jag gav inte ett ljud ifrån mig. Han visste säkert inte om han hade ringt rätt nummer. Han ringer nog tillbaka snart. – Hur visste ni vad jag har för telefonnummer? Jag har inte gett det till er. Ajtore studerade etiketten på vinflaskan och svarade: – Åh, jag blev tvungen att tillgripa ett lumpet knep, sade han, tittade upp och log. När jag gick fick jag numret av er granne som bor i lägenhet fem. Lyckligtvis visste han det. – Ni är då inte blyg av er! Zejnep såg forskande på sin gäst. Varför ville ni ha mitt nummer? – Varför? Jag ville säga adjö igen innan planet gick. Ajtores svar kom så uppriktigt att Zejnep plötsligt blev varm inom sig. – Lyckades ni träffa era vänner från Almaty? frågade hon för att avleda det farliga ämnet. Ni måste ha en del bekanta här. – Ja, självklart, varför skulle jag inte det? Men jag tror inte att någon av dem kommer ihåg mig. I vår ålder söker ingen efter någon och ingen saknar någon. Man träffar en person som man inte har sett på trettio år, och fem minuter är tillräckligt för att prata med dem. Och jag har inte deras telefonnummer. Jag kunde nätt och jämnt hitta det här huset … Tidigare fanns det en kamin att elda med. Ser ni? Han pekade på ett igenmurat hål i väggen ovanför gasspisen: – Det var en skorstenspipa här. Vi fick bära kol i hinkar upp till andra våningen, och på morgonen tömma ut askan … Ett sånt slit! Då fanns det ingen telefon, och ingenting annat heller. Fäst inte så stor vikt vid mitt prat, lyssna med ett halvt öra, så ska jag berätta vad jag minns. Ska vi säga så? En gammal man behöver inte matas med bröd, låt honom prata bara. – Jag vet inte … Jag vill inte minnas något annat. – Just det. Men ni kan inte kasta bort det förflutna eller radera ut det. Jag minns allt … Och jag anser att det som var dåligt bara var något enskilt ögonblick, en mindre del av en människas liv. Och livet…! Ni vet hur många gånger en människa skrattar och gråter i sitt liv, vad hon drömmer om och vad hon fruktar. Åh, jag var en stor romantiker som barn! Jag hade så bråttom att bli stor att jag såg fram emot det varje morgon, som

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62