den sönderslagna skålen. I öronen ringde fortfarande Ajtores röst: Det betyder tur! Hon gick tillbaka till vardagsrummet och fram till bordet. Hennes blick föll på stolen där hon nyss suttit. Zejnep kände att hon ville sjunka ned i den stolen och sitta länge och titta över bordet … dit bort, där hon för en kort stund sedan hade sett Ajtore. Den plötsliga tystnaden i huset fick känslan av tomhet att återvända och en växande oro fick makt över henne. Och en annan, fortfarande vag känsla vaknade inom henne, började omärkligt växa och oroa, och hade snart bedövat henne, som en gråtande röst från stäppen om natten. Zejnep blev rädd, tog det som ett dåligt omen och bad till Allah om lyckliga dagar för framtiden. Hennes känsliga, nervösa fantasi väckte skrämmande bilder till liv: ett utdraget skyfall som växer till en stormflod, barn utspridda runt om i världen, en försvunnen Jertay. Allt detta fyllde henne i hennes ensamhet med rädsla. Hon gick till telefonen och lyfte luren. Den fungerade … Hon vände sig plötsligt och gick fram till tv:n. Återigen föll hennes blick på stolen. Det är mitt straff, varför är den så lockande? Om jag nu sätter mig ned, viskade hon till sig själv, vad är det för fel med det? Men så snart Zejnep slog sig ned på sin förra plats uppenbarade sig en silhuett på motsatta sidan av bordet … Hon ryste. Jag är bestämt helt galen. Vad betyder allt det här? Hon reste sig nervöst. Hon var på väg ut i köket när hon tyckte sig höra att ytterdörren öppnades och någon kom in i rummet. Hennes hjärta bultade när hon gick för att se efter. Det var ingen där. Hon lugnade sig och släckte ljuset i korridoren. Återigen gled samma silhuett förbi i mörkret … ”Ni och jag har berättat så mycket för varandra, men vi skiljs åt utan att egentligen känna varandra …” En sådan vänlig och behaglig röst … Hon ryste som om hon hade blivit duschad med iskallt vatten. Herregud, den gamla tanten är bestämt helt galen, hennes hår är redan grått, men hon uppför sig som om hon var en jäntunge … Hon stod kvar så en lång stund … Och allt detta berodde på att det aldrig hade varit en främmande man i hennes hem. Hur ofta hade hon inte varit ensam, helt ensam, hur många gånger hade hon inte mött
Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62