Varenda f\u00f6rordning som utf\u00e4rdades i Moskva brukade som regel h\u00f6rsammas omg\u00e5ende i Alma-Ata. S\u00e5 hade varit fallet \u00e4nda sedan Sovjetmaktens f\u00f6rsta dagar. Besluten fr\u00e5n or\u00e4kneliga kongresser och plenarm\u00f6ten, som var otaliga, fl\u00f6g f\u00f6rbi alla ryska byar och \u00f6vriga sovjetrepublikers territorier utan att dr\u00f6ja n\u00e5gonstans p\u00e5 v\u00e4gen \u00f6ver Sovjetmaktens j\u00e4ttelika landomr\u00e5den, och landade just hos oss och verkst\u00e4lldes omedelbart just h\u00e4r hos oss. De ryska byarna och republikerna hade knappt hunnit h\u00f6ra talas om dessa beslut innan v\u00e5rt folk i Kazakstan redan hade kavlat upp \u00e4rmarna och b\u00f6rjat s\u00e4tta dem i verket. Det \u00e4r ett v\u00e4lk\u00e4nt faktum att den som b\u00f6rjar f\u00f6rst ocks\u00e5 blir f\u00f6rst f\u00e4rdig, och medan de ryska byarna och de \u00f6vriga sovjetrepublikerna precis hunnit ta till sig allt detta nya och l\u00e5ngsamt s\u00e4tta ig\u00e5ng, och andra kliade sig i huvudet och undrade vad i all sin dar alltsammans skulle vara bra f\u00f6r, ja d\u00e5 hade Kazakstan redan b\u00f6rjat skicka rapporter till Moskva om att alla uppgifter redan var genomf\u00f6rda, och gnuggade ivrigt h\u00e4nderna i v\u00e4ntan p\u00e5 nya uppgifter att ta itu med. Ett av de viktiga politiska besluten handlade om att utj\u00e4mna klyftorna mellan stad och landsbygd. S\u00e5 snart de centrala organens beslut n\u00e5dde Alma-Ata, och d\u00e4rifr\u00e5n f\u00f6rmedlades till alla regionala centra, och d\u00e4rifr\u00e5n till distrikten och slutligen till byarna, var de lokala myndigheterna, som var vana att inte skjuta upp dekret fr\u00e5n den h\u00f6gsta partiledningen, omedelbart inst\u00e4llda p\u00e5 att s\u00e4tta ig\u00e5ng att utj\u00e4mna. Men hur, p\u00e5 vilket s\u00e4tt skulle man nu utj\u00e4mna klyftorna mellan stad och land? Och vad fanns det nu f\u00f6r klyftor att utj\u00e4mna? Hur skulle vi g\u00e5 tillv\u00e4ga f\u00f6r att framg\u00e5ngsrikt och snabbt eliminera dessa skillnader? Detta var fr\u00e5gor som myndigheterna i m\u00e5nga regioner i Kazakstan kliade sig i huvudet inf\u00f6r, det h\u00f6lls m\u00f6ten, man studerade yttranden fr\u00e5n ideologiskt medvetna, v\u00e4linformerade aktivister. Vi hade ingen aning om hur dessa fr\u00e5gor l\u00f6stes p\u00e5 andra h\u00e5ll i landet, men inom produktionsenheten Socialismen, underavdelning till det v\u00e4lk\u00e4nda kollektivjordbruket Kommunismen, kom man till slutsatsen att den st\u00f6rsta skillnaden mellan stad och by h\u00e4ngde samman med tillg\u00e5ngen till, respektive fr\u00e5nvaron av, flerv\u00e5ningshus. Vad g\u00f6r en stad till en stad? Flerv\u00e5ningshusen. Vad g\u00f6r en by till en by? Jo, env\u00e5nings lerhyddor. Om vi river dessa hyddor och i st\u00e4llet bygger flerv\u00e5ningshus, d\u00e5 kommer den st\u00f6rsta skillnaden mellan staden och landsbygden att vara utpl\u00e5nad \u2013 sammanfattade ordf\u00f6randen f\u00f6r Socialismen Pasjat Barakatov. S\u00e5lunda kommer h\u00f6ghus att v\u00e4xa upp i byarna, de kommer att bli v\u00e5ra skyskrapor, med andra ord socialismens landm\u00e4rken. Pasjat \u00e5tnj\u00f6t v\u00e4lf\u00f6rtj\u00e4nt anseende inte bara inom produktionsenheten utan vid hela kolchosen. Om man fick tro somliga hade Barakatov en g\u00e5ng varit ett tuppfj\u00e4t ifr\u00e5n att bli upptagen i Timirjazevs jordbruksakademi i Moskva. Han var insatt i dagspolitiken, l\u00e4ste tidningar och f\u00f6rstod sig till och med p\u00e5 sk\u00f6nlitteratur. F\u00f6rra \u00e5ret hade handelsboden i Pasjats by k\u00f6pt in Ernest Hemingways roman Farv\u00e4l till vapnen. Vid en tidpunkt d\u00e5 byinnev\u00e5narna aldrig hade h\u00f6rt talas om n\u00e5gon s\u00e5dan f\u00f6rfattare, eller ens kunde stava till namnet, f\u00f6rbluffade han m\u00e5nga genom att med h\u00f6g r\u00f6st inf\u00f6r alla m\u00e4nniskor utropa: T\u00e4nka sig att Hemingway finns att k\u00f6pa i v\u00e5rt eget snabbk\u00f6p! Folk gapade av f\u00f6rv\u00e5ning. Kolchosledningen och st\u00e4mman antog med utg\u00e5ngspunkt i Pasjats f\u00f6rslag en resolution att i experimentsyfte bygga tv\u00e5 flerv\u00e5ningshus vid underavdelningen Socialismen. St\u00e4mman uppdrog \u00e5t arbetsledaren Sepentaj att v\u00e4nda sig till regionkontoret f\u00f6r att skaffa tekniska underlag och ritningar p\u00e5 flerv\u00e5ningshus fr\u00e5n byggentrepren\u00f6rerna och ber\u00e4kna byggkostnaderna till genomsnittliga priser. En uppgift som denna \u00e4r alltf\u00f6r maktp\u00e5liggande f\u00f6r att anf\u00f6rtros en enda person, vi b\u00f6r l\u00e5ta avdelningschefen Barakatov delta, f\u00f6reslog Sepentaj, men han blev f\u00f6rst obarmh\u00e4rtigt kritiserad av Pasjat och d\u00e4rp\u00e5 nedsablad av sj\u00e4lve kolchosordf\u00f6randen. Det \u00e4r inte typiskt f\u00f6r en kommunist att fly fr\u00e5n sv\u00e5righeter. Vad s\u00e4ger partistadgan om detta? Du sviker ditt ansvar, sade de. Eftersom tv\u00e5 personer hade uttryckt sina \u00e5sikter, vad mer kunde de \u00f6vriga g\u00f6ra? Partiaktivisterna f\u00f6rd\u00f6mde Sepentaj skarpt, och det fanns till och med f\u00f6rslag om att partikortet skulle tas ifr\u00e5n honom och att han skulle avskedas och f\u00f6rvisas fr\u00e5n kolchosen. Veterin\u00e4r Ospan, chef f\u00f6r f\u00e5rinsemineringsenheten, uttryckte sitt beklagande \u00f6ver att tvingas arbeta i samma kollektiv som en s\u00e5 op\u00e5litlig och ryggradsl\u00f6s kommunist. Tjugoen personer deltog i m\u00f6tet, samtliga kazaker, naturligtvis icke l\u00e4skunniga i ryska, och om n\u00e5gon kunde tala ryska s\u00e5 var det p\u00e5 en niv\u00e5 d\u00e4r ordet kollektiv ibland kunde f\u00f6rv\u00e4xlas med lokomotiv. Trots detta uttryckte Ospan sina tankar fullkomligt klart och tydligt p\u00e5 ryska. Och eftersom hans inl\u00e4gg hade framf\u00f6rts p\u00e5 ryska lyssnade m\u00f6tet uppm\u00e4rksamt till veterin\u00e4ren. Alla blev \u00f6vertygade om att Sepentaj icke var en hederlig kommunist, att han var ett reaktion\u00e4rt element som s\u00f6kte varje tillf\u00e4lle att skada den utvecklade socialismens sak, att han var motst\u00e5ndare till beslutet att utj\u00e4mna klyftorna mellan st\u00e4derna och landsorten, motst\u00e5ndare till den vedertagna uppfattningen att arbetet f\u00f6r socialismens sak var en kreativ uppgift. Vid detta m\u00f6te var Sepentaj tvungen att be m\u00f6tet om urs\u00e4kt f\u00f6r sitt ideologiska avfall och sina politiska felsteg, han erk\u00e4nde sina misstag och avgav ocks\u00e5 ett l\u00f6fte att med det snaraste, nej omedelbart, r\u00e4tta sig och f\u00f6rs\u00e4krade alla att han skulle uppfylla partiets viktiga uppdrag, oavsett hur