jag en björn eller en människa? Och han behöver ingen barnvakt, se på honom, den långe räkeln. Det är lika bra att han vänjer sig. Den gamle tystnade: återigen kom samma känsla av skräck som stiger upp någonstans i magen och trycker mot hjärtat. Han tog högaffeln med darrande händer och utan ett ord körde han grepen i högen med malört. Oj Allah, mumlade han, medan han spred ut högen. Det fattades bara detta. Vilka synder straffar du mig för? Varför ska jag nu bli en tjuv? Ska nu också den fattiges förbannelse komma över vårt huvud, att jag i mitt anletes svett ska samla denna fördömda malört. Och var kom denne skurk ifrån?! Men vad kan jag säga till honom? Kommer denne djävul i människohamn att lyssna på mina ord, kan de någonsin beröra honom? Bortifrån hyddan hördes ett knarrande ljud. Toksanbaj vred på huvudet och såg sitt barnbarn åka iväg på kärran. Hans hjärta värkte. Mitt lilla föl, må ingen olycka drabba dig! Du kan ramla ur vagnen om du somnar … En timme senare var all malört utspridd och Toksanbaj var på väg mot hyddan för att lägga sig bredvid den snarkande Omash, då pojken plötsligt kom tillbaka. – Min lilla solstråle! Den gamle strök pojken så ömt över den ostyriga kalufsen och kysste honom på kinderna, som om han inte sett honom på en månad. – Hur långt åkte du? – Till utkanten av byn. – Och du var inte rädd? – Nej. Bara när jag skulle över bron. – Kom nu, min gosse, så sover vi. De lade sig på kanten av madrassen. Omash låg utsträckt över nästan hela sängen försjunken i drömmar, den ena fagrare än den andra. Hans kraftfulla snarkningar fyllde hyddan likt dånet av en traktor i vårplöjningen. I normala fall snarkar människor när de andas in, men den här skurken, evigt förbannad vare han, snarkade också när han andades ut. Här skulle ingen människa fått en blund i ögonen ens på kilometers avstånd från hyddan, långt mindre inuti. Toksanbaj lutade sig ut under filten och ryckte försynt i hans tröjärm: – Omash, Omash, käre vän, vänd dig på sidan. Du snarkar så det slår lock för öronen! Omash röt en obscen svordom i sömnen, vände sig på sidan och fyllde på med en lång ramsa: Du son av en hynda etcetera, etcetera. Jag ska slita halsen av dig!.. Efter en

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51