Du har förstås rätt, hon kommer säkert att bära den … Saltanat sprang ut ur rummet och fram till mor, som gjorde i ordning middagen. Jag kunde se genom det öppna sängförhänget hur Saltanat omfamnade henne, och hur mor strök Saltanat över håret, och så pratade de båda livligt med varandra om ett eller annat, knappt synliga i röken från härden. Och Saltanat gjorde minst av allt intryck av att vara en äldre släkting, utan mera en tonåring, som inte hade förmåga att behärska sin glädje. Efter en stund gick jag till fåren igen. Tastan gapade av förvåning när han fick syn på mig. – Jaså, skulle du inte resa? Han lät glad. – Så bra då. Har du lite ashima med dig? – Jadå. – Ge hit. Min hals är helt torr. Tastan satt på marken med benen under sig. Han grep skålen med hirsdricka med sina kraftfulla, håriga händer och började ivrigt dricka. Den tunna skålen mellan hans händer såg ut att kunna krossas som ett ägg när som helst. Han drack den i botten och lät höra en befriande suck. – Vilken hetta! Ashiman var kall som is! Så törstig jag var! Jag kom plötsligt att tänka på att om inte jag hade varit där just då så skulle han ha gått omkring med läppar som var spruckna av törst ända tills kvällen kom. Tänk om jag hade rest? Och det fanns ingen som kunde ersätta mig. Jag tyckte plötsligt synd om Tastan. När allt kom omkring så var han i alla fall min bror, min egen bror. Och jag tänkte inte byta ut honom mot någon annan. Han må vara som han är … vresig och okänslig som en vedklabb. Men även om de skulle byta ut honom mot en hundraprocentig djigit i alla avseenden, skulle jag i alla fall hålla fast vid honom … Han var ju en gång i tiden helt annorlunda. Jag minns det så väl. Och han hängde sin far i hasorna, och sprang ofta till mor och hade många vänner. Men sedan hände något med honom. Jag kommer ihåg att en massa olika typer började hälsa på hos oss och snacket gick om hur en riktig karl skulle vara … Våra förfäder var annorlunda … Kvinnan är enbart en börda … Och ju mer de höll på märkte jag att Tastan förändrades framför ögonen på mig … – Tur att jag

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54