var så förvånande, lägenhetens plan- lösning gjorde det omöjligt att hitta någon annan placering. Han hade redan blivit varm och kände sig bekväm och kände sig ena ögonblicket som en total främling och i nästa sekund som den rättmätige ägaren till lägenheten. Ja, det finns ingen kraft som är starkare än tidens kraft! Det verkade som en evighet sedan de hade lämnat det här huset, men å andra sidan var det som om det hade hänt i går. Han fick rentav för sig att hans mamma skulle dyka upp i dörröppningen … Min gosse, är du äntligen här? Varför är du så ledsen? Åh, du är ju alldeles våt…! Och hon skulle rusa fram till honom med en torr skjorta, en varm morgonrock och stryka honom över hans våta gråa hår. Fastän han var sextiofem, och om hans mamma fortfarande hade levt skulle han fortfarande vara hennes lille gosse. Ja, det är vad hon skulle ha kallat honom…! Nu bor andra människor i huset, andra röster hörs. Så egendomligt, allting kändes så välbekant, så förtroligt, att han fick för sig att de andra skulle flytta ut, och dessa väggar skulle kollapsa, försvinna. Men nej, andra människor hade kommit hit för att bo, samma väggar accepterade dem som sina släktingar och livet fortsatte. Dörren till det angränsande rummet öppnades plötsligt tyst. Ajtores hjärta började slå snabbare. Det var som om någon kom ut genom dörren på bara fötter. Han hörde till och med sin döende mammas svaga röst: Ajtore, ay, Ajtore, är du törstig? Även när hon var döende frågade hon om han var törstig … Allt han hade kvar var bilden av henne som han bar inom sig. Om någon tid skulle också han själv vara borta från det här livet, men först då skulle minnet av hans mamma försvinna samtidigt med honom. Och då – för alltid – blir det som om hon aldrig funnits i världen, aldrig visat sig på denna jord och aldrig lämnat den. Och andra människor kommer bullrande att inta sin plats. Men sådan är tillvaron. Det korta ögonblicket från vaggan till graven kallas just så – ett liv. Ajtore ryste i hela kroppen och en varm dimma kom för hans blick. Så egendomligt det kan tyckas, både smärtsamt och ljuvt, att minnas det förflutna. När de bodde i detta hus, ett bullrigt, roligt liv! Nu finns ingen kvar från det livet utom han. Döden
Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62