kokfru åt hela familjen, sjuksköterska när hennes syster var sjuk och trösterska åt sin mamma när hon hade bekymmer. Steg för steg började livet förändras till det bättre. Det är bara i början som svårigheterna kan verka oöverstigliga, efter hand vän- jer man sig och allting löper lättare. Människan behöver så lite för att känna glädje och lycka. Och allting hade nog varit lyckligt och väl om inte mamman blivit sjuk en dag. Visserligen hade hon varit sjuk tidigare, och tillfrisknat, men den här gången blev hon sängliggande. Saltanat tvingades ta hand om sin familj ensam. Saltanats enda dröm hade varit att få gå ut skolan och fortsätta studera. Men det var en dröm som nu aldrig skulle bli uppfylld. Nu blev det så att dessa drömmar lämnades i arv till hennes syster. – Du ska läsa och studera, åtminstone du, sade Saltanat till sin syster. Bli läkare eller ingenjör. Så blir också jag lycklig … När Saltanat flyttade in i vårt hus tog vi samtidigt på oss ansvaret för hennes familj. Saltanat var lycklig över detta. Då och då, när Saltanats mamma och syster kom för att besöka oss, kunde jag höra samma ord om och om igen: Läs och studera, åtminstone du … Och i Saltanats blick anade jag en dold smärta och ömhet när hon såg på sin minsta, som hon ofta kallade henne. Jag satt tyst och lyssnade till Saltanats enkla bekännelse, och det skar i hjärtat med en smärta som kändes som min egen …
* * *
Lamningsperioden var nästan överstånden och vi började göra oss beredda att flytta tillbaka till Arshabay, vårt sommarläger. Saltanat gladde sig som ett barn. Jag hade just låst in fåren i ladan när hon kom springande sprang fram till mig med ett glädjetjut: – Kairken, åh Kairken! Har du hört att vi ska flytta till Arsha- bay? ropade hon och kastade sig om min hals. Mitt hjärta slog en volt i bröstet av glädje när jag hörde hen- nes glada skratt och kände hennes arm om min hals, hennes heta andetag som brände min hud en kort sekund, hennes ögon som strålade av liv – alla bekymmer var glömda och borta. Hur skulle jag kunna låta bli att dela hennes glädje? Så inledde vi då återflytten till Arshabay. Far och mor startade före gryningen med en last av hushållsredskap för att få tid att sätta
Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54