mig och hade mor som sin förtrogna: ”Håller du inte med mig, mor?”, ”Vad säger du, mor, har jag inte rätt?”, ”Men mor då, det vet du väl?” Och mor nickade och höll med. Saltanat trivdes, och mor skrattade med. Hemmet blev trivsamt och rart. En gång hade jag berättat för Saltanat om en dröm som jag hade haft. Jag drömde att jag gick omkring bland en samling flickor. Alla var skönheter, och alla liknade till utseendet och klädseln hjältinnor ur Tusen och en natt. Jag satt mitt bland dem och knäppte på min dombra. Och jag hade redan förälskat mig i en av dem. Och hon älskade mig. De andra var svartsjuka och bestämde sig för att dränka oss i havet. Vi hamnade i en båt och seglade bort. Då förvandlade de sig till stora havsvidunder och jagade oss. Min älskade förvandlade sig då till en mört och jag till en gädda. Vi kröp längs botten och tog oss upp på en strand. Där förlorade jag plötsligt medvetandet. Flickan sprutade vatten på mig … Och då, ska du veta, då öppnar jag ögonen och då ligger jag ute i regnet. Och fåren har försvunnit långt iväg. Jag hade sovit och inte märkt ett dugg. Saltanat skrattade först, och sedan log hon hemlighetsfullt och sade att jag skulle få ett långt liv och att jag skulle hitta en vacker hustru. Men hon hade något finurligt i blicken och i leendet som låg på hennes läppar. Hon hade uppenbarligen något rackartyg i görningen. Och en dag, när hon och mor retade mig som vanligt, berättade Saltanat som av en ren tillfällighet min hemlighet för henne. Jag rodnade ända till hårfästet, men Saltanat, som inte låtsades märka någonting, bara skrattade: – Jag ska läsa några dikter för dig, mor, som han tillägnade den här flickan, vill du höra? – Gärna det, kära du. – Lyssna då: I drömmen fagra flickor fem jag mötte – och helt fräckt jag kysste genast en av dem, den lågan blev ej släckt. Den smärtan har jag alltjämt kvar, jag bär den med mig i mitt sinn, Käraste! Din blick ger svar! Jag hoppas du en dag blir min … – Ingen dålig poet, eller hur? Vad skulle mor säga? Hon satt tyst, log bara. Jag var mest förvirrad. Det som överraskade mig var Sultanats minne. Jag hade bara läst dikten för henne en enda gång, och

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54