sv\u00e5rt det kunde vara, och att detsamma g\u00e4llde alla uppdrag framgent \u00f6ver huvud taget. Med enkel majoritet och en nedlagd r\u00f6st beslutade st\u00e4mman att f\u00f6rl\u00e5ta honom. F\u00f6ljande dag gav han sig iv\u00e4g till regionkontoret. Eftersom Sepentaj aldrig p\u00e5 egen hand n\u00e4rmat sig s\u00e5dana viktiga institutioner letade han f\u00f6rst upp kontoret till RegstrojProjekt, som l\u00e5g just bredvid RegProjekt och KazakFisk och tr\u00e4ffade d\u00e4r precis r\u00e4tt person. Denne kunde dock inte fatta n\u00e5gra beslut p\u00e5 egen hand. Den fj\u00e4rde dagen kr\u00f6ntes med framg\u00e5ng: i ett avl\u00e4gset h\u00f6rnkontor d\u00e4r fyra unga lejon huserade fanns \u00e4ven en man som avsl\u00f6jade att han k\u00e4nde en viss arkitekt vid YuzhKazElevatorMedTechSupCon som h\u00f6ll i ett projekt f\u00f6r tv\u00e5 h\u00f6ghus. Och om Sepentaj var inf\u00f6rst\u00e5dd med saken kunde man kalla denna person till ett m\u00f6te och \u00f6vertala honom att till ett \u00f6verenskommet pris i kommunismens namn s\u00e4lja dessa projekt till produktionsenheten Socialismen. Sepentaj var \u00f6verlycklig, han bearbetade ett av kontorslejonen tills han f\u00e5tt som han ville. I tv\u00e5 dagar f\u00f6rhandlade han med arkitekten fr\u00e5n YuzhKazElevatorMedTechSupCon. F\u00f6rhandlingarna h\u00f6lls p\u00e5 en avskild liten \u00f6 i stadens vilopark p\u00e5 restaurang Aral i en varm och f\u00f6rtrolig atmosf\u00e4r av fullst\u00e4ndig \u00f6msesidig f\u00f6rst\u00e5else. En m\u00e5nad senare b\u00f6rjade resultaten av Sepentajs stadsbes\u00f6k visa sig. Fr\u00e5n regioncentret till produktionsenheten Socialismen str\u00f6mmade en karavan av bilar med byggmaterial, f\u00f6ljd av en arm\u00e9 byggarbetare: murare, stuckat\u00f6rer, arkitekter och gr\u00e4vmaskinister, lantm\u00e4tare och betongarbetare. Sepentaj kunde inte g\u00e4rna veta att ritningarna som han k\u00f6pt till kolchosen f\u00f6r tjugotusen rubel g\u00e4llde projekt som legat och samlat damm i en gl\u00f6md l\u00e5da p\u00e5 Institutet efter att ha blivit avvisade av myndigheterna p\u00e5 alla niv\u00e5er. Ett rykte spred sig \u00f6ver hela regionen att Socialismen beh\u00f6vde arbetare, och arbetsl\u00f6sa str\u00f6mmade till fr\u00e5n alla h\u00e5ll. Skaror av folk stod och liftade vid landsv\u00e4gskanten. \u2013 Tjenare, vart \u00e4r du p\u00e5 v\u00e4g? \u2013 Och du sj\u00e4lv d\u00e5? \u2013 Till Kommunismen. Jag har st\u00e5tt h\u00e4r i en timme, du f\u00e5r betalt om jag f\u00e5r \u00e5ka med. \u2013 Nej, bilen \u00e4r trasig. Jag f\u00e5r vara glad om jag kommer fram till Socialismen. \u2013 Okej d\u00e5, det r\u00e4cker f\u00f6r min del. Knappt tv\u00e5 veckor hade g\u00e5tt, och det lilla kontoret var fyllt av bes\u00f6kare. Det snurrade i huvudet f\u00f6r Pasjat och f\u00f6r Sepentaj \u2013 de visste inte vart de skulle ta v\u00e4gen f\u00f6r alla obeh\u00f6riga som tr\u00e4ngde p\u00e5. De hade \u00f6verl\u00e5tit det huvudsakliga arbetet till arbetsledarna och f\u00f6rm\u00e4nnen, och sj\u00e4lva var de fullt upptagna med alla bes\u00f6kare. N\u00e4r de hade anst\u00e4llt ett tillr\u00e4ckligt antal personer skickade de hem resten. Till en b\u00f6rjan visste de inte hur m\u00e5nga arbetare som beh\u00f6vdes f\u00f6r att bygga tv\u00e5 stycken sjuv\u00e5ningshus. Folk stimmade och tr\u00e4ngdes och gick p\u00e5 som en skock f\u00e5r i en k\u00e4tte. Vilka skulle de anst\u00e4lla och vilka skulle skickas hem igen? B\u00e5da tv\u00e5 var lika f\u00f6rvirrade. \u2013 Hur m\u00e5nga beh\u00f6ver vi? Vilka av dessa envisa j\u00e4klar ska jag skicka hem? undrade Pasjat, som g\u00e4rna ville ge igen p\u00e5 Sepentaj. \u2013 Om vi s\u00e4ger som s\u00e5: Hur m\u00e5nga arbetare skulle beh\u00f6vas f\u00f6r att bygga ett s\u00e5nt h\u00e4r hus i stan? \u2013 Det \u00e4r skillnad p\u00e5 stan och st\u00e4ppen. D\u00e4r finns fler bilar och maskiner \u00e4n m\u00e4nniskor, och h\u00e4r vi har bara en kran, tre lastbilar, sen \u00e4r det inte mera. \u2013 Jag fr\u00e5gar inte vad vi har och inte har. Tala i st\u00e4llet om f\u00f6r mig: Hur m\u00e5nga m\u00e4nniskor beh\u00f6ves till ett hus? \u2013 F\u00f6rutom maskiner \u2026 um-m-m\u2026 \u2013 Sepentaj r\u00f6rde p\u00e5 l\u00e4pparna och r\u00e4knade i huvudet: \u2013 Hmmm\u2026 det ena med det ena, och det andra med det andra \u2026 f\u00f6rsta v\u00e5ningen tjugo, andra v\u00e5ningen tjugofem \u2026 tredje v\u00e5ningen \u2026 fj\u00e4rde \u2026 femte \u2026 till ett hus beh\u00f6vs etthundratjugo man. \u2013 Vi bygger inte fem v\u00e5ningar p\u00e5 en g\u00e5ng. F\u00f6rst bygger vi f\u00f6rsta v\u00e5ningen, sen b\u00f6rjar vi p\u00e5 andra, eller hur? Eller kommer ditt folk att s\u00e4tta tegel i luften? \u2013 Det s\u00e4ger sig sj\u00e4lvt, innan f\u00f6rsta v\u00e5ningen \u00e4r klar kan man inte b\u00f6rja p\u00e5 andra v\u00e5ningen, eftersom andra v\u00e5ningen byggs p\u00e5 f\u00f6rsta v\u00e5ningen. \u2013 Det st\u00e4mmer, kamrat f\u00f6rman. Om du inte sj\u00e4lv kan r\u00e4kna ut alltsammans, kommer du aldrig att kunna begripa hur det ska g\u00e5 till. Och hur m\u00e5nga man beh\u00f6vs, kan du s\u00e4ga mig det? \u2013 Ett huvud \u00e4r bra, tv\u00e5 \u00e4r b\u00e4ttre. Vi beh\u00e5ller hundrafemtio man och skickar hem resten. Om det fortfarande \u00e4r f\u00f6r m\u00e5nga s\u00e5 minskar vi efter hand tills vi har precis s\u00e5 m\u00e5nga som vi beh\u00f6ver. \u2013 D\u00e5 s\u00e4ger vi s\u00e5. S\u00e4tt ihop en arbetsbrigad! Men h\u00e5ll dig exakt till jobbarnas etniska profil. Vid den h\u00e4r laget hade de gistna d\u00f6rrkarmarna till kontoret b\u00f6rjat ge vika, och n\u00e4r bes\u00f6karna fylldes p\u00e5 utifr\u00e5n orkade de inte st\u00e5 emot trycket, och r\u00e4tt som det var slets karmen loss fr\u00e5n lerv\u00e4ggarna och d\u00f6rren trycktes rakt in i kontoret. De tio f\u00f6rsta i k\u00f6n tumlade \u00f6ver tr\u00f6skeln och f\u00f6ll till golvet, n\u00e5gra av dem fick sina halmhattar krossade. Tv\u00e5 eller tre av de fattiga stackarna lyckades ta sig upp ur h\u00f6gen av armar och ben och rusa iv\u00e4g till myndigheterna, men innan de hade kommit s\u00e5 l\u00e5ngt b\u00f6rjade de k\u00e4nna sig f\u00f6rl\u00e4gna och stannade p\u00e5 halva v\u00e4gen. Sepentaj betraktade str\u00e4ngt en m\u00f6rkh\u00e5rig, mager ung man som k\u00e4mpade vilt under massan av kroppar, och fr\u00e5gade: \u2013 Vad heter du i efternamn? \u2013 Kamysbajev. \u2013 Yrke? \u2013 Murare. \u2013 Nationalitet? \u2013 Konyrat. \u2013 Jag fr\u00e5gar inte vilken sl\u00e4kt du kommer fr\u00e5n, utan om din nationalitet! \u2013 Kazak \u2026 Jag r\u00e5kade h\u00f6ra att du ocks\u00e5 \u00e4r konyrat \u2026 \u2013 Dessa kazaker, \u00e4ven n\u00e4r de krossas till mos av en folkmassa \u00e4r det f\u00f6rsta de t\u00e4nker p\u00e5 vilken sl\u00e4kt de tillh\u00f6r. Det \u00e4r bra, du \u00e4r antagen. Och du d\u00e4r, vilken sl\u00e4kt \u2026 jag menar vad heter du i efternamn? Sepentaj pekade p\u00e5 en skallig grabb som l\u00e5g \u00f6verst i h\u00f6gen. \u2013 Kopsergenov. \u2013 Yrke? \u2013 Murare. \u2013 Nationalitet? \u2013 Kazak. Jag \u00e4r ocks\u00e5 konyrat \u2026 \u2013 Det \u00e4r l\u00f6gn, han \u00e4r nayman! skrek en kopp\u00e4rrig pojke med utst\u00e5ende \u00f6ron som sprattlade bredvid honom. \u2013 Kazak, kazak, muttrade Sepentaj fundersamt. \u00c4nnu en. Det vore bra om det fanns n\u00e5gon ryss. Om alla \u00e4r kazaker vet jag inte hur det slutar \u2026 \u2013 Finns det n\u00e5gra ryssar bland er? Ingen svarade. \u2013 Finns det n\u00e5gra ryska murare bland er? ropade han ut i korridoren, som var som en surrande bikupa. \u2013 Ja! H\u00e4r, sade en ljush\u00e5rig ung man i sombrero. \u2013 Vad heter du i efternamn? \u2013 Bekturov. \u2013 Bekturov? Du \u00e4r v\u00e4l inte ryss! \u2013 Min far hette Viktor, men n\u00e4r de skulle fylla i f\u00f6delseattesten skrev kazakerna Bektur i st\u00e4llet f\u00f6r Viktor. \u2013 Det tror jag s\u00e5 mycket jag vill! Okej, Den lede sj\u00e4lv f\u00e5r reda ut det h\u00e4r, du \u00e4r antagen! N\u00e4r Sepentaj hade ropat upp alla folkslag i Kazachstan var det redan kv\u00e4ll. Utmattad v\u00e4nde han sig till Pasjat: \u2013 En g\u00e5ng i tiden kunde man l\u00e4sa i tidningen att representanter f\u00f6r hundratrettio nationaliteter levde i v\u00e4nskap och harmoni i Kazakstan. Jag har etthundratjugo. Var hittar vi tre till? Vad \u00e4r det f\u00f6r folk kvar? \u2013 Finns det n\u00e5gon kurd h\u00e4r? \u2013 Ja. \u2013 Nogaj? \u2013 Ja. \u2013 Och kines? \u2013 Ja d\u00e5. \u2013 Sjursjit? \u2013 Sjursjit? Skitungar? S\u00e5na finns inte \u2026 Vad \u00e4r det f\u00f6r folk? \u2013 Jag vet inte. Jag h\u00f6r bara folk s\u00e4ga sjursjit, sjursjit. Han tittade p\u00e5 folket som stod kvar i korridoren och fr\u00e5gade: \u2013 Finns det n\u00e5gon sjursjit? \u2013 Nej. \u2013 N\u00e5gon pashtun? \u2013 Nej. De bor i Afghanistan. \u2013 Vi m\u00e5ste ha en sjursjit och en pashtun \u2026 Och vad \u00e4r du f\u00f6r en? \u2013 Jag? Kazak. \u2013 Vi beh\u00f6ver inga kazaker. Du kan g\u00e5. \u2013 Ojbaj, du tror kanske att ett hus som kazaker har byggt kommer att rasa? Vart vi \u00e4n kommer s\u00e5 blir vi kazaker k\u00f6rda p\u00e5 porten. Vart ska vi ta v\u00e4gen, vad ska vi leva av? \u2013 Det ang\u00e5r oss inte. Ni f\u00e5r g\u00e5 till v\u00e4rldens \u00e4nde! Vi m\u00e5ste ha en sjursjit, eller en eskim\u00e5 om det finns. \u2013 Ojbaj, och om det inte finns n\u00e5got s\u00e5nt folk, ska vi l\u00e4gga oss ner och d\u00f6? \u2013 Leta upp en, s\u00e4tt ig\u00e5ng! Ingen sjursjit, ingen eskim\u00e5, ingen pashtun svarade ur m\u00e4ngden, hur m\u00e5nga g\u00e5nger det \u00e4n ropades p\u00e5 dem. Listan kontrolle- rades noggrant en g\u00e5ng till, och n\u00e4r de hade \u00f6vertygat sig om att det inte fungerade s\u00e5g de p\u00e5 varandra. \u2013 Vad g\u00f6r vi nu? fr\u00e5gade Pasjat dystert. Sepentaj funderade l\u00e4nge. \u2013 Om vi skulle g\u00f6ra s\u00e5 h\u00e4r! viskade han. Vi hittar p\u00e5 \u00e5tta nationaliteter som saknas bland kazakerna som \u00e4r kvar: en f\u00e5r vara pashtun , n\u00e4sta sjursjit. De \u00e4r arbetsl\u00f6sa och har inget val, de kommer inte att s\u00e4ga ett knyst. Vi f\u00f6rklarar f\u00f6r dem hur det ligger till, och om inspekt\u00f6rerna st\u00e4ller fr\u00e5gor s\u00e5 svarar de att de h\u00f6r till de nationaliteter som saknas. \u2013 Men t\u00e4nk om utseendet inte st\u00e4mmer? \u2013 Vad har utseendet med saken att g\u00f6ra? Och vad kan en jobbare ha f\u00f6r utseende? N\u00e4r de sliter h\u00e4cken av sig p\u00e5 bygget s\u00e5 kommer allihop att se ut som prolet\u00e4rer. Pasjat stirrade ett \u00f6gonblick p\u00e5 Sepentaj. \u2013 Men det \u00e4r ju en fantastisk r\u00e4ddningsplanka! sade han med ett lyckligt leende. Smart utt\u00e4nkt, Sepentaj! Du har huvudet p\u00e5 skaft. D\u00e5 och d\u00e5 \u00e5tminstone. Pasjat fnissade g\u00e4llt, som om han blivit kittlad. S\u00e5 harklade han sig och kv\u00e4vde skrattet. \u2013 Bra, bara forts\u00e4tt s\u00e5 h\u00e4r, sade han. Men skriv inte allt som du f\u00e5r i skallen, utan v\u00e4lj utseenden som passar till nationaliteten. \u2013 Givetvis. Fast n\u00e4r allt kommer omkring finns det kazaker som ser ut som vilken nationalitet som helst. \u2013 Just precis. Jag sticker hem nu, och du fixar resten sj\u00e4lv. Med dessa ord f\u00f6ste Pasjat undan folket som tr\u00e4ngdes i korridoren och gick ut p\u00e5 gatan. Sepentaj offrade inte mycket tid p\u00e5 resten. Han valde bland de v\u00e4ntande ut \u00e5tta kazaker vars utseenden enligt hans mening motsvarade de nationaliteter som saknades, och f\u00f6rklarade f\u00f6r dem att om de gick med p\u00e5 villkoren skulle han omg\u00e5ende se till att de fick jobb. Ingen av kazakerna ville g\u00e5 miste om chansen, och de b\u00f6rjade ivrigt prata ihop sig p\u00e5 alla h\u00e5ll: \u2013 Ojbaj, vad \u00e4r det att snacka om? Om det \u00e4r p\u00e5 det viset kan de registrera oss som sjursjiter eller daggmaskar \u2013 vi \u00e4r lika glada. Det g\u00f6r inte oss n\u00e5gonting. Och om n\u00e5gon sen skulle komma och fr\u00e5ga vilken nationalitet vi har, s\u00e5 kommer vi att svara precis s\u00e5 som du har sagt. Du m\u00e5ste bara skriva ner det p\u00e5 en lapp, s\u00e5 vi inte gl\u00f6mmer vilka vi \u00e4r. Tiden gick och p\u00e5 byggarbetsplatsen d\u00e4r avdelningen Socialismen vid kolchosen Kommunismen skulle uppf\u00f6ra sina b\u00e5da sjuv\u00e5ningshus sj\u00f6d det av aktivitet. Redan innan grunden var lagd hade man h\u00e4ngt upp tv\u00e5 banderoller vid tomtgr\u00e4nsen. Socialismen hade gott om gamla banderoller som samlade damm i f\u00f6rr\u00e5det. Sepentaj drog fram tv\u00e5 av dem som varit uppsp\u00e4nda p\u00e5 st\u00e4nger och skrapade bort de gamla bleknade slagorden och textade dit nya. I st\u00e4llet f\u00f6r g\u00e5rdagens l\u00f6ften Vi skall komma i fatt och f\u00f6rbi Amerika! och V\u00e5rt arbete i dag skall ge oss Kommunismen 1980! kunde man nu l\u00e4sa: Med f\u00f6renade krafter f\u00f6r landsbygdens urbanisering! och Leve Partiet \u2013 skapare av den utvecklade socialismen! S\u00e5 f\u00e4ste han banderollerna p\u00e5 extra l\u00e5nga st\u00e4nger s\u00e5 att de skulle synas p\u00e5 l\u00e5ngt h\u00e5ll. Som chef f\u00f6r avdelningen h\u00f6ll Pasjat radiokontakt med den politiska ledningen varje m\u00e5ndag