\u00f6r att Demesin skulle randa flera ryggar med sin l\u00e5nga piska. Han jagade upp barnen i sn\u00f6drivorna dit h\u00e4sten inte kunde g\u00e5, och v\u00e4nde sig om mot dem som han just hade piskat. De stod fortfarande kvar d\u00e4r de varit, snyftade av harm, ur st\u00e5nd att h\u00e4mta sig och f\u00f6rsvara sig \u2026 \u2013 Pasjister! skrek Demesin. Fan ta er, pasjister! Jag ska visa er! Vem tar ni mig f\u00f6r?.. Och i full galopp med ett oartikulerat skri m\u00e5ttade han igen med piskan mot pojken, som lyckades falla fram\u00e5t i sn\u00f6n n\u00e4r han k\u00e4nde h\u00e4sten n\u00e4rma sig bakifr\u00e5n. Upphetsad av ryttaren och farten rusade h\u00e4sten f\u00f6rbi, men en stadig hand v\u00e4nde den tillbaka. Med sin sjuka fantasi hade Demesin just nu ingen klar tanke i huvudet och skulle ha trampat ned barnen under h\u00e4stens hovar om n\u00e5gon r\u00e5kat komma i v\u00e4gen. Han h\u00f6jde piskan igen f\u00f6r att sl\u00e5: snart kommer den att landa p\u00e5 hans n\u00e4sta offer. Turligt nog kastade en av pojkarna desperat av sig jackan och sv\u00e4ngde den framf\u00f6r h\u00e4stens nos. Den skr\u00e4mda h\u00e4sten frustade till och ryckte kraftigt \u00e5t sidan och Demesin kunde inte h\u00e5lla sig fast i sadeln. \u2013 Era dj\u00e4vlar \u2026 pasjister! Jag \u00e4r uppt\u00e4ckt!.. Hans rop fick de skr\u00e4ckslagna pojkarna att f\u00e5 fart p\u00e5 benen, och ryttaren, som hade fallit av h\u00e4sten, l\u00e5g or\u00f6rlig, som om han verkligen hade d\u00f6tt. Den stackars mannen m\u00e5ste i det \u00f6gonblicket ha trott att han hade tr\u00e4ffats av en fiendekula \u2026 Efter denna historia v\u00e5gade barnen inte n\u00e4rma sig honom. Efter denna historia b\u00f6rjade \u00e4ven de vuxna bli r\u00e4dda f\u00f6r honom. En av de frostiga vinterkv\u00e4llarna br\u00f6t gr\u00e5t och j\u00e4mmer ut i Zjamals hus: hustrun hade just f\u00e5tt meddelandet att hennes make stupat. Familjen bodde mitt i byn, och sju sm\u00e5 barn var med ens faderl\u00f6sa. Den \u00e4ldste var Mutan, som f\u00f6reg\u00e5ende vinter hade r\u00e4ddat de sm\u00e5 pasjisterna fr\u00e5n Demesins h\u00e4st genom att sv\u00e4nga sin vadderade jacka framf\u00f6r nosen p\u00e5 den. Det var Mutan som under den vilda leken fick det sista piskrappet mot huvudet, som gjorde honom s\u00e4ngliggande i en vecka med feberyrsel. Demesin kom st\u00f6rtande till sorgehuset, som om den dystra nyheten hade n\u00e5tt honom f\u00f6rst av alla. \u00c4ven i den tidiga kv\u00e4llsskymningen kunde man se hur det \u00e5ngade fr\u00e5n h\u00e4sten, Demesin hade kommit i sporrstr\u00e4ck. Han blev sittande i sadeln som en m\u00f6rk skugga framf\u00f6r huset. Kvinnorna som skyndat till \u00e4nkan med tr\u00f6stande ord ropade i skr\u00e4ck: Jemine! och Gud sig f\u00f6rbarme! vid \u00e5synen av Demesin, som satt or\u00f6rlig p\u00e5 sin h\u00e4st framf\u00f6r tr\u00f6skeln, och f\u00f6rst n\u00e4r de kommit in i huset \u00e5terupptog de sina klagorop med f\u00f6rnyad kraft. N\u00e5gon av dem hade uppenbarligen viskat till de \u00e4ldste i huset om Demesin, f\u00f6r gamle Akmolda steg ut ur jurtan och fr\u00e5gade artigt: \u2013 Kommer du i aff\u00e4rer, Demesin, eller \u2026? Ryttaren svarade inte. \u2013 Vad g\u00f6r du uppe p\u00e5 h\u00e4sten? Kom in i huset \u2026 Den pinsamma tystnaden skr\u00e4mde den gamle mannen, och han var r\u00e4dd att visa sig oartig mot ryttaren. \u2013 \u2026 Och Mutan? Gr\u00e5ter han ocks\u00e5?! fr\u00e5gade Demesin s\u00e5 hastigt och ov\u00e4ntat att Akmolda ryckte till. \u2013 Vilken Mutan? fr\u00e5gade den gamle och r\u00f6sten darrade l\u00e4tt. Lyckligtvis var det m\u00f6rkt och ryttaren kunde inte se skr\u00e4cken i gam- lingens \u00f6gon, n\u00e5got som denne enbart var tacksam f\u00f6r. \u2013 Mutan som bor h\u00e4r! K\u00e4nner du inte Mutan?! fr\u00e4ste Demesin, och gamle Akmolda, som kunde sjunkit genom jorden av skr\u00e4ck, stammade: \u2013 Ja \u2026 ja d\u00e5, det g\u00f6r han. Han gr\u00e5ter ocks\u00e5 \u2026 Att Mutan var hemma och gr\u00e4t var fullkomligt sant. Som om Demesin bara hade v\u00e4ntat p\u00e5 att f\u00e5 detta bekr\u00e4ftat v\u00e4nde han sin h\u00e4st och fl\u00f6g iv\u00e4g ut p\u00e5 st\u00e4ppen. Hovslagen var det enda som st\u00f6rde tystnaden. Den halvt bed\u00f6vade Akmolda uppfattade ryttarens r\u00f6st l\u00e5ngt borta: Pasjisterna \u00e4r h\u00e4r! Pasjisterna! Hela natten igenom red Demesin runt, runt, runt den lilla byn \u2026 Och sedan den natten red Demesin ut varje kv\u00e4ll s\u00e5 snart solen g\u00e5tt ned, f\u00f6r att skydda byn mot fienden, som n\u00e5gon f\u00f6reslog p\u00e5 sk\u00e4mt. F\u00f6r Demesin skulle det visa sig vara fullaste allvar \u2026 Folk som gick utomhus vid midnattstid eller strax f\u00f6re gryningen kunde h\u00f6ra Demesins r\u00f6st, hans rop och frustandet fr\u00e5n h\u00e4sten, som f\u00f6rmodligen var helt utmattad efter nattens arbete. Om Demesin av n\u00e5gon anledning fick f\u00f6r sig att byn var i fara sk\u00f6t han i luften, och allt levande, oavsett om de var m\u00e4nniskor eller djur, f\u00e5glar eller herrel\u00f6sa hundar, flydde bort fr\u00e5n byn \u2026 Demesins uppt\u00e5g gav alltid n\u00e4ring \u00e5t skvallret, och ingen kunde se det som ett sk\u00e4mt att vid en tid d\u00e5 alla sover lugnt en stor stark karl n\u00e4tterna igenom galopperade omkring p\u00e5 h\u00e4stryggen! N\u00e4r de till och med de mest skeptiska \u00f6vertygades om sanningen i ryktena, greps folket av en rent mystisk skr\u00e4ck. \u00d6ver varje hus h\u00e4ngde en orolig f\u00f6rv\u00e4ntan om olycka, och s\u00e5 dessutom denne nattlige ryttare, och till r\u00e5ga p\u00e5 allt bev\u00e4pnad. Skr\u00e4cken underbl\u00e5stes dessutom av nyckfullheten i hans nattliga vakth\u00e5llning: till en b\u00f6rjan bevakade Demesin byn n\u00e4stan varje dag, d\u00e4refter varannan dag, d\u00e4refter var tredje eller fj\u00e4rde, och det kunde h\u00e4nda att det gick veckor mellan g\u00e5ngerna. Han hade sina egna motiv som drev honom till dessa nattliga rundritter. Uppg\u00e5ngen eller nedg\u00e5ngen i ryttarens aktivitet varierade, de sammanf\u00f6ll med de svarta papperens upptr\u00e4dande i byn \u2013 s\u00e5 kallades meddelandena om de stupade i kriget. De dagar d\u00e5 det inte f\u00f6rekom n\u00e5gon gr\u00e5t i byn h\u00f6ll sig ocks\u00e5 Demesin lugn, men s\u00e5 snart skrin av sm\u00e4rta steg fr\u00e5n n\u00e5got hus sadlade han sin h\u00e4st och red ut