Dulat Isabekov kommer fr\u00e5n de trakter d\u00e4r det v\u00e4lsignade Turkestan frikostigt sprider den h\u00f6gstes ljus. Sj\u00e4lv \u00e4r jag fr\u00e5n Aralsj\u00f6ns kustland. N\u00e4r jag redan hade fyllt arton och spanade som en liten \u00f6rn efter flickorna fr\u00e5n grannkvarteren, kom han till v\u00e4rlden under Arys m\u00e4ktiga himmel och tog en snidad vagga i besittning. De arton \u00e5r som skiljer oss b\u00e5da kan f\u00f6r somliga verka som en kort tid, f\u00f6r andra en l\u00e5ng tid. Fr\u00e5gan om den \u00e4r l\u00e5ng eller kort, \u00e4r i sj\u00e4lva verket helt ovidkommande. Om man betraktar saken ur matematisk synvinkel handlar det enbart om ett naturligt tal, en siffra. Om vi d\u00e4remot ser saken ur historiens synvinkel, s\u00e5 kommer vi att uppt\u00e4cka att det r\u00f6r sig om ett helt liv. Ett liv som ber\u00f6r en person, eller flera, en isolerad individ, en hel generation eller ett folk, en period som omfattar ett livs\u00f6de. Och i det h\u00e4r speciella fallet f\u00f6rh\u00e5ller det sig just s\u00e5. Under dessa arton \u00e5r, som f\u00f6r den ene framstod som en kort tid, f\u00f6r den andre som en l\u00e5ng tid, genomled v\u00e5rt folk en fruktansv\u00e4rd sv\u00e4ltkatastrof, och utan \u00f6verdrift f\u00f6rintades v\u00e5r nation till h\u00e4lften. Och innan vi \u00e4nnu \u00e5terh\u00e4mtat oss fr\u00e5n denna olycka, som om den inte vore nog, kastades folket ut i ett fyra\u00e5rigt krigs fasor och hundratusentals m\u00e4n d\u00f6mdes till en f\u00f6rtidig d\u00f6d enligt ordspr\u00e5kets str\u00e4nga logik: den som faller skall krossas. Och till sist kom dagen d\u00e5 alla barbenta sm\u00e5grabbar i staden Arys, och bland dem lille Dulat, p\u00e5 sina bara och smutsiga f\u00f6tter rusade iv\u00e4g f\u00f6r att m\u00f6ta krigets \u00f6verlevande. Nu v\u00e4xte han upp under beskydd av sin far och sina farbr\u00f6der, krigsveteraner, som hade h\u00f6rt kulorna vina om \u00f6ronen och m\u00f6tt d\u00f6den varje dag. Han v\u00e4xte upp, mognade till man och stod snart p\u00e5 egna ben. Oavsett hur vi i dag ser tillbaka p\u00e5 dessa h\u00e4ndelser m\u00e5ste vi erk\u00e4nna att vi upplevt de viktigaste sociala och politiska f\u00f6r\u00e4ndringarna i v\u00e5r tid, h\u00e4ndelser som format den unga generationens t\u00e4nkande och medvetande och hela v\u00e5rt samh\u00e4lle. Och den nya generationen av f\u00f6rfattare, som kan j\u00e4mf\u00f6ras med de sparsamma ljusen i Plejadens stj\u00e4rnbild, och som nu firar sina jubileer, intog sina platser i litteraturen under den s\u00e5 kallade t\u00f6perioden p\u00e5 sextiotalet, n\u00e5gon i b\u00f6rjan av perioden, n\u00e5gon i mitten. Denna generation berikade litteraturen var och en med sin individuella r\u00f6st och f\u00f6r\u00e4ndrade till stor del ber\u00e4ttandets estetiska natur: de introducerade ett nytt socialt typgalleri, ett nytt f\u00e4rgrikt spr\u00e5k, nya tankar, ett elegiskt tonfall, lyrisk sensibilitet. Samtidigt har denna generation burit ett s\u00e4rskilt ansvar under denna period av utveckling och litter\u00e4r f\u00f6rnyelse, en