inte blev inkallad, eller hur? sade jag. – Helt klart … – Men om en månad måste jag ge mig iväg. Även om jag inte vill lämna dig. – Vad menar du? Man är tvungen, det är ens plikt. – Du skulle behöva en ersättare. Och far börjar bli mycket gammal. Det är tur att vi har Saltanat. Inte sant? – Hm… Vad menar du med det? frågade han. – Det är bra att vi har Saltanat … – Glöm det..! Och inte ett ord mera. Men jag var åtminstone glad att han inte ifrågasatte min åsikt. Detta var vårt andra samtal om Saltanat efter Burgendisaj. Jag skickade iväg Tastan hem och började själv sakta driva fåren till fårhuset. När jag kom till sommarlägret hade solen gått ned och en kylig bris drog in från stäppen. Över Karatumsyk tittade månen fram. Familjen väntade på mig. Mor hade lagat kött, piroger låg och svalnade på bänken, fåren travade på och jag följde efter tätt bak- om dem. Redan på avstånd från jurtan såg jag Tastan med en dombra i händerna. Jag blev förvånad. Han hade aldrig, framför allt inte när mor satt med, suttit med Saltanat vid sin sida. Och nu satt han inte bara där, han knäppte dessutom på en dombra. – Hoj, Kairken, kom hit! ropade Tastan när han fick se mig. Djävulen har förlett den här galna kvinnan, hon envisas hela ti- den, spela med mig, säger hon. Det är bäst att du tar över och lug- nar henne, sade Tastan och räckte över instrumentet och började skära köttet. Saltanat stod alldeles intill och skrattade så hon grät. – Kairken, sade hon, vilken spelman du har i familjen! Det går inte att hitta en dombraspelare som han i hela Karatau! Hans fingrar är som gjorda för en dombra, se bara så smala och långa de är, som byggda för dombran. Och han spelar så både mor och jag föll i tårar. Mor skrattade och även jag hade roligt åt de båda kvinnorna. Men Tastan blev plötsligt arg. – Nu räcker det! Ni har haft roligt tillräckligt nu! skrek han. Jag sa ju att jag inte kan spela, men du skulle envisas! Se bara, hon skrattar och låtsas vara imponerad. Men i alla fall var det ett första steg i rätt riktning för den styv- nackade Tastan, den första segern för den ostyriga Saltanat över sin man. Jag fick

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54