vad han duger till, får smaka både bittert och salt, då kanske han lär sig ett och annat. Här hemma blir han bara en mammas gosse! Saltanat blev smärtsamt oroad av denna nyhet. – Är det sant? frågade hon oroligt och ville inte riktigt tro det. – Ja, det är sant. – Jag kommer att känna mig ensam när du är borta! Hon snyftade. – O, nej. Saltanat! Du blir ju kvar hos din familj. Mor är ju här. Och far … Och Tastan … – Det är förstås sant … Hon tänkte efter en stund. – Du hann inte gifta dig ens, sade hon slutligen. Jag har redan förälskat mig i din kommande fru, tror du mig inte? Jag skulle ha behandlat henne som min egen syster och tröstat henne. Ibland ser jag henne så tydligt framför mig att jag vill hoppa upp, springa fram till henne, omfamna henne, kyssa henne. Om hon var här skulle jag ta hand om henne mer än mig själv. Tillsammans skulle vi sjunga under fullmånen. Vi skulle ha längtat efter dig, väntat på dig. Åh, om det bara var så..! Hon var tyst igen. – Ibland tror jag att jag aldrig kommer att dö. Och andra gånger tänker jag att jag kommer att dö mycket snart … – Vad är det du säger, Saltanat? Dö? Du och jag kommer att leva länge, länge än. Om tre år kommer jag tillbaka och till dess kommer Tastan att vara en helt annan människa. Två dagar senare kom jag ridande på fars häst fram till Kalashstationen. Jag lämnade hästen hos en god vän och satte mig på tåget och var snart framme vid militärkommissariatet. Här fanns många grabbar i min ålder som hade blivit inkallade precis som jag, och nästan alla hade släktingar – fäder, mödrar, bröder och systrar – som svärmade omkring dem. Jag kände mig lite orolig eftersom jag inte hade någon med mig. Tänk om de kör iväg med dig nu på direkten? Jag hade inte ens någon att säga adjö till. Läkarundersökningen var ganska snabbt avklarad. Och sedan stod alla värnpliktiga på gården och pratade högljutt med varandra. Somliga gissade att vi skulle transporteras iväg nästa dag och att tåget redan stod och väntade; andra trodde tvärtom att vi skulle rycka in om en månad, nu kontrollerades endast listorna. Äntligen dök en major upp på gården och meddelade att allihop kunde resa

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54