p\u00e5 st\u00e4ppen. Emellan\u00e5t br\u00f6ts denna koppling mellan de nattliga f\u00e4rderna och \u00e4nkornas h\u00f6gljudda klagan, v\u00e4xlade plats, och m\u00e5nga som v\u00e4cktes p\u00e5 natten av skrin eller pl\u00f6tsliga skott kunde inte l\u00e4ngre falla i s\u00f6mn, utan t\u00e4nkte med skr\u00e4ck p\u00e5 vilket hus som skulle drabbas h\u00e4rn\u00e4st \u2026 Rykten av det h\u00e4r slaget driver med vinden: de spred sig till intilliggande kolchoser, och vissa tider fick byn v\u00e4ldigt f\u00e5 bes\u00f6kare. De som kom resande av s\u00e4rskilda anledningar \u2013 f\u00f6r att tr\u00e4ffa sl\u00e4ktingar, sk\u00f6ta br\u00e5dskande aff\u00e4rer \u2013 f\u00f6rs\u00f6kte alla bryta upp f\u00f6re solnedg\u00e5ngen, eller v\u00e4nde till och med och reste tillbaka, s\u00e5 sker n\u00e4r rykten f\u00e5 eget liv, och det var f\u00e5 som hade lust att m\u00f6ta den g\u00e5tfulle ryttaren mitt i natten \u2026 En dag vid middagstid kom Demesin ov\u00e4ntat inst\u00f6rtande p\u00e5 kolchosordf\u00f6randens kontor, tydligt uppr\u00f6rd och arg \u00f6ver ett eller annat, och uppenbart frusen i den sv\u00e5ra kylan. Turligt nog var ordf\u00f6randen inte ensam, han var mitt uppe i ett m\u00f6te med kolchosens aktivistgrupp. Kolchosordf\u00f6randen, den halte och enarmade Ormantaj, och arbetskommitt\u00e9n \u2013 alla kvinnor \u2026 Bland aktivisterna v\u00e4ckte Demesins uppdykande st\u00f6rsta f\u00f6rvirring, som de f\u00f6rg\u00e4ves f\u00f6rs\u00f6kte d\u00f6lja med sina f\u00f6rsagda, inst\u00e4llsamma utrop: Ses\u00e5, k\u00e4re bror \u2026, Nejmen, min pojke \u2026 Allt efter \u00e5lder och erfarenhet f\u00f6rs\u00f6kte kvinnorna hastigt lugna ned den ov\u00e4ntade bes\u00f6karen, medan de sj\u00e4lva som av en h\u00e4ndelse f\u00f6rs\u00f6kte maka sig n\u00e4rmare Ormantaj. Blickarna som riktades mot ordf\u00f6randen var \u00e4ngsliga. Inte heller ordf\u00f6randen lyckades f\u00f6rst bem\u00e4stra situationen \u2013 man kunde v\u00e4nta sig vad som helst av galenpannan Demesin, och vem kunde veta vad det h\u00e4r ov\u00e4ntade bes\u00f6ket bar i sitt sk\u00f6te? \u2013 Vad \u2026 vad hade ni p\u00e5 hj\u00e4rtat, kamrat D-Demesinov? Han m\u00e4rkte knappast att bes\u00f6karens namn blev ett efternamn. Demesin stirrade p\u00e5 honom och s\u00e5g ut som om han t\u00e4nkte sl\u00e5 honom till marken med ett \u00f6gonkast. \u2013 Jag \u00e4r ingen kamrat \u2026 Jag \u00e4r Demesin! kom det som ett morrande. \u2013 Javisst \u2026 Demesin \u2026 urs\u00e4kta! Vad \u00e4r det du vill? \u2013 Skicka mig till fronten! Jag ska f\u00f6rinta alla pasjisterna \u2013 varenda en! \u2013 N-nej \u2026 det kan du inte \u2026, du kan inte resa h\u00e4rifr\u00e5n! Ordf\u00f6randen hade efter hand \u00e5tervunnit fattningen. \u2013 Varf\u00f6r inte det? \u2013 Precis som jag s\u00e4ger. Du f\u00e5r inte. \u2013 D\u00e5 undrar jag varf\u00f6r? Vid de sista orden m\u00f6rknade Demesins blick och \u00f6gonen sj\u00f6nk in i sina h\u00e5lor och musklerna i kindbenen arbetade intensivt. Kvinnorna vajade som vasstr\u00e5n i stormen och alltefter tonen i Demesins r\u00f6st b\u00f6jde de sig \u00e5t den ena eller andra sidan. Just nu b\u00f6jde de sig samf\u00e4llt \u00e5t Ormantajs h\u00e5ll. Men ordf\u00f6randen satt tyst. Och ju l\u00e4ngre denna tystnad varade, desto oroligare blev aktivisterna: utan att sl\u00e4ppa Demesin ur \u00f6gonvr\u00e5n n\u00e4r han n\u00e4rmade sig bordet s\u00e5g kvinnorna samtidigt bevekande p\u00e5 Ormantaj, deras enda hopp: Svara honom d\u00e5! S\u00e4g n\u00e5gonting \u00e5tminstone! \u2013 Du kan inte resa. Det \u00e4r h\u00e4r \u2026 du beh\u00f6vs! lyckades Ormantaj till slut pressa fram, som f\u00f6r att ge damerna \u00e5tminstone lite tid att andas. \u2013 Va? Hur d\u00e5? Nu var det Demesins tur att stamma, uppenbarligen f\u00f6rstod han just nu inte ett jota. Trots att aktivistdamerna ocks\u00e5 satt med gapande munnar, gjorde den skr\u00e4ckinjagande mannens f\u00f6rvirring att de fick tid att samla sig och ordna sina anletsdrag. \u2013 S\u00e5 h\u00e4r, n\u00e4mligen \u2026, b\u00f6rjade en samlad Ormantaj, bel\u00e5ten med den effekt som hans ord haft p\u00e5 Demesin, och f\u00f6ljaktligen med st\u00f6rre pondus. \u201dDet ser ut som om denne f\u00f6rtappade varelse tydligen kan betvingas!\u201d t\u00e4nkte han f\u00f6r sig sj\u00e4lv. Och med fast blick rakt in i \u00f6gonen upprepade han med klar och tydlig r\u00f6st: \u2013 Du beh\u00f6vs h\u00e4r. Du m\u00e5ste skydda v\u00e5ra liv och v\u00e5r egendom. Alltsammans slumpm\u00e4ssiga ord som d\u00f6k upp i Ormantajs huvud \u2013 n\u00e5gonting m\u00e5ste han ju svara! Men de hade uppenbarligen imponerat p\u00e5 Demesin. Han stannade upp ett par steg fr\u00e5n bordet som skilde honom fr\u00e5n aktivisterna som fylkat sig omkring ordf\u00f6randen. Demesin hade blivit st\u00e5ende med ett uttryck av st\u00f6rsta ansvarsfullhet i sitt ansikte, som omedelbart hade f\u00e5tt ett h\u00f6gtidligt uttryck. Blicken var f\u00e4st p\u00e5 ordf\u00f6randen, som tyckte sig l\u00e4sa fr\u00e5gan: \u00c4r det sant? Beh\u00f6ver ni mig verkligen? Kan ni inte sova om n\u00e4tterna om jag inte vaktar \u2026? Och blicken vittnade om en inre k\u00e4nslostorm, n\u00e5got som liknade stolthet: Det betyder allts\u00e5 att m\u00e4nniskorna h\u00e4r beh\u00f6ver mig \u2026 \u2013 Ja, vi beh\u00f6ver dig! intygade den enarmade ordf\u00f6randen hastigt \u00e4nnu en g\u00e5ng, l\u00e4ttad \u00f6ver denna f\u00f6r\u00e4ndring hos den ober\u00e4knelige bes\u00f6karen. Demesin stod stel som en staty. Det s\u00e5g ut som om han inte hade f\u00f6r avsikt att g\u00e5 d\u00e4rifr\u00e5n, i st\u00e4llet malde nya tankar i huvudet, och kvinnorna s\u00e5g \u00e5terigen oroligt p\u00e5 ordf\u00f6randen. \u00c5terigen utbr\u00f6t en pl\u00e5gsam tystnad, en minut som tycktes \u00e4ndl\u00f6s f\u00f6r de modf\u00e4llda aktivisterna. \u2013 N\u00e5, vad s\u00e4ger du? Ormantaj var den f\u00f6rste som br\u00f6t tystnaden, som om han \u00e4n en g\u00e5ng ville demonstrera sanningens of\u00f6r\u00e4nderlighet f\u00f6r kvin- norna: att en man trots allt alltid \u00e4r en man. \u2013 Jag beh\u00f6ver en sl\u00e4de! fordrade Demesin pl\u00f6tsligt irriterat. \u2013 En sl\u00e4de? Jaha, en sl\u00e4de \u2026 sl\u00e4de \u2026, sade Ormantaj f\u00f6rvirrat. Kvinnorna i rummet visste med sig att n\u00e4r m\u00e4nnen nu l\u00e5g vid fronten var sl\u00e4dar en sak som det g\u00e4llde att