har dessa människor förolämpat dig? Och den gamle tyckte till och med att det just bakom hyddan stod en bil, och att hans son hade kommit för att hämta dem. Toksanbaj såg sig ofrivilligt om. Han mindes att han inte hade fäst någon vikt vid att sonen avancerat så hastigt i tjänsten. – Vad gör det mig för nytta om du är direktör? hade den gamle sagt. Du är inte min chef! Och jag tänker inte dra nytta av din position … Men Toksanbaj misstog sig: sonen blev hans fasta stöd, hans höga berg. Antingen det nu föreföll honom så eller det verkligen förhöll sig på det viset, men alla hälsade respektfullt på den gamle, och när de mötte honom på gatan hälsade de med ett artigt To-ka-Toka, men nu … ta bara de där grässamlarna … Det kändes som om en eld blossat upp i gubbens bröst och brände hans hjärta. Det kittlade i halsen och blev dimmigt fram- för ögonen. Vad är det med mig, gamle tok? Har jag börjat gå i barndom? Tårarna kommer så lätt numera! Han övervann sin svaghet, steg till och med upp lite för hastigt, och för att hans barnbarn inte skulle lägga märke till hans tillfälliga svaghet tog han hastigt ett steg åt sidan. Men krafterna varade inte länge. Det gick några minuter och han fortsatte med hastiga steg vidare, om än med viss möda, stövlarna fastnade då och då i de höga trassliga grässtjälkarna. Vart är jag på väg? tänkte han. Jag vet inte vad som väntar. Jag har bråttom, precis som om det var något jag höll på att gå miste om. Vad händer härnäst? Varför tänker jag inte på det? – Ata, ska vi ge oss hem? frågade Jergesh. – Låt oss vila en stund, sen bestämmer vi. Den gamle lossade säcken från skuldrorna och satte sig med en suck ned i gräset. Solen stod alltjämt i zenit, det var långt till kvällen, och de behövde inte vara oroliga för att de inte skulle hinna fram till bebodda trakter och behöva tillbringa natten på den kala stäppen. Fast vem vill komma som främling till ett okänt hus? Ingen väntar gäster från landsvägen! Skulle de kanske dra sig hemåt, medan de ännu inte hunnit slå läger och kommit igång med arbetet? Men hemma satt hans gamla gumma, och när hon väl satte igång sina klagovisor så var det ingen ände.

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51