vilket fall som helst ville jag att det skulle vara så. Men Tastan närmade sig henne aldrig, sade aldrig ett ord. När jag såg på denna stenfigur tänkte jag bittert: Träbock! En stor trä- bock! Allt han tänker på är sin stolthet! Men hur kunde du bli något annat, när du är uppfostrad från barndomen av din far och hans gamla vänner till att bli en likadan känslolös stenstod! Han vaknade till liv och tittade upp först när far ropade till honom: – Hör du! Klä av dig och gå och lägg dig! Tastan ryckte till. Käppen föll till golvet med en torr duns. Tas- tan tog hastigt upp den, och utan att se åt något håll började han dra av sig sina ytterkläder. … Saltanat låg till sängs i flera dagar. Hon åt dåligt, bara lite varm buljong och först efter envis övertalning av mor. Men vi var inte längre oroliga för henne, vi var säkra på att hon förr eller senare skulle komma på fötter igen. Dagen efter händelsen log Saltanat för första gången. Med svag röst berättade hon för mig och mor hur hon hade kommit fram till en gravkulle och fått syn på en håla (att det var Mazar fick Saltanat veta först när jag hade berättat det för henne) och hur hon hade drivit in fåren där och bestämt sig för att vänta ut stormen. Vi var oroliga för att Saltanat fortsatte att hosta. Mor försökte med alla möjliga huskurer, hon tände harmelblad och fördrev sjukdomen, höll en vit höna över henne, gav henne malört och hästister att dricka. Men alltsammans var totalt bortkastat. Far och mor förklarade till slut att det inte var frosten som hade trängt in i henne, utan gravkylan. Och de skickade mig att hämta Mullan. Men jag tog inte med mig Mullan, utan doktor Saparbai i stället. Den gamle doktorn talade om att Saltanat hade fått akut lunginflammation. – Men kroppen är ung – det är inte så farligt, hon kommer att bli bra igen, sade han. Han stannade hos oss i två dagar. Och han lovade att titta in igen snart. En månad senare slutade Saltanat hosta. Och två veckor sena- re hade hon återhämtat sig helt och gick, som tidigare, helt upp i hushållssysslorna. Snön hade smält bort under hennes sjukdom. Det låg vår i luften. Söderns vår finns där alltid, under snön. En dag kommer en varm

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54