TRANSITPASSAGERAREN

brukar aldrig köpa alkohol … – Det är rätt billigt … Han sträckte fram en femtiorubelsedel. – För alla pengarna? – Nej! Ajtore skrattade. Om vi köper för hela pengen så drunknar vi i det. En flaska räcker. Zejnep var på väg att sträcka ut handen efter ännu en sedel, men hejdade sig i tid och sade en smula irriterat: – Det här är alldeles för mycket…! Jag kan köpa en flaska vin själv, stoppa undan era pengar! Jag hade satt fram en vinflaska på bordet i alla fall. Jag kan se att ni alldeles har glömt våra va- nor efter alla besök i främmande länder. Vilken kazak skulle lägga pengar på en flaska i ett hus som han besöker för första gången? Zejnep visste inte hur det sista ordet hade undsluppit henne, men hon rodnade och bet sig i tungan. Skäms! Hur kunde jag slänga ur mig något sånt? – Jag tänkte på det själv, och sen bestämde jag mig för att det var ofint att ta med mig en butelj till en främmande dam. Förlåt, naturligtvis. Ta pengarna, låt det vara som en gåva för visningen av ditt hus. – Nej, jag bjöd inte hit er för att visa upp bruden, stoppa un- dan er papperslappar och visa dem inte igen! Hon såg hastigt på sedeln och viftade avvärjande. – Kära ni … Det var inte min mening … – Zejnep är mitt namn, påminde hon. – Ja, Zejnep … ni måste ju förstå att jag inte kan komma tomhänt som gäst i ert hus hur många gånger som helst? Eller tror ni att jag inte har något samvete? – Självklart, sade Zejnep. – Se där, ni håller med mig. Ta den då. – Nej! Hon viftade med händerna igen. Jag menade inte så! – Då går vi och handlar tillsammans. – Nej vet ni vad! Vilken skam! sade Zejnep och nöp sig i kinden som kazakiska kvinnor brukar göra när man kommer in på pinsamheter. Hon fortsatte i en viskning, som om någon lyssnat på dem: – Vad ska grannarna säga? O Gud! Nej, sitt bara. Jag kommer snart! Zejnep tog sin väska och skyndade nedför trappan. Ajtore såg efter henne och skakade på huvudet, log. När han blev ensam plockade han försiktigt upp albumet och började långsamt bläddra igenom det. Bilden på första sidan var fastlimmad, kanske för att den inte skulle kunna tas bort. Det

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62