hush\u00e5lla med, det varingen struntsak. Men de f\u00f6rstod samtidigt att Demesin ville ha ett omg\u00e5ende svar, annars skulle han aldrig g\u00e5 d\u00e4rifr\u00e5n! Och han v\u00e4ntade nu bara p\u00e5 att f\u00e5 som han ville. \u2013 Bra! avgjorde Ormantaj, sannolikt utan att ha en aning om hur han skulle b\u00e4ra sig \u00e5t f\u00f6r att g\u00f6ra alltsammans bra i praktiken. Han hade uppenbarligen f\u00f6rv\u00e4ntat sig att Demesin skulle tacka och ge sig iv\u00e4g i och med detta. I st\u00e4llet kom f\u00f6ljdfr\u00e5gan, som f\u00f6rsatte ordf\u00f6randen i v\u00e5ldsamt bryderi: \u2013 N\u00e4r?! \u2013 N\u00e4r? ekade Ormantaj och k\u00e4nde irritationen och desperationen stegras till explosionspunkten, men n\u00e4r han tittade upp och m\u00f6tte galningens blick gick luften ur honom och han muttrade f\u00f6r sig sj\u00e4lv: N\u00e4r? N\u00e4r? Demesin tog ett steg fram\u00e5t och hade uppenbarligen n\u00e5gonting mera p\u00e5 tungan. \u2013 Kom tillbaka i morgon! best\u00e4mde Ormantaj och sm\u00e4llde sin \u00e5terst\u00e5ende hand i bordet f\u00f6r att verka mer \u00f6vertygande. Demesin klev \u00e4nda fram till bordet och grep ordf\u00f6randens hand som vilade p\u00e5 bordets gr\u00f6na kl\u00e4de och skakade den som man ruskar en trasa och sl\u00e4ppte den omedelbart, som om den pl\u00f6tsligt blivit on\u00f6dig, och rusade mot utg\u00e5ngen lika hastigt som han hade kommit in. D\u00f6rren slog igen och ordf\u00f6randen kunde \u00e4ntligen h\u00e4mta andan. \u2013 Uff! fl\u00e4mtade han och tittade upp p\u00e5 kvinnorna som tr\u00e4ngdes runt honom. Var kan vi f\u00e5 en sl\u00e4de ifr\u00e5n? \u2013 Det ordnar vi, sade vid bords\u00e4ndan en s\u00f6t ung kvinna med ansikte runt som en vetekringla. Hon suckade lika l\u00e4ttad som de \u00f6vriga, och med hela sin uppenbarelse uttryckte hon vad alla t\u00e4nkte just d\u00e5: Detta \u00e4r en v\u00e4rldslig sak. Det viktiga var att vi blev av med drummeln. En sl\u00e4de hittades trots allt, och ordf\u00f6randen och aktivisterna fick till och med anv\u00e4nda h\u00f6 fr\u00e5n det gemensamma f\u00f6rr\u00e5det till foder \u00e5t h\u00e4sten. Och Demesin b\u00f6rjade efter sitt bes\u00f6k p\u00e5 kontoret verkligen bevaka byn uppm\u00e4rksamt med tanke p\u00e5 att det nu var hans heliga plikt. Varje natt drog han ut, inte slumpvis n\u00e4r andan f\u00f6ll p\u00e5, utan punktligt varje dag utf\u00f6rde han sitt arbete med exemplarisk noggrannhet. Han har hittat sin r\u00e4tta plats till sist, f\u00f6rklarade ordf\u00f6randen vid n\u00e4sta m\u00f6te med aktivisterna. \u2026 Solen \u00e4r just p\u00e5 v\u00e4g ned n\u00e4r Demesin sp\u00e4nner h\u00e4sten framf\u00f6r sl\u00e4den. Utanp\u00e5 st\u00f6vlarna drar han sedan p\u00e5 sig ett par egentillverkade skrymmande skydd, tillverkade av en gammal matta, varav det ena \u00e4r p\u00e5tagligt st\u00f6rre \u00e4n det andra. Han s\u00e4tter en f\u00e5rskinnsrock utanp\u00e5 sin jacka och drar \u00e5t p\u00e4lsm\u00f6ssans band ordentligt om halsen. Han dricker en stor sk\u00e5l med kvarg uppl\u00f6st i buljong och l\u00e4gger en handfull torkade kvargkorn i fickan f\u00f6r s\u00e4kerhets skull. Vaggande som en stor bj\u00f6rn h\u00e4mtar han n\u00e5gra knippen kl\u00f6ver fr\u00e5n ladan och l\u00e4gger under sig i sl\u00e4den som extrafoder till h\u00e4sten. Och med ett l\u00e4tt Tchu! s\u00e4tter han fart p\u00e5 ekipaget. F\u00f6r ett utomst\u00e5ende \u00f6ga \u00e4r det hela en mycket presentabel syn. \u2013 Tchu! Den frostkalla luften biter i skinnet. Kv\u00e4llshimmeln f\u00e4rgas r\u00f6d, solen g\u00e5r ned. Fr\u00e5n det oansenliga, dystra rucklet, som st\u00e5r f\u00f6r sig sj\u00e4lvt ett stycke fr\u00e5n de \u00f6vriga t\u00e4tt sammanvuxna husen, vilka till synes avsiktligt dragit sig p\u00e5 avst\u00e5nd fr\u00e5n den fr\u00e4mmande inkr\u00e4ktaren, flyger nu sl\u00e4den iv\u00e4g p\u00e5 gnisslande medar \u00f6ver sn\u00f6t\u00e4cket l\u00e4ngs den v\u00e4g som de sj\u00e4lva sp\u00e5rat, och glider runt byn varv efter varv. Det oranger\u00f6da ljuset fr\u00e5n den l\u00e5gt st\u00e5ende kalla solen faller p\u00e5 mannen i sl\u00e4den, som oavbrutet driver p\u00e5 sin h\u00e4st med piskan, och sprider ett rosaf\u00e4rgat skimmer \u00f6ver den por\u00f6sa, ljusa sn\u00f6n som yr kring medarna; sl\u00e4den och h\u00e4sten syns nu som en svart punkt som r\u00f6r sig \u00f6ver den plana vita sl\u00e4tten. Sl\u00e4dens g\u00e5ng \u00e4r s\u00e4rskilt vacker de f\u00f6rsta minuterna och h\u00e4stens steg \u00e4r praktfullt! Ja, och det ska s\u00e4gas: under dagen har hingsten f\u00e5tt vila, f\u00e5tt foder och vatten i r\u00e4ttan tid! Med lust, passion och med s\u00e4rskild l\u00e4tthet drar han sl\u00e4den och k\u00f6rkarlen, sn\u00f6n virvlar med silverst\u00e4nk p\u00e5 \u00f6mse sidor v\u00e4gen! Hovarna f\u00f6ljer l\u00e4tt i redan upptrampade sp\u00e5r, f\u00f6ljer samma v\u00e4g, och sl\u00e4den f\u00f6ljer, buren med en l\u00e4tthet som om den inte f\u00e4rdats genom sn\u00f6 utan glidit p\u00e5 ett oljat plan \u2013 ett blixtsnabbt, ljudl\u00f6st glid som trollbinder \u00f6gat! Vit r\u00f6k b\u00f6ljar ur h\u00e4stens n\u00e4sborrar och f\u00f6rflyktigas hastigt i den fros- tiga luften \u2026 Byn breder ut sig i en perfekt cirkel, som om den hade blivit byggd under en j\u00e4ttelik jurta som sedan lyfts \u00e5t sidan och l\u00e4mnat husen kvar i sn\u00f6n. Ur sneda l\u00e5ga skorstenar stiger bl\u00e5 r\u00f6k rakt mot himlen, utan minsta avvikelse \u00e5t sidan \u2013 och varje bl\u00e5aktig pelare d\u00f6ljer f\u00f6r ett \u00f6gonblick sl\u00e4den f\u00f6r betraktaren, tills den dyker upp igen vid n\u00e4sta hus och tills n\u00e4sta bl\u00e5a r\u00f6k d\u00f6ljer den igen \u2026 Och \u00e4nd\u00e5 jagade just denna bild, trots all sin sk\u00f6nhet, f\u00f6rst skr\u00e4ck i folket. Det var inte sl\u00e4den som knarrade och gn\u00e4llde natten l\u00e5ng i sn\u00f6n p\u00e5 sin f\u00e4rd runt byn, eller sn\u00f6n som yrde hela natten runt medarna \u2013 nej, varken sl\u00e4den eller h\u00e4sten som frustade i nattens kyla; det kusliga var mannen sj\u00e4lv som styrde sl\u00e4den, och inte blott han sj\u00e4lv, men allt som h\u00e4ngde samman med hans liv, med hans sinnelag, och med denna s\u00e4regna plikt. En aldrig tidigare sk\u00e5dad eller upplevd h\u00e4ndelse var detta nattliga sk\u00e5despel som utspelades inf\u00f6r bybornas \u00f6gon. Och sj\u00e4lva insikten om att n\u00e5gon, varje