gått på tok för honom. Han är som en kamel på isen – så snart han kommer på benen faller han igen … Zejnep märkte hans reaktion och ställde inte fler frågor. De satt tysta och visste inte hur de skulle fortsätta samtalet. Ajtore kände att värdinnans humör hade förändrats efter hans historia och tolkade det på sitt eget sätt, att han redan hade förbrukat hennes gästfrihet. När han hade druckit upp sitt te ställde han skålen ifrån sig och lade handen över till tecken på att han var nöjd, hade fått upp värmen och nu tänkte tacka för sig. – Drick lite mera te, sade Zejnep tyst. Ajtore tog upp sin näsduk ur fickan, torkade läpparna och var precis på väg att tacka henne för gästfriheten och gå, när Zejnep bröt tystnaden. – Min mellanpojke … han var inte mycket bättre än er. Som barn snubblade han över sina egna fötter, och så gör än i denna dag. Han har också suttit i fängelse … – För vadå? – Slagsmål. Det var den här jäkla vodkan som ställde till det för honom. Alla unga grabbar blir som galna, de kan varken dricka eller roa sig. Så snart de har fuktat sina läppar så ska de göra upp. Det var så vår grabb hamnade snett. Han och ett par kompisar hade åkt på skördearbete till Kustanaj, och de råkade i luven på ett par rekryter. De slog ut ett öga på den ene och slet av örat på den andre. Bar sig åt, med andra ord. Polisen grep allihop och satte dem i häkte. Den ene grabbens far var tydligen minister. Och sonen säger till vår grabb: Om du tar allt på dig alltsamman och säger att du var ensam i slagsmålet, så kommer farsan att fixa ut dig senare. Vår tokdåre till son gick med på det. Den där sluge jäkeln lurade i honom att om han också åkte in skulle han inte kunna fixa ut vår grabb. Vår pojke vittnade om att han hade gjort alltsamman ensam, slagit ut soldatens öga och slitit av den andre örat. Kort sagt, alla släpptes, och vår grabb åkte i fängelse. Och ingen hade minsta avsikt att hjälpa honom, de lyfte inte ett finger. Jag sprang runt på alla kontor ensam, skränade som en fågel och sprang. Men till ingen nytta, jag spillde mina tårar i onödan. På alla kontor berättade jag
Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62