hon skulle slappna av och känna sig som en människa. Hon städade huset noga ännu en gång, klädde sig fin och lade fram sin kasse vid dörren, för att vara beredd att springa till torget så snart Ajtore hade kommit. Äntligen, det ringde på dörren, nu var han här! Zejnep rusade upp, skyndade sig ut i köket och ropade: Kom in! Hon skramlade med disken som om hon varit fullt upptagen. Under tiden hörde hon Ajtore komma in och stänga dörren tyst efter sig och ställa sig och vänta obeslutsamt, som det anstår en man i ett främmande hus. Sedan hörde hon honom ta av sig skorna … En halv minut senare kom Ajtore försiktigt längs korridoren, och när han fick se Zejnep, som inte haft tid att ta emot sin gäst vid dörren, log han besvärat. – Här har ni mig igen, precis som ordspråket säger: Där du en gång ätit dig mätt, dit ska du gå när du är hungrig. Ni känner ju kazakerna, när de tigger om naswar att tugga så hänger de sig fast som kardborrar, ni blir aldrig av med dem. Jag ser att jag har hindrat er i ert hushållsarbete. – Det är inget att göra åt, det är ett evighetsarbete. Zejnep visade in sin gäst i vardagsrummet och pekade på soffan. – Jag springer till affären. – Nej, nej, inte för min skull, Gå inte och handla! Jag ser ut som ambulerande slöfock, det går inte för sig! Jag blir bara generad. – Jag skulle handla åt mig själv, och just då ringde ni, min shop- pingväska står klar, ser ni? Även om det inte finns gäster i huset, så måste folk ändå äta. Jag har väntat på den här idioten hela dagen, och han ligger hemma och sover … Oj, vad jag pratar, och butiken stänger snart. Jag är strax tillbaka. Ska jag sätta på tv:n? – Nej, nej, det behövs inte. – Ni kan titta i det här fotoalbumet så länge. Ni kanske känner igen några av era vänner från Almaty. Zejnep lade ett gammalt, slitet sammetsalbum framför gästen, med fotografier som stack ut åt alla håll, och gick mot dörren. Hon hade redan hunnit ut i trappan när Ajtore ropade åt henne. – Köp mig en flaska vin. Ofärgat. Zejnep tänkte på innehållet i plånboken och gjorde en grimas. – Ofärgat? Menar ni vitt? – Ja. – Jaha … Jag

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62