f\u00f6r att rap- portera att bygget framskred i aldrig tidigare sk\u00e5dad takt, och om denna takt h\u00f6ll i sig skulle de b\u00e5da sjuv\u00e5ningshusen st\u00e5 klara inom fem m\u00e5nader i st\u00e4llet f\u00f6r ett \u00e5r. Han rapporterade att produktionsenheten Socialismen under innevarande r\u00e4kenskaps\u00e5r \u00e5terigen skulle uppn\u00e5 ledande etappm\u00e5l och i f\u00f6rtid uppfylla Partiets och regeringens uppdrag att eliminera klyftan mellan stad och landsbygd. Pasjat och Sepentaj h\u00f6ll verkligen ord \u2013 de fem m\u00e5naderna drog f\u00f6rbi som ystra galopph\u00e4star och byns folk b\u00f6rjade f\u00f6rbereda sig inf\u00f6r flytten. I samband med inflyttningen kontrollerade b\u00e5da arbetsledarna noga att de nyinflyttade skulle vara av olika nationaliteter. De l\u00f6ste sin viktiga uppgift med stor skicklighet. Avdelningen Socialismen befolkades huvudsakligen av kazaker, och d\u00e4rut\u00f6ver av fem eller sex ryska familjer, tre uzbekiska, tv\u00e5 azerbajdzjanska, en turkisk, en georgisk, en armenisk och, av n\u00e5gon ok\u00e4nd anledning, en kyzylbasjisk familj, en dungansk plus en koreansk familj som ankommit fr\u00e5n Iran f\u00f6rra \u00e5ret. Pasjat utf\u00e4rdade f\u00f6rst ett f\u00f6rel\u00e4ggande f\u00f6r dessa nationaliteter, registrerade d\u00e4refter resten av kazakerna som representanter f\u00f6r \u00f6vriga nationer som var bosatta i Kazakstan och best\u00e4mde datum f\u00f6r inflyttning. Totalt bestod Avdelningen av \u00e5ttiofyra familjer, och de v\u00e4ldiga sjuv\u00e5ningsbyggnaderna svalde i ett svep alla dessa familjer. Det var bara tv\u00e5 eller tre gamla kvinnor som v\u00e4grade bo h\u00f6gt upp i luften, och n\u00e5gra b\u00f6nder som inte ville skiljas fr\u00e5n sina jordlotter och uthus. P\u00e5 inflyttningsdagen anl\u00e4nde kolchosordf\u00f6randen och \u00f6vriga f\u00f6rtroendem\u00e4n fr\u00e5n ledningen, och ett h\u00f6gtidligt m\u00f6te h\u00f6lls p\u00e5 g\u00e5rden framf\u00f6r de nya husen. Vid detta m\u00f6te h\u00f6ll projektledaren Pasjat Barakatov ett eldande tal. Han framh\u00f6ll h\u00e4rvid att uppf\u00f6randet av tv\u00e5 vackra sjuv\u00e5ningars bostadshus inom loppet av blott fem m\u00e5nader, och inte under det \u00e5r som avsatts f\u00f6r \u00e4ndam\u00e5let, varit m\u00f6jligt endast inom ramen f\u00f6r en utvecklad socialism, och att arbetarna i de kapitalistiska l\u00e4nderna inte bara var ber\u00f6vade denna m\u00f6jlighet, de kunde helt enkelt inte ens dr\u00f6mma om n\u00e5gonting liknande. Han fullkomligt krossade, ja f\u00f6rintade kapitalismens alla f\u00f6rsteg. Vidare br\u00e4nnm\u00e4rkte han Amerika \u2013 den kapitalistiska v\u00e4rldens flaggskepp \u2013 som b\u00e4rare av samtliga existerande d\u00f6dssynder, och Reagan, Amerikas president, visade han upp som den f\u00e5gelskr\u00e4mma och pajas denne var. Just h\u00e4r var det en gammal man l\u00e4ngst fram som hov upp sin r\u00f6st: \u2013 H\u00f6rdu, Pasjat, min v\u00e4n, tar du inte i lite f\u00f6r kraftigt med de h\u00e4rninga husen du har sm\u00e4llt upp h\u00e4r p\u00e5 st\u00e4ppen? Varf\u00f6r ska du blanda in Amerika p\u00e5 andra sidan jordklotet, skulle det inte vara b\u00e4ttre om du pratade lite om hur det st\u00e5r till i din egen by? Pasjat blev rasande och skr\u00e4dde inte orden: \u2013 Vem sa det? Aksakal Meldesh, var det du? S\u00e5 du gillade allt- s\u00e5 inte min kritik av den amerikanska imperialismen? Genom att m\u00e4rka ord och vara vr\u00e5ng i st\u00e4llet f\u00f6r att st\u00e5 som ett f\u00f6red\u00f6me f\u00f6r ungdomen visar du alltid din extremistiska karakt\u00e4r. Om du k\u00e4nner s\u00e5 starkt f\u00f6r Amerika, s\u00e5 res dit. Vi kommer inte h\u00e5lla kvar illvilliga m\u00e4nniskor ett \u00f6gonblick. Eller var det kanske inte nog med den kritik som du fick f\u00f6rra g\u00e5ngen? Folket b\u00f6rjade sorla och tittade ogillande p\u00e5 den vresige gamle mannen f\u00f6r hans f\u00f6rs\u00f6k att f\u00f6rsvara det avl\u00e4gsna Amerika, Socialismens store fiende, och f\u00f6rst\u00f6ra denna h\u00f6gtidliga ceremoni. Det l\u00e5g mycken sanning i Pasjats ord om huruvida det inte varit nog med den kritik som han f\u00e5tt f\u00f6rra g\u00e5ngen. \u00c5tta m\u00e5nader tidigare hade Aksakal Meldesh k\u00f6pt tv\u00e5 fat \u00f6l i staden f\u00f6r sina pensionspengar, transporterat hem dem och distribuerat \u00f6len gratis till alla mitt framf\u00f6r kolchosklubben. Massor av folk hade str\u00f6mmat till f\u00f6r att f\u00e5 gratis \u00f6l, och s\u00e5 sm\u00e5ningom slutade det hela i allm\u00e4nt slagsm\u00e5l. Den gamle mannens dragk\u00e4rra hade slagits s\u00f6nder, och b\u00e5da tunnorna krossades. Nyheten om h\u00e4ndelsen n\u00e5dde f\u00f6rst f\u00f6rmannen, och sedan ordf\u00f6randen f\u00f6r kolchosen. Meldesh blev kallad till kontoret och f\u00f6rh\u00f6rd: \u2013 Vad menar du med detta? Varf\u00f6r sprider du oro bland folk p\u00e5 det h\u00e4r viset? \u2013 Jag har v\u00e4l inte gjort n\u00e5got fel? Det enda jag har gjort \u00e4r att jag ville tacka alla slitna m\u00e4nniskor med fri \u00f6l. \u2013 Varf\u00f6r? \u2013 Vad\u00e5 varf\u00f6r? Ni p\u00e5st\u00e5r ju sj\u00e4lva varenda dag att allt kommer att vara gratis under kommunismen. Jag \u00e4r en gammal man, min \u00e5lder ger mig inte mycket hopp om att f\u00e5 uppleva kommunismen som ni pratar s\u00e5 mycket om, s\u00e5 jag anv\u00e4nde tv\u00e5 pensioner och k\u00f6pte tv\u00e5 fat \u00f6l och delade ut till allt folket. Hur skulle jag kunna veta att det skulle sluta i slagsm\u00e5l? \u2013 Skriv! sade ordf\u00f6randen till sin sekreterare, som satt bredvid honom. Order!.. Gamle Meldesh hade lugnat sig efter den dagen och den allvarliga reprimand han f\u00e5tt f\u00f6r att ha st\u00f6rt lugnet f\u00f6r de arbetande massorna genom olika \u00e4ventyrliga f\u00f6retag. Pasjat p\u00e5minde honom nu om detta. Vem vet hur situationen skulle ha utvecklats om inte ordf\u00f6randen f\u00f6r kolchosen hade p\u00e5mint honom: \u201dDet \u00e4r bra, forts\u00e4tt ditt tal\u201d, varefter Pasjat, efter att ha klarat strupen ordentligt, fortsatte att l\u00e4sa sitt f\u00f6rberedda tal: \u2013 T\u00e4nk inte p\u00e5 dessa tv\u00e5 byggnader ni har framf\u00f6r er som enbart hus. Detta \u00e4r en modell f\u00f6r framtiden, med andra ord en kommunistisk samf\u00e4llighet. Detta \u00e4r ytterligare en enast\u00e5ende prestation av de sovjetiska arbetarna. Dessa hus \u00e4r byggda av re-presentanter f\u00f6r alla nationaliteter som bor och lever i Kazakstan, och d\u00e4rf\u00f6r kunde de f\u00e4rdigst\u00e4llas sju m\u00e5nader f\u00f6re utsatt tid. I dag st\u00e5r m\u00e5ngnationella familjer beredda att flytta in i