fråga din granne. Där finns den. Någon av dina närmaste hade behov av den. Och lämnade tillbaka den. Hur förvånade blev de inte när de en dag hittade en förspänd dragkärra utanför byn. Såna banditer! skulle ägaren ha sagt till sig själv. Just det. Var det för mycket be- gärt att de skulle ställa tillbaka den på sin plats? Omash hade omgående räknat ut hur allting skulle gå till: på natten kunde han helt enkelt köra iväg med andras vagnar. Byinvånarna själva skulle ha kunnat släpas iväg i sina sängar utan att vakna! Den här gången tog han inte första bästa vagn som han hittade, nej, han valde omsorgsfullt ut den bästa vagnen av alla som stod färdiga med seltyg och skaklar bakom skjulen, slarvigt kvarlämnade efter att ha lossats från ved eller hö under dagen, och ofta hade det stackars dragdjuret inte ens fått återhämta sig. Och en timme senare var Omash tillbaka med vagnen. Han körde fram vagnen till hyddan, hoppade ur och kröp in. Synen som mötte honom fick honom att stanna med gapande mun: den gamle och hans sonson satt tysta i ljuset från fotogenlampan, deras tillhörigheter var packade i balar. Omash satte sig mittemot dem och stirrade på dem som om han ville bränna ett hål i var och en av dem med blicken. Tystnaden varade länge. Till sist såg den gamle upp – hans läppar darrade. Han sade med stor ansträngning: – Vi … gör nog bäst i att ge oss iväg. Vi behöver inte malört eller några rikedomar. Vi stannade bara kvar för att varsko dig … Omashs förut mörka ansikte svartnade framför ögonen på dem, blodsprängt i lampans svaga ljus. Han gav inga ljud ifrån sig, men de hästlika läpparna rörde sig otäckt, och vilket ögonblick som helst skulle eder strömma ur hans mun. Den gamle och hans barnbarn tycktes redan tillintetgjorda, kröp ihop inför honom som kycklingar inför rovfågeln. – Ni tänkte på himmelens straff och helvetets plågor? röt Omash. Allt som jag har sagt er är som bortblåst? Ni gör er själva till änglar, men mig har ni gjort till en djävul? Inte en chans! Du, gamle man, har kanske glömt att du redan tagit emot stulen malört, det är för sent att sätta på sig helgonglorian! Du är täckt av synd, som av orenlighet. Du kan inte slippa undan så lätt, gamle man. – Dra inte skam över

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51