stund blev det äntligen tyst. Och pojken, som makat sig närmare sin farfar, viskade: – Farfar. – Ja, min vän? – Har han stulit all malört? – Varför tror du det? Han klippte ner på ett ställe längre fram, och tog hem. Så långt hade det alltså gått – han hade börjat ljuga! Den gamles hjärta var tungt. Inte bara det att han ofrivilligt medverkat till stöld, han hade dessutom lurat med sig sitt barnbarn. Vilka synder hade han begått för att få detta straff ?.. Nej, något måste göras. Det kunde inte fortsätta så här. Vi måste få iväg Omash på något sätt, se till att han gick någon annanstans och bedrev sin mörka verksamhet. Och Toksanbaj – för en människa i hans ålder är detta inte passande. Nu var tiden inne då malörtens frön fylls med saft och blir tyngre. Stammarna var inte längre mjuka och böjliga – det räckte att böja dem en aning så bröts de med ett sprött ljud, som tänds- tickor. Solen hade sjunkit tillbaka i sitt rede. Det upprivna dammet från tusentals klövar, av hjordar som vandrat genom det täta nätet av stäppleder mot byarna, hängde kvar i den kvävande luften över den upphettade marken, som över en glödhet tandoorugn, och flöt långsamt ut över låglandet och landade på malörtens huvuden. Vid denna timma börjar fladdermössen fylla luften, skuggorna av popplar och stäppgräs försvinner, och skördefolket lämnar hyddorna där de gömt sig undan hettan och skyndar att fortsätta sitt arbete. Det var bara vid Toksanbajs tält som ingen gjorde sig någon brådska. Vid jordugnen framför hyddan var alla tre sysselsatta med att förbereda middagen. De prövade alla upptänkliga knep med eldstaden som vägrade ta fyr, hur de än bar sig åt, de smälte fett i en bucklig aluminiumpanna, allting gick långsamt, som om de inte kommit för att arbeta utan för att ha en munter stund i naturens sköte. Den gamle såg sig då och då omkring och suckade när han såg skördemännen klättra längs kullarna med näsorna nästan vid marken. Men han hade inte kraften att vägra lyda Omash, som sa: Vi äter middag tidigare och sover tills månen har gått ner. Pojken släpade torkad spillning till ugnen, farfar rostade det uppskurna köttet i en kastrull och Omash satt med benen under sig lutad över stekpannan och knäckte lärkägg ett efter ett rakt ned i pannan. Hela dagen hade han varit på

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51