sina nya hem. Inte bara kazaker, utan ryssar, ukrainare, tatarer, moldaver och vitryssar har deltagit i uppf\u00f6randet av dessa bostadshus, liksom \u00e4ven representanter f\u00f6r alla \u00f6vriga nationaliteter som bor och lever i Kazakstan. Som ett socialistiskt f\u00f6red\u00f6me genom sina arbetsinsatser vill jag s\u00e4rskilt framh\u00e5lla eskim\u00e5n Sagyntaj Ajbaltajev, pashtun Jergesjbaj Sarmoldajev, sjursjiten Temirbek Sikymov. Och jag vill till\u00e4gga ett par ord om denna h\u00f6gtidliga h\u00e4ndelse \u2026 Fr\u00e5n m\u00e4ngden h\u00f6rdes ett ljud som p\u00e5minde en oroad bikupa. F\u00f6rst nu ins\u00e5g Pasjat att han hade sagt f\u00f6r mycket, och hans ansikte antog en f\u00f6rl\u00e4gen rodnad och s\u00e5g ut som en br\u00f6dlimpa nyss uttagen ur ugnen. Det visare sig att han i hastigheten hade gl\u00f6mt att \u00e4ndra namnen p\u00e5 de personer som han f\u00f6rsett med nya nationaliteter. \u2013 Vad har eskim\u00e5er h\u00e4r att g\u00f6ra? Och vad \u00e4r det f\u00f6r sjursjit du talar om? ropade de kontorsanst\u00e4llda och \u00f6verr\u00f6stade helt Sepen- taj. Bland \u00e5h\u00f6rarna fanns kazakiska djigiter med hustrur, barn och andra sl\u00e4ktingar som f\u00e5tt sina namn bortsk\u00e4nkta. Och n\u00e4r en av dem blev kallad sjursjit, en annan eskim\u00e5, en tredje pashtun, f\u00f6r att inte tala om alla andra folkslag, st\u00e4llde deras fruar till med ett f\u00f6rf\u00e4rligt ov\u00e4sen. \u2013 H\u00f6rdu, kamrat dikt\u00f6r, ropade hustrun till sjursjiten Temirbek. Sk\u00e4ms ni inte att kalla min man f\u00f6r en sjursjit eller vad det nu var? Han \u00e4r kazak! Och inte bara det! Hans f\u00f6rf\u00e4der var otrariska konrater som k\u00e4mpade med Djingis khan, och i varje konrat bor det en kulshygash och i varje kulshygash en taz, och i tazen en bori, och \u2026 \u2013 Man kan inte dela in kazaker i klaner och stammar s\u00e5 d\u00e4r, mumlade den f\u00f6rvirrade Pasjat och bet p\u00e5 sina r\u00f6da l\u00e4ppar. Men d\u00e5 rann sinnet p\u00e5 eskim\u00e5hustrun och pashtuns hustru, och det h\u00f6gtidliga m\u00f6tet blev till ett bullrigt upptr\u00e4de. Ordf\u00f6randen f\u00f6r kolchosen ins\u00e5g att bullret och ov\u00e4sendet kunde p\u00e5g\u00e5 f\u00f6r evigt, och steg upp: \u2013 T\u00e5lamod, kamrater, t\u00e5lamod! Han h\u00f6jde handen. F\u00e5r jag be de n\u00e4mnda kamraterna stiga fram, s\u00e5 att vi sj\u00e4lva kan se vilka de verkligen \u00e4r. \u2013 De \u00e4r anst\u00e4llda p\u00e5 Socialismen, vi ser dem varenda dag. Varf\u00f6r skulle de stiga fram? \u2013 Det \u00e4r lika bra att be dem komma fram. Djigiter, var \u00e4r ni? Kom fram! Och n\u00e4r eskim\u00e5n Sagintai, pashtun Yergesbaj och sjursjiten Temirbek steg fram i mitten av f\u00f6rsamlingen brast alla ut i ohejdbart skratt. \u2013 F\u00f6rr\u00e4dare! Skrek en berusad djigit och hytte med n\u00e4ven. Ni har s\u00e5lt er nation f\u00f6r trettio silverpenningar. Jag v\u00e4grade och sa: \u00c4ven om jag m\u00e5ste g\u00e5 utan arbete och samla skalbaggar p\u00e5 st\u00e4ppen, s\u00e5 kommer jag \u00e4nd\u00e5 att vara kazak. Nu kan ni se med egna \u00f6gon! Nu begriper jag varf\u00f6r dessa \u00e5tta var glada som barn n\u00e4r de kom ut fr\u00e5n Sepentajs kontor! M\u00f6tet b\u00f6rjade alltmera p\u00e5minna om ett oroligt h\u00f6nshus. Ingen vet hur denna exempell\u00f6sa skandal skulle ha slutat om inte kolchosordf\u00f6randen hade fattat tyglarna. \u2013 Sluta v\u00e4snas! r\u00f6t han ilsket. Vad \u00e4r det ni tjatar om? L\u00e5t var och en g\u00f6ra som han vill. Vem kommer att lida av det? Numera st\u00e5r det alla sovjetmedborgare fritt att anta den nationalitet de sj\u00e4lva \u00f6nskar. Han gjorde en l\u00e5ng paus f\u00f6r att kontrollera effekten av sina ord p\u00e5 de f\u00f6rsamlade, och n\u00e4r tystnaden lagt sig talade han lugnt. I pedagogiska ordalag ber\u00e4ttade han f\u00f6r folket vilka \u00e5tg\u00e4rder som hade planerats f\u00f6r att f\u00f6rb\u00e4ttra byinv\u00e5narnas liv. D\u00e4refter \u00f6vergick han till aktuell inrikesoch utrikespolitiska fr\u00e5gor, riktade allas uppm\u00e4rksamhet p\u00e5 problemet med de nationella relationerna, och n\u00e4r han slutligen var \u00f6vertygad om att de n\u00e4rvarande hade gl\u00f6mt orsaken till sin oro riktade han sig, nu lugnad, till de nya bos\u00e4ttarna med orden: V\u00e4lkomna till era nya hem! M\u00e5 ni leva lyckliga! S\u00e5 klippte han av det r\u00f6da bandet med en sax. Men en hastig blick p\u00e5 banden i hans h\u00e4nder st\u00f6rtade de nyblivna l\u00e4genhetsinnehavarna in i de b\u00e5da husen. F\u00f6rst nu kunde kolchosordf\u00f6randen torka sin svettiga panna och g\u00e5 till bilen. Dessf\u00f6rinnan hade han dock hunnit att i ocensurerade ordalag l\u00e4sa lusen av avdelningschefen Barakatov. P\u00e5 morgonen efter frukost satte sig kolchosordf\u00f6randen, Pasjat och Sepentaj ned f\u00f6r att skriva en rapport till Partiets distriktskommitt\u00e9. \u201dRapport till SUKP:s distriktskommitt\u00e9. Arbetarna vid produktionsenheten Socialismen, underavdelning till kollektivjordbruket Kommunismen som tillh\u00f6r Zjetisajdistriktet, som fullt ut st\u00f6der partiets och regeringens politik att utj\u00e4mna klyftorna mellan staden och landsorten, har \u00e5tagit sig den hederv\u00e4rda uppgiften att uppf\u00f6ra tv\u00e5 sjuv\u00e5ningsbyggnader. Byggplanen kr\u00e4vde att allt byggnadsarbete skulle slutf\u00f6ras i sin helhet inom ett \u00e5r. Som resultat av en heroisk insats av de i avdelningen bosatta j\u00e4mte inbjudna arbetare kunde tv\u00e5 sextiofyra l\u00e4genheters flerbostadshus, med totalt 128 (etthundratjugo\u00e5tta) l\u00e4genheter tagas i drift sju m\u00e5nader f\u00f6re utsatt tid. I g\u00e5r, det vill s\u00e4ga den 21 september 1981, var \u00f6vertagandet av de b\u00e5da nya husen helt genomf\u00f6rt. Vi f\u00f6rs\u00e4krar att vi ocks\u00e5 i framtiden st\u00e5r redo att strikt uppfylla alla uppdrag fr\u00e5n partiet och regeringen. Kolchosklubbens styrelseordf\u00f6rande B. Zjalmuratov, Partisekreterare S. Kerejbajev Chef f\u00f6r avdelningen Socialismen, P. Barakatov 22 september 1981.