några svårigheter: han hjälpte till på sovchosen när det behövdes, och hemma föll det sig naturligt, han skötte allting själv! Många bekymmer hade han haft i sitt långa liv. Och man kunde tycka att det borde vara dags att ta en paus från allt sådant. Men nej, en fruktansvärd och oväntad händelse knackade på dörren till deras lyckliga hem. En höstdag gav sig sonen och hans vänner ut på jakt. Vännerna hade sina fruar med sig, och den unga hustrun följde också med. Den gamle kände inom sig att något var fel. Jägarna höll fortfarande på med förberedelserna och han gick från den ene till den andre – han ville inte lämna dem. – Var försiktiga, mumlade han och såg på dem i tur och ordning, skjut inte varandra av misstag. Men de bara skrattade – vad kan man begära av dem: ungdomar är ungdomar – de blinkade åt honom och skrattade glatt: – Du verkar tro att vi är småbarn, farfar. Men olyckan kom inte från det håll som den gamle hade vän- tat. Det var ingen förlupen kula eller illvillig avsikt som dödade hans son. När direktionens terrängbil med rikt jaktbyte och smått berusade passagerare jäktade hemåt, kom en traktor från andra hållet i en kurva med skymd sikt. Sonen och sonhustrun omkom omedelbart, tillsammans med alla vännerna. … Gamle Toksanbaj gick inte ur sängen på nästan ett år. Folk sade till varandra att den gamle aldrig skulle komma på benen igen. Men de gissade fel – livet segrade i längden. Långt efteråt förklarade den gamle sin återhämtning med följande ord: Han kunde inte lägga sig och dö, han hade helt enkelt inte rätt att göra det – hans barnbarn, det enda barnbarnet, kunde inte lämnas vind för våg. Vem skulle ta hand om honom? Vem skulle uppfostra honom? För andra gången i sitt liv tvangs Toksanbaj räta på sina ålderskrumma axlar: han hade fostrat sin son, och nu var skägget grått och armarna hade förlorat sin styrka, och mot sin vilja tvangs han nu visa sitt enda barnbarn vägen ut i livet. Men jag tror det är just detta som är livet – att göra våra barn till vuxna. Vad finns det då att klaga om? Sonen hade helt gått upp i sitt arbete och inte brytt sig särskilt om hemmet. Och han lämnade i stort sett ingenting efter sig. De gamla sålde det som dög, arrangerade

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51