räcker, svarade Tastan med en blick på lasten av fällda träd. Vad tror du? – Antingen det räcker eller inte så lasta släden på momangen. Vinden friskar i. Och du, Dudar bas, rid till Centralfarmen och be ordföranden att ordna lastfordon åt oss till vinterfodret. När vinterstormen sätter i kan vi bli sittande länge. Har du förstått? Jag nickade. – Och var inte blyg, ordföranden kommer inte att äta upp dig. Bra jobbat, pojkar! Håll tyglarna! Jag kom snabbt i sadeln. Snön knarrade under hovarna. Far ropade efter mig: – Till Centralfarmen och snabbt tillbaka! Annars hamnar du mitt i snöstormen! Ordföranden lovade att skicka en traktor följande dag, och jag vände tillbaka utan att dröja ett ögonblick. Stormen hade redan börjat blåsa upp när jag kom till Centralfarmen. Nu blev vinden starkare för varje minut, och det sjöng klagande om ledningsstolparna längs vägen. Bygatan var tömd på folk, alla hade dragit sig inomhus. Till och med hundarna, som brukade driva omkring på vägarna i stora flockar, hade gömt sig. När jag kom hem rasade stormen för fullt. Det var omöjligt att avgöra var vinden kom ifrån. Snön var vass som sand och piskade ursinnigt i ansiktet. Mor sprang oroligt omkring i jurtan. – Åh, lille vän, är du äntligen tillbaka? utropade hon glädjestrålande. Jag var så rädd att du skulle råka vilse. Hon tog snabbt av mig mina kläder. – Oj, dina händer är som istappar! – Appa, var är far? – Allihop har gett sig ut efter fåren. De säger att medan ni höll på i skogen gick tjugo av djuren bort sig. – Är Saltanat med dem? – Ja. Tastan sa åt henne. Jag försökte avråda, men hon lyssnade inte. Hon gick till fots. – Är det länge sen? – Det var fortfarande ljust. De borde vara tillbaka redan … Jag begrep att Saltanat blivit sårad på Tastan och att hon därför hade gett sig ut i ovädret ensam. Hon skulle inte komma tillbaka förrän hon hittat fåren. Jag blev orolig. Hur skulle hon klara sig i den här stormen? Och till fots. Till häst är det en annan sak, hästarna hittar alltid hem … – Appa, ge mig en kopp varm buljong. Jag behöver tina upp lite. Jag ger mig ut. – Vad ska du ute och göra? svarade mor oroligt. Titta vilket oväder! Och hon har nog redan träffat på någon av dem. – Men

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54