inte den minsta gnista av den känslan? De växer upp i ett nafs och blir stora som kameler, men medkänsla har de nätt och jämnt så det räcker till att fukta läpparna. Vad ska vi göra nu? Ska vi kanske bara strunta i alla andra och försöka själva? Allah är en och jag är också en! Men hur mycket kan du tjäna ihop, gamle man? Eller godta deras villkor och återvända? Du måste inte bara tänka på dig själv utan också på ditt barnbarn. Och Jergesh känner redan nu så starkt inom sig att han är ett föräldralöst barn, och längre fram, om du fortsätter tjata för honom att alla människor bara är ute efter att sätta sig på honom, då tar det fullständigt knäcken på pojken … Nej, hjärtat är inte som kallt te, när det kallnar kan man inte värma upp det igen. Även om de skulle vända tillbaka kommer det inte att sluta väl: ögonblicket kommer när bitterheten och vreden spills ut, och då följer nya gräl, nya bekymmer. Jag får försöka ensam. I stället för att sitta hemma och lyssna till min gamla kvinna och hennes hånfulla ord är det, som man brukar säga, bäst att pröva lyckan medan marknaden är igång. Kanske kommer skaparen inte att missunna oss en smula barmhärtighet? Toksanbaj flög upp som om han riskerat att gå miste om alla jordiska fröjder om han dröjde en extra sekund. Van som han var vid den rymliga hyddan hemma hade han nu på ett par dagar nästan lagt den nya bostaden i spillror. Han körde huvudet i takliggaren så hela ramen lyftes från marken. Hyddan knakade och torvtätningen rasade på utsidan. Sonsonen, som sov bredvid honom, flög upp skräckslagen och stirrade storögt förvånad på sin farfar: – Farfar!.. Vad är det, farfar? – Astyparalla! Varför tänkte jag inte på det? Blev du rädd, mitt yrväder? Kom till farfar. Om jag trycker till i gommen så kommer rädslan att försvinna … Utan att fästa sig vid pojkens motstånd vred den gamle hans huvud mot sig, öppnade gapet och tryckte till med ett finger, hårt som en träsked, upp i gommen. – Fy, så beskt! – Det är saften från malörten. Det försvinner snart! Därefter undersökte han kojan. Det visade sig vara en skröplig boning. Att den inte föll samman berodde enbart på att de övre ändarna var tätt sammanbundna. Den gamle smällde med tungan,

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51