Aydar kommer och hälsar på. Tastan vet ingen större hjälte än Alpamys. För ho- nom existerar inga andra dikter eller hjältesagor, förutom eposet Alpamys. Han vill inte veta av några andra böcker. Alpamys är för honom allt! Dessutom är han inte född var som helst, utan kommer just härifrån, från Karatau. Och han är av vårt släkte, en konyrat. – En av våra förfäder! säger Tastan med stolthet. Hemma har vi två eller tre böcker som handlar om Alpamys. Om Tastan plötsligt vill ha något att läsa, plockar han fram Alpamys. Han läser den ena boken, så tar han fram den andra. Vid det här laget borde han kunna dem utantill, men varje gång är det som om han läste dem för första gången, han ruskar förundrat på huvudet, nickar instämmande. Hans dröm är att se Alpamys i en egen film. Han har aldrig träffat en enda person i filmbranschen, men han talar ständigt illa om dem bakom deras rygg: Slappsvansar! Kan inte filma Alpamys. Jag vet att alla hans idéer är hämtade från far och hans gamla vänner. Men Tastan verkar övertygad om att han har upptäckt Alpamys helt på egen hand. Den här gången hade Aydar kommit i ett helt annat ärende. Han hade med sig en kallelse till mig från mönstringskontoret. – Jag har bråttom, sade han. Skriv på med en gång. Jag måste hinna ut till andra fårfarmare också. Han måste ha haft väldigt bråttom, för jag hann knappt skriva mitt namn förrän han var ute i bilen och försvann i ett dammoln. Mor kom ut ur jurtan. – Det var värst vad han hade brått? Var är filmen? – Mor, han hade ingen film, det var en inkallelseorder till mig. I övermorgon måste jag iväg. – En inkallelseorder? Vad är det för strunt? – Militärtjänsten. – Så så, håll nu snattran! Du pratar strunt! Det var svårt att övertyga mor om att jag faktiskt var tvungen att göra min militärtjänst. För henne var jag fortfarande ett barn. Hon brast i gråt. Far var den ende som kunde få tyst på henne. – Nu räcker det! sade han. Tror du att din pojk är den ende som ska ut och exercera? Alla pojkar ska ut, och alla kommer till- baka. Det är hans plikt! Han är ingen småpojke längre. Och det är lika bra att han blev inkallad nu. Så han får träffa andra människor, visa

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54