vårt sommarbete. När jag kom hem hade solen redan tittat fram bakom Karataus höga kammar. Både stäppen och sluttningarna badade i ett milt rosa ljus. Himlen var klar, klar. Och just ovanför vårt hus hängde som fastfrusen en liten kant av en alldeles genomskinlig måne. Den var nätt och jämnt synlig mot himmelens blå, och den tycktes smälta av ansträngningen: hela natten igenom strödde den sitt silver över jorden. Arshabaysänkan i sin djupa dalgång ligger alltjämt i skugga. En eld brinner framför våra jurtor. Saltanat är upptagen av elden och förbereder frukosten. Det är en vindstilla morgon, och den blå röken från elden stiger rakt upp i en utdragen, hög pelare. Jag hör tydligt min mors ”tu-tu-tu” där hon går och matar hönsen. Från dalsänkan, där de långa morgonskuggorna kryper undan, kom- mer en frisk fläkt som blandar sig med den fräna röken från elden. – Åh, ajnalajyn! ropar mamma. Kommer du först nu? Varför gick du så långt? Du kunde tagit vägen genom dalen. De där lym- larna tror inte att barn kan bli trötta. Saltanat, raring, ge Kairken lite kall ayran. Till skillnad från andra gamla kvinnor, som föredrar att ropa på sina svärdöttrar och kalla dem ”Kelin”, brukade mamma kalla Saltanat vid förnamn, hon blev genast förtjust i sin svärdotter. Jag kände på mig att Saltanat tyckte om det. Hon försvann in i jurtan ett ögonblick och kom tillbaka med en stor målad tostak, en träskål full av kall, fet ayran. Jag drack girigt. Min blick föll av en händelse på Saltanat, som stod mittemot mig. I fem månader hade hon varit min svägerska, men jag kunde ännu inte uppfatta henne som en kvinna. Hon såg mer ut som en flicka som nätt och jämnt nått vuxen ålder. Likaså nu, när hon stod framför mig, ung och söt, och mest av allt liknade en ung flicka på sin första dans. – Mera? frågade hon. – Nej, tack. Jag driver återstoden av fåren på gården till Karatumsyk och vid middagstid återvänder jag hem. Tastans gnisslande säng hade efter bröllopet övertagits av mig. Nu hade Askerbek lagt sig där. Han sov. Håret ligger utspritt över kudden, hans huvud verkar enormt. Jag gick ut till brunnen och satte igång att meka med pumpen. Solen stod högt på himlen. Det började bli hett. Inifrån huset hörde jag någon ropa ”Kairken!” Jag vände mig om. Saltanat stod på en uppochnedvänd tunna och

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54