natt d\u00e5 alla sov, f\u00e4rdades outtr\u00f6ttligt runt v\u00e5r by, d\u00f6m sj\u00e4lv, kunde s\u00e4tta skr\u00e4ck i vem som helst; m\u00e4nniskorna undrade om hemska saker \u00e4gde rum p\u00e5 natten, om onda g\u00e4rningar blev till i det f\u00f6rdolda, som varken m\u00e4nniska eller natur f\u00f6rm\u00e5dde skydda sig emot, och m\u00e5nga vaknade i rena skr\u00e4cken. De gamla och kloka f\u00f6rs\u00f6kte rentav komma samman och tala f\u00f6rst\u00e5nd med Demesin: H\u00e5ll upp med dina tj\u00e4nster \u2013 du skr\u00e4mmer livet ur v\u00e5ra barn \u2026 Men \u00e4ven om man talade om detta varje dag, och det best\u00e4mdes att man skulle samlas till beslut i saken och kalla Demesin, s\u00e5 fanns det ingen som tordes g\u00e5 till Demesin och bjuda in honom. Under tiden fortsatte Demesin att \u00e5ka runt byn flera g\u00e5nger varje natt. Det f\u00f6rekom inga s\u00e4rskilda miss\u00f6den, r\u00e4dslan som s\u00e5n\u00e4r hade f\u00e5tt f\u00e4ste i bybornas hj\u00e4rtan b\u00f6rjade gradvis skingras. De officiella representanter som hade utsetts att f\u00f6rhandla med Demesin b\u00f6rjade ocks\u00e5 samlas mindre ofta. Efter tre eller fyra veckor slutade de att samlas \u00f6ver huvud taget, och bekymret med f\u00f6rhandlingar sj\u00e4lvdog. Kvinnorna och barnen, vars trygghet utgjorde sj\u00e4lva anledningen till de f\u00f6reslagna \u00f6verl\u00e4ggningarna med den v\u00e4lsignade nattvakten, upph\u00f6rde att vara r\u00e4dda f\u00f6r Demesins nattliga rundresor \u2013 och inte bara det, de v\u00e4ntade sj\u00e4lva med sp\u00e4nning p\u00e5 att f\u00e5 se sl\u00e4den fara f\u00f6rbi utanf\u00f6r byn; det var ont om f\u00f6rstr\u00f6elser f\u00f6r vanligt folk vid den h\u00e4r tiden \u2026 Och det verkade som om m\u00e5nga gillade den st\u00e4ndiga \u00e5synen av sl\u00e4den som drog f\u00f6rbi i den klara vinterkv\u00e4llen, och det var verkligen en syn f\u00f6r gudar: h\u00e4stens snabba l\u00f6pning i den nedg\u00e5ende solens str\u00e5lar och den silverglittrande pudersn\u00f6n som steg upp efter ekipaget v\u00e4ckte allm\u00e4n beundran. \u00c4ven de mest vresiga gamla gubbarna gjorde det till en st\u00e5ende programpunkt att beundra detta sceneri under kv\u00e4llstimmarna. S\u00e4rskilt som denna snart s\u00e4genomspunna vaktpatrull med den tyste, evigt vakande nattvakten blev ett slags signatur f\u00f6r byn: ryktet spred sig som en l\u00f6peld runt hela distriktet. Fr\u00e5n de n\u00e4rliggande kollektivjordbruken b\u00f6rjade nyfikna str\u00f6mma till f\u00f6r att med egna \u00f6gon sk\u00e5da detta under som de h\u00f6rt ryktas om och se sl\u00e4den med sin v\u00e4lsignade sl\u00e4df\u00f6rare gl\u00f6da i den bleknande solens str\u00e5lar. Byn hade nu vant sig vid Demesins nattj\u00e4nstg\u00f6ring. Inv\u00e5narna i byn sov lugnt utan att st\u00f6ras, varken av n\u00e5gra f\u00f6rmaningar eller av nattligt ov\u00e4sen. Det ligger i m\u00e4nniskans natur att snabbt gl\u00f6mma sina egna r\u00e4dslor, det v\u00e4lbekanta tas snart f\u00f6r givet. Och n\u00e4r allt kom omkring \u2013 om d\u00f6rrarna till lador och f\u00e4hus tidigare var med s\u00e4kerhet l\u00e5sta och bommade, s\u00e5 hade dessa f\u00f6rsiktighets\u00e5tg\u00e4rder numera s\u00e5 att s\u00e4ga kommit i andra hand och snabbt f\u00f6rvandlats till sorgl\u00f6shet. I m\u00e5nga hus l\u00e4mnades d\u00f6rrarna ol\u00e5sta: Vem, resonerade man, skulle komma p\u00e5 tanken att bryta sig in n\u00e4r Demesin fanns d\u00e4rute? Och vissa m\u00e4nniskor var helt enkelt alltf\u00f6r bekv\u00e4ma f\u00f6r att stiga upp i on\u00f6dan f\u00f6r att l\u00e4gga p\u00e5 haspen \u2026 Och Demesins gamla smeknamn \u2013 Den v\u00e4lsignade \u2013 b\u00f6rjade falla i gl\u00f6mska och allt oftare ers\u00e4ttas av det respektfulla namnet V\u00e4ktaren. Om n\u00e5gon av en h\u00e4ndelse gick ut i kylan mitt i natten, var det f\u00f6rsta han gjorde att h\u00e5lla andan och lyssna till st\u00e4ppens ljud. Och om man i det svaga sorlet fr\u00e5n vidderna kunde uppf\u00e5nga, s\u00e4g, det gnisslande ljudet fr\u00e5n en sl\u00e4des medar mot den h\u00e5rdfrusna sn\u00f6n, eller h\u00f6rde ett tr\u00f6tt frustande fr\u00e5n en h\u00e4st som k\u00e4mpade i selen, eller uppfattade ett d\u00e4mpat Ajt! fr\u00e5n f\u00f6raren som emellan\u00e5t manade p\u00e5 djuret, s\u00e5 kunde man l\u00e4ttad andas ut, f\u00f6r d\u00e5 var allting som det skulle, Demesin vakade \u2026 Herre, min skapare \u2026 han h\u00e5ller p\u00e5 och sliter f\u00f6r oss \u2026 stack- arn \u2026 mumlade n\u00e5gon halvsovande, med en k\u00e4nsla som var var- mare \u00e4n enkel tacksamhet mot denne man som f\u00f6r sin uppoffrande m\u00f6da f\u00f6rtj\u00e4nade n\u00e5gonting b\u00e4ttre \u00e4n ett nedl\u00e5tande \u201dstackars karl\u201d; men man hittade inget annat ord f\u00f6r Demesin, och d\u00e4rf\u00f6r tystnade man f\u00f6rl\u00e4get \u2026 suckade bara medlidsamt och sj\u00f6nk tillbaka i slummern och s\u00e4ngv\u00e4rmen \u2026 Den forna k\u00e4lla till skr\u00e4ck, som Demesin tills helt nyligen hade utgjort f\u00f6r byns inv\u00e5nare, hade vid dessa tillf\u00e4llen f\u00f6rvandlats till en himlas\u00e4nd v\u00e4lg\u00f6rare som offrade sin nattro f\u00f6r bybornas b\u00e4sta. Det \u00e4r inte allom givet \u2013 d\u00e4rom r\u00e5dde inget tvivel \u2013 att kunna uth\u00e4rda kyla och ensamhet om natten, n\u00e4r alla andra vid denna tid befinner sig i s\u00e4ngv\u00e4rmen, i sina n\u00e4rmastes n\u00e4rhet och i ljusa dr\u00f6mmar \u2026 Vad kunde det bli f\u00f6r tal om tjuvar n\u00e4r inte ens herrel\u00f6s boskap l\u00e4ngre kunde n\u00e4rma sig byn p\u00e5 natten, och till och med byns egna kor och f\u00e5r, som var vana att dra sig ut p\u00e5 st\u00e4ppen, snart upph\u00f6rde att str\u00f6va fritt omkring! Nyordningen hade dessutom sina po\u00e4nger. Skulle n\u00e5gon sinkas med sina djur eller av n\u00e5gon annan anledning tvingas driva ut boskapen p\u00e5 st\u00e4ppen vid en opassande tid, s\u00e5 kommer han ob\u00f6nh\u00f6rligen att stoppas vid den osynliga gr\u00e4nsen av Demesins anrop: \u201dVart ska du ta v\u00e4gen?! Det d\u00e4r skulle varit gjort under dagtid!