ingen roll om det är ett barn eller en åldring som plockar. Om vi jobbar lika, så ska vi dela lika. Den gamle sade ingenting. Men Omash var inte lika flink med kniven som med tungan. Å andra sidan gjorde den gamle stora ögon när han såg vad Omash kunde lägga in – kunde han bara få in det munnen, så hamnade det i magen. Och i arbetet kunde han kröka rygg i en timme eller två, men sedan satte han skäran i marken och ställde sig med händerna i sidorna och meddelade korthugget: Gamle man, nu ska jag bada! Eller: Gamle man, nu går jag och vilar. Vad kunde väl Toksanbaj göra annat än nicka: Varsågod, gå du! Solen hade sjunkit under horisonten och skymningen bredde ut sig över stäppen. Hettan gav vika, och allt levande började återhämta sig. Det blev dags att sätta igång med arbetet. Och skördemännen utnyttjade i sanning dessa nådens stunder – de rätade inte på ryggarna förrän till kvällen. I den inträdande tystnaden kunde man höra de sjukas röster ljuda över stäppen. Och samtal var det enda som inte hördes – nu var inte tid att prata. En tid framöver arbetade Omash ihärdigt bredvid den gamle. Då och då kastade denne ett öga på sin parkamrat och såg hur Omashs kraftiga skulderblad rörde sig under skjortan. Toksanbaj tänkte att han kanske gjort honom orätt när han betraktat honom som en latmask, när han fick upp farten kunde tre man inte hänga med! Men till ingen nytta lekte den gamle med dessa tankar. Mindre än en timme senare hade jätten satt skäran i marken av gammal vana och rätat på ryggen och sagt – lika välbekant: – Gamle man, nu går jag. – Bara gå du. Toksanbaj frågade inte ens vart han skulle. Klockan hade dragit sig över midnatt. Omash hade ännu inte kommit tillbaka. Jergesh hade somnat mitt i en mening. Den gamle kunde inte sova. Oavsett hur mycket han blundade och sade till sig själv att han behövde sova, att det skulle bli en tung dag i morgon och han måste försöka sova, så kom inte sömnen till honom. Åh, denna senila sömnlöshet! Och så nu denne Omash mitt i alltihop. Och var höll han hus någonstans? Rädsla och misstrogenhet var allt han kände för denne man. Vart tar du vägen? Vad gör du ute mitt i natten? Men sedan kom tanken:

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51