till och med jublade. Och tiden rinner undan, den kommer att förflyktigas! Han kommer att bli en djigit. Vad kommer han att minnas av sin barndom? Kommer han ihåg hur hans farfar fick honom att stjäla malört och leva av syndapengar? Vad kommer han att säga då? Säger han kanske att jag var en pojke, dum och naiv, och han, min farfar, hade ännu inte blivit helt senil. Hur hade han samvete att tvinga mig att stjäla? Så han köpte mig en amulett för att sona sina synder och lugnade sig? Då kommer du att få gnissla med dina benknotor i graven, gamle man! Men tänk om han inte tänker så? Om den tanken inte rinner upp i hans skalle över huvud taget? Det kan ju hända att han kommer att apa efter Omash? Visst kan han! Hur kommer du då att känna dig, gamle man? Kommer du att gilla det, blir du glad över att ditt barnbarn inte har förkastat dig? En bitter skugga föll över Toksanbajs ansikte. Men vad ska vi nu ta oss till? Vad är det för mening med att kasta dessa pengar i elden eller strö dem för vinden? Även om du delar ut dem bland fattiga människor är det inte troligt att glädjen kommer tillbaka till dem som blivit bestulna. Ska deras förbannelser tvinna sig sam- man till strypsnaror?.. – Vad är det nu med dig, gamle man? Varför grinar du illa i stället för att känna dig lycklig? Toksanbaj ryste. Det låg något misstänksamt i Omashs röst. Jätten måste ha gissat hans tankar. Allah give att han inte tror att han gissar rätt! Vis av bitter erfarenhet försökte den gamle anlägga en min av nonchalans. – Äsch, jag tänker bara på hur det kan gå här i livet! När man inte hade några pengar, då fanns allting i överflöd, men så snart jag känner prasslet av pengar mot mina fingertoppar vet jag inte vilka hål som ska fyllas igen först av alla. Det säger sig självt: ju rikare, desto girigare! Han skrattade ansträngt. Omash försökte se ut som om han trodde på honom.

3.

Det började skymma och Omash, som de föregående dag hade gjort upp om att träffa vid kassan klockan två, hade ännu inte visat sig. Den gamle kände att det var något som inte stämde. Mottagningspunkten skulle snart stänga och antalet personer i kön hade tydligt minskat. Toksanbaj tittade

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51