\u201d Och \u00e4ven om det tog emot de f\u00f6rsta dagarna att finna sig i denna nya maktut\u00f6vning s\u00e5 ins\u00e5g alla att det var meningsl\u00f6st att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rklara n\u00e5gonting f\u00f6r Demesin. S\u00e5 man fick vackert v\u00e4nda hem igen, vresigt muttrande i sk\u00e4gget och storknande i maktl\u00f6s ilska. Demesin skickade p\u00e5 detta vis hem f\u00f6rst den ene, sedan den andre och den tredje \u2026 Och snart blev byinnev\u00e5narna sj\u00e4lva vana vid de nya rutinerna. Och om n\u00e5gon av de mest motsp\u00e4nstiga och gl\u00f6mska f\u00f6rs\u00f6kte, och misslyckades med, att smita f\u00f6rbi nattvakten fick han n\u00e4sta dag h\u00f6ra sk\u00e4mt och gliringar fr\u00e5n sina grannar. Sk\u00e4mt \u00e5sido, men under en och en halv m\u00e5nads tj\u00e4nstg\u00f6ring grep Demesin trots allt fem tjuvar, som han i tysthet \u00f6verl\u00e4mnade direkt till kolchosordf\u00f6randen och aktivisterna. Fyra av dem flydde visserligen, men l\u00e4mnade st\u00f6ldgodset kvar \u2013 stulen boskap och flera s\u00e4ckar vete. Nu hade Demesins tillf\u00e4lliga tj\u00e4nstg\u00f6ring redan blivit en angel\u00e4genhet f\u00f6r hela kolchosen, och vid aktivisternas f\u00f6ljande sammantr\u00e4de fattades till och med ett beslut med f\u00f6ljande inneb\u00f6rd: precis som alla \u00f6vriga kuskar och k\u00f6rkarlar fick Demesin tillst\u00e5nd att byta h\u00e4star, att reparera sl\u00e4den i kolchosens egen verkstad, att utnyttja foder ur n\u00e4ringsfonden en g\u00e5ng i m\u00e5naden, och f\u00f6r egen del erh\u00e5lla fem kilo vete i m\u00e5naden. \u2013 Det skulle inte heller vara fel att skriva ut arbetsdagar f\u00f6r honom, f\u00f6reslog den unga s\u00f6ta och rundn\u00e4tta aktivisten som hade varit s\u00e5 ivrig att skicka iv\u00e4g Demesin vid dennes f\u00f6rsta bes\u00f6k hos ordf\u00f6randen. Nu s\u00e5g hon hur bel\u00e5ten Ormantaj var med nattpatrulleringen, varf\u00f6r hon tog upp fr\u00e5gan om arbetsdagar f\u00f6r att ytterligare b\u00e4ttra p\u00e5 hans hum\u00f6r. Ormantaj funderade. \u2013 Finns det n\u00e5gon lag om detta? fr\u00e5gade han, medan han petade ned sin tomma v\u00e4nster\u00e4rm i fickan. \u2013 Nej, men det kan vi v\u00e4l hitta p\u00e5 en? svarade den unga kvinnan med ett leende. Den unga aktivistens anm\u00e4rkning och leende tycktes viska till honom: Ligger inte allting i era h\u00e4nder redan? Och ordf\u00f6randen, som inte utan vidare ville erk\u00e4nna att inte alla nycklar i v\u00e4rlden l\u00e5g i hans h\u00e4nder och d\u00e4rmed erk\u00e4nna sin hj\u00e4lpl\u00f6shet, rynkade pannan f\u00f6r att se tillr\u00e4ckligt betydande ut och sade f\u00f6rstr\u00f6tt: \u2013 Vi f\u00e5r se \u2026 Tv\u00e5 dagar senare hade han beslutat att bevilja Demesin arbetsdagar f\u00f6r hans arbete. \u2013 Vi borde verkligen ta reda p\u00e5 hans efternamn och framf\u00f6ra en officiell gratulation, s\u00e5 att han k\u00e4nner sig uppmuntrad, p\u00e5pe- kade ordf\u00f6randen. Men det fanns inte en levande sj\u00e4l i byn som k\u00e4nde till Demesins fullst\u00e4ndiga namn. Men ordf\u00f6randen v\u00e4grade ge upp inf\u00f6r denna komplikation. Den enda utv\u00e4gen var att fr\u00e5ga honom sj\u00e4lv. Vem skulle v\u00e5ga? Alla v\u00e4grade, till och med pojkarna som hade brukat umg\u00e5s med honom tidigare. Inga l\u00f6ften hj\u00e4lpte. Gamlingarna blev n\u00e4stan f\u00f6rol\u00e4mpade och l\u00e5tsades som om de ingenting h\u00f6rde. Aktivisterna l\u00f6ste till sist problemet: med milt v\u00e5ld \u00f6verl\u00e4ts uppgiften p\u00e5 den rundn\u00e4tta och s\u00f6ta unga aktivisten, eftersom det var hon som hade kommit med f\u00f6rslaget att utanordna arbetsdagar \u00e5t Demesin. S\u00e5lunda gjordes en anteckning i protokollet att hon utsetts till officiell representant f\u00f6r kolchosen. Med det muntliga till\u00e4gget att det vore l\u00e4mpligt att avtala villkoren med Demesin under hans tj\u00e4nstetid. Solen nuddade just med en kant vid horisonten och Demesin hade redan gjort ett varv runt byn n\u00e4r den unga kvinnan, rund som en \u00e4ppelmunk, steg upp p\u00e5 sin h\u00e4st med en b\u00f6n till allt som var heligt. N\u00e4r hon n\u00e5dde fram till sl\u00e4den hade solen sjunkit bakom den yttersta kanten av det kritvita sl\u00e4ttlandskapet och skuggorna djupnade runtomkring henne i skymningen. Demesin hade l\u00e4nge v\u00e4ntat p\u00e5 ryttaren som n\u00e4rmade sig honom, han hade stannat sl\u00e4den s\u00e5 snart han lade m\u00e4rke till r\u00f6relsen l\u00e5ngt borta. Sn\u00f6ns vithet skingrade m\u00f6rkret, och husen bakom henne s\u00e5g ut att vara ditm\u00e5lade. \u2013 God kv\u00e4ll, Demesin-kajnaga! h\u00e4lsade den unga aktivisten artigt. Att Demesin inte t\u00e5lde officiella tilltal hade hon insett redan tidigare \u2013 han hade blivit rasande p\u00e5 aktivistgruppen den g\u00e5ngen n\u00e4r ordf\u00f6randen kallat honom kamrat Demesinov, och d\u00e4rf\u00f6r inledde hon samtalet med att artigt kalla den r\u00e5barkade s\u00e4llen hon hade framf\u00f6r sig f\u00f6r kajnaga enligt gammal sed. Hon m\u00f6tte Demesins l\u00e5nga genomtr\u00e4ngande blick, som genomborrade och fyllde kvinnan framf\u00f6r honom med skr\u00e4ck: det k\u00e4ndes som om v\u00e4ktaren ville veta om denna ov\u00e4ntade ryttare kunde duga som f\u00f6da. Insvept i flera sjalar mot k\u00f6lden k\u00e4nde den unga kvinnan i f\u00f6rskr\u00e4ckelsen att hennes heta unga hj\u00e4rta pl\u00f6tsligt t\u00e4ckts av is. \u2013 Jag gratulerar dig \u2026 er \u2026 till ert h\u00e5rda arbete, kajnaga!.., sade hon s\u00e5 mjukt hon kunde, som om hon smekte en katt. \u2013 Vad\u00e5-\u00e5-\u00e5? Demesin kom p\u00e5 f\u00f6tter och gick emot henne i sin f\u00e5rskinnsrock likt en stor bj\u00f6rn som rest sig p\u00e5 bakbenen. Det spridda \u00e5terskenet fr\u00e5n sn\u00f6n f\u00f6rst\u00e4rkte ytterligare intrycket. Men p\u00e5 avst\u00e5nd, i skydd av ett uthus, hukade en nyfiken skara aktivister anf\u00f6rda av ordf\u00f6randen och h\u00f6ll skarp utkik efter vad som h\u00e4nde. \u201dSt\u00e5r de inte och spr\u00e5kar med varandra?.. Jo, det syns att de pratar\u201d \u2026 Gissningar och antaganden f\u00e4lldes r\u00f6rande de gester och kroppsr\u00f6relser som utv\u00e4xlades mellan kontrahenterna i meningsutbytet med Demesin. \u201dIngen tvekan. De pratar!