bil som ska åt mitt håll. – Jag ska hålla tummarna. I vår ålder är det ingen konst att få en förkylning. Vänta … ni kan ta det här. Zejnep tog ned ett paraply från hyllan. – Ni själv då? – Jag är hemma. – Och i morgon eller i övermorgon? Eller kommer det inte att regna längre i Almaty? – Det gör det nog, men då köper jag ett nytt. Affärerna stänger nog inte när regnet har slutat. Ta det! Ni måste komma hem frisk till era barn. Ni har sett ert gamla hem och fått minnas allt som varit. Berätta för er fru: Jag har hälsat på i vårt första hem, där vi bodde som nygifta, och jag mindes hur vi var unga tillsammans. Nu bor där en pensionär, jag blev bjuden på te som hon själv hade lagat, hon hälsar, kommer ni att säga. Och om det skulle slumpa sig så, varsågod och hälsa på igen. Zejnep kände på rockärmen. – Ja, den är fortfarande våt. Jag borde ha strukit den med ett hett strykjärn. Ta av er den, jag gör det nu. – Nej, det kommer inte på fråga. Tack i alla fall! Han lade handen mot sitt hjärta: – Jag har redan gett er så mycket besvär. Gud välsigne er. Ajtore sträckte fram sin hand. Zejnep tvekade förvirrad, torkade helt i onödan händerna på sitt förkläde och höll fram handen. Ajtore tog hennes hand, varm och smidig, och Zejnep sänkte blicken med det så typiskt kvinnliga sättet att visa artighet och blygsel. Han såg henne rakt i ansiktet och sade: – Ni och jag har berättat så mycket för varandra, men vi skiljs åt utan att egentligen känna varandra. Jag reser och ni blir kvar. Vi hade ett fint samtal, inte sant? Öppet och obesvärat. Vad mer kan jag säga? Jag hoppas att vi lär känna varandra bättre nästa gång. Om ni skulle befinna er i våra trakter, är ni välkommen. – Jag tittar in. Jag har ofta ärenden till Norra ishavet, skämtade Zejnep och släppte hans hand. De sade adjö ännu en gång, och Ajtore gick. Dörren smällde igen bakom honom. Det blev en genomträngande tystnad i huset. Zejnep stod länge kvar vid dörren. Hon kunde höra folk som pratade på första våningen, en dörr smällde igen och sedan blev det åter tyst. Zejnep gick tillbaka ut i köket. På brickan låg skärvorna av

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62