lust att kyssa dem allihop, Saltanat, mor och far och Tastan. Vi åt vår kvällsmat i månens sken. I fjärran syntes Karatumsyks mörka silhuett. Mellan huset och Karatumsyk betade fars mörkbruna häst och Tastans fux. De avtecknade sig som mörka skuggor mot den ännu ljusa himlen. Man kunde bara uppfatta ett svagt klirrande från de skodda hovarna. Efter middagen satte vi igång att sjunga våra visor tillsammans. Tastan såg på oss och muttrade något för sig själv, tvättade sig och gick till sängs och somnade. Sådan var nu en gång hans vana – så snart huvudet rörde kudden började han snarka. Denna vana hade han med sig från barndomen. Och nu, innan han ens hade lagt sig ned, började han dra timmerstockar. Hur mycket man än försöker är det omöjligt att få liv i honom. Möjligen skulle det gå om man avfyrade en kanon vid hans öra. Mor gick också till sitt rum för att vila. Saltanat och jag blev ensamma. Detta var andra gången jag lyssnade till Saltanat. Själv har jag ingen sångröst. Jag stämde bara in då och då, men alla höga toner lät jag för det mesta vara. Vid sådana tillfällen brukade hon skaka förebrående på huvudet. Men det var ett större nöje för mig att lyssna än att sjunga själv. Jag beundrade hennes klara och milda röst. Hon stämde upp Gauchar tas. Hennes ögon skrattade, och ansiktet sken med ett säreget ljus. Jag såg på henne och insåg hur djupt tacksamma vi kunde vara mot henne för den glädje som hon hade skänkt oss alla sedan hon kom till vårt hem. Ja, var det inte så att hon med små medel hade förändrat vårt glädjelösa sätt att leva? Också min fars hjärta hade mjuknat, och hans ilskna skrik hördes allt mindre ofta. Saltanats skratt måste ha smält isen i hans hjärta. Det var hon som med sin förtrolighet och ömhet hade fått honom att se på sig själv, och på världen omkring sig, med andra ögon. Och i dag verkade det som om turen hade kommit till Tastan. – Saltanat! ropade jag. – Ja? – Jag älskar dig så mycket. Av allt mitt hjärta, tro mig. Jag skulle vilja ge dig det dyrbaraste och mest fantastiska som finns i värl- den. Men jag har inget sånt, och jag tvivlar på att det finns någon sak på jorden som gör dig rättvisa. Så i stället ska jag

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54