\u201d sade en ung kvinna med skarpare \u00f6ga \u00e4n de \u00f6vriga. \u2026 \u2013 Du \u2026 jag menar \u2026 Vi har best\u00e4mt att utf\u00e4rda arbetsdagar \u00e5t er sedan i g\u00e5r \u2026 f\u00f6r vakth\u00e5llningen \u2026, meddelade i samma \u00f6gon- blick den rundn\u00e4tta unga aktivisten f\u00f6r Demesin. \u2013 Vart ska du ta v\u00e4gen med h\u00e4sten? avbr\u00f6t Demesin. \u2013 Vad\u00e5? H\u00e4sten? Vad menar du? Aktivistens hj\u00e4rta fastnade i halsgropen. \u2013 Ojbaj, kajnaga \u2026 Min h\u00e4st \u2026 jag menar \u2026 kolchosens h\u00e4st \u2026 Utan ett ord ryckte Demesin gev\u00e4ret fr\u00e5n axeln och avlossade ett skott \u00f6ver kvinnans huvud. Hon f\u00f6ll rakl\u00e5ng p\u00e5 marken och l\u00e5g d\u00e4r or\u00f6rlig utan att andas. F\u00f6rst n\u00e4r Demesin tog tag i henne som en potatiss\u00e4ck och drog henne bort fr\u00e5n h\u00e4sten \u00e5terfick hon medvetandet. Hon k\u00e4mpade emot de starka h\u00e4nderna och skrek desperat: \u2013 Kamr\u2026 Vad \u00e4r det h\u00e4r? Jag \u00e4r en gift kvinna \u2026 min man k\u00e4mpar vid fronten! Du kommer att st\u00e4llas till svars f\u00f6r det h\u00e4r inf\u00f6r domstolen!.. Demesin sl\u00e4pade iv\u00e4g henne till sl\u00e4den, st\u00e4llde ned henne p\u00e5 f\u00f6tterna, och lade en \u00e4nde av tygeln kring h\u00e4stens ben s\u00e5 att den bara kunde f\u00f6rflytta sig med sparvsteg. Han hoppade upp i sl\u00e4den och gjorde sig redo att ge sig av. \u2013 Kamrat \u2026 kajnaga \u2026 jag d\u00e5? stammade den unga kvinnan, livr\u00e4dd f\u00f6r det os\u00e4kra \u00f6de som v\u00e4ntade henne. \u2013 Du st\u00e5r kvar d\u00e4r tills de kommer och h\u00e4mtar dig. Om de inte kommer s\u00e5 v\u00e4ntar du bara till det blir ljust\u2026 r\u00f6r dig inte. Om du r\u00f6r dig s\u00e5 skjuter jag dig. Blicken ur Demesins \u00f6gonh\u00e5lor var d\u00f6dligt kall, och den stackars kvinnan hyste inget tvivel om att han faktiskt skulle skjuta henne om n\u00e5got h\u00e4nde \u2026 \u2013 Herregud \u2026 Vad hade jag h\u00e4r att g\u00f6ra? snyftade hon. Min Gud, jag \u00e4r kommen till d\u00f6dsens pi-i-ina \u2026 Demesin for iv\u00e4g. M\u00f6rkret slukade honom p\u00e5 ett \u00f6gonblick, och snart upph\u00f6rde medarnas gnissel att h\u00f6ras. Fullm\u00e4ktig medlem av aktivisterna \u2013 en tom fras f\u00f6r denne olycksalige galning! Och h\u00e4r st\u00e5r hon ensam p\u00e5 st\u00e4ppen. Allt som h\u00f6rdes var ljuden fr\u00e5n den tjudrade h\u00e4sten bredvid henne n\u00e4r den flyttade tyngden av sin or\u00f6rliga kropp fr\u00e5n det ena benet till det andra. Hennes f\u00f6rsta tanke, s\u00e5 snart Demesin var borta, var att lossa tygeln fr\u00e5n h\u00e4sten och ge sig av d\u00e4rifr\u00e5n. Nog skulle hon hinna hem l\u00e5ngt innan den d\u00e4r galningen var tillbaka?! Hem, ljuva hem \u2026 Det verkade just nu som ett ouppn\u00e5eligt paradis \u2026 Alldeles n\u00e4ra \u2026 Men \u2026 nej, hon v\u00e5gade inte ens r\u00f6ra sig ur fl\u00e4cken. Demesin, han \u00e4r precis som han \u00e4r, f\u00f6rs\u00f6k bara r\u00e4kna ut vad han ska f\u00e5 f\u00f6r id\u00e9er i huvudet! Han kan komma till kontoret i morgon och mitt framf\u00f6r \u00f6gonen p\u00e5 alla aktivisterna fyra av en salva i skallen p\u00e5 henne. Man kunde v\u00e4nta sig vad som helst. Nej, det \u00e4r b\u00e4st att v\u00e4nta \u2013 vad som \u00e4n h\u00e4nder! \u201dR\u00f6r dig inte ur fl\u00e4cken\u201d, hade han sagt \u2026 L\u00e5t g\u00e5 f\u00f6r det, hon ska inte ta ett steg, om hon s\u00e5 skulle st\u00e5 och d\u00f6, bara den d\u00e4r d\u00e5ren kunde bli \u00f6vertygad om hennes medg\u00f6rlighet \u2026 Han kanske ger upp \u2026 Medarna gnisslade p\u00e5 nytt och h\u00e4sten frustade till. Demesin! Hon hade l\u00e4ngtat efter dessa ljud, men n\u00e4r hon h\u00f6rde dem blev hon pl\u00f6tsligt \u00e4nnu r\u00e4ddare. Skr\u00e4cken for rakt igenom henne \u00e4nda ned i h\u00e4larna. K\u00f6lden, t\u00e4nkte hon, var ingenting j\u00e4mf\u00f6rt med kylan som fr\u00f6s henne inifr\u00e5n. Sl\u00e4den \u2013 t\u00e4nkte hon pl\u00f6tsligt \u2013 det \u00e4r ingen vanlig sl\u00e4de \u2026 Det \u00e4r Demesins sl\u00e4de \u2026 den glider p\u00e5 ett annat s\u00e4tt. Byn ska skyddas f\u00f6r fascisterna, f\u00f6rst\u00e5r ni \u2026 h\u00e4sten f\u00e5r springa i on\u00f6dan!.. Och ingen v\u00e5gar sig hit ut, och hon \u2026 alldeles ensam \u2026 mitt i natten \u2026 vad mera kan han hitta p\u00e5? Demesin tog ingen notis om henne. Hans h\u00e4st gled f\u00f6rbi i passg\u00e5ng och hon fick en skymt av sl\u00e4den. Han hade inte en tanke p\u00e5 att se efter om den stackars flickan stod kvar i kylan, att hon exakt hade f\u00f6ljt hans order \u2013 han tog inte ett steg \u00e5t hennes h\u00e5ll. D\u00e4r fick man f\u00f6r att man \u00e4r sn\u00e4ll! t\u00e4nkte hon ursinnigt. Hon ins\u00e5g att han helt enkelt hade gl\u00f6mt henne \u2013 hon h\u00f6rde hans feberaktigt upphetsade mummel n\u00e4r han passerade: D\u00e4r \u00e4r de! D\u00e4rborta \u2026 En galning som levde i en v\u00e4rld f\u00f6r sig \u2026 F\u00f6rnedrad och genomfrusen i kylan brast hon i t\u00e5rar igen av maktl\u00f6s ilska. Vad v\u00e4ntar du p\u00e5? Upp p\u00e5 h\u00e4sten och s\u00e4tt fart tillba- ka till byn medan du lever! Men tanken p\u00e5 Demesins dubbelpipiga laddade hagelb\u00f6ssa h\u00f6ll henne tillbaka. Hennes grannar hade det bra i stugv\u00e4rmen \u2026 Hon t\u00e4nkte ocks\u00e5 p\u00e5 aktivisterna, som fortfarande kurade i sitt g\u00f6mst\u00e4lle \u2013 de kunde v\u00e4l \u00e5tminstone bli oroliga \u2026? Om de b\u00f6rjar frysa kan de stampa ig\u00e5ng blodcirkulationen, och om inte det hj\u00e4lper s\u00e5 kan de alltid springa hem \u2026 Men hon sj\u00e4lv? Hon tog nog i f\u00f6r v\u00e5ldsamt med Demesin och hans arbetsdagar!.. Hon kunde ha l\u00e5tit honom \u00e5ka d\u00e4r, runt, runt, runt. \u2013 Om jag fryser ihj\u00e4l h\u00e4r ute, skrek hon till sist efter honom, s\u00e5 ska du f\u00e5 fan! Sl\u00e4pp mig h\u00e4rifr\u00e5n, annars tar jag loss h\u00e4sten sj\u00e4lv och rider iv\u00e4g! N\u00e4r skrek en kvinna \u00e5t dem senast? I dr\u00f6mmen, kanske? Hon m\u00e4rkte knappt ens sj\u00e4lv hur skriket steg upp inom henne: antingen hade skr\u00e4cken drivit henne dith\u00e4n, eller ocks\u00e5 var det k\u00f6lden \u2026 Eller kanske \u00e4nd\u00e5, t\u00e4nkte hon f\u00f6r sig sj\u00e4lv, och hon v\u00e4rmdes inombords av sin beslutsamhet, \u00e4r det modet som \u00e4ntligen har vaknat i mig \u2026 Naturen sk\u00e4nker alla mod! Bara nu \u2026 Och n\u00e4stan r\u00e4tt i \u00f6rat p\u00e5 henne skallade Demesins d\u00e5nande st\u00e4mma, just \u00e5terkommen fr\u00e5n sin sista runda: \u2013 Hall\u00e5 d\u00e4r! Var kom du ifr\u00e5n? Va?! Den unga kvinnan r\u00f6s till och gl\u00f6mde p\u00e5 en sekund modet som naturen skulle f\u00f6rsett henne