om barnbarnsbarnbarn. Men han var på gott humör i dag, så han sade tröstande: – Oroa dig inte för det, min vän, vi får vänta och se! Tiden kommer att flyga – du lär knappast märka det. – Nåja, han får lära sig ett yrke, suckade den gamla kvinnan. Far min förlorade ingenting på det, han kunde inte slita sig från sina böcker, varken dag eller natt. Fast det skulle inte vara så illa om vårt barnbarnsbarn gav oss en present vid trettio. Fast med våra vanor måste vi vara beredda på allt: det kommer att bli stora utgifter, du vet själv … Det får inte komma över oss som en kall- dusch … – Vi hinner lägga undan till dess, det gör vi. Och med tiden köper vi en extra ko, och fem–sex får … Vi ska unna oss att leva! När barnen kommer får vi ersättning för alla utlägg. Både kläder och mat och skrivhäften och böcker åt Jergesh … Ljuva drömmar som förde både gamla och unga långt bort i det okända. Och vart tog åren vägen? Den sjuttiotvåårige mannen och den gamla kvinnan i nästan samma ålder hyste inget tvivel om att de skulle få se sina barnbarnsbarn och barnbarnsbarnbarn. Dessutom beräknade de på allvar hur mycket pengar de skulle komma att behöva för sina utgifter. Och tankarna på deras före- stående död, som så ofta hade besökt dem nyligen, sköts på fram- tiden, och alla sjukdomar och krämpor var sopade under mattan … Herregud, så lite människan behöver för att känna sig lycklig! Inbjudan från Toksanbaj, som bestämt sig för att samla alla gamla människor i byn, kom som en överraskning för alla. Ryktet om att han hade tjänat flera tusen på malört gick från hus till hus. Kvinnorna grälade på sina män och pekade på Toksanbaj – du borde följa hans exempel! Medan du satt hemma och skvallrade hela dagarna med dina vänner, samlade han och hans sonson ihop en förmögenhet! Hela byn betraktade Toksanbaj med respekt. Och han kunde märka det när han gick omkring i byn stolt som en tupp, nickade värdigt till folk han mötte, svarade på deras frågor med auktoritet och kunskap. Ändå malde en störande tanke ständigt i bakhuvudet och grumlade den gamle mannens sprudlande glädje. Rätt som det var kunde han erinra sig till vilket pris han hade förtjänat dessa pengar. I själva verket ställde han till med

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51