\u201d F\u00f6r att leverera rapporten utan dr\u00f6jsm\u00e5l avreste den lokale partisekreteraren Kerejbajev omedelbart till distriktscentret. Dessf\u00f6rinnan hade man kommit \u00f6verens om att h\u00e5lla ett m\u00f6te p\u00e5 kv\u00e4llen hemma hos avdelningschefen f\u00f6r att informera samtlig personal i ledande st\u00e4llning vid kolchosen om det rekordsnabba genomf\u00f6randet av detta viktiga projekt, och d\u00e4refter gick var och en till sitt. Pasjat, som inte tyckte om att f\u00f6rsitta n\u00e5gon tid, satte sig vid kolchosstyrelsens radiostation, kontaktade avdelningen och instruerade dem att slakta och fl\u00e5 en kviga och tv\u00e5 f\u00e5r tills de kom tillbaka. Eftersom rapporten redan hade levererats till distriktet best\u00e4mdes att partichefen inte skulle \u00e5ka till kolchoskontoret, utan bege sig direkt till Socialismen, och hans familj skulle komma dit i s\u00e4llskap med de \u00f6vriga. Samtidigt h\u00f6ll platsen framf\u00f6r de tv\u00e5 nya husen p\u00e5 att f\u00f6rvandlas till n\u00e5got som p\u00e5minde om en kreatursmarknad. Vilda skr\u00e4n blandades med br\u00e4kanden och r\u00e5manden fr\u00e5n boskapen. Framf\u00f6r huset tr\u00e4ngdes h\u00e4st, kameloch \u00e5snevagnar och fullastade lastbilar, bandtraktorer och sk\u00f6rdemaskiner. Kort sagt, alla former av rullande utrustning som kolchosb\u00f6nderna kunde uppbringa hade k\u00f6rts in p\u00e5 g\u00e5rden. Alla k\u00e5nkade och bar sitt bohag fr\u00e5n fordonen in i husen. Flytten f\u00f6rsiggick i en vimlande folkmassa under en och samma dag. Upphetsade, svettiga m\u00e4nniskor sprang om varandra i entr\u00e9erna, det h\u00f6rdes gr\u00e4l, grova svordomar, h\u00e4r och d\u00e4r blev det till och med slagsm\u00e5l. F\u00f6rst vid midnatt slog sig de uttr\u00f6ttade m\u00e4nniskorna till ro och l\u00e4mnade sina oavslutade bestyr till n\u00e4sta dag. I de nya hu- sen, liksom i hela omr\u00e5det, fanns ingen gas. Var och en av de nya och hungriga bos\u00e4ttarna tvingades d\u00e4rf\u00f6r improvisera efter b\u00e4sta f\u00f6rm\u00e5ga n\u00e4r hungern gjorde sig p\u00e5mind. N\u00e5gra n\u00f6jde sig med te i en termos, andra hade f\u00f6rsett sig med kallt kokt k\u00f6tt, somliga lyckades koppla in en elspis p\u00e5 eln\u00e4tet och gamle Meldesh med sin kvinna och sonson gjorde upp eld direkt p\u00e5 balkongen och kokade te p\u00e5 tredje v\u00e5ningen. M\u00e5nga kazaker, som var vana vid utrymme framf\u00f6r sina jurtor, gjorde ocks\u00e5 upp eld och t\u00e4nde stora brasor p\u00e5 platsen framf\u00f6r huset. P\u00e5 avst\u00e5nd liknade de nya fina husen minst av allt ett socialistiskt gemensamhetsboende och p\u00e5minde mera om ett brinnande, sjunkande fartyg. Folk sprang fram och tillbaka mellan husen och eldarna, p\u00e5 ett h\u00e5ll h\u00f6ll n\u00e5gon p\u00e5 att mala korn i en mortel, n\u00e5gon f\u00f6rs\u00f6kte spika i betongv\u00e4ggarna, eldar flammade p\u00e5 balkongerna, kaminer p\u00e5 g\u00e5rden sprutade gnistor \u2013 kort sagt, det sju v\u00e5ningar h\u00f6ga kommunistiska gemensamhetsboendet b\u00f6rjade spricka i fogarna redan under sin f\u00f6rsta dag. Dagen d\u00e4rp\u00e5 skulle dessa familjer h\u00e5lla inflyttningsfest, och husets inv\u00e5nare skulle sjunga, dansa och hoppa l\u00e5ngt in p\u00e5 sena natten enligt de gamla traditioner som bevarats hos alla de hundratrettio nationer som lever i Kazakstan. M\u00e4nniskorna som flyttat in i dessa byggnader \u2013 lastbilschauff\u00f6rer, traktorf\u00f6rare, mekaniker, h\u00e4stkarlar, tr\u00f6skmaskinister, snickare \u2013 skulle st\u00e4lla upp sina fordon och redskap utanf\u00f6r porten. Och n\u00e4r tre dussin traktorer som tillh\u00f6rde de boende i hundratjugo\u00e5tta l\u00e4genheter startade sina motorer p\u00e5 en och samma g\u00e5ng i gryningen, d\u00e5 kunde somliga m\u00e4nniskor f\u00e5 f\u00f6r sig att v\u00e4rldens underg\u00e5ng hade intr\u00e4tt, och ingen kunde garantera att m\u00e4nniskor inte skulle kasta sig ut fr\u00e5n sina balkonger i ren panik. Dagen grydde den f\u00f6rsta morgonen i det kommunistiska gemensamhetsboendet. En str\u00e5lande gryning av det slag som brukar beskrivas i tidningarna. En lugn, tyst, skimrande morgon. Solen steg p\u00e5 himlen och i ljuset av denna nya dag tycktes ingenting varsla om annalkande stormar. Men denna str\u00e5lande dag bar p\u00e5 kommande \u00f6verraskningar till de intet ont anande l\u00e4genhetsinnehavarna i deras nya hem, d\u00e4r de vilade ut efter inflyttningsfesten. Eftersom detta nu var kommunistiska hus fanns naturligtvis ocks\u00e5 toaletter. Och om det finns en toalett s\u00e5 finns det ocks\u00e5 personer som g\u00e4rna vill bes\u00f6ka den. Sjursjiten Temirbek, som var bosatt p\u00e5 f\u00f6rsta v\u00e5ningen, brukade som de flesta m\u00e4nniskor p\u00e5 jorden b\u00f6rja sin dag med ett toalettbes\u00f6k. L\u00e4genheten var \u00e4nnu inte st\u00e4dad efter f\u00f6reg\u00e5ende kv\u00e4lls fest, och halvsovande klev han \u00f6ver tallrikar och glas, koffertar och resv\u00e4skor och fick slutligen tag i d\u00f6rrhandtaget till toaletten, och samtidigt k\u00e4nde han att hans f\u00f6tter trampade i n\u00e5gonting kladdigt. Som vanligt b\u00f6rjade han klaga p\u00e5 sin fru och trodde att hon av misstag spillt vatten p\u00e5 golvet. Men hans n\u00e4sa uppf\u00e5ngade en misst\u00e4nkt lukt, och n\u00e4r han ins\u00e5g att det inte var vanligt vatten blev han st\u00e5ende som f\u00f6rstenad. Eftersom hans f\u00f6tter redan trampat runt i det bl\u00f6ta t\u00e4nkte han av gammal vana att d\u00e5 blir det v\u00e4l inte v\u00e4rre \u00e4n s\u00e5 h\u00e4r, och drog upp d\u00f6rren. Och s\u00f6rjan som hade samlats inne p\u00e5 toaletten v\u00e4llde nu ut \u00f6ver hans f\u00f6tter. Han tog ett spr\u00e5ng tillbaka ut i korridoren. Temirbeks familj vaknade ur sin slummer och fann sig pl\u00f6tsligt mitt i ett stinkande d\u00e5rhus. Fr\u00e5n toaletten fl\u00f6t avloppsvatten ur ett stort tjockt svart r\u00f6r som var illa fastgjort i v\u00e4ggen, och det fanns inget slut p\u00e5 detta utbrott. Man f\u00e5r f\u00f6rmoda att hyresg\u00e4sterna i de \u00f6vre l\u00e4genheterna velat utnyttja de kommunala bekv\u00e4mligheterna. Temirbek fl\u00f6g som en raket uppf\u00f6r trappan. Som om han kommit med bud om en fientlig invasion dunkade han med knytn\u00e4ven p\u00e5 d\u00f6rren till sin tatariske granne. En sp\u00e4d, gulhyad gammal kvinna med glas\u00f6gon \u00f6ppnade d\u00f6rren. \u2013 Vad vill ni? fr\u00e5gade hon. \u2013 Vill och vill, farmor. Gud har f\u00f6rbannat oss. Han sk\u00f6t den gamla kvinnan \u00e5t sidan och tr\u00e4ngde sig in i l\u00e4genheten och ropade: \u2013 Vem \u00e4r p\u00e5 toaletten? \u2013 Gud bevare oss, vad s\u00e4ger du? \u2013 Vem \u00e4r p\u00e5 toaletten? fr\u00e5gar jag. \u2013 Ibatullah sitter d\u00e4r \u2013 Faan, Ibatullah! Temirbek slet i d\u00f6rrhandtaget. \u2013 Ibatullah, kom ut! befallde han. Skynda p\u00e5! Han h\u00f6rde Ibatullahs r\u00f6st n\u00e5got anstr\u00e4ngd: \u2013 Jag kommer, k\u00e4re v\u00e4n. \u2013 Du kan gl\u00f6mma ditt \u201dk\u00e4re v\u00e4n\u201d, min l\u00e4genhet \u00e4r bortspolad av en syndaflod. Sitt inte p\u00e5 toaletten. Kom ut, vare sig du \u00e4r f\u00e4rdig eller inte! Kom ut