str\u00e4van att bibeh\u00e5lla den h\u00f6ga niv\u00e5 som vi f\u00f6rknippar med v\u00e5ra stora f\u00f6reg\u00e5ngsm\u00e4n \u2013 Muchtar Auezov, Sabit Mukanov, Gabit Musrepov. Och de har fyllt sin uppgift. Ja mer \u00e4n s\u00e5, de har h\u00f6jt ribban \u00e4nnu en niv\u00e5, tagit \u00e4nnu ett steg fram\u00e5t. Och ett levande bevis p\u00e5 detta \u00e4r Dulat Isabekov. Vi sofistikerade storstadsf\u00f6rfattare, som trodde att vi visste och kunde allting, tvingades av dessa grabbar att l\u00e4ra oss namnen p\u00e5 hittills ok\u00e4nda f\u00f6rfattare, v\u00e4rldslitteraturens stora gestalter, vars b\u00f6cker de l\u00e4ste i sin avl\u00e4gsna hemby. S\u00e5 snart de \u00f6ppnade munnen str\u00f6mmade som ur en skattkista namn som Franz Kafka, Heinrich B\u00f6ll, Erich Maria Remarque, William Faulkner, Ernest Hemingway. Som en v\u00e5rflod fl\u00f6dade samtidigt deras egna arbeten, som visade upp ok\u00e4nda sidor av tillvaron p\u00e5 ett s\u00e4tt som gjorde oss stumma av f\u00f6rv\u00e5ning. Precis som n\u00e4r gr\u00e4set skjuter upp kraftfullt och ob\u00e4ndigt efter ett l\u00e5ngt varmt majregn b\u00f6rjade nya talanger v\u00e4lla in i litteraturen, den ena mer beg\u00e5vad \u00e4n den andra. Och samtidigt m\u00e5ste jag betona en sak: det har aldrig h\u00e4nt att jag k\u00e4nt mig st\u00e5 utanf\u00f6r, betraktat mig som en fr\u00e4mling f\u00f6r den lilla grupp av s\u00e4rpr\u00e4glade profiler som gjorde sitt intr\u00e4de i litteraturen f\u00f6r ett drygt halvsekel sedan. De sj\u00e4lva och deras verk st\u00e5r alltid f\u00f6r mina \u00f6gon. Oavsett vad Abisj Kekilbajev, Askar Sulejmenov eller Tolen Abdikov skapade, l\u00e4t jag inte ett enda av deras verk g\u00e5 mig f\u00f6rbi. Dulat Isabekov \u00e4r yngre \u00e4n dessa tre. Men \u00f6det ville att en tidigt spirande kreativitet, mognad, sj\u00e4lvtillit och beg\u00e5vning skulle placera honom i niv\u00e5 med dessa tre, bland de fr\u00e4msta i sin generation. Dulats f\u00f6rsta roman blev omedelbart en favorit bland studenterna, en bok som g\u00f6mdes under kudden p\u00e5 natten och som ingen lade ifr\u00e5n sig p\u00e5 dagen. N\u00e4r Dulat f\u00e4ste sina innersta tankar och k\u00e4nslor p\u00e5 papper var det liktydigt med att som f\u00f6rfattare f\u00f6lja sina moraliska skyldigheter gentemot folket. Oavsett vilken av hans b\u00f6cker vi sl\u00e5r upp \u2013 vare sig det r\u00f6r sig om drama, lyrisk prosa eller en ess\u00e4 \u2013 \u00e4r detta f\u00f6rmodligen anledningen till att var och en av dem, s\u00e4rskilt i sitt id\u00e9inneh\u00e5ll, tydligt visar hans sympati f\u00f6r den enskilde medborgaren. Det \u00e4r om\u00f6jligt att i detta sammanhang f\u00f6rbig\u00e5 ett k\u00e4nnetecknande drag hos f\u00f6rfattaren Dulat: den kreativa princip som han f\u00f6ljer. Dulats tvekl\u00f6sa dragning till \u00e4mnet \u201dden lilla m\u00e4nniskan\u201d placerar honom i en betydande konstn\u00e4rlig tradition, som inleddes av Balzac och senare f\u00f6rdjupades och utvecklades av de stora ryska f\u00f6rfattarna \u2013 Gogol, Dostojevskij, Tjechov, Gorkij \u2013 till att omfatta de yttersta humanistiska v\u00e4rdena. Samma motiv, som en g\u00e5ng formades till en egen genre i v\u00e4rldslitteraturen, har f\u00e5tt sin r\u00e4ttm\u00e4tiga plats hos Muchtar Auezov och Beimbet Mailin, och d\u00e4refter f\u00f6rts vidare av Dulat Isabekov i tre romaner samt i novellerna \u201dGauchar tas\u201d, \u201dMusslan\u201d, \u201dMal\u00f6rt\u201d, \u201dVi upplevde aldrig kriget\u201d och \u201dTransit passageraren\u201d, d\u00e4r detta tema g\u00e5r som en r\u00f6d tr\u00e5d genom ber\u00e4ttelsen. Dulat \u00e4r konstn\u00e4r. Dulat \u00e4r f\u00f6rfattare. Det korta, inneh\u00e5llsrika ordet \u201df\u00f6rfattare\u201d \u00e4r i sig sj\u00e4lvt ett svar p\u00e5 fr\u00e5gan hur m\u00e4nniskan ska g\u00f6ra bruk av gudagnistan, med andra ord den talang som skaparen sk\u00e4nkt honom. Hj\u00e4lten i ber\u00e4ttelsen \u201dMal\u00f6rt\u201d \u00e4r en ensam gammal man. Vid sin sida har han sitt barnbarn, en f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6s pojke som tidigt f\u00f6rlorat b\u00e5de far och mor. Och dessa \u00f6dmjuka m\u00e4nniskor som inte kan g\u00f6ra en fluga f\u00f6rn\u00e4r tvingas leva i en sv\u00e5r tid, n\u00e4r medlidande och medk\u00e4nsla m\u00e4nniskor emellan snabbt f\u00f6rflyktigas, de tvingas leva bland h\u00e5rdhj\u00e4rtade m\u00e4nniskor som saknar barmh\u00e4rtighet \u2026 Dessa ber\u00e4ttelser introducerade b\u00e5de i form och inneh\u00e5ll en ny humanistisk anda i v\u00e5r litteratur. Med sitt h\u00f6ga andliga intellekt avsl\u00f6jade de f\u00f6r oss den djupa humanism som vilar i den m\u00e4nskliga naturen \u2013 f\u00f6rm\u00e5gan till obegr\u00e4nsad medk\u00e4nsla, sympati, empati. Sannerligen, d\u00e4r det finns rum f\u00f6r medk\u00e4nsla, d\u00e4r finns det en m\u00e4nniska. N\u00e4r allt kommer omkring vilar v\u00e4rlden p\u00e5 barmh\u00e4rtighetens princip. Dessa tre verk l\u00e5ter oss l\u00e4ra k\u00e4nna en man vars stora hj\u00e4rta bl\u00f6der av medlidande med de sm\u00e5 m\u00e4nniskorna som av ett oblitt \u00f6de blivit utsatta f\u00f6r sm\u00e4rta och lidande av b\u00e5de samh\u00e4llet och enskilda m\u00e4nniskor. Nyligen l\u00e4ste jag om dessa ber\u00e4ttelser och bl\u00e4ddrade igenom boksidorna och s\u00f6kte undermedvetet efter f\u00f6rfattarens osynliga t\u00e5rar mellan raderna. Den gamle kotknackaren, den kloke gubben och hans lilla barnbarn, som b\u00e5da kommit till v\u00e4rlden genom skaparens outgrundliga vilja och som t\u00f6mt sitt \u00f6des kalk i botten, har kanske redan l\u00e4mnat denna j\u00e4mmerdal. Kanske den nuvarande generationen inte l\u00e4ngre kommer ih\u00e5g dem? Men \u00e4nnu \u00e5terst\u00e5r de vackert skulpterade bilderna av den gamle kotknackaren och den kloka gubben och hans lilla barnbarn, som formats av denne talangfulle man, som fostrats i v\u00e5rt land som sedan urminnes tider varit f\u00f6delseplatsen f\u00f6r stora helgon och r\u00e4ttr\u00e5diga m\u00e4n, som alltj\u00e4mt lever inom oss. De \u00e4r eviga bilder som kommer att forts\u00e4tta leva n\u00e4r vi sj\u00e4lva \u00e4r