med. \u2013 Vem \u00e4r du? ropade Demesin och hoppade ur sl\u00e4den alldeles intill henne. \u2013 Hustru till en R\u00f6da arm\u00e9soldat \u2013 Orynsha! Medlem av kolchosens aktivister! Jag \u00e4r ingen tjuv, om du trodde det\u2026! Hon fick br\u00e5ttom, som om hon var \u00e4ngslig att f\u00f6rsumma detta ov\u00e4ntade tillf\u00e4lle att \u00e4ntligen f\u00f6rklara f\u00f6r galningen vem hon var och varf\u00f6r hon var h\u00e4r. \u2013 Vad g\u00f6r du h\u00e4r? \u2013 Jag ville be om ditt efternamn \u2026 \u2013 Vad\u00e5? F\u00f6rst n\u00e4r hon st\u00e4ngde munnen ins\u00e5g Orynsha att det var fel tillf\u00e4lle att f\u00f6rklara anledningen till att hon kommit. Men det som s\u00e4gs \u00e4r sagt. Nu fick hon v\u00e4nta och se hur det hela skulle sluta. Demesin sp\u00e4nde \u00f6gonen i henne som om han ville \u00f6vertyga sig sj\u00e4lv om att detta verkligen var en kvinna fr\u00e5n byn \u2026 Jag \u00e4r inte n\u00e5gon pasjist, ville hon skrika. Jag talar ju kazakiska! I m\u00f6rkret verkade han inte kunna se detta, och str\u00f6k eld p\u00e5 en t\u00e4ndsticka. Herregud! Orynsha st\u00f6nade n\u00e4stan, \u00e4ngslig f\u00f6r nya \u00f6verraskningar. \u2013 \u00c5h, jag har sett dig! sade han. Men n\u00e4r \u2013 var det i g\u00e5r eller i dag? \u2013 I dag! skrek hon och anade skiftningen i Demesins hum\u00f6r. \u2013 Nej! dundrade basr\u00f6sten. I g\u00e5r! \u2013 Du f\u00e5r best\u00e4mma \u2026 i g\u00e5r, i g\u00e5r \u2026 stammade Orynsha utan att ha en aning om vilken riktning den vilde bevakarens tankar skulle ta. \u2013 Just det! Jag s\u00e5g dig i g\u00e5r. Var \u00e4r din h\u00e4st? \u2013 D\u00e4r st\u00e5r hon \u2026 Orynsha viftade med sin stelfrusna hand mot djuret, som n\u00e4tt och j\u00e4mnt var synligt i m\u00f6rkret. \u2013 Det st\u00e4mmer. Ge dig iv\u00e4g! \u00c5h, denna lycka som befrielsens \u00f6gonblick kan sk\u00e4nka en m\u00e4nniska! Orynsha hade aldrig insett detta lika tydligt som nu. I denna stund kunde hon inte minnas n\u00e5gonting \u2013 varken kriget som rasade n\u00e5gonstans l\u00e5ngt borta, eller sin ensamma v\u00e4ntan, hur hon sett fram mot sin mans \u00e5terkomst, hur hon bett till skaparen att f\u00e5 hem honom levande och oskadd. Nu m\u00e5ste hon komma utom synh\u00e5ll, f\u00f6rsvinna, innan den f\u00f6rd\u00f6mde V\u00e4ktaren \u00e4ndrat sig \u2013 blotta tanken fick hennes valna fingrar att bli smidiga och f\u00f6ljsamma n\u00e4r hon befriade h\u00e4sten fr\u00e5n dess fotboja. Fort, fort \u2026 Demesin hade str\u00e4ckt ut sig i sl\u00e4den, men sl\u00e4ppte henne inte med blicken \u2013 m\u00f6jligen ville han bara ge h\u00e4sten en stunds vila, kanske var det n\u00e5got annat. Vem kunde n\u00e5gonsin begripa vad som r\u00f6rde sig under den d\u00e4r evinnerliga p\u00e4lsm\u00f6ssan \u2026? Medan hon anstr\u00e4ngde sig att inte se \u00e5t V\u00e4ktarens h\u00e5ll kl\u00e4ttrade Orynsha upp p\u00e5 h\u00e4sten och h\u00f6ll sig fast, utan att \u00e4nnu helt tro p\u00e5 sin lycka, och b\u00f6rjade l\u00e5ngsamt f\u00f6rflytta sig fr\u00e5n denna olyckliga plats. \u2013 Stopp, v\u00e4nta! h\u00f6rdes pl\u00f6tsligt en r\u00f6st n\u00e4r hon redan hade hunnit ett gott stycke bort. Hennes hj\u00e4rta var p\u00e5 v\u00e4g att brista av f\u00f6rtvivlan och hon slutade andas. Fanns det n\u00e5gon olyckligare kvinna \u00e4n hon just nu?.. Hon h\u00f6ll in h\u00e4sten och v\u00e4nde sig om: Demesin halvl\u00e5g fortfarande i samma st\u00e4llning, och hon k\u00e4nde att han s\u00e5g p\u00e5 henne \u2013 med ett leende. \u2013 Jag kom just p\u00e5 att det inte var i g\u00e5r utan i dag som jag s\u00e5g dig! ropade han bel\u00e5tet och hans basr\u00f6st rullade l\u00e5ngt \u00f6ver den tysta sl\u00e4tten. Orynshas hj\u00e4rta, som hade fastnat i halsgropen, \u00e5terv\u00e4nde till sin plats. Hon gav h\u00e4sten fria tyglar. Herregud! mumlade hon medan hon f\u00f6rs\u00f6kte \u00e5tervinna andan, glad och lycklig \u00f6ver att detta var allt som Demesin hade p\u00e5 hj\u00e4rtat. Som om det spelade n\u00e5gon roll n\u00e4r han s\u00e5g mig \u2026 i g\u00e5r eller i dag!.. F\u00f6r min del kunde det lika g\u00e4rna varit i fjol somras! Det var f\u00f6rst n\u00e4r hon n\u00e5dde n\u00e4rmaste hus som hon k\u00e4nde verklig l\u00e4ttnad. F\u00f6rst h\u00e4r, of\u00f6rm\u00f6gen att beh\u00e5lla beh\u00e4rskningen, l\u00e4t hon t\u00e5rarna str\u00f6mma. Hon gr\u00e4t av bitterhet och uppd\u00e4md \u00e5ngest som hon hade tvingats utst\u00e5, av f\u00f6rnedring och svaghet \u2013 kvinnans hudl\u00f6sa svaghet fick till sist sitt utlopp \u2026 F\u00f6rst nu kom aktivisterna springande, med ordf\u00f6randen i t\u00e4ten. De hade just fattat ett desperat beslut att skynda till unds\u00e4ttning och v\u00e4ntade bara p\u00e5 en signal fr\u00e5n Orynsha, eller \u00e4nnu ett skott \u2026 Men n\u00e4r Orynsha sj\u00e4lv visade sig var det naturligtvis inte n\u00f6dv\u00e4ndigt med ett utfall. \u2013 Vad hette han i efternamn? fr\u00e5gade n\u00e5gon i s\u00e4llskapet n\u00e4r Orynsha v\u00e4rmt upp sig en smula i ordf\u00f6randens hus, dit hon f\u00f6rdes. \u2013 Det vete hundan! fr\u00e4ste Orynsha och b\u00f6rjade ber\u00e4tta om sina miss\u00f6den. Alla lyssnade uppm\u00e4rksamt, alla var oroliga, och ingen hade s\u00e4kert velat vara i hennes st\u00e4lle. \u2013 Hur skriver vi nu hans namn? fr\u00e5gade ordf\u00f6randen med ett leende, n\u00e4r historien var slut och var och en av dem p\u00e5 sitt eget s\u00e4tt hade upplevt den. \u2013 Det f\u00e5r ni sj\u00e4lva ta reda p\u00e5! sade Orynsha och v\u00e4nde sig bort. Tystnaden br\u00f6ts av en m\u00f6rk, maskulin kvinna som v\u00e4rmde ryggen vid spisen. \u2013 D\u00e5 har vi inte mycket mer att oroa oss f\u00f6r, eller hur? Strunta du i hans efternamn och i hela den d\u00e4r tokd\u00e5ren, f\u00f6r sjutton! Hon vinkade ilsket avvisande med handen: \u2013 Eller ska ni kanske skicka n\u00e5gon annan att gratulera \u2026? \u2013 Du vill kanske g\u00e5 sj\u00e4lv? Gudskelov \u00e4r du byggd som en hj\u00e4lte! hade ordf\u00f6randen p\u00e5 tungan, men kvinnan tog repliken bokstavligt och exploderade direkt: \u2013 Ja, ja, hela kolchosen ska nu g\u00e5 och buga f\u00f6r honom, eller hur!.. Han har hj\u00e4rtat p\u00e5 r\u00e4tta st\u00e4llet. Hennes \u00f6gon krympte av ilska tills de var triangelformade. Det \u00e4r lika bra att s\u00e4tta det p\u00e5 papper. Demesin: sina fem kilo spannm\u00e5l f\u00e5r han redan, utan n\u00e5got