lättade för ett ögonblick på sin stränga uppsyn medan han överöste Aydar med frågor. Vid Aydars senaste besök hade far övertalat honom att följa med ungdomarna hit. Vi kände inte igen Tastan. Visserligen steg han ur bilen lika långsamt som alltid, men hans solbrända runda ansikte verkade ha befriat sig från sin vanliga dysterhet – det strålade, en rodnad flammade på hans kinder och de breda näsborrarna darrade av upphetsning. Han såg elegant ut i sin halmhatt och den blå tunikan, som framhävde hans kraftfulla gestalt, och de blankputsade kromgarvade stövlarna. Han påminde om statyn över sagans Batyr, och nu hade denna staty åter väckts till liv för ett kort ögonblick. Tastan hälsade inte på någon av oss. Han såg inte ens på oss, lyfte inte ens ett ögonbryn när han hälsade. Han tog bara mor i famnen för ett ögonblick och lät henne kyssa honom. Sedan fortsatte han direkt mot kullen där far höll rådslag med några av de äldre. Jag var på väg att rusa efter, men utan att se åt mitt håll vinkade han avvärjande med handen: lämna mig i fred. Men jag avgudade min bror i det ögonblicket. Jag beundrade hans oberörda ansikte och den imponerande gestalten, hans majestätiska rörelser. Motvilligt fascinerades jag av samma enastående behärskning och beslutsamhet som min far uppskattade så mycket. … Bröllopsfesten varade i tre dagar. På ängen busade de unga och roade sig. Den ljusblå himlen över Arshabayfloden uppfylldes av sång. Den eviga stäppen slöt sina söner och döttrar i sina väldiga armar och sjöng med dem, skrattade och gladde sig tillsammans med dem alla. Flickorna och pojkarna, som nu var upplagda för roliga och bullrande lekar, spelade tärning i den månljusa natten, sjöng, tävlade i att spela på dombra och satte sedan igång med att leka kurragömma, och snart dämpades de klingande flickskratten i det höga gräset. Kärvänliga tanter omringade brudgummen och pressade honom på de allra sista brudgåvorna. Det var min uppgift att ta hand om gästerna, och därför kunde jag inte vara med i lekarna. Under dagen fick jag hela tiden springa bort till fåren, eftersom jag inte litade på att småpojkarna som skickades iväg skulle göra vad de fått order om, och på kvällen när jag kom hem hann jag bara med att sätta på samovaren, servera alla rätterna och sedan tjudra hästarna och fodra dem. På tredje dagen, efter middagen, när jag som alltid var
Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54