kallade far på mig med fingret och sade: ”Gå till fåren du, vattnet tar jag hand om.” Far uppmuntrade Tastans passion: han hade själv tävlat en gång i världen och ville alltid vara den bäste och nu kände han sig stolt över att hans äldste pojk var en äkta batyr. Han gillade också att Tastan inte lät munnen gå hela tiden, utan var tystlåten, ja nästan vresig – raka motsatsen till mig, hans yngste. Sådana här dagar behandlade han Tastan med särskild uppmärksamhet, talade gärna och länge med honom och kom med råd. Men far höll tummen i ögat på sin son, som det heter. Ja, vi var alla lite rädda för honom. Han var en sträng far, oj oj oj! Tiga och lyda fick vi lära oss. Tastan verkade för oss vara en jätte som kunde förflytta berg, men det räckte att hans far höjde rösten för att han skulle bli mjuk som bomull. Kanske är det därför som också jag ser fram emot nyheter om kommande kokpar, fastän jag inte är någon anhängare av den här gamla leken. Hur det än är blir stämningen i huset lättare, alla känner sig på något vis bättre till mods. Varken far eller Tastan skämde bort mig. Jag minns inte om någon av dem sagt ett smeksamt ”ajnalajyn”. Men däremot kunde vi ofta höra far tillrättavisa mor: ”Pjåska inte så mycket. Du förstör pojken. Han kommer bara att växa upp med en massa idéer i huvudet.” … I dag är huset ovanligt tyst. På sängen i hörnet sover Tastan sin ljudlösa sömn. Han har dragit över sig en tunn bomullsfilt och vill inte bli störd. I morgon ska jag resa långt bort för att börja studera. Ända till Alma-Ata. Mor brukar säga att den allsmäktige Aziret-Sultan ska hjälpa mig. I så fall börjar jag på högskolan, annars kommer jag hem igen. Man kan leva utan högskolan också. Bara man får vara frisk. Och skolan går ingenstans. Far är inte hemma. Vart han har åkt vet vi inte. Han har inte för vana att berätta vart han ska för oss därhemma. Rätt som det är kan vi få för oss att vi begriper oss på en massa saker! Och vi brukade inte diskutera med honom, det är bäst att hålla tyst – rätt som det är får du känna av hans vrede. Och det blir en vana som går in i blodet, in

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54