efternamn. Alla k\u00e4nner v\u00e4l honom \u00e4nd\u00e5?! Vi f\u00e5r hoppas att de v\u00e4ger r\u00e4tt \u2026 L\u00e4ngre kom de inte. Och i kolchosens officiella tidning b\u00f6rjade det nya namnet dyka upp: Demesin \u2013 Fridens v\u00e4ktare. Fr\u00e5n den dagen fick han heta s\u00e5 \u2013 Fridens v\u00e4ktare \u2026 Tiden gick. \u00c4nda till krigets sista dagar fullgjorde Demesin sin tj\u00e4nstg\u00f6ring. P\u00e5 vintern i sl\u00e4de, p\u00e5 sommaren i en tv\u00e5hjulig k\u00e4rra, varv efter varv for han runt byn, natt efter natt vakade han. Demesin skulle aldrig ha gett upp denna en g\u00e5ng f\u00f6r alla uppr\u00e4ttade post f\u00f6r n\u00e5gon yttre kraft, och mer \u00e4n en g\u00e5ng v\u00e4grade han sj\u00e4lve kolchosordf\u00f6randen passage \u00e4nda fram till gryningen, och en g\u00e5ng till och med en h\u00f6g tj\u00e4nsteman fr\u00e5n regionstyrelsen som pl\u00f6tsligt var tvungen att l\u00e4mna kolchosen vid midnatt i ett br\u00e5dskande \u00e4rende. N\u00e4sta morgon kr\u00e4vde denne, topp tunnor rasande och utan att vilja informera sig i \u00e4rendet, kategoriskt att ordf\u00f6randen skulle kasta ut den d\u00e4r galningen med huvudet f\u00f6re. Och ju f\u00f6rr detta skedde, l\u00e4t han f\u00f6rst\u00e5, desto b\u00e4ttre. Ormantaj sade f\u00f6rst\u00e5s: Ska ske! och i tj\u00e4nstemannens n\u00e4rvaro utf\u00e4rdade han omg\u00e5ende en skriftlig order till Demesin: Kamrat si och s\u00e5 frist\u00e4lls h\u00e4rmed fr\u00e5n tj\u00e4nstg\u00f6ring som \u2026 Demesin fortsatte sitt arbete. I forts\u00e4ttningen vakade han \u00f6ver byborna utan n\u00e5gon s\u00e4rskild order. Det var krigets sista \u00e5r. Fr\u00e5n fronten kom glada budskap och folket jublade i v\u00e4ntan p\u00e5 segern. Demesin m\u00e5ste ha k\u00e4nt st\u00e4mningen: precis som han brukat for han till marknaden och s\u00e5lde s\u00e4den han f\u00e5tt ut f\u00f6r sina arbetsdagar, och f\u00f6r alla pengarna handlade han s\u00f6tsaker som han delade ut till barnen \u2026 En dag, vid middagstid, kom Orynsha med andan i halsen inrusande p\u00e5 ordf\u00f6randens kontor. Alla gl\u00e4djeyttringar, liksom sorgebud, var vid den h\u00e4r tiden n\u00e4ra f\u00f6rbundna med h\u00e4ndelserna vid fronten. Presidenten blev d\u00e4rf\u00f6r alldeles kall och rusade upp fr\u00e5n sin stol. \u2013 Vad \u00e4r det med dig? \u00c4r n\u00e5got p\u00e5 tok? \u2013 Kom med mig! Orynsha drog i hans tomma \u00e4rm. Hon ledde Ormantaj till f\u00f6nstret och pekade p\u00e5 sl\u00e4den, som syntes tydligt som en svart fl\u00e4ck i den vita sn\u00f6n, och h\u00e4sten, som stod bredvid och tittade dystert. Solen stod redan h\u00f6gt p\u00e5 himlen och belyste sluttningen d\u00e4r ekipaget var uppst\u00e4llt, och allting syntes tydligt fr\u00e5n alla h\u00e5ll. \u2013 Jaha, sl\u00e4den \u2026 \u00c4n sen? Demesin hade aldrig gett sig iv\u00e4g vid den h\u00e4r tiden, han \u00e5terv\u00e4nde alltid i gryningen \u2026 Ordf\u00f6randen k\u00e4nde p\u00e5 sig att det var n\u00e5gonting som inte st\u00e4mde och l\u00e4mnade f\u00f6nstret och gick snabbt ut till h\u00e4sten som stod bunden utanf\u00f6r d\u00f6rren. N\u00e4r de kom fram till Demesins upptrampade v\u00e4g hade h\u00e4sten, som uppenbarligen tr\u00f6ttnat p\u00e5 att st\u00e5 stilla, redan gett sig av p\u00e5 sin v\u00e4lbekanta och invanda runda. Demesin satt or\u00f6rlig i sl\u00e4den, gev\u00e4ret pekade rakt fram\u00e5t. Ordf\u00f6randen och Orynsha flyttade sig n\u00e4rmare. \u2013 Demesin! H\u00f6r du, Demesin? fr\u00e5gade ordf\u00f6randen f\u00f6rsiktigt. Demesin svarade inte. \u2013 Var \u00e4r hans p\u00e4lsjacka? viskade Orynsha oroligt. Ormantaj f\u00e5ngade h\u00e4sten i betslet och stannade den. Demesin satt stel i sl\u00e4den. Han var d\u00f6d. Munnen var halv\u00f6ppen, som om han velat ropa n\u00e5gonting en sista g\u00e5ng. S\u00e5 hade han gett sig ut p\u00e5 sin sista resa, och h\u00e5llit byn fredad f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l pasjister som andra banditer \u2026 Demesin begravdes tv\u00e5 dagar senare p\u00e5 toppen av den h\u00f6gsta kullen bortanf\u00f6r byn. Hela byn f\u00f6ljde honom till graven, som l\u00e5g ett stenkast fr\u00e5n den h\u00e5rdpackade ringv\u00e4gen som han sj\u00e4lv hade anlagt under vinterns resor. N\u00e4r V\u00e4ktarens stoft s\u00e4nktes ned i jorden genlj\u00f6d ett f\u00f6rtvivlat klagorop fr\u00e5n en pojke l\u00e4ngst bak i begravningst\u00e5get. \u2013 Kokema-a-aj!.. Alla \u00f6verraskades av ropet och v\u00e4nde sig mot r\u00f6sten. Det var Mutan, som tre dagar tidigare hade rest till en avl\u00e4gsen kolchos, samme Mutan som hade blivit s\u00e5 obarmh\u00e4rtigt misshandlad av Demesins piska under en lek som de hade hittat p\u00e5 f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan att han blev s\u00e4ngliggande i en vecka. Samma dag som pojken skulle ge sig iv\u00e4g hade Demesin sk\u00e4nkt honom sin f\u00e5rskinnsrock \u2026 Den sn\u00e4lle kokemaj Demesin! Fridens v\u00e4ktare slutade sina dagar tre m\u00e5nader f\u00f6re segerdagen. Efter hans d\u00f6d kunde folket i byn under l\u00e5ng tid inte v\u00e4nja sig vid nattens tystnad och vaknade, oroade av n\u00e5gonting de inte sj\u00e4lva visste vad det var.<\/p>\n
1979<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Det r\u00e4ckte att n\u00e5gon blott andades: \u201dOj, Demesin kommer!\u201d f\u00f6r att varenda snorunge i byn skulle sluta gr\u00e5ta, och de lite \u00e4ldre slynglarna for iv\u00e4g till n\u00e5gon vr\u00e5 d\u00e4r de fl\u00e5sande kunde g\u00f6mma sig och lyssna till minsta prassel och med skr\u00e4ck och nyfikenhet v\u00e4nta p\u00e5 att han skulle dyka upp i d\u00f6rr\u00f6ppningen. Ja, att barnen var sm\u00e5skraja f\u00f6r honom …<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[45],"tags":[],"class_list":["post-698","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-berattelser"],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/698","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=698"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/698\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":701,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/698\/revisions\/701"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=698"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=698"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=698"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}