meddetsamma! Ibatullah steg ut, mycket generad, ansiktsf\u00e4rgen var h\u00f6gr\u00f6d. \u2013 Dessa kazaker l\u00e5ter en inte ens sitta p\u00e5 toaletten i fred, f\u00f6r- s\u00f6kte han sk\u00e4mta. Hur st\u00e5r det till? Temirbek f\u00f6rklarade hastigt sitt problem. D\u00e4rp\u00e5 \u00f6ppnade Ibatullah toalettd\u00f6rren igen, och n\u00e4r han fick se det l\u00e4ckande r\u00f6ret skrek han h\u00f6gt. De b\u00e5da sprang upp p\u00e5 tredje v\u00e5ningen. D\u00e4r bodde en uzbek vid namn Islamzjan. De f\u00f6rklarade situationen f\u00f6r honom. \u2013 Det kan inte st\u00e4mma, sade han och skakade p\u00e5 huvudet. Skithuset kan inte g\u00e5 s\u00f6nder p\u00e5 en dag. \u2013 H\u00f6r du, du kan stoppa upp dina kan inte n\u00e5nstans. Min l\u00e4genhet \u00e4r redan full av dynga. Om ett litet tag s\u00e5 kommer skiten att flyta upp till din l\u00e4genhet. Alla tre sprang upp till fj\u00e4rde v\u00e5ningen. D\u00e4r bodde lagerf\u00f6rmannen Gamrakeli. Han m\u00e5ste just ha kommit ut ur badrummet, n\u00e4r de d\u00f6k upp h\u00f6ll han p\u00e5 att kn\u00e4ppa livremmen. \u2013 \u00c5h, god dag, k\u00e4re v\u00e4n! sade han glatt. \u2013 V\u00e4nta lite med \u201dgamle v\u00e4n\u201d, men g\u00e5 inte p\u00e5 toaletten, g\u00f6r det inte! \u2013 Varf\u00f6r inte? \u2013 Eftersom \u2026 Det ligger till s\u00e5 h\u00e4r \u2026 P\u00e5 femte v\u00e5ningen h\u00e4rskade lugnet. Elektrikern Ivan Krivonosov bodde d\u00e4r. Han fick situationen f\u00f6rklarad f\u00f6r sig. Han ryckte p\u00e5 axlarna: \u2013 Vad vill ni att jag ska g\u00f6ra? \u2013 Vi m\u00e5ste g\u00e5 till ledningen med det h\u00e4r tillsammans. Vi ska skriva en anm\u00e4lan och tala om att vi knappt har hunnit flytta in i v\u00e5rt nya hus f\u00f6rr\u00e4n v\u00e5ra l\u00e4genheter \u00f6versv\u00e4mmas med avloppsvatten. \u2013 Jag har inte tid i dag, sade han och tog en klunk iskallt vatten ur kranen. Jag m\u00e5ste h\u00e4mta min fru fr\u00e5n stan. Den som har blivit \u00f6versv\u00e4mmad f\u00e5r ge sig iv\u00e4g. Det tar l\u00e5ng tid innan det n\u00e5r upp till femte v\u00e5ningen. \u2013 Det h\u00e4r \u00e4r osolidariskt av dig, sade Temirbek uppr\u00f6rd. Vi bor h\u00e4r den ene under den andre, vi har ett gemensamt problem, om grannen ovanf\u00f6r oss inte t\u00e4nker p\u00e5 m\u00e4nniskorna inunder, hur kommer livet d\u00e5 att se ut? Kom med och titta p\u00e5 min l\u00e4genhet, s\u00e5 kommer du att fly h\u00e4rifr\u00e5n s\u00e5 fort benen h\u00e5ller. De gick ned till f\u00f6rsta v\u00e5ningen och in i Temirbeks l\u00e4genhet. Frun och barnen gick omkring i gummist\u00f6vlar och h\u00f6ll f\u00f6r n\u00e4san. De hade byggt en f\u00f6rd\u00e4mning av trasor och gamla kl\u00e4der f\u00f6r att leda undan vattnet, och med sina sista krafter lyckats styra den inv\u00e4llande stinkande floden \u00f6ver tr\u00f6skeln och ut p\u00e5 gatan. Georgiern Garmakely h\u00f6gg bort tr\u00f6skeln och en v\u00e5g av internationell dynga str\u00f6mmade genom trapphuset och ut i det fria. F\u00f6rst d\u00e5 m\u00e4rkte de att inv\u00e5narna i de \u00f6vriga ing\u00e5ngarna k\u00e4mpade med samma problem som hade h\u00e5llit dem sj\u00e4lva sysselsatta i \u00f6ver en timme. Inom kort hade inv\u00e5narna i b\u00e5da husen f\u00f6rflyttat sig utomhus. <\/p>\n
* * *<\/p>\n
Hela kolchosledingen hade samlats hemma hos Pasjat Barakatov. Alla informerades om att rapporten avs\u00e4nts till distriktet, och folk kom i s\u00e4ng f\u00f6rst p\u00e5 morgonen. Enligt en oskriven regel som g\u00e4llde denna speciella kategori av chefer b\u00e4ddades det f\u00f6r ordf\u00f6randen, partichefen, chefsagronomen och avdelningschefen p\u00e5 golvet i hallen. Och de hade just somnat och snarkade obekymrat n\u00e4r tio personer t\u00e4ckta av lort kom t\u00e5gande i en l\u00e5ng rad in i det fr\u00e4mre rummet. Pasjats mamma for upp och skrek skr\u00e4ckslagen. \u2013 Var \u00e4r dikt\u00f6rn? fr\u00e5gade sjursjiten Temirbek, och \u00f6verl\u00e5t \u00e5t k\u00e4rringen att s\u00e4ga god dag. \u2013 E-e\u2026 han var h\u00e4r nyssens \u2026 \u00c4r det du, Temirbek? Hur \u00e4r det fatt med dig \u2013 du \u00e4r ju alldeles blek i ansiktet, som om den onde jagar dig? \u00c4r du sjuk? \u2013 Nej, jag \u00e4r frisk, sade Temirbek hastigt f\u00f6r att komma till saken. Vi m\u00e5ste tala med cheferna. \u2013 De har \u00e5kt f\u00f6r l\u00e4nge sen. \u2013 Vart? \u2013 Inte vet jag, de s\u00e4ger ingenting till mig. \u2013 Fan ocks\u00e5! svor Ivan ursinnigt. H\u00e4r drunknar folk i dynga, och ingen vet var bossarna h\u00e5ller hus! I samma \u00f6gonblick tr\u00e4ngde en h\u00f6gljudd snarkning fr\u00e5n fyra mansr\u00f6ster genom den v\u00e4l tillslutna d\u00f6rren till salongen. Temirbek och Ibatullah hade strax l\u00f6st g\u00e5tan bakom denna snarkning och \u00f6ppnade d\u00f6rren, trots gummans h\u00f6gljudda protester, och tittade in i rummet. F\u00f6rst fick de f\u00f6r sig att de befann sig i en maskinstation modell mindre. De tyckte sig se slaktkroppar av nyligen slaktade n\u00f6tkreatur uppstaplade, och de fyra m\u00e4nnen snarkade s\u00e5 att v\u00e4ggarna b\u00e5gnade och taket lyfte sig. Ytterligare tre nyinflyttade ansl\u00f6t till de \u00f6vriga, och med gemensamma krafter lyckades de skaka liv i de sovande och f\u00e5 dem p\u00e5 f\u00f6tter. Cheferna ruskade p\u00e5 huvudena och s\u00e5g p\u00e5 dem med of\u00f6rst\u00e5ende \u00f6gon, som om de framf\u00f6r sig haft d\u00f6ds\u00e4nglarna Munkir och Nankir som st\u00e4llde dem till svars. De f\u00f6rstod ingenting. L\u00e5ngt om l\u00e4nge fick de p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt klart f\u00f6r sig vidden av det som intr\u00e4ffat och muttrade: Det \u00e4r bra, g\u00e5 nu, vi lovar att komma. Och s\u00e5 snart alla hade f\u00f6rsvunnit ut st\u00f6p de i s\u00e4ng igen. N\u00e4r alla chefspersonerna med v\u00e4rkande huvuden och dimmig blick till sist stod uppradade framf\u00f6r de nya sjuv\u00e5ningshusen hade det hunnit bli middagstid, t\u00e5lamodet var p\u00e5 upph\u00e4llningen och hyresg\u00e4sterna skummade av ilska. Inspektionen kunde b\u00f6rja. \u2013 Ni \u00e4r obildade allesamman! f\u00f6rklarade Pasjat n\u00e4r han hade lyssnat p\u00e5 de uppretade m\u00e4nniskorna. Ni uppf\u00f6r er som vildar som \u00e4r ovana vid civilisationen. Ni har knappt hunnit flytta in f\u00f6rr\u00e4n ni b\u00f6rjar slakta f\u00e5r och rensar ut in\u00e4lvorna p\u00e5 toaletten och sen spolar ner slaktresterna i avloppet. Ni borde b\u00f6tf\u00e4llas f\u00f6r att ha brutit mot reglerna f\u00f6r det kommunistiska gemensamhetsboendet. \u2013 Jas\u00e5, det s\u00e4ger du. S\u00e5 vi m\u00e5ste allts\u00e5 betala b\u00f6ter innan vi ens