upp den torkade malörten och packa den, så skulle balarna lastas på bilar och köra till mottagningsstationen i Arys. Och det var statens skördare. Och vad skulle de privata samlarna hitta på? Allting gjordes manuellt. Men Omash fann på råd här också. Han försvann i två dagar och kom tillbaka med en skördetröska och två lastbilar, ungefär som ett par åsnor i grimman. På några timmar var all malört från deras stycke balad och packad på bilarna. – Då så, min gubbe, sade Omash och grinade med sitt hästbett, så var det klart! Nöjda? – Det tror jag det! Mycket nöjda! Den gamle hade på sista tiden märkt att han hade lagt sig till med ett fjäskande tonfall när han pratade med Omash. Han var arg på sig själv, men kunde inte låta bli. – Men hur lyckades du få hit dem? – Det säger sig självt! gnäggade Omash. Så här, sa han och knäppte sig på halsen. Vem kan motstå den gamla klara? Jo, det förstås, jag gav dessutom maskinföraren och chaufförerna hundra dollar var. Jag hoppas att vi delar på kostnaderna? – Ojbaj, så du pratar! Givetvis! Nu när allt är klart – och utgifterna delar vi på tre, det är inget att tala om! Må ditt liv bli långt och lyckligt, käre vän. Men vad ska vi göra nu? – Bestäm själv. Vill du åka hem så varsågod, men annars kan du åka med till Arys. Vi väntar på pengarna där. – Hur länge får vi vänta? – Kanske tio dagar, en vecka om vi har tur. Det är bäst om vi gör så. Har du varit i stan förut? – Ja, det har jag naturligtvis. – I så fall hittar du till inlämningen vid stationen. Jag är där dag och natt. Kom tillbaka om en vecka, Jag tror jag har hunnit lämna in vår malört. Under tiden kan ni sitta hemma. Vad säger du om ett sånt erbjudande? Den gamle blev förvirrad. Kunde han åka till staden med Omash i dessa trasor? Som en luffare? Dessutom är det bra om allting löser sig snabbt, men om de måste vänta en vecka eller två? De har ingenstans att bo, och för att säga som det är har de ingenting att leva på. Det här är inte en håla på stäppen, utan en stad som älskar pengar. Och det är dags att åka hem. Hans gumma måste vara

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51