skrattade i mjugg och plötsligt, som i ett anfall, lyfte han hyddan och slungade den åt sidan som en lätt stråhatt. Han rätade upp sig och borstade av sig. – Nå, min fölunge, ska vi bo här du och jag? – Det kan vi väl göra. – Är du inte rädd? – Du är ju här. Dulat Isabekov När han såg på sitt barnbarn insåg den gamle plötsligt vad Jergesh ville säga. Nej, det var inte mörker, som små barn brukar vara rädda för, och inte elaka människor som pojken fruktade, det var helt enkelt så att han inte alltid visste hur han bäst skulle bete sig, och här behövde han ha sin farfar bredvid sig. – Då är vi överens, sade Toksanbaj och log åt sina tankar. Vi sätter upp vår hydda borta vid kullen i kväll, och börjar tidigt i morgon. Vi ska fylla alla förråd med malört! Så kom det sig att en gammal man, som inte ens hade krafter nog för att lyfta en vetesäck, och en halvvuxen pojke stannade kvar ensamma på den öppna stäppen, eftersom båda kände att det skulle varit förödmjukade att återvända till samma lymlar som hade kört iväg dem. Två dagar gick, men inte ett enda magert strå av malört gick att hitta på jordstycket som den gamle hade sett ut. Först satte de upp sin hydda i låglandet och tänkte att det skulle vara varmare där, men de fick en sådan rastlös natt att de var nära att ge sig hem till byn. Låglandet var fyllt av allehanda sorl och prassel. Tydligen återkastades ljuden från kullarna och samlades längst ned. Och den gamle, som fruktade att pojken kunde vara rädd för döden, tryckte honom så hårt intill sig och försäkrade honom så intensivt att det inte fanns några tjuvar, inga vargar, inga spöken eller andra onda andar, att han själv började lyssna skräckslaget efter vartenda löv som rörde sig och somnade först på morgonen när de första lärkorna började sjunga. Det första de gjorde på morgonen var att ta ned hyddan som de hade rest hela dagen innan, och ta fyra manshöga störar och några mindre pålar plus en bunt rep på ryggen och ge sig upp till toppen av kullen. Solen steg upp tidigare här än den gjort nere på slätten. När de kommit upp till toppen var den redan synlig till hälften ovanför de avlägsna blå bergstopparna och

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51