alla håll och inte verkar särskilt intelligenta, inte kan uppfostra hans barnbarn ordentligt! Ja, om det bara gällde uppfostran! Kommer de att kunna skydda sitt barn från alla faror? Nej, det är säkrast att ta saken in egna händer. I slutändan kommer barnet likväl att återvända till sina föräldrar, sade Toksanbaj lugnande till sitt samvete. – Inte utan orsak brukade man säga i gamla dagar: barnet är listigare än räven. Jag själv släppte inte Moldasan ett steg ifrån mig när mina föräldrar var borta … Men nu var också Moldasan borta – livet blev fattigt. Och den gamle kunde inte ens föreställa sig vilket djupt sår det hade av- satt hos Jergesh. Pojken nämnde det aldrig, och om det inte hade varit för att han pratat i sömnen skulle den gamle aldrig ha känt till sonsonens hemliga sorg. Om jag kunnat skydda honom och freda honom från olyckan på samma sätt som min far, skulle han kanske inte gått med detta blödande sår, tänkte Toksanbaj. Men barn ska skyddas av de unga, inte av skröpliga gamla gubbar som han själv. Och återigen fanns tvivlet där: Du kanske ljuger för dig själv, gamle man, kanske du gjorde något fel, och därför började ditt barnbarn undvika dig? Du stöter bort honom med dina egna händer och söker sedan en ursäkt? Mitt fel i hans ögon är att jag inte kan ge denne vettvilling Omash en riktig sittopp? Nu protesterade Toksanbaj inte ens mot Omash. Ja, vad hade han kunnat göra, när han själv var totalt förnedrad? Både händer och heder täckta av en smuts som inte kunde tvättas bort. Men allvarligare än denna tunga känsla av synd var likväl skräcken som tycktes leva i varje cell i Toksanbajs kropp. Nej, den gamle var inte rädd för egen del, han hade levt sitt liv, och redan nu var han redo för elden och helvetet självt. Men Jergesh! Och inför detta blev Toksanbajs händer kraftlösa, och strupen så förlamad av fasa att det tycktes att han inte kunde andas. Omash strödde knappast ord för vinden. Man kunde förvänta sig vad som helst av denna galning. Om de skulle fly? Fast tänk om han hittade dem direkt? Jag kommer att leta upp er, om jag så ska gräva upp er ur jorden, och vrida nacken av er som kycklingar! Den gamle glömde aldrig de orden. Nej, nej, nej – han hade ingen rätt att riskera
Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51