jakt efter bon, plundrat dem och rakat ned äggen i sin stora stråhatt och ersatt dem med småsten. Toksanbaj hade länge suttit med rynkad panna och följt hans aktivitet, och kunde till sist inte uthärda synen och beslöt sig för att varna honom. Du kan råka illa ut, sade han till Omash. Lärkorna är också Guds varelser. Deras tårar kommer att utgjutas över ditt huvud, och Allah ser allt. Han kommer att minnas denna synd. Men jätten skrattade bara: – Vad pratar du om, gamle man! Allah, Allah! Jag har viktigare saker att tänka på, nämligen hur man tar sig fram i den här världen. I den nästkommande har du kanske annat att tänka på? Och du är Guds dom. Ja, om den över huvud taget existerar, denna domstol, kommer jag alltså att ställas inför den på grund av ett ynkans fjäderfä? Du skämtar, gamle man. Människor drar sig inte för grymmare synder än så, och du sitter där och räknar ägg. Efter denna blasfemi hade den gamles hals torkat igen. En djävul är en djävul – man kan inte skrämma honom med Gud. De pratade inte mera om saken. Och nu hukade Omash över pannan med hatten fylld till brädden av små olikfärgade ägg och knäckte dem mot kanten och hällde innehållet i pannan. – Du säger att vi inte får skada Guds varelser? filosoferade han. Och då undrar jag vad du själv mättar din mage med?.. Här på jorden är allting möjligt. Allt! Och om vi nu pratar om käket … För mig finns ingenting förbjudet alls – vi kan äta allt som inte fastnar i halsen, utan att dö. Jag såg en gång en kille äta en orm. Och det gick i ett nafs. – Herregud!.. Även om människor äter spindlar och mask, varför ska vi prata om sånt? Omash hävde återigen upp ett muntert skratt: – Varför inte? Ta en orm i stjärten och kasta den på glöden – oj, se hur den dansar! Det är en fest att titta på! Och sen lugnar den sig. Steker, steker, och – pang! där brister den … Den gamle spottade dystert, uppgivet och vände sig till sitt barnbarn: – Mitt lilla föl, spring efter lite torkad malört, sade han och skickade iväg sitt barnbarn, trots att det fanns gott om bränsle alldeles i närheten. – Oj, har du sett, det här har redan blivit en fågelunge, ropade

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51