eller en ond ande? – Assalamalikum! röt främlingen som en åskknall till hälsning. – Herre min skapare! Vad säger han? – Jag säger assalamalikum. Främlingen vände sig om och såg på dem: – Har ni inte sett folk förut? Varför ser ni så yrvakna ut? Kom fram, så får vi hälsa på varandra. Den gamle sträckte fram hackan i stället för handen. Jätten skrattade högt. Ur hans bröst skallade en åska som verkade kom- ma från bergen långt borta. – Jag … Jag … Med en hacka…? Ha ha ha … Jaså du tänkte säga både god dag och adjö med din hacka! Oj oj oj!.. Det lycka- des inte för Katiusja, kanonen, men du … ha ha! Han tog enkelt hackan ur den gamles hand, kastade upp den högt i luften och fångade den igen i handtaget. Så slutade han skratta och frågade: – Jag är hungrig, kan du hitta något att äta? – Jo, naturligtvis har vi det … givetvis finns det. Den gamle rotade länge nervöst i sin ryggsäck och tog upp den sista av bröd- kakorna som den gamla kvinnan hade bakat åt dem och lade den framför främlingen. Jätten lade sig på filten, stödde sig på armbågen och bröt brödkakan i fyra delar, han rullade ihop ett stycke och stoppade i mun- nen. – Vid profeten, tänkte den gamle med vidskeplig rädsla, detta var mig ett gap! Var kommer han ifrån? En vandrare från den ödsliga stäppen, vad kan han leta efter? Kommer han att färdas vidare eller, Gud förbjude, tänker han tillbringa natten hos oss? Det vore bäst om han drog vidare. Ett sånt tryne, det kan man drömma mardrömmar om. Käkarna är som på en häst, undrar just hur han använder dem! – Finns det något te kvar? frågade främlingen. – Visst finns det det, svarade den gamle ivrigt. – Ta hit. Brödet var knallhårt, det river i halsen. – Ge hit vattenkokaren, pojke, sa den gamle, till herrn här. Toksanbajs sista ord hördes knappt. Av någon anledning ville han skingra pojkens rädsla. Jergesh tog vattenkokaren och räckte den försiktigt till jätten. – Vad heter du? frågade denne, men utan att vänta på svar kastade jätten huvudet tillbaka och satte munnen till pipen och började dricka i ljudliga klunkar. – Jergesh. Främlingen fortsatte att dricka, Han tycktes snegla på något konstigt vis på pojken och höll kvar blicken tills han hade tömt kannan.

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51