GAUCHAR TAS

mot varandra och började återigen tala om dessa saker som jag hade hört många gånger tidigare. – Tastan är man. Han har rätt att höja käppen mot sin hustru. Men du är för vek. Du kommer att bli som ett löv i handflatan på din kvinna. När hon vill knyter hon näven, när hon vill blåser hon iväg dig. Ja … Jag vill inte slösa ord på dig. Du lyssnar ändå inte. Och se inte så sur ut, sluta upp med det där! Jag pratar, och du grinar illa. Far slog uppgivet ut med handen. – Det är bedrövligt att se på dig!  

* * *

… Två dagar senare var Tastan och jag i full fart med att reparera uthuset. Nya plankor skulle sågas upp, soltaket som hade fallit in måste förstärkas på flera ställen. Det var stort nog att ge skugga åt en hel flock får. Vi spände en kamel för släden och drog iväg till Burgendisaj efter virke. Efter historien med fuxen pratade Tastan inte med mig. Han skällde inte ens. Vi var framme vid skogsdungen utan att vi märkte det. Vi valde ut några lämpliga träd och satte igång med arbetet. Vi arbetade hårt, vi var rädda att en snöstorm skulle stänga in oss. Det ångade om Tastan när han arbetade. Med varje hugg av yxan föll snö från grenarna. – Tastan, försökte jag när vi gjorde en liten paus. Han svarade inte. – Tastan! – Vad vill du? Jag visste att jag borde ha pratat med honom om det som hänt, men orden fastnade i halsen. – Varför … Varför gör du så här..? varför är du så elak mot Saltanat..? Jag hade äntligen klämt fram det. Han stirrade på mig och snäste: – Dra åt helvete! Det angår dig inte! Jobba på i stället! Det var hela samtalet. Det fanns så mycket som jag ville ha sagt till Tastan om Saltanat, om hennes inneboende ömhet, hennes barnsliga spontanitet … Det tycktes mig som om jag inom mig bar en oskattbar väska fylld av de vackraste ord om min zheneshe. Locket hade bara öppnats på glänt, när Tastan omedelbart slog igen det … Vi höll redan på att lasta trädstammarna på släden när en rytta- re dök upp från vårt vinterkvarter. Det var far. Han höll in hästen och frågade: – Är ni klara? – Jag tror att vi har så det

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54