… Kom nu, pojk, hämta dina saker. Så ska vi två arbeta tillsammans. Du får ändå inte det bröd du förtjänat av dessa arbetare, de kan gärna svälta ihjäl!.. – Du retar oss i onödan, farfar. Vi stjäl inte – vi gör vår för- tjänst med hederligt arbete… – Det är bra, min vän. Bara bra. Fortsätt med det … Varför skulle jag reta er? Ni har inte gjort mig något ont!.. Jergesh, har du packat allt? – Ta inte något som tillhör någon annan. Får jag se? Den gamle öppnade påsen och rotade genom dess innehåll. – Jag visste det! Vad är det här? Vems skål är detta? Lämna tillbaka den. Det finns inget värre än att stå i skuld! Är resten vårt?.. Då går vi. Ta din bädd. Han slängde den tunga väskan på ryggen. Adjö, mina vänner. Må ert arbete välsignas. Den gamle satte kurs med snabba steg mot en hydda som syntes som en svart fläck vid horisonten, och de tre unga männen stod kvar tysta, som tre pelare i ett gammalt hus. Det är svårt att gissa vad de tänkte. Men den gamle visste med sig att dessa människor nu måste känna att de hade gjort honom och pojken en dödlig orätt. Och på vilken grund? Pengarna var inte uppdelade. Den gamle kunde känna deras ögon i ryggen och nacken. Men trots att han gärna ville var det ingen som ropade till dem, hejdade dem eller förde dem tillbaka. Egennyttans band är starka, de binder händer och fötter och snör läpparna samman som en snara. Farfar och sonson hade redan gått ett bra stycke när en av djigiterna – som om de just vaknat till liv – snabbt lade handen vid munnen och ropade: – Far-faa-r, kan jag hjälpa dig att välja ett ställe? Den gamle vände sig om: – Va? – Ska vi leta rätt på en plats åt dig? – Behövs inte. Må Allah tacka er! När bäddarna var hoplagda och deras tillhörigheter packade och den gamle steg ut under markisen, kände han sig oändligt ensam och lät sig ryckas med av sina känslor. När han hade gått några steg satte han sig ned, som om han rättade till något i sin packning, och han ville gömma blicken för sitt barnbarn – sorgen kom åter över honom. Tankarna på den döde sonen kom tillbaka. Han tyckte att han tydligt hörde en röst: Far,

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51