Ni borde veta att vi kazaker inte kallar äldre kvinnor vid förnamn, och om en yngre kvinna har samma namn kan det inte användas. En av mina äldre bröder gav mig namnet på familjens äldsta, Zejnep, så att hela byn skulle akta sig för att kalla mig vid förnamn. Han fick bara roa sig med detta en kort tid, en av mina fyndiga zhenge, svågrar alltså, började kalla mig azhe, det vill säga mormor, och då förstod alla att mitt namn var Zejnep. Och så blev det: azhe hit och azhe dit. Så jag blev mormor från barndomen, jag har fått heta så hela mitt liv, och nu vill ni kalla mig syster! Uppenbarligen var Zejnep själv road av historien om sitt namn, och när hon berättade om det lät hon med ens sorglös och glad, som om hon inte hade några bekymmer i världen och himlen över henne alltid var ljus och molnfri. Ajtore förvånades över att se detta tillstånd bokstavligen förvandla henne, göra Zejneps ansikte vackert, tilldragande, och han tänkte för sig själv att liknande stunder i hennes liv måste ha varit mycket, mycket sällsynta. Zejnep tog en klunk av sitt kalla te och tystnade och blickade ned i skålen som om hela hennes liv speglades där. Denna kvinna verkade ha haft betydligt fler sorgliga upplevelser i livet än glädje, mer arbete än vila och fler förluster än segrar hade blivit hennes lott, men trots detta bröts hon inte ned, gav inte upp och kunde fortfarande kämpa, uthärda, dela andras sorg, delta i andras liv. Allt detta insåg Ajtore som i ett enda ögonblick. Han fylldes av en varm, öm känsla, som rymde en oändlig sympati och uppriktig medkänsla. – Så ligger det alltså till, suckade Zejnep och slog ut med armarna, som för att förklara att allting i livet inte kan förutspås. Och när går ert flyg? – Oj, jag glömde alldeles bort mitt flyg! Ajtore såg hastigt på klockan. I såna här fall rusar tiden snabbare än en häst. Vi har knappt haft tid att prata, och fyrtio minuter har redan gått. På flygplatsen verkar varje minut vara en evighet. Jag tror att jag ska börja dra mig åt det hållet. Det skulle förmodligen bara ställa till besvär om något av era barn tittade in. – Jag tänker för min del på om min slyngel till pojk skulle börja mucka gräl med er. Annars kunde vi

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62