en minneshögtid, satte upp ett minnesmärke av blå samarkandmarmor på graven och blev kvar med tomma händer. En enda ko blev hela behållningen. Inte mycket, för att vara ärlig. Och medan den gamle låg sjuk var det denna som försåg dem med föda och dryck. Och när han äntligen stod upp – med armar och ben i behåll blev det hans lott att dra in pengar till huset för att fortsätta undervisa sitt barnbarn och för den egna försörjningen dessutom. … För några dagar sedan hade fem man långsamt dragit ut på stäppen från byn, de såg ut en plats åt sig och satte igång med sitt arbete. Men det var tydligt att de unga grabbarna inte var förtjusta i den gamle och hans sonson. Vad felet var kunde dessa inte förstå. Strax efter middagstid, när alla samlats i hyddan för att vänta ut värmen, bröt en av djigiterna äntligen tystnaden: Hör här, farfar … Vi har pratat om en sak … Vi måste bestämma hur det ska bli med grabben … – Menar du Jergesh? frågade den gamle förvånat. Vad är det som stör dig? Han arbetar väl som alla vi andra… Toksanbaj gnuggade ömt sin näsa mot den svettiga pannan på pojken som satt bredvid honom. – Vad är det där för arbetare! svarade grabben och rynkade på näsan. Vill du jämföra honom med en vuxen? – Herregud! Vad pratar du om? Det där är en riktig kämpe … Eller har någon av er sett honom maska? – Äsch, svarade grabben som inlett samtalet och viftade ir- riterat med handen och spottade irriterat och vände sig till sina kamrater för att få stöd: – Kan ni förklara … för åldringen?.. – Hör på, farfar, sade en storvuxen, bredaxlad karl som kunde ha slitit itu kedjor på ett nöjesfält, du vet att vi inte arbetar här för nöjes skull. Vi grillar oss i solen. Och enligt avtalet delar vi hela förtjänsten lika . Eller hur? Men ditt barnbarn … Hur ska vi räkna honom? Ska han också räkas som fullvuxen? – Vad trodde du? Eller har du någonsin sett en levande person betraktas som en halv? Att inte tungan ramlar ut på dig, så du pratar! Vem av er plockar mer än han gör? Lika mycket som vi skördar gör han också. – Nej, fortfarande nej, sade den förste djigiten och rynkade pannan. Ett barn är ett barn, och

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51