har hunnit flytta in? fr\u00e5gade gamle Meldesh och betraktade honom genom avsmalnande \u00f6gonspringor. S\u00e5na galningar! Nej du, f\u00f6rst av allt ska ni st\u00e5 till svars f\u00f6r detta! Han lutade sig pl\u00f6tsligt \u00f6ver balkongr\u00e4cket och tittade upp\u00e5t, d\u00e4r man kunde se en flicka sticka ut huvudet fr\u00e5n balkongen p\u00e5 femte v\u00e5ningen. Han ropade till henne: \u2013 H\u00f6rdu, s\u00e4g \u00e5t din korkade farsa att inte g\u00e5 p\u00e5 toaletten och inte spola. \u00c4r ni alla d\u00f6va d\u00e4r inne? Om man s\u00e5 bultar p\u00e5 d\u00f6rren med yxa \u00e4r det ingen som \u00f6ppnar! Flickan f\u00f6rsvann tyst in i l\u00e4- genheten. Efter en l\u00e5ng h\u00f6gljudd palaver gick man runt och inspekterade alla l\u00e4genheterna. Allting visade sig st\u00e4mma. Det besl\u00f6ts att tillkalla en expertkommission fr\u00e5n distriktet. Fram till dess kommissionen unders\u00f6kt saken kom man \u00f6verens om att inte anv\u00e4nda toaletten, och inte spola i badrummet eller \u00f6ppna kranen i k\u00f6ket. Kommissionen anl\u00e4nde en vecka senare. Den stannade inte l\u00e4nge. Den rapporterade sina slutsatser omedelbart. Det visade sig att produktionsavdelningen Socialismen hade gjort en sensationell uppt\u00e4ckt med avseende p\u00e5 produktionen av flerfamiljshus: kolchosb\u00f6nderna hade uppenbarligen best\u00e4mt sig f\u00f6r att klara sig utan underjordiskt avlopp till dessa h\u00f6ghus som var avsedda att utpl\u00e5na klyftan mellan stad och landsbygd. \u2013 S\u00e5 gick det allts\u00e5 till. Och jag som undrade hur i all v\u00e4rlden de kunde bli klara p\u00e5 fem m\u00e5nader! sade kolchosordf\u00f6randen n\u00e4r kommissionen hade avlagt sin rapport. Han s\u00e5g hotfullt p\u00e5 Pasjat och Sepentaj. G\u00f6r er beredda att krypa i f\u00e4ngelse. Det finns inget att v\u00e4lja p\u00e5. \u2013 Om vi hamnar i f\u00e4ngelse, s\u00e5 g\u00f6r vi det alla tillsammans, sade Pasjat bedr\u00f6vat, som om han fann tr\u00f6st i dessa ord. Denna fantastiska historia spreds i hela distriktet. Det blev ett s\u00e4rskilt m\u00f6te med partibyr\u00e5n och en allvarlig tillr\u00e4ttavisning. Men inga hus blir byggda av en tillr\u00e4ttavisning, man kan inte ens installera ett avloppssystem. Efter l\u00e5nga sammantr\u00e4den kom distriktsledningen \u00f6verens om att det skulle bli n\u00f6dv\u00e4ndigt att s\u00e4tta ig\u00e5ng med arbetet p\u00e5 avloppssystemet. Medan nyheten om h\u00e4ndelsen spreds runt v\u00e4rlden transporterades samma natt den modernaste och b\u00e4sta utrustning som fanns i distriktet till produktionsavdelningen Socialismen f\u00f6r att installationsarbetena skulle komma ig\u00e5ng f\u00f6ljande dag. N\u00e5gra kilometer fr\u00e5n byn schaktades en stor grop, varifr\u00e5n man ledde en kulvert p\u00e5 en och en halv meters djup fram till So- cialismens h\u00f6ghus. Under hela denna tid levde m\u00e4nniskorna i de b\u00e5da husen i ett helvete. Somliga av dem \u00e5terv\u00e4nde till sina gamla lerkojor, andra f\u00f6ljde en strikt disciplin, lagade mat p\u00e5 g\u00e5rden \u00f6ver \u00f6ppen eld, utr\u00e4ttade sina behov p\u00e5 st\u00e4ppen och gick hem enbart f\u00f6r att \u00f6vernatta. Gamle Meldeshs sonson skulle gifta sig, han hade bara g\u00e5tt och v\u00e4ntat p\u00e5 att flytta in i sin nya l\u00e4genhet f\u00f6r att kunna fira sitt br\u00f6llop. Han blev ombedd att v\u00e4nta, men han insisterade. N\u00e4r familjen var sysselsatt med br\u00f6llopsf\u00f6rberedelserna dog grannen Zjaparchans sv\u00e4rmor. Och grannfamiljen upplevde sin f\u00f6rsta sorg i det nya hemmet. Och som en f\u00f6ljd av detta fick husets inv\u00e5nare vara med om en t\u00e4mligen omskakande upplevelse: begravningsg\u00e4sterna som kom t\u00e5gande med klagovisor \u2013 Bauyry-y-ym! \u2013 r\u00e5kade g\u00e5 fel och hamnade mitt i br\u00f6llopsfesten, medan g\u00e4sterna som kommit till br\u00f6llopet v\u00e4lkomnades av gr\u00e5t och klagorop. I forts\u00e4ttningen b\u00f6rjade de forna byborna, som varit vana vid ett stillsamt liv, att undvika varandra, konflikter och gr\u00e4l br\u00f6t ut oftare, och efter hand slutade m\u00e4nniskorna att umg\u00e5s med varandra. Avloppet gr\u00e4vdes med stor entusiasm, men gradvis avstannade arbetet. Efter tv\u00e5 och en halv m\u00e5nad hade avloppsstammarna dragits \u00e4nda fram, och marken under skyskraporna b\u00f6rjade torka upp. Antingen det berodde p\u00e5 att de tekniska ber\u00e4kningarna var felaktiga eller p\u00e5 att marken under husen var alltf\u00f6r lucker, i vilket fall som helst b\u00f6rjade b\u00e5da husen att s\u00e4tta sig n\u00e4r jorden torkat och intog en tydligt lutande st\u00e4llning mot varandra. Myndigheterna stoppade omedelbart arbetet och gav order om att evakuera husets inv\u00e5nare. M\u00e4nniskorna, som i gl\u00e4djen \u00f6ver sina nya bost\u00e4der hade hunnit riva sina gamla fula hyddor, fick nu sl\u00e5 upp t\u00e4lt och tillf\u00e4lligt flytta in i dem. Och \u00e5terigen v\u00e4cktes missmodet och missn\u00f6jet hos dessa m\u00e4nniskor, som redan hunnit v\u00e4nja sig vid allt. Distriktsmyndigheterna h\u00f6ll nya sammantr\u00e4den f\u00f6r att besluta om vad de skulle besluta. Under den mest intensiva sk\u00f6rdes\u00e4songen hade m\u00e4nniskorna ingen h\u00e5g till arbete, de orkade bara t\u00e4nka p\u00e5 sig sj\u00e4lva, p\u00e5 sin egen sorg och olycka. 1986<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Varenda f\u00f6rordning som utf\u00e4rdades i Moskva brukade som regel h\u00f6rsammas omg\u00e5ende i Alma-Ata. S\u00e5 hade varit fallet \u00e4nda sedan Sovjetmaktens f\u00f6rsta dagar. Besluten fr\u00e5n or\u00e4kneliga kongresser och plenarm\u00f6ten, som var otaliga, fl\u00f6g f\u00f6rbi alla ryska byar och \u00f6vriga sovjetrepublikers territorier utan att dr\u00f6ja n\u00e5gonstans p\u00e5 v\u00e4gen \u00f6ver Sovjetmaktens j\u00e4ttelika landomr\u00e5den, och landade just hos oss och verkst\u00e4lldes omedelbart just h\u00e4r …<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[45],"tags":[],"class_list":["post-702","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-berattelser"],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/702","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=702"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/702\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":703,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/702\/revisions\/703"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=702"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=702"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=702"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}