borta, f\u00f6r otaliga kommande generationer. Jag kan inte d\u00f6lja att jag \u00e4lskar denne f\u00f6rfattare. Han finns ofta i mina tankar. Det \u00e4r en mycket opretenti\u00f6s person. Om vi inte visste att hans b\u00f6cker trycks i upplaga efter upplaga, att floder av artiklar om honom publiceras i pressen, att teatrarna sl\u00e5ss om att s\u00e4tta upp hans pj\u00e4ser, och vi skulle r\u00e5ka m\u00f6ta honom p\u00e5 gatan i okn\u00e4ppt skjorta, skulle vi aldrig kunna f\u00f6rest\u00e4lla oss att denne n\u00e5got bohemiske figur som stod framf\u00f6r oss var en stor f\u00f6rfattare och en prosans m\u00e4stare. Men \u2013 beg\u00e5vning f\u00f6rnekar sig aldrig. L\u00e5t vara att han kan f\u00f6refalla n\u00e5got slarvig och v\u00e5rdsl\u00f6s till sitt yttre, men l\u00e5t oss inte gl\u00f6mma att han lyckats er\u00f6vra de stora scenerna och teatrarna i det fj\u00e4rran London, i Korea, Turkiet, Bulgarien och inte minst i Sankt Petersburg och Omsk, denne hj\u00e4lte \u2013 en kazak med l\u00e4tt haltande g\u00e5ng, i sliten vadderad kupi och den traditionella p\u00e4lsm\u00f6ssan tymak. Det \u00e4r hans f\u00f6rtj\u00e4nst att vi i dag blivit erk\u00e4nda, att fr\u00e4mmande l\u00e4nders forskare kommer till oss och att begreppet \u201dDulat Isabekovs v\u00e4rld\u201d blivit etablerat inom litteraturvetenskapen. Om vi nu \u00e5terigen faller tillbaka i s\u00f6mnig dvala och l\u00e5tsas att allting \u00e4r som det alltid har varit, \u00e4r det naturligtvis inget som anst\u00e5r ett civiliserat samh\u00e4lle, dit vi r\u00e4knar oss. Det \u00e4r h\u00f6g tid att visa upp f\u00f6r v\u00e4rlden vad vi f\u00f6rm\u00e5r, att lyfta fram frukterna av v\u00e5r utveckling och erk\u00e4nna dess sanna betydelse.<\/p>\n
Abdizjamil Nurpeisov, f\u00f6rfattare, grundare och ordf\u00f6rande f\u00f6r Kazakstans PEN-klubb<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Dulat Isabekov kommer fr\u00e5n de trakter d\u00e4r det v\u00e4lsignade Turkestan frikostigt sprider den h\u00f6gstes ljus. Sj\u00e4lv \u00e4r jag fr\u00e5n Aralsj\u00f6ns kustland. N\u00e4r jag redan hade fyllt arton och spanade som en liten \u00f6rn efter flickorna fr\u00e5n grannkvarteren, kom han till v\u00e4rlden under Arys m\u00e4ktiga himmel och tog en snidad vagga i besittning. De arton \u00e5r som skiljer oss b\u00e5da kan …<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[145],"tags":[],"class_list":["post-705","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-artikel"],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/705","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=705"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/705\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":707,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/705\/revisions\/707"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=705"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=705"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/isabekov.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=705"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}