så ge mig min hacka, så ska vi göra gropar för stöttorna. Jag reser hyddan, och du hämtar vatten, så kokar vi en kopp te. I morgon går vi till byn och handlar mat. Och sen ska vi leva livet. De reste sin hydda när solen stod högt på himlen. Ganska trötta åt de frukost med flatbröd och drack te, som pojken hade kokat på en jerosjka – en ugn som var grävd i marken. Sedan bredde de ut filtar i botten av hyddan – återigen blev de tvungna att vänta ut värmen. Hyddan var ändå inte helt färdig, det knakade i grenarna och prasslade i det torra gräset, som om ödlor hade sprungit över det. Och hela tiden verkade det som om någon fanns i närheten, som om någon krupit fram intill hyddan och gömt sig bakom väggen. – Ata, är det någon som hostar? – Vem skulle det vara här? Sov nu en stund. När svalkan kommer i kväll börjar vi skörda. – Nej, lyssna, det knakar i malörten. Det är någon som kom- mer. Precis då klirrade handtaget på hinken som de hade lämnat intill elden. Skrämda kom båda två på fötter. De tittade ut och stod som förstenade. En jättelik man, lika stor som en kamel, stod vid spisen och hällde vattnet som var kvar i hinken över huvudet. Ingen reaktion kunde märkas hos främlingen när han varseblev husfolket som lutade sig ut ur hyddan, han tog helt enkelt ingen notis om dem, som om detta att han brutit sig in i en annan persons egendom var fullkomligt i sin ordning. Han var bokstavligt talat spritt naken, med endast en blå trasa om höfterna som skylde det mest strategiska. När han hade tömt hinken långsamt över sig ruskade han på huvudet med välbehag, klappade sitt brunbrända och stadiga bröst och gned sig om halsen. Så slängde han hinken ifrån sig med en skräll, plockade upp en stor halmhatt som låg vid elden och satte den på huvudet. Jättens breda axlar kunde ha räckt till två personer. Och han var så lång att om han skulle gått in i hyddan, även om han hade gått dubbelvikt, så skulle han ha krossat den i stycken. Den gamle återvann fattningen först när han med handen kände handtaget till hackan som låg i hörnet. Pojken kikade fram bakom sin farfars rygg. – Hör du! Är du en mänsklig varelse …
Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51