mot min själ! Men nu, efter detta som hänt vid kanalen, var han böjlig som en videkvist och försökte behaga den store mannen i allt, utan att ens tänka på att säga honom emot. Omashs ord hade satt sig fast i hans hjärta som en sticka i fingret: Kom ihåg, gamle man, om jag märker att du planerar något med din bastard i framtiden, kommer jag att hitta din pojke var han än finns och vrida nacken av honom som en kyckling! Nu trodde inte Toksanbaj längre att Omash bara ville skrämmas, eller att han kanske inte kunde förmå sig till en sådan missgärning: Hur kan någon förutspå en galnings illdåd? Det faktum att Omash helt enkelt var som en bindgalen kamel som inte kunde tyglas av någonting över huvud taget – det tvivlade han inte längre på. Nej, när saken rörde barnbarnet kunde Toksanbaj inte tänka med förnuft – han var beredd till allt. Och må det ske som ska ske, så länge mitt enda barn inte måste lida. Så är alltså detta vad Her- ren befallt mig – att lyda den skamlöse store mannen och stjäla. Men för min lilla pojkes skull kan jag överleva också detta. När de lastat den fjärde kärran steg morgonstjärnan upp i öster och de flitigaste lärkorna började sjunga till varandra. – Skynda på, kommenderade Omash. Det räcker nu. Skörde- folket vaknar och kommer att slå oss fördärvade. Och han såg strängt på den gamle: – Tog du samma spår fram och tillbaka? – Ja, käre vän. – Kör i samma spår. Och spara inte åsnan. Jergesh slet i betslet med all sin kraft men kunde inte flytta det utmattade djuret. Omash skrek: Stå och dö då, din satan! Och drämde till åsnan med högaffeln så att ryggen nästan nuddade marken, att ryggen inte knäcktes var ett under. Djuret vacklade – benen ville inte bära längre. – Vi måste skjuta på, gamle man, kommenderade Omash. Med stor ansträngning rörde sig kärran äntligen framåt. Omash repade av vagnssidorna med en högaffel. Lasten var hårt surrad – han var rädd att fångsten skulle skaka loss och lämna spår. Men alla visste att detta inte hjälpte stort: på en lång resa längs obanade stigar skulle repet slackas och lösa strån bli liggande på vägen. – Se efter längs vägen ordentligt. Vi måste plocka upp allt som ramlat av under natten, varnade Omash. – Inte bara

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51