Det var nedmörkt. Med ett tag om tyglarna hoppade jag ned från hästen och gick in i graven. Min fot stötte emot någonting på tröskeln och jag flög huvudstupa in i mörkret. Min hand kände någonting mjukt. Detta något rörde sig plötsligt och började resa på sig. Det svartnade för ögonen och jag slutade andas. Armar och ben vägrade att lyda. Jag skakade så att jag nätt och jämnt kom på fötter. Hästen utanför frustade till och ryckte ett par gånger i tygeln. Vilken tur att jag hade tänkt på att knyta fast tygeln om handen! Ett välbekant ljud hördes plötsligt strax bredvid mig. Fåren..! Hjärtat bultade i bröstet. – Tshaw-tshaw! skrek jag för full hals. All min rädsla var som bortblåst. Jag behövde bara ropa mitt ”tshaw!” så hördes fåren svara från alla håll. De frusna djuren kände närvaron av en människa. Åh, de stackarna! De var skräckslagna och blev nu lättade och glada, precis som människor. Alla stämde in när de hörde min röst. Jag tände en tändsticka. Djurens kalla ögon glänste som glas i mörkret. Och i ett hörn av graven, nära ingången, kunde jag se en mänsklig gestalt ligga utsträckt. Mitt hjärta sjönk igen. Stickan slocknade. Jag drog snabbt eld på nästa. Den flammade upp och släcktes direkt. En tredje – och i ljuset från den fladdrande lågan syntes en människa klädd i fårskinnspäls. – Saltanat! Saltanat! skrek jag och sprang fram till henne. Hon rörde sig inte och visade inga tecken på liv. Jag ruskade henne och ropade hennes namn om och om igen: Saltanat! Saltanat! Till slut kom det något som lät som ett stönande ur hennes bröst. En varm våg av glädje sköljde över mig: jag hade redan bör- jat misströsta om att hon över huvud taget skulle vakna. Mitt hjärta bultade av anspänningen. Jag mumlade: du lever, du lever … Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag på denna begravningsplats skulle hitta både Saltanat och fåren. Jag drog av henne den tunga pälsen och gnuggade hennes domnade händer och fötter. Saltanat reagerade inte på mina frågor och hennes kropp lydde henne nästan inte. Jag fick kämpa för att få henne upp på hästen. Så satte jag mig upp själv och manade på den. Då och då stannade jag hästen och vek upp pälskragen och tryckte kinden mot hennes läppar. När jag kunde känna hennes svaga andedräkt manade jag på hästen och

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54