hälsan är i alla fall inte densamma som förr. Insidan tål inte starkt längre. De slog sig ned igen precis så som de hade suttit i tre timmar. Zejnep tog med teet och allt annat hon behövde på samma bricka. Den här gången såg dukningen betydligt festligare ut. Det var nog därför Zejnep jublade. – Allt kan göra en kvinna ledsen eller glad, sade hon. Jag skäm- des då när jag bara gav er en enkel kopp te. – Ni gör er då bekymmer! Jag behövde ingenting annat just då, mer än varmt te. – Då har jag mer än uppfyllt er önskan. – En gång i tiden kom vi till Almaty för att studera, vi hade en djigit med oss, hans namn var Sachan. Han skaffade sig inga vän- ner, pratade inte med någon och åt alltid ensam. Varje vecka fick han pengar hemifrån byn. Men vi gjorde av med vartenda kopek långt före nästa månads utbetalning. Vi bodde i källaren hos en rysk gammal dam. Sju eller åtta killar i ett rum. Allt vi fick in la vi i en gemensam pott, men han, den fan, ville inte vara med. Därför fick han öknamnet Kulaken. Och en gång hade vi slut på pengar, vi ligger där och är hungriga. – Åh, era stackare! Hur klarade ni det då? – Jo, nästa morgon började vi tjata på Kulaken, plågade ho- nom från alla håll: Köp oss en tallrik soppa, allihop! – Nå, och sen då? – Men Kulaken låtsas som ingenting, tiger som muren. Men plötsligt – o, Allah! – väser han mellan tänderna: ”Okej då, era skitstövlar, kom!” Vi klädde på oss på ett ögonblick och stod uppradade som får vid mathon och väntade. Kulaken stack iväg uppför trappan från källaren och vi följde efter, alla sju, som gässlingar. ”Det här, killar, det är en oförglömlig dag!” sa en av oss, det var en filur vi hade med. ”Jag tror minsann att det är manna från himlen som har fallit över oss!” Vi tystade honom med några vassa knytnävar mellan revbenen: ”Håll käften. Om han hör det, så ångrar han sig!” – Skulle han verkligen ha vägrat helt plötsligt? – Det kunde mycket väl ha hänt! En gång blev vi tvungna att vända om halvvägs … Nå i alla fall, vi klev in i matsalen, som låg på Nikolskij Bazar. Kulaken ställde sig i kö. Packat med folk!
Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62